|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
April (2024) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(19) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(15) |
|
(11) |
|
(15) |
|
(8) |
|
(18) |
|
(21) |
|
(33) |
|
(37) |
|
(32) |
|
(26) |
|
(44) |
|
(49) |
|
(35) |
|
(28) |
|
(26) |
|
(18) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(21) |
|
(26) |
|
(26) |
|
(30) |
|
(38) |
|
(25) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(31) |
|
(28) |
|
(13) |
|
(22) |
|
(32) |
|
(46) |
|
(38) |
|
(44) |
|
(31) |
|
(49) |
|
(65) |
|
(76) |
|
(41) |
|
(27) |
|
(14) |
|
(12) |
|
(35) |
|
(38) |
|
(50) |
|
(42) |
|
(29) |
|
(36) |
|
(50) |
|
(2) |
|
|
(4) |
|
(10) |
|
(54) |
|
(24) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(36) |
|
(612) |
|
(11) |
|
(109) |
|
(260) |
|
(60) |
|
(18) |
|
(19) |
|
(10) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(21) |
|
(15) |
|
(30) |
|
(31) |
|
(5) |
|
(91) |
|
(48) |
|
(123) |
|
(24) |
|
(22) |
|
|
|
|
Inlägg: 1667 |
Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ekvationer utan lösningar.
Eftersom jag bara tänkt gå och lägga mig i sisådär en timme passade det ju fantastiskt bra att börja läsa mina gamla alster på haket... Ramlade in på den här och kände att jag kanske skulle kunna utvinna lite inspiration ur den till något nytt, så den får hamna här nu för att inte glömmas bort tills imorgon.. Trött som jag är.... Den skrevs sommaren 2005, tror jag.
*
Vägen in i framtiden var det enda jag trodde jag hade men det visade sig vara framtiden jag inte visste något om Jag minns hans röda hår och ingen kunde plötsligt få fram ett enda ord
och lättnaden när de där få minuterna som varat i en evighet äntligen hade passerat
så vi kunde fly åt varsitt håll
.....
Jag glömde dig och allting tog en konstig sväng när allt kändes tvärtom
**
Evigheten hösten tog sedan slut och vintern var sådär kall att öronen förfryser utan mössa, kinderna blir röda som tomater och när benen fört dig dit du ska kan ingen röra dig ur fläcken innan värmen hunnit sprida sig och rimfrosten på halsduken har tinat
***
Så säg den lycka som varar längre än en kvart och färga den i lysande färger
- färger som förblindar om du stirrar på dem alldeles för länge men som är helt omöjliga att slita blicken från
****
Jag kommer på mig själv med att känna saknad efter rösten och förmaningarna men jag hatar hela vår historia som knappt tog slut innan den började om och slutade med ännu flera fall
Vi flög aldrig men lyckades ändå krascha och allt som återstod efteråt var spillror av nånting som aldrig suttit ihop
Jag hatar dig för att du är lycklig men har redan läst slutet i din bok och känner ingen ånger för att världen kommer fälla krokben för dig när du tar för stora steg
*****
Jag saknar tryggheten som fanns mellan varje bokstav mellan varje andetag och mellan all den tystnad
som var vi
Jag andas i en annan rytm när ingen sover sådär tätt intill min tanke När ingen retas när jag faller för små trick fast inte ens ett barn skulle låtit sig luras egentligen
Och min värld är inte tillräckligt grön när du inte speglas i min blick
Men det känns ändå okej Den glittrar & blänker och i månljus kan jag fortfarande höra vänskapen som sköljer som en våg rakt in i hjärtat
******
. . .
*******
Jag saknar ilningen längs ryggraden och bubblorna i magen när jag ensam räknar stjärnor
för det blir alltid fel
|
12 April 2009
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|