|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (19) |
|
| (7) |
|
| (1) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (9) |
|
| (15) |
|
| (11) |
|
| (15) |
|
| (8) |
|
| (18) |
|
| (21) |
|
| (33) |
|
| (37) |
|
| (32) |
|
| (26) |
|
| (44) |
|
| (49) |
|
| (35) |
|
| (28) |
|
| (26) |
|
| (18) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (21) |
|
| (26) |
|
| (26) |
|
| (30) |
|
| (38) |
|
| (25) |
|
| (26) |
|
| (31) |
|
| (31) |
|
| (28) |
|
| (13) |
|
| (22) |
|
| (32) |
|
| (46) |
|
| (38) |
|
| (44) |
|
| (31) |
|
| (49) |
|
| (65) |
|
| (76) |
|
| (41) |
|
| (27) |
|
| (14) |
|
| (12) |
|
| (35) |
|
| (38) |
|
| (50) |
|
| (42) |
|
| (29) |
|
| (36) |
|
| (50) |
|
| (2) |
|
|
|
| (4) |
|
| (10) |
|
| (54) |
|
| (24) |
|
| (3) |
|
| (10) |
|
| (36) |
|
| (612) |
|
| (11) |
|
| (109) |
|
| (260) |
|
| (60) |
|
| (18) |
|
| (19) |
|
| (10) |
|
| (7) |
|
| (10) |
|
| (21) |
|
| (15) |
|
| (30) |
|
| (31) |
|
| (5) |
|
| (91) |
|
| (48) |
|
| (123) |
|
| (24) |
|
| (22) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 1667 |
| Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Imorgon..
Jag försökte skriva här igår, men det gick inget vidare. Så det inlägget struntar vi i, det var inget speciellt iallafall. Lade in det på haket istället.
Idag fick jag ett fruktat men ändå lite efterlängtat samtal från Engla.. hon finnes åter inom sjukhusets väggar. Det gör mig väldigt ledsen och rädd för hennes skull, jag vet hur hon otrivs på det stället. Men det gör mig även lättad, för där finns åtminstone vård. Människor som kan hjälpa henne överleva.. Jag vill ju inte förlora henne så som jag förlorade Håkan.. vill inte förlora henne till anorexin.
Jag har en längre tid haft i åtanke att åka till Uppsala, men nu känns det ännu mer viktigt, och eftersom Engla dessutom vill träffa mig ska jag och mamma åka ner imorgon - redan.
Det gör ont att skriva, och jag vill ju inte att du ska behöva läsa det heller Kära Syster, men om det inte skulle gå vägen trots behandling, så vill jag iallafall ha fått träffa dig igen.. Men nu när jag uttryckt min rädsla tänker jag fokusera på att hoppas istället. Hoppas att du kommer klara dig ur den här striden, ur anorexins klor. Det blir aldrig för sent att lyckas med det, visst?
|
|
24 Juli 2008
| Journalanteckning
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
