Startsidan Blogg Fotoalbum Häst, hund och RMH Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2020)
>>


Måndag 2011-11-28 ... Sjukvården och jag

Att vara sjuk....

Ja ni, det är inte lätt idag.. egentligen spelar det ingen roll vilken sjukdom du har... vanlig förkylning eller en mer långvarig diagnos... Du får faktiskt kämpa rätt friskt för att få vara sjuk... Och för att få den vård du har rätt till vare sej det gäller öppenvården eller specialistvård på sluten avdelning...

Att självbehandla en förkylning t ex krävs naturligtvis inte 5 års läkarutbildning... med vila, vätska och smärtstillande så är du oftas på benen efter en vecka... Det är självklart jobbigt och du mår pyton, blir orkeslös och ont överallt... men du vet att det går över...

Och det finns en faslig massa sjuktillstånd och sjukdomar som du lätt diagnostiserar och behandlar själv...

Sen har vi de andra sjukdomarna... dom man inte kan sköta själv...
Jag är en av dom... Jag är en av dom som har en diagnos som jag inte kan behandla själv... Jag är en av dom som ibland kräver både specialistvård och inneliggande behandling...

Och nu menar jag inte min värk... Den har jag efter ett fall från andra våningen som fyraåring... Jag föll med huvudet före ut från fönstret i mitt rum rakt ner i gräsmattan under... 10 cm från trädgårdplattorna... Självklart får det konsekvenser och jag har blivit behandlad sen 11års åldern... efter en röntgen konstaterades en kotförskjutning i ländryggen som kontinuerligt har tryckt ihop mina kotor och självklart medför det smärta i varierad grad. Och det är väl så, antar jag, att jag idag betalar ett ganska högt pris för vården som uteblev när jag var barn..

Jag ska inte låtsas som om det inte påverkar mej, för det gör det. Att under hela sitt liv gå med värk påverkar självklart periodvis hela ens existens och det är inget roligt att gång på gång tvingas avstå från, inte bara det som måste göras, utan även avstå från det som gläder dej mest.

De vise säger att man lär sej leva med smärtan och att kroppen vänjer sej... BULLSHIT!!!!
Det är så fel det bara kan bli... Ständig smärta är en stressfaktor som påverkar ditt sinne, din tillvaro... hela ditt liv..

Men som sagt, det var inte det jag ville prata om idag...

2005 fick jag en diagnos som har behövt inneliggande behandling och regelbunden kontakt med sjukvården. Jag medicinerar dagligen och har ett program för självvård där kontakten och närvaron av mina hästar är en viktig del...

Det är en svår diagnos och sjukdomen är kronisk och kräver livslång behandling. Men om ni inte misstycker så vill jag gärna att vi håller det till att kalla det sjukdom bara och går inte in på några närmare detaljer angående sjukdomens art...

Men som sagt... det har krävt en hel del behandling dessa år och jag har slängts mellan hopp och förtvivlan innan diagnosen var ett faktum och rätt behandling sattes in... en period i mitt liv jag aldrig vill ha tillbaka...

När diagnsen väl var satt var de inneliggande perioderna lättare och medicinerna, tillsammans med behandlande läkare, började ge resultat.... sjukdomen började bli hanterbar och i och med det så blev allt mycket lättare...

Men nu är det ju så att vi inte lever i en perfekt värld och ibland blir det bakslag som kan kräva nymedicinering och, i vissa fall, även inneliggande vård..
Och det är ju nu det krångliga börjar.... Om man är rökare....
För man får inte röka när man är på sjukhus... Inte om man hamnar i Värnamo i alla fall

Jag vet att rökning dödar... jag har en sjukdom... jag är inte dum i huvudet...

Men rökning är en tillåten drog för de som passerat 18 år... Det är lagligt att röka ... Jag säger inte att det är smart att röka, för det är det inte, men jag är över 18, på inget vis intelligensbefriad och enligt lagen har jag rätt att röka tills det pyser ur mina öron...

Självklart vet jag riskerna och alla andra sjukdomar som följer i rökningens spår... En nära anhörig har KOL som krävt respirator vid flera tillfällen, så jag vet mycket väl vad som kan hända...
Och jag är inte naiv och tänker "det händer inte mej"....
Jag vet att det är ett problem jag måste ta itu med förr eller senare... nångång slutar vi alla röka....

Men det finns många saker människan gör som är både sjukdomsfrämjande och skadligt. Nånstans tror jag det ligger i människans natur att vara lite destruktiv och våga göra det som inte är politiskt korrekt, eller korkat om ni så vill...

Trafiken dödar och skadar en faslig massa människor varje år... många blir märkta för resten av liv.. Att bara hålla hastigheten och använda bältet gör det inte säkert i trafiken för det... Men jag har aldrig hört om något landsting som avkräver körkortet för att de ska ge den vård som krävs... Trots att fordonet i vissa fall kan anses som ett dödligt vapen...

Övervikt är ett annat problem som är vanligt och som anses både skadligt och kan orsaka en förtidig död... Och jag vågar nog påstå, fast jag inte har belägg för det, att vi har fler överviktiga människor i Sverige än vad det finns rökare...
Men inte blir du förvägrad din behandling bara för att du är lite mullig... Inte heller sägs det nåt om du ligger på avdelningen i din säng och läser en blaska och trycker i dej godis i tid och otid...
Det står dej dessutom fritt att välja efterätt varje dag, även sötad sådan utan problem, trots övervikten...

Så det är helt ok att vräka i sej sötsaker, att kalasa på diverse bakverk och "unna sej" allsköns gottis och ändå får precis den vård du behöver. Det spelar ingen roll om du har mycket eller lite övervikt, om du kan drabbas av diabetes, hjärt-kärlsjukdomar eller överbelasta dina leder... Livets goda får du äta utan restriktioner trots alla vällevnadsjukdomar du riskerar att dra på dej... Och trots att just ditt frosseri är en direkt livsfara...

.... Men du får inte röka... det är farligt...

Under dagtid kan du röka om du har möjlighet att ta dej ut till anvisasd rökplats en bit bortom sjukhuset. Detta förutsätter ju att du inte är sängliggande eller kopplad till någon form av apparat...
Men efter kontorstid låses dörrana och du har ingen möjlighet att komma in igen om du dristar dej till ett litet bloss efter kaffet vid 19.00... Inga undantag accepteras... Att personal smiter ut och tar ett bloss är det ingen som säger nåt om, men att tillåta en patient göra likadant kommer inte på tal... Men om jag inte kan sova för att jag inte får röka, så kan jag ju alltid få en sömntablett eller två... och byta ett beroende mot ett annat...

Alla kan nog skriva under på att det är väldigt svårt att sluta röka och det är inget man gör i en handvändning... Det är en lång och tuff procedur och alla vi som nån gång försökt vet att viljan och motivationen är grundstenarna för att lyckas.... det är inget man kan tvingas till... Och även läkare har höjt ett varnande finger över att sluta röka samtidigt som annan rehabilitering.... risken för att misslyckas är allt för stor... och det säger ju i och för sej att sjukhusledningen inte har läkarkompentens, utan bara är politiker...

Men, kan vi inte enas om att ta en sak i taget???
Ge mej den vård jag behöver, även om den kräver inneliggande vård... Ge mej gärna möjligheten att få hjälp att sluta röka, men acceptera då ett eventuellt nej från min sida om jag känner att det inte är rätt vald tidpunkt... Låt mej få möjlighet att lyckas sluta i en tid där jag är fokuserad på rätt sak...Akutsjukvård med påtvingad rökavvänjning är inte mitt val... Ge mej rätten att röka fast jag är sjuk när min behandling och medicinering inte har något alls att göra med rökning... Ge mej rätten att tänka själv... Ge mej rätten att fatta mina egna beslut efter mina egna förutsättningar... Ta inte ifrån mej rätten att förbli myndig...

Rökning dödar... ja, jag vet... Det är mycket som gör det... Utebliven behandling kan vara en av orsakerna....


Det finns inget bra med att röka... det är fullständig idioti att bli beroende av en stinkande pinne som har en glöd i ena änden och en idiot i den andra..

Men mina beslut är mina... Så måste det ju få vara.. eller???

Kram på er alla vänner.... vi hörs snart igen

Va rädda om er

/G

28 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Fredag 2011-11-25 ... fredag och full fart mot helgen.. :)


Sitter nere i Småland och väntar på att läkaren ska ringa... Det är dags att se över medicinen igen ... troligtvis ska jag in till Värnamo idag för att ta prover... Möjligtvis blir det Jönköping...
Det känns bra att det blir gjort eftersom jag ska till ortopeden i Skövde på onsdag... Och troligtvis är en operationstid redan satt.... Så det gäller att hålla koll på för-och eftervården... Medicinerna måste ju synka...

Operationen har jag väntat på länge nu och jisses så gott det ska bli att bli av med den värsta värken.. Tyvärr finns det ju ingen garanti att all värk försvinner och domningarna i benen och armarna blir troligtvis oxå kvar... men ändå... Det kommer bli en stor skillnad och jag kommer bli mycket mer rörlig...

Men samtidigt kunde det inte komma mer olägligt ... Den 9 december hade vi planerat att åka till Stockholm, dels för att gå på Stora Stockholmsutställningen, dels för att ta oss en liten minisemester... Vi har planerat träffa Jenny och alla de andra från kennel Rottrobis och jag vet att Bettina kommer med Ferris... Semsa och hela klanen Aftonstjärna kommer tillsammans med de andra 128 anmälda rottisarna... så vilken fest det skulle bli... Och lördagskvällen är ju preliminärt inbokad för middag med hela rottisgänget på hotellet i Kungens Kurva...
Så attans typiskt...
Men självklart är det inte genomförbart om jag ska opereras inom de närmsta veckorna ...

Men men... vi får se hur det blir.... Jag har ingen aning om hur lång operationsköerna är... Jag kanske inte kommer in förräns påsk!!

Jag har lekt lite med Electro och Freja e senaste dagarna och jag måste tillstå att vi verkligen avancerar....
Electro "nose-targetar" väldigt tydligt och nu börjar nacken komma mer och mer neråt... vi närmar oss ett "buga"... Han "hälsar" med energi och det vi nu måste tänka på är att han märker skillnanden mellan borstning och att jag rör vid överarmen... Nu viftar han med frambenet i alla situationer... han vill verkligen visa att han kan... Och höger bakben är klockren... han håller det så högt och så stabilt att jag kan borsta hela benet över allt medans han håller det i luften åt mej... Vi kallar det "hunden"... min lille häst är väldigt rolig att leka med.. :)

Vidare har vi tränat "stå still" i gången och nu leker vi bara naket... dvs, han har ingen grimma eller arbetsrep på sej... och jag är så glad att det går så bra... Han får sin belöning när han tittar framåt och har alla fötterna i backen... Och det har blivit lite av hans "funderare"... Om jag inte vill att han ska "hälsa" eller stå som en hund så ställer han sej längs med mej och bara tittar rakt fram.... blixtstilla står han och väntar på klicket.. Och det är bra att han själv väljer att ta det initiativet... han blir nämligen väldigt lugn av att stå så... Så visst får han klick och belöning... :)

Freja är oxå med 100% när vi leker... Det svåraste med henne är att hon vill backa till belöningen.. hon har lite svårt att stå kvar och vänta tills jag kommer och belöna... men med lite repetition varje gång så kan jag lämna henne i gången och hon blir kvar där... det är inga svårigheter att gå runt henne och hon klarar att vända sej 180 grader med bara handtecken... Hon lyfter också fötterna mycket lättare och förblir i den ställningen så länge jag vill... och hon har slutat häva över alla sina 900 kilo på mej när vi kratsar... Och hon är lika leksugen varje gång och kan, precis som Electro, hålla på hur länge som helst ... tur för mej när det är så attans kul!!!

Jaha mina vänner... känns lite som om det får vara nog för idag... Det blev inte så långt idag, men det kan ju vara skönt det med!!

Ha d gott nu alla och var rädda om er...

Vi hörs snart igen...

Kramen
/G




25 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Tisdag 2011-11-22 ... home sweet home...



Jaha...äntligen tillbaka på Ekedal efter ett par dagar i exil nere i Småland... Fast "exil" är kanske inte helt rätt ord.. Det var ju ungarnas helg och tillika utställning, så självklart var det skitkul...

Resan hem gick lika bra, som resan ner... Så numera kan orden "Loona", "tåg", "buss" och "duktig" nämnas i samma mening... :)

Jag vet inte om det berodde på att pensionen betalats ut eller om jag bara hade maximal otur... för när vi kom till Värnamo station så fullständigt välde damer 65+ in i hela tåget...Med håret väl-rullat, den finaste kappan på och bästa scarfen i ett fasligt kacklande......

Och om det nu är så att jag har hund med mej... sitter på anvisad plats för husdjur, tar ingen extraplats, intar en låg profil och koncentrerar mej på min hund...
VAD GÖR JAG FÖR FEL??????????????

Trots att tåget bara var halvfullt så envisades de kacklande damerna att tränga ner sej precis inpå mej och min hund... Dam nr 1 säger till dam nr 2:
-Men har du sett... en hund!!!
Dam nr 2 instämmer jakande... Väninnan hade rätt... Det var en hund...
-Vilken stor hund.. ( Loona ligger under mitt säte ) .. Damen tittar mitt lilla husdjur i ögonen och tillägger:
-Men den verkar snäll i alla fall... Alla 6 damerna nickar instämmande och tittar på den lilla hunden under mitt säte...
Detta pågår under den dryga timmen det tar mellan Värnamo och Jönköping... Och min lilla hund, som är född obotlig optimist, fick jobba attans för att bibehålla sitt lugn och sin koncentration på det jag ( inte hon) ville och förbli i liggande ställning under mitt säte...

Damerna fortsätter hela resan att titta på lilla Loona och prata om hur fin och duktig hon verkar vara... En av damerna har haft en egen hund och förklarar för de uppmärksamma väninnorna att det är så roligt att ha en hund som är så gammal och resvan... Det kom hon ihåg sen maken levde och de hade den gamla taxen kvar i livet... De övriga fem minns taxen och nickar och tittar på Loona...

När tåget äntligen kom in på stationen i Jönköping var det dags för de pratglada damerna att kliva av... Och eftersom det var tågbyte för mej, så skulle även jag försöka samla ihop den lilla hunden och komma av tåget...

Vilket visade sej inte vara de det lättaste... För när 6 shoppingsugna damer på 65+ ska förflytta från en tågvagn till en perrong, så händer det inte mycket mer än att rösterna blir lite högre... Och det rasslade av kappor och väskor så till en milda grad att jag befarade bli kvar på tåget...

Hela tiden hade jag fokus på Loona, för när damerna började röra på sej så var det en ganska optimistisk hund som kröp fram från sätet...
"hälsa... hälsa... hälsa" lyste det ur hennes ögon... Och det var då damerna såg att Loona var en rottweiler... ni vet... de mördarhundarna!!!
...Och rackans kvickt hade de rasslat färdigt och stod på perrongen med Loonas besvikna blickar i ryggen inom tre röda....

Under hela resan hade de tittat på Loona och kunde konstatera samtliga att Loona, även om hon var en rottweiler, inte på något sätt utgjorde något hot. Vid minsta försök från hennes sida att ta sej fram från sin plats visade jag henne tillbaka där jag ville ha henne...
Under mer än en timme kunde damerna, som frivilligt satte sej i "djurvagnen", konstatera att min lilla hund faktiskt var en välartad hund... hon hade inte så mycket som luktat på dom, mer än att snabbsniffa på en sko vid ett tillfälle...

Så jag undrar bara....:
Varför denna reaktion??
Vad gjorde jag för fel???
Varför ansåg de sej ha rätt att döma min hund bara för att hon är av en viss ras...
Vad mer kunde jag gjort för att inte jag och min hund skulle störa dom i deras lilla utflykt????

Usch så besviken man kan bli på folk....

Fast när vi till slut klev av tåget så vinkade den kvinnliga tågvärden och tackade mej för min hunds uppförande...


Men det är skönt att vara hemma igen... och så härligt att få leka med hästarna igen...

Idag var det dags för kossorna ( 88 till antalet) att få lite pedikyr... Ca 6 timmars arbete för 3 man...

Vilket innebär att jag hade lite att styra med till lunch...:)
Men det gick bra och den avslutande kladdkakan satt som en smäck...:)

Nope... nu får det nog vara bra för idag... Det är ju en dag i morron med...:)

Ha d gott alla och va rädda om er..

Tills vi hörs igen

Kramen
/G




22 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Lördag 2011-11-19 ... gott o blandat.. :)


Ja jisses.. Så var denna dagen till enda och det har varit mörkt utanför lägenheten i flera timma... Jörgen har redan åkt tillbaka till Ekedal coh ungarna sitter vid de andra datorerna och lever sina cyberliv... :)

Och Loona är behagligt trött efter dagens alla strapatser... för vi har ju varit iväg nu igen och fått en liten HP rosett.. :)

Denna gången var vi nere i Åstorp i Skåne... en resa på lite mer än 1½ timme i tidig arla morgonstund... Och kvart i 9 var vi på plats..:)

Loona var ju pigg och utvilad efter resan så att få henne att samla ihop sej någolunda för att ta oss till vår ring, ja, det var kanske att begära för mycket..

Och ni som nu undrar om det inte är Loona som höjts så till skyarna av sin älskade matte...?? Är det inte Loona som visat prov på aldrig skådad mental status, sammarbetsförmåga och intelligens i en aldrig sinande ström av superlativ????

Jo, det är det visst det... men trot om ni vill, ibland är Loona precis som alla andra valpar: Ouppmärksam.... okoncentrerad... döv... och ger ett allmänt intryck av total förvirring kring att ikläda sej halsband och koppel...:)

Och det var väl ungefär så vi tog oss mot vaccinationskontrollen... Vi och alla de andra som flängde lite lagon stressade mot vaccinationskontrollen... Med fikakorg, handväska och stamtavlan i högsta hugg... (Fan, var är nummerlappen??? phu, där.. då är det lungt)... Och en något förvirrad valp och, i mitt fall, en lika förvirrad sambo...:)

Som vanligt var det lite rörigt innan vi kommit på plats.. (och innan jag fått fram kaffet!!!) Men vi var i god tid och jag kände att attans va bra det här kommer bli!!!

Lite småsnack med folk från cyberoraklet Facebook och andra utställare... och med jämna mellanrum blev det till att träna den lilla hunden att stå som om vi verkligen visste vad vi gjorde... Har man tur kan man ju alltid lura nån stackare..

När jag tränar, oavsett vad det är, och vill ha en superbelöning, så använder jag mej av rå köttfärs som jag "joxar" ihop med typ hundkulor eller kattmat... Jag lovar, min lilla stjärna älskar det... :)

Och fram och tillbaka tränade vi ... gjorde små stopp för uppställning och in i den lilla valpmunnen slank det ner den ena hundkulan med köttfärs efter den andra... Ååååh vad fint hon kan stå!!!!
Med en liten knick på handleden så backar hon med något ben om jag så önskar... det samma gäller om hon ska ta nåt litet steg fram... och ner rinner godisblandningen i den lilla valphalsen... hon är så duktig...
Det här kommer gå kanon!!!

Och så var det så dags för oss att äntra scenen... Snyggt och avslappnat sprang den blivande utställningsstjärnan för att ställa sej sist i kön... Man visar ju sin hund i bokstavsordning.. Och "Rottrobis" kommer en bit ner i alfabetet... så för er som inte håller på med utställning... : vi blev inte placerade sist genom vår blotta närvaro... :)

Och allt är så himla bra.. den lilla stjärnan stod så fint och var så duktig... och domaren började bli färdig med tiken före Loona... och det är då det händer som inte får hända...

Loona spottade helt sonika ut sin gobit och tittar på mej som om jag serverat henne ICAs hundfoder eller nåt... Blicken sa...: "menar du allvar???" Och nästa bit for lika snabbt ur den lilla munnen.. va f*n...???

Och sekunderna innan jag skulle ställa upp henne för domaren kände jag efter i godispåsen... och som jag misstänkte... Köttfärsen var helt slut och det enda som återstod var lite småblöta hundkulor ...

Visst är det typiskt???

Men det ordnade sej... Loona glömde totalt bort min miss med belöningen när hon fick hälsa på den väldigt trevliga domaren... Och allt var förlåtet.. Inga lustiga blickar mer...

Under bedömningen stod hon trots allt ganska bra... och när de andra kom in i ringen igen för konkurransen så visade hon vilket underbart steg hon har...
Efter ett varv stannar domaren bedömningen och satte mej och min lilla stjärna på första plats...

1:a med HP och vi skulle möta vinnande tik från klassen 6-9 månader... Jag var så nöjd... nu kunde dagen sluta hur den ville... Resten var bara bonus... :)

Jag visste redan innan tikar 6-9 var klara att vi inte skulle få möta vinnande hane... Som näst sista tik stod det en riktig pärla... Krister Orlander och hans Rottrivers is back in business... :)

Men att sluta 2:a efter en så fin tik var helt ok... och hur man än vänder och vrider på det så vann lilla Loona sin klass... Domaren Yvonne Brink gav henne följande kritik:

"Feminint huvud. Välburna öron, bra ögonfärg men något rundade. Kunde vara något mer utfylld under ögonen. Bra hals, skuldra och förbröst. Bra kropp, kunde ha något kraftigare hasleder. Rör sej för åldern utmärkt. Trevligt temeprament. Bra päls och färg."

Nu säger jag tack och hej från mej och min lilla HP-hund...)

Va rädda om er så hörs vi snart igen

Kramen
/G
19 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Fredag 2011-11-18 ... buss, tåg och lite blandat <3

Igår bestämdes det lite hastigt att jag skulle ta tåget ner för att träffa ungarna... Jörgen skulle komma ner senare ikväll...

Och funkar det då att åka buss och tåg med en översocial rottweiler på strax under 6 månader...???

Självklart!!!!

Hon blev överlycklig när vi kom till Skara busstation... det första hon såg var två yngre killar som satt i busskuren... Och att de satt där för hennes skull var hon fullständigt övertygad om...
"Måste få hälsa lite " tyckte hon och krängde och svängde på hela kroppen... Lite besviken följde hon med när hon förstod att det inte skulle inträffa ... Och det var hennes första lektion i livets hårda skola där inte ens en super söt rottweiler valp får hälsa på alla hon ser... klick och belöning

Väl på bussen tryckte vi in oss och packningen ganska långt fram... Och om man bortser från att hon återigen trodde folk steg på för att leka med henne, så var hon väldigt duktig.. Det tog lite tid för henne att hitta balansen, men sen gick det alldeles utmärkt... Och när vi klev av så började hon inse att det inte var ok att hälsa på de vi mötte.. Ej heller försöka komma ifatt de som steg av före oss... :)
Klick och belöning...

Falköpings station var något nytt... knepiga saker flockades i långa rader med tillhörande ungdomar.. det var hennes första bekantskap med cyklar... Men det skulle ju komma mer saker hon aldrig sett... :)
Klick och belöning...:)

För att komma till spåren måste man gå i en tunnel... Spännande tyckte hon... massa dofter och häftiga ljud... Ett gäng ungdomar som kom förbi slängde hon längtans-fyllda blickar på... Men duktig hund började fatta... klick och belöning...:)

Upp för trappan och vips var vi vid spåret... och mer människor.... hon tittade på mej... klick och belöning.. :)

Nu började hon bli väldigt intresserad... alla människor... resväskor på hjul... tittar på matte... klick och belöning... :)

Överlycklig försökte hon se vem det var med den raspiga höga rösten... högtalare var nytt... när hon inget hittade... tittade på mej... klick och belöning....)

Sen kom tåget... lite tveksam gick hon mot det... men va fan.. hur farligt kunde det vara då?? Det fullkomligt välde ut människor och när hon insåg att hon skulle få följa efter de som gick före oss... ja, då visade lyckan inga gränser... tittade på matte... klick och belöning ...

Och ärligt... på en skala 1 till 10... för en hund som är van vid cementblandare, lyftkranar, grävskopor, långtradare... hur svårt kan det vara att kliva på ett tåg??

Lätt som en plätt naturligtvis.. Det svåra var ju fortfarande att inte hälsa på folk... När jag styr in oss på vår plats och satt mej ner så blev det passivitet.. hon lägger sej ner.... klick och belöning...

Första och andra gången konduktören kom så for hon glädjestrålande upp och skulle passa på att hälsa på riktigt rottweiler-vis... men snabbt fick hon annat att tänka på... hon la sej ner... klick och belöning...

I Jönköping hade vi ungefär tre kvart tills tåget skulle gå mot Rydaholm ... och om ni bara visste vad mycket man hinner träna då... vi gick fram och tillbaka... genom skjutdörrar... förbi barnvagnar... damer med rullatorer... dofter från kafeterian... alla ungdomar som pratade och skrattade... skjutdörrar igen...hon tittar på matte.. klick och belöning...:)

Och mitt i allt detta skulle jag köpa vår biljett i automaten...

Ner med packningen på golvet och fiskar upp plånboken och gör mej redo för att knappa in mina uppgifter... och det är då jag inser att vår passivitets-träning funkar... för trots att det fullkomligt myllrade av folk på centralen så lägger sej Loona ner vid väskorna... Hon bara ligger där och tittar på alla som rusar förbi och gör inte en ansats till att gå upp... Hon väntar lugnt och sansat tills jag är klar med biljettköpet .... klick och extra mycket belöning...

Sista biten hem tog nästan en timme och när vi passerade Värnamo hade den lilla hunden börjat tröttna lite... dessutom var hon väldigt nödig.. Men sitter man på ett tåg så gör man och det är bara att gilla läget.... Fram tills dess hade hon legat lugnt och stilla och bara studerat folk som passerade... klick och belöning...

Med lite mys och lek klarade hon den sista kvarten bra och äntligen fick hon komma av tåget... :) konduktören tackade för en trevlig hund... sånt gillas!!

Efter att tvekat lite inför den långa branta järntrappan så var vi på väg mot lägenheten... Väl inne väntade lite nybryggt kaffe ... stort gilla!!!

Loona är en hund med fantastiska egenskaper... hon var självklart väldigt trött när vi väl var inne.. Men attans va jag är stolt över henne...

Jag vet att många anser att jag mesar och klemar med henne.. Men jag lovar er... Resan igår var långt ifrån mesig... att klickerträna med henne har gett mej ett verktyg som jag aldrig haft tidigare... Och även om det verkar som om Loona är koncentrationen personifierad så ligger det mycket träning bakom .. hon har nämligen en enorm energi och att få henne att lägga sej ner i väntan på vad vi ska göra härnäst... ja, säg det mesiga med det??

Under hela resan valde jag att enbart klicka när hon gjorde rätt.. jag använde inte rösten alls... bara klick och belöning... ibland bara en klapp... men så länge som hon gjorde rätt, fanns det ingen anledning att använda rösten... ett "duktigt- hund" kan ju dessutom ha motsatt effekt ...i en passivitet så kan hunden bli exalterad av berömmet.. och passiviteten är bruten...

Så... nu har jag berättat lite om vår resa... så jag tror det är dags att avrunda... Ungarna kommer snart och jag måste ta hand om disken...

Men vi hörs en annan dag... Va rädda om er...

Kramen på er all där ute

/G
18 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Onsdag 2011-11-16 ... mitt i veckan ...

Go morron på er alla... hoppas ni har det bra och att ni njuter av den höga klara luften... Här på Ekedal vaknar vi till en hisnande vy...den röda soluppgången ger ett vackert sken över alla åkrarna och hagarna... Magiskt!!!

Så vad ska hända idag då?? Jo, jag ska först in till Hjertbergs och hämta min medicin... Ett nödvändigt ont tyvärr..

Och på tal om mediciner... Min läkare från Guldvingen ringde härom dagen för att förklara lite av resultatet av magnetröntgen innebar...

Och det var ju inte å svårt att förstå... det blir troligtvis till att lägga sej under kniven för en steloperation i ländryggen... Nu är det ju inte säkert att ens en operation hjälper eftersom de i nuläget inte kan garantera att nervrötterna inte är permanent skadade... Och enligt Dr. Bauer kommer även nacken att behandlas... hur är än så länge osäkert, men troligtvis ett knivdrama även där...

Jag ska egentligen inte klaga, men fy säger jag för dessa köer ... Det finns en vårdgaranti på 3 månader, vilket i praktiken innebär att du inte ska behöva vänta mer än 3 månader för att en behandling ska påbörjas... Och det är väl i sej helt ok... men behöver du konsultation av ytterligare en läkare gäller fortfarande samma regel.. dvs, landstinget har 2-3 månader på sej att påbörja den behandlingen...
vilket innebär i mitt fall, en väntetid på minst 5 månader innan behandling påbörjats... De har ju än så länge bara konstaterat att " en störning" finns i bl a i ländryggen... Nu väntar jag på att ortopeden ska bekräfta den preliminära diagnosen så jag kan behandlas...

Det kanske inte låter så farlig... 5 månader är ju inte så lång tid om man ser till det stora hela...
Men observera att det tog mej 6 månader att konstatera att min värk inte skulle gå över av sej självt.. Det ger en väntetid på 11 månader... Och DET känns ska ni veta...
Och kanske har jag själv orsakat att nervrötterna i ryggen är kroniskt skadade i och med att jag väntat med att söka vård...

Men det är faktiskt inte så lätt att veta hur man ska göra och hur snart man ska söka vård... Ryggvärk i sej ska ju oftast inte ens behandlas, utan går över av sej själv.. Det gäller ryggskott, diskbråck och inflammationer... Ibland kan antiinflammatoriska mediciner hjälpa till så man blir lite mer rörlig...så tillsammmans med sjukgymnastik fixar det sej oftast utan läkare... Och har man haft återkommande problematik så vet man jargongen.. Man måste nästan behandla sej själv ett bra tag innan läkarna gör något...

Kanske det är befogat i många fall... man måste ju tro att sjukvåren vet vad de gör.. men i mitt fall har det inte varit så smart...


Men men.. vi får se vad som händer... Kanske det löser sej... :)

Det funkar bra med klickerlekarna med hästarna...De svarar snabbt alla fyra och i både måndags och igår var det riktigt roligt att leka med dom...
Electro är ju som han är så med honom gäller det att hålla honom sysselsatt.. Han tänker alldeles förmycket själv annars.. Hans duttar på "nose-targeten" blir kraftigare och kraftigare och nacken börjar böja sej nedåt för att kunna göra rätt... Ett "buga" är på inkommande...:) skitkul!!

Ruter är en rolig häst att leka med... Lite otålig är han fortfarande och han vill inte gärna vänta på sin bekräftelse... Men igår fick vi till ett par fina "hälsa"...

Lilla Freja är Freja.. hon har verkligen tagit till sej klickern och tycker den är rolig... Hennes sidoförflyttningar är snabba och precisa och det ska bli kul att ta med sej klickerleken upp på ryggen.... :)

Och lille Roy... vad ska man säga om honom?? Han är en mjuk häst som har svårt för förändringar... men så fort han vet vad som förväntas av honom så funkar han fantastiskt bra... Han behöver struktur och ett tydligt språk annars låser han sej... Och en mentalt låst Roy är ingen rolig häst.. Han är den av hästarna som är den största utmaningen, samtidigt som han är en självklar lekkamrat som tar ner månen till dej när han förstår... :) Att leka med klickern med honom har nog varit mitt klokaste beslut... :)

Kanske dags att ta en paus??? Det blev visst lite längre blogg än vad jag planerade... fast så brukar det ju bli... Oftast har jag ganska tomt i huvudet när jag börjar... sen faller orden ganska lätt och rätt vad det är så har det blivit en sån där hiskeligt lång blogg igen...

Men visst räcker det för idag??

Ha det gott o va rädda om er... :)

Tills vi hörs av igen

kramen
/G

16 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Tisdag 2011-11-15 ... hipp hipp hurra!!!


Det är tisdag eftermiddag och jag kan se tillbaka på ett par härliga dagar... Både nyttiga, lärorika och behagliga

Lördagen tilllbringades mestadels i Studiefrämjandets lokaler i Lidköping.. Jag var inbjuden till L1:an, ledarutvekling del 1, via klubben. Den är ytterligare ett steg mot instruktör i SBK...

Vi var ett glatt gäng på ca 20 tjejer ( jo, jag vill faktiskt kalla mej tjej.. jag var fortfarande bara 46 då!!! ) från 5 olika klubbar... Och ja, det säger väl
sej självt hur hög stämningen det var... Och vilken fantastiskt god mat och fika... en perfekt lördag m a o... :)

Vad vi lärde oss ??? Jaha ni... det var en faslig massa roliga "kul-att-kunna" saker.. bland annat att gemets användningsområde varit ganska okänt
hittills... Så efter lite "kloka-huvuden-slås-ihop" kom vi fram till att det finns MINST 96 saker man kan änvända ett gem till... De ni!!!

Väldigt bra att veta... Så med en känsla av en modern försvenskad McGyver kommer jag aldrig lämna hemmet utan denna otroligt användningsbara tingest!!
Hur ni gör kan inte jag bestämma... men jag vill starkt poängtera att den så till synes oskyldiga lilla sak helt klart kan rädda ert liv... :)

Så kom söndagen och i och med det var min tid som 46-åring till ända... som nybliven 47-åring tog jag itu med hundbajsplock, stallmockning, en faslig massa hästbestyr och slutligen, eftersom traditionen kräver det, en liten tårta...

Men tro nu inte att det roliga var slut med det.. Åh nej då...

Jörgen hade lovat bju på middag vilket självklart innebar att vi äta ute.. :)
Middagen intogs på en charmig Chinarestaurang i Mariestad ... Och shit pomfritt va gott det var!! Jag menar... Det finns inget som slår scampi fritti... :) vi hade väldans trevligt och gjorde oss ingen brådska tebax... varför skulle vi jäkta???

Vi körde runt i trakterna där Jörgen föddes och vi körde förbi gården hans föräldrar arrenderade.. Den var stor även med dagens mått mätt....

Väl hemma blev det lite jobb för Jörgen medans jag slängde ihop en "jordgubbsstubbe"... alltså en tårtbottnen bakad i en avlång brödform som delades
i tre lager... lite vaniljkräm med jordgubbssaft emellan och sen lite jordgubbar i gele´på toppen med spritsad grädde runt om...

Och eftersom det var min födelsedag, fars-dag och våran anställda Anna-Lenas födelsedag den 14:e, så avslutande vi dagen me att äta upp tårtan när Anna-Lenas pass var slut...

Och tack alla ni för hälsningar på Facebook, för alla sms och samtal... För även om jag inte vill göra nån stor grej av "fylleriet" så värmer det ändå att få bli lite uppvaktad....

Nu tror jag det får vara nog för idag... Jag har visserligen tänkt skriva lite om hästarna, men det får vänta lite tror jag...

Så va rädda om er alla där ute...

Tills vi hörs

Kram
/G
15 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Lördagen 2011-11-12 ... Izzi



Jag har haft en fantastiskt inspirerande dag .. det var dags för L1:an som
gick i studiefrämjandets regi..

Men denna sida vill jag tillägna min hund, Nisais Gizza, som skulle fyllt 2 år idag. Hon togs hastigt ifrån mej fredagen den 13:e maj efter en tids hälta.

Missförstår mej inte.. Jag älskar min Loona och om jag ska vara riktigt ärlig så var hon exakt vad som behövdes för att sorgen Izzi skulle mildras...

Men kärleken till Loona kan ju inte på något sätt förändra det jag kände med Izzi. Hon var min första "riktiga" rottweiler och jag hade höga mål och förväntningar..

Izzi var en tik man bara njöt utav... hon var oerhört lätt att ha och göra med och gjorde alltid sitt bästa...

Som valp ställde jag ut henne och resultatet blev 2 BIR och 1 BIM... på hennes premiärkritik, skriven av John-John stod det att hon "ägde ringen med sina rörelser"

BIMet blev hennes sista utställning... Jag ville meritera henne i bruksproven innan jag ställde ut henne nåt mer...
Och jag vill minnas att det var Heizas Zyx of Morro som blev BIR... Och en hanen har ju gått från klarhet till klarhet exteriört, så hon blev slagen av rätt hund...

Och på nyåret efter hennes första år började jag kunna rikta in mej på tävlig.. hon var väldigt förarvek och skulle kunna ta ner månen för att vara till lags... när vi tränade var hon så fokuserad och så lättmotiverad...

Så roligt vi hade...

Izzi kommer alltid representera en massa olika saker för mej... Men framför allt var hon symbolen för att jag kan om jag vill...

Idag skull Izzi fylla 2 år ... Och det är med vemod jag tänker tillbaka på allt vi gjorde och alla underbara skratt hon bjöd på.. Och den kärlek och värme jag känner när jag tänker på henne.. Och vetskapen om att hon alltid kommer att finnas i mitt hjärta...

Min älskade hund .. Må din smärta vara borta och njut av vad de evigt gröna ängarna tillsammans med din syster Maya.. Du är borta, men du kommer aldrig bli glömd...


Nisais Gizza S67225/2009 12/11-09 - 13/5-11
12 November 2011  | Länk | November 2011 | 2 kommentarer
Fredag 2011-11-11...



Fredagen den 11/11-11... en massa ettor blir det... Ett unikt datum som förhoppningsvis kommer gå till historien som en bra dag... :)

Idag får det bli en lite lugnare dag... Jag skulle egentligen blanda färg och ta tag i målningen i stallet igen, men nånstans känner jag att det får vänta lite.. Med fyra hästar som ska ha sin dagliga tid och en glad liten rotta som tycker livet leker enbart för hennes behag så är det inte svårt att välja bort allt annat...

Igår började jag och Electro med "nosetarget" vilket innebär att han ska "dutta" med mulen på en bestämd sak som jag sedan kan använda för att få honom att bjuda till olika moment... Och det första vi kommer koncentrera oss på är "buga"... Och självklart fortsätta med "lyften"... Han sträcker ju upp det ben jag pekar på och lite längre fram kommer vikten läggas på att marschera i den takt jag ber om, samt "vinka"...

Men som sagt, idag blir det första steget mot "buga" och för att kunna leka den leken krävs det att han vet vad en "nosetarget" är... Som target använder jag en flugsmälla.. Den är lätt att hantera och plastplattan är lätt för honom att "dutta" på...

Allt går stegvis med mycket belöningar i början på bara försök... den första gången klickar jag bara han vänder huvuet mot targeten... sen klickar jag när han för mulen mot den... och slutligen när han "duttar".. Och sen är det faktiskt bara att placera targeten där jag vill ha hans mule.. A piece of cake!!!

Igår gick allt så bra och han följde mej ut ur stallet lös hela vägen bort till vår lekhage... Och vilken känsla det gav att bara kunna ta den lille hästen och visa honom vägen... hela vägen till lekhagen lekte vi "vänta" och "kom"... och va härligt det var att leka på villkor han helt klart hänger med på...

Och om jag hinner ska Roy få sin lektid lite senare... Och vi kommer fortsätta att leka "flytta-dej" och massa belöningar för varje rätt beteende och t o m försök i höger varv...

Sen tror jag det får vara för idag... Egentligen skulle jag upp på Freja, men jag tror det får räcka med Electro och Roy idag.. Fast självklart kommer alla få sin dag översyn och lite borstning... Det är inge kul att ha skitiga hästar... :)

Loona, det lilla gullet, är lite utslagen idag... Det var träning på klubben med "trick-och-klick" gänget och hon blir alltid lite trötter dagen efter... Och det säger ju en hel del om hur mycket hon jobbar, fast det bara ser ut som om vi lattjar... vilket vi egentligen gör, fast strukturerat... :)

Det funkade väldigt bra igår... Jag tog av kopplet nästan med det samma och hon avvek bara en gång.... det är svårt att inte få hälsa på Ia och pudelpojken!!
Vi hade med oss bunken och tränade bakbenskontroll samt kampbelöning... Efter lite vila och lek blev det "sitt-stanna" samt lite "fotposition"... Och slutligen som en superbonus...: lek med favoritdogen Tricz... Till Divas frustration!!

Tack Angelica "Ia" Prytz... du är en ständig inspiration!!!

Jag tror det får räcka för idag... hästarna ska in och det jag vill ha gjort bör vara klart till lunch... det är klubbdagar på Granngården, så det gäller att passa på och lägga upp ett litet lager av betfor, hundmat, hinkar och lite annat man kan behöva... så idag lunchar vi stan... skönt att slippa spisen idag...

Så va rädda om er så hörs vi en annan gång... och glöm inte far på söndag.. ;)

Kramen
/G
11 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Tisdag 2011-11-08 ... nöjd med min dag ...

Jupp det är jag... och jag kan ju inte annat än känna en stor tillfredställelse när det bara flyter på...

Igår blev det ju lite lek med hästarna både i stallet och ute och jag blir så lycklig när jag ser att de njuter lika mycket som jag... Och för er som undrar kan jag berätta att upptäckten "operant inlärning" med råge överträffar allt annat jag tränat med mina djur... Och JA... jag HAR tränat både hästar och hundar tidigare oavsett vad vissa tycker ... :) Dessutom med lyckat resultat !!!!

Nåväl, vi börjar med Freja... vårt underbara ardennersto ... så framåt och arbetsvillig... hon älskar när hon listat ut vad som förväntas av henne och bjuder till både skratt och lek under våra lekstunder... Visst... hon är ingen maskin som automatiskt kopplar vad det går ut på... hon har integritet och kräver rättvisa och tålamod... Det ligger dessutom i rasens natur att ta en sekunds extra betänketid..

Men vi började lite smått i stallet med "flytta-dej" -lekar... Och det är faktiskt ganska pampigt att se denna matrona med en matchvikt på ca 800 kg snabbt som blixten gå åt både höger och vänster med bakbenen exakt så långt jag vill... vid ett lätt tryck på bringan så går hon med lätthet rakt bakåt tills hon får tillåtelse att stanna... Och hela tiden med uppmärksamheten riktad mot mej och det vi gör...

Det blev lite lek med repet ute på plan och hon trampar på ganska friskt och det blev ett par snygga "flygande byten" innan vi slutade... Men det är när jag arbetar henne vid hand hon visar hur hon uppskattar denna lekmetod.. hon är så pigg i steget, tuggar och slickar sej om munnen, böjer sej naturligt nedåt med eftergift och är oerhört uppmärksam på det vi gör.. Och hon har absolut ingen brådska att gå tillbaka in till de andra... :)

När det sen blev Roys tur gjorde vi samma procedur i stallet först... Och när Roy är med mentalt, ja, då är han så mjuk och lätt.. Och även han fick ut på plan och leka lite mer och vända åt alla rikningar vi kommer på... Och Roys svaghet är hans högersida... troligtvis för att han är travtränad i yngre dar... Han finner det väldigt jobbigt när jag befinner mej på hans högra sida och han blir väldigt stel och stressad när jag låter honom gå i höger varv... Men med mycket belöning och bekräftelse på att han gör rätt så fick även vi till ett par härliga "flygande byten" både i skritt och trav...Den nya bomlösa sadeln gillade han skarpt och även han får en naturlig sökning nedåt med eftergift och det funkar väldigt bra med hans repträns... Snyggt är det oxå!!

Och under båda hästarnas lekar så livade Loona ocxh Mini-katten upp det hela med att leka sin egna "katt-och rotta"-lek... Dvs.. Loona ligger platt på backen medans Mini försöker smyga åt andra hållet... Och svisch.. i väg far de båda två i rasande fart utan att ta minsta notis om att de precis passerat en hästrumpa med ett par centimeter till godo...

Bra träning för häst och hund ... eller???

Och idag gick allt lika bra.. det är så roligt när man känner att man är på rätt väg..

Electro lekte jag med idag innen i boxen... och han är så attans kul att leka med.. För nu snackar vi snabblärd häst!!

Eftersom jag är som jag är nu i ryggen så kommer jag troligtvis inte upp på honom i år... Men det innebär ju inte att vi inte kan ha kul ändå... Så med god tillförsikt började vi leka han och jag...

Han är ju redan inklickad så vi repeterade bara lite i början sen koncentrerade vi oss på fotlyft... Dvs, han ska lyfta det ben jag pekar på så högt han kan så länge jag vill... Låter kanske lätt som en plätt och det är det oxå, men det krävs allt lite träning!!

Och minsann.. efter ett par försök så fattade han galoppen ( fniss...galoppen... lite vitsigt eller hur???)... Förlåt!! ...

Han lyfte både frambenen lika högt som i "spansk skritt" beroende på vilket ben jag pekade på.. Och notera...: pekade.. jag rörde honom alltså inte, utan han lyfte benen helt utan hjälp från min hand... Och när det var dags att lyfta bakbenen med samma lek, så såg han ut som en hanhund som kissade... helt själv lyfte han benet upp och utåt... om han såg rolig ut?? Det kan ni lita på... söt som ett sockergryn lyfte han växelvis fram och bak... Och om det inte varit för att jag var tvungen att göra något annat så hade jag nog stått kvar där än och lekt med honom... För HAN får aldrig nog...
I morron ska vi leka "buga"
ha ha ha.. min lilla cirkushäst!! Sötnosen... :)

Så min dag har gått åt till att leka med mina hästar och träna mej själv... Det gäller ju att belöna EXAKT rätt för att det ska bli så bra som möjligt...

Och mitt i alltihopa så finns lilla Loona och hänger med på ett hörn... Ett litet "sitt" här och ett litet "ligg" där... En snygg inkallning .. och "stanna-kvar" med jämna mellanrum... "fot" kan vi gå på väg in från stallet... och då attans finns det inget som tar uppmärksamheten från oss inte... Det spelar ingen roll hur mycket Mini än försöker... tränar vi position ja, då är Loona på hugget..:)

så ni förstår varför jag inte kan vara annat än nöjd med denna tisdag.. lika nöjd som jag var med måndagen...

Ibland är det så bra att man blir avundsjuk på sej själv...

Va rädd om er alla goa människor... i hörs snart igen
nu ska jag baka vaniljmuffins *mums*

kramen
/G
8 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Måndag 2011-11-07 ... ny vecka igen!!!



Och så var det måndag och en ny vecka har börjat... Byggjobbarna är i full gång att gjuta (hrm... lilla Loona fösökte sätta sina avtryck= inge bra!!) och Jörgen har åkt bort till granngården... Nej nej... inte den Granngården... Jag menar våran granne där vi har en del av våra ungdjur... :) För idag ska de sista kvigorna in för vintern...

Idag blir det både lite häst och hund.... :)

Freja och Roy ska leka lite nu på morronen och i eftermiddag är det Loonas tur att leka klickerlekarna...

Jag tror jag börjar med Freja och det blir nog mest en upprepning av lördagen... Flytta sej med bakdelen åt höger och vänster.... självklart även frambenen.... lite jo-jo och som avslutning ett par varv åt båda hållen... Hela tiden med fokusering på snabba belöningar och mycket gos... sen tror jag vi ska börja lite smått med "buga"... Och hjälpmedlen jag har med mej är repgrimma, arbetsrep, klicker och carrotstick...

Och självklart ett öppet sinne... :)

Sen är det Roys tur... Och det blir ungefär som med Freja... Han får man leka lite mer varsamt med och känna av hans humör ganska noga.. Först därefter vet man vad har är redo för och hur länge man behöver "mjuka upp " honom ... Men jag tror det kommer funka och antagligen avslutar jag med lekarna uppsutten... Sammma hjälpmedel som med Freja, men han kommer ha sitt repträns och den nya bomlösa sadlen på sej en bit in i lekarna...

Och i eftermiddag är det dags för lilla Loona... Hon kommer få repetera en hel del i dag och ytterligare förstärka ingångar, "sitt", "stanna", "fotposition" och nått "läggande"... Mycket lek och korta pass...

Sen måste vi leka lite utställning med... hon är ju rätt glad för att ta tag i kopplet när man springer med henne... men men... hon är ju fortfarande bara bebis så det är bara att förstärka det man tycker är bra och inte belöna när hon tokar sej....

Låter det flummigt tycker ni?? Jag lovar er att det är det inte...

Med full fokusering och väldigt höga krav på pressision som belönas, så lovar jag att hon anstränger sej till det yttersta för att göra rätt...

Jag har sökt efter information om hur många det är som tränar sin brukshund i dom högre klasserna med bara klicker och tyvärr måste jag tillstå att det är ganska tunnsått på den fronten... Om det beror på att det inte fungerar eller om det är lättare att köra med de traditionella metoderna med de raser som inte är vallare vet jag inte... Men jag kommer helt klart fortsätta med klickern så länge som det går...

Kanske vi blir det första ekipaget inom hemvärnet som tränat rottweiler med klicker hela vägen mot certet???
Vem vet ??? :)

Om ni har hört om något ekipage så hojta till...

Så jag antar att det bara är att köra igång dagen då eller??? Det är ju lite annat oxå som ska hinnas med... så ni får ursäkta, men vi hörs snart av igen...

Och apropå det... Tack alla ni som kommer in här och checkar läget med jämna mellanrum... igår var det 88 olika ipadresser som hälsade på... attans roligt är det... Och självklart är det väldigt inspirerande att berätta om vad som händer när vi vet att sidan är ganska välbesökt... Men ni får gärna skriva en not i gästboken eller kommentera något inlägg... helt anonymt naturligtvis.... Det är så roligt att det blir lite diskussioner eller vad som helst... :)

Ha de nu bäst hela dagen och va rädda om er..

kramen på er alla
/G
7 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Söndag 2011-11-06



Söndag eftermiddag och nu har vi precis avslutat middagen.. Vad det bidde?? Jo, det biddede helstekt kyckling med pommes duchess och vitlökssås... Hur det smakade??? Jo, vars... ganska hyffsat... och det

fyllde helt klart sin funktion... mätta blev vi!!!

Ungarna åkte hem igår så idag beslöt jag mej för att ta en dag att göra absolut ingeting... och lite vila där emellan... Och hittills har jag lyckats väldigt bra..:)
Det blir alltid så tomt utan barnen, det blir ju en helt annan atmosfär när dom är här... full fart från morrron till kväll... Och eftersom Sara och Tindra kom ett par dagar med så blir ju tystnaden också mer påfallande...

Saknar er alla...

Igår fick Freja sej en liten lekstund på vändplanen utanför stallet... Och om denna lilla dam kan sägas att vi bara sett en liten del av hennes kapacitet!!! Hon jazzar från höger till vänster... ryggar rakt och snabbt och håller tempot under longering utan att hänga i repet...

klick-lekar passar henne jättebra och nu är det bara att fortsätta som vi börjat... Hon bjuder framåt mycket mer när hon får korta pass och belöning i exakt rätt ögonblick...
Nu lekte vi inte så länge igår, men vi klarade av ett "flygande varvbyte", så det gick faktiskt över förväntan...
Jag tänkte fortsätta med repgrimman på henne för hon gillar den skarpt... Men lite längre fram får jag nog köpa henne ett eget bettlöst repträns...

Och äntligen har hon kommit över sin rädsla för rep om benen.. Det har tagt lite tid, men nu jäklar är hon inte ett dugg rädd längre... Och absolut inte för piskan heller... Känns bra att hennes förtroende för oss är så starkt... För att ha ett ardennersto som är rädd för saker kring benen är inge kul alls!!!! Snarare livsfarligt...

I morron är det Roys tur... Och säga vad man vill om våran Roy.. han är helt klart en utmaning!!! Eftersom han är så oerhört lyhörd och mjuk gäller det att pricka in belöning och eftergift exakt rätt... Och den lilla godingen har ju en förmåga att "låsa" sej om han blir pressad, så visst är han en handfull... :) Men hans godhet och underbara sätt gör att man bara vill ha mer Roy varje dag!!
I morron ska jag prova hans nya repträns och vår nya sadel... Tror det kommer passa honom som handen i handsken...

Men det är i morron det... Det är fortfarande söndag och jag ska tacka för mej så jag kan fortsätta göra ingenting...

Ha en skön fortsättning på helgen så hörs vi av snart igen... :)

Va rädda om er

kramen

/G
6 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar
Fredagen 2011-11-04 ... klicker, höstlov och lite ledigt

..Oooops där blev det nog lite fel... Ledigt har vi ju definitivt inte.. Det är ju höstlov så ungarna är här... fullt upp m a o... :)

I tidags hämtade jag Sara, Tindra, Anton och Moa så de kunde fira lite höstledigt med oss här på Ekedal... Och självklart blir ju allt upp och ner... och det blir ingen tid över till datorn... Hahahaha .... som om det skulle finnas nån möjlighet över huvud taget... Anton och Moa ockuperar den hela tiden!!!

Att ha ungarna här är skitkul även om det blir en faslig massa mer mat att laga.. och inte säger de nej till en kaka eller två...

Min tid har mest gått åt till att leka lite med hästarna... Nu är Electro, Ruter och Roy inklickade så om ett par dagar ska vi ta och leka lite mer "allvar"... målet med Electro är ju först och främst att han ska apportera de saker jag vill ha... Sen kommer ju självklart de olika "cirkuskonsterna" så som "buga" " nicka" och "snurra runt"... Det är väl de målen vi har idag... sen kommer det naturligtvis in nya mål hela tiden... men bara vi har roligt så är det ju ingen konst att träna på det jag vill...:)

Roy var nog den lättaste av dom att klicka in... så för han gäller samma sak som Electro, fast jag ökar kraven på honom lite mer redan i början.. Och han kommer att få använda sej av klickern när vi leker i paddocken...

Ruter tycker om när vi leker klicker lekar... och han tänker och han funderar på vad det är jag vill... Idag lyfte han frambenen så jag kunde"hälsa"... rätt käckt faktiskt!!!

Så nu är det bara Freja som ska klickas in, sen är det bara att kasta sej in i klickerns underbara värld med alla hästarna...

Och den lilla pärlan Loona är ju som hon är!! vi tränar lite även om ajg ska erkänna att hon fått stå tillbaka lite nu när ungarna är här..
Men igår hade vi första klickerträffen på klubben och jag blev så glad över min lilla hund...:)

Hon har inte varit på klubben och tränat sen vi avslutade valpkursen.. Faktiskt så trodde jag vi skulle få koncentrera oss på kontakt, men icke då!!!

hon var direkt med på noterna och efter fem minuter kopplade jag henne lös och tränade "stanna"... och jag lovar att rumpan inte lyfte en millimeter...:) Och då blev vi ändå störda av en shappe som skulle checka läget... vi tränade lite av varje och hon var på topp hela tiden... Men ajg tycker mej känna en viss tvekan i att kampa.. hon tar lite fiskigt och håller inte fast ordentligt... så det får vi träna på mer... kan ju ha lite med olyckan att göra...

så idag har det blivit lite allt möjligt... men mest är det Moa som har tränat "alla-ben-i-backen" med henne.... och skam den som ger sej... nu sätter hon sej framför Moa var gång hon kommer i närheten av henne = målet uppfyllt!!

Nope... nu har jag inte tid att sitta här mer... måste se om kakan är färdig... det får ju bli lite festligt när det äntligen är fredag... :)

Så va rädd om er alla... ha d gott så kommer ajg snart tebax... :)

kramen
/G
4 November 2011  | Länk | November 2011 | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping                                             Skaffa en gratis hemsida