Igår när jag skulle bädda insåg jag att jag egentligen bara behöver en kudde nu, eftersom att Gunnar kommer vara här så sällan nu. Det var inte en trevlig insikt. Jag gillar inte att sova ensam, utan vill ha någon som kramar mig på natten och väcker mig på morgonen för att säga att jag är liten.

Trotsig som jag är lade jag tillbaka båda kuddarna i alla fall.