Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2020)
>>


Apropå Aftonbladets upprop mot Israel

”Folkets fiender”
Man tycks i den selektiva historielöshetens nutid ha glömt bort vad en människa var värd under kommunismens glansdagar. När Stalin var som mest i gasen lät han skjuta omkring tjugotusen påstådda fiender till staten om dagen.
Min fru Kersti, född Yams (egentligen Jams) var av estnisk härkomst och kom hit som flykting nio månader gammal. Hennes familj tillhörde ”Folkets fiender” och hotades av deportering eller annan eliminering. Folkets fiender utgjordes definitionsmässigt av alla motståndare till kommunisternas regim och dessutom av alla med högre utbildning, alla som hade anställda och av dem som ägde jord. De sistnämnda kriterierna gällde givetvis inte om man ställde sig till regimens förfogande.
Bland allt det lidande familjen Jams utsattes för, bortsett från förlust av hem och härd och annan egendom, kan jag nämna att två morbröder till Kersti arkebuserades eftersom de tillhörde Skogsbröderna, en motståndsrörelse som förråddes av kryptokommunister i den engelska underrättelsetjänsten. En helt opolitisk moster, som inte lyckades komma med någon flyktingbåt, fråntogs sina minderåriga barn och deporterades till Sibirien på åtta år. Hon fick inte besöka släkten i Sverige förrän hon pensionerats och då saknade värde för regimen.
Partiledaren för Vänsterpartiet CH Hermansson dog i slutet av juli 2016. Han var en ursinnig stalinist under början av sin karriär, men förvandlades efter hand till en godhetsivrande mysfarbror. Den lika godmodige efterträdaren Lars Werner lät 1990 av väljartaktiska skäl ta bort namnet kommunisterna från partibeteckningen.
4 April 2019  | Länk | Politik | 0 kommentar
Har välfärden monterats ned?

(Publicerat i Karl den Stores släktförening 2018):
Det finns en hel del nostalgiker i vårt land som erinrar sig den forna välfärdsstaten och som finner orsaken till försämringar i en politisk sammansvärjning på mitten-högerkanten som nu lyckats att med en satanisk illvilja ”nedmontera” välfärden. En av våra främsta företrädare för den teorin är den urtypiske besserwissern Göran Greider, som drömmer sig tillbaka till den socialdemokratiska erans framgångar, som toppades med absolut majoritet i valet 1968, utan att inse värdet av det försprång Sverige hade efter kriget med en intakt industri och nästan total brist på konkurrens. Det var bara att producera för fulla muggar och leverera till priser, som knappast kunde ifrågasättas eller prutas ned. Några större marknadsföringsresurser behövdes inte när beställningarna vällde in. Problemet var brist på arbetskraft inom industri, vilket löstes med att omskola hemmafruarna till arbetare och genom värvningar av jugoslaver och italienare med flera nationer. Asylärenden var sällsynta och flyktingarna kom snabbt i arbete på vår överhettade marknad.
I Östersundsposten (juni 2015) tecknar författaren P.O. Tidholm samma bild av det forna välfärdsamhället som Greider älskar att återvända till. Hans beskrivning av välfärdens nedmonterande saknar varje form av referenser till verifierande dokumentation. Välfärdens undergång, som exemplifieras med att postkontor stängts och att viss industriell verksamhet har flyttat utomlands, skylls enbart på borgerlig politik. ”Det är inte invandringens fel”. De folk, som nämns nedan, har inte bidragit till den gradvisa förödelsen av det goda samhället, vilket enligt författarens sätt att resonera är otänkbart. ”Det är inte kurdernas fel att”… etcetera. Tidholms retorik kan kontras med några lika korkade retoriska frågor:
Ӏr det svenskarnas
fel att kurderna klämts mellan sköldarna av ”grannländerna”? ”Är det svenskarnas fel att palestinierna lever i ständig konflikt med Israel”? ”Var det svenskar som skapade skurkstaten Nordkorea”? ”Var det svenskar som startade inbördeskriget i Syrien”? Var det svenskar som anföll Afghanistan i syfte att krossa talibanernas välde”?
Mit der Dumheit kämpfen selbst die Götter vergebens (mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves, som Schiller har formulerat problemet).
3 September 2018  | Länk | Politik | 0 kommentar
Populism och främlingsfientlighet

ÖVP-ledaren Sebastian Kurz har nu i oktober 2017 utropats till segrare i det österrikiska parlamentsvalet. Enligt pressen är ÖVP ett populistiskt parti, varmed menas högerpopulistiskt.
Definition enligt Wikipedia: Populism, (lat. populus, "folk"), politisk rörelse som vädjar till "folket" och "sunt förnuft" samt angriper en politisk eller social elit, ofta utan grund i en specifik ideologi.
Konsekvent används ordet populism endast för rörelser som anses stå mer eller mindre till höger och detta har pågått åtminstone sedan Juan Perons tid. Definitionen ovan skiljer sig markant mot vad media lägger för innebörd i ordet populism. Det talas sällan enbart om (höger)populister. Man tillfogar som regel beteckningen ”främlingsfientliga x-partiet”. Denna fras har implikationen att populister hatar främlingar, vilket skulle betyda att det är människor av främmande härkomst som avses. Många anhängare av partier från vänster till höger har förmodligen en viss försiktighet gentemot främmande folk, som kan urarta i misstro och hat. De partier som betecknas som främlingsfientliga och som har ett brett stöd, till skillnad från NMR och likställda, har inte främlingsfientlighet inskriven i sina partiprogram. Det handlar snarare om kritik mot invandrings- och asylpolitik, där även rumsrena partier numera tenderar att ha samma åsikter som de förment främlingsfientliga populisterna lanserade.
När uttrycket populism och främlingsfientlighet i tid och otid används, kan man förledas att tro att ingenting mer behöver tilläggas. Populisterna är på detta effektiva sätt direkt brännmärkta och indirekt bannlysta från att delta i demokratiska styren eller processer styrda av andra politiska grupperingar som frikänts från pejorativet (höger)populism.
En tänkande väljare och intellektuell varelse borde inte svälja det resonemanget. Det finns inte, eller har inte funnits något parti som avstår från att använda propagandavapnet, som består av en kombination av hot, beskyllningar, varningar, lovprisningar och löften. Denna propagandaprocess, som riktas till ”folket”, intensifieras under valrörelser, vilket vi snart kommer att åter bli varse.
17 Oktober 2017  | Länk | Politik | 0 kommentar
Favorit i repris: ”Nyttig idiot”

Begreppet Idiot kommer från grekiskans idios, ”egen”, sedermera transformerat till att beteckna någon ur hopen, en okunnig, obildad person. Inom psykiatrin betydde idiot förr en person med IQ under 30.
Nyttig idiot är en negativ beteckning på dem som omedvetet går andras ärenden. Dessa nyttiga idioter tror i stället att det är de egna ideologierna och intressena som värnas, trots att deras IQ mycket väl kan vara imponerande. Detta beteende har utnyttjats av bland annat säkerhets- och underrättelsetjänster genom att använda godtrogna "idealister" eller personer knutna till en politisk lära eller konformism för att sprida propaganda, falska rykten, samla in information, med mera. Begreppet nyttig idiot tillskrivs Sovjetunionens ledare Lenin, trots att bevis saknas för detta. Beteckningen användes ursprungligen om socialist- och kommunistsympatisörer som okritiskt och godtroget försvarade Sovjetunionens och Stalins skräckvälde, inklusive kontroversiella ämnen som till exempel Gulag, Moskvarättegångarna och Molotov-Ribbentroppakten. Nyttiga idioter har också försvarat totalitära regimer som representeras av Pol Pot och Mugaberegimen med flera. Här utmärkte sig bland andra Olof Palme, som inte var dum i huvudet men i vissa avseenden nyttig idiot för olika skräckvälden (eller också spelade han nyttig), inklusive det som rådde på Kuba. Begreppet har senare använts om okritiska anhängare till många andra obskyra system.
Man kan frapperas av att många människor via press, sociala- och andra media okritiskt tror på och sprider vidare, sakuppgifter, desinformation och ren propaganda. Dessa kan i det sammanhanget riskera att fungera och betraktas som ”nyttiga idioter”.
13 Oktober 2016  | Länk | Politik | 0 kommentar
Folkets demonstration och allas lika värde

I samband med rubricerad aktivitet idag, lördagen den 24 september, har en del synpunkter framförts i sociala media. Uttryck som fascism, nazism, rasism och antirasism har förekommit. Invektiv som råttor, löss och kackerlackor kan tänkas dyka upp efter hand. Begreppet "allas lika värde" har jag ännu inte noterat, men det lär komma som ett brev på posten, det vill säga försenat, trots att begreppet saknar reellt innehåll.e
24 September 2016  | Länk | Politik | 0 kommentar
En rättvis betraktelse?

MP, som för närvarande i den osannolikt sköna maj (2016) skulle kunna kallas ”Minsta Partiet”, håller på med förberedelser för att byta språkrör. Den mest slipade och alltid med skenhelig uppsyn, lismande personen tycks få stanna kvar, nämligen herr Fridolin, som gjort de stora övertrampen beträffande acceptans av islamistisk infiltration i partiet och som är ökänd för sitt desavouerande av den gemensamma regeringspolitiken i flyktingfrågan. ”Skit är skit om än i gyllene byxor”, och byxorna är hans och Miljöpartiets och dessutom är de neddragna till hälften. Den mer troskyldiga, Åsa Romson, har låtit tungan slinta i många sammanhang. Även hon har underskattat islamismens faror mer eller mindre omedvetet, när hon kallar historiens största terrorbrott för ”olyckor”. Hur är det med gasutsläppet i Auswitch? Hon är ett flitigt inslag på sociala media med klipp, där hon gisslar vita, medelålders köttätande män, som i sina stadsjeepar kräver snabb framkomlighet och bekvämt placerade flygplatser för såväl affärsverksamhet som privat bruk och allt detta på bekostnad av tredje världens torkadrabbade kvinnor och våra egna bostadslösa studentskor.
Språkrör är en term som nu har färgats av löjets skimmer. Varför ska ett parti ledas av två personer, som inte piper i ett litet rör, men som snarare gastar i verbala megafoner, med en precision och kraft som vore den kommen ur ett ärtrör. Det finns säkert personer som blir kränkta av att ett tredje kön inte får vara med som språkrör. Partiet skulle då ledas av ett könsneutralt trimvirat, men det finns andra som kanske skulle behöva kvoteras in, personer med olika hudfärger, nyanlända, funktionshindrade, järnrörsbärare med flera.
De sistnämna är naturligtvis inte aktuella, då de skulle föredra schöne Adolf, när han föreslog: Ett folk, ett land, en ledare.
11 Maj 2016  | Länk | Politik | 0 kommentar
Vad är empati och vem är empatisk?

Den under oktober 2015 aktuella folkvandringsvågen av flyktingar till Europa via farliga och illegala vägar har satt djupa spår i den politiska debatten. Politikerna står i skrivande stund handfallna och utan plan för lösning av en svår situation. Ord i stället för handling är den rådande metoden. Gång på gång drabbar partiledarna samman i frågan. Den vanliga metoden är, som i de flesta politiska sammanhang, att man undviker att hantera sakfrågan, man vägrar svara på debattinläggen, man halkar in på ovidkommande områden och man ”läxar upp” varandra. Vår eminente statsminister, Stefan Löfvén uppmanade Jimmie Åkesson att slå upp ordet empati. Avsikten måste ha varit att mot bakgrund av att Löfvén och hans politik framstår som ytterst empatisk, skulle hans opponent inte bara avslöjas som känslokall utan även som obildad. Kanske han lyckades med den taktiken i mångas ögon. Det finns anledning att fördjupa sig i begreppet empati, eftersom det används som en formel och besvärjelse för att problemen i flyktingfrågan skall kunna lösas.
Empati torde falla under begreppet intuition, det vill säga en kapacitet eller förmåga att med, sin personlighet, sitt förstånd och sina kunskaper om tillvaron, kunna hantera känslor. Här följer några vanliga synonymer till begreppet empati: Inlevelseförmåga, deltagande, medkänsla, medlidande, inkännande
Motsatta begrepp: känslokyla, likgiltighet
Betydelsefull i sammanhanget är graden, eller intensiteten av den empatiska känslan. Empati kan stå för allt möjligt från ett glödande känslomässigt engagemang till en slapp positiv känsla för människor eller politiska frågor. Empati är i sig ingen garanti för att man har medkänsla för något som är gott. Man kan lida med en grov förbrytare och vederbörandes personliga konsekvenser av sina gärningar, som till exempel en Breivik, som tvingas till isolering under förmodligen resten av sitt liv. När det i politiska sammanhang talas om empati, syftar man på det som anses vara gott i ett givet läge antingen det gäller välfärd, bergsgorillor, jordbävningar eller flyktingrelaterade omständigheter.
Sammanfattningsvis: Empati är en personlig inlevelse, medkänsla och förståelse av varierande grad för annans eller andras situation. Stefan Löfvén och andra politiker spelar i första hand på väljares och motståndares sympatier och antipatier, ofta med falska kort. Den metoden har använts med framgång, men där empati som regel är en falsk varubeteckning.
19 Oktober 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
Liten vägledning för politiker och opinionsbildare


Fras Betydelse
1 ”Ta sitt ansvar” Göra som ledande politiker stipulerar
2 ”Så upp för” Ha en åsikt enligt politiska direktiv
3 ”Generositet” Låta skattebetalarna stå för fiolerna
4 ”Människors lika värde” Att dra alla över en kam
5 ”Godhet” Att kategoriseras under 1-4
6 ”Rasism” Ifrågasättande av icke infödda individers och gruppers agerande eller åsikter
7 ”Främlingsfientlighet” Som ovan
8 ”Fascism” Att kategoriseras under både 6 och 7.
15 September 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
Vill EU fälla Greklands vänsterregering?

Grekland står nu inför det kalla faktum att ett sjätte sparpaket kan komma att röstas igenom på onsdag (150715) för att landet inte skall sparkas ut i kylan, där penningbrist, gråt och tandagnisslan råder. Vänsterrepresentanter inom skalan från hårda kommunister till salongssocialister i Sverige och utomlands anar en kupp, eller komplott, från det kapitalistiska EU mot den självutnämnde, men likväl demokratiskt valde, folkräddaren Tsipras och hans regim. Man glömmer att även icke-socialistiska regeringar har varit ansvariga för Greklands ekonomiska dödsspiral, där stasskulden nu motsvarar cirka 175 procent av BNP. Flera nedskrivningar av lån har varit aktuella. I oktober 2011 gick EU med på en nedskrivning av den privata banksektorns fordringar avseende grekiska statsobligationer med 50 procent. Summan uppgick till 107 miljarder euro, som europeiska skattebetalare i praktiken får stå för. Det överstiger den vinst på 900 miljarder, som en mycket spridd artikel nyligen påstod att Sverige hade tjänat på invandringen sedan 1950. (Det var främst på vår industriella expansion under femtio- sextio- och sjuttiotalet som denna så kallade vinst uppstod).
En sak kan vi vara övertygade om: Grekland kommer inte att öka sitt överskott med hjälp av invandring. Det kommer deras brist på artbetstillfällen och utbredda främlingsskepsis att borga för.
Många ondgör sig nu över att Grekland måste spara och producera, liksom andra tidigare krisländer, som de baltiska staterna, Island och Irland, vilka framgångsrikt har underkastat sig hårda besparingsprogram.
Medborgarna i relativt fattiga och/eller skuldtungda länder som Slovakien, Slovenien, Italien och Spanien kommer inte att med blida ögon se deras aktuella lån till Grekland äventyras genom halsstarrigt motstånd från vänsterpolitiker, vars ekonomiska recept ur ett historiskt perspektiv har varit improduktiva om inte rentav destruktiva.
Vi svenskar kan vara tacksamma för att folkomröstningen 2003 om eurosamarbetet gav ett tydligt nej-besked. Vid ett ja-svar hade vårt bror-duktiga-land- förmodligen legat i topp i utlåningsligan för Grekland, räknat per capita.
14 Juli 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
Var det värre förr?


Despoten kejsare Caligula funderade på att utnämna sin favorithäst Incitatus till konsul. Det är väl inget mot det man gör i våra dagar - utnämner åsnor till ministrar.
7 Juli 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
Har välfärden monterats ned?

Har välfärden monterats ned?
Det finns en hel del nostalgiker i vårt land som erinrar sig den forna välfärdsstaten och som finner orsaken till försämringar i en politisk sammansvärjning på högerkanten som nu lyckats att med en satanisk illvilja ”nedmontera” välfärden.
Vår främste företrädare för den teorin är sannolikt den urtypiske besserwissern Göran Greider, som drömmer sig tillbaka till den socialdemokratiska erans framgångar utan att inse det försprång Sverige hade efter kriget med en intakt industri och nästan total brist på konkurrens. Det var bara att producera för fulla muggar och leverera till priser, som knappast kunde ifrågasättas eller prutas ned. Några större försäljningsresurser behövdes inte när beställningarna vällde in. Problemet var brist på arbetskraft inom industri, vilket löstes med att omskola hemmafruarna till arbetare och genom värvningar av jugoslaver och italienare med flera nationer. Asylärenden var sällsynta och flyktingarna kom snabbt i arbete på vår överhettade marknad.
I Östersundsposten (juni 2015) tecknar författaren P.O. Tidholm samma bild av det forna välfärdsamhället som Greider älskar att återvända till. Hans beskrivning av välfärdens nedmonterande saknar varje form av referenser till verifierande dokumentation. Välfärdens undergång, som exemplifieras med att postkontor stängts och att viss industriell verksamhet har flyttat utomlands, skylls enbart på borgerlig politik. ”Det är inte invandringens fel”. De folk, som nämns nedan, har inte bidragit till den gradvisa förödelsen av det goda samhället, vilket enligt författarens sätt att resonera är otänkbart. ”Det är inte kurdernas fel att” etcetera. Tidholms rent ut sagt enfaldiga retorik kan kontras med några lika korkade retoriska frågor:
”Är det svenskarnas fel att kurderna klämts mellan sköldarna av ”grannländerna”? ”Är det svenskarnas fel att Palestinierna lever i ständig konflikt med Israel”? ”Var det svenskar som skapade skurkstaten Somalia”? ”Var det svenskar som startade inbördeskriget i Syrien”? Var det svenskar som anföll Afganistan i syfte att krossa talibanernas välde”?
Mit der Dumheit spielen selbst die Götter vergebens.
25 Juni 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
En variant av den Flygande Holländaren

Efter att ha lyssnat till partidebatten den 10 maj:
11 Maj 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
Sverige i egenskap av lamm (eller får)

Det är inte lätt att vara liten på jorden och stor i orden, som Margot Wallström till exempel. Detta kan illustreras med en urgammal fabel: Vargen och lammet av Aisopos.

Fabeln handlar om en varg som får tag i ett lamm och vill bevisa sin rätt att äta upp det.

"Du förolämpade mig i fjol" sade vargen. "Då var jag inte född" svarade lammet. "Du har tjuvbetat på mina marker" sade vargen. "Jag kan inte äta gräs ännu" svarade lammet. "Du har druckit ur min vattenkälla" sade vargen. "Jag är ett dilamm som bara dricker mjölk" svarade lammet. "Du står och säger emot hela tiden" sade vargen och åt upp lammet.

Fabelns sensmoral är att den starke finner alltid argument utan hänsyn till sanningen.
12 Mars 2015  | Länk | Politik | 0 kommentar
Det möjligas konst – politik


Vi har råkat in i en politiskt turbulent tid som kan utmynna i olika scenarier. De röd-gröna har slagit in på en väg som antagligen leder till ny regering eller nyval inom kort. Alternativet är en svag minoritetsregering, som skulle bädda för en borgerlig brakseger vid nästa val. ”Ladan är tom” säger Magdalena Andersson, under det att den nya koalitionen, som det heter, ”satsar” på än det ena än det andra, till exempel några hundra miljoner på konst i invandrarförorter. Miljöpartiets (och V:s) blockering av Norra länken och planering på att lägga ned Bromma flygplats kommer sannolikt att kosta miljarder. Romson tycker att vi ska strö fyra miljarder för vinden genom att bidra till den fattiga världens klimatpolitik, ett synnerligen dimmigt område, där de svarta hålen är legio. Den skenande Asyl- och invandringspolitiken rusar mot en avgrund. Den gamla alliansen står handfallen inför denna problematik. Det borde vara dags att öppna, eller koppla in, sin hjärna. Asylsökande fastnar i tillfälliga boenden som ”entreprenörer” tjänar fantasibelopp på. Bostäderna räcker inte till och kommunerna slår bakut. Arbetslösheten främjas inte alls av de röd-grönas förslag och man kan fråga sig hur tusentals och åter tusentals människor med PUT, men utan basala kunskaper ska få jobb i framtiden. ”Vi vill ha ett Sverige som vi kan vara stolta över” mässar Erik Ullenhag från sina nya positioner (trots att integrationsministersystemet har skrotats, vilket borde tolkas som ett underbetyg åt herr Ullenhag). Vad finns det att vara eller bli stolt över? Ett Sverige med svåra utanförskapsproblem, ökad kriminalitet och allt fler fattiga grupper av medborgare inklusive pensionärer, långtidssjuka och ensamstående föräldrar. Jag hoppas att våra barn och barnbarn kan reda ut situationen så snart de har möjlighet till detta utan att behöva genomföra en statskupp. Det enda en gammal skeptiker, som undertecknad, kan göra är att blåsa i visselpipan, men det är nog många som slår dövörat till.
11 November 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Öppna hjärtat – och plånboken


Reinfeldt och Bildt har kallat till presskonferens angående oron i världen. Detta är ingen stor nyhet och oro har förekommit så länge jag kan minnas, inte minst i våra närområden, där dock länge järnridån länge kunde vara en ursäkt att vi inte skulle befatta oss med de skändligheter som skedde därbakom.
Denna pågående ”oro”, som de facto har inneburit ett ökande hot mot vårt lands självständighet har, märkligt nog, fått regeringen att avrusta försvaret. Nu indikerar man att flyktingströmmarna till Sverige ytterligare kommer att öka och att detta får prioriteras till den grad att inga reformer att tala kommer att kunna genomföras. De handlar om tiotals miljarder i kostnader för asylmottagande och eftersom man inte sätter rimliga gränser, kommer man inte att ha kontroll över de kostnader detta kommer att medföra. ”Alla reformer skall finansieras krona för krona”, skryter man med, men man vet inte vad flyktinginvasionen kommer att ge för kostnader annat än i grova drag. Under tiden tar man pengar från biståndsanslagen, medel som om de användes på rätt sätt skulle kunna ge betydligt bättre humanitär hjälp än den ytterst kostsamma asylkarusellen, där Bert Karlsson och andra kända humanister skär guld med täljknivar.
Regeringens hållning skapar en ytterligare bas för expansion av SD. Oppositionspartierna verkar stå handfallna inför det beskrivna problemet…
21 Augusti 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Tankar medan valfläsket tillagas

Vi står inför kanske det mest ovissa valet i modern tid. Opinionssiffrorna svänger och val av samarbetspartners och politisk inriktning verkar höljd i dimma. Politiker styrs ofta av gruppintressen och medias vinklingar. Jag skulle vilja påminna eventuella ansvarsfulla politiker om vad en skattebetalande och nästan hederlig medborgare kan kräva som en grund för det politiska maktutövandet. Ni ska:
1. Vårda,förvalta och helst föröka de tillgångar som trägna skattebetalare nu och under flera generationer har slitit ihop till. Det är inte era pengar det handlar om.
2. Ni ska upprätt hålla lag och ordning och bevaka likheten inför lagen.
3. Ni ska skydda vårt land mot yttre och inre fiender med lagar, polis- och militärmakt.
4. Ni ska uppträda rakt och ärligt och inte styras av gruppegoism och särintressen.

Frågan är om något parti kommer i närheten av ovanstående värdegrunder. Jag befarar att vi kommer att få en turbulent politisk period, som riskerar att präglas av opportunism, svagt civilkurage och kortsiktighet.
17 Augusti 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Den gode herden eller bara en ledarko?

En gång för flera år sedan var jag på fotvandring i de österrikiska alperna. Efter en halv svettig dagsetapp var det skönt att hitta en högt belägen bondgård med servering av enkla rätter och kyld öl. När jag och min väninna satt vid vårt bord nära ladugården, kom bonden ut och blåste en skarp signal i en visselpipa. Hans schäferhund pilade i väg och återkom inom kort med en liten besättning av kor, cirka femton stycken. Ledarkon gick makligt i täten med en mallig uppsyn, om nu en ko kan ha en sådan. På rad i rangordning gick de övriga kreaturen. Ledarkon stannade vid en vattenho utanför ladugården och drack nästan demonstrativt långsamt av det friska vattnet innan hon värdigt gick in i byggnaden. Därefter, fortfarande i rangordning, kom de andra korna och släckte törsten en efter en. Den lägst rankade kon föreföll vara den smartaste. I ställen för att stå som ett fä i ledet travade hon runt i omgivningen och verkade stortrivas med att vara fri och rörlig.
Detta kunde vara en sinnebild av dagens politiska ledare. Var finns den gode herden? Våra ledare verkar fullt nöjda med att gå i täten för ”valboskapen”, utan att fatta att de styrs av krafter som de inte kan kontrollera. Den verklige ledaren blåser i sin visselpipa och hans handgångne man, schäfern, ger order åt den så kallade makthavaren, som villigt och makligt lufsar på i gamla fotspår efter planer som skapats långt över huvudet på honom.
4 Augusti 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Ljusets riddarvakt i form av Erik Ullenhag

Flosklernas stormästare och skenhelighetens apostel, Erik Ullenhag, har slagit till igen. Läs gärna hans artikel i dagens SvD, där en provkarta på dagens retoriks papegojvokabulär når nya höjder. Den här gången ska Ullenhag operera bort "islamofobi", något man lättvindigt kan tillvita verkliga eller inbillade meningsmotståndare.
10 Juni 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
”Folkets fiender”

Man tycks i den selektiva historielöshetens nutid ha glömt bort vad en människa var värd under kommunismens glansdagar:
Min fru var av estnisk härkomst och kom hit som flykting tio månader gammal. Hennes familj tillhörde ”Folkets fiender” och hotades av deportering eller annan eliminering.
Folket fiender utgjordes definitionsmässigt av alla motståndare till kommunisternas regim och dessutom av alla med högre utbildning, alla som hade anställda och av dem som ägde jord.
Bland allt det lidande familjen utsattes för, bortsett från förlust av hem och härd och annan egendom, kan jag nämna att två morbröder arkebuserades, eftersom de tillhörde Skogsbröderna, en motståndsrörelse som förråddes av kryptokommunister i den engelska underrättelsetjänsten. En helt opolitisk moster, som inte lyckades komma med någon flyktingbåt, fråntogs sina minderåriga barn och deporterades till Sibirien på åtta år. Hon fick inte besöka släkten i Sverige förrän hon pensionerats och då saknade värde för regimen.
I Andra testamentet (2006) har jag närmare beskrivit vad som hände min frus familj i avsnittet ”Folkets fiender”.
28 Maj 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
”Det är en bomb ombord…”

I Dagens SvD skriver komikern Soran Ismail ett ganska försiktigt och diplomatiskt kåseri om hur man kan se på att ta lagen i egna händer, vilket ibland kan betecknas som civilkurage. Bakgrunden är Vänsterpartiets Malin Björk, som hindrade ett flyg från att lyfta genom att vägra följa besättningens standardiserade säkerhetsföreskrifter före start. Hade hon anonymt meddelat att det fanns en bomb ombord på planet, skulle hon uppnått samma syfte men hade då inte fått personligt erkännande för agerandet. Att kapa planet hade däremot ställt sig tekniskt omöjligt och hade renderat ett långt fängelsestraff. Men Björks agerande är lagvidrigt och sätter flygsäkerheten på spel även i ett längre perspektiv. Laglöshet har en tendens att sprida sig och andra kunde inspireras till att göra farligare handlingar än vad Björk gjorde sig skyldig till om individerna ifråga anser sig stå över samhällets beslut i olika frågor. Min förhoppning är att Malin Björk får det straff som lagen stipulerar, även om det kan bidrag till ett oförtjänt martyrskap.
2 Maj 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Klara besked inför valet?

”Utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.”
(Matteus 5:37)

Något att tänka på när vissa politiska ”turbinkäftar” varvar upp inför valrörelsen
29 April 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Hejarklacksledaren Erik Ullenhag


I torsdagsnumret av SvD fick Erik Ullenhag återigen utrymme för sina saltomortaler på humanismens bakgård. För inte så länge sedan skrev hans talskrivare en floskelspäckad betraktelse (ledare) över hur perfekt Sverige skulle bli för de rörelsehindrade genom nya lagförslag. Ihåligheten i detta projekt kom upp i dagens ljus när ett FN-organ nyss skarpt kritiserade Ullenhags förslag som otillräckligt på grund av sina många undantag för näringsidkare. I torsdags proklamerades det att Sverige ”ska vara bäst på hbt”, knappast en stor fråga inför riksdagsvalet. Artikeln är späckad med slagord, paroller och innehållslösa deklarationer. Orden ”jag” och ”mitt” blandas med slagordsströmmen. Ministern tycks lida av hybris och dåligt omdöme, vilket kommer att avspegla sig i valresultatet i höst. När Ullenhag fått sparken efter valet skulle han kunna bli marknadschef för Klarna eller något annat suspekt bolag. Floskelvokabulären skulle med en lättare transformation kunna användas för marknadsföring av vapen, tobak, sprit eller välgörenhetsorganisationer.
26 April 2014  | Länk | Politik | 0 kommentar
Elefantiasis inom bidrags- och biståndsmarknaden

När nöden är som störst hjälpen ofta som avlägsnast. De rika länderna, inte minst Sverige har öst ner bidragspengar i tredje världens svarta hål, enligt "mata-med-sked-principen", eller till projekt utom kontroll och styrning från givarländerna. När katastrofer, som den i Haiti eller på Filippinerna inträffar, då sker olika insatser meds bristande samordning och med låg budget jämfört med miljarderna som runnit bort i tveksamma satsningar.
Med hård marknadsföring lanseras fortlöpande projekt som att rädda tigrar, isbjörnar, bergsgorillor och elefanter. Samma professionella marknadsföring gäller givetvis organisationer som satsar på humana hjälpaktiviteter på olika exotiska orter, inte minst med barn i förgrunden med mörk hudfärg och vädjande blick. Galor ordnas med den pretentiösa titeln "För alla världens barn" med megalomana uttalanden och framträdanden av artister som inte går back genom den braskande reklamen.
Man konkurrerar skarpt om en troligen ganska stabil budget för givande hos medborgarna. Får en organisation något, får en annan mindre eller ingenting.
Givetvis ska de som kan hjälpa sina medmänniskor i olika situationer göra det och med de resurser man kan avvara, gärna där effekten går att överblicka och den mänskliga insatsen sprider sig som ringar på vattnet.
21 November 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Överdriven rädsla för högerextremism

När några förvirrade representanter från tokhögern samlar en handfull medlemmar i något gathörn, ser många politiskt väluppfostrade personer ett uppseglande hot mot demokratin. Syner om bruna regimer på marsch mot bakgrund av trettiotalets våldsamma utveckling utbroderas i skräckens färger. Skillnaden är att den tyska revanschismen efter första världskriget, som bäddade för nazismen, hade en helt annan bakgrund än dagens nationalistiska extremister.
Tyskland var inte mer skyldigt till det första världskriget än någon annan stormakt. Olyckliga omständigheter medförde att Tyskland straffades orimligt hårt med svidande krigsskadestånd, landavträdelser och restriktioner för sin inre politik. Woodrow Wilson, USA:s president, fick fredspriset 1919 för sina insatser under förhandligar om den hårda Versaillesfreden, en fred som indirekt bäddade för Machtuebernahme och tysk upprustning under nazismen. Dolkstötslegenden bidrog till hatet mot vänstern, som gjorde revolt 1918 och kapitulerade villkorslöst.
När hyperinflationen ruinerade den tyska medelsklassen i början av tjugotalet kunde nazisterna vinna sympatier genom att skylla på den internationella finansjudendomens inblandning i processen.
Idag finns få politiska likheter med den verklighet som ledde fram till nazismens uppgång och fall.
15 November 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Maria Sveland eller Marine le Pen?

Maria Svelands ”Sommar i P1”, kunde höras helt nyligen i etern. I likhet med en del andra kändisar har hon en verserad, lugn och kultiverad framtoning, vilket kan vara en effektiv arsenal för uttryck av grundmurade åsikter och utövning av behärskad aggressivitet.
Jag ska inte gå in på hennes världsbild i allmänhet, som bygger på att de som inte är för henne är emot henne. Dessutom styrs hennes meningsmotståndare av hat och inte välgrundade åsikter, enligt henne själv. Varför kom jag att tänka på Marine le Pen, när jag hörde programmet? Jo, Maria skildrade ett möte med en mörklockig man under en naken simtur i Grekland. Erotisk spänning uppstod, men punkterades när mannen uttyckte åsikter om att Grekland har problem med illegala invandrare. ”Rasism är det mest avtändande som finns”. Sveland visade tydligt hur hon dömde greken för att han hade andra åsikter än hon i invandringsfrågan. Han var därmed automatiskt insorterad i rasistfacket och därför inte värd att ha med att göra i fortsättningen.
Hade mannen inte uttryckt sina åsikter, hade han haft ett gyllene tillfälle till hångel och kanske lite till. Mot bakgrunden av Svelands resonemang om närkontakt, skulle jag själv inte ha svårt att välja mellan henne och Marine le Pen och då bortser jag från deras åsikter i invandrarfrågan.
24 Juli 2013  | Länk | Politik | 7 kommentarer
Folkets fiender del 2

Folkets fiender del 2 från Andra testamentet (2006):
...
När Meta en natt tagit sig ner till den anvisade stranden, kom ingen båt. Den hade av någon anledning gått till botten, kanske sänkt av någon av de många patrullerande krigsfartygen. Kort därpå greps min svärmors syster av den sovjetiska säkerhetstjänsten. Hennes små barn togs ifrån henne och sändes till en fosterfamilj. Själv sattes hon på ett fångtransporttåg med destination Sibirien. Tvångsarbetarna lastades av på tundran, fick några brädlappar och fick själva bygga kojor och gräva jordhålor att bo i.
Under åtta år tvingades Meta till strängt slavarbete, tillsammans med miljoner andra olycksdrabbade människor. Endast de starkaste överlevde och kunde skickas åter till hembygden för att fortsättningsvis leva ett liv som andra klassens medborgare. Hon återförenades så småningom med sina nu åtta år äldre barn, men fick leva under små ekonomiska omständigheter till sin död på åttiotalet. Fattigdomen lindrades, som redan antytts, av de paket med kläder och livsmedel som systern i Sverige trots sina blygsamma inkomster regelbundet skickade.
Det sovjetiska tullpåslaget var grymma 100 procent på varornas värde. Meta ansökte gång på gång hos myndigheterna för att få tillstånd att hälsa på sin syster i Sverige. Ansökningarna var belagda med en avgift, som uppgick till någon halv månadslön. Efter omkring sex månaders byråkratisk terror kom beskedet, som alltid visade sig vara ett avslag. Först när Meta blivit 65 år och pensionär och därmed ointressant som arbetskraft, fick hon utresetillstånd och kunde träffa sin syster efter decennier.

Innan länsagronomen Mikhel Jams med sin hustru Alma och de tre döttrarna i åldern 9 månader till 4 år lyckade fly ur landet, hade man haft ett dramatiskt år. Efter ryssarnas första invasion 1940 hade den tyska ockupationen varat i tre år, innan sovjetarmén åter bröt in över gränsen och sopade undan den försvagade tyska krigsmakten.
Den tyska regimen hade varit hård, men möjlig att uthärda för flertalet ester. Som kontrast hade den lilla judiska subpopulationen nästan helt raderats ut efter förintelsebesluten under Wannsee konferensen i januari 1942. Hoppet fanns ändå kvar att Estland skulle förbli fritt efter krigets slut. Sedan högmedeltiden hade landet lytt under främmande herrar, bl.a. svenskarna under 150 år av stormaktstid Efter ryskt styre fram till 1920, utropades den fria estniska republiken. När det nya sovjetiska väldet stod för dörren, fanns ingen återvändo. Det gällde att gå under jorden och avvakta rätt tillfälle att fly. Alternativet hade varit en osäker tillvaro som medlöpare till den kommunistiska maktapparaten.
Mikhel hade hållit sig dold i sex månader och kunde endast vid några få tillfällen meddela familjen att han levde. Den yngsta flickan Kersti, som jag skulle gifta mig med 25 år senare i Danderyds kyrka, skulle egentligen aldrig ha kommit till världen den 21 december 1943. Fosterfördrivningen var redan beställd och arvodet till den privata änglamakaren var utbetalat, när Alma p.g.a. religiösa samvetskval vägrade i sista stund. Det är lätt att inse att späda barnet skulle försvåra förberedelserna för flykten och göra dess utförande än vanskligare.
Många gånger fick sedan det uppväxande barnet höra att hon egentligen aldrig skulle ha blivit född. Man kan spekulera i om denna start på livet kan ha predestinerat till den affektiva själsjukdom som senare skulle drabba Kersti.

Exilfamiljen Jams, som efter en felregistrering i det nya hemlandet fick efternamnet Yams, fick som alla andra flyktingar en kärv omställningsperiod. Svenskarna hade varit mycket hjälpsamma och vänliga, efter vad som ofta berättats för mig, men samhällets möjligheter till stödåtgärder låg på en helt annan nivå än i våra dagar. Familjen fick under de första åren bo i omoderna små stugor på landet och Mikhel fick i början arbeta hårt som dräng på de olika gårdar familjen blev inhysta i. Som akademiker och ovan vid fysiskt arbete, hade han funnit dessa kroppsarbeten mycket påfrestande. Många av de c:a 20 000 ester som kom till Sverige hade bra utbildning och goda arbetskunskaper. De flesta anpassade sig snabbt och kunde efter ett par år ta upp sina gamla yrken.
Mikhel, som vid ankomsten till Sverige var 43 år, tycktes aldrig ha lyckats repa sig efter sorgen över att behöva lämna allt bakom sig. Han blev folkskygg och lärde sig, liksom sin hustru aldrig svenska särskilt bra. Han skulle ha kunnat arbeta som agronom efter kompletterande kurser, men gjorde aldrig så.
Yams slog sig ner för gott på en undanskymd kontoristbefattning på Optimus i Upplands Väsby, dit man flyttat omkring 1950. Man flyttade därefter aldrig från den av kommunen hyrda gamla träkåken, som ännu på senare år stod övergiven kvar nära Glädjens trafikplats. Helt nyligen satte grävskoporna tänderna i den. Där Almas rika trädgård bredde ut sig, tävlar nu Statoil och Burger King om utrymmet.
Familjen disponerade husets undervåning. Bekvämligheterna utgjordes av rinnande kallt vatten (senare varmvattensberedare) och torrdass i en förrådslänga. Till huset hörde en stor trädgård med fruktträd, bärbuskar och olika odlingar, som Alma la ned hela sin jordbruksälskande själ i.
Trädgårdens rika skördar främjades av Almas närmast fanatiska arbete med gödsling, gallring och vattning. Hon kunde under sommardagarna i timmar stå med vattenslangen. Moderna, automatiska bevattningssystem var henne främmande. Av de hundratals liter jordgubbar, korgar med plommon och äpplen, vagnslaster av rotfrukter och grönsaksknippen, som Alma producerade, använde hon en bråkdel för egen del. Resten skänktes bort till vänner och oss närstående, som inte alltid kunde visa den rätta tacksamheten. Mängden frukt och grönt som översvämmade oss under tiden juni-september var oftast alltför överväldigande. Våra förråd och frysar fylldes till bristningsgränsen och mycket av skördarna förfors.
Mikhel skötte sitt kontorsjobb minutiöst och plikttroget, men hade inga som helst ambitioner att avancera. Alma, som i Estland varit lärarinna i lanthushåll, försörjde sig som vårdarinna på ett hem för utvecklingsstörda barn (Karlslunds vårdhem) ända fram till pensioneringen vid sextiofem års ålder.

När jag en råkall februaridag 1967 för första gången presenterades för mina svärföräldrar in spe, förundrades jag över den låga standard som deras hus innehöll. Husets flagnande blekta gul-vita färg och den murkna farstubron vittnade om åratal av bristande underhåll. Tapeterna hade veck och fläckar av gammal fukt och möblerna skulle med tvekan ha kunnat finna en plats hos ”Myrorna”. Jag blev ändå väl mottagen och vi serverades på estniskt vis en överdådig måltid, med många rätter och snaps till förrätterna vid denna söndagslunch. Jag förundrades också över att två, åtminstone ytligt sett, så fula människor kunde ha fått en sådan vacker dotter.
På den tiden var Kerstis skönhet i en klass, som placerar henne på den delade första plats, vars existens jag tidigare flyktigt berört. När jag senare fick ta del av gamla foton från den estniska tiden, såg jag att det åldrande paret en gång i tiden sett mycket bra ut.
Trots att jag var svensk, hade jag gjort ett godkänt intryck på föräldrarna. Efter mitt första besök hade Alma bl.a. sagt till sin dotter att hennes tilltänkta fästman var alldeles för snygg för henne. Denna uppfattning förstod jag snarast vara ett utslag av den brutala uppriktighet, som min svärmor vid flera tillfällen demonstrerade. Dessutom var jämförelsen ytterst orättvis.

I staden Pärnu, som låg vid det som på trettiotalet kallades Nordens riviera, finns fortfarande en patriciervilla i sten med bästa läge. Där residerade länsagronomen Jams med familj och tjänare. Jag stannade till vid huset en sommardag 1994, ungefär vid ettårsjubileet av början på min tid som änkling och femtio år efter herrskapets Yams bästa dagar.
Efter kommunismens fall hade man ännu inte hunnit med (haft råd) att rusta upp många byggnader och villans rappning var svartgrå och trädgården igenvuxen, men dess forna glans kunde man lätt föreställa sig.

2 April 2013  | Länk | Politik | 1 kommentar
Folkets fiender del 1

Folkets fiender ur Andra testamentet (2006), del 1 av 2:

I september 1944 tog den gamle storbonden Saaliste på sin gård utanför den lilla staden Merjamaa vid den estniska kusten 4-5 mil söder om Tallinn, avsked från sina två döttrar. Den yngsta hade nyligen blivit övergiven av sin man, som plötsligt blivit kommunist och gått över på den sovjetiska invasionsmaktens sida. Meta, som hon hette, stod i färd med att fly till Sverige över Östersjön. Tillsammans med sina tre barn väntade hon på att få klarsignal från det underjordiska nätverk som organiserade båttransporterna. Eftersom hon i egenskap av ”folkets fiende” var efterlyst, hade hon gått under jorden, vilket även systern hade tvingats göra.
Dennas make, som var länsagronom i Pärnu, hade sedan månader hållit sig gömd på okänd ort, för att på stranden sedan kunna ansluta till familjen för den livsfarliga båtfärden mot det fredliga grannlandet. Meta hade inte möjlighet att resa med samma överfyllda öppna båt som systern utan siktade på att komma med på en senare transport. Systern, som hette Alma Jams, född Saaliste, som så småningom skulle bli min svärmor, kom lyckligt över Östersjön och hamnade i ett uppsamlingsläger på Gotland tillsammans med sin man och sina tre döttrar.
De hade bokstavligen fått lämna allt bakom sig, hus möbler och de mesta av sina ägodelar. Den tungt lastade flyktfarkosten medgav endast ett bagage bestående av ett par väskor per familj.

De sovjetiska styrkorna hade ”på folkets uppmaning” invaderat landet, nu för andra gången under det andra världskriget. Denna appell hade 1940 i själva verket formellt skickats av det estniska kommunistpartiet, som skall ha omfattat ett femtiotal medlemmar. Avsikten var att störta den fascistiska borgerliga regimen och befria folket från dess fiender, som definitionsmässigt utgjordes av alla med högre utbildning, alla som hade anställda och de som ägde jord.
Bonden Saaliste skulle aldrig någonsin återse sina barn. Han levde inte länge efter invasionen. Hans gård besattes av ryssar och själv slängdes han ut i ett hönshus för att där försöka överleva, från vilket han om nätterna kunde ligga vaken och lyssna till soldaternas flabb och fylleskrän. Därifrån kunde han också iaktta hur hans mönstergård snabbt föröddes. Djurbeståndet slaktades och åts upp av trupperna. Grödorna trampades ned och hamnade i träda. Boningshuset plundrades och skogen höggs bort.
Denna ärofulla tid hugfästes av kommunisterna med gigantiska monument, varav ett av de mest anstötliga och smaklösa exemplaren fortfarande finns att beskåda i Tallinn, som en påminnelse om en ond tid.
Jag såg det själv, redan på sjuttiotalet, under en rundtur i staden med den statliga turistbyråns, Intourist, programmerade propagandamaskin i skepnad av en guide, som just hänsyftade på folkets ”resning” 1940 mot den borgerliga korrupta regimen. Monumentet i massiv sten skulle på något sätt symbolisera glädjen över invasionen och det framtidshopp, som följde av densamma.


Saaliste hade också två söner, som var militärer. De lyckade i en första omgång ta sig över till Sverige, men återvände inom kort för att gå med i en sorts motståndsrörelse, som kallades Skogsbröderna. Under ett par år lyckades denna grupp överleva i utmarkerna, där de försökte bygga upp ett nätverk mot inkräktarna. Detta skulle snart förrådas av infiltratörer inom den brittiska underättelsetjänsten, som organiserade västagenterna i Baltikum. De flesta motståndsmännen fångades in och arkebuserades direkt. Detta hände även Saalistes båda söner 1948.
Deras syster Alma vårdade under hela sitt liv minnet av bröderna. Hon brukade då och då hänga ut på vädring deras i Sverige efterlämnade estniska uniformer. Min svärmor var så fixerad vid de estniska livsödena att hon aldrig kunde få något riktigt fotfäste utanför de exilgrupper, som fanns runt om i Sverige. Hon levde för egen del snålt, nästan torftigt, vilket starkt drabbade hennes egna tre döttrar.
Allt tillgängligt överskott skickades till släktingarna i Estland, som med åren fick allt större krav på de nya svenskarna. Begäran om dyra skor och kläder, t.ex. skinnjackor, till syskon och syskonbarn inkom med jämna mellanrum. Man trodde av allt att döma att Sverige var ett ekonomiskt paradis och mycket vill ha mer. Detta gäller ju även de mest behjärtansvärda ändamål. Min blivande fru fick till följd av denna trafik av de hårt tullbelagda varorna själv knappast några nya kläder och fick sällan julklappar eller andra presenter.
...
Fortsättning följer
30 Mars 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Syriska läkare flyr ur sitt land och lämnar sina landsmän i sticket.

I Läkartidningen nr 6 kan man läsa om kriget i Syrien ur sjukvårdssynpunkt. Man sammanfattar: :
"Inbördeskriget i Syrien är hatiskt, utdraget, blodigt. Värst är det i Aleppo, landets största stad. En plats med alltför många offer och alltför få doktorer. Men det finns några kvar. För Läkartidningens räkning berättar här Staffan Heimerson och Niclas Hammarström om deras arbete, 15 timmar om dygnet alla dagar i veckan."

Inhemska läkare har flytt ur landet uppenbarligen utan tanke på att hjälpa sina nödlidande landsmän. Internationella hjälporganisationer som Läkare utan gränser lyser med sin frånvaro - tydligen för riskabelt att göra insatser i Syrein.

En tanke inställer sig beträffande asylrätten: "Alla" i Syrien har rätt till asyl. Man kan ifrågasätta detta betraktelsesätt. Borde man inte göra individuella prövningar? De som har resurser, t.ex. läkare, tar sig till Sverige och andra attraktiva länder. Hur många syriska läkare har sökt asyl i Sverige och hamnat i vår utredningskvarn, som oftast leder till permanent uppehållstillstånd och snabbt till svenskt medborgarskap? Skulle man inte ifragasätta deras handlande och föreslå att de återvänder till sitt hemland för att göra en humanitär insats?
6 Februari 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Försvar mot yttre och inre fiender

Historien upprepar sig, ett banalt men ändå sant påstående. De som kan vår nutidshistoria minns trettiotalet och hur ”fredsälskande” länder avrustade lika snabbt som aggressiva diktaturstater förberedde sig på anfallskrig. Sverige har återigen nedrustat. Vår försvarsminister Karin Enström är nöjd med att vi kan försvara åtminstone en del av landet i en vecka (!). Som försvarsläget tycks utvecklas skulle landet i en inte alltför avlägsen framtid kunna omstörtas i en statskupp genomförd av extrema inre politiska krafter med allt annat än demokratiska ideal. En framtidsvision av ett sådant scenario har jag beskrivit i Beredskapsövning. Den kan gratis lånas med lånekort via landets bibliotek eller www.elib.se
10 Januari 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Ge inte Sverigedemokraterna monopol på kritik av flyktingpolitiken

Den 2 januari skriver två miljöpartister i DN debatt om det välkända problemet med arbetslösa flyktingar. Arbetsförmedlingen har ju ansvaret under de första två åren. Därefter tar kommunerna vid och får stå för höga kostnader beträffande försörjningsstöd under den period, under vilken flyktingen ännu inte fått arbete. I många kommuner är den totala tiden 7-10 år enligt utredningar från kommuner och landsting. Att kalla en stor grupp av dessa flyktingar med permanent uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap för ”nyanlända” är inte seriöst. Kostnaderna vältras alltså ganska snabbt över på kommunerna och därmed deras skattebetalare. Den ökande strömmen av outbildade flyktingar från främst Somalia och Afganistan kommer sannolikt att kraftigt öka det totala behovet av försörjningsstöd.
Debattörerna anser att staten har det övergripande ansvaret för flyktingpolitiken och därmed bör ta över ansvaret för försörjningsstöd efter två år. Kostnaderna, som är sakfrågan i inlägget, blir ju inte mindre av denna åtgärd. Skattebetalarna blir däremot jämnare belastade för de enorma utgifter samhället tar på sig, utan att politikerna försöker dra i nödbromsen. Debattörerna uttrycker ingen ytterligare kritik av den nuvarande flyktingpolitiken, vilket är typiskt för majoriteten av riksdagspartierna i dagsläget.
Det vore ärligare om väljarna fick ta en tydlig ställning till invandringspolitiken vid nästa val. Sverigedemokraterna borde inte få behålla initiativet i frågan, som medborgare från vänster till höger säkert har starka åsikter om.

2 Januari 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Asylpolitiken spelar SD i händerna.

Det politiska etablissemanget – från vänster till höger – tycks vara oförmöget att föra en konsekvent och hederlig asylpolitik. Alla parter bevakar ängsligt varandra och tävlar om att vara mest politiskt gångbar. Asylpolitiken är antiutilitaristisk och även i andra aspekter omoralisk, då den genomsyras av resursförstöring och att den i huvudsak styrs av en kedja av manipulationer, osanningar, gruppegoism och att den kraftigt påverkas av kriminell verksamhet. Sveriges kommuner dignar under orimliga krav på bostäder och försörjning åt ökande skaror av individer med små möjligheter att inom en rimlig tidsperiod kunna skapa sig själva ett drägligt liv i vårt land.
Asylpolitiken riskerar att i allt större omfattning skapa ett överskott av olyckliga och rent av skadliga fenomen jämfört med motsatsen. Med en dåres envishet återkommer jag till Hegels dialektik: tes-antites-syntes. Sverigedemokraterna är i ett läge där deras högljudda motreaktion (antites) tycks finna ökande gensvar i väljaropinionen. Min förhoppning är att sansade krafter i tid kan samlas för att på ett ansvarfullt sätt kunna hantera asyl-flykting-invandringsfrågorna. Det behöver skapas, i god tid före nästa val, en kompetent politisk kombination för att skapa ett kraftfullt och konstruktivt politiskt klimat i Sverige – kanske ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna.
15 November 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Nyhet att romer blir diskriminerade?

Härom dagen slog P1 upp den sensationella nyheten att romer blir diskriminerade. Ur byrålådan plockade man fram ett gammalt reportage från försommaren, en riggad föreställning där romer i s.k. traditionell dräkt hade svårigheter när de försökte hyra bil på bensinstationer. En tredjedel av denna etniska grupp nekades hyra bil med motiveringen att det inte fanns några bilar att hyra ut, vilket inte var sant. Bortsett från att den stort uppslagna "nyheten" inte innehöll något nytt kan man fråga sig om dessa larmsignaler verkligen gynnar den diskriminerade gruppen romer. Det är nog snarast så att allmänheten påminns om att denna subpopulation ständigt misstänkts för oegentligheter. Floskeln ingen rök utan eld kommer regelsmässigt upp i dessa sammanhang.
5 Oktober 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Avskaffa reseavdraget?

Två talespersoner för ungdomsförbunden i Folk- respektive Centerpartiet skriver i SvD den 26 september att reseavdraget bör avskaffas. De unga besserwissrarna föreläser inledningsvis om varför vi har skatter och hur detta påverkar medborgarnas beteende. Man kallar reseavdraget en statlig subvention till människor som arbetar långt från hemmet. Dessa individer skulle förmodligen i de flesta fall välkomna möjligheten av att ha ett arbete nära hemmet i stället att tvingas resa i timmar och dagligen sitta fast i långa bilköer. Den sedvanliga harangen om växthusgaser kommer som ett brev på posten. Trängselavgifter, eventuell dubbdäcksskatt och ständigt högre bensinpriser gör inte tillvaron lättare för alla dem som uppenbarligen behöver bilen för att klara sitt dagliga liv. Det skulle vara intressant att få vetskap om de unga politikernas eget beteende. Deras skattefinansierade taxiresor, som åtminstone är avdragsgilla, kan säkert uppgå till betydande belopp, vilket är fallet för flertalet politiker.
Besparingar på 14 miljarder i skattesystemet nämns om reseavdraget slopas. Nettoutgiften till EU överstiger med betydande belopp år efter år den nämnda siffran. Kostnaderna för den skenande och svårstyrda asylpolitiken brukar mörkas, men beträffande besparingar torde detta område snart av tvingande skäll att komma att prioriteras.
27 September 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Variant av "den repressiva toleransen".

Marxisten Herbert Marcuse myntade uttrycket den repressiva toleransen. Jag kommer att tänka på denna form av tolerans, fast i modern tappning, när jag idag i DN läser att den konstnärliga ledaren på Kulturhuset, Behrang Miri, vill rensa ut Tintin böckerna. Han har tydligen också gett order till sin personal att mot bakrund av antirasism och genusaspekter spåra upp annan misshaglig litteratur. Märkligt nog anser Miri att Pippi Långstrump är ett föredöme, som skall satsas på i verksamheten. Har Miri inte läst dessa böcker? Ett flertal gånger beskrivs Pippis (vite) fader som "negerkung", där han härskar över infödingarna på en söderhavsö. Detta är ju dessutom nykolonialism.
Miris ambitioner faller in i vårt samhälles inställsamma demonstration av politisk korrekthet. Man kommer att tänka på kulturmarxistiska rensningar i forna och aktuella kommuniststater. Även associationer till nazistisk aktivitet dyker upp. Varför inte ordna ett bokbål med Tintinböcker på Sergelstorg? Det kunde bli en konstnärlig happening, som skulle ge stor publicitet.
25 September 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Ett humant sätt att använda skattemedel till människor i nöd?

Har kopierat in delar av ett inlägg på "nätet". Jag har inte kontrollerat att de angivna siffrorna är exakta, men de förfallar avspegla grava felprioriteringar. Något att allvarligt fundera över och efter förmåga göra någonting å inom en nära framtid:
...
DEN CYNISKA OCH DJUPT ORÄTTVISA FLYKTINGPOLITIKEN!

Bruttokostnaden för ett ensamkommande flyktingbarn är, om man tar ett genomsnitt av Migrationsverkets och sajten Riksdag & Departments uppgifter, 1.42 miljoner kronor per år.

Nedanstående uppgifter är hämtade från Läkare utan gränsers hemsida men uppräknade till 1.42 miljon kronor. Att beräkna nettokostnaden för ett ensamkommande flyktingbarn är givetvis mycket svårt, men säg att den ligger på mellan 25 och 50 procent av bruttokostnaden (en del ”barn” kommer att få jobb och etablera sig i Sverige; andra kommer att förbli arbetslösa i många år eller försvinna från Sverige; flyktingindustrin ger också en hel del jobb). Men oavsett om vi räknar på brutto- eller nettokostnad, så blir man livrädd när man inser hur många människor som hade kunnat få hjälp på plats!

– 1.42 miljoner kronor räcker till ett medicinskt akut-kit som innehåller allt nödvändigt material för att förse 225397 människor i tre månader med sjukvård.

– 1.42 miljoner kronor räcker till utrustning för att förlösa 15620 barn.

– 1.42 miljoner räcker till en tredagars malariabehandling till 201640 personer.

– 1.42 miljoner räcker till energirik specialmat till 5259 undernärda barn i fem veckor.

– 1.42 miljoner kronor räcker till en dos mässlingsvaccin till 738400 barn.

– 1.42 miljoner kronor räcker till två doser stelkrampsvaccin för att skydda 19722 mödrar före och efter en förlossning.

– 1.42 miljoner kronor kan rena vatten till 142111111(!) människor.
18 September 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Svenskt självplågeri på SvD:s kultursida.

Johanna Mo heter en bokrescenent på SvD. I gårdagens nummer filosoferar hon över en bok (mer än rescenserar), som jag inte tänker göra reklam för genom att nämna några detaljer. Mo sveper över ett antal fenomen i Sverige och utlandet som är uttryck för rasistiskt tänkande. Denna kritik drabbar främst oss svenskar, men också norrmän och antisemitiska muslimer. Men det är ju den rasistiska mentaliteten hos Sverige och svenskarna som i första hand måste brännmärkas.

Icke desto mindre förkunnar Johanna Mo att det inte längre finns något typiskt svenskt kvar i mångkulturens malström. Hon motsäger sig själv å det grövsta i den feta rubriken till artikeln: "Typisk svensk rasism". Hon erkänner dessutom att Sveriges rikes lag skall gälla och den är det enda som behövs för att ett "kontrakt" med nya medborgare skall kunna upprättas. Tyvärr är förmågan att hålla sig till lagen begränsad hos vissa etniska grupper i vårt land, jämfört med "den typiske svensken", som dock tråkigt nog knappast existerar annat än som ett rasistiskt fenomen enligt journalissans förvirrade utläggningar.
29 Augusti 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Det nya Sveriges skenheliga översitteri

Landstinget i Gävle ska införa alkotest för sin personal. En fjärdedel av de anställda ska utsättas för flygande besiktning. Har någon 0,2 promille eller mer blir det avstängning utan lön. Därefter ska en rehabiliteringsutredning inledas. I England och många andra västländer skulle detta vara ett brott mot den konstitution som är till för att tillvarata nationens och individens intressen. Annars är vi i Sverige världsmästare på att bevaka andra etniska grupper och nationers intressen påhejade av internationella organ och lobbygrupper.
I Franrike skulle halva personalen bli avstängd efter lunch, eftersom man som regel serverar vin i personalmatsalarna. I Gävle riskerar en fullt normal icke-alkoholiserad anställd att någon tidig morgon hamna på 0,2 promille t.ex. efter en fest. Alla som arbetat på större arbetsplatser känner till att det finns ett antal svåra alkoholister som ledningen har svårt att ta itu med. Om man till slut orkar tvinga alkoholisten till rehabilitering brukar denna tyvärr oftast misslyckas. Gävles landstings agerande handlar om en inkompetent och hycklande besserwisser mentalitet, som framställs som berömvärd och politiskt korrekt.
23 Augusti 2012  | Länk | Politik | 1 kommentar
Korrekthet som ofta övergår i skenhelighet

Prideveckan går mot sitt slut. Som ett avslaget eko av Almedalsveckan och andra liknande veckor stämmer etablissemangets ledande nyckelpersoner och befattningshavare in i Skenhelighetens kör. Korrekta självklarheter eller bagatellartade frågor blåses upp till viktiga ställningstaganden.
Den lilla centerlederskan skulle inte vara sämre. Hon tyckte att män som har sex med män skulle få ge blod som alla andra och inte behöva vänta ett år efter den sista samkönade samvaron innan kärantäntiden hade gått ut. RFSL framstod som en förhållandevis sansad organistation när man helt riktigt påpekade att det kan ta något halvår innan HIV-virus kan påvisas om olyckan skulle vara framme. Det finns många kriterier som exklluderar blodgivare, t.ex. hög ålder i kombination med vissa sjukdomar och de flesta förekommande medicinkombinationerna. Har man tatuerats måste man avstå från blodgivning i sex månader för att sedan efter godkända tester kunna komma ifråga. Alltså skulle många känsliga personer uppleva en viss diskriminering om de känner efter. Jag tror inte att män som har sex med män i allmänhet skulle uppröras av en förlängd karenstid p.g.a. den extrema försiktighet som omgärdar blodhantering. Det är ingen rättighet att utsätta medmänniskorna för ökade smittorisker även om risken är liten.
3 Augusti 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Reflexioner kring vänstervågen på sextiotalet

Kill yor darlings! Det blev ett faktum när jag genomförde slutredigeringen av Charlottes bok, en roman som kommer att tryckas under den närmaste tiden. När man skriver riskerar man att hamna på sidospår bara på grund av ren skrivarglädje. Man missar huvudlinjen med sin bok och riskerar att splittra intresset för huvudbudskapet. Nedan ett bortklippt avsnitt som handlar om ett angrepp på vänstervågen under sextiotalet. Bokens huvudperson funderar över den s.k. politiska medvetenheten som uppstod i Vietnamkrigets spår.
...

Det handlade inte om faran av att bryta mot tio guds bud. Det rörde sig om kampen mot imperialismen och dess överstepräst, som efterhand demaskerade sig som den Stora Satan, Amerikas Förenta Stater och dess hantlangare. Denna stormakt hade några årtionden tidigare med sina allierade till sist vaknat och insett att den bruna offensiven måste stoppas, men först när axelmakternas positioner var långt framflyttade. Den amerikanska draken hade förvisso starkt bidragit till att krossa det Tusenåriga Riket, men hade samtidigt inte kunnat förhindra att Stalins vandaliserande och våldtagande horder översvämmade stora delar av Europa. Man hade inte heller kunnat göra mycket åt att den kommunistiska maktapparaten med sin kommande järnridå skulle terrorisera stora delar av Europa under mer än fyrtio år. Det sistnämnda var sällan något som under åratal bekymrade journalister, lärare, studenter och den luddiga grupp, som kallade sig ”de intellektuella”. Ja till och med många av kyrkans män och kvinnor i vårt land marscherade med i ledet. Kommunistiska företrädare hade med list och skicklighet lyckats föra stora delar av världen bakom ljuset, inte minst många av våra svenska politiker och andra opinionsbildare. Ekonomisk utarmning, deportering och likriktning nonchalerades eller skildrades i förstående och förmildrande ordalag mot bakgrund av den aversion som riktades mot den degenererade västerländska kulturen.

Många företrädare för den internationella pacifismen avslöjades senare ha varit till betydande delar regisserade, sufflerade och finansierade av östagenter och deras bulvangrupper och organisationer. De framhöll i olika sammanhang att fria demokratiska stater inte borde ha något militärt försvar. Ett sådant var främst accepterat för frihetsrörelser, även om de mynnade ut i diktatur. Diktatur utan frihet fanns nära våra egna östliga gränser. Det tjänade för övrigt ingenting till att försöka försvara sig mot en sådan massiv övermakt som Sovjetunionen utgjorde. Liv skulle offras till ingen nytta. Den till liberalismen avhoppade före detta socialdemokraten Herbert Tingsten hävdade envetet och konsekvent i föredrag och tidningsartiklar att Sverige borde gå in i Atlantpakten (NATO) och skaffa egna kärnvapen, allt detta för att garantera fred och stabilitet i vår del av världen. Tingsten fick skarpa mothugg av ”de progressiva krafterna”. Han hade nog trots allt rätt på den punkten att varje skapat militärt vakuum, som består under en längre tid, har en tendens att fyllas ut med utländska ockupationsstyrkor.

Det fanns gott om fredsivrare i Sverige på sextiotalet. De flesta av dessa var vänsterorienterade och många hade en romantisk dragning till våld som utfördes i fjärran länder av kamporganisationer som slogs för sin sak. Det fanns vissa militanta organisationer som hade en stark kärlek till våld. Några av dessa grupper låg så långt till vänster att de liknade nazisterna i synen på hur medmänniskor borde hanteras. I det avseendet kunde vänster- och högerextremister använda samma retorik och formera liknande typer av kamporganisationer.

Vid mitten av sextiotalet hade Vietnamkriget trappats upp till en nivå, som engagerade stora delar av omvärlden. Jag ser det inte som min uppgift att skärskåda vare sig detta krigs aktörer eller de politiska strömningarna i vårt närområde. Vi som har varit med några decennier vet hur det gick med de stora politiska frågorna och har en uppfattning om vilka de egentliga vinnarna och förlorarna är. USA led ett betydande militärt nederlag, men lyckades till slut knäcka Sovjetsfärens välde genom en intensiv upprustning. (I dagsläget håller Amerikas Förenta Stater paradoxalt nog på med att sänka den egna ekonomin genom nya, starkt ifrågasatta, massiva krigsinsatser).

Åter till Vietnamkriget: Det var främst Sovjetunionen som låg bakom de militära resurser som Nordvietnam kunde förfoga över. Ärkefienden till Vietnam var historiskt sett Kina, som många av våra FNL-aktivister hyllade. Detta stora land, som efter USA:s nederlag blev Vietnams motståndare i ett blodigt krig, rensade efter hand ut det mesta av sin högröda maoistiska barlast och har slagit in på den globala kapitalismens väg och har nu märkligt nog USA som sin främsta gäldenär. Detta är politiken i sin prydno som det möjligas väg.
11 Maj 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Andra testamentet

Nedan följer ett avsnitt ur Andra testamentet (2006), som till en del är en sjävlbiografi. Stycket kommer från ett kapitel som heter "Vålnaden som kom med döden" och handlar om mörkrädsla:
...
Mörkrädd var jag i omgångar och maximum nåddes en vinter 1956. Jag var i
fjällen tillsammans med farbror Rune och hans åttaårige son Mikael, min kusin,
som långt senare hade olyckan att figurera som uthängd och förödmjukad f.d.
make och nyckelperson i Gunilla Linn Perssons skandalbok från 2000-talet om
ett havererat liv i allmänhet, då egentligen refererande till hennes eget, utan att
riktigt ha detta klart för sig.
Vi hade via dagslånga skidturer tagit oss från Storlien, via Blåhammaren och
Sylarna till Flatruet, där vi plockades upp av Bertil, för vidare transport till
Funäsdalen, där resten av vår ännu intakta familj befann sig på pensionat
Eriksson. Dessa turistanläggningar, utan »rättigheter«, vilket i och för sig inte
bekymrade mig det minsta, var inte upplyftande. Kala matsalar med överkokt
potatis, seg stek och ris a la Malta, sällskapsrum med Fiaspel och China schack,
rum med smala gnisslande järnsängar. Stämningen var laddad under ytan. Fader
B hade sedan en tid ett förhållande med Nadjesda hemma i Stockholm, som han
skulle gifta sig med året därpå efter en snabbskilsmässa, som dock tagit tid att
juridiskt aktivera.
I pensionatets tidningsställ hittade jag ett exemplar av familjetidningen ÅretRunt. Där pågick en artikelserie om ockulta fenomen. En relativt sen kväll, som
på den tiden innebar att klockan närmade sig 21.30, föll min blick på några svarta
rubriker och ett svart-vitt foto av en hålögd kvinna med stripigt år i obestämd
ålder. Rubriken var som ett knytnävslag i mellangärdet: »Vålnaden, som kom
med döden.«
Tvångsmässigt började jag läsa en intervju med kvinnan. Håren började resa sig
i nacken. Hon berättade om en serie dödsfall i den närmaste kretsen och hur varsel
hade utgått för vart och ett av dem. Det hade kommit just när kvinnan skulle
till att somna. Då kände hon ett iskallt drag runt nacken och blev med ens klarvaken.
Till sin fasa såg hon en skepnad vid sin säng, som inte närmare kunde definieras,
men som injagade skräck och gav förebud om något ohyggligt. Kort därefter
dog en nära anhörig. Förloppet hade sedan under årens lopp med oregelbundna
intervall upprepats och det skrämmande var att vålnaden alltid förebådade död
och en svår personlig förlust.
Den kvällen, när jag drog mig tillbaka till mitt ensliga, mörka och tysta rum i
pensionatets innandömen, kunde jag inte få tankarna att vika från berättelsen.
När jag äntligen var nära att falla i slummer, kände jag ett isande drag fläkta
förbi…
Jag såg aldrig någonsin någon vålnad, men tanken på att den kunde dyka upp
vilken natt som helst, förföljde mig under flera år framåt och bidrog troligen till
den tendens till sömnlöshet, som jag har än i dag.
2 April 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Politisk hönsgård

Det går inte en dag utan att man påminns om att det tycks finnas för många ministerier och för många politiker i vårt land. Partiledare och ministrar står i kö till massmedias kanaler för att uttala sig om marginella frågor i stället för att syssla med övergripande politiska problem i samhället. Nyamko Sabuni är dagens kalkon i en intervju i SvD den 6 mars. Hon säger att det könsneutrala ordet ”hen” kan vara ett positivt inslag i kampen för jämställdhet, men hon tänker inte använda ordet själv. Att förlora sitt språk, även om det sker gradvis genom utarmning, är ett led att förlora sin nation. Kanske är detta det övergripande målet?
Eftersom engelskan alltmer tränger undan svenskan, kan ordet ”hen” bli problematiskt av två skäl: För det först går det inte att skapa ett nytt välbalanserat ord av ”she” och ”he”. För det andra skulle ordet ”hen” i en svengelsk mening få ett löjets skimmer över sig, till exempel ”Jag frågade hen om hen ville ha ett chicken-meal.”
6 Mars 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Politisk hönsgård

Det går inte en dag utan att man påminns om att det tycks finnas för många ministerier och för många politiker i vårt land. Partiledare och ministrar står i kö till massmedias kanaler för att uttala sig om marginella frågor i stället för att syssla med övergripande politiska problem i samhället. Nyamko Sabuni är dagens kalkon i en intervju i SvD den 6 mars. Hon säger att det könsneutrala ordet ”hen” kan vara ett positivt inslag i kampen för jämställdhet, men hon tänker inte använda ordet själv. Att förlora sitt språk, även om det sker gradvis genom utarmning, är ett led att förlora sin nation. Kanske är detta det övergripande målet?
Eftersom engelskan alltmer tränger undan svenskan, kan ordet ”hen” bli problematiskt av två skäl: För det först går det inte att skapa ett nytt välbalanserat ord av ”she” och ”he”. För det andra skulle ordet ”hen” i en svengelsk mening få ett löjets skimmer över sig, till exempel ”Jag frågade hen om hon ville ha ett chicken-meal.”
6 Mars 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Påverkar politiskt snömos klimatet?

Vänsterpartiets (V) ledande företrädare skriver i DN. Debatt den 27 februari om hur jordens klimatutveckling skall kunna påverkas med politiska beslut. Det är inte bara i ”mitten” det börjar bli trångt. I dansens ringar kring den stora politiska guldkalven, ”klimatutmaningarna”, försöker nu V tränga sig in på allvar. Partiet bygger på postulat kring klimatet, vars sanningshalt allt mer ifrågasätts av kompetenta forskargrupper. Att temperaturen varaktigt stiger över lång tid är högst osäkert. Om det skulle göra detta, är det vanskligt att fastställa nivåer över decennier. Att hävda att det går att begränsa temperaturhöjningen till en exakt nivå som 1,5 grader tyder på en orealistisk omnipotent inställning. Väderlekstjänster har ju svårigheter att säkert uttala sig om vädret inom den närmaste månaden. Om det är så att koldioxiden har en avgörande betydelse för en varaktig temperaturförhöjning, kan V:s teser ifrågasättas på flera punkter:

1. Sverige har c:a en sjuhundradel av världens befolkning, se även punkt 2. Det är en form av storhetsvansinne att tro att vårt land kan bli ledande inom klimatområdet eller något av de flesta andra större områden.

2. Varje människa lär släppa ut lika mycket koldioxid som en bil (bilarna blir dessutom hela tiden mer miljövänliga). Detta berörs inte i artikeln. Hur begränsar vi jordens befolkning. Ska människor i fattiga länder efter förmåga få konsumera varor enligt punkt 4?

3. Järnvägar i stället för biltransporter sägs minskar utsläppen. Den aviserade satsningen på järnvägar skulle innebära en marginell utbyggnad, som inte avhjälper landets behov av ett stort vägnät, med ett omfattande behov av biltransporter över kortare och längre sträckor.

4. V hävdar att deras jämlikhetspolitik skulle påverka klimatet och man påstår att höginkomsttagare släpper ut mer koldioxid. Är detta sant i relation till rimliga definitioner av inkomstgrupper och deras storlek? Rent kvantitativt lär icke-höginkomsttagare förbruka mer kött, t.ex. i form av hamburgare, kebab och billigt fläskkött (ofta från lågprisländer med lönedumpad arbetskraft och primitiva djurtransporter). Flygresor till turistorter över hela världen är omfattande inom icke-höginkomstgrupper. Innebär jämlikhetspolitiken att man med politiska metoder skall begränsa icke-höginkomsttagare möjligheter att resa på charterresor, skaffa bil eller konsumera kött? De rika har ju alltid råd, även om skatterna skulle ökas, annars skulle de inte kallas rika.
27 Februari 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Hyckleriets stormästare inom politiken

Kristdemokraterna byggde en gång i tiden sin partiidentitet på kristendomens grundstenar och på en fast och tydlig hållning i samhälleliga och politiska frågor. Partiet riskerar nu att slitas sönder av inre splittring. Oppositionen mot Hägglund och hans ledarkader tycks öka, i takt med att partiet hotas av sjunkande väljarstöd. För att hålla näsan ovanför vattenytan försöker partiet krampaktigt anpassa sig till det dagsaktuella opinionsläget. I Dagens Nyheter den 18 februari skriver Hägglund et.al. att deras nya uppfattning är att kraven på sterilisering vid könsbyte bör avskaffas. Senare i Rapport tonar han ned sin redan dimmiga beskrivning av partiets hållning i frågan genom att påpeka att hittills har bara tre transsexuella personer i världen genomgått könsbyte och skaffat barn.
Med tanke på de stora politiska frågorna i Sverige, inom EU och i hela världen, synes den aktuella frågan om sterilisering vara av minimalt intresse. Politiker bör ägna sin kraft åt annat än att ständigt hålla upp fingret och känna varifrån vinden tycks blåsa.
Artikeln i DN inleds pretentiöst med en deklaration att alla är lika mycket värda, vilket postuleras vara ledstjärnan för kristen tradition. Vad denna devis i praktiken betyder och innebär är en helt annan fråga, som teologer, politiker och enskilda människor har all rätt att i olika sammanhang ta ställning till. Människors värde, eller snarare värdighet, hör samman med att efter bästa förmåga ta ansvar för medmänniskor och sin egen person. Att leva ett värdigt liv är att uppfylla sina skyldigheter och ta sitt ansvar, hellre än att agera som en kravmaskin, eller vara ombud för en sådan.
19 Februari 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Maria Sveland är politiskt deprimerad

Maria Sveland har i DN den 8 februari under den neologistiska beteckningen ”politiskt deprimerad”, skrivit en yvig artikel, som uppger sig handla om högerextremism, hat, rasism och antifeminism. Det är många politiskt laddade ord, som har den betydelse de får beroende på från vilken idémässig och politisk utgångspunkt man betraktar.
Sveland verkar vara illa berörd av följden av att det finns yttrandefrihet och demokrati i den värld hon ser omkring sig, nämligen västvärlden. Det förekommer ett rikt och varierat utbud av politiska och individuella synpunkter, som kommer fram i en fri press och i parlamentarisk politisk verksamhet, där förhoppningsvis de flesta individer som deltar inte är psykopater och har en ärlig avsikt med sitt agerande. De olika avsikterna kan givetvis inte betraktas som goda av alla människor, men något tolkningsföreträde kan inte gärna beviljas generellt.
Breivik kan inte räknas som en typisk företrädare för någon politisk riktning. Att fästa något avseende vid denne isolerade niding och galnings åsikter och sprida dem i debattartiklar är ingen övertygande argumentation för att vi går mot ett politiskt paradigmskifte.
Sveland återvänder till stämningarna på trettiotalet och tror sig se tendenser som förebådar en ny nazistisk epok. Hon förtiger de kommunistiska strömningarna, som skulle orsaka skada i paritet med de extrema högerkrafterna, om inte på lång sikt värre.
Det politiska klimatet i Europa idag är stabilt och en idyll jämfört med trettiotalet. Vi har inga djupa ekonomiska kriser och heller ingen politisk och militär upprustning för krig. De finansiella svårigheter som vissa EU-länder har kommer varken att ge upphov till våld mellan länder eller ekonomiskt armod.
Den tyske filosofen Hegel (1770–1831) formulerade utvecklingsprincipen “Tes – Antites – Syntes”, som säger att all förändring sker genom motsättningar. Oavsett vad man kan ha för uppfattning om asylpolitik, feministiska frågeställningar, olika etniska grupper med mera, får man räkna med att det i ett öppet och demokratiskt samhälle kommer att ske en debatt i linje med Hegels utvecklingsteori, som delvis kommer att påverka en faktisk utveckling, antingen man sympatiserar med den eller inte.
8 Februari 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Finns det några riktiga svenskar?

Dick Harrison framträdde i ett undervisningsprogram av skolradiokaraktär, fast i TV. Han påpekade, förmodligen helt korrekt att invandrade människor för 6000 år sedan lärde urbefolkningen nya principer för att utveckla jordbruket. Bisarrt nog kom den socialkorrekta käpphästen upp igen, som handlar om det värdefulla med invandring, något som inte i sig behöver betvivlas, men nyanseras och diskuteras.
Det lät faktiskt som om man knappast kunde kallas svensk, ens om man härstammar från folk som kom hit för sex tusen år sedan.
I den ständiga debatten om vad som är svenskt kontra svenska minoritetsgrupper och nya och gamla invandare, vet man ofta knappast vad som angrips och vad som försvaras. En representant för det s.k. resandefolket skrev på ledarplats att detta folk har funnits i Sverige sedan 1500-talet. Arten och omfattningen av detta folk diskuteras av experter, som verkar ha helt oilka uppfattningar i sakfrågor beträffande ursprung, antal och organisation. Debattören tog upp den gamla frågan om kränkningar under år(hundradenas) lopp och framförde ett krav på ersättning och en offentlig ursäkt för begångna synder, som hänförs till det svenska samhället, dvs. individerna och den svenska administrationen.
Dessa ständiga försök till polarisering och påatalanden om motsättningar mellan grupper i Sverige förefaller ofruktbara. Kanske den amerikanska modellen, där man är amerikan om man erkänner sig vara en sådan, lever som en sådan och betraktar sig som amerikan, är att föredra. Hur skulle det t.ex. se ut om president Obama hävdade att han inte var en riktig amerikan utan lika gärna halvafrikan?
1 Februari 2012  | Länk | Politik | 0 kommentar
Är inte Reinfeldt svensk?

I DN kan man läsa följande av F. Reinfeldt:
"I min släkt har jag en väldigt brokig bakgrund. Min farfars farfar var svart. Min släkt kommer inte från Sverige. Det här försöket att mentalt få oss att acceptera att vi svenskar, i vårt lilla land, har bott här för oss själva – och sen finns det ett "dom" som kommer utifrån – det stämmer helt enkelt inte. Sverige präglas av att människor kommit hit och blandats. Det tycker jag är det vackra med Sverige. Jag är själv en produkt av det", säger Fredrik Reinfeldt.

Den gode Fredrik är alltså 15/16 svensk, men det tycker han inte räcker för att för att han ska anser sig vara svensk. Vad ska då invandrare av första och andra generationen tro. Deras ättlingar borde med det resonemanget, riskera att inte betraktas som svenskar förrän efter ytterligare ett par generationer. Den stackars Obama, som är halvafrikan, om man extrapolerar Reinfeltds tänkande, har han rätt att kallas amerikan? Man kan konstatera att populismen bland alla våra politiker, oavsett partifärg, ständigt slår nya rekord

Ur "Andra testamentet" som jag publicerade 2006, saxas följande synpunkter:

..."Slutsatsen är att vi människor alla är fränder, men somliga är det mer. Kultur,
religion, historia och områdesgemenskap är naturligtvis övergripande determinanter.
Det kan inte vara lätt att komma som färsk invandrare, trots hurtiga tillrop
och politiska ambitioner, speciellt om man försöker hålla fast vid sina
ursprungliga etniska samband. Invandrarna får ständiga påminnelser om att de är
första- andra- tredjegenerationens invandrare, o.s.v. och därmed antyder man att
det egentligen inte finns en reell chans att bli riktig svensk och detta främst för att
det inte finns några sådana i verkligheten.
Men det för alla människor överordnade släktbandet är det gudomliga ursprunget.
Denna hoppfulla förutsättning för vår tillvaro hävdas i alla fall av tre av världens
stora abrahamitiska religioner, de som omfattar kristna, muslimer och judar.
...
19 November 2011  | Länk | Politik | 0 kommentar
Kvalitet i vården?

Med anledning av alla skandalerna inom åldringsvården, frågar jag mig: Vet ansvariga politiker och upphandlare vad det är man beställer och betalar för?
Jag är övertygad att Carema m.fl. har tjusiga certifieringscertifikat, vilket är det första okunniga ansvariga företrädare frågar efter. Det finns förmodligen tjocka pärmar med beskrivningar av hur man lägger papper i rätt hög eller pärm, hur personalen är klädd och vilken kvalitet förbrukningsvaror, såsom blöjor, skall ha. Hur de verkliga behoven hos "kunden" (patienten eller den vårdbehövande) bör definieras, är tydligen inte av större intresse varken för uppköpare eller vårdföretag. Ur min framtidsvision "Beredskapsövning", visas nednan ett avsnitt, som redan nu tycks vara aktuellt:

...Väntan på ingrepp som räddar hälsan
blev förkortad genom avgång med döden
eller åtgärd i vår svarta gräddfil.

På vår sjukvård kunde ingen klaga.
Varje mottagning och alla sjukhus
var ju utstyrda med flotta diplom,
som bevis på kvalitet enligt regler.
En devis »Rest in piss«, var en cynisk
rubrik på vården av gamla, nyss skriven,
i en pamflett mot åldringsvård riktad.
Hjälp till »värdigt« självmord gavs av kliniker,
som växt upp som höstsvampar ur marken
på villig dispens från verk och myndighet.
15 November 2011  | Länk | Politik | 0 kommentar
Khadaffis död - historien upprepar sig

Ända sedan antiken har ofta diktatorer mött olika blodiga slut, antingen de varit, kungar, kejsare, generaler eller presidenter. Julius Caesar dödades med ett femtiotal knivhugg. Själv hade han några år tidigare låtit den besegrade gallerhövdingen Vercingetorix paradera genom Roms gator i en trång bur, varefter man ströp honom. Senare blev var och varannan senromersk kejsare mördad. Fram till våra dagar finns en uppsjö på motsvarande behandling av regimföreträdare, som man dels snabbt vill göra sig av med, och dels förnedra med ett makabert dödssätt och dito behandling av liket. Mussolinis och hans älskarinnas sargade lik, som hängts upp och ned till allmänt beskådande av partisaner är ett exempel. Ceaucesco och hans hustrus död, skjutna på en bakgård efter en summarisk rättegång, är ett annat exempel. Det nya Libyen inleder nu sin era med den så råa och effektiva, men enkla, metoden att snabbt sätta punkt för en diktatur och slipper dämed ifrån långa och dyrbara rättegångar. Människorättsorganisationerna kan få problem med att förhålla sig till lynchning och skändning av politiker, även om dessa själva gärna använt denna inhumana princip.
"Alla som griper till svärd skall dödas med svärd ..." (Matteus 26:52)
25 Oktober 2011  | Länk | Politik | 0 kommentar
Partivingel och Pyrrusseger

Moderaterna har länge hållit en konsekvent och framgångsrik linje men uppgörelsen med Miljöpartiet om flyktingpolitiken för tankarna till Socialdemokraternas ödesdigra samröre med Vänsterpartiet. Den inslagna vägen i flyktingfrågan splittrar samhället, inte bara inom samhällsgrupper av individer men också med avseende på vad som förväntas av polis, sjukvård, socialtjänst m.fl. samhällsfunktioner. Den ena handen får inte veta vad den andra gör och krafterna riskerar att arbeta mot varandra. Om huvudsyftet var att hålla Sveridemokraterna på behörigt avstånd, kan utfallet bli det motsatta. Opinionssiffrorna framöver kan komma att bjuda på kraftigare svängningar än vanligt.
6 Mars 2011  | Länk | Politik | 0 kommentar
Hyckleriets apostlar

Som flugor kring en sockerbit samlas världens journalister och kommentatorer runt den senaste oroshärden. Plötsligt inser man att ett folk förtrycks av en diktator, något man under årtionden har förbisett eller ansett vara en politisk och en historisk nödvändighet. Det talas om vad"folket" vill och inte vill. Den beteckningen används annars flitigt av usurpatorerna själva vare sig de har röd, svart eller brun framtoning.
I riksdagen hörs brösttoner från vänsterhåll, som förkunnar att svensk utrikespolitik alltid har stått på de förtryckta folkens sida, en svepande och falsk generlisering "von Oben". Under efterkrigstiden har just den svenska socialismen bevisligen gång på gång stöttat diktatorer, inte minst genom personliga vänskapsband och generös biståndsverksamhet, mot bakgrund av att regimen underförstått ansetts representera folket = massorna. Kuba, afrikanska gangsterregimer och forna Sovjetunionen har behandlats med välvillighet och förståelse från våra ledande politikers sida. För "folket" bakom den gamla järnridåns mur genom mellersta Europa hade Sveriges ledande politiska skikt tillslutit både öron och ögon.
Snart får vi se vilka stora intressegrupper, som kommer att framträda bakom det som våra rapporörer så svepande målat ut som det egyptiska folket.
En modern välfungerande demokrati kallar inte väljarna för "folket".
En ständig fråga som är aktuell i vårt land handlar om olika etniska gruppers rättigheter, men sällan om skyldigheter. I Sverige skulle den politiker som säger sig stå som representant för det svenska folket kallas extremist eller mindre tillräknelig.
17 Februari 2011  | Länk | Politik | 0 kommentar
Ska kungen väljas av folket?

Det har ju förekommit en del synpunkter på monarkin, inte minst på senaste tiden.
Såncykeln "Beredskapsövning" (2010) mynnar ut i en statskupp i Sverige, som skildras i ett drama med samma namn Där kommer frågan om kungens ställning upp i en satirisk dialog mellan Partiets Sekreterare och Ledare. Det föreslås att Sverige blir ett valrike, som det var innan Gustaf Wasa genomdrev ärftlig tronföljd med Västerås arvförening 1544. Avsnittet nedan är på prosa, men huvudelen av dramat "Beredskapsövning" är på blankvers.

Led. … Monarkin; ja den stöddes
länge av folket. Inom partiet hävdade vi inofficiellt
att förutom penningpåsen och altaret skulle även
tronen bort, men fram till helt nyligen hade vi ingen
opinion för införandet av republik.

Sekr. Ett sätt vore att åter göra Sverige till ett valrike.
Kungen och Drottningen kunde utses genom en
gigantisk utslagningstävling i Statstelevisionen, ett
jippo som skulle kunna genomföras årligen och pågå i
25 veckor. Monarkerna skulle sedan under ett halvår
på tronen med en generös budget och ett fåtal regler
inte behöva dölja sina böjelser och åsikter och över
huvud taget på intet sätt behöva lägga band på sig när
de gäller utsvävningar med avseende på allmänt
uppförande, sex, droger och sprit. Majestäternas
karriär skulle avslutas med en regelrätt avsättning i
förnedringens tecken, som skulle ske i
direktsändning.
(råa skrattsalvor)
...
.
23 November 2010  | Länk | Politik | 0 kommentar
Människors lika värde

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”
Är denna tes från 1700-talet aktuell idag? Den senaste valkampanjen och den hittillsvarande floden av eftersnack, synpunkter och åsikter tyder på att så inte är fallet. Jag skulle vilja se Lars Ohly eller Fredrik Reinfeldt på barrikaderna för att försvara Åkessons rätt att framföra sina politiska idéer.
Den röde ledaren brukar tillsammans med politiker av alla kulörer hävda
alla människors lika värde.

Vad är det?
1. Lika värde inför Gud? Det kan bara hävdas av troende och inte av
ateister, vare sig de är dialektiska materialister eller inte.
2. Lika inför lagen? Det kan alla försvara, men frågan är om lagen
tillämpas lika för alla och om alla har tillgång till en bra advokat.
3. Lika mycket värda ekonomiskt? Jämför en Zlatan med en spelare i
gärdsgårdsserien.
4. Lika inför vårdapparaten? Jämför en fyrtioåring med hjärtinfarkt och en
nittioåring med stroke.
5. Lika värda i Sverige eller Tredje Världen? Om du fick välja mellan att
rädda ditt eget barn eller ett barn i Pakistan, skulle du singla slant
då?
6. Lika värde inför samhället? Tillför en dragspelande tiggare eller en
internerad mördare samhället lika mycket som en Astrid Lindgren eller
Ingvar Kamprad?
7. Lika mycket värda politiskt? Är alla väljare lika mycket värda som
människor oavsett om de röstar på Ohly, Le Pen eller Åkesson?
22 September 2010  | Länk | Politik | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida