(Mina) Tankar & funderingar
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
December (2017)
>>


Den 6/12-17, onsdag, klockan 13:46 (19 113)

Jag såg nu att det är nästan en månad sedan jag skrev något här senast, så, *ler*, medan det fortfarande bara är NÄSTAN en månad – och inte ÄR en månad sedan – kan jag ju passa på att sätta mig ner och skriva några rader. Jag har faktiskt ”förberett” mig genom att skriva ner några punkter som jag skulle komma ihåg att skriva om, när jag skrev, men sedan inte kommit längre än så. Förrän nu, då :)

Och på tal om att tiden går fort, så fick jag ett mail från B för några veckor sedan. Det var några månader sedan jag hörde från henne (och jag har INTE saknat att höra från henne!!), men nu skrev hon visst lagom i tid till sin födelsedag för att påminna om sin existens (så jag skulle komma ihåg henne och hennes födelsedag? Vilket jag ändå skulle ha gjort), och, just eftersom det var ett tag sedan hon skrev, började hon med att skriva något i stil med att ”Tiden går fort”. Och att höra det från just henne..!? Det kändes … märkligt… :/ Min första reaktion när jag läste det var att ”VAD gör HON som gör att tiden går fort!? Har hon / de börjat leva på något annat / nytt sätt än under åren jag bodde där (!?) för då gick tiden allt annat än fort…” Jag menar: Nu vet jag inte hur länge hon (och A) sov eftersom jag antingen var uppe före dem, eller efter dem, men direkt efter lunch gick de liksom och satte sig i soffan framför TV:n (lägg till att de bara hade tre kanaler…) och sedan satt de där fram till eftermiddagsfikat prick klockan två. Sedan gick de tillbaka till TV:n och satt där till middagen prick klockan fem. Sedan gick de tillbaka till TV:n, och kvällsfikat (prick klockan halv åtta) åts framför TV:n. Sedan tittade de på TV till kanske nio och då gick de och la sig. VARJE DAG..! Hur kan tiden gå fort när man lever det livet!? :o Eller, är det att de ”tvingades leva” det livet när jag bodde där, så att de, när de ”blev av med mig” (enligt de, äntligen) kunde börja leva ett roligare / mer innehållsrikt liv, och det nu är det som gör att tiden går fort..!? Hade det varit så – att de (inklusive mig) levt det livet när jag bodde där, kanske vi haft – bra (annars kan det lika gärna vara) – kontakt nu? Nu har vi liksom inte ens pratat i telefon sedan 2005..! Än mindre setts… Det dröjde ju x antal år innan B skickade första mailet… Hon kunde lika gärna ha låtit bli, men… Någonstans kan jag förstå henne… Det hade väl känts för hemskt att höra av sig en gång per år bara för att ”tigga” pengar, så för att det inte skulle bli så hemskt (om hon nu tycker det. Jag har svårt att tro det också…), kanske hon kände sig tvingad att höra av sig vid andra tillfällen under året också, då hon inte är ute efter pengar, men inte eller har något att säga…

För en tid sedan satt jag och skrev årets julkort, :), och… Egentligen gillar jag att göra det, :), men… Det beror på till vem / vilka julkortet är också… Jag mår alltid lite dåligt när jag kommer till B och A:s, och J och A:s adresser i adressboken… (Tack och lov är bådas i början , så jag blir ju av med det ganska fort, men, samtidigt så – just för att de är bland de första – så förstörs ju liksom hela skrivandet av julkort för dem vars adresser kommer längre fram). Just till dem fyra – och kanske främst B och A – skickar jag verkligen bara för att… :/ Det är mer av måste, än att det känns trevligt. Och… Det finns ju julkort med olika texter på baksidan, som ”God jul och gott nytt år”, ”God jul och gott nytt år, önskar …..”, utan någon text alls, så man får skriva sitt ”god jul” själv… Till B och A, och J och A väljer jag ALLTID julkort med texten ”God jul och gott nytt år, önskar ….” så jag bara behöver skriva mitt namn. På alla andra julkort la jag även till något i stil med att ”Hoppas att du får en bra jul- och nyårshelg, samt ett bra 2018!” och kanske något mer. Det gör jag INTE på julkorten till B och A, och J och A!! Jag bryr mig inte ens om att sätta dit något tomte-klistermärke eller deco-tejp med julmotiv!! De sekunder det tar att sätta dit något sådant, är ingen av dem värd!!

Jul, ja… Arton dagar kvar till julafton nu… Julkorten är skrivna, och julklapparna inslagna, men inte skickade än, utan det ska jag göra nästa fredag. Ja, förutom till L, men hon fyller ju år på onsdag, så till henne skickade jag födelsedagspresenterna och julklapparna samtidigt, och hon har redan fått det. Det är ju onödigt att skicka TVÅ paket (ett med födelsedagspresenter, och ett med julklappar) till exakt samma adress inom så kort tid ;) Plus att jag är lite för snål för att göra så, kanske… ;p
Annars har jag – tråkigt, men helt ärligt – inte några större förväntningar på årets julklappar från de flesta (undantag: T) som jag brukar få från… :/ Jag vill inte verka otacksam (!), men sanningen är ju den att jag oftast mest / bara får sådant jag INTE vill ha / behöver… :( Det blir så när folk som tror att de känner en – och BORDE göra det – ska ge en något… :/ Med få undantag, så blir det oftast HELT fel… :/ Och ändå ska man tacka och få det att låta som man fick EXAKT det man behövde / ville ha… Fast man i själva verket ganska omgående smyger det i kassen som ska till Röda Korsets insamling… Som sagt: Någonstans känns det som dessa människor borde känna en så pass väl att de VET vad man vill ha / behöver, men om / när det nu är så att de ändå inte gör det – känner en efter x antal år – så: Fråga!! Och gör sedan inte som T… Hon brukar fråga, jag brukar svara, men sedan hittar hon ändå på något helt annat… :/ Visst, Röda Korset får lite mindre saker att sälja i och med att julklapparna uppskattas av mottagaren, men… Ja… :/ Det ÄR faktiskt ”lite” surt att få en helt svart tröja, när man inte använder helt svarta tröjor (vilket givaren, OM den nu hade känt mottagaren, hade vetat). Till exempel… Sedan skulle jag kunna nämna x antal andra märkliga julklappar / presenter jag fått genom åren av folk som tror sig ha känt mig, men… Vi skippar det… ;) Jag måste ändå säga att bland det märkligaste jag fått, var – en skruvmejsel!! Jag förstod verkligen inte alls tanken bakom den presenten, och gör det fortfarande inte (även om jag har kvar skruvmejseln). Jag är verkligen inte den som använder så’nt!! Eller… Nu HAR jag ju använt skruvmejsel (!) under mitt liv, men… Nä, jag förstår verkligen inte tanken med det!? :o
----------------------------------------------------------------------
Inför förrförra fredagen hade jag, i god tid, hört av mig till både E och G och frågat om de ville / kunde ses och fika, eftersom jag visste att jag skulle kunna. Båda kunde, och eftersom det var nästan tre månader sedan vi sågs senast, kändes det ju lite extra roligt att det äntligen skulle gå att få till. Cirka en och en halv timme innan vi skulle ses, fick jag ett sms av G som skrev att hon inte kunde komma (visst, det KAN hända saker i sista minuter, men, anledningen som hon hade, hade man kunnat avvärja innan det hände!). E kom i alla fall, och vi kom ungefär samtidigt dit vi bestämt att vi skulle ses (= samma fik som alltid. Jag hade gärna sett lite variation eftersom personalen där är… inte otrevliga, men det märks att de är SÅ less på sitt jobb – vilket de låter gå ut över kunderna). När vi kom in, fick E genast syn på ett par bekanta (till henne), och fast det fanns lediga bord, gick hon raka vägen till deras bord (där det också fanns lediga platser) och satte sig. Ja, jag hade ju inte så mycket annat att göra än att hänga på (jag trodde det var E jag stämt träff med! Och att hon även ville träffa mig), och eftersom jag inte är den som pratar med allt och alla, blev jag sedan sittande där medan hon tjattrade på med sina bekanta… Vad hade JAG där att göra!? Jag trodde ju, som sagt var, att det var hon och jag som bestämt att ses (efter tre månader), men, väl på plats, så… Tydligen inte… Och inte nog med det, så kom en av dem som jobbar där fram och tjattrade på utav bara sjutton… Dock inte eller med mig, och det är jag väl inte direkt ledsen över, men… Nu träffade hon (E) ju på sina bekanta på plats, så jag vet inte om hon innan visste att de skulle dit, eller om det verkligen var en överraskning att de var där exakt då, men… Det påminde mig även om den gången för några månader sedan då vi (E, G och jag) skulle ses efter att inte ha setts på några månader, och E – utan förvarning – hade BJUDIT MED en av sina bekanta (som jag eller aldrig träffat). Om vi (E, G och jag) träffats oftare hade det kanske inte gjort SÅ mycket, men med tanke på hur sällan vi ses..!? Och E verkar ju inte direkt intresserad av att träffas eftersom hon – trots att det är mig hon bestämt träff med – ”dyker ner” vid samma bord som bekanta hon träffar på / bjuder in andra. Och bara det om att hon blivit så angelägen om att G ska vara med vid träffarna… Det fanns en gång i tiden när hon (E) ”vågade” umgås ensam med mig, men, det var lääänge sedan nu, och hon blir ju mer och mer att hon måste ha med någon annan för att ”våga” umgås med mig… :/ Och sedan blir det ju inte att vi umgås, just eftersom det finns någon mer med, som hon föredrar att prata med medan jag bara…. finns, eller något… :/
----------------------------------------------------------------------
Näst senast som jag fick ett brev av J skickade jag tillbaka det, oöppnat, men, i fredags fick jag ett nytt, ett till, brev från henne… Tydligen fattade hon inte vinken, men även den här gången skickade jag tillbaka det, oöppnat, så… Vi får väl se om hon förstår att det är slut…
6 December 2017  | Länk | "This is my life"!
Den 9/11-17, torsdag, klockan 8:55 (19 020)

I söndags var då min första LEDIGA dag sedan den åttonde oktober (= 28 dagar). Visst, det kändes ju kanske lite konstigt, ;), men samtidigt kan jag ju ärligt säga att jag inte längtade till jobbet, utan… Efter sovmorgon tog jag en promenad bara för att gå (inte i trasportsyfte, vilket det annars oftast / mest blir), och när jag kom hem unnade jag mig en betydligt mycket finare frukost än vad jag brukar äta. Sedan blev det inte så mycket gjort resten av dagen, faktiskt (trots alla arbetsdagar hade jag inte kommit efter med något), men, ja, det var rätt skönt… :) Jag antar att man njuter mer, när det inte är så ofta..?

Redan till förrförra onsdagen hade jag ju bestämt med M och C att vi skulle ses för en fika- och pratstund, men då var jag ju tvingen att ställa in samma dag eftersom min chef oväntat bytte mina arbetstider, och jag måste jobba… Nå, redan då bestämdes en ny dag, och det var igår. Det var nog i juni som vi sågs, planerat, alla tre senast, och M har jag sprungit ihop med två gånger sedan dess, och C en gång, och… Visst, det var ju trevligt att ses igår (!), men samtidigt känns det… inte så viktigt eller hur jag ska säga… Det kanske var viktigare för dem, än för mig, för hade inte de hört av sig, hade ju inte jag gjort det eller… Båda betydde mycket en gång i tiden, men nu..? Jag behöver dem liksom inte på samma sätt som jag gjorde då…

Redan förra onsdagen sa T att ”Jag hör av mig på måndag”, men – gjorde hon det? Nä, inte direkt. Och inte i tisdags eller… Igår träffades vi till och med som hastigast, och hon hade haft världens chans att prata med mig fysiskt och inte bara / ”bara” i telefon, men, icke… Jag trodde / hoppades faktiskt hon ville det, men… Vi har ju inte träffats ”på riktigt” på … tre veckor nu..! Samtidigt får hon ju betalt ändå, så… Egentligen behöver hon ju inte träffa mig ”på riktigt” för att få betalt, men någonstans hoppas / tror jag inte det BARA är pengarna hon är ute efter. Hoppas jag… :/

I tisdags skulle R ha kommit förbi på jobbet, men bara två – tre minuter innan hörde han av sig och berättade att han fått förhinder (nå, den här gången hörde han i alla fall av sig… Visserligen med kort marginal, men, förra gången hörde han inte alls av sig, så…) och skulle komma ”på fredag” istället. Nå, nu sa A (som troligen glömt R:s besök) att det inte fungerar på fredag, så ”i smyg” fick jag skicka ett mail till R om att det inte passar då. Nåja… För min del gör det ingenting!!

Innan jag började skriva på det här, skrev jag ett långt mail till G. Visserligen ska vi träffas på måndag, men, *ler*, lite inför… Däremot skrev ju jag av mig nu, så jag kommer nog inte ha så mycket att säga på måndag, :p, men – jag lyssnar gärna på henne ;)

I fredags tog jag förresten mod till mig (jo, jag HAR dragit på det…!) att fråga min chef om tre dagars ledigt i januari, och, *skrattar*, han lät nästan lite FÖR glad när han sa ”Självklart!” *skrattar* Det är ju inte för att jag trodde han skulle bli arg över att jag frågade och säga tvärt ”NEJ!” som jag dragit på att fråga, men… Ja, det var väldigt vad han lät glad… ;p Samtidigt fick jag en omedveten tajming eftersom han och hans sambo skulle åka bort dagen därpå… Han ”kunde” ju inte säga ”nej” då, liksom… *skrattar* Eller, jo, det hade han ju kunnat, men, jag tror att jag hade fått ledigt i januari ändå, även utan den där tajmingen… ;) Sedan åker han ju bort lite nu som då och är borta i alla fall en vecka åt gången, varje gång, så… Neka mig TRE DAGAR..!? Okey, han hade kunnat, men, som sagt var, det var jag aldrig orolig för, egentligen… Trots det var det jobbigt att fråga… :/

I tisdags var jag och lämnade in min klocka för lagning. De kunde inte göra det där då, så de skulle skicka iväg den till en verkstad; det skulle ta en vecka, och de skulle höra av sig när det var klart. Torsdag idag… Har de hört av sig..? Icke… En vecka, va!? Men idag tänkte jag ändå gå in och fråga efter den. Det HAR faktiskt gått lättare än jag trodde att vara utan, men…

Idag har jag skrivit önskelista till U inför julen. Jo, jag vet, det ÄR lite barnsligt att skriva sånt, men... Gör jag inte det till honom, får jag ingenting eller, så... ;)
9 November 2017  | Länk | "This is my life"!
Den 29/10-17, söndag, klockan 8:24 (18 981)

Som jag skrivit tidigare om här, så går det verkligen inte något vidare bra vad gäller brevvänner; oavsett om det är jag som svarar på deras annons, eller de som svarar på min… Och, nej, jag har fortfarande inte hört något från någon av de fem som jag nämnde förra gången, så, nu är det alltså verkligen över en månad sedan jag hörde från någon av dem, och chansen (risken?) att de ska höra av sig, minskar ju mer och mer. Samtidigt skulle jag ju inte bry mig om att svara OM de hörde av sig nu eller, så… De kan lika gärna fortsätta låta bli… Bryr man sig inte om att svara på ens en månad, så kan man nog bara lägga ner.

Däremot satt jag och kollade runt bland nya brevvänsannonser för en tid sedan och svarade på några. Vissa hörde jag aldrig ifrån ens EN gång (vilket någonstans ändå är okey. Jag menar: Inte svarar jag på alla märkliga människors mail som skrivit svar på någon annons jag lagt ut. Vill jag – vilket jag också skrivit i annonsen – till exempel ha tjejer som brevvänner, så – varför får jag då mail från killar!?), men jag fick också kontakt med i alla fall två som jag fått i alla fall några mail ifrån hittills :) Däremot svarade jag också – omedvetet – på en annons som visade sig skriven av en tjej som jag haft kontakt med tidigare (för några månader sedan), och som jag … Inte glömt bort, för jag kände igen hennes namn nu när jag såg det igen, men hon är inte eller någon som jag tänkt på senaste tiden, eftersom hon, ja, då tillhör en av dem som ”försvann” (bara slutade skriva efter max två brev). Det ironiska med henne var att hon – redan i första brevet till mig – var jättetydlig med att om JAG ville sluta skriva till henne, så skulle jag berätta det, så hon inte gick ovetande om varför jag inte hörde av mig, om det nu skulle vara så. Men, vad händer? Jo, tydligen gällde inte det henne, utan HON slutade bara höra av sig, UTAN att höra av sig med ett ”Jag vill inte längre fortsätta skriva till dig” eller något i den stilen, så, tydligen gällde det – att höra av sig – bara andra..! :/ Att dessa andra kanske skulle vilja bli behandlade på samma sätt, slog henne tydligen inte… :/ Och, nej, när jag såg att mailet var från henne, slängde jag det utan att ha svarat först. Visst – jag HADE kunnat börja ”bråka” och svarat att ”Ja men, hej igen! Jag väntar fortfarande på svar på brevet som jag skrev senast till dig, det jag skickade i juli”, men… Näää… :/

Samtidigt: Idag är min 21:a arbetsdag i rad, och… Jag måste erkänna att det faktiskt känns rätt skönt att INTE ha en massa brevvänner som man får brev från, som sedan blir liggande obesvarade på grund av brist på ork… Det är ju en så’n där stress-grej det också (man vet att man borde svara, men när man inte orkar, så…), så, på så sätt är det ju … ”bra” är fel ord (!), men i brist på annat, ”bra” arr flera har slutat skriva. Nu behöver jag ju i alla fall inte bli stressad över att brev samlas på hög och folk väntar på att höra från mig. Jag som brukar / brukade (?) vara så snabb med att svara dessutom…

Ja, som sagt: Jag är inne på 21:a arbetsdagen i rad, idag, och… Det lär bli MINST sex dagar till innan jag får en HELT ledig dag… Sedan – jag ÄR tacksam för att jag har ett jobb, så, det är inte det (!!), men… 27 dagar på rad… Och det verkar inte ens som jag får någon lön den här månaden… :( Vilket jag ju får när jag jobbar mindre än vad jag gjort nu… Hyran (och alla andra fasta räkningar) ska ju liksom vara betalda på tisdag… :/ Eller, egentligen imorgon eftersom banken ”spärrar” pengarna (till det som ligger på autogiro) en dag innan… Två räkningar (också på autogiro) dras ju redan den 25:e… Snacka om fall för ”Lyxfällan” = trots att man jobbar 27 dagar i rad, får man inte någon lön, så man måste ta sms-lån eller så för att få ihop till fasta räkningarna :/ Gärna lite mat också… Sedan behöver jag inte direkt oxfiléer, men… ;)

Så’na här gånger funderar jag – utan att egentligen behöva fundera på det, eftersom det inte gäller mig – hur de med barn får ihop det… Jag KAN ju ändå jobba så många dagar i rad eftersom det bara drabbar mig, men, om jag haft barn…?? Jag menar: ”Lämna in” barnet för några timmar när jag jobbar, komma och hämta det för några timmar mitt på dagen, ”lämna tillbaka” barnet vid sex-tiden på kvällen för att komma tillbaka vid åtta-tiden på kvällen… Att ”lämna in” det på morgonen och låta det vara kvar till åtta-tiden på kvällen (= låta bli att ”hämta hem” det de där timmarna mitt på dagen för att det nog skulle bli för ”hattigt” för barnet att dit – hem – dit – hem), skulle nog… Jag menar: Då blir ju barnet på dagis / fritids i alla fall tolv timmar per dag..! Och vilket dagis har öppet klockan åtta på kvällen!? Nu är jag ju inte SÅ insatt då (!), men de har väl oftast öppet när ”normala” människor jobbar och behöver ha barnen på dagis. För att inte prata om helgerna!! Vart skulle man göra av en kanske fyra-åring då..!? Helgöppet dagis? Finns det? Det borde ju finnas (det kan ju inte bara vara jag som jobbar helg!?), men… Nä, ibland är jag faktiskt extra glad att jag lever som jag gör – UTAN barn. Jobba MÅSTE man ju liksom göra (!!), men, ja, vart skulle jag ha ”gjort av” barnet!? Lämna honom / henne ensam hemma känns ju inte direkt lagligt eller… :/ På riktigt: HUR GÖR DE SOM ÄR FÖRÄLDRAR!!?? :o

Tillbaka till ämnet ”brevvänner” så, en av dem jag haft kontakt med längst, och vi brukar skrivas i alla fall en gång varje vecka… Nu var hon bortrest under tre veckor, men tills hon kom tillbaka till Sverige igen, hade jag ju svarat på hennes senaste brev och även postat det, så det skulle ligga och vänta på henne när hon kom hem igen. Hon kom hem på en måndag, och – redan på onsdag samma vecka fick jag ett brev från henne (ja, ett svar på det som låg och väntade när hon kom hem). Dock kom jag hem först vid kvart över sex – halv sju på onsdagskvällen efter en lååång jobbdag, så det blev att jag läste brevet som ”god natt-saga”, och under torsdagen blev det, av olika anledningar, inte tillfälle att sätta sig ner och svara eller, och, skulle jag ha svarat, hade jag måst posta det innan klockan fyra (då brevlådan töms) för att hon skulle få det dagen efter. Nä, det blev alltså inte något brev skrivet för min del under torsdagen, så hon fick alltså inte något på fredagen. Och på kvällen får jag ett sms från henne ”Hej! Allt bra?” och menar om det har hänt något bara för att hon inte fick något brev under fredagen..!! Under de TRE VECKOR hon var bortrest fick jag inte ens ett vykort av henne, men nu, när hon inte fick något brev varken på torsdagen eller fredagen (= två – tre DAGAR efter att jag fått hennes) DÅ blev det …. Ja… :/ Från början var ju tanken att hon bara skulle vara borta två veckor också, och eftersom det var först när jag sms:ade ett ”Välkommen hem” på den jag trodde hon skulle komma hem, som hon berättade att hon skulle stanna ytterligare en vecka, så verkar det ju inte ens som hon tänkt höra av sig och berätta det..! Hade jag inte hört av mig, som sagt var, i tron om att hon varit hemma, hade hon nog inte tänkt höra av sig och ”Jo, jag stannar en vecka till :)”. Men JAG skulle minsann svara på HENNES brev på max två dagar efter att inte hört ifrån henne på TRE VECKOR..!? :/

I tisdags morse fick jag – oväntat, men ändå inte, eftersom vi nämnt det när vi träffades för x antal månader sedan – ett sms från M som frågade om vi (hon, C, och jag) kunde ses för en prat- och fikastund ”imorgon klockan två”, och eftersom jag trodde att ”till dess har jag slutat jobba för dagen”, så – absolut! :) Senare kom min chef och sa att ”Imorgon tänkte jag att du kan börja klockan två” = exakt den tid jag trodde att jag skulle ha slutat till, och därmed skulle kunna träffa M och C, så, ja, istället för att sluta klockan två, var det nu klockan två jag skulle börja. Och det var alltså bara att höra av sig till M och ställa in… :/ SÅ många har jag inte jag umgås med ändå, och just M och C har jag inte träffat på MÅNADER (jag blev faktiskt förvånad över att de tog initiativ till träffen den gången också)… Men… Nä, jobbet måste väl gå först… Jag tackade ju ”nej” när E bjöd in till någon grej för några veckor sedan också, och hon är inte eller någon jag träffar ens varje månad längre. Jobbet först, och, jag tänkte på det för några dagar sedan faktiskt:
* SÅ många har jag inte som jag umgås med så, men – inte ens dem kan jag träffa ens en gång i månaden längre… På grund av jobb…
* Nu är det visserligen brevvännerna som slutat skriva den ena efter den andra, men… Med tanke på mina smått galna arbetsperioder, är det rätt skönt att inte ha dem som stressar på…
* Träningspassen… Ja… De är viktiga för att jag ska orka och må bra, men… På grund av jobb blir det ju inte så ofta…
Ja, det är ju ungefär där jag hade min fritid: Några få vänner att umgås med, brevskrivandet, träningen… Senaste tiden känns det som det mesta av det har minskat / försvunnit för jobbets del… :/ Men, man måste ju jobba… Jag får ju inte betalt varken för att träna, skriva brev eller träffa vänner… I och för sig verkar det ju inte som jag får någon lön den här månaden från jobbet eller, men… :/
29 Oktober 2017  | Länk | "This is my life"!
Den 16/10-17, måndag, klockan 8:04 (18 924)

För några månader sedan var det ju ett flertal brevvänner som ”försvann” (= inte hade hört av sig på en månad, och gör man inte det, kan man nog glömma att de alls ska höra av sig igen) under kort tid. Efter det hann / kunde jag ändå ”bygga upp” en ny kontakt med flera stycken (både att jag svarade på deras brevvänsannonser, och att de svarade på min), men… Förra veckan insåg jag att ingen av dem (eller) blev någon långvarig kontakt, utan tvärtom ”försvann” alla nästan ovanligt snabbt:
* E frågade om min adress för att skriva första brevet, men brydde sig aldrig om att göra ens det.
* K som skrev elva sidor (!!) i sitt allra första brev, svarade aldrig på mitt brev till henne (men… Efter att ha skrivit elva sidor första gången, kanske hon inte hade något mer att säga? Och trots de där elva sidorna, använde hon inte frågetecken en enda gång, så – hur intresserad var hon av att lära känna mig..? Egentligen… *hmm*)
* M hann jag få två brev ifrån (och skrev lika många till), men fick aldrig något svar på mitt senaste…
* Och, ja, sedan var det då två till, men som jag redan glömt bort vad de hette, och som jag fick ett – två brev från innan de ”försvann”, så… :/
* J hade jag ju mailkontakt med i cirka ett år, men nu har jag inte hört från honom sedan i augusti, så, jag antar att han ”försvunnit”. Och L, som jag också hade mailkontakt med, men i max två månader, har jag inte eller hört något från, så… Ändå är det tommare / mer ovant att inte få riktiga brev med posten, än mail. Trots att J och jag hade kontakt så pass länge som vi ändå hade, kan jag inte säga att jag saknar kontakten, så… Troligen fick jag inte ut så mycket / något av den. Och detsamma gällde väl troligen även honom, med skillnaden att han faktiskt ”tog mod till sig” och slutade skriva.
Men, ändå… Jag fattar inte..! Eller, okey… Jag fattar att man inte kan passa ihop med ALLA (varken i ”verkliga livet” eller via brev / mail), men… När SÅ många ”försvinner”!? :/ Vad är det som är fel!!??

I förrförra veckan, på tisdagskvällen, fick jag i alla fall en chans att prata med B, och vi hade då inte pratat sedan midsommarafton!! Vi har nog känt varandra i sexton år (!) nu, men så långt uppehåll utan att ha hörts av (via telefon) har vi nog inte haft, tror jag… Men, det var absolut roligt att prata med honom, och bara det att få höra hans röst..! :)

Och, på tal om att inte ha hörts av på länge, så… Igår var det på dagen ett år sedan jag pratade med T senast, och… Han är en av dem som jag har känt allra längst (= 23 år!!), och även om det blivit längre och längre mellan telefonsamtalen genom åren, så, ett år har det ändå ALDRIG gått tidigare, utan vi har hörts av i alla fall två gånger per år. Men, med tanke på hur telefonsamtalet då för ett år sedan, slutade, känns det inte riktigt aktuellt att ringa eller… :/
----------------------------------------------------------------------------
Det är ju över en månad sedan (det kunde ha varit närmare i tid, men nu blev det inte så) jag träffade E (och G) nu, och igår hörde E oväntat av sig och frågade om jag ville / kunde följa med på något arrangemang som var igårkväll, men, just för att det var så länge sedan vi sågs, kändes det ju inte som bästa sättet att träffas på efter så pass lång tid, så… Ja, jag vet: Nu dröjer det ännu längre tills vi ses, men… :/
----------------------------------------------------------------------------
I lördags träffade jag i alla fall T, och det var lika roligt som alltid att få umgås med henne! Jag önskar att det kunde vara oftare, men det skulle nog inte fungera, så, jag tänker inte ens föreslå det; varken för L som bestämmer, eller för T som… väl, ja, också har något att säga till om ;)
----------------------------------------------------------------------------
Både i lördags och igår sov jag till klockan kvart i tio på förmiddagen. Jag är faktiskt lite chokad själv, :p, men, det gjorde ju inte något… Dock gick jag inte och la mig senare än vanligt, så det blev alltså några extra sömntimmar… Idag vaknade jag däremot redan vid halv fyra, och skulle inte gå upp förrän en timme senare, men, ja, vid fyra gick jag upp. Det blir alltså en rätt lång dag idag ;)
16 Oktober 2017  | Länk | "This is my life"!
Den 22/9-17, fredag, klockan 15:26 (18 835)

I tisdags när jag var in på …. för att låna datorn som jag brukar använda då och då, såg, direkt jag kom innanför entrédörren att J satt i receptionen..! :/ Inte för att jag hade glömt bort honom (!), men samtidigt är det – tack och lov! – jättelänge sedan jag såg till honom både där (som ändå är hans jobb!) och över huvud taget, så… :/ Tack och lov var han upptagen med annat, så jag tror inte att han hann se mig. Han hade i alla fall inte tillfälle att säga ”Hej!” (vilket är hemskt nog, men har han väl kommit igång och sagt det, börjar oftast en utfrågning utan dess like, och kring ALLT som han verkligen inte har med att göra!), och även om han nu såg mig, följde han inte efter mig sedan han slutat med det han var upptagen med, och började tjattra på. Så… Ja, jag vet inte om det – att jag såg honom i tisdags – betyder att han är tillbaka igen efter x antal månaders frånvaro, men… Jag vet ju när han brukar vara där, NÄR han nu är där, så nu ska jag i alla fall, så långt jag kan, börja undvika att vara där då… Honom orkar man ju bara inte med!!
--------------------------------------------------------------------------------
Som jag förstått det, så var det nu på måndag som min chef skulle åka bort, men – det visade sig att det visst var redan idag, så idag har jag… Okey, jag HAR jobbat (! :p Som vanligt / oftast när han åker bort, ser han ju till att hålla mig sysselsatt: Både med en att-göra-lista innan han åker, men sedan drar han sig inte för att skicka sms då och då med ännu fler arbetsuppgifter, så – han håller mig sysselsatt, även på distans :p), men sedan passade jag ju – som oftast när han är borta – på att vara med på lunchträningspasset. För att jag kan… ;) Att jag tränar kvällstid är ju liksom inte något konstigt, ;), men, ja, när jag ju kan, passar jag ju på att vara med på lunchpassen. Också. Sedan blir det ju ändå pass ikväll, så, *ler*, det ena utesluter ju inte det andra ;) Jag tänkte passa på, på måndag, och tisdag också ;) Kanske även onsdag, men, *ler*, det beror på om jag måste jobba / ställa iordning inför frukosten på torsdag. Isåfall går ju det före, men – jag hoppas att i alla fall passet på måndag blir! Det finns ju som kvällspass också (en gång i veckan), men – i torsdags blev det inställt på grund av få bokade, och – en stund efter att jag fått meddelande om det, fick jag ett nytt meddelande om att de även ställer in det passet (som alltså redan var utlagt för bokning och som jag bokat in mig på), nu på torsdag (= hur kan de veta intresset för att gå på DET passet redan en vecka innan, eftersom de bestämde sig för att lägga ner det!?), så… Ja, jag hoppas att det blir på måndag!! Förresten: Det var H som hade lunchpasset idag! :)

Och, på tal om ”träning”… Som sagt var, så blev passet inställt igår, så jag funderade på om jag skulle avboka passet som jag tänkt gå på efteråt; klockan sju är sent för ett första pass, man vill gärna ha kört något innan. Hur som, så avbokade jag inte, men… Gissa om jag ångrade mig!? Väl på plats var A där också!! Hon går ju liksom ALDRIG på den typen av pass! Men, igår var hon alltså där, :/, och – ”naturligtvis” (tyvärr!!) – fick jag henne som ”partner”! :( Gissa om jag ångrade mig att jag inte avbokat!? Då hade jag ju sluppit henne!! Som sagt var, så vet jag att hon tränar mycket, men – det märktes då verkligen inte!! Och då slogs jag av tanken på hur bra det ändå är som jag håller på: Med varierad träning! Dessutom är det ”ganska” svårt / jobbigt att ha en ”partner” som väger så där säker tjugo kilo mindre än en själv… :/ Jag hoppas att jag skämde bort henne, så hon inte kommer tillbaka ;) Eller, i alla fall så JAG slipper ha henne som ”partner” igen!! Dock är det inte någon annan som vill ha henne eller (och jag förstår ju varför!), så… :(
--------------------------------------------------------------------------------
T och jag skulle ha träffats i helgen, men… Nu åkte hon ju bort idag och kommer hem sent på onsdagskväll (eller snarare natten mot torsdag) igen, så… Det känns som det inte blir så ofta vi ses längre… :( Senaste två veckorna har vi kanske setts max fyra gånger (varav en verkligen som hastigast)

Men, på tal om att ”ses”… De gånger min chef är bortrest en fredag, brukar jag ju alltid (i alla fall ”oftast”) höra av mig till E (och G) för att föreslå att vi ska ses och fika / äta lunch. Men, till idag… Nä, jag hörde aldrig av mig… Det är ganska precis en månad sedan vi sågs senast (en fredag, då min chef också var borta då), men… Det känns verkligen inte som så länge sedan, och, visst, jag tänkte ju tanken att jag skulle kunna höra av mig nu när jag kan, men… Näää…. Det känns som det är kanske max två veckor sedan vi sågs, och även om det nu inte är det – utan det dubbla – så… Inte för att jag vet när nästa gång kan bli, men… Det känns liksom inte som det gör något…
--------------------------------------------------------------------------------
Idag är det förresten ganska exakt på dagen tre månader sedan jag pratade med B senast, men, nu har jag ju – vilket han dock är omedveten om – lagt över ansvaret om att höra av sig, på honom, så, vi får väl se när han anser sig ha tid att ringa… Tre månader utan kontakt har nog i alla fall aldrig hänt under de sexton år vi känt varandra… Men, ja, nu är det upp till honom. Han har väl / ju sett att jag försökt få tag på honom, men – har han ringt tillbaka en enda gång..!? Nä, inte direkt…

Och när jag kollade när jag skrev senast till J, visade det sig att det var den första september… Jag har fortfarande inte hört ifrån honom… Ska jag gissa att han – när (”om”) han väl skriver, kommer med samma ursäkt som senaste två – tre gångerna..? Fast det egentligen inte är någon ursäkt, utan något han faktiskt skulle kunna kolla upp sedan han skickat mailet… :/
22 September 2017  | Länk | "This is my life"!


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & A-M *                                             Skaffa en gratis hemsida