Helgen började ju, som alla vet, på värsta tänkbara sätt för ett land som lilla Sverige. Som jag tidigare nämnde så tog denna tragiska händelse väldigt hårt på mig, jag var verkligen nedstämd hela helgen och likaså i starten av den här veckan.
Usch, vilken tråkig tid vi lever i. Terror och våld, inget land och dess invånare i hela världen förtjänar det. Enda sedan allt inträffade i fredags eftermiddag har jag inte kunnat tänka på något annat. Det är som om ingenting annat har spelat någon roll, alla måsten har jag gjort men mer per automatik. Hjärnan och hjärtat har varit någon annanstans. Tårar har runnit till alla hemska bilder, klipp och artiklar. Och tårar har även runnit för alla vackra bilder, filmer och gester som cirkulerat runt på nätet. Vilken kärlek vi i Sverige visat till varandra. En kärlek jag inte ens trodde fanns i vårat Sverige. Men stockholmarna, och andra runt omkring i landet, har motbevisat det. Och det värmer mitt hjärta så innerligt.
Jag avslutade helgen i söndags med att tända ett ljus och ha en tyst minut för att hedra de 4 människor som föll offer i terrordådet, men även för alla de resterade skadade... Det är det minsta jag kunnat göra.
Om 1,5 vecka är jag tillbaka i mitt älskade Stockholm. Det känns lite vemodigt att åka dit så tätt inpå. Stockholm har alltid inneburit lycka och nöje för mig, men denna gången vet jag att känslan inom mig när jag kommer till sthlm kommer kännas annorlunda. Och så får det lov att vara nu, efter allt som hänt. Jag är iallafall glad att få komma tillbaka dit. På nåt sätt tror jag allt kommer bli mer verkligt för mig då, för än idag känns det fortfarande lite som en mardröm.
Jag är glad att jag lever. Fredagens onda händelse satte perspektiv på saker o ting, säkert för många fler människor. Jag är glad att varken jag eller någon av mina nära och kära befann sig i Stockholm den helgen. Och jag är så lättad och glad över att mina vänner i Stockholm är välbehållna.
Vi får aldrig låta det onda segra över det goda. Vi är många fler än dom. Och vår kärlek är starkare än hatet.