Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
26
27
28
29
31
<<
Augusti (2020)
>>


Kursresa till Leningrad 1969

Det blev en mansålder mellan mina två besök i Leningrad/S:t Petersburg, närmare bestämt fyrtiotvå år. Under medicinkursen våren 1969 reste en grupp kandidater till dåvarande Leningrad. Som representanter för Karolinska Institutet fick vi en viss positiv särbehandling. Vi hade flera "guider" som tog hand om oss, med en kvinnlig överstelöjtnant från KGB i spetsen. För oss ungdomar var hon en blandning av en myndig övervakare och en färdledare. Hon bekymrade sig allvarligt över våra täta besök i Berlioska butikerna (som jag tror att de hette) med sitt tax free utbud av billig vodka. Endast västvaluta fungerade i denna affärskedja som var till för privilegierade kommunister och turister med hårdvaluta. Vi kom med tåg via Helsingfors. Vid ryska gränsen kryllade det av k-pist beväpnade poliser och tullare med stenansikten. Bagage, kläder och t.o.m. plånböcker gick man minutiöst igenom. Några FIB-Aktuellt med bilder på halvnakna flickor konfiskerades i egenskap av ”pornografiska alster”. En roman med taggtråd på omslaget av Per Wästberg, som handlade om Apartheid, togs i beslag då den förmodligen kunde innehålla provokativa redogörelser för förtryck. All valuta registrerades. Att växla till rubel för en viss summa var obligatoriskt före inresan, men inte ett enda kopek fick föras ut ur landet. Leningrad gav ett ödsligt och ogästvänligt intryck (som i viss mån består än idag). Vi fick besöka sjukhus, mottagningar och akutvårdssystemet. Vi imponerades av att många ambulanser var bemannade med en ”fältskär”. Vi besökte ultramoderna specialistkliniker och vanliga enkla sjukhus. På en kirurgavdelning, där diverse osterila personer, däribland vi, gick ut och in genom dörrarna till operationssalarna, låg en tant färdig för en bukoperation. Hon tvättade sig själv på magen med en svamp indränkt med desinfektionsvätska före narkosen. På kvällarna fanns det endast två ställen i hela Leningrad, där västlänningar kunde festa om. Ryssar med västvaluta släpptes också in och de blev om möjligt ännu mer berusade än vissa av de svenska medicine kandidaterna. En kvinnlig sådan blev förklarligt nog upprörd när en drängfull ryss försökte kyssa henne på låret i baren. Det var i mitten på maj och nätterna kunde vara ”järnkalla”. Broarna över Neva är öppna mellan kl 02-05 varje natt. Vi missade tiden med ett par minuter en kväll. Temperaturen kröp ned mott noll innan vi stelfrusna och dödströtta fick tag i en taxi som körde oss till hotellet. Så småningom reste vi vidare till Moskva med en Tupolev från Aeroflot, som saknade säkerhetsbälten, men hade ett par flygvärdinnor, som påminde om skoltidens bastanta mattanter i skolbespisningen. Jag kanske senare återkommer till vistelsen i Moskva 1969 och till den tripp till S:t Petersburg min familj och jag gjorde 20-23 juli på S:t Peterlines Princess Anastasia.
26 Juli 2011  | Länk | Resor | 0 kommentar
Vita nätter

Vita nätter (med rättade småfel; lätt att skriva fel på småtimmarna)

"Nätterna de vita och dagarna de gula, de lekte mina ögon så ruggiga och fula ..."
Så kan det bli när sömnlösheten sätter in, det visste Nils Ferlin och det vet jag av egen och upprepad erfarenhet sedan början av åttiotalet. Årstidens ljusa småtimmar spelar in. På vintern är sömnen bättre. Ökande ålder ska ju vara korrelerad till sämre sömn ( och mindre behov av sömn). Ju äldre man blir, borde ett lugn infinna sig efter hand med stigande livsvisdom, men det sambandet förefaller osäkert. Man kan ju försöka stiga upp ur sängen och göra något för att bryta dödläget, som nu när jag satt mig vid datorn. Sömnmedel brukar det vara försent att inta efter midnatt, p.g.a. risk för "hang-over". Vid allt högre ålder tränger sig de eviga existentiella frågorna gärna på, när man borde sova för att samla nya krafter. Sömnlöshet kan vara konstruktivt, om man ser det från den ljusare sidan. Plötsliga insikter och nya idéer kan träda fram, t.e.x uppslag till romaner, noveller och essäer. Just nu i natt, när jag slumrat in för några ögonblick drömde jag att telefonen ringde. Det var min döde farbror Rune, som hade något att meddela. Den drömmen inträffade redan för nio år sedan. På min fråga om hur det var på den andra sidan, svarade han glatt: "Det finns ingen annan sida". Detta påstående har jag tagit upp i min pågående skrivning av romanen "Charlottes bok", som handlar om transcendenta upplevelser och sammanhang. Nu, kl 05.20, är det nog dags att i alla fall försöka få några timmars sömn ...
14 Juli 2011  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Vita nätter

"Nätterna de vita och dagarna de gula, de lekte mina ögon så ruggiga och fula ..."
Så kan det bli när sömnlösheten sätter in, det visste Nils Felin och det vet jag av egen och upprepad erfarenhet sedan början av åttiotalet. Årstiden ljusa småtimmar spelar in. På vintern är sömnen bättre. Ökande ålder ska ju vara korrelrelad till sämre sömn ( och mindre behov av sömn). Ju äldre man blir, borde ett lugn infinna sig efter hand med stigande livsvisdom, men det sambandet förefaller osäkert. Man kan ju försöka stiga upp ur sängen och göra något för att bryta dödläget, som nu när jag satt mig vid datorn. Sömnmedel brukar det vara försent att inta efter midnatt, p.g.a. risk för "hang-over". Vid allt högre ålder tränger sig de eviga existentiella frågorna gärna på, när man borde sova för att samla nya krafter. Sömnlöshet kan vara konstuktivt, om man ser det från den ljusare sidan. Plötsliga insikter och nya idéer kan träda fram, t.e.x uppslag till romaner, noveller och essäer. Just nu i natt, när jag slumrat in för några ögonblick drömde jag att telefonen ringde. Det var min döde farbror Rune, som hade något att meddela. Den drömmen inträffade redan för nio år sedan. På min fråga om hur det var på den andra sidan, svarade han glatt: "Det finns ingen annan sida". Detta påstående har jag tagit upp i min pågående skrivning av romanen "Charlottes bok", som handlar om transcendenta upplevelser och sammanhang. Nu, kl 05.20, är det nog dags att i alla fall försöka få några timmars sömn ...
14 Juli 2011  | Länk | Allmänt | 0 kommentar
Bert Trautmann lever!

Varför denna notis om en känd fotbollsmålvakt med tyskt ursprung i engelska ligan? Jo, som ung tonåring var jag flitig spelare på fotbollstips, inte minst via "Vernons" i England. Det gick ut på att tippa oavgjorda matcher. Man fyllde i de färgglada kupongerna, som skickades varje vecka från England. Ett postkvitto med insatsen dokumenterad lades också ned i returkuvertet. Teoretiskt sett skulla man kunna vinna miljontals pund, men mitt rekord låg på c:a 25 pund.
Jag läste regelbundet experttidningen "Vi Tippa" (observera böjningen av verbet). Jag hajade till när jag läste att Manchester Citys målvakt, Bert Trautmann, hade brutit nacken vid en match mot Birmingham. Jag tog för givet att den stackars målvakten hade dödats, och har faktiskt än idag ibland ägnat en tanke åt olyckan. Härom dagen fick jag upp Trautmanns namn på en internetsida. Han hade bara skadats, visserligen brutit nacken, men snabbt återkommit i sin roll. Skadan hade inträffat vid cupfinalen 1956, där Manchester City segrade med 3-1. Det var en kvart kvar av matchen när Trautmannn kolliderade med en av Birminghams anfallare. Trots "bruten nacke" hade tysken hjältemodigt stått kvar i målet matchen ut.
Bert Trautmann, född 22 oktober 1922 i Bremen, hade varit fallskärmsjägare under kriget. Han hade flytt ur rysk fångenskap och så småningom hamnat i Normandie. När han rymde från de kaotiska förhållandena i den tyska sönderfallande krigsmaskinen, hade han tillfångatagits av en engelsk soldat, som på typiskt engelskt manér hade yttrat: "Hello Fritz, fancy a cup of tea?"
4 Juli 2011  | Länk | Personer | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida