Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2020)
>>


I dina ögon.

Sakta.....sakta blir jag åter medveten om att jag andas. Hjärtat slår som vevaxeln på en ångmaskin.
Mina ögonlock känns tyngda av dam, sliter närmast upp dem..
Jag ligger på rygg och bländas av ett ljus.......en skepnad framträder ovanför mig.
Ett huvud med ett ljus omkring, en ängel?..........har jag klivit över?
Ska äntligen sanningen uppenbaras för mig?
När min dimmiga blick återfått sin skärpa har jag ett fräknigt ansikte alldeles intill mitt. Hennes flämtande andedräkt luktar........mentol??
- Lever du? säger en ljus röst.
Jag reser mig sakta upp till sittande........befinner mig som i en grop. Virvlande damm runt omkring mig.
En ung tjej sitter och tittar på mig med uppspärrade ögon, som jag vore en utomjording.
Kan inte hålla mig från att titta tillbaka på henne och säga:
- Åhhhnej, detta är jorden va?

Mina ögon har sannerligen sett mycket, kanske för mycket för att mitt hjärta ska vara still. För mycket för att kunna vara i frid.....
I två och ett halvt år har jag funnits i den här staden. Känns som en evighet.
Satt på det vanliga cafet idag och läste Dean Koontz. Kollade upp på tjejen som gick omkring och serverade och torkade. Hennes ansiktsuttryck tydde på att det inte var hennes favoritsyssla, att hon längtade bort till något annat, hon dejtade en kille som hon kände allt mindre för, hennes familj bodde lite för långt bort, alla funderingar gjorde henne frustrerad, att vara trevlig och tillmötesgående blev allt jobbigare för henne, hon kände sig osynlig och ouppskattad. Hennes ansikte var fashinerande, inte för att det är så vackert utan för att det var så talande. Hennes ögon var så trötta, som ett par solar i sina sista kvällstimmar.
Det är inte ofta jag verkligen tittar på en annan människa, men mina ögon kändes ovanligt öppna idag.
Men mitt sinne störs av pladdret från ett tvivelaktigt gäng killar vid ett bord längre bort. De gjorde sig lustiga över nån tjej förstod jag, deras tal var fräckt och vulgärt, deras ansikten ivriga och tomma. Konstigt men vissa killar av den sorten behöver jag inte ens veta något om, viljan att bryta av dem på mitten som de tändstickor de är, infinner sig så lätt hos mig.
Ett åskväder tornade sig över mig häromdagen. Det kom inrullandes som om en gigantisk och dramatisk drake sänkte sitt huvud över världen och blåste sin eld.
Som alltid när det nalkas ett mäktigt oväder går jag upp på den högsta höjden jag kan hitta. Känner mig liksom ett med det hela, som om blixtrarna fyller mig med kraft.
För första gången i mitt liv vet jag inte vart jag ska, jag vet inte vad det förväntas av mig, eller om jag har någon uppgift kvar att fylla?
Men jag antar att det kallas att vara fri.

Jag kollar rakt in i åskans ansikte och hör mig själv säga:
- Ta i så du kräks, jag kan ta det.

31 Juli 2010  | Länk | Kapitel 5 | 0 kommentar
sista kapitlet.

If I were a bird, I would fly away so far
- Were would you go?
Why does it matter were people go?
maybe were heaven touches earth, maybe to were the blue bells are ringing.
Anywere.......anywere.....I dont know.





In memories...

Be near me when my light is low, when the blood creeps and the heart is sick.
And all the wheels are fading slow....


22 Juli 2010  | Länk | kapitel 4 | 0 kommentar
Lucifer och Mikael

Någonstans vart som helst i världen på en avlägsen plats, långt borta från allt liv, beträdde han marken.
Vilsen, utstött, men bestämd i sina steg vandrade han fram. Den oförutsägbara vinden svepte genom hans hår och ljuset från den allt mer fallna solen, fick hans ögon att glimma till som hos ett rovdjur.
Han vädrade.........snart nu.
Ett ljussken så starkt att tycktes trycka undan all färg i omgivningarna lyste upp framför honom.
En till siluett hade framträtt, lika hög och reslig, men med en allvetande och högdragen min.
Stunden var här..........klockorna från en långt gången tid ekade i ödestimmen.

Lucifer värderade sin bror med sorg i ögonen. - Kul att se dig igen Mikael, tiden har varit allt för lång.
Utan att släppa Lucifer med blicken svarade han.
- Det har den varit, kan du förstå att det verkligen är dags?
Lucifer böjde sitt huvud.
- Nej, inte direkt.
Är du redo? frågade Mikael och gick närmare.
Lucifer höjde sin blick.
- Så redo jag någonsin kommer att bli.
- En del av mig hade hoppats på att vi inte behövde göra detta.
Mikael fick nått smått sorgmodigt i blicken.
- Ja, samma här
Lucifer blev ivrig..
- Så varför gör vi det?
Mikaels vrede väcktes genast.
- åhh du vet varför Lucifer, jag har inget val efter vad du gjorde.
Lucifer gick närmare.
- Efter vad jag gjorde? tänk om det inte var mitt fel?
- Vad ska det betyda? frågade Mikael trotsigt.
Lucifer höll avvärjande upp handen.
- Bara tänk efter, en liten stund
- Pappa skapade allt, eller hur? allt liv.
- Han skapade mig som den jag är, som den som gick sin egen väg. Han ville att jag skulle existera.
Mikael kastade ilsket med huvudet
- Så han ville att Djävulen skulle finnas?
- DJÄVULEN ÄR MÄNNISKANS PÅFUND, försvarade Lucifer
Mikael var inte imponerad.
- Än sen då?
- Så varför? frågade Lucifer uppgiven.
- varför vill han få oss att slåss? jag kan inte förstå vitsen.
Mikael verkade mer osäker.
- Vad vill du komma fram till?
Lucifer stod helt framför honom nu.
- Vi ska döda varandra, och för vad? en av Pappas prövningar? vi vet inte ens svaret.
- Snälla Mikael, vi är bröder, låt oss bara kliva av shackbrädet.
Mikael vände ryggen till, stod en stund i djupa tankar.
Vände sedan sig tillbaka med en starkare beslutsamhet i blicken.
- Jag är ledsen, men jag kan inte gör det. för jag är en god son och jag har mina order.
- Du behöver inte följa dem, sa Lucifer snabbt.
- Så jag ska göra revolt? som du? svarade Mikael allt mer vred.
- Du har inte förändrats ett dugg lillebror, skyller alltid på alla andra än dig själv.
Mikael frustade upprört vidare
- Vi var lyckliga och tillsammans, en familj, MEN DU FÖRÅDDE OSS, tvingade far att ge sig av.
- INGEN tvingar far att göra något, han gör detta MOT oss, fräste Lucifer.
Mikael sänkte sin blick så den hotfullt smalnade av, de blå ögonen lyste som kalla istappar.
- Du är ett monster Lucifer, och jag måste döda dig, det är mitt öde.
Men huvudet böjt i en djup resignation, suckade han till svar. Vinden for igen genom hans ljusa hår............ingen sa något på en lång tid.
- Om det är så det måste bli, sa lucifer
- Så vill jag se dig försöka.
Hans svarta ögon brann medans han reste sig i sin fulla längd, hans blotta närvaro hotade allt omkring honom.
Mikael strök undan sitt mörka hår som klibbade fast i pannan och gjorde sig beredd att anfalla sin Bror...


http://www.youtube.com/watch?v=u5FyRZbqfeM&feature=related

Den här länken är till en låt som jag inte kan sluta lyssna på, vet inte varför. Men classisk musik har aldrig varit vackrare.


16 Juli 2010  | Länk | kapitel 4 | 0 kommentar
Ett dagboksinlägg: Min tjej..........min framtid.

Tre saker har jag upptäckt....
1: jag trivs bäst i att ha längd på håret, att det ramlar fram i ögonen gör mig inte så mycket.
2: Fem dagars stubb kan jag stå ut med, men skulle aldrig få för mig att odla skägg eller mustach.
3: Livet går fortare än ett sommarlov.

Har ni någonsin kännt att ni fastnat i ett mönster? där tankar som "det blir inte bättre än så här" eller " Jag vågar inte" "orkar inte" osv...
Man sitter fast i sitt eget inrutade tänkande. Jag har varit där..... många gånger.
På senaste tiden har jag tänkt mycket på framtiden. För jag har upptäckt att har man inga mål för framtiden så spenderar man nuet till att oroa sig, kanske för att inte komma någonstans.
Jag har inte jobbat länge med min nuvarande karriär, men jag har på senaste tiden kännt att jag kanske är inne på fel spår....
Alltid har jag låtit min fysik tagit mig framåt. Visst, jag älskar att träna och hålla mig i form. Men är det en passion att träna andra? brinner jag för det?
Njaa..
Jag skulle vilja börja om på nytt igen, med något helt annat i fokus.
Matros, är något som jag har tänkt på. Det skulle passa min rastlösa själ, sen gillar jag arbetssättet.
Äventyrsguide i Grimslöv skulle inte heller vara dumt, lite fara, fart och fläkt, sådant älskar jag.
Men något nytt som jag har fått upp ögonen för är "Researcher". Att spåra upp sanningar åt tidningar och program, en snok, detektiv. Det skulle vara coolt.
Jag är orädd som få och söker alltid sanningen.
Så hur väljer man? söker in på allt? ja kanske det.
Jag har kommit fram till väggen nu och vill inte dunka skallen där längre, trött på att se samma stjärnor hela tiden.
Men sen vill man ju helst uppleva allt med någon.
I hela mitt liv har jag varit en ensamvarg, alltid klarat mig själv utan att egentligen känna mig ensam.
Men nu är det så att jag tillhör den skaran som en gång i tiden fått känna på kärleken. Hur det slutade spelar ingen roll, kärleken förändrar en människa.
Man känner att man inte vill vara ensam längre, och man vet vad man inte vill ha och vad man vill ha.
Vare sig man vill eller inte så jämför man alltid med det man hade.........
Jag är en kräsen person men har inte direkt levt som munk i mitt liv.
Min tjej måste också vara lite speciell då jag är helt säker på att jag inte vill ha barn och kommer aldrig att vilja ha det. Det kommer aldrig att ändras.

Jag har upplevt tillräckligt mycket för att veta vad jag inte vill ha.
Du vet sådana där översminkade tjejer med långa ben och för små shorts. Som pladdrar på med sina "tvillingar" om sin nyköpta Pradaväska? man kan liksom se i deras blick att "hjulet snurrar" men tyvärr är hamstern inte hemma.
Eller primadonnan som med zombieaktig gång tar sig fram genom staden. En påklistrad bitchig attityd och tror sig vara för bra för att vara sann. Hennes blick kan kännas igen hos en död pingvin som frysit fast på ett isflak.
Eller dessa partyprinsessor, som med kletiga leenden dansar upp killarna enbart för att bekfräfta att de kan få vem som helst på fall, bara de vickar lite extra på arslet.
Dessa tjejer imponerar lika mycket på mig som ett pisshål i snön.

Min tjej...förstår ni, är så vacker, men utan att riktigt förstå det själv.
Hon är rastlös och trivs inte riktigt med för monotona yrken, dagdrömmer ofta och berättar mer än gärna om dem.
Älskar att tillbringa en kväll på ett cafe och bara filosofera om allt och inget.
Hon är full av liv och andra tjejer avundas hennes vilda och ohämmade natur som glittrar i hennes ögon.
Har lätt till tårar som hon har lätt till skratt, passionerad och lever sig in i allt hon gör.
Hon är stark och självständig, men behöver alltid uppmuntrande ord eller en kyss bakom örat.
Ni vet en sådan tjej som om jag skulle väcka henne mitt i natten och säga: "Jag har kommit över en massa pengar och om du vill drar vi jorden runt imorgon" så skulle hon följa mig.
Hennes nyfikenhet sätter henne ibland i klistret, men hon vill alltid ha reda på sanningen. Hon hatar lögner och drivs av sitt hjärta.
Hjärtat är stort och rymmer så mycket, hennes ansikte är talande och kan te sig i tusen olika uttryck.
Hon kan spontant bjuda upp på dans på en vissen pub, eller med ett "hundvalps uttryck" få mig att sjunga en låt åt henne på karaoke.
Hennes fötter är iskalla på kvällen och kyler av mina heta. Eftersom min kropp är en levande dynamo så har hon lätt för att frysa och älskar värme.
Hon är en eldsjäl som inte riktigt tycks passa in någonstans,
hennes hjärta slår fritt och drömmar är inte bara något hon skriver om.
Hon har upplevt mycket och har blivit vis av egna erfarenheter.
Hon är lojal och skulle gå genom eld för mig, som jag skulle göra för henne
Att sno en trampbåt och trampa ut till nån liten ö, skulle hon inte tveka inför.
Där vi skulle planera våra kommande äventyr och älska under månens mystiska ljus.
"Ge upp" existerar inte för henne, och det vi har är för evigt.

Är det någon där ute som känner igen sig? någon som fortfarande tror att något utöver det vanliga är möjligt? Kanske är det då just dig, som jag kommer träffa en dag. Som jag väntar på.....
Kanske upptäcker vi att det är den nuvarande grå vardagen som är fantasivärlden, och rymmer härifrån tillsammans.
Och om inte du finns längre, så lever jag hellre själv........ resten av mitt liv.



11 Juli 2010  | Länk | kapitel 4 | 0 kommentar
Dessa fåglar.

Så länge jag kan minnas har jag alltid följts av två svarta fåglar.
De har alltid cirkulerat runt mig...
Först trodde jag att det var inbillning, att det bara var slumpartat att de dök upp.
Sen märkte jag att de altid dök upp när jag kände mig extra vilsen, arg, lycklig, eller ledsen.
Fåglar är fashinerande varelser, från deras perspektiv kan de förnimma saker långt innan det händer. En lätt vibration i luften, lukten av oväder, spänningar i luften. Ibland kan de även vara sändebud från platser som inte direkt finns på kartan.
På senare tid har jag märkt ett avvikande beteende hos vissa fåglar. De är oroliga, lättskrämda och har ibland ett väldigt aggressivt sätt.
Överallt där jag går tycks jag förföljas av döda fåglar, inga märken, inget tecken på kamp. De tycks bara har ramlat ner som fallande stjärnor, utan orsak.
Det ligger en oro i luften, ibland känns det som om hela jorden drar efter andan i ångest. Vinden blåser på som en domedagsbasun, genom ett intet anande samhälle....
Ibland känns det som om alla sover sig genom livet, som om vi alla egentligen ligger i dvala någonstans medans vårat omedvetna blir manipulerat.
Jag har aldrig hört hemma här, har mer eller mindre snubblat mig fram genom livet. Aldrig riktigt kännt mig normal.....
Har försökt tidigare att anpassa mig till resten, att passa in. Men det har jag slutat med, meningslöst och slöseri med tid. Tro mig.......det är inte värt det.
Jag är inne på fel spår i livet nu, börjar känna det mer och mer.

"Jag vill inte vara normal...........jag har måstat möta döden och förlust, smärta och svek, i din värld. Men jag har heller aldrig kännt mig starkare, mer verklig, och att få vara trygg i den jag är...............älskad
för det är min värld också................det är där jag hör hemma."
8 Juli 2010  | Länk | kapitel 4 | 0 kommentar
Good times.

Det var en person som sa (vill inte nämna namn) att det inte gick att "deffa" och samtidigt ha den livstil jag har haft.
Jag skulle tydligen med tiden ha ölmage och förstört inre ;)
Den senaste tiden har jag festat varje helg, fettat mig med snabbmat, läsk och choklad, haft vattenpipa kvällar med shots och öl, slagit runt i hela Sverige, vaknat upp på de mest konstiga ställen, försummat allt förutom mina vänner, mest varit ute och "apat" omkring.
Men jag tror inte på att själ och kropp är separerade, tankens kraft är starkare än vad vi tror.
Sockret fräter inte inom mig, alkoholen skadar mig inte, röken påverkar inte mina lungor, fettet sätter sig inte på min mage, och styrkan växer för var dag som går. Mina ständiga tankar...
Tänker man på något tillräckligt mycket och starkt, så börjar det hända något inom en och omkring. En kraft sätts i rörelse, en tanke kan ibland vara lika stark som en handling.
Jag är i min livs form trots mitt vilda liv.
Men det sättet jag har levt på är inget jag skulle rekomendera till en kund eller till någon annan. Och nu kommer jag att skärpa mig, för det är andra saker i livet jag vill ha nu. Förstår nu hur tomt det egentligen har varit inom...
Nej jag är inte egenkär, men jag är unik på mitt sätt, som alla är på sitt eget.
Underskatta aldrig tankens kraft, den sätter så mycket i rörelse. Tänk på det du vill ha och backa aldrig i livet, inte ens för att ta sats.
6 Juli 2010  | Länk | kapitel 4 | 0 kommentar
En dag i livet.

Var på bio och såg "Eclipse" idag, jag gillade den.
Jag och min polare sen nästan bara tonårstjejer satt där "skratt".
Men jag gillar storyn och även om säkert många kan relatera den till sina egna liv så är det nått speciellt med den för mig.
Jag kan sätta mig in i dem alla, för jag har upplevt dey själv.
Edwards rädsla och ånger sätter även mig i greppet, hans rädsla fär att förlora sitt enda skäl för att existera. Jag kan känna Jakobs svartsjuka och förtryckta känslor, hans raseri som pulserar, otillräckligheten, hoppet som stiger upp i honom för att i nästa ögonblick raseras. Att älska någon man aldrig kan nå fram till..
Jag kan förstå Alice vilja att försöka passa in och försök till att sprida glädje omkring sig. Kan förstå Jaspers känsla av frid när han träffade henne.
Jag kan till och med sätta mig in i Victorias hat, ur hennes egen synvinkel som vampyr.
PÅ senaste tiden har jag varit som en virvelvind av känslor.............vart ska jag?....vart har jag varit?......vad känner jag?
Det enda jag är säker på är vem jag är och vem jag inte är.
Så mycket jag vill uppnå i det här livet, men så svårt att nå fram. Så lätt det är att fastna i något man inte vill ha, i något man inte är.
Helst skulle jag vilja köpa en enorm herrgård eller ett jättestort gammalt hus, Du vet ett riktigt sånt spökhus med en rik och spännande historia man kan berätta för vänner på stora middagar.
Jag skulle vilja bo där med alla jag tycker om, som en stor lycklig familj. En fast punkt i livet där man alltid är välkommen och kan känna sig betydelsefull.
Har tänkt på det här länge.......... jag tror alla innerst inne vill ha en trygghet i form av en plats eller någon att älska, helst båda. Jag är en stark person som är van att klara sig själv, men jag saknar en "flock"
Saknar att ha mina vänner nära, saknar att älska och att bli älskad. Börjar bli mer och mer trött på mitt vilda leverne, trött på krogens suddiga dimma....
Vill känna frid igen, vill börja om på nytt någonstans.
Nästan alla i min familj har hittat sitt och vet vad de har, även om det låter fel så behövs inte jag på samma sätt som förr. Vi har alltid varandra men de har andra som vakar över dem nu.
Och min älskade syster, jag vet att hon kommer att finna det hon drömmer om. Hennes hjärta är speciellt och rymmer så mycket. Tiden kommer nog att ge henne en prins till slut.
Ensamheten sköljer över mig, men inte längre som ett val..........nu plågar den mig bara. Trots att jag är den jag är.............så kommer jag aldrig att bli den jag var.
Livet, slutet eller början.......allt börjar med ett val.

3 Juli 2010  | Länk | kapitel 4 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Demonen Tanglesh                                             Skaffa en gratis hemsida