Tisdagmorgon:
Kira har legat uppe i min säng i natt, jag har sovit oroligt och hört henne smågnälla några gånger. Kanske är det när jag har rört mig och stört hennes liggställnig?
När jag sedan steg upp, så drog jag i täcket utan att tänka mig för, det hade vikt sig runt Kiras tass och hon pep till rejält!
Nu går hon omkring och ser riktigt ynklig ut, ville inte gå från gården i morse när vi var ute, utan satte sig bara hela tiden.
I går när jag letade efter veterinärer som skulle kunna kika på Kira en andra gång, så snubblade jag över en lista på veterinärer som har specialkompetens på patella.
Snopen blev jag, när en av Umeås två "godkända" veterinärer bor i vår grannby och jagar i makens jaktlag.
Jag ska försöka kontakta honom under dagen, men han har bara mottagning hemma och jag kan inte tänka mig att det är heltid han jobbar.
Tisdag mitt på dagen:
Har pratat med Strömsholm, men blev kanske inte så mycket klokare...
Dom kunde inte ge mig en tid förrän dom hade hunnit ner till hennes remiss i "högen"
Med tanke på att dom får in runt 30 remisser om dagen, så kan det ju ta ett tag.
Däremot sa hon att väntetiden inte var flera månader, utan snarare några veckor, vilket känns skönt.
Hon sa också att dom tar hänsyn till att vi åker långt, (det är 70 mil enkel väg) så man får göra eventuell operation i samma resa som undersökning och bedömning.
Det kan ju endå bli flera resor om hon ska operera båda knäna och om det ska vara något återbesök.
Jag har sökt veterinären som är kunnig på patella här i Umeå, men han hade minsann semester till den 6 oktober. Ska prova att ringa ett annat namn jag har fått tag på också.
I eftermiddag åker jag till Caniskursen utan hund, jag får vara åskådare och försöka lära mig lite i alla fall.
Tisdag kväll:
Naturligtvis hade den andra veterinären telefontid mellan 8-9.....Ska till tandläkaren i morgon, men får väl prova att ringa därifrån.
Att åka på hundkurs utan hund är ju inget kul. Men kursen är verkligen jättebra och jag vill inte missa något. Jag lärde mig en hel del som åskådare idag faktiskt och jag hade min kamera med mig som tröst, alltid trevligt att fota hundar!!
Morgondagen är fylld av olika måsten som bara måste göras.
Men jag är verkligen lyckligt lottad som har en underbar hundvakt! (Min svärmor och svärfar) Det skulle inte ha varit kul att lämna henne ensam eller flera timmar i en kall bil.
Det här är instruktörens hund som heter "Rätt", ser ni vilket snyggt halsband han har - tennbroderat!
Instruktören är populär hos alla hundar. När Kira träffade henne förra gången, så gick hon frivilligt fram och hälsade!!
Ni som har träffat Kira vet hur ovanligt det är!
Hoppas nu bara att Kira blir piggare och kan vara med på kursen, vi skulle ha sån nytta av att göra det här tillsammans.
Men som det är nu, har jag lagt undan klickern, hon vill ju inte riktigt ha godis nu när hon har ont och jag vill inte att hon ska tro att smärta hör i hop med klicker.