Du är bara en av alla som haft en svår barndom. Eller som inte fått tillräcklig hjälp från psykiatrin. För bara några timmar sen hade det kunnat vara synd om dig. Nu är du bara ett as. Du har gett offerfacklan vidare. Till hundratals.

Jag jobbar på en församlingsgård, och varje gång the ark´s "breaking up with god" spelas på radion, anstränger jag mig till det yttersta för att inte nynna med. Åtminstone inte i refrängen.

Och varje gång jag råkar nynna med iallafall, försöker jag bortförklara det med att det faktiskt svänger. Jag undrar om gud skulle hålla med. Han kanske också gillar den låten?

"Mina relationer har alltid bara bestått utav mig själv."

Vad är sanning?

Sverige förlorade för att jag kollade på matchen. Jag lovar. Det blir på något sätt alltid så när jag väl ser en match. Så förlorar de som jag hejar på. Jag borde ju bara lära mig att inte se på sport. Åtminstone inte såpass viktiga matcher. Förlåt, Sverige. Och grattis, Japan.

Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig.

Allting är egentligen bara ett substitut för något annat. Oftast är det nog ett substitut för det där hålet inombords som man inte lärt sig fylla på egen hand, och därmed tröstshoppar, tröstäter, tröstligger, trösttv-tittar, tröstignorerar. Bara stänger av alla känslor tills det jobbiga är borta. Tills det som är bra också är borta. Om man bara skulle skala bort allt, vad skulle hända då? Om vi bara var oss själva, våra kärnor, vårt innersta inre, vad skulle hända då? Hur skulle vi se ut?

Såhär kan man känna sig ibland.