Startsidan Blogg Fotoalbum Fakta Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


Ännu en gång........

Tycker det räcker med motgångar , men hoppas det är det sista på länge. Vet att man har dom till låns en kort tid och som sagt det kan gå otroligt fort som ni har läst i föregående blogg.
Gizza fick en blödning som varade en dag & dagen efter fick hon ett anfall (Ep? ).
Gick en månad så var det dax igen för en blödning och det var löpet som äntligen satt igång( förra var slut dagen före jul 2015) Än en gång fick hon ett anfall dagen efter.
Ringde till Vetr och fick en tid två dagar senare. Träffade en jättebra vetr. Martina som tog blodprover som visade sig vara helt normala men hon tyckte att Gizza skulle gå igenom ett ultraljud två dagar senare. Visade sig att hon hade början till livmodersinflamation och en cysta på 6 cm. Kan vara därför hon har haft typ Ep anfall en hormonell störning. Mediciner sen hoppas jag att allt blir frid o fröjd.
Ny tid för op kastrering sex dagar senare.
Den gick bra, hon behövde inte ta den starkare tab till natten.
Verkar vara rätt så tålig tjej, men så sur när jag skulle hämta henne efter uppvaket. Hade en fin bodies på sig, nu hör det till saken hon avskyr att ha något på sig. Gick och la sig hos en helt obekant tjej kollade inte på mig. Fast hon fick kyckling.Så sur...

Läkningen går än så länge väldigt bra. Törs inte hoppas förrän hon ska ta bort sina stygn om 10 dagar from idag......räknar ner som ni ser.

Tråkigast med det här att vi inte får ta några promenader på ett tag och det är så vackert väder denna helg.
Blir mycket Tv tittande för mig eftersom jag måste ha lite koll på henne så hon inte hoppar upp i sin stol eftersom hon bara ligger en stund så ska hon ner igen hm det ska bli skönt när det blir som vanligt igen.
30 Oktober 2016  | Länk | nya | 0 kommentar
Fortfarande gör det ont i mitt hjärta

Det har gått snart 12 veckor sen jag såg min älskade första hund Chilli för sista gången och tårarna rinner fortfarande ibland. Åh vad jag saknar honom, blir påmind om honom varje dag. Han brukade hämta tidningen, plocka upp allt matte tappar, hämta skor mm när han tyckte att vi skulle gå ut.

Men tillbaka till den 2/8, som var slutet för Chilli.

Vi märkte att Chilli mest låg ner och när vi tog tempen så hade han feber. Så vi åkte till Kumla djursjukhus i hopp om att det var typ lunginflammation. Att vi skulle få med oss medicin hem, men riktigt så blev det inte. När vi träffade veterinären fick vi veta att Chilli inte skulle ha överlevt natten om vi stannat hemma. Han hade 1 liter blod i buken eftersom mjälten hade tumörer som spruckit. Vi har fortfarande valt att inte ta reda på om tumörerna var godartade eller ej. Veterinären sa att vi hade två val akut operation eller att avliva. Vi blev så chockade, jag och Linnéa, att vi sa ja på direkten. Vi fick höra flera gånger att det var stor chans att han kanske inte skulle vakna, så vi tog ett avsked som om det skulle vara sista gången vi såg honom. Men det fanns ändå ett hopp om att han skulle fixa det, han var en riktig kämpe, min lilla pöjk.

De på Kumla djursjukhus sa att de skulle ringa efter operation och vid 23.00 ringde de och sa att operationen gått bra men att han bara hade 10-12% blod kvar i kroppen.de sa då att de skulle ringa runt 11-14 om hemgång samma dag eller dagen efter. Men sen ringde de klockan 8.10 på morgonen att han behövde blodtransfusion snabbt. Jag fick totalt hjärnsläpp, var på väg på jobbet för att jag skulle jobba själv och hade fullt med kunder. Väckte Linnéa som i sin tur ringde runt för att hitta någon som skulle kunna köra (Hon har inte själv körkort än). Som tur var kunde Elin rädda oss, en riktig ängel. Först körde hon Linnéa till Kumla för att hämta Chilli, som gick med smärtstillande till bilen och tänkte hoppa in själv. Men innan dess så räddade hon oss igen. Detta eftersom försäkringen inte täckte hela kostnaden, utan de skulle vara tvungna att lägga ut 15000kr innan de kunde åka vidare mot Strömsholm. Varken jag eller Linnéa hade det till hands, så Linnéa växlade mellan att ringa till mig och till husse (som satt i en bil på väg till jobbet i Nigeria), som tur är fick vi låna av Elin. Jag själv kunde inte föra över eftersom jag stod på jobbet och inte hade tillgång till dator. Stackars tjejer, vad skulle man göra.

Men till slut så fick han åka till Strömsholm, men på vägen dit hade hans status försämrats. Och det var dags att ta ännu ett jobbigt beslut. Eftersom försäkringen inte längre skulle täcka kostnaden, skulle de ha 20000kr i deposition för blodtransfusionen och kanske skulle kosta mer. Veterinären tillsammans med Linnea (mig och husse i telefon) och Elin fick ta det smärtsamma beslutet att han skulle få somna in. Jag skulle inte hunnit in, för han hade så ont.

Så här i efterhand hade jag nog övervägt att han fått somna in istället för operationen, så jag fått vara hos honom ända till slutet. Så han kunde få somna in i min famn. Känns som om jag svikt honom att jag inte var där och hade jag vetat detta hade gjort andra val. Det är nog det som tagit hårdast, att jag inte kunde vara med. Även jobbigt att det var min dotter och systerdotter som fick ta det jobbiga beslutet. Flickorna skulle inte behövt gå igenom detta. Kram Linnéa och Elin.

De ringde som sagt två veckor efter hans död från Kumla och frågade om vi ville få svar på tumörerna och jag ville verkligen inte veta. För hur jag gärna vill ha det ogjort får jag aldrig tillbaka honom. SÅ SAKNAD.
6 Oktober 2016  | Länk | nya | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Chilli och Gizza H                                             Skaffa en gratis hemsida