Hehe... Blev en lite konstig rubrik nu ju :) Men men. Det jag menar med sug är att jag idag har fått tillbaka suget för att träna agility! Har kollat lite på nordiska mästerskapen som gick idag och jag blev så sugen på att få börja träna med Nala igen. Och tävla självklart. Men framför allt att träna! Fan vad kul det ska bli att kunna träna. Börja finslipa sånt som behövs, få se glädjen i Nalas ögon när hon får köra. Det är roligt det :)

Så imorgon eller på tisdag ska jag ringa veterinären igen o se om vi kan få en tid. Sen så hoppas jag att han har bra besked om Nalas rygg! Om inte får vi fortsätta med lydnadsträningen ett tag till.

Apporteringen går verkligen jätte bra. Hon tycker det är så kul! Ska försöka filma det sen. Men det behöver ju vara ljust ute för det. Kanske kommer en film till nästa helg :)

http://www.youtube.com/user/NalaMolly#p/u/8/jEh5k1fjUdw

Liten film på ett agilitylopp med Nala :)

Jag tycker inte om hösten. Jag har noll energi. Ställer alarmet på 8 och då är det fortfarande mörkt o grått ute. Jag behöver solsken för att komma upp på morgonen. Kanske borde köpa en sån där wake-up-light eller vad det nu heter. Tror jag skulle behöva en sån. Plus ljusterapi. Eller ännu bättre en utlandsresa över hela vintern! Och så kommer man tillbaka i maj. Fy fan vad gott det hade varit!

Nala är så söt så söt. Hon får ju inget godis nu. Iaf inte så som hon har fått innan. Och nu har hon börjat bli lite tjuvaktig. Försöker sno åt sit mat när hon tror att vi inte ser. Hehe. Lillan =)

Sen tycker hon det är sååå tråkigt att vi inte kan träna eller att hon inte får springa o röja i skogen. Stackars liten. så iaf så klickertränade vi i förrgår med pyttesmå korvbitar. Hon fick kliva i en mycket liten låda med alla tassarna. Plus att vi tränade på apporteringen. Måste ju börja lära in lydnads momenten på riktigt nu. Vem vet. Kanske går en tävlingslydnads kurs med henne till våren. Beror lite på om vi får köra agility eller inte.

Molly överraskar mig verkligen positivt nu. Tränade henne lite på vippen i trädgården. Och vilket hindersug hon hade! Jag blev jätte förvånad! Kul att se! Gammel tanten kan fortfarande =)

Gud vad jag längtar till sommaren!!!!

Drömmar och verklighet är definitivt inte samma sak. Om man inte hade haft sina drömmar, hade man verkligen stått ut med verkligheten då? Jag gillar att drömma mig bort ibland i min egna lilla värld. Min värld som jag har för mig själv, som ingen kan ändra på och som är helt perfekt! Jag tror att alla behöver ha sin lilla drömvärld ibland. När något tråkigt händer, när man inte klarar av verkligheten längre.

Men tyvärr så måste man ju komma tillbaka till verkligheten... Synd för om jag hade fått bestämma hade jag lätt levt i min lilla bubbla.

Men men... Det är ju bara att inse att dom flesta sakerna i min drömvärld inte kommer hända i verkligheten.

I min dröm har jag ett stort hus med en stor trädgård, med pool m.m. I verkligheten bor jag i en etta med badkar.

I min dröm så skiner alltid solen. I verkligheten bor jag i Sverige med typ 20 soldagar om året.

I min dröm har jag en kock som lagar mat åt mig. I verkligheten äter jag knäckebröd till frukost och nudlar till middag (nästan iaf).

I min dröm har jag en kille som ser ut som Bradley Cooper (för hur snygg är inte han?? Mums!). I verkligheten är jag singel.

I min dröm har min Bradley Cooper liknande kille sjukt snygga armmuskler och går runt i linne hela dagarna bara för att behaga mig. Som sagt i verkligheten är jag singel och faller faktiskt inte för killar med snygga armmuskler konstigt nog. =)

I min dröm är jag rik. Jätte rik och behöver inte jobba alls. I verkligheten vill jag inget hellre än att jobba så jag får pengar. För nu är det inte roligt.

I min dröm kan jag köpa vad jag vill när jag vill. I verkligheten har jag inte pengar till att köpa något. Förutom mat o bensin då.

I min dröm är alla barn snälla och ordentliga. I verkligheten är ca 80% av alla kids "smådjävlar". (Ta det inte på fel sätt tack, jag tycker om snälla barn, men tror faktiskt inte att jag någonsin vill ha egna)

I min dröm är Nala agilitychampion och har vunnit sm flera gånger. I verkligheten kommer det inte inträffa. Vi tränar för lite och konkurrensen är för hård, plus att lillan har ont i ryggen nu ju.

I min dröm kommer hundarna leva så länge jag lever. I verkligheten är det ju tyvärr inte så. Men hur ska jag någon gång klara mig utan dom??

I min dröm så finns det inga problem. Allt är verkligen perfekt! I verkligheten avlöser problemen varandra...

Så är det konstigt att jag trivs bättre i min drömvärld egentligen?!

Men med handen på hjärtat trivs jag i verkligheten oxå ibland faktiskt för det mesta =) Men tänk ändå om jag hade haft det som i min dröm. Hade jag varit nöjd då eller hade jag drömt om något annat?