(Mina) Tankar & funderingar
Startsidan Blogg Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2018)
>>


Den 1/10-18, måndag, klockan 9:05 (22 022)

Idag fyller då T år, och… Jag vet egentligen inte varför jag ens vet det – eller kommer ihåg det – för trots att vi känt varandra sedan jag var nio år, har vi ju egentligen aldrig firat… HAN har definitivt ALDRIG grattat påMIN födelsedag (= vet han ens när den är?) … Nu har vi ju inte direkt haft någon kontakt på snart två år eller, så…
-----------------------------------------------
I tisdags, på väg till jobbet, bestämde jag mig för att göra ett nytt försök att hälsa på G på hennes jobb. Nu var hon på plats – och verkade ”chockad” över att jag kom efter så lång tid ;) Hon verkade ha saknat mig, mer än jag har saknat det – vilket ju känns bra (att ha varit saknad) – men… Ja… Jag kan ju inte säga ”Detsamma”, men nu när jag börjat komma förbi igen, måste / ”måste” jag ju fortsätta… :/ Det är ju lite därför jag skjutit på ”starten”… Inte för att jag inte har tid, utan mer för att, ja… :/ Nä, jag har inte saknat de där träffarna..! Det blir en så’n där samvetsgrej (också)… :/

Och, på tal om ”samvetsgrej” så hörde jag ju av mig till, först, E i tisdags förmiddag för att föreslå fikaträff i fredags. Det var ju inte SÅ länge sedan senast, men, ja, av samvetsskäl nu när jag kan… Plus att det kanske dröjer till nästa gång… Hur som helst: E var på, och tyckte att jag skulle höra av mig till G också (vilket jag ändå skulle ha gjort efter att ha fått ”klartecken” från E). När G svarade att hon inte kunde, skrev jag till E och frågade om vi (hon och jag) skulle ses ändå, eller vänta till G kunde, så ”hela gänget var samlat”. Jag hoppades, hoppades verkligen att hon skulle svara att vi kunde vänta (så jag slipper sitta där ensam med henne… Speciellt efter vår egentid senast vi sågs… Nu är det inte bara E som behöver G för att ”våga” träffa mig, nu behöver jag G för att ”våga” träffa E också! ;)) – vilket hon också gjorde :) Jag blev verkligen inte ledsen, utan drog snarare en suck av lättnad!! Nu får vi se när jag, av samvetsskäl, ”måste” höra av mig igen, men, inte mig emot om det dröjer..!
-----------------------------------------------
I torsdags var jag till ….. för att möta upp M och C och äta lunch tillsammans med dem. Det var ju ett bra tag sedan, men, ja… Det känns som det blir lite konstig stämningen på något sätt, och inte blev det bättre av att det, mot slutet, kom en kille bakom ryggen på mig som de (M och C) fick syn på, och det var direkt ”Kom och sätt dig här du också!” Och sedan pratade de med honom… Ja, det där känner jag ju alltför väl igen sedan tidigare (men då tillsammans med E och G)… Vi träffas inte oftare än vi gör – det är dessutom jag som föreslår träffen – men, tydligen är det ändå inte JAG som är så intressant att umgås med… :/
-----------------------------------------------
När jag var in på G:s jobb i tisdags, bad hon mig komma förbi ”någon dag” den veckan för att hämta någon grej jag skulle få, men som hon inte hade med sig då. Jag var in dagen efter = hon var inte där, men jag skrev ett meddelande, jag var in i torsdags = hon var inte där, men jag skrev ytterligare ett kort meddelande. I fredags gjorde jag ett nytt försök, och nu hade jag faktiskt en plan b om hon inte skulle vara där – det var hon inte eller, och så fort en kollega till henne såg mig, sa hon bara att ”G är sjuk”. Okey, ”då skriver jag ett litet meddelande” sa jag och fortsatte mot hennes arbetsrum, men – ”Du får inte gå in!” sa hennes vakthund till kollega. Va? Nähä… Plan b var ju att lämna ett meddelande till G med mitt telefonnummer så hon kunde kontakta mig när hon är tillbaka, men, ja… Nu fick jag ju inte göra det… Och någon plan c hade jag inte..! Eller… Plan c skulle kunna vara att börja ”terra” dem via telefon i försök att få tag på G den vägen, men eftersom hon har två – tre kollegor som lika gärna som henne kan vara den som svarar, så… Ska jag lägga på när jag hör att det är någon annan som svarar!? Det kan ju bli bra för det ställets statistik över inkomna samtal om jag ska behöva ringa 50 gånger och det alltid är någon annan som svarar (att det skulle vara G som svarar, är liksom en chans på fyra), men… Det känns inte SÅ lockande..! Plan d skulle kunna vara att ta reda på G:s privata telefonnummer, men… Det är egentligen inte ens ett alternativ… Nu vet jag inte riktigt hur jag ska få kontakt med henne..!? :/ Idag höjs dessutom säkerheten på hennes arbetsplats, så nu blir det ju svårare den vägen också… Sedan tycker jag ju att det skulle räcka med G:s vakthunds-kollega för att skrämma bort folk därifrån, men… :/ ;)




Den 4/10-18, torsdag, klockan 20:58

Det är på dagen två månader sedan jag pratade med B senast, idag… Även om det var några veckor sedan nu, har jag ju ändå försökt få tag på honom vid några tillfällen, men han i sin tur har ju inte ens gjort ETT försök (lyckat, eller ej) att få tag på mig, och två månader utan någon kontakt är lääänge; oavsett om det är – som nu – mer vanliga vardagar, eller sommarsemester. Jag skickade ju ett vykort från H, vilket också är senast jag hörde av mig till honom, men, trots att det verkligen är / borde vara hans tur att höra av sig (först alla telefonsamtal där jag inte fick svar, sedan vykortet), har han alltså inte gjort det. Om inte förr så trodde jag faktiskt att han skulle höra av sig efter att ha fått vykortet, men… Det har han ju inte gjort… Än… Det är lite att jag bara / mest väntar på att HAN ska ta initiativet till kontakt nu… Inte slutgiltigt då (!), men det känns som att ”Nu har jag gjort mina försök, nu är det hans tur”. Ärligt… Samtidigt… Om / när (!) han hör av sig – absolut! :) Men, om inte… Ja, der skulle nog kännas… Jag vet inte riktigt, faktiskt… Han skulle nog bli en ”så’n” jag skickade kort till, till jul, påsk, från semesterresor och så – någon som jag ”räknade med” att få i alla fall ett julkort ifrån – men att prata i telefon…? Hans röst skulle jag ju / nog sakna – och han har ju ändå varit / är (!?) – en av dem jag KAN prata lite djupare med, men… Okey… Kontakten betyder ju inte lika mycket som den har gjort…

Idag skulle jag egentligen ha varit in på G:s jobb och lämnat en grej, men… Jag ”glömde” visst… Hade jag VETAT att hon är där hade jag ju gått dit, men… Nu vet jag inte det, och hennes vakthunds-kollega vill jag då inte ha med att göra frivilligt (!), så… :/ Och… Skulle hon nu vara där – och inte G som kan ”rädda” mig, vet jag inte vad som skulle hända efter hennes senaste … *hmm*… anfall… :/ (*ler*) Det är inte värt att ta reda på eller!!
4 Oktober 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 16/9-18, söndag, klockan 10:25 (21 965)

Eftersom min chef var bortrest – och av mina egna ”samvetsskäl” – hade jag föreslagit att E, G och jag skulle ha premiär för fredagsfikaträffarna då, och, så blev det också. I vanliga fall brukar vi ses på …., men nu hade E ont i axeln (!?), och föreslog att vi skulle flytta träffen hem till henne istället. Nå, inte mig emot att slippa …. där de till och med tar fem kronor för ett glas vanligt kranvatten. Plus att personalen är… inte ”otrevliga”, men det märks SÅ tydligt att de egentligen inte vill vara där, så… Ja, ja… Dessutom minskade ju risken att främst E skulle träffa på någon bekant (hon känner ju ALLA!) SÅ HON ”övergav” E, och mig (som ändå var den som föreslagit träffen) för att istället umgås med den som dök upp där och då – vilket har hänt mer än en gång… Nå, på något märkligt sätt (?) var det ändå som jag ”försvann” – fast det bara var vi tre – och E och G började prata om en film som skulle komma på bion och som de ville se, och började planera vilken dag som passade bäst. Inte för att jag blev avundsjuk över att de planerade något så utan att bjuda in mig (!), men plötsligt var det som de kom på at ”Men Maria sitter ju här och hör vad vi pratar om. Kanske vi måste bjuda med henne också, bara för att..!?” Att umgås så och hitta på något… *hmm*… roligt har vi inte gjort sedan strax efter att H föddes (alltså snart nio år sedan!), så det kändes som en … skum tanke på att plötsligt göra en sådan sak som att gå på bio tillsammans med dem… :/ I torsdagskväll fick jag ett sms från G som ville ha någon typ av bekräftelse på att vi skulle gå dagen därpå, och jag vet att hon skickade ett sms till E också, men – jag vet också att ingen av dem faktiskt gick på bion i fredags som jag trodde de bestämt, så… Det var väl en evig tur då att jag INTE var ”på” och tyckte att ”Ja, men vad roligt!! Absolut!!” Det blev ju ändå inte något…

Men tillbaka till den där fredagen då vi träffades alla tre (eller… Två = E, och G. Jag vet inte om jag riktigt räknades ändå..?), så kom det sig att jag började plocka ur diskmaskinen hemma hos E för att fylla på den med sådant som skulle dit, och frågade sedan, halvt på skämt, halvt på allvar om det var något mer jag skulle göra medan jag ändå var igång – varpå E svarade att ”Nej, jag vill inte utnyttja mina vänner”. Okey, jag är väl glad om jag räknas som ”vän”, men – det där hon sa om att ”utnyttja” var något som fastnade och som jag funderat på… Är det att ”utnyttja” någon (vän) som själv, frivilligt, erbjuder sig att hjälpa till med något!? Eller ens om E bett om hjälp (med att tömma / fylla på diskmaskinen) – hade det varit att ”utnyttja” mig / någon då!? Isåfall är jag ju glad att jag inte har det på mitt samvete – att jag, enligt henne då, skulle ha ”utnyttjat” henne med att be om hjälp med något, någonsin. Och, hon har ju aldrig erbjudit sig att hjälpa till med något eller, som jag kan tänka att ”Undrar om hon känner sig utnyttjad för att hon erbjöd sig hjälpa till, och jag tackade ’ja’”!? Och helt ärligt: Hur ofta ber inte hon, direkt eller indirekt, någon om hjälp!? Inte mig då, men bara under de timmar vi träffades i fredags berättade hon först att hon bett G om hjälp, och under tiden vi var hos henne, bad hon H hämta bland annat en jacka till henne. Var inte det att ”utnyttja” både G (= vän) och H (= familj) då..?

En annan sak som jag också tänkt på efteråt… G lämnade vid kvart i fyra-tiden, så jag fick en halvtimme ensam med E innan jag också behövde iväg. Under den halvtimmen blev det att vi pratade om valet (som var på söndagen den vecka), och nu är jag ju inte så insatt (eller ens intresserad!), men i alla fall sa E något i stil med att ”Bara du inte röstar på ….”, så… Okey, jag ÄR inte så insatt, som sagt, men… Att någon annan ska tala om för mig vad jag ska rösta på / alternativt INTE rösta på..!? DET känns väl… inte HELT okey ändå..? :/ OM jag nu stod för detsamma som det partiet stod / står för, så… Ja, jag skulle ju inte ”våga” säga det med tanke på att E var SÅ tydlig med att ”Rösta absolut inte på dem!!” Fast de kanske, som sagt var, är de som tycker mest lika som mig…

Suck, ja… Men, trots allt… Eftersom min chef är bortrest även fredag den 28:e (och, ja, även nu på fredag, men då kan jag ändå inte), ska jag – enbart av samvetsskäl (och speciellt eftersom jag redan nu vet att det sedan kan dröja några månader till nästa gång) – föreslå fredagsfikaträff igen… :/ Inte för att jag känner ”wow”, utan för att… Ja, som sagt, jag vet redan nu att det annars kan dröja kanske två – tre månader (eller mer) till nästa tillfälle, och – inte för att det skulle göra mig något om det dröjde så länge, men… I ”värsta fall” får jag väl föreslå en fikaträff och sedan backa ur i sista stund av någon påhittad anledning, så det bara blir E och G. Min närvaro märks ju inte direkt, men kan jag bidra till att DE träffas, så - visst… DET känns faktiskt okey… På riktigt, alltså… Och – då kanske träffen blir på stället där de tar fem kronor för vanligt kranvatten, så E får chans att träffa någon bekant att umgås med istället för mig och G… Fast, om jag ”smiter”, så blir ju G ensam när E börjar umgås med någon annan, och… DET känns ju inte sjyst… :/ Samtidigt tror / vet jag att G har lättare att ta det, och blir lättare inbjuden i samtal även med de som inte var inbjuden från början utan bjuder in sig själv, så… Och när E har G att prata med, kanske det räcker – det behövs inte någon mer på samma sätt som det visst måste till när jag är med…

På tal om ”samvetsskäl” så kom jag med förslaget till M om att ses och äta lunch någon dag nästnästa vecka…. Och eftersom hon inte ”vågar” (?) vara ensam med mig, bjöd hon ju med C också… Ja, ja… Jag har ju inte träffat M sedan … slutet av maj / början på juni. C skulle ha varit med, men hade blivit sjuk, så han kunde inte – vilket alltså gjorde att hon ”tvingades” vara ensam med mig = stackars människa ;) Sedan föreslog hon lunch (tillsammans med C) redan ”veckan efter midsommar”, men jag hörde aldrig något från någon av dem, och hörde inte av mig själv eller, så det blev aldrig…

*Hmm* Jo, *ler*, jag erkänner att det ibland / ofta (!) vore enklare att umgås med folk som man faktiskt VILL umgås med – och som VILL umgås med mig!! – så det inte bara / mest blir för att ”rena samvetet”…. :/ ;) Men – vart ”hittar” man dem!!??

Samvetsskäl var det, ja… Jag insåg att det här nog handlar om det också… :/ Eftersom jag slutade redan vid halv tolv-tiden i tisdags bestämde jag mig för att titta in till G:s jobb (= en annan person vars namn börjar på G, och inte den G som jag skrivit om tidigare). Vi har ju inte setts – eller haft någon kontakt alls – sedan slutet av juni (dels har hon ju haft semester på fem veckor då, men…), och… Nu när jag vet att hon är tillbaka, har jag ändå inte kommit mig för att gå in och säga ”Hej”, för, jag vet att om jag gör det, måste / ”måste” jag börja komma förbli minst en gång i veckan… Inte för att jag inte har tid, och det tar ju max tio minuter per gång, men… När det känns som varken hon eller jag får ut något av det där… I alla fall: I tisdags bestämde jag mig då för att titta in till henne – men just exakt då visade det sig att hon var på lunch..! Jag kan ju inte direkt säga att jag blev ledsen, utan det kändes mer som en… lättnad… att slippa träffa henne… Eller, nu hade liksom jag gjort ”min del” och alls varit dit, men – hon var inte där, och det var inte något jag kunde göra något åt, liksom… Jag lämnade i alla fall ett litet ”brev” till henne så hon såg att jag varit dit… :) Men, nu får vi väl se när nästa tillfälle blir… Det är det ju faktiskt lite jag som bestämmer eftersom det bara är jag kom kommer till hennes jobb, aldrig tvärtom….
--------------------------------------------------------------------------
I torsdags när jag kollade mailen hade jag fått ett mail från en JH. Nu är jag inte säker (!), men för cirka ett år sedan hade jag en brevvän som hette J, dock kommer jag inte ihåg hennes efternamn (men det kanske var just H?). I alla fall: Det var inte direkt något personligt mail, utan det verkade som det var skickat till flera olika samtidigt, och hon berättade /uppgav att hon tydligen befann sig i Bulgarien, men hade blivit rånad och nu behövde hjälp för att komma åt någon fond hon påstod sig ha, för att komma åt pengar så hon kunde ta sig hem, även om hon också skulle få hjälp av departementet (eller vad det nu var). Hur som, så behövde hon något (*minns inte vad*) för att komma åt den där fonden där pengarna tydligen skulle finnas, och det var nu det hon bad om hjälp med att få tillgång till… Å ena sidan:
* OM allt det här nu var sant, så – jobbigt läge för henne, men jag hade ändå inte kunnat hjälpa henne. Eller ens VELAT göra det (vi har ju inte haft någon kontakt alls på cirka ett år, och vi hade aldrig kontakt så länge att vi egentligen lärde känna varandra. Och… Ärligt… Även OM vi lärt känna varandra, så… Pengar..! Näää… Inte skulle hon ha fått dem av mig i alla fall!!).
* MEN!! Allvar!! Först och främst (och det var också min absolut första tanke!): Det lät verkligen absolut som någon form av bedragar-grej där hon hittade på en ”story” för att komma över någons (= mitt, men troligen fleras. OM nu någon gick på det!!??) konto och kunna tömma det!!!! Hon skrev det ju inte rakt ut, men, nä, det lät verkligen totalt jätteskumt!!
Det är ju tur att man är misstänksam mot allt och alla *skrattar* Men det där lät, som sagt var, bara konstigt… Eller… Själva ”storyn” var ju rätt bra påhittad, men – sagor är ju sällan eller aldrig verklighet, så hur den verkligheten ser ut, vet jag ju inte, och… Jag håller mig nog till den ändå… Det där var bara bedragar-misstänk!! Jag funderade på om jag skulle svara på mailet med något i stil med ”Jag hoppas att det ordnar sig!” och inte något mer, men, efter att ha läst det kanske två gånger (även om jag förstod redan första gången vad det handlade om) och bara skrattat åt det, enligt mig, riktigt dåliga försöket att länsa mitt konto, slängde jag det. Jösses, undrar om NÅGON gick på det där!?
16 September 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 4/9-18, tisdag, klockan 15:26 (21 914)

Hoppsan… I söndagskväll när jag var till jobbet nämnde min chef, nästan lite i förbifarten, att han skulle åka bort ”imorgon eftermiddag”, och med tanke på att han bara varit tillbaka i så där tre dagar (han kom på torsdag eftermiddag, så det var först i fredags jag träffade honom igen, efter hans frånvaro på cirka en vecka), blev jag lite… inte ”överraskad”, men snarare ”igen!?”. Han hade sedan tidigare nämnt att han reser bort den nittonde, men att han skulle åka bort en gång MELLAN – det fick jag alltså veta först i söndagskväll… Ja, ja… Jag visste ju att det skulle komma att innebära ytterligare en period av – visst, arbete för min del, men ändå friare dagar än när han är på plats, och eftersom jag ändå är van att han åker bort då och då (dock inte med SÅ täta intervaller som nu! :p), så, visst… Inga problem – jag klarar mig rätt bra själv ;) Så sent som igår ”bekräftade” jag dock och sa något i stil med att ”Nu blir det alltså först nästa måndag det blir ’riktig’ arbetsdag igen..?”, och jo… Det var som jag förstått det… Ja, jag la alltså upp en planering för till exempel idag – vilket innebar att jag var och skrev på några papper INNAN jag började jobba istället för att gå till jobbet, avbryta för att gå och skriva på de där pappren, komma tillbaka och fortsätta jobba… Jag kom alltså cirka 50 minuter senare än vad jag börjar när han är på plats, och började ta itu med det jag hade på min planering. Också dyker han upp!! :o ”VAD gör DU HÄR!?”, liksom. Han skulle ju vara … någon annanstans… Jag hade ju planerat bort honom närmaste dagarna!! Också kommer han där som om ingenting har hänt..!? Aahh… Inte nog med att jag var 50 minuter ”sen” då; jag höll ju på med arbetsuppgifter jag själv ”hittat på”! Och eftersom jag ju inte ens visste att han var på plats, hade jag ju inte varit in och sagt ”hej” eller någonting… Nå, nu lovade han att han skulle försöka ta sig iväg nu i eftermiddag istället, så, *skrattar*, jag hoppas att han kommer iväg, för, ja… Jag har ju annat planerat!! Just för att han ska vara borta..! Visst, jag SKA ju jobba också (!), men, ja… Jag har ju verkligen planerat kommande dagar utifrån att han INTE är på plats, så – om han nu är det, så… Näää! Jag vill inte planera om (och missa det jag tänkt passa på att göra! :p)!

Ja, som sagt var, så var det inte SÅ länge sedan han var borta senast eller, och då var det cirka en vecka jag var chefsfri (eller, okey… Hade det varit något, hade jag ju kunnat höra av mig till hans sambo som - på skämt. Hon har ju sitt eget jobb, så hon var min chef på distans – vikarierade som ”chef”), och, visst – jag jobbade (! :p), men sedan passade jag ju även på att träffa I-L som jag inte träffat på cirka ett och ett halv år :)
Eftersom det blev en fredag vi träffades (det var den enda dag av de dagar jag föreslog hon kunde), kunde jag ju inte höra av mig till E för att fråga om fika-träff (som vi brukar ha på fredagar), och… I ärlighetens namn: I-L VET jag ju vill träffa mig, och tycker det är rolig! Dock är jag inte lika säker på E, så… Nä, det gjorde ju att det inte kändes så viktigt eller, utan nu var det en fredag I-L kunde träffa mig – den enda dag E också kan träffa mig visserligen, men I-L gick klart före! Som sagt; dels för att hon verkar uppskatta träffarna, dels för att vi då inte setts på så pass länge. E träffade jag ändå … *hmm*… okey, det var i slutet av juni (i år, dock!) så det var inte LIKA länge sedan, trots allt… Men – ja… Nu åker ju min chef bort igen, och är borta en fredag, så… Lite av samvetsskäl hörde jag ändå av mig till E för att fråga om hon vill / kan ses – vilket hon ville / kunde, så, ja, på fredag är det premiär för våra fredagsfika-träffar. Kanske G kommer också? Nåja, de brukar vara max en och en halv timme, så… Det kan jag väl ”offra”…

På tal om G så… Henne träffade jag faktiskt i slutet av juli, och fick umgås ensam med henne vid två tillfällen. Oftast är ju annars alltid E med, men, nu fick jag alltså vara ensam med G, och – som jag skrattade!! Det var nog LÄNGE sedan jag skrattade SÅ mycket som jag gjorde under timmarna tillsammans med henne!! :D

Sedan sprang jag ihop med M för… tja… Det måste ju vara någon månad sedan nu (?), och hon frågade om vi (hon, jag, C) kanske skulle träffas ” i slutet av augusti” och äta lunch tillsammans. (Hon sa samma sak i slutet av juni – även om det då hette ”veckan efter midsommar”. Sedan hörde jag aldrig något mer om det… Okey, jag hörde inte av mig till henne eller, men hon hörde inte av sig till mig eller…). Jag svarade väl något svävande, men… Nu är min chef borta till på fredag då, men jag väntar nog ändå med att föreslå träff fram till slutet av den här månaden… Det blir också av ”samvetsskäl” dock! Det kan väl inte ta mer än en och en halv timme..? Så, precis som med E – det kan jag väl ”offra”.

Ja, sedan tidigare berättade ju min chef att han åker bort den nittonde. Då åker han tillsammans med sin sambo, och eftersom deras dotter inte eller är på plats, så… Min arbetsplats har alltså HELT stängt, och – direkt när jag hörde det, slogs jag av tanken att ”Då kan jag ju åka till H!!”. Jag hade tänkt åka dit i somras, men, eftersom stället dels var uthyrt, sedan helt stängt under en period, fungerade det ju inte – och jag åkte till V, S, och S istället – vilket ju var HELT okey (!), :), men, ändå… Jag kunde / ville (!) inte släppa tankarna på H, så, nu när jag fattade det där – att jag får chans till en till minisemester i år, så..!! :D Förstår ni att jag kommer att få / kunna åka dit (i år) ändå!!?? :D
--------------------------------------------------
Igår påbörjade G sin fjärde jobbvecka efter sin semester, och… Jag har fortfarande inte varit in och hälsat på… ”Dåligt samvete” ska jag väl inte säga att jag har ändå, men… Speciellt på torsdagarna senaste veckorna har jag ju tänkt på det eftersom det är den dag jag, för jobbets del, är dit och lämnar några papper, och brukat titta förbi… Ärligt talat har jag inte saknat de stunderna eller under de veckor hon hade semester och jag inte kunde, och nu har vi då inte haft någon kontakt alls sedan slutet av juni, men… Jag vet inte: Det tar emot både att gå och in säga ”Hej” (efter så många veckor där hon ändå jobbat), och inte göra det… :/ Eller… Det tar ju inte emot att inte göra det, men… Nu blir man ju liksom någonstans ändå påmind om att man … borde / kan... :/ När hon var på semester så gick jag ju dit ”utan problem” = hon var inte där, jag kunde inte titta förbi, men nu när hon ÄR där, och jag ändå inte tittar förbli, fast jag vet att hon är där, så… Ja, jag vet… Det är lite krångligt… ;) Och jag vet att OM jag börjar titta förbi igen, så MÅSTE / ”måste” jag göra det minst en gång i veckan i fortsättningen, när jag väl börjat… Det tar ju max tio – femton minuter, och, jag hinner ju egentligen, men…. Aahh, jag vet inte hur / vad jag ska göra!?
--------------------------------------------------
På fredag kommer T hem igen efter att ha varit borta sedan i fredags. *Saknar hennes kramar* Och, ja, ”bara” att umgås med henne (!! Hade gärna gjort det oftare!), så jag hoppas att vi hinner / kan ses i alla fall en gång innan hon åker bort igen, den nittonde. Annars dröjer det ytterligare en vecka innan vi ses…
4 September 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 23/6-18, lördag, klockan 10:16 (21 601)

I måndagsmorse påbörjade jag då sommarens resa mot V, och… Jag visste ju redan innan att S ligger i närheten av V, och att T har ett hus / en stuga (?) där, men… Ja, så klart att jag kom att tänka mer på honom än i vanliga fall nu när jag var så pass nära S som jag var… Sedan var det ju INTE för att ”stalka” T som jag åkte till just V (! :p Isåfall hade jag ju lika gärna kunnat åka till S – vilket jag nu inte gjorde), men… Nu vet jag ju visserligen inte ens om T var i S just exakt då, men isåfall… Så (fysiskt) nära honom har jag isåfall inte varit på… Sedan juni 2004 då vi sågs senast… Men, med tanke på hur kontakten varit senaste åren – och speciellt sedan oktober 2016 – så fanns det bara inte att jag, när jag nu var i V, skulle höra av mig till honom och berätta att jag var där och föreslå att vi skulle ses; antingen att han skulle komma till V, eller att jag skulle åka till S! Inte ens innan jag åkte till V (vilket jag ändå vetat sedan i mars att jag skulle) tänkte jag tanken på att kontakta honom ; berätta att jag skulle dit, och höra om han kanske ville ses. Sedan slogs jag ju – när jag nu var i V – av tanken på att… Även om chansen var … inte ”obefintlig”, men väldigt, väldigt liten (ens om han var i S då) vi hade ju kunnat springa ihop..! :o Jag hade nog känt igen honom, men… Okey, jag är fortfarande brunett (:p) precis som jag var 2004 – och alltid har varit, men… Det är ju ändå fjorton år sedan..!! Och är man inte förberedd på att man kan träffa på någon så där eller, så… JAG hade ju ändå en liten tanke på att jag kanske, eventuellt, kunde springa på honom, men – han för sin del visste ju inte ens om att jag var där, så…

I onsdags, när jag kommit till tredje och sista stoppet, på min resa (S) fick jag ett sms från E (som också bor här i K) som frågade om jag ville / kunde ses för en fika tillsammans med henne, (H), och G ”om en timme”. Och då var jag alltså i S = xxx antal mil härifrån … *Hmm* Nä, det fungerade ju inte direkt, :p, men, det var, ärligt, inte något jag blev direkt ledsen över att missa eller… Senast, när JAG föreslog att vi skulle ses, träffade ju E på någon M som hon sedan satt och pratade med, och G ägnade sig åt H och någon kompis till henne, så… Ja, fast det var JAG som bjudit in till träffen, så umgicks de (E och G) ju ändå med andra, och jag… tja… bara satt där i en och en halv timme och undrade vad fasiken jag hade där att göra, för, de var ju inte direkt intresserade av att umgås med mig, utan såg tydligen mest min inbjudan som ett tillfälle att ses – och umgås med någon annan… :/ Alltså: De märkte knappt av mig den gången – fast jag satt vid samma bord! – så… Hur skulle de kunna märka min frånvaro nu i onsdags, när jag faktiskt på riktigt inte var där..!? Näää, knappast!

När jag träffade M i början av förra månaden, kunde ju inte C vara med, så M föreslog att vi skulle ses senare, alla tre, och äta lunch, och hon skulle höra av sig när hon pratat ihop sig med C. Jag berättade ju att – och när – jag skulle åka, så vi pratade om att ses veckan innan (= ja, förra veckan blir det ju), men… M hörde aldrig av sig då, och gjorde det inte den här veckan eller (OM hon tagit miste på när jag skulle iväg. Sedan hade det ju ändå inte fungerat för min del den här veckan då, men…), så, nä, det blev nog inte något av det…

Innan jag åkte, skickade jag varsitt mail till B, och Å som svar på deras mail jag fick i mars, och som jag nu tänkte få undan innan jag skulle iväg, så jag kunde släppa det medan jag var borta, och, jag tänkte väl att det skulle dröja i alla fall några månader innan jag hörde något från någon av dem igen, men… När jag kollade mailen igår (= första gången sedan förra fredagen. Jag har ju haft Internet-ledigt också :p), så hade jag redan fått ett mail från B – och, anledningen till att hon hörde av sig så förbaskat snabbt misstänker jag starkt beror på att hon var ute efter pengar… :/ Det – pengar – var väl liksom egentligen enda anledningen till att hon alls hörde av sig första gången för x antal år sedan också, misstänker jag… Jag är inte förvånad, men, det är ju lite dåligt gjort hur tydligt det är vad hon vill… :/ Inte nog med det, så verkade hon vara ute efter ännu mer än vad hon direkt skrev om i mailet, men, det ska jag absolut försöka förhindra..! De summorna det kommer att handla om, ska hon INTE få!!!!

I söndags – alltså dagen innan jag åkte – svarade jag också på ganska-nya-brevvännen-E:s brev (jag har skrivit två till henne, och fått ett av henne tidigare), som jag postade innan jag åkte. När jag kom hem i torsdagskväll såg jag att jag fått ett brev från henne, men läste det inte förrän igår eftersom jag kom hem ganska sent, och bara längtade efter min säng (;)). Hur som: Hon verkar ju totalt sinnesförrvirrad..!! Dels var det ju inte SÅ länge sedan hon skrev senast – vilket jag också gav respons på i mitt svarsbrev – men ändå upprepade hon sig mer än en gång om så’nt hon redan skrivit – och hon frågade om jag har några sommarplaner; vilket jag ju besvarade i söndagens brev, där jag skrev något i stil med att ”Imorgon åker jag till V, vidare till S, och vidare till S”. Det skummaste var – utan tvekan! – dock när hon skrev att ”Spännande att båda är kyrkomusiker. Är ni troende, eller arbetar ni bara?” och ”Hur träffades du och din man?” VA!? :o :/ Det där begrep jag absolut INGENTING av!? ”Kyrkomusiker”!? ”Min man”!? :o Det känns helt klart som hon – av någon anledning – postat någon annans brev till mig..! :/ (Och det till mig, till någon annan!?) Sedan såg jag att hon daterat brevet till ”den 17/6-18” = samma dag som jag skrev mitt senaste brev till henne..! Så – det kan ju alltså inte vara ett svar på mitt senaste brev till henne, som hon då inte ens hade fått… :/ Nää, jag har INTE svarat på brevet, och, vet inte än om jag ska göra det eller… Det kändes ju inte som det var till MIG, som sagt, även fast det var min adress på kuvertet… :/

När jag åkte från S i torsdags, var det bussbyte i A, och eftersom det var cirka två timmar tills bussen till S skulle gå, passade jag på att gå in på biblioteket i A; inte för något speciellt, utan bara för att kolla runt lite, och – då slogs jag av tanken att ”När gick jag omkring på biblioteket hemma bara för att ’kolla lite’ liksom!?” Ärligt: Jag minns inte!! Lånar böcker gör jag ju (!), men då har jag ju redan hört talas om dem / läst om dem innan, och reserverat dem, så jag bara hämtar dem när de kommer (= det är sällan eller aldrig böckerna jag är ute efter, finns på biblioteket här), men annars...? Nä, som sagt, gå runt där ”bara för att kolla” minns jag inte ens senast jag gjorde..! Kanske det är en semester-grej..? ;) Plus frukostarna jag åt där tisdag, onsdag, torsdag… Jösses…! Bara det att jag satt ner och åt frukost i 30 – 45 minuter…! När händer det senast hemmavid..!? Näää, inte direkt… ;)
23 Juni 2018  | Länk | "This is my life"!
Den 6/6-18, onsdag, klockan 6:45 (21 407)

*Skrattar* Okey, okey… Jag erkänner: Jag HAR faktiskt redan (= för några dagar sedan) beställt julklappar till både I, och A, men, när jag nu hittade något på rea som jag tror – och hoppas! – att de skulle bli glada för..!? Är det då SÅ fel att köpa så’nt redan..!? *skrattar* Nog för att jag brukar vara ute i god tid, men… :p Samtidigt tänkte jag INTE på det som JULklappar när jag såg det, utan tänkte mer att ”Det skulle I gilla”, ”Det skulle A gilla”, och sedan att det blir julklappar är ju… Ja… *skrattar* Sedan köpte jag ju inte just det där jag nu köpte BARA för att det var på rea (!!), utan jag köpte ju något jag tror de blir glada för också..! Att det var på rea var ju bara ett plus, *ler*, och, jag skulle nog inte ha köpt just det där OM det inte varit på rea.
-----------------------------------------------
I måndags blev det övertid på jobbet, men jag behövde inte jobba kväll (som jag annars skulle ha gjort). Igår blev det också övertid, och fram till strax före klockan sex på kvällen var jag inte inställd på kvällsjobb eftersom jag mer eller mindre blivit lovad att jag inte skulle behöva, men då, vid sex-tiden, såg jag ett sms om att jag visst skulle behöva komma ändå och jobba även kväll, så… Ja, då blev det så ändå… ;) Det är ju en evig tur att jag lever som jag gör – UTAN barn och / eller sambo – för hur skulle det annars fungera!? Och hur fungerar det för dem som har något av det (eller båda! Främst barn, kanske…)!? Inte för att jag egentligen, behöver fundera på det eftersom jag då, som sagt var, (tack och lov!) inte har något av det, men, ja… Lite smått fundersam kring hur de får ihop det, kan jag ju inte låta bli att vara. Jobba MÅSTE man ju liksom..!

Hur som, är det i alla fall målsträcka på jobbet innan sommarens semester nu, och i år har jag tio dagar. Förra året var det tolv om jag inte minns fel, men, *skrattar*, på något mystiskt vis har de tydligen minskat… ;) Konstigt! *Hmm* *ler* Nå, jag kan / hinner ju ändå iväg på en resa, och annars… Ska jag bara vara hemma, kan jag ju lika gärna jobba, så, :), och, på riktigt, så hörde jag att om man bara hinner det man vill, så spelar det visst inte någon roll hur lång eller kort semester man har. Fyra veckor i rad skulle nog inte vara något för mig i alla fall..! Ja, OM det nu inte varit så att jag skulle vara bortrest i fyra veckor, men… Så länge har jag aldrig någonsin varit borta, och nu… Som sagt, ska jag ändå vara hemma, kan jag lika gärna jobba :) Varför ska jag vara ledig om jag ändå bara ska gå hemma..? :/ Det finns det ju liksom inte någon mening med… :/
-----------------------------------------------
Igår fick jag ett sms från E som bjöd in till … tja, vad man nu ska kalla det…? ”Temadag”? Fast det blir nog bara någon timme, men ”tema” i alla fall…. i …. på lördag kväll. Jag har inte bestämt mig, men, det lutar nog åt att jag går. Även om jag är … *hmm* skeptisk till att det skulle fungera, och att jag skulle få ut något av det (mer än det vanliga: Att känna att jag inte alls passar in, alltså). Visst, det vore väl trevligt / roligt OM det fungerade, men… Just något sådant har jag ju inte erfarenhet av tidigare då (!), men liknade situationer som jag tror det där kan bli, har jag ju… mindre bra erfarenheter av, så… :/ Och, jag tror inte att de som anordnar den där tillställningen är riktigt rätt (eller vad jag nu ska kalla det) att anordna sådant, för de har då verkligen inte visat något av den sidan tidigare, så… :/ Nja… Vi får se, men… :/
-----------------------------------------------
Innan jag började skriva på det här, fick jag (äntligen) ihop varsitt mail till Å, och B som jag fick varsitt mail från den sjuttonde, samt 27:e mars, men som blivit liggande obesvarade. Inte för att det är jättebråttom att skriva till någon av dem eller (jag skulle gärna slippa skriva alls, om det var så!!), men, ja nu vill jag få undan lite innan semestern, och då var en punkt på listan att skriva till dem. Det tog ju max en halvtimme att skriva till båda nu när jag väl satte mig, men… Jag har ju egentligen inte något alls att säga till någon av dem!! Och de har tydligen inte så mycket / något att skriva om till mig eller, eftersom deras mail mest handlade om vädret som var då, i mars när de skrev mailen, vilket då var ett bra tag sedan och känns hemskt inaktuellt nu två och en halv månad senare… :/ Ja, som sagt; JAG skulle kunna skippa de där kontakterna när som, utan att alls saka de..!! Pratar om vädret gör man ju bara / mest för att man egentligen inte har något att säga, men tycker att man ändå måste / ”måste” säga NÅGOT. Visst, det hade varit skumt om någon av dem skrivit om djupare saker – det ska jag erkänna! – men… :/
-----------------------------------------------
Visserligen träffade jag T så sent som i måndags (*skulle visserligen gärna träffa henne oftare, men…*), men eftersom hon (och A) åker bort nästa lördag, och T kommer tillbaka först i början av juli (A kommer tidigare), nämnde hon att vi kanske kan ses och äta lunch någon dag så det inte dröjer FÖR länge innan vi ses igen. Jag hoppas att det blir (!!), men vet ju hur hon är också, så HELT säker är jag inte… Men, jag hoppas, som sagt! Annars dröjer det ju till juli innan vi ses, och, som sagt, jag skulle gärna träffa henne oftare än vad vi redan gör, men…

På tal om ”lunch” så föreslog M, när vi sågs i början av maj att hon, jag, och C skulle ses och äta lunch ”veckan innan midsommar”. C kunde ju inte vara med när vi (M och jag) sågs, så honom är det bra länge sedan jag träffade (eller alls hade kontakt med). Än har jag dock inte hört något, så, vi får väl se…
-----------------------------------------------
Det är ganska precis på dagen två veckor sedan en K ringde upp och sa att hon skulle kontakta L, som i sin tur sedan kunde höra av sig till mig, men… Än har jag inte hört något, och jag vet inte om det beror på att K aldrig kontaktade L, eller om hon (K) gjorde det, men att det sedan är L som inte hört av sig till mig..?
-----------------------------------------------
Nästa vecka (troligen på torsdag) ska jag in till G:s jobb och ge henne en liten midsommarpresent. Midsommarafton är ju först veckan därpå, men eftersom jag inte kommer att ha möjlighet att hälsa på henne den veckan, får hon den (presenten) i förskott ;) Jag ska även skicka en liten midsommarpresent till T, eftersom jag inte eller kommer att kunna göra det under själva midsommarveckan.

A tar studenten nästa vecka också, och även om jag inte direkt skulle säga att jag känner henne, så… Ja, jag vet ju lite mer vem hon är i alla fall, och har tänkt ut i alla fall en liten (med betoning på ”liten”) överraskning :)

Studenten, ja… Fjorton år sedan jag själv tog studenten..! Jösses, vad jag känner mig gammal när jag tänker på det (att det var så pass länge sedan)..!! *skrattar* Samtidigt har de här åren sedan dess gått riktigt, riktigt fort..!! Klart MYCKET fortare än de tretton år som jag – ofrivilligt – var fast i skolans värld…
-----------------------------------------------
I fredags skickade jag förresten första brevet till en ny brevvän – E – och, jag hoppas att det blir en kontakt som håller en längre tid (!), för det har varit lite si och så med sådana (brevväns-)kontakter senaste tiden… :/ Det som talar emot att det skulle hålla, är väl att det skiljer tio år (vilket ibland är ganska mycket) där jag är den som är … äldst *hmm* *ler*, men det som talar för att det håller, är väl att vi ändå verkar ha en del gemensamma intressen, och, det (att ha något gemensamt) är kanske – förhoppningsvis! – viktigare än åldern..! Det enda som är… I annonsen jag skrev när jag sökte brevvänner (och hon svarade. Sedan fick jag svar från några halvskumma typer också, men de brydde jag mig inte om) var att de skulle leva likande liv som mitt (singel, utan barn), och, ja… Att hitta så’na i sin egen ålder, när man är i den ålder jag är, är visst… ganska omöjligt, så, tja… Då kanske man har mer gemensamt med en 22-åring..? I den åldern är det ju inte lika… ”konstigt”… att INTE ha varken sambo eller barn… Men, ja, försök att hitta en 32-åring som har varken eller..! :p
6 Juni 2018  | Länk | "This is my life"!


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & M *                                             Skaffa en gratis hemsida