|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
April (2024) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(19) |
|
(7) |
|
(1) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(15) |
|
(11) |
|
(15) |
|
(8) |
|
(18) |
|
(21) |
|
(33) |
|
(37) |
|
(32) |
|
(26) |
|
(44) |
|
(49) |
|
(35) |
|
(28) |
|
(26) |
|
(18) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(21) |
|
(26) |
|
(26) |
|
(30) |
|
(38) |
|
(25) |
|
(26) |
|
(31) |
|
(31) |
|
(28) |
|
(13) |
|
(22) |
|
(32) |
|
(46) |
|
(38) |
|
(44) |
|
(31) |
|
(49) |
|
(65) |
|
(76) |
|
(41) |
|
(27) |
|
(14) |
|
(12) |
|
(35) |
|
(38) |
|
(50) |
|
(42) |
|
(29) |
|
(36) |
|
(50) |
|
(2) |
|
|
(4) |
|
(10) |
|
(54) |
|
(24) |
|
(3) |
|
(10) |
|
(36) |
|
(612) |
|
(11) |
|
(109) |
|
(260) |
|
(60) |
|
(18) |
|
(19) |
|
(10) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(21) |
|
(15) |
|
(30) |
|
(31) |
|
(5) |
|
(91) |
|
(48) |
|
(123) |
|
(24) |
|
(22) |
|
|
|
|
Inlägg: 1667 |
Kommentarer: 1347 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2004-12-08 eller idag?
Ibland kikar jag i alsterloggen för att se om någon fortfarande läser mina alster, och ibland hittar jag då till dikter jag skrivit under en annan livstid. Som den här nedan. Tyvärr kommer den inte se ut som originalet med radbrytningar och sådant när jag publicerar den här. Men den finns ju på haket.. Tänk att jag skrev den redan 2004. En helt annan livstid, som sagt. Men det känns som att den går rakt in i mitt hjärta av idag, också.
perhaps ive been sad longer than you.
its as if all my words have been said already
så jag tänker inte säga mer nu.
its as if you dont listen any longer
och det stärker känslan av att beslutet är rätt. jag tänker inte säga mer nu.
i gave you my soul but you obviously dont want it.
så nu låser jag mitt hjärta och slänger bort nyckeln (för jag vill inte tala för döva öron mer) sen kan årstiderna växla i mig i rasande takt,
(but) you wont have any idea of whats happening
jag låser dig ute nu. sen kan du stå där och undra. du kommer aldrig få svar.
its me myself and i now [for real] and i have to be made of steel
om inte tårarna ska rinna mer.
jag ska aldrig säga något mer.
|
28 Augusti 2009
| skrivna stycken
| 0 kommentar
|
|
|
|