Jag har aldrig varit den där misstänksamma, kritiska och oroliga tjejen. Tvärtom, jag har nog alltid varit lite för naiv ibland och trott det bästa om alla människor jag möter. Varför skulle någon "skada" mig? Varför skulle någon människa göra mig något ont? Jag själv bemöter ju alla människor med en den grundläggande respekt som alla förtjänar att bli bemötta med till en början.
Men sen. Sen händer saker och ting i livet. Jag har gått igenom saker och ting det senaste året som jag aldrig tänkt skulle hända mig. Det är sånt man ser på film eller läser om i olika forum på internet har jag alltid tänkt. Och det klart som fan att det påverkat mig. Jag har alltid litat blint på människor i min närhet även om jag vetat att man ska vara försiktig. Och det här med tillit är som bortblåst för mig efter det senaste året. Att bli så sviken som jag blivit har skadat mig och mitt tankesätt så himla mycket. Hur fan går man vidare ifrån sitt förflutna och vågar lita på folk igen? Och än en fråga - vågar man lita på någon igen efter svek? Förtjänar personen det?
Hur kommer jag ifrån dessa hjärnspöken som cirkulerar i mitt huvud, hjärnspöken som väcker tankar inom mig som jag aldrig tidigare har haft. Jag var alltid så avslappnad och säker förr, men inte numera. Kommer jag nånsin ifrån detta? Jag är rädd att inleda relationer, rädd för att tycka om någon igen, dels för att jag inte vill bli sårad och sviken igen, men även för att jag är rädd att mina hjärnspöken kommer påverka en ny relation..