Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping

Logga in

Må

Lö

Sö

Oktober (2020)

Onsdagen 2012-11-28.. ett par ord mitt i veckan:)

Det är onsdag idag och de sista dagarna i november... vi går mot advent och jag, precis som varje år, undrar vad som hände med detta året???

Hur kommer det sej att tiden verkar gå så mycket fortare nu för tiden... Kan det vara så att även tiden är stressad?? Jag menar, så den lägger på ett par extra kol för att hinna med sej själv??? Ja inte vet jag, men jag misstänker att jag är nåt på spåret där, för inte fanken försvann dagarna så här snabbt när man var liten...

Som sagt, vi går mot advent och snart är 2012 ett minne blott... fortare än fort drar det sina sista flämtande andetag, för att med dunder och kanoner välkomna 2013 med allt vad det innebär...

Nytt år... 365 oskrivna blad redo att fyllas med händelser, erfarenheter, skratt och gråt... Nya bekantskaper byter plats med andra som väljer att gå åt motsatt håll.. spännande, inte sant??

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg, utan njuta av den skimrande vintertid som snart knackar på vår dörr...

...Och skimrande vintertid är vad jag längtar efter nu... I dagarna 4 har det regnat konstant och fy för den lede vad jag är trött på det...

Nej, kom du älskade snö och gör vår värld vacker och ljus i dessa mörka tider.. Adjöss med leriga hagar, geggiga hästar, vidrigt skitig hund och en hall som ser ut som ett stampat lergolv...

De har lovat lite snö nu i dagarna, men jag misstänker att det bara blir lite blask som fryser på frampå kvällen och gör vägarna livsfarligt hala... isen vill man ju inte ha.. bara snön... vitt, vitt, vitt... så vackert mot en stjärnklar vinterhimmel...

Och med min vanliga otur kommer det nog bli precis så när jag måste ner till Småland för MR röntgen nästa vecka... Jag kan se den låååånga backen i Jönköping framför mej.. :blank som nypolerad kristall med långtradare som ställer sej på tvären... Shit, inge kul alls...

Som sagt.. : den 4 december är det dags för den uppdaterande MR röntgen som ska vara till grund för min operation.. Den 17 ska jag träffa ansvarig kirurg och tillsammans ska vi gå igenom rutinerna och förutsättningarna för steloperationen.. Enhetschefen på neuroortopediskt centrum har förklarat proceduren, men det är ändå ansvarig kirurg som tar det slutliga beslutet...

Men han ser ingen anledning till att ändra på något, utan vi siktar mot beslutet som togs för ett år sen och förhoppningsvis är jag opererad och klar innan februari månads utgång...

Ni håller tummarna va??

-------------------------------------------------------------

Det har blivit lite tunnsått med ridningen den senaste veckan. Detta evinnerliga regnande kan ju få vem som helst att vägra gå ut över huvud taget, än mindre sitta på en häst och bli både blöt och kall...

Lugnet har lagt sej i hagen och alla fyra hästarna samsas väldans bra... Det är ju hingsten som ibland blir påmind om att han är just bara en hingst... Whilmas flygande bakhovar talar sitt tydliga språk...

Men det är väldigt intressant att följa deras diskussioner och vänskapliga brummanden... Ett par gånger om dagen kommer Trendis och försöker visa sej stor och vacker inför sina damer, men när Whilma talat honom till rätta går de alla fyra och betar sida vid sida...

Att ha alla fyra tillsammans ger mej fantastiska möjligheter att se vad för personligheter mina hästar kan skifta mellan.. Whilma som varit den som är mest ranglåg, har tagit på sej uppgiften att vakta de andra två damerna från skamliga förslag från hingsten och hör och häpna.... :hon styr hela flocken nu och har absolut vuxit med sin uppgift...

Det är absolut inte bara en dans på rosor att ha hingst och ston tillsammans, men så länge man är obeservant och läser hela flocken samtidigt går det alldeles utmärkt faktiskt... Vad spelar det för roll om jag vet var jag har hingsten om jag inte ser Maggie bli sur och kan läsa hennes nästa drag??

Men trots avsaknad av ständig dans och glädje, så är detta skitkul och jag skulle absolut inte vilja ha det annorlunda.. Hästarna är en ständig källa till att jag utvecklas som människa och de tänjer precis lagom mycket på gränserna för att jag ska hinna med i svängarna...

Hagen de går i är ungefär 4 hektar stor och det tror jag är en förutsättning för att kunna ha dom ihop som de går nu. Det finns stora ytor att springa på och de kan alltid komma undan när dispyterna blir lite intensiva. Och trots årets sena timme finns det massor av gräs kvar att äta och högivan har väl aldrig varit lägre än nu...

Självklart har de fri tillgång på stråfoder ute i foderringen och varje dag kommer de in för att vila och bli lite pysslade med. Så jag har faktiskt lite aviga rutiner...: så fort det ljusnar får de komma in i stallet och jag får då många timmar med möjligheter att både träna och ha allmän genomgång av var och en. Det bli lugnt och skönt i stallet och alla andra timmar får de gå så naturligt som möjligt tillsammans...

Jag vill gärna påstå att jag har en naturlig hästhållning, men det är nog inte riktigt sant. Det kan aldrig bli en naturlig miljö för hästar så länge människan lägger sej i och styr och ställer. Och trots att jag låter dom gå i flock 18 timmar/dygn begränsar jag ändå deras förutsättningar att röra sej fritt och i och med det är det naturliga borta. Men jag jobbar väldigt hårt på att göra deras miljö så lite onaturlig som möjligt och jag vet att det är ganska bra förutsättningar för mina fyra vackra vänner...

--------------------------------------------------------------

Nu har jag blarrat av mej en stund och kanske är det dags att gå ut och kolla till det lite där ute???
Jag har lite hö att packa till natten och sen ska jag se till att stallet är färdigt för insläpp i morron bitti..

Så får det bli.. Jag tar den lilla hunden med mej och passar på att ta med mej lillkatten oxå.. hon har legat inne ett par timmar, så nu är det dags för henne att återgå till hennes mest naturliga miljö...: kalvstallet med alla sina möjligheter till musjakt... :)

Va rädda om er så hörs vi en annan dag...

Kramelikram så länge

//G

28 November 2012 | Länk | November 2012 | 1 kommentar

Torsdag 2012-11-22 back on track .. :)

Jupp, nu e jag tebax.. det är färdiggnällt för denna gången, så nu klarar jag mej ett tag till .. Mitt lilla elände är still going strong och jag har kommit till fas "gilla läget"... :)

Det har varit en energisk vecka med allt vad hästar, kossor, anställda och hund innebär...

Denna veckan har vi en praktikant från Sötåsen, två som provjobbar och lite allmänt småstök med avhorning av kalvar och dräktighetsundersökningar, klappjakt på de kvigor som inte kommit till rätta och massa massa telefonsamtal...

Men annars är det full rulle på gården och alla våra medarbetare jobbar och står i så det ryker i knutarna.. tack alla ni för att ni ser till att Ekedal fortfarande är med på kartan och för att ni hjälper till att ta oss mot nya mål...
Vad vore Ekedal utan er???

Min underbart härlige hingst Trendis fortsätter att lära mej massor och han ger mej möjlighet att utveckals och växa som hästmänniska. Vi har fokuserat på "the 7 games" och fast det tog ett tag så börjar nu poletterna trilla ner allt eftersom... Han är gudasnäll och jag älskar honom mer och mer... igår var vi ute en sväng, och det var först när jag kom ner till vår brevlåda jag kom på att jag bara hade repgrimman på... Men var gjorde väl det?? På Trendis märktes ingen skillnad.. :)

Whilma och jag har utveckalt en mycket speciell relation och hon är helt klart den som utveckalts mest. Hon kan te sej ganska bestämd och envis, men det är inget jag har ont av, det gäller bara att trycka på rätt knapp om man säger så.. :)

Hon är så oerhört lyhörd och mjuk och hon går från klarhet till klarhet. Hon kan tycka det är lite creepy att lämna gården utan sällskap men igår passerade vi en hög tröskel och tog oss runt "trollskogen" utan problem. Hon t o m höll ihop när älgarna sprang in i skogen... den sista biten fick hon gå lös och den glädje jag kände när hon gick med sänkt huvud vid min sida var sprudlande... vi vände och snurrade, stannade och travade... hon gjorde precis som jag ville hela vägen.. Vackraste Prinsessan Guld-Lock, ingen är väl som du... <3

Maggie och jag har tagit det lite lugnt och bara skrittat i skogen ett par gånger.. Det är inte klokt va rolig hon är, våran Häxan Surtant.. :) får hon bestämma farten så går det i 120, men ger man henne lite lagom stöd går det bara i 90, fast med eftergift i nacken och härligt svung i steget...

Vi rider fortfarande bara på grimman och det finns ingenstans hon inte kliver fram. Och inte är hon rädd för något heller.. hon kan titta lite snett ibland, men inte blir det mycket mer än så...

I morron tänkte jag ta Maggie på släp när jag och Whilma ska till skogen.. undrar hur det ska gå???
Nåväl, det märks. :) i värsta fall får jag väl hoppa av!!

Freja har börjat ridas lite mer regelbundet och hon och Susanne trivs i hop... Allas våran Mamma Gullan är satt på lite konditonsträning och tre dagar i veckan har vi en svettig, men pigg ardennerdam i stallet... planen är ju grönt kort och nån liten lokal tävling... kanske trail?? eller kosseklass???

Äh, skit samma, bara ni har roligt... :)

Jag har fått lite mejl från Ruters ägare, och hon hälsar att allt går alldeles utmärkt för de båda... Han trivs och utvecklas och der har fokuserat lite mer på klicker träning... :)

Jag är så glad att vi hittade denna duktiga tjej.. hon och Ruter trivs så bra ihop och vem vet hur långt de kan gå???

Roy och Electro har funnit sej väl till rätta i sin nya miljö och bådas träning fungerar som den ska... Roy är i det mesta färdigtränad och kommer inom kort få en ny människa att älska...

Electro har redan ny ägare och håller nu som mest på att ridas in.. Grattis Kajsa till ett utmärkt val av häst..:) Det trodde du inte när vi pratades vid i somras.. :) Så bra det kan bli till slut.. :)

Men jag saknar allt min gosse och jag känner ett stick i hjärtetrakten när jag ser bilder på honom.. Alltid älskad och alltid saknad...
Men jag vet att han har det bra, och det gör det hela mycket lättare.

Ja.. det var lite från min front.. Inte särskilt upphetsande kanske, men så här är det hos mej..

Nu önskar jag er alla en fortsatt trevlig kväll... Va rädda om er så hörs vi snart igen...

Kram på er

//G

På bilden ser ni Ruter och hans duktiga människa.. :)

22 November 2012 | Länk | November 2012 | 0 kommentar

Fredag 2012-11-16 .. gnällkärring nr 1..

Hej på er alla vänner.. och hej på dej som jag kanske inte känner.. välkommen du främling eller vän, välkommen du som kommer med ljusa tankar, och välkommen du som kommer lite mer försiktigt, rädd för att jag ska märka att du varit här.. Välkomna ska ni vara allahopa...

När jag först startade denna bloggen februari 2011, var det med intentionen att på ett lättsamt sätt förmedla vad som händer här på Ekedal. Min ambition var, och är fortfarande, att hålla de negativa tankarna på avstånd och i stället försöka sprida glädje och kanske nåt skratt... för visst finns det nog med elände runt oss i alla fall??

Så jag vill i detta tidiga skede redan nu varna för att denna bloggen inte kommer vara säskilt underhållande.. Ej heller specielt rolig om man inte har en mycket speciell humor...

Jag lever ett fantastiskt liv, men vägen hit har varit mycket krokig. Otaliga gånger har jag kommit till näst intill omöjliga återvändsgränder, men alltid lyckats ta mej runt på nåt sätt. Jag anses som en stark människa med tydliga mål med en förmåga att snabbt som en katt landa på fötterna igen. Otaliga gånger har jag rest mej upp, sårad och sargad med en överlevnadsförmåga som många gånger nästan helt slagit ut mej.

" Alla famnar jag lämnat i väntan på dej, för jag visste att du fanns och väntade mej" är en visa sjungen av Kajsa-Stina Åkerström som så väl stämmer in på mitt gångna liv.
Så många misstag, så många tårar det blivit genom åren. Så många besvikelser och så mycket smärta.

Men allt jag genomgått fick en mening när jag mötte Jörgen. Mitt liv förändrades så totalt och alla bitarna föll på plats. Låter det flummigt?? Tror mej, mitt liv är allt annat än flummigt...

Jag lever som en drottning idag och har allt man kan önska sej. Jag se mannen jag älskar gå över gårdsplanen på väg för att göra nåt med traktorn. Vid mina fötter ligger min fantastiskt vackra rottweilertik och ute i hagen går fyra underbara hästar.

Mina fyra barn har det bra, och för de två vuxna har lycka och kärlek infunnit sej sen ett par år tillbaka. Mina två yngsta har det bra med många kamrater och det går väldigt bra för dom i skolan.
Den extra kryddan står min äldsta dotter för i och med lilla barnbarnet Tindra och den, än så länge, ofödde krabaten...

Jag vet allt hur lyckligt lottad jag är och jag vet oxå hur avundsvärt mitt liv kan te sej i andras ögon.

Men naturligtvis finns det en baksida och i mitt fall är det min kropp som inte vill det jag vill.

Som fyraåring föll jag från andra våningen rakt ner i gräsmattan. Jag landade på huvudet tio cm från trädgårdsplattorna och fick tillbringa en vecka på sjukhus.

Som 11åring fick jag komma till röntgen efter en längre tids smärta, och en kotkompression upptäcktes. Den var inte stor, men behandling i form av värktabletter och sjukgymnastik i form av avslappning ordinerades.

Tabletterna jag fick utskrivna är sen länge förbjudna, men jag hann ändå äta dom i 8 år. Tre lobac och tre paraflex comp intogs dagligen tills jag var 19 år.

Det planerades för en steloperation runt min 18-års dag, men den blåstes av då det stod klart för läkarna att jag redan var mamma då. En rehabilitering var inte möjlig med småbarn, och operationen lades på framtiden. Trots graviditet och amning råddes jag att fortsätta min medicinering.

Jag har fått otaliga behandlingar och jag lovar att det inte finns någon form av rehabilitering jag inte genomgått. Jag har provat allt från elektricitet och nålar till bassängträning och massage, olika träningsscheman och värktabletter. Genom åren har jag avverkat många läkare, sjukgymnaster och terapeuter, och allt till absolut ingen nytta...
Jag gav upp att behandlas för min rygg 1995. Istället hade en förändrining i min nacke skett och det blev lite "here we go again"...

Ny utredning, röntgen, behandling, sjukgymnastik, tabletter, läkare mm ... You name it...

Den vanligaste förklaringen till mina ökade besvär av nacken härrörde sej naturligtvis från min deformerade rygg... Lägg där till två svåra älgolyckor och en rådjursolycka som misstänktes gett mej wipp-lash...

I ungefär fem år pågick allsköns genomgång och behandlig för nacken och undertiden glömdes ryggen helt bort...

Behöver jag säga att all behandling återigen var verkningslös???

Jag gav upp... Jag struntade i behandling och försökte inrätta mitt liv efter min fysiska förmåga. Och trots att jag var väldigt begränsad så fungerade det ganska bra under ungefär 3 år...

Sen började värken bli mer och mer påtaglig och jag började få andra symtomer. Nu hade ju värken spridit sej till hela kroppen och det började minst sagt bli lite bökigt...

Vintern 2009 blev ett rent helvete och då visste jag inte riktigt vad jag skulle ta vägen.. Det gjorde ont överallt, vad jag än gjorde.... Den vintern blev ju dessutom väldigt snörik och det begränsade mej ytterligare...

Jag tog mej igenom även år 2009 men våren 2011 hade det gått så långt att jag helt enkelt inte stod ut mer. Min tilltro till läkare var vid det här laget inte den bästa, så jag sökte hjälp hos en naprapat.

Den behandlingen pågick två gånger per vecka i tre månader utan nåt som helst resultat. Naprapaten blev frustrerad eftersom jag hade starka negativa reaktioner på behandlingen, och övertalade mej att söka hjälp via lanstinget igen för att genom röntgen se om det blivit några mer förändringar.

Men det var först i oktober 2011 jag förstod att detta inte kommer gå över och tog mod till mej och beställde tid för att träffa läkare.

Denna ryggspecialist träffade jag i ungefär 4 minuter, sen satt jag på väntelistan för steloperation av ländryggen på Sahlgrenska i Göteborg. För att underlätta för kirurgen gjordes en MR och de förändringar som syntes där bidrog till att jag hamnade i den lite mer akuta operationskön.

Nu började ”Den Stora Väntan”. Men någonstans gjorde det ingenting utan jag började dela in min tillvaro i två faser..: ”före operation” och ”efter operation”, för nu var det äntligen dags och jag skulle tillslut få lite mer varaktig lindring. Att en operation, på nåt magiskt sätt, skulle trolla bort allt det onda har aldrig fallit mej in, men även liten smärtlindring är välkommen.

Och ”den Stora Väntan” fortsatte en bit in på våren, men inget hördes av från sjukhuset. Efter påstötning fick jag till svar att det fortfarande var kö, men att jag snart skulle få en tid hemskickad. Under tiden kunde jag glädja mej åt att jag hamnat på den nästan akuta väntelistan…. Nästan akuta?? Mycket ska man höra…

Medan jag befann mej i den nästan akuta kön började ytterligare symptom ge sej till känna… Oförklariga blåmärken på benen.. .svullnade händer… förändrad finmotorik… huvudvärk… fysiks svaghet.. .viktnedgång… Sveda i skinnet… ljuskänslighet… framåtlutad kroppshållning…. Knutor på ovansidan händer… domningar och stickningar.. förlorad känsel… värk, värk, värk…

Och varje natt vaknade både jag och Jörgen av hur jag skrek i sömnen varje gång jag vände mej.

Och fast jag fortfarande stod kvar i min nästan akuta kö, blev det ingen förändring. Den nästan akuta kön var bestående och inget hörde jag av från kliniken.

Så en dag ringde den eminente chefsläkaren på Ryhovs neuroortopediska centrat och gav mej en möjlighet att korta ner min väntetid. Jag skulle helt enkelt bara godkänna hans avdelning som ansvarig för min operation, så skulle han bara titta på plåtarna och därefter sätta upp mej på deras väntelista. De hade nämligen ingen kö alls…

Detta var i september, alltså 10 månader efter jag blivit lovad operation på Sahlgrenska, och jag såg ingen annan lösning än att godkänna förslaget och börja invänta ny tid.
I oktober hade jag fortfarande inget hört, utan efter ett samtal med en sjuksköterska på mottagningen skulle chefsläkare få en not om att jag fortfarande väntade.
Den 13:e november fick jag så det efterlängtade brevet… Och då rasade allt…

För det jag fått var en ny tid för MR. Det har gått så lång tid sen den senaste röntgen, som gjordes den 17:e november 2011, att jag måste göra en omröntgen… Bilderna får inte vara äldre än ett år…

Så tack vare att de dragit ut så länge på tiden i mitt fall, så måste jag nu genomgå en ny röntgen, därefter kommer en ny bedömning göras, och först därefter får vi se.. Av min nästan akuta kö, blev det ingen kö alls än så länge…

Jag vet faktiskt inte om jag orkar med att gå en runda till. Jag vet inte om jag orkar vänta och hoppas ännu en gång. Det finns ju självklart inga som helst garantier för hur slutresultatet blir. För trots alla utredningar och undersökningar som gjordes förra året, måste jag nu genomgå det en gång till. Ännu en lång väntan på besked ligger nu framför mej, och jag vet faktiskt inte om det är värt det. All denna förhoppning jag kände förra gången och hur skönt det kändes att äntligen blir tagen på allvar slogs ju i spillror och mitt förtroende för svensk sjukvård eliminerades. Jag vet inte om jag klarar detta igen…

Nånstans i bakhuvudet känner jag att det kanske är bäst att låta bli. Nånstans känner jag en rädsla för att bli besviken och hemskickad med ytterligare värktabletter och en remiss till en sjukgymnast. Jag har ju faktiskt klarat mej hyfsat bra med denna ryggen i 44 år.. nog klarar jag väl ett par år till??? Är det inte bäst att lägga ner hela grejen och ta det som man vet det blir?? Jag har ont, men det är ju inte särskilt unikt. Det finns en uppsjö av människor där ute som har ont… Kanske det är bäst att bara acceptera att det är så här… gilla läget?? Jag har ju tidigare visat att jag är väldigt anpassningsbar, så visst kan jag anstränga mej att anpassa mej lite till???
Den 26 november bestämmer jag mej och därefter finns ingen återvändo oavsett vad jag beslutar mej för. Antingen eller… Ja eller nej…

Som sagt.. .till er som orkat ta er ända hit, vill jag säga tack. Det var inte min mening att det skulle bli en sån lång harang av tråkigheter, men jag kunde liksom inte riktigt stoppa mej… Och visst är världen full av tillräcklig elände, men detta är också en stor del av min tillvaro… Och utan mitt egna lilla elände hade jag inte varit varken den jag är eller där jag är…

… Och om det nu ska bli ytterligare lite mer elände, väntan och frustrering, ja, då är jag på rätt plats.. för jag kan nog möta vad som helst för jag vet att min styrka kommer från mitt liv här på Ekedal med Jörgen…

…hoppas jag....

Kram på er

//G

16 November 2012 | Länk | November 2012 | 1 kommentar

Måndagen 2012-11-12.. Sista dagen som 47 åring.. :)

Go morron alla goa vänniskor. Hoppas solen skiner lika glatt hos er som hos oss... Idag blir det en vacker dag och under de ljusa timmarna kommer det mesta här handla om hästarna... Det gäller ju att passa på... :)

I torsdags kväll kom den gudomligt snälle painthingsten Rocking Trendsetter till Ekedal och jag lovar er att dessa första dagar med honom varit över förväntan och jag är så glad att han är här...

Vi har redan varit ute i skogen, lekt lite lekar och hunnit med en massa mys. Och ska man sammanfatta Trendis med ett ord så måste det bli " Harmoni"... för det är precis det han utstrålar.. Harmoni...

Det var lite rörigt det första dygnet och ingen av hästarna visste egentligen vad som förväntades av dom. Men nu råder det lugn och frid i hagen och det är hissnade att se dom alla gå tillsammans i total harmoni. Freja har ett gott öga till Trendis och håller sej gärna i närheten av honom och han verkar väldigt nöjd med det resonemanget.

Jag har introducerat "the 7 games" för Trendis, och fast han var lite tveksam i början, så föll bitarna på plats redan första lekstunden. Vi fokuserade på games 1-4 och avslutade med "touch-it" och "figure-eight" ...

Trendis är traditionellt westerutbildad och väldigt lyhörd och lättriden, men jag vill mer... Så andra dagen vi lekte åkte repgrimman på under tränset och jag började så smått få honom att ge efter för en känsla och lyssna på mej utan att jag använde bettet...

.. Behöver jag säga att det funkade kanon??? Och det en fantastiskt härlig känsla att leka med denna 13-årige hingst som helt var med på noterna, fast han var lite splittrad i början.

Igår red jag och Tora ut på honom och Maggie och jag lovar att ingen kunde ana att han är hingst. Han gav fullständigt fan i Maggie oavsett var hon befann sej eller vad hon än gjorde. Han bara traskade på med framåtriktade öron och njöt i fulla drag. Och trots att vädrets makter gjorde att halva ridturen blev ett blött helvete så märktes det inget på honom.

Men lite bus blev det, och när vi skulle passera våran "spökskog" så tyckte han att det superleriga underlaget var vidrigt att gå i... Men eftersom det är väldigt trångt i slutet av passagen, så försökte den tappre lille hingsten att rädda både mej och sej själv från att fastna i leran genom att helt enkelt försöka gå bland granarna i stället... Inge kul alls ska jag be om att få tala om... trångt som attan och jag kan tala om att grenarna på gamla granar är väldigt hårda...

Men självklart lugnade allt ner sej och snart kunde vi fortsätta vår prommenad hemåt... Och under hela turen gav jag honom chansen att följa känlsan som repgrimman gav honom och det var inte många gånger jag behövde förstärka genom att ta i bettet.
Jag är övertygad om att jag och Trendis har en lång härlig resa framför oss och inte en enda sekund ångrar jag att jag tog hit honom.

Idag har jag och Whilma lekt och allt det som vi gick igenom sist hade hon förvaltat väl och idag gick det ännu lättare.. "Touch-it" var roligt när jag satt upp och det var lite spännnande när jag bara var passagerare och fick henne att gå mot olika saker medans jag bara fokuserade åt rätt håll...

Hon är väldigt lättriden och svarar underbart bra på repgrimman och under hela lekpasset gäspade hon och frustade... Ja, som ni säkert redan vet så innebär ju det att hästen slappnar av och är mentalt närvarande... Hon gjorde ett par väldigt fina vändningar med bibehållen eftergift i nacken och vi kunde t o m rygga ett par steg utan att hon gick emot handen...

Vi avslutade som vi började.. : jag var bara passagerare och hon fick bestämma vart vi skulle och det var en mycket nöjd Whilma som reds hela vägen in i boxen.. :)

Nu väntar jag på att maten ska bli färdig, sen ska jag ut på Maggie en runda och leka med både Freja och Trendis lite senare... :)

Och idag när solen strålar underbart vackert så är det ett perfekt tillfälle att tillbringa dagen med hästarna och njuta av min sista dag som 47 åring, väl medveten om att jag aldrig mer kommer vara så här ung... I morron börjar mitt liv som 48åring och vem vet vad det innebär...

Nu tackar jag för er uppmärksamhet och önskar er alla en underbar dag.. vi hörs en annan dag...

Kramelikram på er

//G

12 November 2012 | Länk | November 2012 | 0 kommentar

Onsdag 2012-11-07 ... planerar för pingsten ...

Hahaha.. erkänn att det är lite oväntat med ett nytt inlägg alla redan? Det hade ni inte väntat er eller hur??

Men nu har jag ett par minuter över innan dt är dags att ta in lite hästar, så varför inte ger er en liten kort uppdatering?? Och då menar jag kort!!

Det är skönt att vara igång igen efter ett par veckor av ofrivillig frånvaro.. Det är inte lätt att hålla en bra träningsnivå när allt annat bara måste göras... suckarnas suck...

Men nu är jag igång igen och Whilma och jag startade upp gårdagen med lite repetitioner av "the 7 games"... Och lilla älskade prinsessan Guld-Lock gör mej ju aldrig besviken. Vilken underbar häst hon är!!!

Hon är väldigt känslig och lyhörd och det går absolut inte att forsera något med henne.... nope, då jäklar talar hon om vad hon anser om saken... Men med mycket mycket fina rörelser och mycket mycket mjuk hand så dansar hon fram och vänder på mindre än en forntida femöring...

Vi gjorde de mest grundläggande lekarna och sen fortsatte vi med "touch-it" och "figure-eight"... Och hon var så "på" igår att jag kunde använda mej av mindre och mindre tecken... hon ryggade hyfsat rakt ut i spåret, vände åt rätt håll med bara mitt pekfinger som visade vägen, hon höll tempo och stannade med minimala rörelser och vände upp mot mej.. Så attans kul det är när det går så bra...

Vi avslutade med att ta av arbetsrepet och leka ett par av lekarna i liberty och fast hon taggade igång lite extra i början, så fick jag henne att rygga ut från mej, gå i rätt riktning och följa volten, samt vända bort bakdelen och titta på mej när ajg bad henne stanna...
Nåväl, det behövs ju inga ord för hur man känner när hästen bjuder till sådant beteende...

Idag har vi fortsatt i samma anda och hon tyckte det var roligt att leka nu med, och efter ett lyckat pass var hon både svettig och busig och pigg på massa rackartyg... Och eftersom den busiga guld-Lock har en matte som inte bangar för nåt, så blev det till att gå tillbaka till hagen med de andra damerna på släp...

Alla hästarna var inne och alla fick de grimmor och grimskaft på.. Freja, Bella och Maggie blev ställda i gången och Whilma kvar i sin box. Sen hämtade jag en stol, ställde den i boxen hos Whilma, gick och låste upp båda stalldörrarna, öppnade boxen till Whilma och satt upp...

.. Från boxen styrde jag henne ut i stallgången i bara grimman, sidepassade och ryggade runt och tog tag i de andra tre damerna som väntade med stora ögon på vad som skulle hända...

... och innan någon egentligen fattat vad som hänt, satt jag fortfarande barbacka med bara grimman på Whilma och ut genom stallet kom vi sakta med Freja, Maggie och Bella på släp... Jag lovar er att det måste varit en syn för gudarna!! Jag menar, har nån av er sett en motsträvig ardenner eller ett chockat varmblod???

Hahaha... men det funkade och alla hästarna var hur duktiga som helst. Synd att ingen såg mej... alla hästarna kom ut i hagen i var sitt stycke som sej bör, och lite förvånade gick de iväg och började beta...

Det är roligt att hitta på saker när man har hästar som har humor...

--------------------------------------------------

I morron torsdag är det en helt vanlig torsdag... hur vanlig som helst faktiskt.. Väldigt vanlig om jag ska vara ärlig och absolut ingen ovanlig torsdag alls... Nope.. Tralla la la la .. tralla la la la ... Helt vanlig alltså .. jättevanlig, för att inte säga totalvanlig!! tralla la la la ....

... Förutom att vi har pingst här i morron... Jupp... Imorron torsdag är det dags för pingsten att göra sin entre... På Ekedal kommer vi fira pingst hela dagen ... Woo hoo vad det ska bli spännande..

Eeeeh.. näää, jag menar ju att vi har HINGST här i morron, inte pingst.. hur tokig får man vara??? Det vet väl alla att pingsten kommer nån gång mellan påsk och midsommar, och mycket kan man beskylla vädret för, men inte katten ger det vårkänslor!!

Nej, inte pingst.. hingst!!

I morron kommer han alltså hit och det ska bli så attans kul... Hoppas bara damerna i hagen tycker likadant...

Så för att hålla mitt ord och bara ge en kort uppdatering avslutar jag med att önska Rocking Trendsetter välkommen hit till Ekedal... Han är så efterlängtad och det ska bli så spännande ...

Va rädda om er så hörs vi snart igen

kramelikram

//G

7 November 2012 | Länk | November 2012 | 0 kommentar

Måndag 2012-11-05 ... länge sen nu..

... Ja, minst sagt.. Jag tog en snabb glutt och noterade att senaste inlägget gjorde jag den 25 oktober...

25 oktober?? Jisses, det känns ju som en livstid!!

Så förlåt alla goa vänner. Jag skulle uppdatera lite oftare, men tiden räcker inte riktigt till som man vill... eller kanske nån därute har ett par timmar till övers?? Jag köper dom iså fall för en billig peng.. Paketpris kanske??

-------------------------------------------------------

Så vad har väl hänt då de sista dagarna?? Jaha... kanske lättare att fråga sej vad som INTE hänt...

Ha ha ha.. nja, så illa är det väl inte, men nära på...

ska vi försöka bena ut begreppen och köra en snabbis??

Electro coh Roy ar som sagt åkt iväg för träning och båda fungerar väldigt bra... fast det visste jag ju redan.

Det är alltid lika roligt när man förklarat att man har en speciell häst och varenda människa nickar instämmande med" jo, han är speciell, men det är alla hästar"... Sen lär de känna Electro och allt annat de upplevt med andra hästar bli med ens nästan lite vanligt i jämförelse..

Och ingen som träffat Electro går obemärkt igenom det mötet. Han borrar sej in i folk medvetande och lämnar spår i hjärteroten som ingen annan kan uppfylla bara genom att vara Electro.

...och enligt tränare/utbildare Kajsa så är han väldigt mycket Electro hela tiden och vinner hennes respekt och kärlek mer och mer...

Nån som är förvånad?? Ja, inte jag i alla fall...

Roy trivs oxå bra och han kom igång fort i den egentliga utbildningen eftersom han blivit väldigt mycket lekt med från marken. Och en mjuk och följsam Roy är en trevlig Roy och alla älskar Roy den Trevliga!!

Att Electro och Roy har åkt till stallet i Hultsfred var ju mycket genomtänkt och jag är oerhört glad att de hamnade hos Kajsa. Hon har ett öppet sinne och passar båda gossarna förträffligt...

Ett stort plus i kanten med en liten touch av guldstjärna får hon när hon märkte att Electro tränar man inte riktigt som andra hästar... Det, mina vänner, är respekt för den enskilde individen och bara ett par dagar efter deras ankomst var Kajsa igång och klicker tränade en mycket nöjd Electro...

Tack Kajsa för att du tar hand om mina gossar så bra... :)

Och eftersom Kajsa får ett par nya hästar att träna, så får hennes vackre, trevlige painthingst Rocking Trendsetter komma hit till oss på Ekedal över vintern..

... jo, det är sant... Vi delar upp hästarna lite och Trendis kommer att stå här förhoppningsvis ända fram till sommaren...

Detta är en trevlig hingst med härligt psyke, cool och gudomligt snäll. Han är välutbildad ranchhäst, dvs inte specialiserad inom något område, utan användbar inom de flesta områden så som cutting, trail och pleasure.Han går fram överallt och är en riktig skogsmulle som älskar allt som har med uteritter att göra. Han kommer bli perfekt för mej under min rehabilitering efter operationen och ett härligt tillskott i våran lilla flock.

Rocking Trendsetter är avelsvärderad och godkänd enligt Svenska hästavelsförbundet och Svenska Painthästföreningens reglemente och eftersom han är homozygot lämnar han alltid fläckiga avkommor oavsett stoets färg.

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan se hur det skuttar runt ett par fläckiga föl 2014 här på gården med underbara exteriörer och härliga temperament… en hissnande tanke som ger ett alldeles extra pirr i magen av förväntan…

--------------------------------------------------------

Det har varit höstlov och i och med det var det dags för Anton och Moa att komma hit till Ekedal och ta igen förlorad tid… och aldrig går väl tiden så fort som när ungarna är här… Tiden bara rasar iväg och hux flux så är det dags att sätta sej i bilen igen och styra kosan ner till Småland för ett smärtsamt farväl… Men vi syns ju snart igen eller hur???!!

-------------------------------------------------------------

Och eftersom vi kände att det var hög tid för Jörgen att luta sej tillbaka ett par dagar så valde vi att stanna kvar i lägenheten och bara slappa och göra absolut ingenting… vi skulle bara titta på tv, äta gott och ta dagarna som de kom…

… och det funkade ju bra tills vi upptäckte att det var den stora internationella hundutställningen i Växjö…

Rottweiler ställdes på lördagen, så upp i ottan och in i bilen för att trängas med flera tusen hundar och deras ägare i Växjö tipshall…

Åååh så härligt det var att njuta av alla fina hundar, och då framför allt vackra rottweiler… Men som vanligt på utställningar är det lite blandad kompott... En del riktigt snygga hundar väl värda sina CK medans andra kanske bäst skulle passa till att ligga under köksbordet och bara ha de lugnt och gott..

Vi sprang på Loonas farfar, Deminas Viggo och tre avkommor efter honom, samt deras mattar.. Och Rottrobis Szune med ägare Sofie Olli hade åkt 14 timmar på tåget ända från Boden för att ställa sin vackre gosse för den Österrikiska domaren.

..Och det var ju väldigt smart gjort av henne eftersom Szune vann juniorklassen med CK och skulle in och tävla i bästa hane… Och vem skulle han få möta där tros??

Ja, nu visste vi ju inte det eftersom det var många bedömningar kvar, men Loonas farfar, tillika Szunes pappa sprang så in i nordens bra att han stod som bästa hane.. utav tio hundar i BHKL vann Viggo och Szune slutade som 4:a…

…. Och självklart visade han sej fördömligt bra när det var dags för BIR och BIM… Stackars matten Malin sprang så hon skiftade ansiktsfärg till en lite mer varmare ton.. 

Viggo vann BIRet och senare fick vi veta att han även vann BIGet… Duktiga snygga hunden sopade mattan med en faslig massa hundar och skulle in i finalen på söndagen…

C.I.B KORAD LPII SE V-08 SE&FI UCH TJH (FM) Deminas Viggo med ägare Malin Steen, Stigtomta, slutade som BIS-5:a och alla vi på Ekedal skickar glada lyckönskningar till denna fantastiskt snygge hund. Han visade för andra helgen i rad att en hane inte behöver vara klaskig och fet med massa hängande halsskinn för att vinna på utställning…

Och när vi ändå är inne på ämnet så passar jag på att gratulera Rottrobis DRez Q till CACIB på utställning i Estland och i och med det C.I.E Denna snygge pojk är morbror till Loona och en av de snyggaste hundar jag sett och kallas för Sambo till vardags…
Tjh SeVch SeUch NoUch FinUch EstCh C.I.B C.I.E Rottrobis D´Rez Q är en underbar representant för rasen..

Och ett supergrattis till Loonas kullbror Rottrobis Lynx Jr alias Vegas som, bara 16 månader gammal, tog sin tredje raka 1:a pris i L1:an och kan alla redan titulera sej SEVCH LP1. Grattis Vegas och Matte Anna-Karin i Över Kalix..

Och slutligen vill jag skicka en grattis hälsning till Robban och hans Rottrobis Amicus Neo som tävlade i L2:an med 172 poäng.. Neo är ju bara ett par månader äldre än Loona så det är riktigt duktigt jobbat!!

---------------------------------------------------------

Ha ha ha... och detta som skulle bli en snabb uppdatering... en hel essä blev det ju!!

Nåväl, det är lätt hänt när det händer så mycket...

Men vad säger ni??? ska vi släcka ner för idag???

Jo, det gör vi va??

Va rädda om er så hörs vi en annan dag...

Kramelikram på er...

//G

5 November 2012 | Länk | November 2012 | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida