Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
29
30
<<
November (2019)
>>


Det onda kontra det smärtsamma.

I skolan fick vi på min tid läsa tyska i läroverket och under ett par år på gymnasiet. Svenska språket är jämfört med tyskan ordfattigt. I dagens debatt flödar beskrivningar av missförhållanden. Man har tyvärr svårt att skilja på ren och skär ondska och livets varierander prövningar, vedermödor, lidande och plågor. Tyskan kallar sådant för ”das Übel”, medan det intrinsikalt (begrepps- och innehållsmässigt) onda benämns ”das Böse”.
I samhällsdebatten blandas ofta begreppen ihop. Man beskriver fruktansvärda lidanden och förhållanden och ser en ond kraft bakom krig, farsoter, misär och naturkatastrofer. Man bortser från kausala samband och vill förklara onda handlingar med felaktiga politiska system, dålig uppväxt eller socio-ekonomiska faktorer. De krafter som ligger bakom världens smärta och lidande bör skiljas från den onda makten och viljan, den som skapar splittring, undergång och kaos och skyller allt på, ekonomi, felaktiga samhällsystem eller i värsta fall på Gud själv. Det onda skylls på det goda för att uttrycka sig förenklat. Man säger att varken Gud eller Satan existerar, men den som har upplevt dessa väsen vet bättre.
30 November 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
Elefantiasis inom bidrags- och biståndsmarknaden

När nöden är som störst hjälpen ofta som avlägsnast. De rika länderna, inte minst Sverige har öst ner bidragspengar i tredje världens svarta hål, enligt "mata-med-sked-principen", eller till projekt utom kontroll och styrning från givarländerna. När katastrofer, som den i Haiti eller på Filippinerna inträffar, då sker olika insatser meds bristande samordning och med låg budget jämfört med miljarderna som runnit bort i tveksamma satsningar.
Med hård marknadsföring lanseras fortlöpande projekt som att rädda tigrar, isbjörnar, bergsgorillor och elefanter. Samma professionella marknadsföring gäller givetvis organisationer som satsar på humana hjälpaktiviteter på olika exotiska orter, inte minst med barn i förgrunden med mörk hudfärg och vädjande blick. Galor ordnas med den pretentiösa titeln "För alla världens barn" med megalomana uttalanden och framträdanden av artister som inte går back genom den braskande reklamen.
Man konkurrerar skarpt om en troligen ganska stabil budget för givande hos medborgarna. Får en organisation något, får en annan mindre eller ingenting.
Givetvis ska de som kan hjälpa sina medmänniskor i olika situationer göra det och med de resurser man kan avvara, gärna där effekten går att överblicka och den mänskliga insatsen sprider sig som ringar på vattnet.
21 November 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Lena Anderssons nya bok Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek.

Den 16 november skrev jag följande notis på Facebook:
"Kan rekommendera Lena Anderssons nya bok Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek. Det rör sig om en passion som tror allt och hoppas allt fram till den punkt då motpartens likgiltighet är omöjlig att förneka. Han är en uppburen konstnär, känd för sitt engagemang i världens stora frågor, men blir avklädd in på bara kroppen i sin förljugenhet och brist på äkta kärlek. Boken har en klar och sparsmakad stil som liknats vid Hjalmar Söderbergs författarskap."
Nu är det den artonde och jag har redan börjat läsa om boken. Det finns så många tydliga formuleringar, nästan bevingade uttryck, som man lätt kan förbise om man läser böcker så snabbt som jag.
Man ska inte recensera sig själv men utan att vara pretentiös skulle jag vilja påstå att jag har uttryckt liknande stämningar i Charlottes bok, men inte på ett lika kortfattat och pregnant sätt som Lena Andersson.
18 November 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Överdriven rädsla för högerextremism

När några förvirrade representanter från tokhögern samlar en handfull medlemmar i något gathörn, ser många politiskt väluppfostrade personer ett uppseglande hot mot demokratin. Syner om bruna regimer på marsch mot bakgrund av trettiotalets våldsamma utveckling utbroderas i skräckens färger. Skillnaden är att den tyska revanschismen efter första världskriget, som bäddade för nazismen, hade en helt annan bakgrund än dagens nationalistiska extremister.
Tyskland var inte mer skyldigt till det första världskriget än någon annan stormakt. Olyckliga omständigheter medförde att Tyskland straffades orimligt hårt med svidande krigsskadestånd, landavträdelser och restriktioner för sin inre politik. Woodrow Wilson, USA:s president, fick fredspriset 1919 för sina insatser under förhandligar om den hårda Versaillesfreden, en fred som indirekt bäddade för Machtuebernahme och tysk upprustning under nazismen. Dolkstötslegenden bidrog till hatet mot vänstern, som gjorde revolt 1918 och kapitulerade villkorslöst.
När hyperinflationen ruinerade den tyska medelsklassen i början av tjugotalet kunde nazisterna vinna sympatier genom att skylla på den internationella finansjudendomens inblandning i processen.
Idag finns få politiska likheter med den verklighet som ledde fram till nazismens uppgång och fall.
15 November 2013  | Länk | Politik | 0 kommentar
Ord på vägen

Fick nyligen i min hand en liten skrift, Ord på vägen, från 1943. Det var Aftonbladets chefredaktör, Börje Brilioth, som var upphovsman till den blygsamma boken, som dock har högtidligt och upplyftande innehåll: Det handlar om citat från kända personligheter som kommenteras av Brilioth. Ett exempel följer här med ett citat av K.G. Ossiannilsson:

"Man skall hålla på sitt land och land och sitt folk i alla väder - gärna yvas en smula, skryta och bravera med dess historia, det har fäderna förtjänat."

Brilioths kommentar:
Räds ej att visa stolthet över din svenska börd. Vi ha alltför lätt att inför ovidkommande klandra vårt eget. Minns att du är en ambassadör för Sverige. Se bort från stundens brister och minns fädrens storverk i smått och stort. Den tåga och kraft som kom dem att segra över fara, möda och nöd har gått i arv till oss och skall bära oss om ofärd kommer.
13 November 2013  | Länk | Filosofi | 0 kommentar
En ungdomens indignationsdikt

I ett förklarat ögonblick skrev jag den 17 juni 1967 ned en rimmad vidräkning med tidens förljugenhet och ondska, som jag uppfattade dem i blixtbelysning. Dikten förefaller fortfarande vara aktuell:

Av allt det avskum, som sölar jorden,
är du den störste av alla dem,
som trampar rosor och leder horden
Bland själars gravar har du ditt hem
Du tror dig skyddad av starka glansen
Med falskhet kryddad du tråder dansen
bland alla spillror på livets stig,
som »övertygelsen« leder dig

Av vetenskapen och vitterheten
är du blott känd för din dekadans
Du fuskar ständigt och lägger beten
för charlataner, kulturens svans
Du rider vågor av konjunkturer
Med tidens frågor, portalfigurer,
du firar orgier i pekoral
och applåderas på piedestal

Du skriver dikter, filosoferar,
och vet exakt vad som ej är rätt
Händer något, du kommenterar
och skyltar fåfängt med ditt porträtt
Du fäller tårar eller sarkasmer
Du gisslar »dårar« och grips av spasmer,
när illusionerna som du har,
går mot sin upplösning, som är snar

Så knapp är tiden när mörkret tätnar
och hastigt kommer din stora dag,
då vinden biter och själen bleknar,
ty jämlikheten är dödens lag
Då slutar leken, som du bedrivit,
då stängs salongen, där du har skrivit,
när trossar kapas från kända land
och ödet lämnar din slappa hand

En syn av Thomas Wahlberg publicerad i Andra testamentet 2006
12 November 2013  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Det korta livet flyr ...

Har nu lyckligt passerat inträdet i åttonde dekaden. Kan vara den sista eller möjligen den näst sista. Jag minns en kväll 1956 när jag sett den sentimentala filmen Moonlight serenade, med James Stewart och June Allyson i huvudrollerna. Filmen handlade om Glenn Millers liv, där hans våldsamma död i en flygkrasch 1944 fick en särskild betydelse. Tårarna flödade i biosalongerna på den tiden. När jag åkte hem i en blå spårvagn, bet sig en tanke fast i mitt sinne. Livet kommer att gå fort, men jag ska alltid minnas den kontemplationen jag utövade på den skramlande spårvagnsfärden mot Slussen f.v.b. via gröna linjen (den ursprungliga) till Hökarängen. Jag beslöt att för alltid hålla kvar minnesbilden av mig själv på den sena spårvagnsfärden, en gnista i ett oändligt universum men en blixtbild av en evig sanning, en personlig existens. Mitt envisa fasthållande vid begreppet genidentitet får i detta inlägg illustreras med en bil av undertecknad som togs i en fotoateljé för cirka sextionio och ett halvt år sedan. Jag känner i alla fall igen öronens form ...
4 November 2013  | Länk | Personligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida