Min dotter som är 11 år, har skrivit ett brev med en text som publiserades i rasklubben tidning "Vallhundsnytt"
Det här är ett utkast av texten, i tidningen blev det mycket bättre, med snygga rubriker och bilder som hörde till.
"Hej jag heter Amanda och är 11 år.
I vår familj bor det två underbart knäppa hundar, en långhårig på 4 år och en face rase på 5 månader.
Tjorvloppan, Kira, är rädd för mycket, i alla fall utställnings domare och veterinärer, speciellt om det är en gubbe.
Kira skäller också ganska mycket när vi får främmande.
Men Tassa-sassa-mandelbrassa, som är 5 månader, är helt tvärt om.
Hon skäller nästan aldrig och är jätte social.
Uppfödaren till Tassa sa att dom här hundarna är smarta, men där har hon helt fel. Tassa är allt annat än smart. T.ex. När Tassa skulle upp på soffan men mamma stod där för att plocka ihop lite leksaker som en viss Tassa hade lekt med, då hoppade hon rakt in i mamma!
Hon hoppar alltid in i saker och ser så förvånad ut när det tar stopp. Kanske är det därför hon har haft spricka på en tåled, två gånger!
Inte heller förstår hon att hon måste gå tillbaka samma väg hon kom ifrån när man har koppel och går runt träden.
Kira har blivit mera lekfull sedan Tassa kom till oss. Här om dagen bet Kira sönder min kofta i vår vilda lek, det har inte hänt sedan hon var liten.
Tassa gör mig ofta glad, jag får skratta åt henne mycket. En sak som jag aldrig kommer att glömma, är när det hade snöat som mest och Tassa plumsade och nästan inte tog sig upp, man såg bara öronen, då skrattade jag jätte mycket.
Många kanske tycker att vi har en konstig hundras, men för oss är den helt perfekt.
Det bästa är ändå att dom är jätte söta, riktiga vänner till mig och dom blir alltid överlyckliga när jag kommer hem från skolan.
Jag är jätte glad att dom är just mina hundar och jag vill inte ändra något, eller kanske?
-Nej, jag vill ha mina hundar precis som dom är! :D
Jag vill gärna se fler som har en Berger des pyrenees i Sverige, för man får inte bara en hund utan också många härliga skratt varje dag.
Nu har jag berättat om mina hundar och jag hoppas att fler i min ålder berättar om sina hundar av alla raser. Det vore jätte spännande.
I år ska hela familjen ta båda hundarna med till rasträffen i Stockholm, då får jag träffa en massa andra galna hundar av samma ras. För två år sedan var vi också på rasträffen och favoriten då, blev Pascal. Jag döpte till och med en mjukishund till Pascal.:)
// Amanda"
