(Mina) Tankar & funderingar
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Juli (2018)
>>


Den 23/6-18, lördag, klockan 10:16 (21 601)

I måndagsmorse påbörjade jag då sommarens resa mot V, och… Jag visste ju redan innan att S ligger i närheten av V, och att T har ett hus / en stuga (?) där, men… Ja, så klart att jag kom att tänka mer på honom än i vanliga fall nu när jag var så pass nära S som jag var… Sedan var det ju INTE för att ”stalka” T som jag åkte till just V (! :p Isåfall hade jag ju lika gärna kunnat åka till S – vilket jag nu inte gjorde), men… Nu vet jag ju visserligen inte ens om T var i S just exakt då, men isåfall… Så (fysiskt) nära honom har jag isåfall inte varit på… Sedan juni 2004 då vi sågs senast… Men, med tanke på hur kontakten varit senaste åren – och speciellt sedan oktober 2016 – så fanns det bara inte att jag, när jag nu var i V, skulle höra av mig till honom och berätta att jag var där och föreslå att vi skulle ses; antingen att han skulle komma till V, eller att jag skulle åka till S! Inte ens innan jag åkte till V (vilket jag ändå vetat sedan i mars att jag skulle) tänkte jag tanken på att kontakta honom ; berätta att jag skulle dit, och höra om han kanske ville ses. Sedan slogs jag ju – när jag nu var i V – av tanken på att… Även om chansen var … inte ”obefintlig”, men väldigt, väldigt liten (ens om han var i S då) vi hade ju kunnat springa ihop..! :o Jag hade nog känt igen honom, men… Okey, jag är fortfarande brunett (:p) precis som jag var 2004 – och alltid har varit, men… Det är ju ändå fjorton år sedan..!! Och är man inte förberedd på att man kan träffa på någon så där eller, så… JAG hade ju ändå en liten tanke på att jag kanske, eventuellt, kunde springa på honom, men – han för sin del visste ju inte ens om att jag var där, så…

I onsdags, när jag kommit till tredje och sista stoppet, på min resa (S) fick jag ett sms från E (som också bor här i K) som frågade om jag ville / kunde ses för en fika tillsammans med henne, (H), och G ”om en timme”. Och då var jag alltså i S = xxx antal mil härifrån … *Hmm* Nä, det fungerade ju inte direkt, :p, men, det var, ärligt, inte något jag blev direkt ledsen över att missa eller… Senast, när JAG föreslog att vi skulle ses, träffade ju E på någon M som hon sedan satt och pratade med, och G ägnade sig åt H och någon kompis till henne, så… Ja, fast det var JAG som bjudit in till träffen, så umgicks de (E och G) ju ändå med andra, och jag… tja… bara satt där i en och en halv timme och undrade vad fasiken jag hade där att göra, för, de var ju inte direkt intresserade av att umgås med mig, utan såg tydligen mest min inbjudan som ett tillfälle att ses – och umgås med någon annan… :/ Alltså: De märkte knappt av mig den gången – fast jag satt vid samma bord! – så… Hur skulle de kunna märka min frånvaro nu i onsdags, när jag faktiskt på riktigt inte var där..!? Näää, knappast!

När jag träffade M i början av förra månaden, kunde ju inte C vara med, så M föreslog att vi skulle ses senare, alla tre, och äta lunch, och hon skulle höra av sig när hon pratat ihop sig med C. Jag berättade ju att – och när – jag skulle åka, så vi pratade om att ses veckan innan (= ja, förra veckan blir det ju), men… M hörde aldrig av sig då, och gjorde det inte den här veckan eller (OM hon tagit miste på när jag skulle iväg. Sedan hade det ju ändå inte fungerat för min del den här veckan då, men…), så, nä, det blev nog inte något av det…

Innan jag åkte, skickade jag varsitt mail till B, och Å som svar på deras mail jag fick i mars, och som jag nu tänkte få undan innan jag skulle iväg, så jag kunde släppa det medan jag var borta, och, jag tänkte väl att det skulle dröja i alla fall några månader innan jag hörde något från någon av dem igen, men… När jag kollade mailen igår (= första gången sedan förra fredagen. Jag har ju haft Internet-ledigt också :p), så hade jag redan fått ett mail från B – och, anledningen till att hon hörde av sig så förbaskat snabbt misstänker jag starkt beror på att hon var ute efter pengar… :/ Det – pengar – var väl liksom egentligen enda anledningen till att hon alls hörde av sig första gången för x antal år sedan också, misstänker jag… Jag är inte förvånad, men, det är ju lite dåligt gjort hur tydligt det är vad hon vill… :/ Inte nog med det, så verkade hon vara ute efter ännu mer än vad hon direkt skrev om i mailet, men, det ska jag absolut försöka förhindra..! De summorna det kommer att handla om, ska hon INTE få!!!!

I söndags – alltså dagen innan jag åkte – svarade jag också på ganska-nya-brevvännen-E:s brev (jag har skrivit två till henne, och fått ett av henne tidigare), som jag postade innan jag åkte. När jag kom hem i torsdagskväll såg jag att jag fått ett brev från henne, men läste det inte förrän igår eftersom jag kom hem ganska sent, och bara längtade efter min säng (;)). Hur som: Hon verkar ju totalt sinnesförrvirrad..!! Dels var det ju inte SÅ länge sedan hon skrev senast – vilket jag också gav respons på i mitt svarsbrev – men ändå upprepade hon sig mer än en gång om så’nt hon redan skrivit – och hon frågade om jag har några sommarplaner; vilket jag ju besvarade i söndagens brev, där jag skrev något i stil med att ”Imorgon åker jag till V, vidare till S, och vidare till S”. Det skummaste var – utan tvekan! – dock när hon skrev att ”Spännande att båda är kyrkomusiker. Är ni troende, eller arbetar ni bara?” och ”Hur träffades du och din man?” VA!? :o :/ Det där begrep jag absolut INGENTING av!? ”Kyrkomusiker”!? ”Min man”!? :o Det känns helt klart som hon – av någon anledning – postat någon annans brev till mig..! :/ (Och det till mig, till någon annan!?) Sedan såg jag att hon daterat brevet till ”den 17/6-18” = samma dag som jag skrev mitt senaste brev till henne..! Så – det kan ju alltså inte vara ett svar på mitt senaste brev till henne, som hon då inte ens hade fått… :/ Nää, jag har INTE svarat på brevet, och, vet inte än om jag ska göra det eller… Det kändes ju inte som det var till MIG, som sagt, även fast det var min adress på kuvertet… :/

När jag åkte från S i torsdags, var det bussbyte i A, och eftersom det var cirka två timmar tills bussen till S skulle gå, passade jag på att gå in på biblioteket i A; inte för något speciellt, utan bara för att kolla runt lite, och – då slogs jag av tanken att ”När gick jag omkring på biblioteket hemma bara för att ’kolla lite’ liksom!?” Ärligt: Jag minns inte!! Lånar böcker gör jag ju (!), men då har jag ju redan hört talas om dem / läst om dem innan, och reserverat dem, så jag bara hämtar dem när de kommer (= det är sällan eller aldrig böckerna jag är ute efter, finns på biblioteket här), men annars...? Nä, som sagt, gå runt där ”bara för att kolla” minns jag inte ens senast jag gjorde..! Kanske det är en semester-grej..? ;) Plus frukostarna jag åt där tisdag, onsdag, torsdag… Jösses…! Bara det att jag satt ner och åt frukost i 30 – 45 minuter…! När händer det senast hemmavid..!? Näää, inte direkt… ;)
23 Juni 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 6/6-18, onsdag, klockan 6:45 (21 407)

*Skrattar* Okey, okey… Jag erkänner: Jag HAR faktiskt redan (= för några dagar sedan) beställt julklappar till både I, och A, men, när jag nu hittade något på rea som jag tror – och hoppas! – att de skulle bli glada för..!? Är det då SÅ fel att köpa så’nt redan..!? *skrattar* Nog för att jag brukar vara ute i god tid, men… :p Samtidigt tänkte jag INTE på det som JULklappar när jag såg det, utan tänkte mer att ”Det skulle I gilla”, ”Det skulle A gilla”, och sedan att det blir julklappar är ju… Ja… *skrattar* Sedan köpte jag ju inte just det där jag nu köpte BARA för att det var på rea (!!), utan jag köpte ju något jag tror de blir glada för också..! Att det var på rea var ju bara ett plus, *ler*, och, jag skulle nog inte ha köpt just det där OM det inte varit på rea.
-----------------------------------------------
I måndags blev det övertid på jobbet, men jag behövde inte jobba kväll (som jag annars skulle ha gjort). Igår blev det också övertid, och fram till strax före klockan sex på kvällen var jag inte inställd på kvällsjobb eftersom jag mer eller mindre blivit lovad att jag inte skulle behöva, men då, vid sex-tiden, såg jag ett sms om att jag visst skulle behöva komma ändå och jobba även kväll, så… Ja, då blev det så ändå… ;) Det är ju en evig tur att jag lever som jag gör – UTAN barn och / eller sambo – för hur skulle det annars fungera!? Och hur fungerar det för dem som har något av det (eller båda! Främst barn, kanske…)!? Inte för att jag egentligen, behöver fundera på det eftersom jag då, som sagt var, (tack och lov!) inte har något av det, men, ja… Lite smått fundersam kring hur de får ihop det, kan jag ju inte låta bli att vara. Jobba MÅSTE man ju liksom..!

Hur som, är det i alla fall målsträcka på jobbet innan sommarens semester nu, och i år har jag tio dagar. Förra året var det tolv om jag inte minns fel, men, *skrattar*, på något mystiskt vis har de tydligen minskat… ;) Konstigt! *Hmm* *ler* Nå, jag kan / hinner ju ändå iväg på en resa, och annars… Ska jag bara vara hemma, kan jag ju lika gärna jobba, så, :), och, på riktigt, så hörde jag att om man bara hinner det man vill, så spelar det visst inte någon roll hur lång eller kort semester man har. Fyra veckor i rad skulle nog inte vara något för mig i alla fall..! Ja, OM det nu inte varit så att jag skulle vara bortrest i fyra veckor, men… Så länge har jag aldrig någonsin varit borta, och nu… Som sagt, ska jag ändå vara hemma, kan jag lika gärna jobba :) Varför ska jag vara ledig om jag ändå bara ska gå hemma..? :/ Det finns det ju liksom inte någon mening med… :/
-----------------------------------------------
Igår fick jag ett sms från E som bjöd in till … tja, vad man nu ska kalla det…? ”Temadag”? Fast det blir nog bara någon timme, men ”tema” i alla fall…. i …. på lördag kväll. Jag har inte bestämt mig, men, det lutar nog åt att jag går. Även om jag är … *hmm* skeptisk till att det skulle fungera, och att jag skulle få ut något av det (mer än det vanliga: Att känna att jag inte alls passar in, alltså). Visst, det vore väl trevligt / roligt OM det fungerade, men… Just något sådant har jag ju inte erfarenhet av tidigare då (!), men liknade situationer som jag tror det där kan bli, har jag ju… mindre bra erfarenheter av, så… :/ Och, jag tror inte att de som anordnar den där tillställningen är riktigt rätt (eller vad jag nu ska kalla det) att anordna sådant, för de har då verkligen inte visat något av den sidan tidigare, så… :/ Nja… Vi får se, men… :/
-----------------------------------------------
Innan jag började skriva på det här, fick jag (äntligen) ihop varsitt mail till Å, och B som jag fick varsitt mail från den sjuttonde, samt 27:e mars, men som blivit liggande obesvarade. Inte för att det är jättebråttom att skriva till någon av dem eller (jag skulle gärna slippa skriva alls, om det var så!!), men, ja nu vill jag få undan lite innan semestern, och då var en punkt på listan att skriva till dem. Det tog ju max en halvtimme att skriva till båda nu när jag väl satte mig, men… Jag har ju egentligen inte något alls att säga till någon av dem!! Och de har tydligen inte så mycket / något att skriva om till mig eller, eftersom deras mail mest handlade om vädret som var då, i mars när de skrev mailen, vilket då var ett bra tag sedan och känns hemskt inaktuellt nu två och en halv månad senare… :/ Ja, som sagt; JAG skulle kunna skippa de där kontakterna när som, utan att alls saka de..!! Pratar om vädret gör man ju bara / mest för att man egentligen inte har något att säga, men tycker att man ändå måste / ”måste” säga NÅGOT. Visst, det hade varit skumt om någon av dem skrivit om djupare saker – det ska jag erkänna! – men… :/
-----------------------------------------------
Visserligen träffade jag T så sent som i måndags (*skulle visserligen gärna träffa henne oftare, men…*), men eftersom hon (och A) åker bort nästa lördag, och T kommer tillbaka först i början av juli (A kommer tidigare), nämnde hon att vi kanske kan ses och äta lunch någon dag så det inte dröjer FÖR länge innan vi ses igen. Jag hoppas att det blir (!!), men vet ju hur hon är också, så HELT säker är jag inte… Men, jag hoppas, som sagt! Annars dröjer det ju till juli innan vi ses, och, som sagt, jag skulle gärna träffa henne oftare än vad vi redan gör, men…

På tal om ”lunch” så föreslog M, när vi sågs i början av maj att hon, jag, och C skulle ses och äta lunch ”veckan innan midsommar”. C kunde ju inte vara med när vi (M och jag) sågs, så honom är det bra länge sedan jag träffade (eller alls hade kontakt med). Än har jag dock inte hört något, så, vi får väl se…
-----------------------------------------------
Det är ganska precis på dagen två veckor sedan en K ringde upp och sa att hon skulle kontakta L, som i sin tur sedan kunde höra av sig till mig, men… Än har jag inte hört något, och jag vet inte om det beror på att K aldrig kontaktade L, eller om hon (K) gjorde det, men att det sedan är L som inte hört av sig till mig..?
-----------------------------------------------
Nästa vecka (troligen på torsdag) ska jag in till G:s jobb och ge henne en liten midsommarpresent. Midsommarafton är ju först veckan därpå, men eftersom jag inte kommer att ha möjlighet att hälsa på henne den veckan, får hon den (presenten) i förskott ;) Jag ska även skicka en liten midsommarpresent till T, eftersom jag inte eller kommer att kunna göra det under själva midsommarveckan.

A tar studenten nästa vecka också, och även om jag inte direkt skulle säga att jag känner henne, så… Ja, jag vet ju lite mer vem hon är i alla fall, och har tänkt ut i alla fall en liten (med betoning på ”liten”) överraskning :)

Studenten, ja… Fjorton år sedan jag själv tog studenten..! Jösses, vad jag känner mig gammal när jag tänker på det (att det var så pass länge sedan)..!! *skrattar* Samtidigt har de här åren sedan dess gått riktigt, riktigt fort..!! Klart MYCKET fortare än de tretton år som jag – ofrivilligt – var fast i skolans värld…
-----------------------------------------------
I fredags skickade jag förresten första brevet till en ny brevvän – E – och, jag hoppas att det blir en kontakt som håller en längre tid (!), för det har varit lite si och så med sådana (brevväns-)kontakter senaste tiden… :/ Det som talar emot att det skulle hålla, är väl att det skiljer tio år (vilket ibland är ganska mycket) där jag är den som är … äldst *hmm* *ler*, men det som talar för att det håller, är väl att vi ändå verkar ha en del gemensamma intressen, och, det (att ha något gemensamt) är kanske – förhoppningsvis! – viktigare än åldern..! Det enda som är… I annonsen jag skrev när jag sökte brevvänner (och hon svarade. Sedan fick jag svar från några halvskumma typer också, men de brydde jag mig inte om) var att de skulle leva likande liv som mitt (singel, utan barn), och, ja… Att hitta så’na i sin egen ålder, när man är i den ålder jag är, är visst… ganska omöjligt, så, tja… Då kanske man har mer gemensamt med en 22-åring..? I den åldern är det ju inte lika… ”konstigt”… att INTE ha varken sambo eller barn… Men, ja, försök att hitta en 32-åring som har varken eller..! :p
6 Juni 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 26/5-18, lördag, klockan 5:11 (21 378)

I måndags tog jag då äntligen ”mod” till mig för att ringa till …. Det visade sig dock att det inte var dem jag skulle kontakta i första hand, utan han som svarade, hänvisade till …. Ja, ja, okey… Jag ringde dit istället, och hon som svarade (eller snarare ringde upp, eftersom det var ett så’nt ställe där man ringer och meddelar att man vill ha kontakt, också ringer de upp när det passar dem) var inte säker på att det var dit jag skulle vända mig (eller), men hon skulle kolla upp det. Jag trodde faktiskt inte jag skulle höra av dem något mer, men i onsdags ringde hon allt upp. Hon berättade att L slutat hos dem, men att hon kunde ta kontakt med henne, och be henne kontakta mig, så kanske vi ändå kunde ses. *Hmm* Nåja… Nu hade det ju verkligen inte behövt vara L – kanske det snarare hade varit en fördel med någon annan!? – men, okey… Kanske det kan vara bra med L också? Om inte annat, så känner / ”känner” hon mig ju sedan tidigare. I skivande stund har jag dock fortfarande inte hört något från L, så, vi får väl se… Kanske inte den första kvinnan hörde av sig till henne, så L inte vet något, kanske L inte … bryr sig… Jag vet inte… Vi får se nästa vecka… Hör jag inte något under nästa vecka, så… Tja… Då lät det nog inte bli något, misstänker jag….

Till klockan två igår eftermiddag var jag på … för att möta upp E, och G för en fikaträff – den första sedan början på februari (i år, visserligen, men ändå… :p), så, egentligen borde man väl ha MASSOR att prata om (vi har ju inte haft kontakt på något annat sätt sedan dess eller!), och, ärligt, så såg jag fram emot att träffa dem så det var inte bara någon ”samvetsgrej” – men… Första tio – femton minuterna kändes bra, :), men sedan kom en man ut genom dörren (jag satt med ryggen mot) och E utropade ”Hej M! Kom och sätt dig här!”, så en - för mig – vilt främmande karl kommer och sätter sig vid E, mitt emot mig, och, ja… Det var det… Jag är ju absolut verkligen inte den som pratar med allt och alla (!!), så… Sedan hade ju E sällskap… Och G pratade med E:s H och en tjej som tydligen var kompis med H och som råkade vara där samtidigt…Dessutom pratade E med dem som satt vid bordet intill… Och vi (E, G och jag) har då inte träffats sedan början på FEBRUARI..!! Snart fyra månader..!! :/ Vad gjorde JAG där!? :/ Det enda jag gjorde, var ju att alla ordna träffen..! Och, omedvetet, att E skulle träffa den där M… Träffarna (E, G och jag) brukar ju ha varit cirka en timme (sedan är H less), men just igår varade den en timme och 45 minuter; varav jag fick cirka femton minuter med dem jag stämt träff med (!), så, ja, i en och en halv timme satt jag bara där och… Ja…. Vad gjorde jag där, som sagt!? Jag hade ju kunnat lämna vid kvart över två utan att något märkt det… :/
26 Maj 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 6/5-18, söndag, klockan 10:20 (22 168)

Förra fredagen fick jag ett brev från E – och det var alltså ett svar på det brev jag skrev till henne senast; vilket var i slutet av januari / början på februari (i år, visserligen, men ändå…), så, ja, det tog alltså cirka tre månader innan hon alls kom sig för att svara… :/ Helt ärligt så fick jag faktiskt fundera ett bra tag kring vem hon var när jag såg avsändaren, för jag hade verkligen … ”glömt bort henne” är ju att ta i, för jag kom ju på vem hon var till slut, men, hon är verkligen inte någon jag tänkt på eller..! Och, nej, jag ska inte skriva tillbaka! Har hon inte haft något att säga (skriva) på tre månader, så är det inte värt det. JAG har då inte något att säga (skriva) till henne om eller; varken nu, eller om jag skulle vänta tre månader själv med att skriva, som ”hämnd” (om tre månader har jag, om möjligt är, ännu mindre att skriva till henne om än vad jag har nu, och, ja, nu har jag ju ingenting, så….). Nä, var det inte viktigare än så för henne att hålla kontakt, så får det vara. Som sagt: Jag kom ju inte ens ihåg henne (så då var / är kontakten med henne inte speciellt viktig för min del eller).
----------------------------------------------
Redan för cirka en månad sedan (eftersom jag kunde ha framförhållning) hörde jag av mig till några olika personer (M, Y, E, I-L) för att höra om de ville / kunde (nog för att jag var ute i god tid, men man vet ju aldrig. De kanske var ute i god tid med sina egna planer också :p Ännu mer god tid, alltså) ses ”om cirka en månad”. E, och I-L tillhörde dem som varit ute i ännu mer god tid med sina planer, så båda visste att de inte skulle kunna redan då. Y ville gärna, men ville avvakta (till dagen innan vi bestämde med att lämna slutgiltigt..!), M ville också gärna, och jag trodde inte hon skulle nämna C (som jag förstått att hon gärna vill ha med sig nu för tiden när vi ska ses. Inte något emot honom - ! – men… Nu var det till M jag hörde av mig, och INTE till honom). Nå, visst var jag ändå beredd på att han skulle komma och dyka upp ändå (!), och, mycket riktigt… Nu har vi inte träffats än (utan ska göra det nu på onsdag), men i alla fall så ringde M för någon vecka sedan och frågade om det var okey att C var med också… *Hmm* Som sagt; inte något emot honom (!), och jag är väl glad att hon ringde och förvarnade så jag inte går dit i tron om att det bara är hon jag ska träffa – också är C där! – men… Jag menar: Vad skulle jag svara!? ”Nä, jag vill inte ha honom med. Det var DIG jag frågade”, liksom. Suck! Jag vet inte varför hon inte vill träffa mig själv längre, men… Måste det till att C är med för att hon ska vilja träffa mig, så… Ja, ja… :/

Det är ju lite som med E och G = ingen av dem verkar ju längre vilja träffa mig utan att den andra är med, så oftast är det E jag hör av mig till, som i sin tur sedan bjuder in G. Absolut inte något emot G (!!), men… Ja, det är bara det att jag inte riktigt förstår varför ingen av dem (M, C, G, E) vill / vågar (? :p) träffa mig på tu man hand längre… JAG har ju inte någon att ta med som ”moraliskt stöd” (eller vad det nu handlar om?) när JAG föreslår träff med någon av dem..!

Jag ska inte säga att jag blev ledsen, förresten, över att I-L inte kunde, men… Samtidigt var hon nog en av dem jag mest skulle ha sett fram emot att träffa… Sedan frågade jag ju E också – som inte kunde då – men där är det ju mest ”samvets-själ” nu för tiden, så när hon inte kunde, blev jag mer… ”lättad” är fel ord, men det gjorde inte något.

På tal om E så fick jag – något överraskande – ett sms från henne vid 16:50-tiden igår där hon frågade om jag ville följa med på någon tillställning i …… som skulle börja klockan 18:00 (samma dag, alltså!). Jag tackade ”nej”: Dels känner jag mig verkligen felplacerad och ovälkommen där (bara det är argument nog, tycker jag), och dels… Okey, jag erkänner (*ler*): Eftersom jag – efter jobbet – inte räknade med att jag skulle iväg något mer (visa mig offentligt *ler*) den dagen, brydde jag mig inte om att tvätta håret utan tänkte att ”Jag gör det imorgon”, så jag gick alltså hemma och kände mig … *hmm*… inte som jag ville visa upp mig i ett sådant sammanhang i alla fall just då… :p Visst, jag skulle ha hunnit tvätta håret på en timme (!), men… Näää… Inget av detta berättade jag dock för E…

Det ironiska är att jag, så sent som på förmiddagen igår, åter igen (!) tänkte på hur roligt det vore att ha någon man kunde umgås med lite spontat så där ”Känner du för en promenad om en timme?”, ”Jag tänkte till IKEA imorgon. Vill du följa med?”, ”Ska vi ses och fika?” eller liknande – UTAN att planera veckor innan – och… Ja, igår hade jag ju så där en timmes marginal, men… Då backade jag, ja… :/ Sedan berodde det, just igår, nog mycket / mest på vad det handlade om… Att hamna i situationer där man inte känner sig välkommen och bara felplacerad kommer jag nog att tacka nej till oavsett… Hade det varit något annat (”Vill du komma hem till oss och fika om en timme?”) hade jag ju tackat ”ja” utan att tveka, men nu…? Näää… :/ Nå, som sagt: Bortsett från det, så skulle jag – på riktigt – vilja ha någon jag kunde umgås lite mer spontant med!! Jag vet bara inte vem…
----------------------------------------------
På tisdag åker då min chef bort, :), och oavsett så har jag planer utöver det vanliga för hela veckan:
* G för en pratstund. Troligen blir det sista gången… :(
* Frisören och klippa mig.
* Träffa M och C.
* Spinning (45) mest / bara för att E har det.
* Kanske träffa Y.
Plus att jag väl ändå ska jobba en del, :p, och få undan en del pyssel. Jag tror nästa vecka kommer att gå riktigt fort :D Sedan dyker det säkert upp något som jag inte vet om nu också, :), men jag tror i alla fall att det kommer att bli en lite extra roligt vecka nästa vecka :)
----------------------------------------------
I fredags försökte jag få tag på …. vid fyra tillfällen under deras (så kallade) telefontid, men utan att mötas av något annat än av en telefonsvarare = *irriterande*
6 Maj 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 23/4-18, måndag, klockan 12:22 (21 142)

Ja, så var det då ett tag sedan jag skrev något här. Igen… Jag har inte någon bra (eller dålig, för den delen :p) förklaring till varför det – återigen – har dröjt ganska länge innan jag nu då har satt mig ner för att skriva något, men, men… Här är jag i alla fall igen, ;), och innan jag började skriva på det här, svarade jag på O:s mail som jag såg igår. Jag såg också att jag fått ett mail från B, men… Dels tog det lite över en vecka innan han alls svarade på mitt senaste, och, tja… Det hade väl ändå varit okey – OM han hade haft något att skriva om, vill säga, men, nu tycks han inte ha haft det, utan skrev bara något för att alls skriva något, och… Ja, då kunde han lika gärna ha låtit bli (och väntat ett tag till. Tills han faktiskt hade något att skriva om)… :/ Jag menar: Var det där allt han hade att komma med efter åtta – nio dagar!? :/ Mitt senaste mail till honom var ju dessutom ganska långt, men nu fick jag så där två meningar till svar… Två meningar som dessutom inte sa något alls egentligen, eller… :/ Jag har inte svarat än, och, ärligt talat får vi se om jag gör det… Hittills har han ju inte direkt varit lätt eller; jag får i stort ett inte någon respons alls på det jag skriver – varken det jag berättar (frivilligt. Han är ju inte den som visar något intresse genom att fråga eller!), eller det jag ger som respons på något han har skrivit (för att få igång en diskussion / något att prata om). Jag försöker ju liksom lära känna honom här, men – när han inte svarar..! Jag menar: Det är ju inte några JÄTTEPRIVATA saker jag frågar om!! Isåfall hade jag väl – förhoppningsvis (mest troligt hade jag ju aldrig ens ställt en så’n fråga) – fattat att han inte ville svara, men… Och bara på de ändå få mail vi hittills skickat till varandra, har han upprepat ungefär samma sak, i någon variant, i varje mail. ”Okey, jag HAR fattat (att du avslutat Facebook-kontot)! Jag HAR gett respons – måste du då berätta det igen och igen och igen och igen!?” Men, det har jag ju inte sagt… Så klart… ;)

För cirka en månad sedan kontaktade jag L efter att ha läst en annons, och erbjöd mig hjälpa till vid serveringen. Igår var det dags för första tillfället, och jag skulle gå tillsammans med en G som hållit på i flera år och som nu skulle visa hur det skulle gå till eftersom det då var min första gång. Och troligen även sista, insåg jag ganska snabbt redan igår… Inte för att jag klantade mig något alldeles jätteotroligt mycket (det gjorde jag INTE!), men, näää… :/ Det var nog verkligen sista gången också… Och, nu beror det ju inte bara på G då (!), men, jösses vilken människa..!! Och det är INTE något jag säger i positiv bemärkelse..! Eller, ja, det beror väl kanske på, men… Det var första gången någonsin vi överhuvdtaget sågs eller hördes, men hon drogs sig verkligen inte för att:
1). Rakt ut säga att mitt efternamn är konstigt. (Jo tack, efter nio års mobbning på grund av det har jag fattat det också, även om de inte sa ”konstigt” rakt ut) Själv berättade hon inte vad hon heter i efternamn…
2). Inte drog sig för att ”granska” min inkomst – och sedan, när hon fått veta (någorlunda. Jag svarade ju så svävande jag bara kunde, för INTE F-N HAR HON MED DET ATT GÖRA!), ifrågasätta den i var och varannan mening. Är det verkligen det första man gör när man träffar någon helt ny att börja fråga vad personen har för inkomst!? Och inte nog med det, ta upp det så fort tillfälle ges (eftersom det inte är ”fint” / fint nog!?) :/ Jag kom allt dit i hela, rena kläder, nytvättat hår, och hade till och med sminkat mig. Jag berättade svävande om vart jag bor (vad har hon med det att göra, närmare!?) = inte hemlös, och… Visst, jag berättade att jag inte har bil, men jösses: Inte behöver man väl vara fattig bara för att man inte har bil!? Jag har ju helt enkelt inte behov av någon!! Men, ja, DET kommenterade hon ju, och sa något i stil med att ”Nä, det har man väl inte råd med, med den lönen” (och då hade jag inte ens nämnt några siffror!!). :/ *Pip* vilken människa!! Det enda som är bra, är väl att jag faktiskt KAN välja bort så’na nu för tiden!! Hon är inte någon jag MÅSTE träffa igen! Och, tro mig, det vill jag inte eller!!!!

För någon vecka sedan träffade jag G. De håller på att bygga om där hon i vanliga fall har sitt arbetsrum, och eftersom jag inte riktigt visste vart vi skulle ses (utan hoppades att hon skulle komma och hämta mig *ler*), stod jag ändå kvar och väntade på henne. Så fort hon kom, såg jag ju att hon var – och är! – gravid..! Vilket hon också, smått i onödan (*ler*), berättade sedan. Ja, på sätt och vis kan det väl leda till att det blir ett mer naturligt avslut på vår kontakt, men samtidigt… Vem ska jag nu ha som ”backup” om det händer något..? :/ Inte för att vi har haft SÅ mycket kontakt senaste tiden (!), men, jag har ju ändå vetat var – och att - hon funnits OM det varit något, liksom… Men, nu… Ja, vi ska träffas en gång till, men sedan…blir det nog aldrig mer :/

(Också) För några veckor sedan berättade T att hon och A (som också är min chef) ska åka bort här framöver, och till den här gången kände jag för att ta kontakt med några som jag inte har kontakt med så ofta längre, och höra om de ville / kunde ses – nu när jag kunde höra av mig med lite framförhållning, och inte bara ”Jag är ledig imorgon. Vill du ses?” vilket ju INTE skulle fungera. Först kontaktade jag I-L och tänkte att om hon kan, kan jag höra av mig till Y och fråga henne också, så kunde jag förhoppningsvis träffa båda samma dag, men vid olika tillfällen. Senaste två och ett halvt åren har jag nog bara träffat dem en gång var… I-L kunde inte, men jag hörde ändå av mig till Y – och hon trodde i alla fall att hon skulle kunna = alltid något, och hon skulle höra av sig dagen innan om det ändras. Sedan hörde jag av mig till E också – hon kunde inte, och då hörde jag inte eller av mig till G eftersom de tydligen behöver varandra för att kunna umgås med mig nu för tiden (? *hmm*), och kunde inte E, så skulle inte G eller komma… Nå, det var jag inte jätteledsen över… I-L är det synd att hon inte kunde, men E (och G) träffar jag ju mest ”för att….” nu för tiden.... Jag tänkte ett tag, men hörde i alla fall av mig till M också – och hon kunde. Hon nämnde inte något om C, men det skulle inte förvåna mig om han ”dyker upp” eftersom de också visst behöver varandra för att kunna umgås med mig nu för tiden… Nå, det blir nog bra… Men… Det kommer att bli jobbigt att behöva ”hålla masken” för alla… :/ Och det hade jag ju fått göra även inför I-L och E och G om vi träffats… Det hade ju varit skönt att kunna prata med i alla fall någon av dem (M), om … tja… de djupare funderingarna, men, när vi inte har mer kontakt än vad vi har, så… De får väl tro att allt är bra… Att jag, så sent som igår, hade svårt att somna på grund av alla (eller, egentligen är det nog bara / ”bara” en) lite jobbigare tankar, behöver de ju inte veta… :/

På onsdag är det en månad sedan jag skrev till A-C senast, men, än har jag inte fått något svar från henne, så… Hur troligt är det att jag får något..? Inte speciellt, så där var ännu en kontakt som tog slut efter fyra – fem brev, men… Jag kommer inte att sakna henne… Precis som med mail-B, var hon nog inte så intresserad av att lära känna mig, egentligen, så varför alls ha kontakt?
23 April 2018  | Länk | "This is my life"!


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & M *                                             Skaffa en gratis hemsida