Love makes the world go round .
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2019)
>>


Mina fina vänner

Som tidigare nämnt var 2018 inget lätt år för mig. Men ur det mörka kommer alltid något bra. För mig har det inneburit en stor positiv förändring när det kommer till att öppna upp mig. I hela mitt liv har jag varit en sluten bok som aldrig vågat visa känslor och verkligen inte prata om känslor, det har aldrig varit min grej. Men när hela året präglats av tuffa motgångar insåg jag att jag verkligen behövde börja prata. Så det gjorde jag, och när jag väl öppnade upp mig kunde jag inte sluta. Det är så fint på något sätt, att utvecklas så mycket i sig själv trots att man är trasig. Idag skäms jag inte för att vara ärlig när jag pratar om mina känslor, jag pratar om det jag har på hjärtat så fort jag behöver det.

Detta har även fört mig ännu närmare mina vänner, vi har fått ännu starkare och djupare band vilket jag är så tacksam för. Det finns en del vänner som gjort så mycket fint för mig det här året när allt varit som värst. Jag har fått bevisat för mig gång på gång vilka äkta vänner jag har runt omrking mig. Få, men äkta. Jag vill passa på att tacka dem lite extra.

A, min allra bästa vän sedan 12 år tillbaka. Du är den jag alltid ringer först. Du är den som förstår mig för du befinner dig på samma djupa plan som mig. Du förstår mina ibland hela galna tankar, för du har själv varit där. Tack för att du aldrig, aldrig säger nej till att ses även om klockan är alldeles för sent. Tack för att du alltid hör mig när jag behöver dig, oavsett om det är när vi sitter och kedjeröker på din balkong eller om jag ringer dig klockan 1 på natten för att berätta något nytt. Ett liv utan dig hade inte varit samma sak, vi delar livet tillsammans och jag älskar dig för det <3.

S, min nyfunna vän. 2018 var året som förde oss samman även om vi känt varandra sedan två år tillbaka. Det känns så konstigt när jag tänker på att det var någon gång i mars bara som vi blev tighta. Trots den korta tid vi känt varandra är du en av dem jag spenderat mest tid med det här året. Ett stort, stort tack till dig för det stora stöd du varit för mig. Du är den jag kan blotta mig helt för utan att skämmas, du vet mina hemligaste tankar och känslor utan att döma. Så många gånger vi träffats på cigg för att bara snacka, för att jag behövt det. Och alltid har du funnits där och lyssnat. Jag älskar vår relation som är så avslappnad och att vi kan prata helt ofiltrerat med varandra. Sommaren det här året var den värsta perioden på hela året och när jag tittar tillbaka så är du den jag främst minns. För du öppnade upp hela din famn till mig när jag var som svagast. Du torkade mina tårar när jag var som mest ledsen. Du lät mig prata och gråta om samma saker dag ut och dag in utan att tröttna. Men viktigast av allt - du fick mig att skratta. Du får mig alltid att skratta så mycket även när allt varit som värst. Tack för allt, tack för att du är den du är och för vår fina relation. I love you, bitch<3.

L, min barndomsvän. Genom livet har vi funnits vid varandra sida i vått och torrt. Vår vänskap är så viktig för mig. Du är den där kloka och mogna vännen som ger varma och vuxna råd. Utan dig hade jag knappt klarat mig många gånger det här året. Du har en förmåga att lyssna å varenda ord man säger. Det finns ingen som dig och du är & har alltid varit en av de viktigaste personerna i mitt liv. Tack för allt stöd, och framför allt all förståelse, som du gett mig under året. Det betyder så mycket för mig. Jag älskar dig<3.

A, du som 2016 kom in i mitt liv i samband med att jag började plugga men som dag för dag blev en allt mer viktig vän för mig. Du är inte bara mitt stöd i skolan, du är allt. Du är min nära vän, mitt bollplank, min storasyster, min manager (haha), min extramamma. Ja du är allt. ALLA borde ha en vän som dig. Du är en sån viktig människa i mitt liv. Jag vet helt ärligt inte hur jag hade hanterat alla motgångar det här året om det inte vore för dig för du är den som gett mig mest stöd. Du har funnits där konstant. När jag ringt dig två på natten för jag hade paniktankar. Du har lagt så otroligt mycket tid på mig för att jag ska få prata av mig och samtidigt gett mig så viktiga råd. Tack för alla timlånga samtal i telefon oavsett tid på dygnet, tack för att du alltid låtit mig prata. Tack för alla timmar vi spenderat på din gård eller på stenarna vid din parkering där vi bara kedjerökt och pratat om mitt trasiga hjärta, men även pratat om livet. För med dig kan jag prata om allt. Jag älskar vår djupa relation som handlar om allt mellan himmel och jord. Du är så klok, så snäll, så generös och ödmjuk. Finns ingen mer respektfull människa än du. Tack för att du finns i mitt liv, nästa år är ditt år, jag längtar tills din lilla bebis kommer<3 Jag älskar dig!

D, tanken är väl inte att du ska vara med i detta inlägg för du är inte en vän till mig. Du var mer än det. Du var kärleken som gjorde att jag behövde alla dessa fantastiska människor som jag nämnt här ovan. Trots att du gjort mig trasig som ingen annan nånsin gjort, så måste jag säga tack. Tack för våra fina minnen det senaste året. Men egentligen vill jag mest tacka för att du fick mig att känna igen. Känna riktiga känslor som jag inte trodde att jag kunde känna. Du fick mig att känna mig levande igen. Som en fnittrig tonåring. På grund av dig har jag lärt mig så mycket av mig själv som varit väldigt givande även om det varit tufft.. Mer än så tänker jag inte skriva om dig faktiskt för du förtjänar det dessvärre inte, men jag kände ändå att det var värt att nämna.

Hur ser jag på 2019? Det går upp och ned. Ibland känner jag inget ljus i tunneln alls medans andra dagar så känner jag hopp för ett bättre år. Jag menar, det kan väl inte bli så mycket sämre än det jag gått igenom det här året? Hehe. Mina finaste vänner. Ni är allt för mig. Det blev ett lååångt inlägg, men inte ens ord räcker till för att beskriva er och min tacksamhet. Ni är verkligen bäst.

31 December 2018  | Länk | Livet enligt mig | 0 kommentar
.

Det känns inte roligt när dagarna är mörka och energin är låg. Jag orkar inte ta mig upp från sängen när jag vaknat på morgonen utan ligger kvar halva dagen istället för att göra något. När blev det såhär? Varför vände det från ingenstans? Jag var ju faktiskt glad, och stark där ett tag för några månader sedan. Kände faktiskt på riktigt att jag var på god väg att gå vidare. Trodde till och med att jag hade gjort det.

Men tydligen inte. Min insida är tom. Jag skrattar tillsammans med mina vänner men så fort jag är ensam känns allt så tomt. Tråkigt. Grått. Jag bara tar mig igenom dagarna utan att tänka eller känna. I mitt undermedvetna tänker jag att snart händer någonting, någon slags vändning, kanske är det imorgon eller nästa vecka. Men dagarna blir till veckor och ingenting händer. Jag längtar så mycket till den dagen då jag inte känner någonting för honom längre, men när ska det ske egentligen? För varje dag blir jag påmind. Varje dag blir jag påmind om alla minnen som gjorde mig överlycklig, och om allt det där som förstörde mig helt. Jag försöker verkligen gå vidare, för jag vill. Men jag lyckas inte. Alla de där råden jag själv gett vänner med ett brustet hjärta en gång i tiden känns bara hjälplösa och orelevanta nu. Vissa dagar känns det som om jag håller på och bli galen. Sen finns det andra dagar som känns lättare. Den senaste veckan har till exempel varit ovanligt bra. Men den här kvällen vände det igen.

Snälla. Hur gör man? Jag börjar bli desperat. HUR går jag vidare? Det senaste året har bara handlat om honom oavsett om jag haft honom eller inte. Och jag är så jävla less på det men jag kan inte hindra mina tankar från honom. Jag orkar inte känna såhär mer. Orkar inte tänka på honom mer. Jag orkar inte sitta och bry mig vad han gör, eller fundera över ifall han träffat någon annan. För dessa tankar förstör mig. Jag har nästan alltid en oroskänsla i kroppen och det börjar verkligen bli osunt på riktigt nu. Om två dagar är det här pissåret över. Och jag vill inget annat än att låsa in all gammal skit från detta året och kasta iväg det långt bort för att aldrig mer behöva se det. Men. Hur gör jag?

29 December 2018  | Länk | Livet enligt mig | 0 kommentar
December 24th

God jul önskar jag :)

Hoppas alla får den varma, kärleksfulla jul som ni förtjänar. För trots allt handlar julen om nära och kära!
D, jag tänker på dig lite extra idag. Hoppas du har det bra där borta och får mycket kärlek och värme. God jul!

 

24 December 2018  | Länk | My life. | 0 kommentar
2018

2018 var året då för första gången fick uppleva hjärtesorg. Ensamhet. Desperathet. Längtan. Kärlek. Det var året då jag gång på gång möttes av motstånd.

Hade någon iförväg sagt till mig hur mitt år skulle bli så hade jag låtit bli att påbörja det. För det här året har rent emotionellt varit det värsta i mitt liv. Jag har varit så ledsen. Samtidigt har året även haft några av de bästa stunderna någonsin.

Första delen av året var mörk. Hemsk och jag hade ångest. Jag mådde skit men tack till mina vänner som fanns där varenda dag. Jag tog mig igenom det värsta och började resa mig igen. När sommaren kom i maj vändes allt och jag var lyckligare än någonsin, kär var jag också. Det jag drömt om i månader hände. Jag tror ju mycket på det här med law of attraction och jag är hundra procent säker på att det var tack vare det.

Men vet ni? Så fort jag varit genuint glad och lycklig det här året så har det ryckts ifrån mig. Så gjorde det även i slutet av sommaren. Min destruktiva hälsa som varit genomgående för hela året gjorde att jag rasade flera kilon i vikt och jag har aldrig någonsin tidigare tappat vikt. Hela året har bestått av sömnbrist och för lite mat pga stress och ångest. Det är inte förrän nu som jag kan äta som vanligt igen.

Gång på gång fick jag slag i ansiktet så fort jag rest mig upp. Var det inte pga honom så var det något annat. Aldrig har jag fått en lugn stund. Hur kommer man över någon? Jag vet fortfarande inte för mitt förflutna med honom förföljer mig än idag. Det känns till och med mer idag än för två månader sen.

En höjdpunkt och lite av en vändpunkt var självklart resan till syrran i LA med mina bästisar. En resa jag aldrig glömmer och som jag än idag saknar och lever på. Den resan kom perfekt lägligt och fick mig att må bra. Det är få saker som fått mig att må bra det här året. Våren/sommaren fick mig att må bra samtidigt som jag inte gjorde det. Mina vänner där emot, vilka änglar dme varit. Aldrig tidigare har jag behövt dom så mycket som nu. Och dom har funnits där varenda dag när jag behövt det.

Jag har under året blivit sviken som aldrig förr. Av killen jag blev kär i och av tjejer man trodde var ens vänner. Haha, kan inte ens skriva det för jag kokar direkt. Jag har så mycket hat inom mig som jag vill skaka av mig, utan att lyckas. 2018 var ett ångestladdat år. Känslorna har gått upp och ned som en bergochdalbana. Ena stunden lycklig och andra stunden ledsen. Jag har gått gå i motvind i princip varenda dag. Behövt falla ned men hela tiden rest mig upp. Jag har varit stark men jag vet att jag är starkare egentligen. Men ibland orkar man inte vara stark, och det är helt okej. Känslorna har fått tala detta året. Trots allt det negativa detta året så har det ändå fört med sig något gott. Jag har blivit så mycket mer mjukare och känslosam pga allt jag gått igenom. Jag kan visa känslor på ett helt annat sätt vilket känns fint. För jag har alltid varit den där iskalla känslokalla tjejen. Men när till och med folk i ens närhet märkt skillnaden, då värmer det i hjärtat. :)

Jag är fortfarande inte hel. Varje dag är som ett lotteri - hur mycket kommer jag känna idag? Kommer jag gråta eller vara avtrubbad på känslor? Vissa dagar är såklart lättare än andra. Men dom värsta dagarna är fortfarande hemska. Jag är trött på att leva i en dimma av vilsenhet, sorg och mörker. För jag går miste om saker runtomkring mig i livet när jag mår såhär. Har svårt att ta in den verklighet som lever vidare i min omgivning. Men jag försöker vara stark.

Tack 2018 för det här året. Jag önskar aldrig mer att få känna såhär. Men det gav mig mycket erfarenheter med. Nu tar jag några djupa andetag och siktar framåt mot 2019. Dax o lämna allt det här bakom mig. Må nästa år bli gladare. Framåt för evigt<3

22 December 2018  | Länk | My life. | 0 kommentar
These lazy saturdays

Hello saturday.

Det blev en sen fredag igår, jag och bästis var hos en tjejkompis och hade en riktig tjejkväll och var inte hemma förrän halv 2 inatt. Var heeelt slut med tanke på att jag varit vaken sen 05 på morgonen. Det resulterade i att jag vakande upp halv 12 idag och orkade inte röra mig från sängen förrän tre timmar senare hehe. Tog mig iallafall upp och städade undan lite på rummet, skönt! Ska nu ta en lååång dusch med inpackning och hela köret, sedan lite senare ska jag göra ny lashlift, bästa!

Ikväll känner jag för o fixa upp mig lite extra och hitta på något med tjejerna, kanske ta något glas, bowla eller nåt! Hade varit trevligt. Puss på er och ha en trevlig lördag.

15 December 2018  | Länk | My life. | 0 kommentar
The eyes chico, they never lie.


12 December 2018  | Länk | Livet enligt mig | 0 kommentar
En riktig skitdag

Tisdagar har sedan länge varit den dag på hela veckan som jag hatar mest, är verkligen som tröttast då. När klockan ringde vid 05.15 imorse kände jag bara fuck. Idag orkar jag inte vakna...

Men hade ju inget val. Tog mig till jobbet i stress som vanligt och när jag kom dit så kände jag bara hur ögonen brände av trötthet. Alltså, sov ändå bra och mer än vanligt, men ändå vart jag så trött. Hade sån konstig känsla inombords redan från dagens start. Kroppen kändes pigg men ögonen rann av trötthet. Och så kände jag någon slags känsla av tomhet, ensamhet och nedstämdhet. Tror tre stycken av mina kollegor påpekade det också, fick frågan "vad är det med dig idag då" "är du arg?" flera gånger och humöret blev bara värre och värre ju mer timmarna gick. Hade en riktig dip idag insåg jag sen. Kände mig nära till gråt flera gånger och kände bara hopplöshet. Ja, jag kände mig helt enkelt jävligt ledsen. Och jag hatar att jag fortfarande får dessa dippar fastän tiden bara går och går. När jag äntligen slutade och satte mig i bilen kom tårarna och jag kände mig som en idiot som körde hem gråtandes.. För vad? Egentligen inte för något särskilt.. Men innerst inne vet jag nog varför. Riktig skitdag iallafall och behövde bara få ut det här med. Ibland är det okej att må dåligt och bara gråta av sig, försöker intala mig det men har svårt för att hantera alla dessa känslor inom mig som jag haft det senaste året. Ja, detta året alltså.. Brukar ju summera året i slutet av december varje år men tänkte väl börja redan nu i dagarna faktiskt. Det känns extra viktigt att få ner alla mina tankar kring detta året då det varit det värsta året någonsin.. Samtidigt som det haft sina allra bästa stunder och varit så lärorikt. Det är så sjukt mycket känslor kring det jag gått igenom iår så får väl börja snart om jag ska hinna bli klar..

Jaja. Nu ska jag mysa och sedan sova. Hade ni en bra helg förresten? Jag måste bara nämna att jag var ju på julbord med jobbet i lördags som slutade i en jävla utgång men hade riktigt riktigt roligt faktiskt och mitt i allt mörker så finns det då och då små stunder som kan göra hela min dag, hela min vecka.. Puss

11 December 2018  | Länk | My life. | 0 kommentar
Friday, december 7th

Hej på er!

Efter det deppiga inlägget inatt somnade jag på en gång, helt slut. Vaknade inte en enda gång förrän halv 12 idag (!) damn. Längesen jag sov så länge nonstop utan att vakna alls. Så det var behövligt I guess.

Har varit helt ledig från jobb och skola idag vilket har varit helt underbart. Började dagen med att åka och sola 10 minuter, känner mig alltid så fresh efter det. Därefter åkte jag förbi en vän som bort i närheten. Slängde mig på hennes soffa och vi satte på en film. Det var så skönt o ligga där kl 1 på dagen medan man vet att alla andra jobbar, och utanför är det kallt o grått. Vardagslyx kallar jag det.

Efter filmen rörde jag mig hemåt, tog en lång varm dusch och sedan satte jag i gång med rummet. Fyfan det har varit så stökigt fööör länge nu och jag har haft noll lust att ordna det. Men idag bäddade jag rent samt städade undan en del (inte allt...) men nu ser det mycket bättre ut iallafall. Jag får panik när jag ska festa och kommer hem full samt vaknar upp bakis i ett stökigt rum, man mår liksom ännu mer sämre hehe. Ska dock inte dricka ikväll utan ska bara ta det lugnt nu ett tag, laga tacos och sedan träffa bästis ett tag efter hennes jobb.

Imorgon däremot blir det full fart. Först ska jag jobba övertid under dagen och på kvällen blir det julbord med jobbet! Det ska faktiskt bli roligt och jag är så taggad på att få fixa mig i ordning lite mer. Nej nu ska jag avrunda här. Pusspuss

7 December 2018  | Länk | My life. | 0 kommentar
So tired of tears

00:32

Ikväll var en jobbigt kväll mot slutet. Det brast lite inom mig, kanske har jag varit stark för länge, när jag egentligen bara varit så svag innerst inne.

Vissa dagar är så mycket enklare och jag känner mig som den starkaste människan i världen. Inget eller ingen kan rubba mig, precis så känns det.
Aldrig tidigare har min självkänsla sviktat så mycket som det här året.

En sak jag älskar att göra när jag är påväg hem om kvällarna är att när jag parkerat bilen, så stänger jag av den och låter musiken spela ett tag till medans jag sitter kvar och bara lyssnar och tänker. Bilen är verkligen min fristad och har räddat mig otroligt många gånger när jag mått dåligt. Ibland sitter jag där när jag har bra dagar och lyssnar på sköna vibes men det är framför allt dem här kvällarna, som ikväll, då varenda ord i någon sorglig låt träffar en. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna.

Jag grät för att jag saknar dig. Jag grät för att jag vill ha dig. Jag grät för att jag önskar med hela mitt hjärta att du nånstans vill ha mig med. Jag grät för att precis sådär, har jag suttit och gråtit över dig flera gånger det här året. Och det känns så orättvist. För du däremot kanske skiter fullständigt i mig. Hur ska jag veta?

Det har gått 4 månader av denna olyckliga kärlek. Till & från har jag känt mig stark och obrydd. Men mestadels har jag bara känt ångest och nedstämdhet. När fan ska jag bli fri från dig? När ska du sluta sitta där som ett skavsår på min näthinna och ett skavsår i mitt hjärta. Hur ska jag någonsin komma över Dig? Det känns så jävla hopplöst och omöjligt. För jag trodde att vid denna tidpunkt skulle allting kännas mycket lättare. Men sanningen är den att det till och med känns svårare nu än för två månader sedan. Snälla Gud, ge mig något klartecken,  vägled mig på rätt spår i livet igen för utan honom är jag inte hel. Jag är vilsen och ledsen. Visa mig vägen bort från honom, eller vägen till honom.

För jag är så trött på att vara trött.
 

7 December 2018  | Länk | Livet enligt mig | 0 kommentar
Trust the vibe.

I ett mörker av undran och tveksamhet finns det bara en sak som hjälper oss framåt. Magkänslan. Följ den, alltid.

Det finns inget som jag litar på så mycket som min egen magkänsla. Den har så många gånger i livet gett mig svar långt i förväg innan saker och ting ens skett.

Ju mer saker jag går igenom i livet så märker jag att jag allt mer och mer börjar leva mitt liv på ett något mer "spirituellt" plan, dock aldrig något överdrivet. Men jag tycker det är otroligt viktigt det här med just magkänslan, atmosfären och olika vibes som vi känner.

Jag vet när jag känner bra eller dåliga vibes. Det går inte att lura mig där. Därför är det för mig så viktigt att alltid lita på det jag känner. För jag känner aldrig i onödan. Jag är inte den mest känslosamma.

Men när jag väl känner, ja då känner jag verkligen.

Och jag känner dig.
 

4 December 2018  | Länk | Livet enligt mig | 0 kommentar
1 år

Söndag och första advent.

Denna söndag är så grå och mörk. Det regnar i princip hela tiden och trots att jag hade en skön kväll med bästisarna igår så känner jag mig låg.

För idag är det 1 år sedan jag träffade han där som förändrade så mycket för mig. Han som gjorde så magen pirrade konstant, han som väckte känslor hos mig och även han som gjorde sönder mig inombords. Mitt hjärta har värkt på grund av denna kille i över ett års tid nu. Det gör så ont, och jag ser våra minnen på näthinnan varje dag. Fyfan för att bli hjärtekrossad. Jag saknar honom varenda dag och hade gjort allt för att få ligga i hans famn igen. Jävla skit.

2 December 2018  | Länk | Livet enligt mig | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Linnea Larsson                                             Skaffa en gratis hemsida