Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2020)
>>


Årskrönika 2008.




Så har då stunden kommit då det är dags att sätta sig ner och resumera ännu ett år. Första gången jag gjorde detta var året 2003. Med tiden har jag kommit att känna stor glädje över att jag gjort det till en tradition, för en tillbakablick påvisar verkligen förändringar som man kanske inte tycker är så mycket att lägga märke till annars, och det känns särskilt värdefullt de gånger tvivlen slår till.
I vanliga fall brukar jag alltid gå tillbaka och läsa i mina nätdagböcker vad jag gjort under året, men den här gången är det annorlunda. Tiden fanns inte där. Och egentligen finns det inte så många påtagliga saker att uppmärksamma heller, datummässigt.

Året 2008 väntade jag in i ensamhet, som de flesta år på "äldre dar", det var jag och kattorna och lugnet.
I det stora hela har nog resten av året fortsatt på samma sätt och jag är glad över det, det lilla har blivit lättare att uppskatta på något vis. Jag längtar inte efter några stora, märkvärdiga, utsvävningar.

Om jag ska se till saker som går att uppmärksamma datumvis är det ett par saker som märker ut sig lite extra, ändå.
Det var i mars jag fick veta att jag fått den lägenhet jag sökt, och kontraktet skrevs. Vi var nerslagna, både jag och mamma, när vi tittade på den första gången. Det såg verkligen bedrövligt ut. Men jag valde nya tapeter, alla i vita nyanser men med olika mönster. Och i köket målades det. När jag så fick börja flytta in en dryg vecka in i maj månad kändes det genast mycket bättre. När alla saker börjat komma på plats, och de där otroligt speciella första borrhålen kommit på plats på väggarna kände jag att jag skulle komma att trivas här. I mitt nya lilla slott, om två rum och kök samt balkong.
Det var en varm vår, det var tidigt möjligt att spendera långa stunder ute på balkongen i sällskap av grannen, med katterna, eller bara en bok. Jag planterade oräkneliga pelargoner i röda, rosa och vita nyanser och en flitig Lisai vinrött växte sig med tiden stor och blommade till min stora stolthet och glädje långt in i oktober. Balkongen blev min oas i den varma sommaren. Undantaget den där dagen i början av juni, då jag talade med min själasyster i telefon en lång stund och det stod klart att hon än en gång var väldigt, väldigt sjuk. Jag gav mig ut att promenera sedan, i den sena kvällen. Hastigt, tills det inte gick längre. Turligt nog var jag hemma igen just då.
Den tjugofjärdje juli ringde hon så igen, och bad mig genom rädslotårar att besöka henne vid den sjuksäng hon nu befann sig i efter ambulansfärd och medvetslöshet. Följande dag åkte jag så till Uppsala, med min mor till sällskap.
Det var, och är fortfarande, så svårt att ta in hur allvarligt tillståndet faktiskt var när jag klev in i det där rummet, men det kändes åtminstone betryggande att jag fick träffa henne så våra blickar kunde mötas i verkligheten igen. Det hade förflutit en lång tid sedan senast.

I november firades min tjugotredje födelsedag med tårta i vad det kändes, evighets många dagar.
Några veckor senare satt jag i det nya gröna rummet, alldeles på pricken likt det gröna rum två våningar upp som jag hunnit bekanta mig med under de senaste två årens terapi. Det skulle visa sig vara min allra sista riktiga terapisession, åtminstone för den här gången, med den här psykologen (men sannolikt även för gott). Såhär på nyårsaftonen finns ännu ett avslutande samtal kvar att klara av, men sedan ska jag stå på egna ben igen, och det känns Bra!

Det är svårt att skriva den här resumén över 2008 för att det absolut största som hänt är en sådan sak som egentligen inte riktigt går att sätta ord på. Det är mer en känsla, en otrolig känsla av att sakta men säkert ha hittat till en stabilare grund. En känsla av att vägen som breder ut sig framför mig är en väg som inte ska visa sig leda mig runt i cirklar längre. En känsla av mycket större trygghet, säkerhet, visshet. Om framtid, meningsfullhet, möjlighet. Om framtidsdrömmar och framtidsplaner, om allt mellan himmel och jord. När 2009 randas kan jag konstatera att jag börjar känna mig vuxen. Eller åtminstone mindre som ett vilset barn än förut.

Den 22 december 2008 fick jag mitt livs "julklapp", ett besked jag väntat på i minst ett och ett halvt år. Overklighetskänslan är helt total ännu denna dag, men jag ser en otrolig chans och ska verkligen göra mitt bästa med den när det nya året kommer med en ordentlig bekräftelse.

När jag sitter såhär om ett år igen, hoppas jag att ännu fler pusselbitar hunnit falla på plats i mitt liv. Jag hoppas att mitt alltjämt pågående Projekt 2008 (förlängt att även bli Projekt 2009) har börjat ge ordentliga resultat. Jag hoppas att jag funnit mig till rätta i ett nytt litet slott med Caspian och Sessan i en ny stad utan gamla ruiner och dåliga vibbar, med mina rara vänner betydligt närmare än nu. Jag hoppas att stabiliteten blivit ordentligt befästad och att jag uppnått och satt upp några nya personliga mål.
Därtill önskar jag att jag hunnit läsa många böcker (det blev 36 i år) och mängder av inredningsmagasin ( det blev ungefär 99 magasin i år) och inredningsbloggar (det blev egentligen för många i år, men jag vill ändå hitta och läsa fler...). Druckit många koppar (gott!) thé, allrahelst i gott sällskap förstås och provsmakat många nya saker (jag infriade mitt löfte ganska bra i år skulle jag vilja påstå, med quinoa, råris och Ben & Jerrys som några av de största "framgångarna", lax ska jag däremot undvika lika mycket i fortsättningen).
Jag vill promenera mera, skriva och få många brev, lära mig använda min systemkamera på ett bättre sätt än under det gågna året och lyssna på mycket bra musik. Vartän jag kommer att hamna (eller om jag ändå stannar här?) vill jag bygga upp ett vackert fotogalleri med motiv som betyder något för mig. Jag vill också skriva mer, rent allmänt (jag vill hålla författardrömmen vid liv) och mysa i skenet från levande ljus (att finna en ljusfinansiär vore kanske en god idé?) - ensam såväl som i sällskap.
Jag tänker fortsätta gå mina egna vägar och lyssna till min inre röst. Känns något inte rätt, ska jag hålla mig därifrån. Jag ska arbeta på mina dåliga sidor och utmama mig själv att genomföra saker fast jag är rädd eller tycker att något är svårt.
Jag ska brodera såväl som promenera mera, och jag ska fortsätta acceptera att allt inte är menat att vara för alltid - utan släppa taget trots att det kan vara svårt.

Jag ska äta fler saffranskolor från Åre chokladfabrik och köpa en trisslott nu och då. Det ska definitivt åkas mera tåg, och kanske rentav ordnas en bättre anledning att köpa nytt pass än att gå på systemet eller legitimera sig när man hämtar ut postpaket. Jag ska vara stolt över att jag gått ner 32,5 kilo i vikt sedan jag slutade äta godis den 2 april och gärna gå ner lite till. Min garderob förtjänar att bytas ut och jag ska inte tappa koncepterna för att att allt verkar se snyggt ut i butik utan hålla mig till nån slags ..stil?

Jag ska leka mer med mina katter och tala mer i telefon.
Men om jag skulle ta och sammanfatta allt på ett riktigt enkelt vis ska jag bara följa mitt hjärta. Så blir allt förmodligen bra.
2009 ska bli ett bra år, det känner jag.
När jag nu sätter punkt för min årskrönika är det dags att öppna den gigantiska flaskan med herrljungacider och krypa ner under en filt!




31 December 2008  | Krönikor | 2 kommentarer
åh vad glad jag blev av att läsa detta. det låter som att 2009 kommer bli hoppets år och jag hoppas verkligen det blir så bra som du förtjänar. Gott nytt år! :)
Skrivet av Lena den 1 Januari 2009 16:24
Okej, jag borde inte kommentera nu, det är jag egentligen för trött för, men jag blev bara så glad av att läsa din årskrönika, det glädjer mig verkligen att du hittat en stabilare grund! Och att följa sina egna vägar är verkligen ALLTID bra. Det ska man göra, även om det inte är det lättaste alla gånger... Råris är för övrigt grejen. Det finns inget annat ris för mig längre. Råris ska det vara, och bara av ett speciellt märke dessutom. ;D
Skrivet av Elisabeth den 1 Januari 2009 03:14
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida