Tisdag kväll 14/10

Ja, det här med att följa förhållningsreglerna från veterinären är ju inte det enklaste.
Vi har möblerat om och barrikaderat så att Kira kan vara i kök, hall, tvättstuga och arbetsrum utan att vi riskerar att hon försöker hoppa upp i några möbler.
Men hur sjutton gör vi i natt??

Jag vill helst inte ha henne i bur, för hon kommer att få vara i bur mest hela tiden hos hundvakten i morgon och torsdag, fredag.
Men Kira är ju van att sova i sängen med mig...kommer hon att ligga kvar hela natten om jag lyfter upp henne?
Eller ska jag bädda på golvet åt mig själv?
Jag känner mig lite fånig, men jag sover gott om hon sover gott.....

Onsdag 15/10 2008

Natten är över....Ja, jag bäddade på golvet och låg där tillsammans med Kira. Hon verkar dock ha ont och har pipit lite hela efternatten.

Hon har ett smärtstillande plåster på sig som hon ska ha i fyra dagar, det är ett morfinpreparat som ska utsöndras jämt under dygnen. Utöver det äter hon ju penicillin och rimadyl. Hoppas att smärtan går över.

Jag har bokat tid på djurkliniken här i stan, för att ta stygnen och för att Kira ska få den där "ledvätskan" i knäet. Fredag den 24:e ska vi dit.
 

Det verkar som om kliandet/slickandet är ett stort problem för Kira.

Vi har nyss haft lite övervakad slickstund...;-)

Tänk er att vara en tik som är nära löpet och inte kan slicka sig i rumpan!

Dessutom verkar det klia på den rakade huden! Hon är inte helt fixerad vid såret, utan på all rakad yta.

Jag har också borstat igenom Kira, så gott det går. I vårt träningsprogram, så ingår även balansövningar där man ska ha hunden stående och luta över hunden mot det opererade benet, så att hon tvingas att belasta.

När man borstar henne, så kommer ju den övningen automatiskt.

I det stora hela, så tycker jag att Kira är rätt duktig på att belasta benet. Vi tar korta promenader där jag strävar efter att få henne att skritta med alla fyra ben. Får hon välja, så travar/skuttar hon på tre ben.

Efter träningen, så ska knäet kylas, för att minska svullnaden. Köpte en liten kylkudde på apoteket för det.

Torsdag 16/10

 Kira har varit något lugnare i natt. Hon piper fortfarande, men inte konstant.

Det är ett himla sjå att få i henne medicinen.

.....penicillinet smakar visst ungefär som kåvepenin, vilket gör det stört omöjligt att dölja smaken i någon mat.

Dessutom är ju inte Kira speciellt glups och har aldrig varit. Hon ska lukta och smaka på det mesta innan det godkänns.

Jag har gett henne rimadylen i burk-kattmat, men det funkar inte med penicillinet.

Just nu vägrar hon att äta skinka, leverpastej, kalkon och korv, bara för att jag gett det i samband med medicinen.

Jag får helt enkelt våldhålla henne och stoppa ner i halsen, men jag är ju så rädd att hon gör sig illa i benet när hon vrider sig och vill ur greppet......

Kanske vänjer hon sig innan dessa tio dagar är över - känns som en hel evighet.

Jag var inte riktigt beredd på att Kira skulle vara så här......lidande? Jag vet inte vad jag hade förväntat mig? Gymnastikschema, begränsad rörelsefrihet - ja. Men inte klåda och pipande och min känsla av att inte kunna hjälpa henne när hon behöver....

Fredag 17/10
Smörjde Kira med Aloe Vera från min egen planta. Vet inte om klådan blev mindre, men det kändes bra att göra något i alla fall.

I kväll får vi ta av Kiras "morfin"plåster, en mindre grej på kroppen i alla fall.

Kira är aningens piggare idag, problemet är bara att då blir det än svårare att hålla henne från att göra fel rörelser.

När hon får sina "kli-attacker" så skuttar hon runt som en galning. Hoppas bara att allt ligger på plats där inne i knäet, jag har ingen lust att göra om allt.

Kira tog sin medicin utan knussel, både i morse och i kväll.....med hotdogs, hoppas att det fortsätter gå så bra.

Plåstret har vi tagit bort nu, men det var verkligen inkletat i pälsen, trots att hon var rakad på en lagom stor fyrkant under. Jag fick ta fram saxen och klippa, sedan var det bara att hålla andan...ett, två tre DRA! - Göra pinan kort.