Gisela & Jörgen på Ekedal 3 Norra Härene, Lidköping

Logga in

Må

Lö

Sö

Oktober (2020)

Måndag 2012-08-27 .. en hyllning till Loona :)

Denna sidan kommer bara att tillägnas min fantastiskt vackra hund och trogna följeslagare. Igår var hon vackrast och bäst och jag kan inte nog tacka en högre makt när jag började inse att vi hade segerchans… Och jag vill absolut tacka bästa uppfödare Jenny Mähler på Rottrobis kennel i Timrå för denna underbart vackra varelse.

Supersnygga Loona vann "bästa tik klassen" och slutade som BIM i går på den officiella utställningen i Jönköping..

FY FAN VA VI ÄR BRA!!!

Rottrobis Loving Loona, aka Loona, gick in som ensam tik i junior klass med CK och i "bästa tik" stod hon kvar som 1:a och travade till sej ett BIM mer värt än vad någon kunde veta...

Kära älskade hund... min goaste Loona.. allt är förlåtet.. :

Jag har glömt att du bet av kabeln till datormusen... jag har glömt alla trasiga mattor... alla skorna du tuggat sönder.... och inte bryr jag mej om all hästskit du satt i dej eller alla gångerna jag fått hämta dej på gödselstacken.

Du är förlåten för alla gånger du jagat katten, tuggat sönder mina grimskaft och du är till och med förlåten för att du kostade mer än 8000 i veterinäravgifter efter att du tuggat i dej en lädergrimma förmycket.

Du är förlåten för all oreda du ställt till med på gården och för alla verktyg du släpat runt och gömt... och för alla gångerna du sprungit ut på fältet för att leta efter sorkar... och lyckats...

Jag förlåter dej för tapeten i tv rummet och likaså för mattan du rev upp... Hålet i soffan är helt glömt och jag förlåter dej för alla gånger jag du knockat våra besökare och för att du valt att stjäla mjölk i kalvstallet istället för att komma när jag ropar...

Du är förlåten för alla saker du demolerat i småbitar och i synnerhet Toras gummiboll till hästarna. Jag kommer utan att klaga plocka upp alla resterna efter dej..

Älskade söta Loona... jag är så stolt över dej och det är en sån glädje att få ha dej i min familj.. Ibland sliter jag mitt hår i frustration över dina påhitt, men inte idag...

Idag är jag bara så lycklig över att du är min och över det vi åstadkom igår. Jag var så nervös att jag hackade tänder när jag förstod att vi kunde vinna och ingen kan ta i från mej känslan av lycka när domaren lät oss stå kvar på första platsen efter "bästa tik klassen".

Vi vann!! Vi var bäst!!!

Igår vad du vackrast och din skönhet lyser igenom även denna dag... Som alltid.

Gårdagen var helt otrolig och vi hade en underbart härlig utställningsdag. Mycket vackra hundar att titta på och fullt med trevliga människor. Ibland kom det en liten regnskur, men vad gör väl det?? Solen var ju strax tillbaka och värde så skönt...

Det var jag och Jörgen, samt Simon och Ellen som anmält oss till SKB utställningen i Jönköping. Utställningen var officiell för bruksraserna och inofficiella för övriga raser. Med i bilen fanns Loona och lilla Nelia, Ellens söta västgötaspets, 4 månader.

Detta var Loonas andra officiella utställning, men för lilla Nelia var det debut.

Efter lång väntan och massa roligt att titta på var det då dags för Loona att ta ringen i besittning. Ensam tik i juniorklass och domaren kisade med ögonen och tittade först på Loona och sen på mej, sen sa hon: "Det där är en riktigt snygg tik"

Jag hörde aldrig vad domaren sa inne i tältet, men när kritiken var nedskriven vände hon sej till ringsekreteraren och sa: "Ge henne allt"..
.. Det var då jag började skaka och klappra tänder... Jag insåg att vi hade en god chans i BTKL...

Vi blev slutligen fyra tikar i "BTKL" och som junior gick Loona in som tät hund... Som ni förstår så lämnade hon inte den platsen, utan stod som 1:a och korades till "bästa tik".

Nu skulle vi in och möta vinnande hane, Türingens Zolo" och vid det laget spelade inget egentligen nån roll.. Han var snygg och hade mycekt bra rörelser och jag kände att vi hade gjort vårt bästa... Självklart vann Zolo, men jag var inte det minsta besviken... Vår seger var ju minst lika stor.

Och ett extra plus var ju att han kom från "bruksklassen" och var ju i och med det en meriterad hane...

Ett supergrattis till Zolo och hans ägare, som slutade som dagens BIS-3a... Och han kom 2:a i "bästa bruksmeriterade hund" som klubben hade som en liten bonusfinal.. Bara slagen av en schäfer med de mest fantastsika rörelser jag sett.. :)

Men dagen var inte över i och med Loonas BIM.. nope.. Lilla Nelia hade ju fått BIR 4-6 månader och skulle in i BIS finalen på eftermiddagen.. Men vad gjorde det att vi fick vänta lite??? Så trevlig som vi hade???

Så var det då äntligen dags för alla BIR vinnande valpar 4-6 månader att gå in i finalen och det hade blivit hela 15 stycken vinnare.. tufft med andra ord...

Men allt eftersom domaren gjorde sin snabb sållning stod det klart att lilla Nalia var kvar tillsammans med sina tre närmsta konkurrenter...

Domaren plockade ut BIS-4an.. sen BIS-3an och kvar var bara Nalia och en underbart härlig engelsk bulldogg..

BISet gick till bulldoggen och lilla Nelia blev BIS-2a, men det stod klart att valet inte varit lätt..

Grattis Ellen och Nelia.. visst ska vi göra detta igen=)

Ja, vad säger man om en sån här dag??? Jo:

ATTANS VA BRA VI ÄR!! Vi kom, vi såg, vi segrade över nästan alla…

Och med det tackar jag för mej... nu ska jag och BIM-Loona ut en runda i skogen och sen ska jag rida Freja...

Va rädda om er så hörs vi snart igen.:)

Kramelikram på er

//G

27 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 1 kommentar

Lördag 2012-08-25 ... en skön lördag... :)

Hur har ni det där ute??? Har dagen varit bra??

Va skönt att höra.

Här på Ekedal rullar det på som vanligt, och det är synd att inte klaga..

I morgon är det dags för oss att packa in oss i bilen och se om den danske domaren gillar våran Loona. Juniorklass tikar på den officiella SBK utställningen är hon anmäld till och så här dagen före infinner sej en känsla av förväntan och det är så där lagom pirrigt i kroppen.
Jag vet att jag inte ska erkänna att jag bryr mej, men det vore i allra högsta grad osanning, så det är bara att inse att man är tävlingsmänniska och vill stå i täten när priserna ska delas ut.. Men allt hänger ju på hur domaren vill ha sina rottweiler, och gillar hon inte Loonas typ så är det bara att säga tack och hej… T o m vackraste Loona kanske får stryka på foten om vi inte har domaren med oss..

-----------------------------------

De här senaste dagarna har det varit lite lugnare än tidigare i veckan. Hästarna här hemma har fått mycket mys och både jag och Electro och jag och Freja har haft våra små lekstunder.

Electro är fortfarande konvalescent och ska bara ta’t lugnt. Men lite markarbete skadar ju ingen och han har haft ett par lektillfällen bland spannar, lastpallar, tunnor och plast … till stor glädje ska tilläggas… Han var riktigt på hugget i går och var med mentalt nästan hela tiden… lite bus naturligtvis, men det är ju Electro i ett nötskal!!

Freja och jag har både lekt och ridit. Jag kom på den smarta idén att flytta in lite material i hagen istället för att ha det i den lilla inhägnaden och igår trampade jag och allas vår Mamma Gullan runt så det stod härliga till… Det var himla kul att avsluta lekarna uppsuttet och rida runt när Electro och Roy var med. Jag hade bara grimman på och styrde henne lite försiktigt med sticken för att förtydliga mina ledande tygeltag i arbetsrepet…
Hahaha.. Att hon kan den där ardennern … så i och med det ska vi väl kungöra att Freja startar sin utbildning idag och går mot nya tider som bruks-och westernhäst…

Tora har varit här nästan varje dag och lekt med Roy och det är roligt att se hur väl de kommer överens och hur bra de passar ihop. Tora har det Roy behöver och deras lekar är väldigt inspirerande att beskåda…

Jag har prata med den Goa Grannen i Väst om ett mer ömsesidigt samarbete mellan Brobacken och Ekedal… vi får se vart det leder, men jag tror det kommer bli hur bra som helst.. Så himla gott att veta att man har ridhus på hemmaplan hela vintern… Och alla ursäkter om det dåliga vädret kan ju fara åt fanders.. Både hästarna och hunden kommer kunna träna ordenligt när vinterkylan biter och vinden viner runt knuten… Härligt eller hur??

--------------------------------------------

Ja… som ni märker så är det egentligen inget nytt jag har att berätta, utan allt går sin gilla gång.. .Jag har lite nya ideér i huvudet som långsamt börjar ta form, men just nu vill jag inget säga specifikt vad det handlar om… men en liten hint är ju att det involverar hästarna…

De nyanställda här på gården fungerar bra och vi har så smått börjat komma ifatt det vi missat i somras. Alla jobbar framåt och ser vad som krävs för att få hela gården att fungera som en riktig mjölkgård.. Vi har kommit förbi flera milstolpar alla redan och de som senast sökte platsen har verkligen visat var skåpet ska stå och visat att de vill lyfta fram Ekedal som det var tänkt från början..
Nåväl.. Alla gör vi misstag och inget vi inte kunnat rätta till.. Så med förnyad kraft tar vi tag i höstens alla uppgifter och blickar framåt med tillförsikt…

--------------------------------------

Det börjar da sej mot kvällen och jag undrar om inte Jörgen kommer in snart.. Kanske jag skulle dra mej till Vinninga och lyxa till det med en pizza så här på lördagskvällen??? Jag tror det skulle uppskattas av alla…
Ni får ha det så bra ni kan och njut av att det fortfarande är lite sommar kvar….

Vi hörs en annan gång
Kram på er

//G

25 Augusti 2012 | Länk | Juli 2012 | 0 kommentar

Torsdagen 2012-08-23 ... tröskar för fullt ... :)

Ojojoj vilken vecka det varit... det har hänt så mycket och jag har haft så roligt så jag vet inte riktigt var jag ska börja... :)

Vi tröskar för fullt och gubbarna jobbar i värmen så det ryker om det... Sena kvällar blir det för Jörgen och vi har inte setts å mycket de senaste dagarna... tur att jag har mitt att sköta, eller hur???

Vi har fått hög kvalitet på vetet i år och vi har skickat iväg mer än 250 ton till Lagerhuset i Vara. Proverna de tog visade på höga värden, så det ser ut som om Sverige kommer få lite mjöl i år oxå.. :)

Kornet började vi med i måndags och Jörgen nämnde nåt om 7 ton per hektar, så det kommer bli ett kanon fint skördeår ... :)

Och så finns det dom som undrar varför jag är så stolt över min älskade Jörgen!!! Gör om det han har gjort själva, med de siffrorna han jobbar med, så kan vi ju ta den diskussion när helst det passar!!

Att expandera i den takt han gjort är inte många som klarar, men hans framgång sticker i ögonen på de som lever i sina små patetiska drömmar... Vi är alla införstådda med att de aldrig kommer bli mer än mediokra...

Så puss på dej älskling... du har klarat av detta första år galant.. inte tack vare andra, utan trots dom...

------------------------------------------------------------------

Så medan Jörgen sett till att vi inte behöver svälta i år heller, har jag förlustat mej med det som mer och mer har tagit över mitt liv... Mina hästar... :)

Förra veckan var både Anton och Moa här, och i och med det var jag ledig från ranchen. Och med Freja på Brogården och Maggie och Whilma på Jultorp var det ju bara Electro och Roy här hemma... vilket i sin tur innebar mycket mer tid med ungarna när de äntligen kommit upp... och lite mindre häst...

Men hela veckan, utom torsdagen var vi hos Freja och lekte lite med henne i ridhuset. Och ju närmre tävlingen vi kom, desto mer upptäckte jag hur roligt man kan ha bara med ett par bommar och ett ledrep.. :)

Freja gillade verkligen att leka i ridhuset och var pigg och glad hela tiden. Lite intresserad av de andra hästarna var hon ju förstås, men inte mer än så...

Och när vi då äntligen kom till start så var det bara att ge järnet och visa att även en ardenner kan kliva över bommar, hålla tempo och vända 360 grader i en ruta 2 x 2 meter...

Vi kom faktiskt tvåa och vi fick grymt mycket respons för vårt program... Så fast vi slog i lite bommar, och fast vi kanske inte ryggade helt rakt, så hade vi hjärtans roligt.. :)

Men den största bedriften gjorde Freja i tisdags när vi, i bara grimma och ledrep, gick de fyra km hem... På en väl trafikerad 70 väg gick jag och Freja i stekande sol förbi allt man tänkas kan... Och inte en enda gång tvekade hon eller gick åt sidan, trots att en del lastbilar kom upp lite väl nära ibland... Hon är bara bäst vår Mamma Gullan... :)

-------------------------------------------------------------

Sommarlovet är slut och vi är tillbaka i normala gängor, vilket innebär att jag återgå till att vara på Jultorp mina tre dagar i veckan...

Denna veckan har vi fokuserat på team building och hur vi kan bli bättre som en grupp och hur vi ska hantera olika situationer och insikter...

Snart är det dags att sätta punkt för denna veckan och se fram emot tre dagar med hästarna hemma och lilla Loona...

... om ska på utställning på söndag... :)

Men nu tackar jag för mej och hoppas vi hörs snart igen..

Lev väl och va rädda om er...

//G

23 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 0 kommentar

Torsdag 2012-08-16 lite ditten och datten

Jaha, så har vi avverkat halva augusti, anno 2012, och solen skiner över ett livligt Ekedal. Nya vindar blåser och vi har fullt upp att hänga med. Med andra ord är allt som vanligt.. :)

Vi har hunnit med att tröska ca 22 hektar raps, vilket gav ungefär 80 ton totalt och en faslig massa helsäd är balad och på väg hemåt. De skiften, både här hemma och i Skattegården, är sådda med nästa års raps, så visst rullar det på. Och mitt upp i all plöjning, harvning och sådd har vi äntligen lyckats få bukt med personalfrågan.

Det är ju knappast nån hemlighet att vi nästan dukat under av all arbetsbelastning när semestrar och sjukskrivningar har avlöst varandra. Men som sagt, nya friska vindar blåser över Ekedal och det ser ut som om vi kommer vara fullt bemannade innan september. Välkoman hit ska jag väl säga till er som börjar er resa här på Ekedal, och lycka till önskar vi er som valde att gå en annan väg.

Det går bra för kennel Rottrobis, där utställningsresultaten avlöser varandra , med allt från ”excellent” och BIS-finaler till Viltspårchampionat. Grattis alla goa vänner och ha det riktigt härligt på kennellägret.

Lilla Loona själv är anmäld till Jönköpings officiella utställning och jisses va kul det ska bli. Hon har vuxit på sej bra och vi har börjat cykelträna så smått, så musklerna börjar komma fram lite mer både bak och fram. Kanske kunde hon ha lite mer utfyllnad under ögonen och visst är hon aningens lång i länden, men annars är hon fin och har bra chanser att få fin kritik. Domaren är dansk så visst är det spännande.. :)

Vi kom aldrig med på MH’t vi anmälde till utan stod som andre reserv. Men pang på’t igen, så nu hoppas vi på att vi kan gå i september i Nossebro. Det är AFR som arrangerar, så vi håller tummarna så det knakar om det.. :)

Hon är fortfarande väldigt valpig, så vi tränar bara korta pass med mycket belöning. Jag har lite planer på att lägga in mer klickerträning, men känner att vi fastnat lite… men jag tror jag vet vägen ur det, så sen ska det väl lossna ..

Och så har vi då hästarna… :) Freja, Roy, Electro, Maggie och Whilma.. fem stycken vars liv förändrats radikalt den sista veckan…

Freja står på Brobacken eftersom jag antagit Cecilia Meyers utmaning att tävla i ”trail-by-hand” på SWR’s träningstävling nu på söndag. Stackars Freja har ju aldrig sett ett ridhus vad jag vet, men vet ni vad ???

Hon har skitkul!!!

Vi byggde banan i tisdags kväll och döm om allas förvånig när Freja klarade vända i ”boxen” 360 rader lika smidigt som de nättare hästarna… hon har absolut vuxit mentalt och är klok och framåt. Hon gillar att kliva över saker och hon är smidig som en katt. Så fast matchvikten skiljer sej så markant från de andra hästarna, kommer vi absolut inte göra bort oss.

Det är bara en träningstävling, men domaren är officiell och det är 75 starter fördelat på 34 ekipage… Sen kommer det alltid några eftersläntare som anmäler på plats…

Hur som helst.. det ska bli skitkul och jag känner att detta är ett ypperligt tillfälle att lära sej hålla en bana i huvudet och sätta fokus på ett moment i taget… :)

Roy har en ny skötare och jag ser absolut fram emot deras utveckling. De matchar varandra bra, och Tora har precis det som Roy behöver… mjukhet, tydlighet och lugn…

De har varit ute och gått i skogen på promenad för att bygga upp relationen och nästa vecka sätter vi igång på allvar. Lite mer markarbete och uppmjukande övningar som stärker relationen och samtidigt blir Roy smidig och mjuk i kroppen…

Maggie och Whilma är kvar på ranchen så här lång, vilket innebär att de skött sej bra hittills .. Nästa vecka startar deras egentliga utbildning och sen kommer det avgöras om de ska fortsätta hemma på Ekedal eller på Jultorp…

Det känns lite konstigt att bara ha två hästar hemma, men samtidigt skönt då jag absolut hinner med mer än tidigare. Freja åker jag till morron och kväll, och det blir mer konstruktivt när man planerar lite bättre. Att ha häst inhyst under begränsad tid är nåt jag absolut vill fortsätta med.. ridhus är väldigt bra att ha.. :)

Nu är det dags att ta itu med dagens sysslor… Electro och Roy ska in en sväng och det finns lite annat att göra innan vi åker till Freja.. Barnen är ju här denna vecka, så det är ingen risk att man går sysslolös…

Det blir tidig middag idag eftersom vi ska börja tröska vetet… så nu vet jag inte när jag ser Jörgen nästa gång..

Så det är bara att sätta igång så man hinner med det som ska göras..
Ha’t gott alla goa vänner och va rädda om er… Vi hörs en annan dag…

Kramelikram

//G

16 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 1 kommentar

Söndag 2012-08-12 ... och så var de bara två...

Ojojoj.. vilken dag det var igår... En fullspäckad dag med Goaste Grannen i Väst, Cicci Meyer... Cicci är en kär vän som jag önskar jag hann med att träffa lite oftare.. i dessa tider hinns tyvärr inte vänskapsrelationer odlas i någon större utsträckning, men egentligen behövs det ju inte... Är man goa vänner så är man...

Vi träffas som sagt inte så ofta, eller rättare sagt, knappt alls.. Men när vi väl tar oss tid, ja, då jäklar händer det saker!!!!

Goaste Grannen i Väst togs sej tid att hjälpa mej transportera Whilma och Maggie till Jultorp idag och sen stressade vi hem och flyttade Freja till Brogården...

Jag kanske ska ta det från början eller???

Jag tror bestämt att jag nämnt tidigare att Whilma och Maggie ska få se om de har vad som krävs för att bli ranchhästar på Jultorp... Visst har jag väl det??

Mmmm, trodde det.. sånt är inte lätt att hålla inne med.. :)

Som sagt... jag har länge klurat på hur jag skulle ta dom dit... transport har vi ju ingen och inte heller en bil med krok..
Jo, jag vet att det är korkat, men vi har helt enkelt inte hunnit med den lilla detaljen... och inte hade jag tänkt att köra runt på hästarna så mycket heller den närmsta tiden...
Men i och med att intresset för att ta hästarna till Jultorp tog fart, ja, då hamnade vi ju i ett annat läge...

Och Cicci är vännen som ställde upp.. På sin lediga dag hjälpte hon mej med att både lasta och köra... Tusen tack vännen... du är onekligen värd din vikt i guld.. :)

Och att lasta mina hästar visste jag ju inte hur det skulle gå... Maggie sas ju gå rakt in, men Whilma kunde krångla.. men vad visste jag... jag har inte lastat dom, eller en tänkt på att träna det just nu... Så allt jag visste var absolut ingenting... :)

Och det var nog det bästa att inte har några förutfattade meningar... För självklart gick båda upp så gott som klockrent.. Whilma stod nån halvminut och nosade på rampen, men det var allt... lugnt och fint med mycket trygga hästar...

Och väl framme på ranchen gick det lika bra ut. Lugnt och fint stod de och tittade på hästarna i paddocken och följde med oss in i stallet.. Efter att ha nosat runt lite tittade de på varandra och nickade godkännande... De hade helt enkelt flyttat, så var det bara...

Nu återstår bara att se hur Anne och de andra bedömer deras ( och min ) förmåga att utvecklas så de kan gå som ranchhästar...

Jag kommer ju träna dom när jag är på ranchen och Mikkel och Anne kommer vara mina lärare...
Kan man ha det bättre???
Jag får ju det bästa av alla världar... hästar här hemma att utveckla och egna hästar på jobbet... ja jisses, ibland ska man ha tur!!

Men som sagt.. jag har ingen aning om vad de tycker om mina hästar än...

Efter en god middag ( tack Thomas!!!!!) var det dags att skynda hemåt för nästa uppdrag... Cicci har nämligen en plan och har gett mej en utmaning..:
Jag ska tävla med Freja nästa söndag på SWR träningstävling..

Ha ha ha... jo, det är dagens sanning.. Nu är det ju inte nån internationell Grand Prix och klassen är en enkel "trail by hand".. Men Freja har aldrig varit i ett ridhus, och jag kan inte påstå att våra lekar vi gjort här hemma har varit tävlingsinriktade... Herre jisses, den stackars hästen har ju inte ens ett träns!!!
Så jag och Cicci bestämde att Freja ska gå en vecka på Brobacken och tränas i "trail by hand" så vi kan göra vår försiktiga debut med buller och bång...

Fördelen med att tävla i westerngrenar med en ardenner är ju att ingen förvänta sej att det ska gå bra... Det är ju dock bara en ardenner... skulle det däremot gå hyfsat, ja, då blir det med förvåning av alla som ser på.. Så det enda vi ska göra nästa söndag är att gå vår bana och ha förbaskat roligt!!!

Och Freja visade sej vara som klippt och skuren för att leka i ett ridhus... förväntansfull traskade hon runt och smakade och luktade på allt..: gruset, stolar, bommar, bollar och allt annat hon kunde få tag på... Och när jag började leka lite lätt med henne var hon med på noterna, trots att "Bönan" och "Glori", Ciccis två hästar, var med inne och reds i olika tempon...

Glad och energisk lufsade hon fram och vände både fram och bakdel när jag bad om det... ryggningarna var oxå förvånansvärt snabba och raka och det bara blev så bra det bara kan bli..
Mycket nöjd med vår lekstund fick hon gå ut i en liten hage och bekanta sej med omgivningen...

I dag ska vi leka lite på förmiddagen och i kväll ska vi bygga upp en liten banan... Härligt att ha ridhus.. :)

Var gårdagen en hit för stona, så var den desto tuffare för Electro och Roy... Först tog vi Whilma och Maggie och sen Freja... Och aldrig har väl mina valacker varit mer vilsna och oroliga... Alla damer borta...

Hela kvällen gick de fram och tillbaka och tittade och undrade var flocken var... Ibland fick de för sej att springa som tokar, för att senare ställa sej vid grinden och titta och ropa på resten av flocken...

Stackars pojkar... idag är det lite lugnare, men de är fortfarande olyckliga... De ska få komma in en stund så vi kan leka lite, men jag tror det kommer ta ett par dagar till innan lugnet lagt sej... Och det värker i hjärtat att se dom så olyckliga...

Tur Freja kommer redan nästa helg...

Nu tror jag det får vara bra för nu.. Jag vill ta in pojkarna innan frukost och sen får vi se vad de vill göra...

Ni får ha en skön söndag så hörs vi snart igen

Va rädda om er

//G

12 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 1 kommentar

Torsdag 2012-08-09... Så attans kul det är.. :)

Ha ha ha... att det kunde vara så roligt att ha häst!!! Denna veckan har absolut varit helt fantastisk och jag och hästarna har haft så roligt...

Tisdagen började mycket bra med lagom temperatur och Ina på ingång redan strax efter tio... Det var dags för Frejsan att leka lite och bli lite allmänt ompysslad. Och när det gäller borstning och mys är Freja med på noterna. Och som den vänster introverta häst hon är så krävs det tålamod och motivation ... Och efter vad jag såg så fungerade Ina och Freja bra, om än lite försiktiga..

Medan Ina lattjade runt med Freja tog jag Prinsessan Guld-Lock och lekte lite "flytta-dej" lekar .. och Whilma trampade på bra och vände snabbt och fint... Bakåt gick lite sämre, men när jag lättade lite på trycket gick hon bättre...

Men attan va fort vädret kan vända!!! Utan att vi alls bett om det kom det en riktig störtskur... Behöver jag säga att vi snabbt, mycket snabbt, tog oss till stallet...???

Men bara för att vi var i stallet så kan man ju göra saker med hästarna... Och jag hade ju planerat att sitta upp lite på Whilma och varför inte göra det inomhus???

Sagt och gjort... Med en plaskblöt Whilma tog jag och kravlade upp på den lilla söta hästen och testade allsköns olika vändningar på ryggen... jag provade att svänga repet över hennes huvud sittandes baklänges och fick henne att mjukt vända och ge efter för tryck... Lite snurrigt kanske, men skitkul... till slut la jag mej ner och vilade huvudet på hennes rumpa... Och den rumpan, den var allt bra bred och go...

... och nej... jag hade INTE kameran med mej ut... suck ....

Lite senare var det dags för mej och Maggie att leka lite och ganska snart beslöt vi båda att det var dags för en tur i skogen... Och med bara grimma och grimskaft traskade vi glatt in i skogen och det var en härlig tur... Ibland gick hon upp i varv lite, men hon är snäll och skulle aldrig få för sej att sticka eller göra nåt annat dumt.. Hon behöver bara lite hjälp ibland att varva ner även under ridturen... Det är bara sån hon är, min Maggie...

Igår var det dags för Electro att bli ultraljudad i sitt framben eftersom svullnaden inte gett med sej. Och vi hade redan bestämt att om det var senorna skulle han inte behöva lida mer. Han är ju inte den lättaste häst att ha i vila, minst sagt. Och inte är han rädd om sej heller, utan kommer alltid i galopp om jag visslar...

Men ultraljudet visade på en skada mellan den ytliga böjsenan och djupa böjsenan så om han får lång viloperiod och får gå med de andra som vanligt så kan jag sätta igång honom igen nån gång efter nyår.. han kommer bli helt bra, men det tar tid. Skadan har troligtvis uppstått när han lekt i hagen...

Så nu blir det massa lek lös på lekplatsen och en del trickträning... kul som attan tyckte han det var idag... Och jag med... det var kul att komma igång med honom igen efter vilan han haft nu den senaste månaden.... :)

Och när jag som minst anade det idag, kom besök får Jultorp... Thomas och Maria var nyfikna på gården och vi hade en mycket trevlig stund medan vi visade runt överallt ...
Sist gick vi till hästarna och de tyckte de verkade fina i sättet och trodde de skulle passa bra i verksamheten... Lite stolt var jag allt, även om jag visste de alla var mer än välgödda... :)

Så här sitter jag nu och känner mej mer än nöjd med vad vi gjort de senaste dagarna... nu i eftermiddag har jag och Freja varit ute och lekt passagerare och vi hamnade till slut i stallet där hon fick gå runt och lukta och bara vara som hon ville medan jag satt och bara åkte med...

Och eftersom hon var på ett strålande humör hela tiden blev det lite tömkörning som belöning.. Iklädd bara sin repgrimma lekte vi först lite vid hand och sen bar det av runt hela gården... Tänk att det kan va så kul att bara gå???? Och vad mjuk hon är!!!
Inte en enda gång stretade hon emot, utan vände åt båda hållet med endast en mycket lätt förhållning... Så roligt det ska bli att fortsätta med det hon är född till ... Tänk att de säger att det är försent att börja med en så gammal häst.. Undrar vad de har innan för pannbenet????

Nope, våran Freja är absolut inte förgammal...

Jaha... det var lite om vad som hänt här hemma denna veckan... Hoppas jag inte tröttat ut er med massa hästdravel, men det är ju faktiskt så mitt liv är just nu... Det blir inte så mycket annat än häst och ni läser ju bloggen, så lite intressant måste det ju vara...

Men tack kära ni för denna gången... Nu ska jag jaga transport och ny telefon i nämnd ordning...

Transport så jag kan ta mina hästar till ranchen och en ny telefon eftersom min experia inte kan laddas upp... så om ni ringer kan jag inte svara.. :)

Kram på er alla där ute.. Ni är alla ert eget unikum... Va rädda om er så hörs vi en annan gång...

//G

Bilden är från min och Maggies tur i skogen, sett från ryggen ...

9 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 0 kommentar

Måndag 2012-08-06 ... vardag igen ...

Så tog den underbara helgen slut och jag lever i verkligheten igen...

Som vanlig stallknekt tog jag tag i sysslorna på Jultorp i morse och fjärran kändes helgens lyx av god mat, inspirerande lektioner och trevliga människor...

Jo, trevliga människor finns det alltid på ranchen, men det blir ju inte riktigt samma sak... Jag har t ex inte mitt rum kvar och inte heller mina kursdeltagare...

... Men underbara Astara är ju kvar och lite snopen såg hon mej komma till hagen och ge Lucy sina mineraler och vända om och gå tillbaka till ranchen utan henne...

Astara har lärt mej oerhört mycket denna helgen och som den räddningshäst hon är hade vi våra stunder av motsägelser och förtvivlan... t ex så var hon inte redo att låta mej sitta upp förrän långt efter alla andra var uppe på sina hästar i lördags, när vi skulle fortsätta träna uppsuttet på ridbanan.. hon behövde mycket mer tid och låste sej gång på gång.

Hon var lättdistraherad och splittrad och vi gick leka samma sak om och om igen... Men när hon hade fått rulla sej och skakat av sej både känslan av tvång och all sand lät hon mej komma upp.

Men inte ens då var hon helt redo, och hon bet mej i foten och hela henne väsen skrek att hon behövde mer tid. Vi avslutade med att flytta fram och bakdel, samt gå ett par varv på rakt spår innan jag hoppade av och tog henne till hagen.

Igår fick vi vår sista lektion i ridhuset och redan när jag hämtade henne i hagen kände jag att det var annorlunda.

Visst hade hon problem att stå still under genomgången, men alla övningarna vi skulle göra klarade hon förvånansvärt bra. När vi väl kom igång gick det mesta som en dans och känslan jag fick redan i hagen satt i hela lektionen...

Jag trodde det berodde på att hon kände trygghet i ridhuset, men kursledarna var övertygade om att jag rivit en hel del barriärer när jag gav henne så mycket mer tid dagen innan...

Och ridhuset var fullt av transporter, för lastträning, så inte var det direkt nån lugn miljö...

Så jag tog helt enkelt till mej det Stefani sa och var bara glad över att jag gjort skillnad för Astara...

Lite vemodigt kändes det att vända henne ryggen idag när hon så tydligt visade att hon ville följa med mej, men som sagt... vardagen är tillbaka och jag hade ett jobb att sköta...

Tack vackra Astara för denna gången... kanske vi kan hitta på nåt en annan gång???

Men nästa kurs ( jupp... jag har redan fått veta att jag ska gå nästa kurs som heter "summit" om ett par månader...) ska jag ha antingen Whilma eller Maggie med mej. Det blir ju å mycket mer roligt att utvecklas i rätt riktning med sin egen häst.. Får se vem av dom som kommer passa bäst.. :)

Och på tal om Maggie och Whilma... Jag har fått hemläxa denna veckan och ska leka enligt "quest" kursen och se vilken av dom om jag kan ta med mej till ranchen och träna där.. Funkar det ultimat ska båda med och kommer då även få gå med lite i verksamheten och fösa kossor och sånt... Och jag kommer vara ansvarig för deras fortsatta träning och utbildning... :) Tänk att kunna träna oavsett väder, vilken attans lyx!!!

Hm.. kan se Maggie framför mej lägga öronen bakåt och tala nån envis kossa tillrätta.. hon kommer absolut leva upp till Häxan-Sur-Tant-nivån... :)

Fattar ni vad jag är glad för detta??? Fattar ni vilken jäkla nivåhöjning mitt liv får?? Fattar ni hur mycket jag kommer lära mej??? Fattar ni hur oerhört tacksam jag är??? Fattar ni ????

Näää... inte jag heller faktiskt... Men lycklig är jag... både för det jag har och det som komma skall...

Nånstans nån gång gjorde jag något rätt...

Som ni säkert förstår så har jag tagit stort intryck av allt som vi gick igenom i helgen, och visst hade jag varit och nosat på dessa lekar många år, men det är inte samma sak när man blir mer och mer införstådd med vikten av att veta varför...

Och jag sänder en sorgsen tanke till alla dessa hästar där ute som har ägare som inte vill utvecklas och som inte vill förstå hur olika personligheter behöver olika strategier... Likväl hos oss människor som hos våra älskade djur...

Men om vi är tillräckligt många som visar att det fungerar så kanske vi vinner mark med tiden... för hästarnas skull...

---------------------------------------------------------

Så idag var det planerat för lite hästlekar efter att jag kommit hem från ranchen... och tokigt laddad var jag redan igår och såg verkligen fram emot att leka på allvar... Men säg den lycka som varar...??

Efter att i härligt sensommarväder vattnat kossorna och gett lite hö och slängt upp lite skit i lastaren så såg jag fram emot en härlig stund med tanterna här hemma... Jo tack, men av detta blev det inget... när jag satte mej i bilen så började det småregna... som senare ökade lite grann för att till slut fullkomligt vräka ner och göra min eftermiddag allt mer mindre rolig....

Fast jag är ju ledig nu ett par dagar, och man kan ju inte ha tur jämt... Men i morron så... :)

-------------------------------------------------------

Jag tänkte jag skulle börja ha Loona med mej mer på jobbet så vi kan träna lite mer fokuserat och variationsrikt... Vilket tillfälle att sökträna henne när ranchfolket är i skogen och letar kantareller... ha ha ha... vad förvånade de skulle bli om Loona kommer rusande i full fart och markerar när dom går där med rumporna i vädret...

Skämt å sido.. Det skulle vara mycket nyttigt för henne och mej som ekipage att träna ihop med alla störningar där... Men först måste jag se till att vi har en fast punkt och chans till vila, så jag tänkte helt enkelt ta mej ett rum där som vi kan hålla till i mellan jobb och träning... Hur tycker ni det låter???

--------------------------------------------------------

Nähä, go vänner... det här går inte... nu har tiden rusat iväg och det är dags att ta tag i lite kvällsmat.. Jörgen kommer nog in snart hoppas jag...

Men innan dess ska jag ut till hästarna och checka att allt är ok med dom och gå en sväng med Loona i skogen... nu duggar det bara lite, så man får passa på... :)

Hat gott nu alla så hörs vi snart igen...

Glöm inte att krama varandra, då känns allt mycket bättre

Kramelikram

//G

6 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 0 kommentar

Fredag 2012-08-03 .. Lycka till Ruter...

Jaha... skämmas ska jag... en hel vecka och inte en enda rad skriven. Alla händelser har jag helt hållit för mej själv alldeles förlänge...

Just nu sitter jag på mitt rum på hotell "Make My Day" för att delta i en 4-dagars quest kurs på Jultorp. Kvällssolen lyser in i fönstret och nedanför går det en vacker paint och en underbart söt liten ponny. Det känns ovant att vara kvar över natten på jobbet, men jag vill inte pendla utan vill delta fullt ut.

Vi började igår med teori som slog hål på alla myter och Stefani och Anne var kunniga, engagerade och och väldigt roliga att lyssna på. I vårt lilla gäng var stämningen god och då är ju inte ens den mest krångliga lektion tråkig.

Eftermiddagen leddes av en av ranchens dedicators, Lisa, och vi fick praktisera teorin från förmiddagen. Jag var den ende som inte hade egen häst med och det var spännande och utmanande att lära känna Astara. Hon är en räddningshäst, ett varmblod som är väldigt känslig och mjuk.

Idag fick jag lära mej att hon var en typisk extrovert right brain horse. De ni!!!

Det är en väldigt intressant och utvecklande kurs och innehållet är väldigt brett och inspirerande. Jag har lärt mej mycket och idag när vi tog med oss en del av teorin upp på ryggarna vad jag både osäker och försiktig. Att bara vara passagerare var definitivt lättare sagt än gjort.. Men jag och Astara hittade varandra och med bara grimman och en ledtygel skrittade vi runt i korallen. Vilken känsla att kunna göra så med en häst man inte känner... och så vet man att det bara är rätt... Underbara lilla häst, tack... :)
Ikväll efter middagen ska vi gå en sväng igen...

Men min stora kärlek här på ranchen kommer jag aldrig ifrån. Han är vacker, klok, mjuk och jag dras till hans hage gång på gång. Han följer mej vart jag går bland honom och hans kompisar och står kvar länge och tittar efter mej när jag lämnar dom. Det är kärlek, jag lovar... :)

Kursen är slut på söndag och då kommer troligtvis hjärnan vara fullspäckad av allt vi gått i genom...så det gäller att smälta allt i rätt ordning och lite försiktigt sen plocka fram de nya kunskaperna...

-------------------------------------------------------------

Förra söndagen fick våran Ruter ett nytt hem och vi kan med glädje se fram emot hans livslånga resa med sin nya vän Carolin. Ett mer passande par får man leta efter..

Det var lite spännande när vi skulle lasta honom. Det är ju trots allt två år sen han åkte transport, och dåd med mamma Freja. Och inte ville vi ha en stressad ardenner pojk, så vi var överens om att ta det vansinnigt lugnt...

Men när vi diskuterade det lyssnade inte Ruter och det var med gapande munnar vi såg den store lille gossen kliva rakt på och bara vänta på att vi skulle stänga så han fick åka en tur...

Det är inte klokt va glad man blir... nåt rätt har vi ju gjort när han inte en endaste gång försökte stanna eller vända.. Nope, han var helt redo att börja sitt nya liv...

Och det är från djupet av vårt hjärta vi önskar dessa två riktigt lycka till... :)

-----------------------------------------------------------

Alla våra kissebebisar utom lilla Lillis har fått nya hem och familjerna är nöjda med sina små råttjägare. Och om jag ska vara ärlig så var vi lite malliga över att vi fått så bra hem till dom. Jag menar, det finns ju hur mycket katter som helst som söker nya hem...

Lycka till nu Carina och Josefin och hoppas allt går lika bra i fortsättningen .. :)

Men att vara mallig kostar på och döm om min förvåning när jag klev in på toaletten i måndags och Messie ligger och putsa på sina nya lilla bebis...

Jupp... hon var oxå dräktig och hade varit ute på äventyr, men det söta lilla resultatet kommer att få stanna på Ekedal...

-----------------------------------------------------------

Nu är det snart middag säger min mage, så jag ska ta och gå ner och se hur det blir med den saken... Garanterat gott blir det i alla fall... ;)

Ni får vara rädda om er så hörs vi en annan gång... Förhoppningsvis blir det inte ett lika långt hopp nästa gång...

Känn kärleken och krama varandra

//G

3 Augusti 2012 | Länk | Augusti 2012 | 1 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida