Startsidan Blogg Gästbok Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


9 février


Den tröttheten jag dras med dessa dagar, jag vet inte vad jag ska säga om den. Det känns som att huvudet är fullt av sirap OCH bomull och hur det ska gå att få ordning på övergår mitt förstånd.
Jag ligger i soffan mer eller mindre hela tiden och ögonen svider av trötthet, och när de inte svider av trötthet översvämmas de av tårar.
Jag trodde inte att jag kunde må så här dåligt igen. Jag trodde inte att jag kunde gråta längre.

Jag försöker göra någon nytta, försöker att hålla kvar den där lilla energin som finns allra längst in någonstans, men det är jobbigt. Batteriet laddar liksom inte. Energinivåerna sjunker bara ännu mer.

Officiellt har jag inte fått avslag från fk, inte riktigt än. Men försäkringsläkaren anser inte att "alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda". Han har mage att påstå att jag borde gå i mer terapi för social fobi. Mitt minsta problem. All ångest jag försökt förklara beror på osäkerheten i att bli utan försörjning behöver jag tydligen också terapi för?

Jag orkar egentligen inte, men jag har skrivit ihop tre sidor med argument nu som vi ska försöka få in till handläggaren. Måste nog finslipas en del, men det finns en början iallafall..


Är det helt obegripligt att jag behöver TID att lära mig använda verktygen jag fått under de år jag redan gått i terapi på rätt sätt, snarare än mer teoretiska kunskaper (terapi) som skulle dränera all den (minimala) energi jag nu försöker lägga på att läsa in gymnasiebetyget så att jag ska kunna gå framåt istället för att stå stilla och stampa i framtiden? Är det helt obegripligt?

För mig är det inte så konstigt att jag inte började tala flytande franska efter den första lektionen i höstas, eller ens efter första terminen. Att jag den här terminen kan föra allt längre konversationer med sammanhang (om än med stakningar och fel uttal, och utan att kunna stava allt till perfektion) är däremot ett märkbart framsteg.


Likaså är det ett enormt framsteg att jag nu går i skolan istället för att gå i terapi om dagarna. Skulle jag då alltså behöva sluta skolan för att gå tillbaka till terapin? Vad är syftet? Jag trodde jag skulle bryta cirkeln, inte fortsätta följa den...



9 Februari 2010  | letters & numbers & sentences | 2 kommentarer
Tydligen är det obegripligt för vissa politiker. Jag fattar verkligen inte hur de tänkte. Alls. Att det går framåt med franskan är ju däremot jätteroligt! Det ÄR verkligen en härlig känsla (tycker i alla fall jag) när man faktiskt kan använda språket.
Skrivet av Elisabeth den 11 Februari 2010 19:19
Ibland känner man sig verkligen motarbetad när man försöker göra nånting. Känns som att det aldrig blir rätt hur man än gör. Jag tycker du gör det bara som kämpar på med skolan!!
Skrivet av Annelie den 11 Februari 2010 09:04
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & sandra linnéa                                             Skaffa en gratis hemsida