Wow, vart ska jag börja?
Så mycket tankar och känslor. I maj månad för ett år sedan skrev jag ett inlägg om att maj blivit en speciell månad för mig. Utan att ha reflekterat över det speciellt mycket iår - så slog det mig igår. Som en käftsmäll i ansiktet, är det här ett tecken eller en sjuk jävla slump?
Vi är främlingar nu. Det var i maj 2012 som jag blev kär i dig. Det var tre år senare, i maj 2015 som allt tog slut och vände upp o ned på mitt liv. Det var imaj 2016 som vi sprang på varandra på en nattklubb och hälsade snabbt och chockat på varandra. Sen försvann du därifrån. Och ja, nu då? Det var i maj 2017, igår kväll, som jag vänder mig på uteseveringen jag satt på och kollar rakt in i dina blågröna ögon. Så oväntat, oförberett och förvånande på samma gång så jag vänder bort huvudet lika snabbt. Även fast de korta sekunderna min blick fastna i dina ögon - så kändes det som en evighet. Det är så konstigt, att personen du en gång älskade mer än allt, nu är en främling för dig. Ni kan inte hälsa normalt, ni kan inte vara avslappnade eller glada över att se varandra.
Samtidigt är vi inte längre främlingar, du och jag. Jag tror vi båda släppt allt agg och numera hade vi kunnat prata med varandra. Ändå gör vi inte det. Nu har det ju gått hela 2 år sedan allt tog slut. Tiden går fort. Hade det som hände igår inträffat för ett år sedan, hade jag aldrig kontaktat dig i förmiddags. Men någonting sa till mig "skriv till honom". Samvetet av att veta att du vinka till mig precis samma sekund som jag tittade bort, som om jag ignorerade dig, det åt upp mig. Så jag skrev. Så fort jag vaknat. Inte för att jag förväntat mig nåt speciellt svar, jag ville bara få sagt det.
Och dina svar värmde så otroligt i mitt hjärta. Trots vår korta konversation idag, efter 2 års tystnad mellan varandra, så gjorde det hela min dag och jag kan leva på detta hur länge som helst. Du hatar mig inte. Du vill mig väl. Och det är ömsesidigt. Jag kommer aldrig ångra att jag kontaktade dig, även om det fick mig att må lite illa av all förvirran och känslor som dök upp. Det var en sån lättnad att bryta tystnaden mellan oss. Som jag alltid sagt och alltid kommer säga - du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.