31 mars.

Idag fyller jag 23 år. I mina öron låter det gammalt, och tankar slår mig att jag inte gjort ett skit i mitt liv. Men sen tänker jag efter, & inser att det har jag ju visst gjort. Jag hade världens bästa barndom och mest roliga & spännande tonår, jag har rest mycket med familj & vänner och jag har festat tills solen går upp. Jag har jobbat i 6 år nu och har bara ca 1 år kvar på min utbildning. Så varför skulle jag klaga? Jag har ju visst lyckats!

Under det senaste året har mina känslor varit i fokus skulle jag nog säga. Den största förändringen är nog att mina känslor fått prövats och sättas på prov. Ingen lätt utmaning och definitivt inte roligt heller. Har stundtals mått riktigt dåligt men mestadels även väldigt bra.

Jag har varit noga med att kasta bort relationer som inte varit bra/äkta/givande. Har bara velat fokusera på det som känns 100% äkta. Det ger en sinnesro kan jag säga er.

Har turen att fylla år på en lördag iår, och på påskafton dessutom. Grattis till mig själv! Ska fira mig dunderstort faktiskt. Senare kommer 10 tjejer hem till mig för mat o fest, sen ska vi faktiskt ut och festa loss för första gången på väldigt länge, är så taggad ! Vill bara att kvällen ska börja NU. Enda negativa är att jag åkte på feber o hosta i förrgår som inte släppt riktigt så är väl inte den piggaste, men det ska inte få hindra mig. Puss
 

Focus. On. Yourself.

"Don´t chase people, be yourself,
do your own thing and work hard.
The right people - the ones who really belongs in your life -
will come to you.
And stay."

I en relation får man vara beredd på att chansa. Beredd på att satsa. Även om man är rädd för att bli sårad och för att det inte ska leda till dit man vill, så handlar allt om att släppa sina hjärnspöken och bara våga.

Jag hade så extremt svårt för det där. Jag är tjejen som tycker att det är jobbigt med känslor, för känslor gör en svag. Jag är väldigt stark, men är det något som kan rubba mig helt är det känslor. Så därför undviker jag det helst. Undvek känslor i 2,5 år. Sen träffade jag en kille som från ingenstans blev så himla speciell för mig, jag blev fast. Han kanske inte var något speciellt för resten av världen, men för mig var han något av de snyggaste och charmigaste jag mött. Och det är han fortfarande. Men han har också gjort mig galen, han har väckt sidor av mig själv som jag inte ens trodde fanns. Han har rubbat mitt starka jag i och med att jag föll för honom.

Och nu sitter jag här. Och hatar att jag föll för honom. Jag hatar att jag måste säga till honom att vi skiter i detta. Jag hatar att jag måste ta valet att sluta träffa honom, mot min egna vilja. För jag vill ju inte, det är det sista jag vill. Men jag vet ju att det är bäst så. Han gör ju mig inget illa alls. Men han ger mig inte det jag hade velat. Och det gör ont att veta det, det gör ont att när jag för första gången på snart 3 år faller för någon, så faller han inte tillbaks på samma sätt.

Hur släpper man taget fastän man inte vill?

Livet är för kort för att älta. Livet är för kort för att gråta. Vi har inte tid att sitta & undra varför han inte vill ha en.

Jag känner mig äntligen på fötter igen. Efter någon månads undran, längtan, önskan och allt det där. Till slut inser man sitt egna värde i situationen. Man är värd mer än att sitta och vänta på någon, hur fin han än är. Och hur svårt och omöjligt det känns att släppa taget, så lyckas man till slut. Det gäller bara att ge allt lite tid. Och så vips är du starkare än innan.

Dags att ta för sig mer av livet, och av världen. Framtiden är ju vår.

1 mars! Kan ni fatta?? Reeedan första mars.

Jag längtar som en galning till våren, det är min absoluta favorit årstid. Bästa jag vet. Senaste nytt då? Mina veckor har bestått av mycket jobb, lite plugg, en hel del sömn för en gångs skull och häng med vännerna. Har märkt att när jag sover för mycket blir jag bara ännu tröttare. Mycket sömn funkar inte för mig.

Idag har jag en helt ledig dag framför mig? Händer inte ofta. Saknar nästan att jobba eller ha något viktigt att göra , men måste försöka lära mig att tänka att såna här dagar är viktiga. Får se vart dagen tar mig helt enkelt.

Mars brukar alltid bli händelserik månad. Två av mina närmsta vänner fyller år och även jag själv! Fyller år en lördag iår, kan inte bli mer passande så kände att jag bara måste fira mig på nåt sätt, var inte så himla sugen till en början. Men nu när jag börjat planera så blir jag jättetaggad.

Ska chilla nu en stund. Ha det fint!