Ibland när jag känner mig lite ensam på natten så ringer jag Gunnar även om jag är rätt säker på att han sover. Jag skulle nästan kunna säga speciellt då. Gunnar fungerar nämligen som en såndär Skrållan-docka då. Ni vet, den som pratade när man tryckte den på magen. Förutom att man säger något istället för dendär tryckningen. Det finns några få förprogrammerade meningar som yttras som svar på vad som helst.

Hanna: Jag har ont i magen
Sovande Gunnar: Jag älskar Hanna
H: Jag kan inte sova
SG: Du är liten
H: Jag saknar dig
SG: Jag älskar Hanna
H: Förlåt att jag ringer
SG: Jag älskar dig

Jag tror inte att han lider av det direkt, för han kommer aldrig ihåg det dagen efter, så han är nog knappt vaken. Gunnar är gullig