Hur ska man ens sammanfatta denna sommaren? Vart ska jag börja.
Kan börja med att säga att det var den sjukaste sommaren hittills i mitt liv. En jobbig start, men det blev en början på något nytt.
För det första kan jag ju berätta att det någon gång innan sommaren tog slut mellan mig och min kille. 3 år fick vi tillsammans. 3 år av kärlek, bråk, lycka, sorg, ja ni vet alla världens känslor. Han visa mig vad kärlek innebar och han lärde mig så mycket. Han lärde mig om livet och han lärde mig saker om mig själv. Självklart var det 3 fina underbara år, som gett mig så mycket, men ingenting är perfekt och så var inte heller vårt förhållande. Två personer som var så lika att dem blev olika. Vi blev med åren två personer som hatade istället för att älska, som klagade istället för att uppskatta, som grät istället för att skratta.
Lyckan som hade funnits där med honom så otroligt länge, den försvann. Det var så läskigt att behöva inse det och acceptera det. Han var ju min kärlek, min trygghet, han var ju killen jag älskade. Men man ska inte låta sig luras bara för att man är så van. Man är så van att det är ni två, att ni har varandra. Det kan ofta leda till att man inte uppskattar varandra längre.
Hur som helst. Efter så otroligt många om och men, velande hit o dit så skiljdes vi åt. Det gjorde ont i min kropp o själ, det gjorde ont i mitt hjärta. Jag grät mig själv till sömns, jag gick ut o tog promenader medan jag grät, jag grät lite hela tiden. Han som jag tänkte var killen i mitt liv var inte längre det.
Men livet blir alltid bättre, det får man inte glömma. Italien-resan med familjen kom o jag hade 10 underbara dagar där. Dagen efter att jag kommit hem från italien åkte jag o bästis till turkiet i en vecka. Det var väl här som min carzy sommar började. Alkohol, fest, musik, dans, sol, bad, äventyr, nya människor... En kaosresa borde alla göra några gånger under sin ungdom för det är nog det bästa som finns. Vi hade så jävla roligt asså. Sista kvällen träffade jag min soulmate tror jag. Det ena leder till det andra o jag har hunnit vara i sthlm för att festa o umgås med honom, han har varit i gbg för att vara med mig o tro det eller ej men vi var i spanien tillsammans förra veckan. Haha! Allt detta inom en månads tid från att vi träffades fulla i turkiet. Låter lite konstigt i mångas öron men ni vet när man träffar någon för första gången o det bara säger klick?
Klick sa det mellan oss o jag har aldrig tidigare känt så tydligt med någon att vi verkligen klickar. Varken med killar eller tjejer. Jag trivs så bra i hans sällskap, han är min soulmate genom allt och vi är 2015:s version av Bonnie&Clyde typ. Nej, nu skojar jag lite.
Jag är inte kär, nej. Jag är inte heller redo för något nytt. Jag är bara redo att fortsätta vara den spontana tjejen jag varit hela sommaren, den tjejen som levt livet och haft SÅ jävla roligt. Mitt nyårslöfte det här året var att bli mig själv igen, att hitta tillbaka till mitt gamla glad spontana jag. Jag lyckades. Här är jag, backon track. Är starkare än förr och en aning mer erfaren av livet. Jag älskar min livssituation just nu o jag tänker fortsätta hålla uppe mitt tempo och uppleva mer saker. Livet har så mycket att ge. Man har inte tid för att deppa.
Det var väl det jag ville säga. Denna sommaren var sjuk och jag är ledsen att den redan är över. Får se till att göra hösten rolig iallafall. Ciao!