|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
September (2019) |
|
|
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(1) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(2) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(6) |
|
(6) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(5) |
|
(3) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(3) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(8) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(5) |
|
(9) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(3) |
|
(8) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(7) |
|
(7) |
|
(9) |
|
(10) |
|
(8) |
|
(14) |
|
(15) |
|
(5) |
|
(7) |
|
(10) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(8) |
|
(4) |
|
(5) |
|
(6) |
|
(5) |
|
(8) |
|
(10) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(5) |
|
(4) |
|
(12) |
|
(5) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(7) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(1) |
|
|
(10) |
|
(0) |
|
(2) |
|
(42) |
|
(2) |
|
(2) |
|
(3) |
|
(3) |
|
(126) |
|
(2) |
|
(8) |
|
(5) |
|
(1) |
|
(16) |
|
(5) |
|
(20) |
|
(49) |
|
(66) |
|
(53) |
|
(82) |
|
(19) |
|
(0) |
|
(16) |
|
(76) |
|
(0) |
|
(3) |
|
|
|
|
Inlägg: 611 |
Kommentarer: 87 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Karl den Stores släktförening
Jag håller på att finslipa en ny bok med rubricerad titel. Nedan ett stycke ur förordet, som tål att bearbetas ytterligare: "Först en kommentar till titeln, Karl den Stores släktförening: Min Farmor, Berta Wahlberg född Claesson (1892-1982) var bonddotter från Kållandsö i Västergötland med djupa rötter i den nära omgivningen. Enligt en släktutredning som utfördes av min farbror, Rune Wahlberg (1919-2001) kunde släkten i rakt nedstigande led härledas till högfrälseätten Bonde till Traneberg, som på 1400-talet levde på denna stormansgård, som genomgått stora förändringar genom seklerna, men som fortfarande ligger några kilometer från farmors fädernegård, Hansagården. Jag gjorde en uppföljning av detta tunna släktband och hamnade så småningom via källor som antyds i novellen, Karl den Stores släktförening, rakt ned till den berömde mannen som kröntes till (tysk)romersk kejsare av påven år 800. Som alla förstår finns det mängder av osäkerheter i släktforskning, som bygger på allmänt kända klassiska sammanställningar. Detta i kombination med risker för falsk paternitet, innebär att sambandet med Karl den Store kan bedömas som högst spekulativt både för novellfiguren och undertecknad. Tanken är ändå fascinerande och markerar att ett släktskap kan existera med åtskilliga människor i vårt kulturområde. En man som inte tyckte om Karl den Store var SS-Reichsführer Heinrich Himmler. Han ansåg att det var ett brott av den frankiske kungen, sedermera kejsaren, när han lät tvångskristna de urgermanska sachsarna..."
|
30 Maj 2016
| Länk
| Litteratur
| 0 kommentar
|
|
|
|
Kärlekens vägar
Den smala vägen: Längtan Kontakt Sympati Attraktion Närhet Sammansmältning Salighet
Den breda vägen: Längtan Kontakt Sympati Attraktion Närhet Tillfredställelse Lycka Olustkänsla Sprickbildning Motvilja Avståndstagande Disintegration Längtan
|
23 Maj 2016
| Länk
| Poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Med anledning av medicinkursens femtioårsjubileum den 13 maj 2016:
Ytterligare trettiosex år har nu gått...
Halvtid (publicerad i Andra testaentet 2006): av Thomas B. Wahlberg, skriven i januari 1980 i samband med kamratföreningens Albergsatleternas något försenade tioårsjubiléum
Genom kunskapskravens skärseld bröt vi fram mot en plats vid Karolinskas Institut. Stora-A-studentbetyg betyg var ingen skam. Vita mössornas epok var inte slut. Vi var kallade, vårt hjärta stod i brand för att lindra sjukdomskvalen i vårt land! Medelålderns krav och band var oss fjärran. En Med Kand syntes för oss som en ärrad veteran
Anatomen var vår första stötesten. Varje vecka vi haltande latin rabblat meningar ur Hafferl och Petrén. På Minerva sköljdes duggan ned med vin. Minst en dag i veckan rådde disciplin och vi kämpade oss upp i hierarkin. Vi var flitiga som bin, fast vi söp ibland som svin och som vårkurs var vårt rykte ganska skralt
Bortom Sverige kamp om herravälde stod. Supermakter vi i tredje världen såg. Smärre staters statsskick störtades i blod. I vår ankdamm endast krusades en våg. I en dimridå av hasch- och tobaksrök analyserna tog fart mot morgonkrök. Rödvinsvänstern och dess fans, Demokratisk Allians, på den tiden infiltrerat våra led.
Mot kliniken kandidaterna drog ut, kanske mognande att verkligheten se. Inför storronden du lärde veta hut. Över nattligt slit på jouren svor du ve. Bland de bleka åldringar på allmän sal skrev du darrande din första sjukjournal. Bakom skärmen vid en bår, i en sjukhuskorridor, såg du livet flykta, fast du höll emot.
Tänk vad åren gått. Din nådatid är slut. Mitt i livet står du här på lösan sand. FV-blocket har för länge sen gått ut. Ej för evigt kan du vara doktorand. Om så avhandling du skrev med fermitet, kanske silkessnöret väntar dig, vem vet? Ty på varje stor klinik får man klättra över lik, tills man stupar eller blir dess general.
Bäste medelåldring; dags att ändra stil! Livets mening rymmer mer än karriär. Ännu är till kropp och sinne du fertil. Ännu nästan tom på kalk är var artär. Varför jäkta, överårig, mången jour, när på landet snart kunde vara stor! Arbetstiden kortas av och en allt för tidig grav dig besparas när din rätta väg du går.
|
14 Maj 2016
| Länk
| Poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
En rättvis betraktelse?
MP, som för närvarande i den osannolikt sköna maj (2016) skulle kunna kallas ”Minsta Partiet”, håller på med förberedelser för att byta språkrör. Den mest slipade och alltid med skenhelig uppsyn, lismande personen tycks få stanna kvar, nämligen herr Fridolin, som gjort de stora övertrampen beträffande acceptans av islamistisk infiltration i partiet och som är ökänd för sitt desavouerande av den gemensamma regeringspolitiken i flyktingfrågan. ”Skit är skit om än i gyllene byxor”, och byxorna är hans och Miljöpartiets och dessutom är de neddragna till hälften. Den mer troskyldiga, Åsa Romson, har låtit tungan slinta i många sammanhang. Även hon har underskattat islamismens faror mer eller mindre omedvetet, när hon kallar historiens största terrorbrott för ”olyckor”. Hur är det med gasutsläppet i Auswitch? Hon är ett flitigt inslag på sociala media med klipp, där hon gisslar vita, medelålders köttätande män, som i sina stadsjeepar kräver snabb framkomlighet och bekvämt placerade flygplatser för såväl affärsverksamhet som privat bruk och allt detta på bekostnad av tredje världens torkadrabbade kvinnor och våra egna bostadslösa studentskor. Språkrör är en term som nu har färgats av löjets skimmer. Varför ska ett parti ledas av två personer, som inte piper i ett litet rör, men som snarare gastar i verbala megafoner, med en precision och kraft som vore den kommen ur ett ärtrör. Det finns säkert personer som blir kränkta av att ett tredje kön inte får vara med som språkrör. Partiet skulle då ledas av ett könsneutralt trimvirat, men det finns andra som kanske skulle behöva kvoteras in, personer med olika hudfärger, nyanlända, funktionshindrade, järnrörsbärare med flera. De sistnämna är naturligtvis inte aktuella, då de skulle föredra schöne Adolf, när han föreslog: Ett folk, ett land, en ledare.
|
11 Maj 2016
| Länk
| Politik
| 0 kommentar
|
|
|
|
Leicester City, ett gammalt favoritlag från ungdomen.
Leicester har den 2 maj 2016 i praktiken sensationellt vunnit Premier League, trots att det återstår två matcher. I min bok, Växelsång med rondo, som handlar om ungdomens Sturm-und-Drang period förekommer passioner för fotboll och i Dantes anda dyrkade unga kvinnor. Leicester City var mitt favoritlag, som förekommer såväl konkret som närmast metafysiskt symboliskt under en period av mitt unga liv. Nedan en kommentar till en dagboksanteckning från maj 1961:
...Jag kan ännu inte låta bli att dra in den engelska ligan i mitt resonemang. Jag höll på Leicester City i FAcupfinalen 1961, men laget förlorade med 2-0 och Tottenham tog ”the double”, det vill säga de vann både ligan och FA-cupen 1961. Len Chalmers bröt benet i den tjugonde minuten och Leicester fick sedan spela med tio man, eftersom det på den tiden inte var tillåtet att sätta in reserv för skadad spelare. Jag vill minnas att jag läste i en fotbollstidning att engelsk fotboll var extremt hård. En engelsk domare blåste som regel bara för mål och dödsfall, möjligen för benbrott...
|
3 Maj 2016
| Länk
| Litteratur och fotboll
| 2 kommentarer
|
|
|