I och med förra inlägget så inser jag att jag har ett jobb. Hur sjukt är inte det? Plocka är liksom inte på riktigt, men det är det här. Jag tycker att det är kul, och jag räknar aldrig minuterna som på jag gjorde på Volvo (undantaget mellan tio i två och två när jag är så trött på gästerna att jag vill spy). Inte ens när jag städar vill jag bara gå hem, även om det inte är kul.

Jag glömt hur skriver när jag inte bloggat på flera dagar. Till exempel så har jag skrivit allti istället för alltid. Fingersättningen är dock kvar.