Hej på er denna soliga lördag!
Vill så gärna gå ut men behöver sätta mig med plugg.. Så det är vad jag ska göra!

Blir ledsen när jag läser mitt senaste inlägg från förra veckan. Jag var verkligen uppriktigt ledsen.. Längesedan jag kände sån sorg inombords. Men är det inte sjukt hur livet tar vändningar hela tiden? För hade faktiskt världens bästa helg efter det. Är det något jag varit duktig på att prioritera detta året så är det att varje helg fixa till sig lite extra och känna sig fin även om jag bara ska chilla. Det gör faktiskt så mycket för självkänslan tycker jag, att få känna sig fin. Nej men tack vare den perfekta helgen förra veckan pga. D, så har jag varit fylld med energi hela veckan.

Igår tog jag det lugnt, och idag blir det firande för min bästa vän som fyller 24<3 ska bli så kuuul. Puss
 

Du är elden i mitt liv. Du ger mig värmen och lugnet jag behöver inombords. Men elden är farlig och så är också du. Varje gång det är du och jag, leker jag med elden. Och jag vet hur lätt jag kan bränna mig, ändå så kastar jag mig in i det. Tusen tankar snurrar i mitt huvud just nu. Hjärtat värker. Ögonen svider. Jag känner ett svagt illamående inombords, för jag vet att jag måste göra något som jag aldrig velat göra, som jag aldrig velat behöva göra. Hur mycket jag än inte vill, så är det dags att släcka elden. Och det skrämmer mig, för kommer detta vara vårt slut föralltid? Kommer eldens sista låga släckas för gott? Det gör så ont inombords och jag känner redan nu i skrivande stund hur tårarna bränner på insidan av ögonlocket bara av att tänka tanken.

Men jag måste. Jag har inte längre något val.
Du är min absoluta favoritmänniska. Du är killen jag hade valt, hundra gånger om. För dig hade jag gjort exakt allt. Jag hade aldrig någonsin tröttnat på dig, på oss. För jag har fortfarande än idag inte tröttnat på dig sedan kvällen då allt började i början av december 2017. Trots all skit jag fått gå igenom med tiden så har jag fortfarande inte tröttnat, för du är ju det finaste jag vet. Det är i din famn jag hade kunnat ligga tätt i, varje dag för resten av mitt liv. Jag hade velat vara den som skrattar med dig när du är glad, tröstar dig när du är ledsen, motiverar dig när du kört fast, masserar dig efter en lång arbetsdag, tagit hand om dig när du är sjuk.. Jag hade gjort allt och lite till och allt jag hade gjort hade kommit direkt från hjärtat. Jag har enda sedan dag 1 med dig varit bombsäker, alltså 110% säker på vad jag vill med dig och vad jag känner. Det där har jag aldrig tidigare upplevt. Men fan vad det bränner och gör ont när det inte blir som man vill. Även fast jag vet att du också vill, för hur sjukt det än låter så VET jag att du vill, men fan vad det är orättvist att saker och ting inte leder oss dit. Dragningskraften till dig är oövervinnlig, vi är som två magneter som inte kan låta varandra vara och när vi gång på gång återförenas så stannar tid och rum.

Med dig blir jag så trygg och lugn samtidigt som inget annat spelar någon roll. Jag skiter i om jag är stressad över skolan, har en dålig dag eller om det spöregnar ute en hel vecka i rad. Jag skiter i allt negativt så länge jag har dig. För när jag ligger på ditt bröst och hör dina hjärtslag blir jag lugn och jag hade velat stanna där föralltid. Men jag kan inte. Jag kan inte längre stanna för det är inte rättvist mot mitt hjärta. Jag måste gå även om jag inte vill det och även om det känns omöjligt. Tårarna rinner och rinner just nu och har gjort det sedan jag började skriva denna text. De senaste två helgerna har varit underbara och perfekta men jag kan inte längre stanna och det gör så fruktansvärt jävla ont. Jag vet inte hur jag någonsin ska ta mig vidare från dig, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig, jag vet ingenting just nu. Jag är bara så jävla ledsen över det som jag snart kommer behöva göra. Snälla Gud, snälla ödet, snälla alla högre krafter och makter. Ge mig något tecken, ge mig en riktlinje, ge mig något att luta mig mot, att följa efter. För jag klarar inte det här ensam längre..

Du är och kommer alltid vara min dröm. Jag önskar att jag aldrig skulle behöva göra såhär men jag har inte längre något val. Jag älskar dig.
 

Fullkomligt besatt av stjärntecken. Jag tycker att så mycket stämmer in på mig själv och på andra. Jag läser på om stjärntecken dagligen för det hjälper mig att få en bredare förståelse för hur vissa människor agerar och handlar. Vissa påstår att det är skitsnack, jag vet att det är sant. Jag bara vet det.

Just i skrivande stund känner jag ett lugn inombords som jag inte ofta känner nu för tiden. Men jag vet att det bara är tillfälligt för snart kommer hjärnspöken cirkulera i mitt huvud igen.. Den senaste månaden har gett mig väldigt mycket fint, eller rättare sagt väldigt mycket av det jag önskat har skett. Och de senaste två helgerna har varit helt perfekta och underbara. Att bara få vara. Med den där speciella personen. Att få ligga omslingrande tätt ihop utan att släppa taget en endaste minut är så fint. Den närheten har jag saknat så otroligt mycket. Men jag har så svårt att gäldjas för det. Ena stunden mår jag bra och känner lugnet som jag känner just nu, för att andra studen återigen fastna i negativa tankar och överanalysering. Jag har så svårt för att njuta av det goda som faktiskt sker för oron smyger sig ändå på till slut. En del av mig vill skita i allt medan den andra delen bara vill ta det som det kommer. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag och en nära vän satt i slutet av 2018 och pratade om vad vi måste bli bättre på inför det nya året. En av mina punkter, och kanske den viktigaste, var just att bli mer öppen och ärlig med vad jag bär på inombords. Jag blev mycket bättre på det under förra året men jag behöver step up the game ännu mer. Hittills tycker jag faktiskt att jag skött den biten väldigt bra och känner redan nu hur mycket starkare jag är, och hur mycket bättre det känns att stå upp för sig själv och sina känslor. I slutet av dagen är det alltid viktigt att vara ärlig, så låt oss bli mer ärliga även om sanningen ibland svider eller irriterar.

"Den här helgen överraskade en hel del. Allt jag önskat, allt jag velat det senaste halvåret hände. Jag har svårt att ta in det, svårt att tro att det är på riktigt. Svårt att lita på. Känner mig glad, lugn, men framför allt förvirrad. Men att få somna med dina armar kring mig igen, att få ligga på ditt bröst och höra dina hjärtslag. Att bara få vara nära, det var guld värt. Jag trodde saker och ting stod klart, men inser att det är jag som är vilsen."