Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Ytlighet


Hur rätt det än känns att försöka förverkliga mina inredar-drömmar kan jag ibland slås av en enorm känsla av meningslöshet inför all ytlighet som nya soffkuddar och sjuanstolar ändå är i jämförelse med så mycket i den här världen. Inte minst sedan Engla Louise ringde i söndags i skäraste förtvivlan.

Jag vet så väl den känslan av meningslöshet hon talade om. När hon är för sjuk för att leva ut sina intressen, sömnaden, skrivandet, baletten, vad finns då kvar? Finns något kvar? Utom den tynande kroppen?

Jag har inte varit fysiskt förhindrad att ägna mig år saker under dessa år av sjukskrivning, men väl psykiskt många gånger. Apati och mentala spärrar kan vara lika starka fängelsegaller som just ett sådant där fängelsegaller man ser i tecknade serier..
Men jag tror också att man kan återuppta sina intressen, man kan ge näring till själen och efter noggrann omvårdnad kan man blomma igen.

Det beror förstås på människan hur mycket arbete som krävs innan blomningen är möjlig. Vissa är starka och envisa som maskrosor, andra är sköra som sällsynta orkidéer. Men sålänge det finns en gnista inuti, då går det att lyckas!


Meningslösheten jag kan känna inför att ägna ett helt yrkesliv åt inredning övervägs ändå av vetskapen att jag nog inte skulle orka arbeta med svårt sjuka människor längre, som innan. Jag tror att jag lätt skulle låtit mig dras med istället för att hålla den där distansen som ändå behövs för att jobba inom sjukvården, och andra lika påfrestande yrken.
På sätt och vis känns det också/ändå som en "förebyggande åtgärd" att omge sig med vackra möbler, textilier och detaljer i form av ljus, böcker, fotografier... Iallafall för mig. Jag inbillar mig att en otrivsam plats är en grogrund för dåligt mående på samma sätt som dåliga relationer eller otäcka händelser kan vara det. Kanske inte i samma skala, men ändock en grogrund. Och då kanske jag kan göra lite nytta ändå, från en annan vinkel..


Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta. Det behövde bara rensas ut ur hjärnkontoret tror jag.


3 Mars 2009  | Tankar på kammaren | 2 kommentarer
" ett helt yrkesliv" skriver du... men om du nu skulle börja jobba med detta, betyder det juh inte att du MÅSTE jobba med det hela livet. Du kan börja med detta, kanske jobba med det... 5 år... 10... 15.... år... men sedan kanske känna ett kall efter något annat som du kanske tycker just då, känns mer rätt. VARJE människa kan juh inte jobba med de "nyttiga" (eller vad man nu ska säga) sakerna här i samhället, rätt sak på sin plats... rätt människa på rätt jobb. Vad du än kommer jobba med, kommer du tillföra till samhället, du kommer behövas på din plats.

Webbplats: http://www.nattfrost.se
Skrivet av Nattfrost den 4 Mars 2009 17:12
Alltså ytligt... jag vet inte egentligen, för det är faktiskt precis som du skriver; det kan ses som en "förebyggande åtgärd", för jag är faktiskt helt övertygad om att många (om än inte alla) mår bättre av att ha en vacker/fin/mysig/ombonad miljö omkring sig. Det blir liksom roligare då!
Skrivet av Elisabeth den 3 Mars 2009 20:50
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida