Bokstaven dödar, men anden ger liv
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2019)
>>


"Tystnaden sjunger själv"

År 2004 avslutade jag en sammanställning av fader Bertils ungdomsdikter, med en relativt omfattande biografisk och självbiografisk egen text i boken "Domen över död man".
Nu har jag fått inspiration att ge mig på på en utvald del av dikterna med en ny litterär vinkling ur min synpunkt. Bertils dikter skrevs mellan c:a 12-20 års ålder. Det finns kombinationer av centrallyrik, lärodikter, politiska dikter och naturromantiska betraktelser. Från de tidigaste poemen, med inslag av en okomplicerad religiös tro, rör sig diktningen alltmer i existentialistisk riktning i fyrtiotalstappning.
Min kommande bok har arbetstiteln "Tystnaden sjunger själv" och är inspirerad av dikten nedan:


Tystnaden sjunger själv
Dikt av Bertil Wahlberg skriven i 17 årsåldern från tidigt fyrtiotal


Vid en skrivbordlampas sken
i ett litet rum med fyra väggar,
fyra små väggar och tak,
sitter jag i nattens blå,
som ett centrum i ljusårens avstånd.

Genom alla porer tränger tystnaden,
flyter in i blodet, stiger
ringande in i min själ.
Väggarna viker och försvinner.
Tystnaden sjunger själv:

Jag kommer från isiga sfärer,
från himlarnas stålblåa ljus.
Jag borrande genom natten
ser genom ditt väsendes skal
med mina hårda ögon.


Du må fly den röst, som klagar
och jaga från dig hjärtats knot.
I ångest må du fly från ditt väsens djup.
Ständigt skall jag komma,
isa dina ådror,
om du en gång sviker min dolda lag.
27 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
"Tystnaden sjunger själv"

År 2004 avslutade jag en sammanställning av fader Bertils ungdomsdikter, med en relativt omfattande biografisk och självbiografisk egen text i boken "Domen över död man".
Nu har jag fått inpiration att ge mig på på en utvald del av dikterna med en ny litterär vinkling ur min synpunkt. Bertils dikter skrevs mellan c:a 12-20 års ålder. Det finns kombinationer av centrallyrik, lärodikter, politiska dikter och naturromantiska betraktelser. Från de tidigaste poemen, med inslag av en okomplicerad religiös tro, rör sig diktningen alltmer i existentialistisk riktning i fyrtiotalstappning.
Min kommande bok har arbetstiteln "Tystnaden sjunger själv" och är inspirerad av dikten nedan:



Tystnaden sjunger själv
Dikt av Bertil Wahlberg skriven i 17 årsåldern från tidigt fyrtiotal


Vid en skrivbordlampas sken
i ett litet rum med fyra väggar,
fyra små väggar och tak,
sitter jag i nattens blå,
som ett centrum i ljusårens avstånd.

Genom alla porer tränger tystnaden,
flyter in i blodet, stiger
ringande in i min själ.
Väggarna viker och försvinner.
Tystnaden sjunger själv:

Jag kommer från isiga sfärer,
från himlarnas stålblåa ljus.
Jag borrande genom natten
ser genom ditt väsendes skal
med mina hårda ögon.


Du må fly den röst, som klagar
och jaga från dig hjärtats knot.
I ångest må du fly från ditt väsens djup.
Ständigt skall jag komma,
isa dina ådror,
om du en gång sviker min dolda lag.

27 September 2010  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Tystnaden sjunger själv

År 2004 avslutade jag en sammanställning av fader Bertil ungdomsdikter, med en relativt omfattande biografisk och självbiografisk egen text i boken "Domen över död man".
Nu har jag fått inpiration att ge mig på på en utvald del av dikterna med en ny litterär vinkling ur min synpunkt. Bertils dikter skrevs mellan c:a 12-20 års ålder. Det finns kombinationer av centrallyrik, lärodikter, politiska dikter och naturromantiska betraktelser. Från de tidigaste poemen, med inslag av en okomplicerad religiös tro, rör sig diktningen alltmer i existentialistisk riktning i fyrtiotalstappning.
Min kommande bok har arbetstiteln "Tystnaden sjunger själv" och är inspirerad av dikten nedan:



Tystnaden sjunger själv
Dikt av Bertil Wahlberg skriven i 17 årsåldern från tidigt fyrtiotal


Vid en skrivbordlampas sken
i ett litet rum med fyra väggar,
fyra små väggar och tak,
sitter jag i nattens blå,
som ett centrum i ljusårens avstånd.

Genom alla porer tränger tystnaden,
flyter in i blodet, stiger
ringande in i min själ.
Väggarna viker och försvinner.
Tystnaden sjunger själv:

Jag kommer från isiga sfärer,
från himlarnas stålblåa ljus.
Jag borrande genom natten
ser genom ditt väsendes skal
med mina hårda ögon.


Du må fly den röst, som klagar
och jaga från dig hjärtats knot.
I ångest må du fly från ditt väsens djup.
Ständigt skall jag komma,
isa dina ådror,
om du en gång sviker min dolda lag.

27 September 2010  | Länk | Litteratur | 0 kommentar
Människors lika värde

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”
Är denna tes från 1700-talet aktuell idag? Den senaste valkampanjen och den hittillsvarande floden av eftersnack, synpunkter och åsikter tyder på att så inte är fallet. Jag skulle vilja se Lars Ohly eller Fredrik Reinfeldt på barrikaderna för att försvara Åkessons rätt att framföra sina politiska idéer.
Den röde ledaren brukar tillsammans med politiker av alla kulörer hävda
alla människors lika värde.

Vad är det?
1. Lika värde inför Gud? Det kan bara hävdas av troende och inte av
ateister, vare sig de är dialektiska materialister eller inte.
2. Lika inför lagen? Det kan alla försvara, men frågan är om lagen
tillämpas lika för alla och om alla har tillgång till en bra advokat.
3. Lika mycket värda ekonomiskt? Jämför en Zlatan med en spelare i
gärdsgårdsserien.
4. Lika inför vårdapparaten? Jämför en fyrtioåring med hjärtinfarkt och en
nittioåring med stroke.
5. Lika värda i Sverige eller Tredje Världen? Om du fick välja mellan att
rädda ditt eget barn eller ett barn i Pakistan, skulle du singla slant
då?
6. Lika värde inför samhället? Tillför en dragspelande tiggare eller en
internerad mördare samhället lika mycket som en Astrid Lindgren eller
Ingvar Kamprad?
7. Lika mycket värda politiskt? Är alla väljare lika mycket värda som
människor oavsett om de röstar på Ohly, Le Pen eller Åkesson?
22 September 2010  | Länk | Politik | 0 kommentar
Uppgång och fall

Broilern har nått vägs ände i sin politiska karriär, men andra krafter kommer att ta över. Det vådliga slutet av "Beredskapsövnings" kan läsas i det avslutande dramat i en akt på blankvers, men det har redan presenterats på dessa bloggsidor under sommaren. Nedan sid 52-53 ur "Beredskapsövning":
...

Den stora framgången bar fram Partiet,
som allt mer i en självgod anda gled in.
Man borde ha rensat i galleriet

av stelnade stofiler och sagt: »försvinn!«
eller åtminstone: »dra er tillbaka
med stil, annars ni kanske trillar av pinn.«

Med liknöjd ledning, och band som var slaka,
med fraser och löften som lät som rutin,
man fortsatte dela på landets kaka

men lyckades mest göra vatten av vin.
Men viss om framgång ändå inför valet:
»I folkets hjärta släpps borgaren ej in.«

Hur kunde det då bli så fel och galet?
Som seger förloras i rasande strid
över ett upplopp i uttagningskvalet,

där den säkre ledaren bromsat i tid
och så medtävlaren spränger målsnöret,
det var så som Rörelsen hamnat på glid.

Bossen med anhang var de som rått för det.
I en fallucka öppnad mot avgrunden,
chansen försvann att förbli uti smöret.

Kent fick då erfara den bittra stunden
när taburetten han snöpligt fick släppa.
Ännu av platsen i riksdagen bunden,

ej villig sätta sitt ljus under skäppa.
Han ville få avstamp för ny karriär,
men man ville honom på näsan knäppa.

Ja, man lyckades få honom i parterr.
Fick arbete som en sorts representant
att utreda frågor om vår biosfär.

Han fick bre ut sig om det som tycktes sant
om vådan att kylskåpen kan släppa ut
en gas som ger naturen skada flagrant.

Här kortfattad skildring om hur det tog slut.
Partiet gick segrande fram nästa val.
Kent hade tydligt bränt sitt finaste krut.

Hans vidare gärning blev nog så banal.
Han slutade som generaldirektör
med vakande öga på varje kvartal.

Han skötte sitt jobb och familj som sig bör.
Mot faderns idéer var sonen lojal.
Snart får vi se honom som hårdför aktör.

Hans hjärna och styrka var bättre än fars.
Han hade charisma som massor förför.
Det blev i en framtid som lagrarna skars.
...
17 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
Den politiske strebern når toppen

Den politiske klättraren Kent står nu på höjden av sin karriär, men nedförsbacken är inte avlägsen (Ur "Beredskapsövning" sid. 50-51):
...

Vid fyllda trettio han gick mot sin höjdpunkt,
Han valdes som medlem i en ministär.
Man satsade hårt på ett team som var ungt.

Nu befann han sig i segrarnas maktsfär.
Absolut var partiets majoritet
och Kent levde knappast i någon misär.

I styrelser många, fick lön som var fet,
med sköna hustrun i pressen uppburen,
med en finansrådgivning som var diskret,

red han skickligt framåt på konjunkturen.
Likt nornornas vävar av mänskors öden,
en lycka går i varv med vad som ger men.

Ännu han färdas med framgångens flöden.
Som pilar går uppåt i högkonjunktur,
lämnar han avstånd till snödare öden.

Hans liv och hans verksamhet sjunger i dur.
I rad fyra döttrar sen hett längtad son,
nu plikten är fullbordad som avelsdjur.

Han får en paradvåning helt utan lån,
ligger på Söder, arbetarstadsdelen,
man ser hela hamninloppet härifrån.

Gratis är städningen, gratis är elen.
Hans ungar har jungfru, en köksa bastant
regerar i köket, ligger i selen.

Det starka, är gott värt, det låter bekant!
Vad kan en framgångsrik man väl begära,
förutom allt det som är flott och briljant?

Inte så mycket med skamfilad ära.
Man dömer ju trädet av fruktens natur.
Tids nog får man konsekvenserna bära

för Nemesis står i kulissen på lur.
Oärligt patos och uppeldad högfärd,
smicker som smörjer, göra höga sin kur.

Att svika sin vän för sin egen välfärd,
berika sig själv, strö resurser för vind,
det skapar i längden en giftig varhärd.
Ja, snart ska den stängas, berömmelsens grind.
...
15 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
Strebern närmar sig toppen

Klättraren Kent marscherar vidare i karriären. Han blir riksdagsman och gifter sig rikt. Från "Beredskapsövning" sid 47-49:
...

Lik en tränad terrier från kenneln tagen,
på bettet för kommande uppdrag och värv,
stod Kent så färdig för de stora slagen,

till motståndspartiernas snara fördärv.
Habil och fullfjädrad, oljad i truten,
lyhörd för rörelser, i angreppen djärv,

han ansågs för viktiga platsen gjuten
såsom ungdomsförbundets representant.
Han var av idel välvilja omsluten.

Nu steg hans politiska aktier brant.
Likt illern med bett i ett villebråd fast,
höll han motståndaren i greppet bastant.

Han fick inget andrum och alls ingen rast
i het diskussion med en indignerad,
stridslysten och hårdhudad entusiast.

Nu låg vägen fri att bli adjungerad
till utskott, beredningar och kommitté,
med risken att uppleva sig frustrerad,

förbisprungen, bortglömd, ja rent av passé.
Det kom ej att ske inom långa tider.
Vår man, nu tjugo fyllda, var en succé.

»Framåt han glider och järnet han smider.«
Snart nog skrev han talen för en minister.
Han lärt hur orden man vänder och vrider.

Han la upp register på aktivister,
kände väl till många achilleshälar,
spred ut rykten om medtävlares brister
och om hur troget han själv alltid trälar.

Åren rann på och framgången fortsatte.
Han firade kvartssekel som riksdagsman,
yngre än någon som sån plats besatte.

Han mötte en kvinna, den bästa han fann.
En dotter till fader i storfinansen,
med hjärtat till vänster och ganska så grann.

Han slog då på charmen för att ta chansen.
Han ledsnat på alla tillfälliga ligg.
På konferensbalen de trådde dansen.

De gick till balkongen och rökte en cigg.
Han följde sitt mönster i konvenansen.
På fortsatta framstötar var han rätt pigg.

Hans kyssar drog flickan in i romansen.
Till dimman drog Lenin med Marx och Zedong.
Flickan befann sig förlorad i transen.

Sa ja till förlovning och ring med en gång.
I början var fadern bister och mulen
och tyckte sig offer för lister och tvång,

men fästmannens bana fann han storvulen,
såg gynnsam förening av stat/kapital,
som borde få snabbare fart på hjulen.

Visst hade hon rätt koll på tiden, var fal.
Likt brunstigt sto som känner rätta stunden,
hade hon planer bli allt annat än smal.

Av välsignat tillstånd Kent blev så bunden.
Det rustades hastigt till bröllop och fest.
Nu var det ingen måtta på avunden.
Den store statsministern var hedersgäst!
...
12 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
Hur det var att vara en ung och oerfaren doktor

Några rader på blankvers följer nedan i rubricerade ämne från "Beredskapsövning" sid 44-46:
...

Som ung »Doktor« hamnar man i elden,
där man står i vårdens främsta linje,
ofta övergiven på akuten,
med en bakjour som är mindre nåbar.
Ensam kan man känna sig med ansvar
för ett större vårddistrikt på fjärran ort.
Kanske letar man på långa jourpass
efter enslig stuga vid en skogsväg,
där en likblek gumma ligger hjälplös
utan nära anförvanter och som
fasar för att forslas till lasarettet,
för att sin alltför säkra död där möta.

Kanske med polishandräckning tvinga
vettvill yngling in till vård på anstalt
i trots mot moderns vädjanden och tårar.
Tvingas leva med ett misslyckat försök
att åter väcka upp ett livlöst spädbarn.
Få vandra tunga vägen till ett väntrum,
där anhöriga suttit som på nålar
och ge beskedet om en dödlig utgång.
Är väl detta en orsak till de höga
självmordsiffror, som till kåren kopplas?

Till tröst finns det en annan, bättre sida,
av eskulapens värv med sina skiften,
att förvandlad se en gamling, sedan
rätta diagnosen fått behandling,
med en klarnad blick, på säkra fötter
lättad lämna långvårdens lokaler,
att skickligt leda upplivningsförsöken,
rådigt häva dödligt kammarflimmer,
pressa vattnet ur en drunknads lungor,
tidigt hindra kräftan infiltrera,
det är att skickligt bota eller lindra.

Kanske än större är ändå det tredje;
att förmedla hopp om bot och bättring,
om att aktiv insats ska ge framgång,
och kunna bromsa elakartad sjuka,
att vid svår och kanske hopplös utgång
medge vetenskapens tomma ytor,
men ändå alltid kunna trösta ärligt
och ge hopp om kommande mirakel
under den tid som ännu existerar
och den tid som kanske kommer efter.

Ej bara Doktorn, även patienten
har ansvar för sin del av resultatet.
Terapeutisk framgång kräver samspel.
Det är viktigt på sin kropps signaler
snabbt reagera, inte överdriva,
lita mera på sin doktor än på
hörsägner och skvaller, avstå goda råd
från homeopat och livstilsprofitör,
dem som dyrkar och tror på andeväsen.
Förvisso inte tveka att sin doktor
byta mot en annan om ens sunda
omdöme det tydligt indikerar.
Men utan sympati från patienten
har knappast empati en chans att verka.
...
10 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
En kontrast till vår politiska klättrare

En travesti på Runebergs "Soldatgossen" dyker upp igen på sid 41 från "Beredskapsövning". Det är en medvetet överdriven hyllning till min generations studenter. Det är ingen självbiografisk dikt, men det finns vissa gemensamma drag med kandidatens livscykel:

...
Min fader var en kandidat, hans levnad träder fram.
Vid arton år han blev student, med glädje och med glam.
»Berömliga« blev hans betyg.
Men aldrig var den gossen dryg,
helt anspråkslös men något blyg
för fröken och madame.

Vid Sveriges gräns sågs aggression, i öster fanns ett land
på bettet för en invasion med specialförband.
Vid nitton till elitpluton,
men utan någon stor passion,
men heller ingen aversion.
Far stod upp för sitt land.

Men redan före nästa höst, han överflyttad blev
till medicinarnas förband, han hem till brodern skrev:
Jag börjar läsa medicin,
ska plugga, dansa, dricka vin,
dessutom anses vara fin,
en mönstergill elev.

Trots festande med fermitet och flyktig erotik,
som medicine kandidat, med kunskaper om lik,
han lärt en del om reaktion,
om cykler och om transmission,
men ingenting om prevention
och klinisk metodik.

Min fader fick vikariat, med namnbricka och rock.
Han skrev ut många preparat, mest under lock och pock.
Hans mottagning var farligt stor.
Så gott som alltid var han jour.
Mer sällan fick han träffa mor,
men ändå blev hon tjock.

Det var just då som jag blev till, i oplanerad stil.
Det var i slutet av april, jag föddes i en bil.
Blev lite kall, låg där och frös,
fick värma mig i en kuvös,
men inte var jag medvetslös,
var präktig och stabil.

Med extraknäck och studielån, familjen tog sig fram.
Tentamenslyckan den var huld, och mor hon var fruktsam.
Min far fick legitimation,
blev doktor på ett slags hormon,
snart chef över en division,
expert på sparprogram.

Min far drogs ner av depression, av allt otacksamt slit.
Min mor fick bröstamputation, och miste sin aptit.
Min bror blev fast i kokain.
Min syster gick på billigt vin,
men själv jag läste medicin.
Det blev ju mitt gebit.

Nu lyckans hjul har åter vänt, min mor är åter sund.
Min fader är vid god vigör, står nu på säker grund.
Han njuter av en god pension.
Min bror har blivit brukspatron.
Min syster skurit ned ranson.
Förvaltat är mitt pund.

Jag lever, jag har blivit stor, kollega med ansvar.
Till samma plikt, till samma kamp, till samma höjd jag drar.
Där jourlarm piper tätast då,
där ska man finna mig också.
Där ska jag oförfärad stå
i spåren av min far.
8 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
Karriären fortsätter

Vår poltiske klättrare fortsätter uppåt och lyckas t.o.m. klara den gamla hårda studentexamen. Från sid 36 i "Beredskapsövning":

...
Vår yngling lätt tog till sig den jargongen.
Bland röda fanor trängdes han i tågen.
Väl högst av alla hördes han i sången.
Agitation låg honom väl i hågen.
Han läste hastigt in alla paroller,
som förde vidare på framgångsvågen.
Han ville inte ha modesta roller,
som lägre fotfolk länge måste spela,
blev tråkad ut av deras enkla joller,
men måste deras grundåsikter dela.
»Visst är vi alla lika, men somliga
är rika«, och om det går ej att vela,
när man på barrikaden synes kriga
ihärdigt mot alla snedfördelningar,
men i en listig lönndom önskar stiga
upp mot det nya frälset och få vingar.

Hans egen linje var att inte dela
kamraters alltför låga ambitioner,
att oupphörligt ligga i och träla
bör leda fram till höga positioner,
med förmåner och givande kontakter
och förmögenhet om flera miljoner.
Med avsikten att bygga starka pakter
blev Kent stabilt lierad med personer
som villigt stod för bra affärskontakter.
Det kunde vara höga dignitärer,
likväl som folk ur arbetarklassens led.
De kom från politikens högre sfärer,
där det bestämts att Kent borde få bli med.
Men politiskt jobb kan kräva sin tribut.
Arbetsfördelningen blev en smula sned.
Att jämt och ständigt bli kommenderad ut
till partiets möten och symposier
kan på seriösa studier göra slut.
Men en student kan i en del partier
bli betraktad som en dryg och löjlig sprätt,
bättre är att visa upp andra maner?
Kent funderade på allehanda sätt
och efter att ha kämpat med att tänka,
han ville ingalunda slå till reträtt.
Han fann en uppgift att så sammanlänka
studenters grupper med arbetssöners kår,
för att till rörelsen frisk styrka skänka.
I denna anda mötte han en ny vår.
Det var nu dags för mogenhetsexamen,
men »muntan« riskerade att bli för svår.
Vår yngling var varnad inför tentamen.
Han var svag i svenska språket och kemi.
Där fanns det risk att falla ut ur ramen
och snabbt genom en bakväg göra sorti.
Men det sägs att lyckan står den djärve bi.
Med blandning av tur och lärarsympati
och med intyg om en påstådd dyslexi,
gick han med tvekan genom denna eklut,
fick fly ut på gården med ett glädjeskri.
Nu var första lyckade etappen slut!
....
5 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
Den unge strebern startar sin karriär


På sid 34 i "Beredskapsövning" börjar berättelsen om Kents klättring uppåt på den politiska stegen. Versen är terziner (treradingar) med rimflätning.
...

Låt oss alltså se hur Kent blev framgångsrik.
Han valde riktningen mot politiken.
Att stå mitt i centrum blev snart hans musik.

Hans strävan skulle inte alls bli sviken,
trots han aldrig nådde högsta position.
Han la manken till men gick över liken,

ändå iakttagande båd’ takt och ton.
Han var besviken på sin påvra bakgrund,
där man kraftigt ogillade hans fason,

och menade hans inställning var osund.
Hans framtoning blev alltmera liberal.
En elegant stil borde väcka avund.

Diktionen uppövades att bli nasal.
I elegant kamelhårsulster uppklädd,
han kunde bli inbjuden till fest och bal.

Som bildad och belevad blev han ansedd.
Han sökte sig till högre samhällskretsar.
Där skulle han bli uppskattad och välsedd.

Ett viktigt steg mot klassamhällets spetsar
var att ta rätta vägen till det höga,
som upp mot säker framgångssaga hetsar.

Den skiljer de begåvade från tröga;
att välja vägen till ett gymnasium
och passera vita mössans nålsöga

lätt skulle skapa chanser, även livsrum.
Hur skönt att slippa snålandet och slitet!
Vem har lust att bo i små och enkla rum,

och känna sig som »ett äpple utskitet«,
efter otacksamt och smutsigt knegarjobb.
Nej, aldrig brytas ned i det gebitet

och bli räknad in i ful och ledsam mobb.
Beredskapsövning.indd 34 09-12-16 13.54.19
Den unge mannen såg en chans att börja 35

sin långa väg på politikens bana
med att i ett elevråd prata smörja
om rättigheterna att ta till vana

att klaga, reta upp sig, protestera,
demonstrera och sin rektor utmana.
Han lyckades kamraterna domptera,

blev snart satt som ordförande i rådet,
där snabbt han lärt sig konsten att diktera
medelst politiskt rätta ordförrådet

Snart vänstervindar svepte genom landet.
Under den perioden kom han på det!
Med liberalerna han klippte bandet,

drog fördel av sin sociala bakgrund,
ville ty sig till dem som styrde landet.
Han ansåg arbetarpartiets samfund

vara bästa möjlighet att komma upp.
Där ville han skickligt förvalta sitt pund.
I lokalavdelningens unga stormtrupp

blev han noga genomgången och förhörd.
Väl hans framtoning blev synad under lupp.
Man såg honom vara tillfälligt förförd.

De högeravvikelser som han spytt ut
stämde ingalunda med hans ringa börd.
Med rösten hög och ren svor han resolut

och rappt den heliga och dyra eden
att tro på devisen, som var absolut.
På så sätt bidra till att sluta leden

och som Kung Magnus ta till säkra låsen,
att mot roffare försvåra tillträden
och hindra dem att fylla penningpåsen.

Det var hög tid riva alla altare
och snarast vräka konungen, den gåsen!
...
3 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar
En politisk streber

1 sept. 2010.

Berättelsen om den olycklige Clark-Peters betydligt framgångsrikare broder, Kent, tar sin början med några blankversrader från sid. 33 i "Beredskapsövning":

...

Låt oss gå vidare i klassamhället,
med sin cirkus, där de nya stånden
smidigt manövrerar mellan hinder.
Svårare att stiga än glida nedåt,
det är än i dag helt klart och tydligt.
Den olycksfågeln, ovan nyss beskriven,
han gick snabbt mot säkra undergången,
med alltför låga odds att uppnå framgång,
men brodern tycktes lyckligare lottad,
trots en liknande genetisk bakgrund.
Men generna kan hoppa över släktled
och kanske brodern ärvde några pärlor
från åldrig och gedigen stam av bönder,
där kroppens seghet var i harmoni med
klokhet, slughet, kunskap om naturen,
ofta härdad genom krig och farsot,
även övergrepp och missväxt, men som
blomstrat under lugnare decennier.

Från misären till höga positioner
ska broder Kent med snabbhet avancera.
Ha honom i ditt bakhuvud bevarad.
Vi möter honom snart i glans och makt
och det han ansåg vara största ära.
1 September 2010  | Länk | Politik och litteratur | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Thomas Wahlberg                                             Skaffa en gratis hemsida