- Mamma, hur känns det att vara sand tror du? - Sand är inget djur. Sand kan inte känna något. - Tror du att man blir ett djur när man dör? Blir man en ängel? - En del tror att man blir en ängel. Vad tror du? - Jag tror man är sig själv när man dör. - Det tror jag med. Ängel betyder bara att man ... öh ... sitter där uppe på molnen och kanske tittar ner på de andra. - Som Daphne. - Ja, som Daphne. Hon tittar nog ner på farmor och farfar och Tessie och dig. - Om du dör före mig så är jag vuxen. - Ja. Om jag dör före dig så blir jag nog en ängel och då kommer jag ner och viskar i ditt öra. Om jag kan. - Vi kan sitta däruppe och prata när vi dör. - Det kan vi göra, sitta där uppe på en molnkant och snacka. - Ja för då är vi så lätta. Slår man sig om man trillar ner? - Man kan inte trilla ner från himlen. - Kan man dö i himlen? - Det vet jag inte. Men man kanske kommer ner till jorden igen som ett djur eller en annan människa. Du är så go att prata med Johannes. Jag önskar att jag kunde ha dig i fickan så kunde jag ta upp dig när jag ville och snacka med dig. - Du kan ju snacka med mig nu.
Viktor blandar sig i: - Bajskorv. - Säg inte det ordet Vicke. Säg kålrot och palsternacka istället. - Bajskorv och palsternacka. Och potatis. Det är finare.
Johannes: - Hon är så söt våran lillasyster. Viktor: - Julia bajskorv. Jag: - Snälla Vicke. - Jag säger inte det. Jag säger palsternacka. Jag: - Nu går vi hem och äter glass. Johannes: - Varför ska vi äta glass? Är det för att det inte är lördag? Jag: - Öhhh. Viktor: - Är det lördag idag eller? Jag: - Nej, det är onsdag.
Och så fortsätter det, tills de stupar i säng på kvällen.
