Snart har det gått 1 helt år. Ett helt år utan dig.
Fyfan. Maj månad är den månad som alltid kommer påminnas om dig. Det var i maj 2012 som vi sågs för första gången igen och jag blev kär på nytt. Minns den månaden som igår. Det var en varm månad, jag skulle snart gå ut 1an på gymnasiet och jag hade aldrig mått bättre - tack vare dig.
Det var även i maj 2015, tre år senare, som allt började ta slut. Den jobbigaste perioden i hela mitt liv. Ni vet när man mår så dåligt, är så förvirrad och vilsen, att man mår illa konstant? Går runt med den där jävla klumpen i magen konstant.. Jag minns verkligen ingenting från maj och juni förra året. Har aldrig varit så vilsen. Det är ju ofta så, att minnet försvinner när man är förvirrad och när man mår dåligt. Så blev det för mig.
Inte nog med det - det var även i maj 2016, i lördags närmare bestämt, som vi sprang på varandra inne på en nattklubb och båda slängde ur sig ett "hej" i farten.. Ett stelt hej, vi båda blev antagligen så stressade att vi inte kunde sköta situationen bättre. Men det är samma sak här, jag kan inte riktigt minnas scenariot från i lördags. Inte pga alkohol, utan pga stress och kanske lite chock till och med.
Jag saknar dig faktiskt. Vet inte om det är för att jag såg dig och blev påmind, eller om det är för att det är maj månad och så mycket minnen kommer tillbaka, bra som dåliga. Jag vet inte vad som pågår i ditt liv längre, och visst känns det lite skumt. Jag var ju den som fick reda på allt, jämt.
Det känns jobbigt att veta att du och din familj går igenom något jobbigt just nu efter vad som hände för snart 2 veckor sen. Jag önskar ibland att jag bara fick finnas där.
Du kommer alltid var så speciellt för mig. Vet inte ens varför, men så är det.