Tankar, funderingar & rent allmänt :) Startsidan | Blogg | Logga in Må Ti On To Fr Lö Sö 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 << Januari (2021) >> Arkiv 2024 April (1) 2024 Mars (1) 2024 Februari (2) 2024 Januari (2) 2023 December (2) 2023 November (1) 2023 Oktober (2) 2023 September (2) 2023 Juli (2) 2023 Juni (1) 2023 Maj (1) 2023 April (1) 2023 Februari (1) 2023 Januari (1) 2022 November (1) 2022 Oktober (1) 2022 September (1) 2022 Juli (2) 2022 Juni (1) 2022 Maj (1) 2022 April (1) Kategorier Tankar, funderingar & rent allmänt :) (28) Nya inlägg Den 14/4-24, söndag, klockan 15:40 Den 23/3-24, lördag, klockan 11:39 Den 27/2-24, tisdag, klockan 8:39 Den 17/2-24, lördag, klockan 12:25 Den 31/1-24, onsdag, klockan 9:13 Den 9/1-24, tisdag, klockan 10:09 Den 27/12-23, onsdag, klockan 10:05 Den 9/12-23, lördag, klockan 16:55 Den 19/11-23, söndag, klockan 9:35 Den 18/10-23, onsdag, klockan 11:31 Nya kommentarer Inga kommentarer ännu.. Statistik Inlägg: 28 Kommentarer: 0 Sök i denna blogg Den 14/4-24, söndag, klockan 15:40 Tidigare i veckan fyllde en barndomskompis dotter år, och, eftersom vi bor så långt ifrån varandra, hade jag, som vanligt, skickat födelsedagspresent och grattiskort med posten i god tid för att det skulle hinna fram till rätt dag. På eftermiddagen / kvällen på dotterns födelsedag, får jag ett sms från min barndomskompis (ja, alltså hennes mamma) – som tackar för presenterna… Nu kanske jag lägger mig i lite för mycket (?), men, jag kan ändå inte låta bli att fundera… Hur länge ska en förälder vara den som tackar för sitt barns presenter, och när kan / ”ska” man börja ’kräva’ (= kanske fel ord, men, i brist på annat just nu) att BARNET tar det ansvaret? Nu kommer jag inte ihåg när jag började tacka för presenter (!), men, jag tänker… När jag var runt sju, kanske, och lärde mig skriva… Min barndomskompis dotter fyllde tretton år..! Tretton år, men det är mamman som tackar!? För mig känns det… Ja… Hmm… Men, kanske det är jag som är … omodern? Hade jag haft en tretton-åring, hade jag nog… Visst, jag kanske hade påmint honom eller henne (!) att höra av sig och tacka (!), men – jag skulle ju inte SKRIVA tack:et ÅT honom / henne (!), utan det hade han / hon nog fått börja göra själv när han eller hon var runt sju – åtta. Men! Nu har jag inte någon tretton-åring, så… Jag är nog fel person att säga något… :p Kanske det är så dagens föräldrar gör!? På tal om ”födelsedag” så fyller en bekant (G) år kommande vecka, och, ja, jag har skickat ett grattiskort även till henne. Men, *skrattar*, jag är rätt inställd på att jag inte kommer att få något tack från henne (eller). Inte för att hon har någon annan som sköter det åt henne (tänk sms från hennes man: ”G tackar för grattiskortet till hennes xx:e födelsedag”), utan för att… Kanske just för att hon måste göra det själv, så gör hon det inte. Det är i alla fall sällan det har hänt genom åren, så… Och, ja, ändå fortsätter jag höra av mig! Jag vet! Det är ändå många genom åren som jag slutat gratulera av den anledningen – de uppskattar ju tydligen inte att jag hör av mig, så… - men… Ja, hon är en av dem jag ändå fortsätter skriva till… Nå, sedan dröjer det nog ändå tills min födelsedag innan vi träffas. Av någon anledning, har det bara blivit till min födelsedag vi (G, E, och jag) ses nu för tiden, och då är det de (eller, ja, ärligt, främst E) som drar ihop det. Med tanke på hur lite kontakt vi haft senaste åren, känns det inte jätteviktigt för mig, men… Gör det, det för E och G, så… På tal om G, så nämnde hon i början av februari att vi skulle ses och grilla… Det har inte blivit av än, men, jag är inte besviken eller förvånad. Det är så det brukar vara; hon kommer med idéer och jag är på = de blir inte av. Jag kommer med idéer som hon är på = det blir inte av. Och, ja, det är väl delvis därför vi knappt träffas längre nu för tiden… ________________________________________________ Senaste tiden har jag fått kontakt med några nya brevvänner, och, även om det är lite svårt att skriva första brevet till någon ny så där, så har jag ändå ”tagit på mig” att skriva första brevet till dem, och, inte mig emot..! Under den gångna veckan fick jag svar från båda, och, ja, jag kan nog bara konstatera att även de tycker det är svårt att skriva första brevet till någon ny så där… Kanske till och med svårare än vad jag tycker, för, *skrattar*, båda tog till väder-tricket och berättade utförligt vilket väder de hade… Okey, nog för att jag tycker det är svårt att skriva första brevet (!), men – vädret är en sådan sak man verkligen bara pratar om för att man känner sig tvungen att säga NÅGOT, och inte ens jag är SÅ desperat! Hellre kortare brev (UTAN väderprat!) än brev som blir längre BARA för att man pratar om vädret! Suck! Jag hoppas att det blir bättre framöver, så de känner att de kan skriva om djupare saker… Och då menar jag inte att det måste bli JÄTTEdjupt (!) – även om det kanske vore roligt med någon sådan relation också – utan bara… Ja… Finns det något ytligare att prata om än vädret, liksom? (Eller, ja, det finns säkert [!], men, vädret är absolut en sådan sak som räknas som ytligt). Jag menar: Det blir ju lite löjligt också… Om någon av dem skriver sitt brev en tisdag i februari och berättar att det snöar; jag får brevet på fredagen veckan därpå och svarar under kommande vecka så de får det ännu en vecka senare. Då har det gått så där tre veckor sedan de skrev ”Det regnar idag” (eller vad det nu må ha varit), och ska jag då kommentera det – två och en halv – tre veckor senare – att ”Vad tråkigt att det regnade hos dig för två och en halv vecka sedan” Suck! Antagligen har de ju redan glömt det där, och, på två och en halv vecka har ju vädret hunnit ändras xx antal gånger..! *skrattar* 14 April 2024  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 23/3-24, lördag, klockan 11:39 Det är som jag träffar på K oftare och oftare (tre gånger hittills den här veckan! Senast igår – då också på xx, och en dag tidigare, men då på yy), men… Jag vet fortfarande inte hur jag ska bete mig..! Vi skiljdes ju absolut inte som ovänner (!!), men vi har ju inte eller haft kontakt (inte ens oplanerat sprungit ihop!! Och verkligen inte haft kontakt via sms, telefon, mail eller liknande) på så där tio år innan vi nu börjar springa ihop på samma platser senaste tiden, och, ja, som sagt var, oftare och oftare och oftare. Nu tror jag ju verkligen inte att hon ”stalkar” mig (!!); tar redan på vart jag är och när – det tror jag verkligen inte! – för att sedan ”råka” var där också, men… ”Lite” konstigt är det ändå att vi är på samma plats, samma tid, SÅÅÅ ofta som senaste tiden… Sedan är det inte obehagligt eller så (!), men… Vart har hon varit under de här tio åren liksom? För att sedan bara dyka upp igen som ingenting har hänt… ___________________________________________________________ I onsdags såg jag en nyhetsnotis om en att en villa brunnit ner till grunden i S, och mina tankar gick direkt till zz. Absolut, S är en liten ort, så, det bor ju… om inte ”många”, så i alla fall ganska många fler där, men, eftersom det är zz jag känner som bor där, så var det ju henne jag tänkte på. Dock har vi inte haft så mycket kontakt senaste åren (SETTS har vi inte gjort sedan 2021, och vi hörs inte av via mail, sms, telefon eller liknande, utan det har varit julhälsning), så… Det kändes lite ”Ska jag skicka ett sms; berätta vad jag läste och fråga om hon är okey”?, men… Näää… Dagen efter nåddes jag – även det via regionala nyheterna – av informationen att … två personer hittats döda i huset, efter branden… zz och hennes sambo!? Efter lite egna efterforskningar visade det sig att villan låg centralt i samhället (okey, jag har aldrig varit och hälsat på [!], men zz nämnde någon gång att villan låg centralt, och det stod också något om att teorin är att det är ägaren (= zz:s sambo isåfall) och ”en vän” (zz?) som omkom. Någon ålder angavs inte (ibland går ju medierna ut med ungefärlig ålder), och, jag kan förstå varför (= liten ort, vilket leder till att det är lättare att ”hängas ut”), men… Eftersom zz har ett offentligt jobb, gick jag in på arbetsplatsens hemsida för att kolla om hon är inbokad för något framöver, men – det var hon inte… Sedan vet jag sedan tidigare att hon brukar vara sjukskriven ganska långa perioder, så, om det är därför hon inte är inbokad på något, eller… Jag vet inte! Sedan har de väl inte kunnat ändra sådant så fort eller OM hon var med i branden, så… Jag vet inte hur jag ska få veta mer! Att ringa till hennes arbetsplats och fråga efter henne, vill jag ju inte riktigt eller… Det KAN ju innebära att någon kollega får ”äran” att berätta (att zz är död), och, DET vill jag ju inte utsätta kollegan för..! Jag KAN ju skicka ett sms till zz, men… OM jag inte får svar..? Visst, hon KAN ha bytt telefonnummer så hon därför inte får sms:et (!), men, eventuell avsaknad av svar KAN ju också bero på att … ja… På sätt och vis… Med tanke på att vi inte har haft mer kontakt än vi haft senaste åren, så… Hon är mer en som tillhör mitt ”då” – och, ja, som betydde VÄLDIGT mycket under flera år (!), men… Det enda jag ser nu, är att… Som sagt har vi brukat höras av med julhälsning… Så, kanske det dröjer till december innan jag får veta..? ___________________________________________________________ Nästa vecka är det då påskhelg, och… Jag funderar lite på om G har några tankar på att överraskande (eller, ja, mindre överraskande än vad det var när hon plötsligt hörde av sig inför förra årets julhelg, men…) höra av sig (och dyka upp)… Eller om hon insåg hur märkligt det blev där när hon mer eller mindre bjöd in sig själv till jul, och därför låter bli att upprepa det… För min del räcker det om hon skickar ett påskkort, och nöjer sig med det… (Ja, jag har skickat ett till henne). ___________________________________________________________ G nämnde ju att ses och grilla när hon hörde av sig i början av förra månaden… Nu har jag ju sedan länge förstått att sådant hon pratar om, sällan eller aldrig blir av, så, det är inte något jag tänkte ”Vad roligt!” och började längta efter (= såååå många gånger, tidigare, jag bara blivit besviken), och, ja, jag gjorde väl rätt i det, för… Trots ett flertal dagar sedan dess som varit perfekta för en sådan aktivitet, så har det fortfarande inte blivit av, och nu… Nä, att det blir av nu, tror jag verkligen inte! Trots den kommande påskhelgen när man verkligen ska / ”ska” göra sådant; umgås med vänner, vara utomhus och grilla… 23 Mars 2024  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 27/2-24, tisdag, klockan 8:39 Jag har börjat träffa på K oftare och oftare på stället där jag tränar, och… Inte något emot henne så (!), men, ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag ska bemöta henne eller… Vi umgicks ofta under en period för flera år sedan, och, sedan… Vi blev inte osams (!), men det blev längre och längre mellan träffarna för att sedan upphöra helt. Under flera år träffade jag henne inte alls (= vi sprang inte ens ihop på till exempel ICA), men, ja, nu har vi då börjat träffas oftare och oftare på ”mitt” träningsställe; hon hälsar alltid med inte bara / ”bara” ”Hej”, utan även mitt namn, och… Jag vet inte… Visst, jag hejar ju tillbaka (!), men, mer glädje än så kan jag liksom inte ens låtsas visa över att träffa henne… Efter alla år utan kontakt alls, känner jag liksom inte något för henne och / eller har inte något att säga för att fortsätta något samtal efter ”Hej”… För några dagar sedan såg jag en annons som M lagt upp, och, det kändes lite konstigt att se hennes namn så där… Vi hade ju MYCKET kontakt under några månader i slutet av förra året, men, sedan gjorde hon en sak jag inte riktigt bara kunde låta vara, så, kontakten upphörde… Och jag har ju inte några tankar på att ta upp den igen, utan är kanske snarare – i brist på bättre ord – ”glad” att det tog slut när det gjorde, så det inte hann gå ännu längre… Jag förstår mer och mer varför jag inte kan känna att jag har något gemensamt med dem som har barn… I förra veckan berättade jag för S att jag funderade på att gå på årets bokrea, och, igår hörde jag ifrån henne igen, men, istället för att fråga något i stil med ”Hittade du något roligt på bokrean?” så började hon prata om vad hennes lilla dotter gillar för böcker..! Suck! Jag känner igen det här sedan tidigare relationer: Oavsett vad man försöker prata om, så får den andra (som är förälder) det att handla om hans eller hennes barn..! Jag Ogillar inte barn (!), men, eftersom jag inte har barn själv (jag är inte intresserad!), så… Nää… Det blir ”lite” tröttsamt… :p 27 Februari 2024  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 17/2-24, lördag, klockan 12:25 Tidigare i veckan fick jag – äntligen (eller, ja, jag trodde faktiskt inte att jag alls skulle höra från henne, så, bara det – att hon faktiskt hörde av sig – var väl nästan en överraskning!) – ett sms från G, och… Nu var det inte någon fråga, utan mer ett påstående, men, i alla fall, att det ”… snart är dags att börja grilla korv ute” ( = nå, för min del tycker jag väl att det är en sådan sak man kan göra nästan lite oavsett tid på året, ;), men… Jag vet ju att hon är… *hmm*… mer bekväm av sig, så… För att slippa eventuellt gnäll (över att det är ”fel” väder) så är det väl bäst att låta henne bestämma *skrattar* Nå, hon skrev att hon skulle höra av sig när det är dags (läs: ”rätt” väder *ler*), och, visst – det skulle absolut vara trevligt (!), men..! Jag är också 99,99 procent säker på att det inte kommer att bli av (ens när hon får bestämma när det är rätt / ”rätt” väder för sådant!), så, jag vill / ska inte tänka att ”Wow! Vad roligt!” och börja se fram emot det, bara gå och vänta på inbjudan, för, jag har blivit besviken SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ många gånger tidigare: Hon kommer med förslag på vad vi ska göra; jag ser fram emot det, men sedan blir det aldrig något mer av det. Likadant när jag kommit med något förslag någon gång; hon verkar ha varit ”på”, jag ser fram emot det, men, sedan blir det ändå aldrig av… Att träffas och grilla är bara en av alla saker jag har hört tidigare, men att det sedan inte blivit… Jag förstår att kontakten oss mellan blivit sämre och sämre med åren… I tisdagskväll fick jag ett ovanligt långt sms från L. Ovanligt långt, och ovanligt djupt utan att, på något sätt, gå djupare in på det hon skrev om, men, bara / ”bara” att hon faktiskt alls nämnde det som hon berättade, var att betrakta som djupt, för, den typen av relation har vi inte (längre). Eftersom jag såg hennes sms ganska sent, väntade jag till dagen därpå att svara, men, ja, det blev ett ovanligt långt sms även från min sida… Sedan har jag inte hört något mer från henne (än), men… Det är okey, och jag trodde inte att hon skulle svara med att gå djupare in på det hon nämnt eller… Om några timmar ska jag i alla fall träffa V..!! Hon har varit bortrest i två veckor så det var ovanligt länge sedan vi sågs, och, även om det har blivit en del ändringar kring när vi ska ses, så har jag ändå aldrig tvivlat på att det blir av inom den närmaste tiden, utan hon är ju mer … anpassningsbar… G har jag inte träffat sedan slutet av augusti, och, med tanke på hur sällan vi träffas nu för tiden, så är det ändå inte ovanligt lång tid som gått sedan vi sågs, utan… Det skulle snarare vara konstigt OM vi träffades SÅ snart igen..! Troligare är väl att det blir någon gång i juni / juli vi ses = DET är (har blivit) mer normal tid mellan gångerna vi ses...! 17 Februari 2024  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 31/1-24, onsdag, klockan 9:13 Vid 7:30 igår, skickade jag ett sms till en bekant och gratulerade på namnsdagen; bara det – ”Grattis på namnsdagen” samt en bild på en ros; inte mer än så eftersom det bara var just det jag ville säga där och då. Sedan tänkte jag inte mer på det; jag är inte den som mer eller mindre kräver svar nästan innan jag ens skickat ett meddelande – och är absolut inte så själv eller! – men, vid 21:30 slogs jag ändå av tanken på att jag fortfarande inte hört ifrån henne, och, ja… Att hon är extremt upptagen, har jag ju förstått, jag har också förstått att det blivit mer och mer senaste åren eftersom hon nu för tiden bara har tid att träffas en – två gånger per år och då bara / ”bara” någon timme åt gången – där mellan har vi knappt någon kontakt alls – men… Ja… Nu har jag ju inte kontrollerat hur lång tid det tar att skriva ”tack” och trycka på ”sänd” (!), men, max tio sekunder, kanske..? Men, nä, inte ens den tiden har hon visst över att lägga på respons… Okey, nu lever jag lååååååångt från så upptaget liv som hon gör (!), men, jag tycker / tänker väl ändå att … tio SEKUNDER (för att visa att man uppskattar hälsningen [OM hon nu gjorde det!?]!? Max! Det är inte konstigt att vi inte har mer kontakt än vi har… (I skrivande stund har jag fortfarande inte hört något från henne…) -------------------------------------------------------------- Senaste två veckorna har det varit en lugnare period på jobbet, och, ja, jag erkänner att det, med tanke på hur det var innan, varit rätt skönt… Det ÄR ju roligt när det händer mer (!), men, *ler*, ja, efter en sådan period är det skönt med en lite lugnare period också… Jag har passat på att få undan en del hemma som blivit liggande ogjort, och en natt sov jag på annan ort för att på riktigt komma ifrån; faktiskt få sova en hel natt (= lyx!), få äta frukost i lugn och ro (= lyx, även det!)! Dock kom jag ju att tänka på A när jag väl var där, men… Det stannar vid tankar, eftersom vi inte haft kontakt på flera år. Eller, inte medveten kontakt eller vad jag nu ska kalla det = jag tänkte inte på att det var hon, och hon vet inte att det var jag… -------------------------------------------------------------- För kanske ett halvår sedan fick jag en ny brevvän, och, ja, hon berättade ju redan från början att hon har en liten dotter, och jag svarade något i stil med att jag var – i brist på bättre ord – smått imponerad över att hon då PÅBÖRJAR en brevvänskapsrelation, för, det är när folk (ja, inte alla, antar jag [!], men, det är väl min erfarenhet jag fått genom åren och alla brevvänner jag haft = när de får barn, upphör även brevväxlandet…) får barn som, ja, de avslutar sådana grejer, men, hon gjorde alltså lite tvärtom. Sedan pratade / skrev vi inte direkt så mycket mer kring det – att hon har barn – för, vi har ju inte något gemensamt i det, men, *ler*, i senaste brevet från henne förstod jag (igen) varför just barn oftast ”förstör” sådana relationer, för… Ja, från att knappt ha pratat / skrivit om sitt barn alls, så handlade största delen av senaste brevet om just barnet, och, jag… Jaha… Ja, ja… Vad ska JAG ge för respons på det, liksom!? Att prata om barngrejer när man, som jag, inte själv har barn och kan relatera eller är insatt i sådant som gäller just barn, så… Nä, jag förstår varför jag inte har något gemensamt med de som blir föräldrar… Nå, vi får väl se hur det blir framöver (!), men… Som sagt, även om jag inte har barn, så… Jag förstår ju någonstans att livet förändras om / när man blir förälder (!!), och, jag fattar ju att barnet / barnen någonstans måste gå före (!!), men… Jag pratar / skriver ju inte om sådant som jag är jätteintresserad av, när jag vet att den andra inte bryr sig (utan mest / bara blir uttråkad av sådant personen inte är insatt i). 31 Januari 2024  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 9/1-24, tisdag, klockan 10:09 När jag kollade mailen igårkväll, såg jag att jag fått ett mail från xx, och, visst, det var hennes tur att skriva, så, det kom inte som någon överraskning så, men samtidigt hade det gått ovanligt lång tid för henne att svara, så… Ja, även om jag inte saknade mail från henne, så började jag ju undra lite när det dröjde längre än vanligt… Dock inte så pass att jag var beredd att höra av mig till henne först och kolla läget; hade det inte varit för att hon, en gång i tiden tagit kontakt, hade jag ju inte jag kontaktat henne eller (!), men… Nå, som sagt: Igårkväll såg jag att jag fått ett mail från henne – vilket då var svar på mailet jag skickade i början av februari FÖRRA året, så, det tog elva månader innan hon svarade… Det säger väl en del..? Vi har ju inte haft någon kontakt på något annat sätt (sms, telefonsamtal, fysiska träffar…) under den här tiden eller, så… Och, när vi väl nu skrivs, så är det ju inte direkt några djupare ämnen… Nå, i mailet frågade hon om jag varit till H i somras, och att ”någon tyckte sig ha sett mig”. Visst, jag VAR ner till H i augusti (!), men… OM det var just mig denna Någon såg? Ingen aning! Så jag kan ju varken bekräfta eller dementera (att det faktiskt var jag). Vad jag vet, är att jag INTE träffade någon jag kände under timmarna jag var i H (!), och det var INTE någon som kom fram till mig och ’visade upp sig’! Visst, H är ett litet samhälle, så, att NÅGON som kände mig när jag bodde där, är väl inte HELT otänkbart – att de såg mig när de körde förbi med sin bil eller något sådant – men, det var isåfall inte något jag uppmärksammade; ingen som ens tutade för att få mig att reagera. Hur som: Det här att Någon tycks ha sett mig… Det känns… något oklart ändå… Hon (xx) skrev ju verkligen bara att ”någon tyckte sig se dig”; hade hon skrivit ”J” (<-- hennes dotter) ”tror att hon såg dig”. Nu tror jag inte att J skulle känna igen just mig (jösses! Vi har inte träffats sedan hon var runt sex år!! Jag tror inte J skulle känna igen just mig (vi har inte träffats sedan hon var runt sju år. Vilket är 27 ÅR sedan! Och, SÅ mycket hade vi inte att göra med varandra under hennes år fram till dess eller, så… Nä, jag tror verkligen inte hon skulle känna igen mig! Och jag skulle absolut inte känna igen henne eller!!), men, eftersom jag vet att jag är lik hennes mamma (xx) till utseendet, så, det skulle väl varit om hon (J) sett någon som var lik sin mamma och där gjort kopplingen till mig, men… Oavsett, så måste ju denna Någon vara någon som känner till kopplingen mellan mig och xx eftersom hon / han (?) berättade för just xx att hon / han (?) trodde sig ha sett mig, så… Nä, jag vet inte… Och jag ska inte göra några efterforskningar eller… Hur som, så tyckte xx att ”om det var du, så kunde du ju ha hört av dig så vi kunde ha träffats”. Och menade på att det var ”länge sedan”. Hmm… Va!? Jag vet ju att hon bor kvar i byn utanför H (!), men, att jag skulle ha hört av mig!? Nä, den tanken slog mig verkligen aldrig..! Eftersom jag inte såg någon som helst anledning till att göra det! Det är ju inte att tanken slog mig när jag läste hennes mail nu att ”Det – att höra av mig – kunde jag ju ha gjort!” Med tanke på hur vår (icke-)relation alltid har varit (bara att det tar nästan ett år innan hon svarar på ett mail, och att vi inte har någon kontakt däremellan säger ju / väl en del!?), hade det ju bara – enligt mig! (Tydligen inte enligt henne…) varit JÄTTEmärkligt om jag hört av mig bara så där..! Och ännu märkligare om jag föreslagit att vi skulle träffas!! Vad skulle vi prata om, liksom!? Vi har väl / ju ALDRIG umgåtts så, bara hon och jag! Skulle jag ha ringt (= vi har ALDRIG pratat i telefon med varandra!!) och sagt att ”Hej! Det är Maria” (tystnad. Ska hon ens fatta vilken Maria det är!?) ”Jag tänkte åka ner till H. Vill du träffas?” Eller, som hon och A gjorde för xx antal år sedan (= senaste gången vi sågs) – bara dyka upp utanför ytterdörren hemma hos mig!!?? :o DEN relationen – att bara dyka upp hemma hos varandra – har jag ALDRIG haft med NÅGON!! Nå, som sagt: Det tog nästan ett år för henne att höra av sig, så… Inte för att ”hämnas” (’dröjde du med att höra av dig, så väntar minsann jag också!’), men… Vi får väl se när jag svarar… Det känns ju inte JÄTTEakut… Nå, någon gång i år kanske jag hör av mig i alla fall..? När jag nu tänker på det… Februari förra året skrev jag då senast till xx… Nu har vi (hon och jag) aldrig haft någon djupare kontakt så (!), men, på ett år..? Ja, så klart… Även om de absolut flesta dagarna är vardagar, så, så klart det har hänt en del utöver det vanliga också (!); sådant som man – OM vi haft bättre kontakt – absolut hade kunnat berätta om, men, nu..? Nää… Hon har liksom inte med det att göra… Och, hon i sin tur berättar ju verkligen inte allt för mig eller..! Jag menar: Trots att det tog nästan ett ÅR innan hon nu svarade, så var det så ytligt att hon skrev om vädret… Hörs av så sällan och pratar väder = DÅ har man absolut inte mycket att säga!! 9 Januari 2024  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 27/12-23, onsdag, klockan 10:05 Ibland kan jag inte låta bli att mest bli fundersam över hur vissa människor fungerar… :) * I mitten av november började någon ringa på kvällstid till min telefon, och, eftersom det var från ett nummer jag inte har i min kontaktlista, gick jag ju in på hitta.se för att kolla vem det var, för, det kunde inte vara någon felringning, eftersom det försöktes två gånger direkt efter varandra varje gång (precis som personen ringde igen, direkt, i tron om att jag inte hunnit svara första gången). Förnamnet på mannen telefonnumret gick till, sa mig absolut ingenting (!!), men efternamnet fick mig att tänka på en mycket före arbetskollegas efternamn. - Alternativ ett: Vad ville HAN mig!? Som sagt, jag hade ALDRIG ens hört talas om honom, så – hur / när / varför har han hört talas om mig, och därför söker mig!? - Alternativ två: Hon lånade hans telefon. Okey, märkligt om jag då skulle ringa upp – ringa till hans mobil där troligen då han svarar – och fråga efter henne, så, nä, det gjorde jag inte!! Det var väl en sak när det var fasta telefoner som gällde, och man ringde till en kompis men någon av hennes föräldrar svarade, att DÅ fråga efter kompisen, men – att ringa till någon vilt främmande människas mobil för att fråga efter någon annan (som rimligtvis borde ha egen mobil)!? Märkligt! - Alternativt tre: Att han står på hennes abonnemang av någon anledning… Märkligt, men, visst… Nä, jag ringde aldrig tillbaka, och det fortsattes ringa från det numret vid några till tillfällen, men, det var ju när jag jobbade, så… Nå, någon dag innan julafton fick jag ett julkort från kvinnan (G) som lånat (?) sin släktings mobiltelefon (?), och, eftersom hon är en av dem jag … räknar med (är väl kanske att säga för mycket, men, i brist på bättre ord) att få från ( = ja, jag skickade till henne också, och har gjort så senaste fyra – fem åren), så, inte något konstigt i det, men – hon hade också skickat med ett brev där hon skrev att hon visst varit förbi (hemma hos mig!) och tänkt komma och hälsa på (!!), men, tack och lov, skulle jag säga, bor jag ju så inte vem som helst tar sig in, så, hon fick vända. Och, ja, nu ska vi säga att vi ALDRIG (!!) haft den relationen att vi hälsat på hemma hos varandra – vi var kollegor som träffades på jobbet, och INTE hade något med varandra utanför jobbet att göra (!!) – men nu hade hon alltså tänkt dyka upp, OPLANERAT, utanför min ytterdörr!!?? Och då har vi, som jag nämnde, INTE haft någon mer kontakt än jul- och påskkort senaste fyra – fem ÅREN!! Vilket har varit HELT okey för mig! Där, när vi jobbade tillsammans, fick hon nämligen någon idé om att börja ge mig julklappar, och, inte för att verka otacksam (!), men, eftersom hon ju egentligen inte kände mig så, så blev också julklapparna därefter… Så, det var rätt skönt att slippa de där presenterna när vi inte längre jobbade tillsammans. Som sagt: Inte för att verka otacksam (!), men det ÄR faktiskt rätt ”jobbigt” att få presenter av någon som egentligen inte känner en, men har fått en idé om att de måste ge bara för att… Hur som: Hon hade också skrivit sitt / ”sitt” ( = det var telefonnumret som det ringts från. Hennes släktings [?]) telefonnummer, och skrev att hon ville ha kontakt innan jul. Så, okey… Jag fattade ju att hon inte skulle ge sig, så, ja, jag ringde upp. Lika bra att få det gjort, och sedan, förhoppningsvis, ’slippa’ henne / mer kontakt. På självaste julafton dök hon då upp; bara en kort stund, och, det, i brist på bättre ord, ”roligaste”, var väl hennes reaktion när hon såg hur jag bor: ”Gillar du inte julen!?” Okey, även om vi inte pratat om det så (som sagt, hon var en KOLLEGA! Vi pratade aldrig något privatare / djupare!), så fattade hon nog att jag inte är den som börjar julpynta i oktober (!), men, ändå tycktes hon nu bli smått ”chokad” över att jag inte ens har en adventsljusstake..! Det har ju blivit mindre och mindre med åren, och, ja, speciellt senaste sju – åtta åren har jag ju knappt ens varit hemma under julveckan, så – varför dra fram en massa, liksom!? NÄR jag är hemma, sover jag ju, så, då är det ju inte eller att jag märker av omgivningarna… Det hade väl kanske varit en sak om jag varit ledig och hemma (!), men, nu är jag ju inte det – och hon vet vart, och att, jag jobbar mer än vanligt den här tiden på året – så… Nä, det slutade med att hon sa att vi kan ju träffas vid något annat tillfälle framöver, när hon är mindre stressad än vad hon nu var, men… Nja… För min del känns det INTE som något att längta efter… I slutet av oktober pratade jag, i telefon, med en bekant, och vi avslutade samtalet med att ”vi kan väl höras innan jul?”. ”Jo, det blir bra”. INNAN jul, eftersom jag, som sagt var, redan då visste att jag skulle komma att jobba mer än vanligt EFTER jul, så, om vi alls skulle hinnas höras av fler gånger i år, så fick det ju nästan bli just INNAN jul. Jag försökte ringa vid något tillfälle veckan innan jul; han svarade inte, men – vad händer? Jo, HAN ringer på juldagseftermiddagen! När jag jobbade! Vilket jag sagt att jag skulle göra, och, vilket han borde ha lärt sig eftersom jag ändå haft det så här i sju – åtta år… Suck! Ett exempel till är den kvinna som bjöd mig att fira jul hos dem, och jag sa det blir svårt eftersom jag jobbar till den 23:e. (Jag jobbade till 15, och, ja, skulle sedan ha kommit härifrån först vid 17:30, då hade jag varit i L vid 19, och vet inte [= jag kollade inte ens] när jag kunnat åka vidare därifrån, men vet att redan skulle ha tagit så där åtta timmar = i ”bästa” fall skulle jag alltså ha varit i H vid 04 på julaftonsmorgonen. Sedan, fira jul med dem, och sedan hade jag samma tio-timmarsresa tillbaka för att vara på jobbet till 11 på juldagen. Går det ens ihop i praktiken!? Nå, trots att jag berättade detta, så var responsen från henne något i stil med att ”Inte kan du väl jobba den 23:e!?” Jo!!!! Jag skrev ju precis det!! Suck! Suck! Som sagt: Egentligen kan jag bara skratta. Jag förstår verkligen inte varför inte folk tror på mig (när jag säger rakt ut att jag jobbar!?). 27 December 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 9/12-23, lördag, klockan 16:55 Tidigare i veckan fyllde E år, och jag hade skickat ett (analogt) grattiskort, som hon hörde av sig, via sms, och tackade för i torsdags. Samtidigt passade hon på att fråga om jag har planer för / jobbar lördagskväll eller om jag skulle vilja komma till dem på lite adventsfika klockan 18. Hon skrev också att hon även skulle fråga J, P, och G och U, och att jag, om jag ville komma, kanske kunde åka med någon av dem. Jag tänkte på det där med (första-) adventsfikat hos dem (E med familj) förra helgen, för, det där adventsfikat hemma hos dem var mer eller mindre tradition under flera år, för några år sedan, men, nu är det nog tre – fyra år sedan, och, eftersom vi (främst E och jag) knappt har någon kontakt längre (= senaste tre – fyra åren, har vi träffats kanske en – två gånger per ÅR; vi har knappast någon kontakt [telefon, sms…] där mellan, och redan innan dess hade det börjat bli längre och längre mellan gångerna) har jag väl egentligen inte sett det som jättekonstigt att jag inte blivit inbjuden… Men, ja, att de skulle sluta med traditionen, har jag ju inte trott, utan jag förstår ju att de har fortsatt, bara med andra människor. Nå, visst, det blev lite tradition (!) och även om jag tänkt på det den tiden på året när det brukar vara, så har jag ju inte direkt varit ledsen över att inte få ingå i deras tradition längre. Nå, hur som, så, till i år hörde hon alltså av sig och frågade – TROTS att vi verkligen inte haft mer kontakt i år än senaste åren, och att det skulle ha lett till att jag räknades in i adventsgemenskapen igen – men… För snart tre år sedan flyttade de, och, hade de bott kvar där de bodde tidigare, hade jag kanske / nog / mest troligt tackat ”ja”, men… Nu… Alltså… J och P som hon nämnde… De HAR varit med på (bland annat) tidigare adventsfika, och, på så sätt vet jag vilka de är, men, de tillhör verkligen inte min umgängeskrets utan är E:s, och, vi (J, P och jag) har verkligen inte minsta lilla sak gemensamt – jag har inte träffat dem (eller ens sprungit ihop med någon av dem av en slump! Absolut inte någon kontakt via telefon eller liknande eller) på säkert fyra år (ja, senaste adventsfikat, ungefär), så, att jag skulle höra av mig till någon av dem och be om skjuts hem till E (och hennes familj)!? Knappast!! G och U hade jag möjligtvis kunnat fråga – OM jag verkligen velat komma på det där fikat – men… Det tar emot aningen för mycket att bli SÅ beroende av dem; vill de hem klockan 21, så MÅSTE jag liksom också bryta upp då för att få skjuts hem, för, ja, annars blir jag ju fast där, och, E och hennes familj flyttade så pass långt att det blir för långt att gå hem (eller, ja, DIT för den delen, naturligtvis!). Och vill jag hem till 20, men inte de är redo att bryta upp då, så TVINGAS jag ju vara kvar där i väntan på att de ska … ledsna och vilja hem… Nää… Det känns verkligen inte jättelockande...! Som sagt: Hade E och hennes familj bott kvar där de bott tidigare, hade jag nog gått dit, men, ja, då hade jag ju just kunnat GÅ dit. Och GÅ hem. När JAG ville! Sedan, ja… E:s dotter har jag inte eller träffat på säkert fyra år, E:s man träffade jag som hastigast kanske förra sommaren… Nog för att jag väl inte känt ”Wow! Vad trevligt” under tidigare adventsfikatillfällen (!), men, då har vi ju ändå träffats ”ofta” innan dess, och, ja, nu har det gått MINST fyra ÅR sedan jag träffade J, P, H… E och G träffade jag (= andra gången i år) i slutet av augusti, och U jobbar i affären där jag storhandlar, så, honom hejade jag på så sent som i tisdags, men, ja, HEJADE PÅ = ”lite” skillnad mot att umgås på en fika så där… Hur som, så kom vi (E och jag) åter igen (= det brukar bli så…) in på hur jag jobbar, när vi skrevs i torsdags, och, ja… Det känns verkligen som vi har haft den diskussionen xx antal gånger tidigare under senaste xx antal åren… Kanske hon snarare borde ta en diskussion med P, J, och G (möjligtvis även H) för, vad jag vet, så jobbar ingen av de tre… Så, att jag gör det!? Men att hon då är på mig om ATT jag gör det..! Klockan är 17:23, och om cirka 40 minuter börjar deras adventsfika-träff… Ärligt: Jag hoppas ju så klart att de får trevligt (!!!!), men, också ärligt, jag är glad att jag…hmm… INTE är där! 9 December 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 19/11-23, söndag, klockan 9:35 För någon vecka sedan fick jag ett brev om att de skulle komma och byta elmätare hemma hos mig. De gav förslag på en dag och tid när de skulle komma, och man fick godkänna eller, ja, höra av sig och ändra. Eftersom jag inte hade några problem med tiden och datumet de föreslagit, godkände jag. De skulle komma i fredags mellan halv två och halv fyra på eftermiddagen (ja, jag tror ju inte att jobbet skulle ta två timmar [!], men de ville väl ha lite marginal). Ja, så jag satt hemma och väntade. Och väntade. Och väntade. Strax efter halv fyra hade de fortfarande inte kommit, och då slutade jag vänta. Suck, vad jag HATAR (eller, okey… Det var kanske lite starkt ord ändå [!], men, STARKT OGILLAR [!!]) när… Det var ju DE som kom med förslag om dag och tid, jag meddelande att det var okey, men inte sjutton kommer de!! Eller ens har vett att höra av sig och förklara varför de inte behagar dyka upp när jag – ofrivilligt, dessutom! – bjuder in dem så de kan göra sitt jobb!! Att de bara struntar i det!! Det var ändå en tidsrymd på två TIMMAR de själva satt!! Men, nä, de klarade alltså inte ens av att dyka upp inom dessa två TIMMAR!! OM de ringer på dörren till veckan, skulle jag verkligen vilja vara den som säger att ”Nä, ni skulle ha kommit i fredags! Jag ringde och godkände till och med, och satt hemma och väntade på er! Nu har jag inte möjlighet att vara hemma längre [<.--- även om det kanske är en vit lögn])”. Men, OM det händer, kommer jag nog att … fega ur; säga ”välkommen in!” och svära tyst för mig själv. Suck!! _________________________________ Tidigare idag skickade jag ett grattis-sms till E. Jag brukar så sällan skicka sådana hälsningar via sms, så, jag var lite orolig för att glömma, men, nu gjorde jag det nästan direkt jag vaknat imorse, så… Vi har ju inte hörts av (varken via sms, eller setts) sedan slutet av augusti, men, jag nöjde mig ändå med att just bara skicka ett ”Grattis!”, och, ja, lite därför (?) fick jag ju också bara tillbaka ett ”Tack så mycket!” några timmar senare. Inte något mer (”Var har hänt sedan senast?”, ”Hur är det?”), men, det är väl okey… Jag menar: JAG hade ju kunnat visa något sådant intresse för hennes liv också, när jag skrev (!), men, med tanke på hur vår relation (= om det är värt att kalla ”relation”?) blivit senaste åren, så… Näää… Det skulle bara verka märklig… Ett ’grattis’ räckte… _________________________________ För någon vecka sedan kom jag att tänka på xx som jag, under tio – tolv års tid skickade julkort till varje år. Utan att någonsin få något tillbaka, visserligen, men, det var ändå okey på något sätt – hon var inte någon jag räknade med att få från (om man nu ska göra det – räkna med – med någon [?] eftersom det känns fel att börja ta sådant [nästan] för självklart – att de SKA höra av sig, men, i alla fall) – och hade blivit mer förvånad OM jag fått från, än som nu, att jag INTE fick något. Hur som: Till 2021-års jul, skickade jag som vanligt ett julkort – men fick inte någon respons (= ett ”tack!”) förrän i mars / april året därpå (! Visst, hon tackade [!], men… Det kändes ju …. så där... när det kom tre – fyra MÅNADER senare… På grund av det, bestämde jag mig för att, till förra årets jul, INTE skicka något julkort till henne – det kändes ju inte direkt som hon uppskattade det – men, DÅ hörde hon minsann av sig – och frågade varför hon inte fått något julkort!! Suck! Så, till i år har jag bestämt mig för att skicka julkort till henne… igen… Det är ju inte jobbigt eller så för mig att köpa ett, skriva någon rad, sätta på ett frimärke och posta det, så, det är ju inte det (!!), men… Tydligen var det ju rätt viktigt för henne att få julkort ändå – bara att hon…. hmm… är aningen sen med att visa uppskattning, så, nog kan jag väl skicka kort då om det nu, som sagt var, är SÅ viktigt för henne...! Någonstans… Vi har ju verkligen inte någon som helst annan kontakt inte under resten av året längre eller (inga telefonsamtal, inga sms, inte några träffar [längre. Det var nog lite över tre år sedan vi sågs senast…], så…), och, det gör väl också att… Ja, det känns både ock med julkort till någon man har en sådan relation (= är det ens att kalla ”relation”!?) med, men… _________________________________ B (och A), och J och A skickar jag dock INTE något julkort till, men, får jag från någon av dem (eller båda), så får jag väl skicka en nyårshälsning eller något i alla fall… Man får ju liksom en chans till: Skickar man inte julkort till någon man själv får från, kan man alltid skicka ett vykort med vintermotiv och önska ”Gott nytt år” eller ”God fortsättning” :) På tal om B, så fick jag faktiskt ett grattiskort från henne på min födelsedag, så, nu måste / ”måste” jag skicka ett till henne också, när hon fyller år om någon vecka… Ja, lite samma sak där: Får inte jag något från henne (vilket inte är varje år!), så skickar inte jag till henne eller… Det handlar inte om ”hämnd” eller så (!), men… Precis som med xx så… Det var något åt jag INTE fick något från B, och därför inte skickade till henne eller – tydligen var det ju inte så viktigt – men, DET fick jag ju minsann höra sedan att ”Du brukar höra av dig till min födelsedag!”, så… Suck! Jag försökte förklara att hon ju inte hört av sig till min eller, men… Ja, jag vet inte jag… Och, på tal om B, så skickade jag ett mail till henne för några veckor sedan som svar på hennes mail som jag fick … i augusti, tror jag det var… Det är inte direkt prio ett att svara på mail från henne, så, det kan dröja några månader utan att det är något med det. Vi har ju egentligen inte något att säga varandra eller, så… (Det var INTE jag som tog kontakt med henne en gång i tiden! Hade inte hon hört av sig [och låtsas som ingenting, dessutom. Vilket jag fortsätter med], hade INTE jag gjort det eller!). På tal om B, så har jag fortfarande inte fått något mail från Å som jag skrev till för säkert ett halvår sedan… Jag saknar inte kontakten (!), men har ändå reagerat på att jag inte hört från henne, för, även om inte vi eller har något att säga varandra, och mailen mellan oss inte är prio för någon av oss att svara på eller, så, så här pass lång tid brukar det inte ta mellan gångerna… Samtidigt… OM jag aldrig hör ifrån henne igen, så… Nä, jag kommer inte att bli ledsen… Ärligt… _________________________________ På tisdag är det dags för den andra träffen med ….. Första tillfället var förra tisdagen, och… Ärligt talat så fick jag väl inte direkt ut så mycket / något av det, men, jag ser det som ett tillfälle att få lite miljöombyte för så där några timmar, och – DET är ju inte helt fel, så DET ser jag fram emot!! :D Visst, mötet KAN bli bättre den här gången, nu när man vet mer vilka de andra är (!), och, då är det väl bra (!), men, som sagt, just nu ser jag ändå mest fram emot några timmars besök på annan ort än att bara befinna sig på hemmaplan :) Och, på tal om ”miljöombyte” så hoppas jag att jag är ledig (eller i alla fall halvledig på lördagen!) under första-adventshelgen, så jag kan ta lite ’semesterledigt’ även i år! :D Men, vi får se… Så klart det vore skönt att få fira / ”fira” som förra året (!), men, jobbar jag, så jobbar jag ju, och tar INTE ledigt bara för det!! _________________________________ På tal om ingenting, så började jag förresten lära känna en M för några månader sedan, och, redan från början var hon SÅ ”på” om att hon önskar att vi bodde närmare varandra så vi kunde träffas, att vi MÅSTE försöka ses, att hon vill träffa mig, också vidare, också vidare… Jag är faktiskt rätt tacksam att det fysiska avståndet mellan oss är så pass långt som det är, för… När hon (någon) är SÅ ”på” om sådant redan från början!? Det blir mest / bara … Jag känner nog mest / bara ännu mer ”NEJ!” när det blir så … påträngande … SÅ snart… :/ 19 November 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 18/10-23, onsdag, klockan 11:31 Tidigare idag var jag in på ICA för att hämta ett paket. Det var kö, så jag gick ju och ställde mig längst bak, och, ja, såg ju så klart att det stod en man framför mig, men det var inte något jag reflekterade något mer över – förrän han vände sig om och sa ”Hej Maria”, och då såg – och kanske främst – hörde jag ju vem det var..! :/ Jag hade ju passerat honom (och de andra som stod i kön, så klart) på väg till min plats längst bak, men tänkte inte på att det var han… Det var nära att jag funderade på om jag först, innan jag skulle hämta paketet, tagit en vända i affären (inte för att jag behövde något – enda anledningen till att jag var dit, var ju för att hämta paketet – men, för att slippa stå bakom honom i kön), men, jag stod kvar, och, tack och lov, nöjde han sig med det där ”Hej Maria” och sedan vände han sig om igen för att fortsätta framåt. Vi har inte träffats på, på flera år, han är verkligen inte någon jag ens tänker på så där, så att träffa på honom idag, så där helt oväntat… Näää… Jag behöver väl inte säga att jag inte glatt svarade ”Men hej! Det var länge sedan! Vad roligt!”!? När jag fått mitt paket och kom ut, såg jag honom igen; att han klev in i en företagsbil, så, på så sätt vet jag ju vart jag har honom… Inte för att jag ska söka upp honom ( = inte en chans!), och det där företaget är ett företag jag aldrig någonsin haft anledning att kontakta eller, så… Jag hoppas det dröjer minst några år till nästa gång jag träffar på honom igen! Och helst aldrig då, men… 18 Oktober 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 5/10-23, torsdag, klockan 11:56 Från att jag var elva år och fram till mars 2019, hade jag ALLTID någon eller några brevvänner; kortare eller längre perioder, men, som sagt, under dessa år ALLTID minst en! 2019 gjorde dock min äldsta (= hon var jämnårig, men ”äldsta” på det sättet att hon var en av dem jag hade längst kontakt med, och, inte bara det, utan vart efter även oftare och oftare, så inte bara / ”bara” med brev, utan även mail, sms…) brevvän slut, och, ja, det blev tomt. Sidan jag tidigare använt för att hitta brevvänner, hade blivit mer och mer inaktuell (= nyaste annonsen var ett – ett och ett halvt år gammal…), och hur jag än letade, så hittade jag inte något alternativ. Jag saknade ju det här att skriva – och få – vanliga brev, få lära känna någon på det sättet, men… Ja, det kändes som jag var rätt ensam om det… Men! Så hittade jag faktiskt en hemsida för personer som söker just BREVvänner; svarade på några annonser – men la också ut en egen med rubriken ”Söker kvinnliga brevvänner i 40-års åldern”, och inom två veckor hade jag fått fyra nya brevvänner = ganska lagom antal ändå, men, eftersom jag glömde bort det där lite sedan, så tänkte jag inte på att jag skulle ta bort annonsen, utan den fick ligga kvar, och jag glömde bort den mer och mer. Tills i tisdags när jag kollade mailen och såg att jag fått ännu ett svar på annonsen: // Mitt namn är (personens namn) är man 50 år // Alltså..! Varför skrev han ens!? Var verkligen rubriken på min annons SÅ otydlig!? Det finns ju liksom inte ett enda rätt..! Jag = söker kvinna. Han = man. Jag = söker i 40-års åldern. Han = 50 år. Så mycket mer skrev han inte, men, inte ens om han gjort det, hade jag ju tänkt att jag skulle skriva tillbaka..! Skriver jag att jag söker kvinnor i 40-årsåldern, så söker jag väl / ju kvinnor i 40-årsåldern!? Suck! Det är ju lite som om jag skulle söka något jobb som jag verkligen, verkligen inte är kvalificerad för – vilket jag vet redan när jag skickar in ansökan, men ändå gör det! Suck :p 5 Oktober 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 24/9-23, söndag, klockan 9:32 Alltså, människor! Den här veckan har verkligen varit något utöver det vanliga vad gäller energislukande sådana..! – I måndags eller tisdags (= jag minns inte vilken av dagarna det var, och det spelar väl egentligen inte någon roll, men…) var jag tvungen att gå tillbaka till jobbet en sväng, på en tid jag inte brukar vara där eftersom lokalerna är uthyrda, och jag ska ha fått undan mina arbetsuppgifter innan hyresgästerna kommer – vilket jag också hade fått, men, som sagt, nu dök det upp något som MÅSTE göras, och som gjorde att jag MÅSTE tillbaka, så… Ja, jag gick dit, och tog en annan ingång än vad jag brukar göra för att störa så lite som möjligt, men, en av hyresgästerna dök upp – och berättade genast hur missnöjd hon var med min städning… (Som jag då gör när hon och den andra som hyr lokalen, inte är där!). ”Ja, det var ju några månader sedan jag såg dig, så jag har inte kunnat säga något tidigare…”. Så klart det var några månader sedan (!) Jag har ju fått börja jobba undan mitt tidigare just på grund av att de börjat vara där..! Och så jag kan hålla mig undan sedan… ”Trevligt” första-bemötande efter att inte ha träffats på bra länge..! :/ Visst, det är lite segt att behöva vara där så tidigt för att vara klar tills de kommer, men, det där bemötandet gör det ju lättare = så’na där människor undviker jag ju så långt jag kan (!), så, tänk om jag istället måst vara där NÄR de var där!? Och VARJE dag!? – I torsdags när jag skulle in på jobbet, krånglade det elektriska låset till ytterdörren, så jag kom inte in. Okey, lite irriterande, men, ändå inte någon kris så – jag hade ju nyckel med mig till en mer traditionell dörr, och kunde ta den ingången – men, det som irriterade mig, var att killen som var inomhus; såg när jag kom och hörde att låset inte fungerade, inte rörde en fot för att gå och öppna dörren åt mig från insidan, utan bara satt där och, ja… Bara satt där… Och när jag väl kom in, fortsatte han totalignorera mig. – I fredags var jag på ett träningspass, och, i vanliga fall brukar instruktören sätta igång fläktarna en bit in i passet, men, nu stod de på sedan tidigare, redan när passet startade, och instruktören frågade om hon skulle stänga av dem under uppvärmningen (och sedan sätta igång dem igen) eller om hon skulle låta dem gå. Kvinnan bakom mig svarade att det är okey att de var igång – och svarade därmed även för min del; jag, som ändå satt närmare… Kan jag få svara för mig själv!? – Igår ringde en person, och jag svarade som jag alltid gör, men, istället för att hon hälsar, hör jag hur hon istället pratar med någon helt annan i bakgrunden, innan hon (som ringde) hälsar på mig. SÅ förbaskat stressad kunde hon väl inte vara att hon ringde upp mig innan hon avslutat samtalet med den person som var i närheten, som hon pratade med, och vars samtal jag nu fick höra eftersom jag svarade när hon ringde..! Suck! Jag hoppas på en bättre, kommande vecka för, *ler*, jag har fått min beskärda del av tröttsamma människor på ett tag… :/ ;) 24 September 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 1/9-23, fredag, klockan 9:01 I slutet av juli träffade jag xx och zz för första gången på cirka ett år, och, vi avslutade med att säga att vi skulle ses snart igen, och liknande, men samtidigt var väl känslan lite att ”Ja, ja, vi får väl se hur det blir med det”. Det finns ju en anledning till att vi inte träffas oftare (både xx och zz är UPPTAGNA med stora bokstäver, och, visst, så klart jag har mitt också [!], men, på långa vägar på deras nivåer!), så… Hur som: Så fick jag ett sms från xx i förra veckan som frågade om jag ville / kunde ses några dagar senare, men, eftersom jag var i S / H förra veckan, kunde jag ju inte, men fick snart ett förslag på ”onsdag nästa vecka”. Okey, visst. Jag skulle ju vara på hemmaplan, så… I tisdagskväll får jag ett sms om att zz fått förhinder, men att xx kunde – och att hennes yy skulle kunna ses ändå… ”Åh nej! Hur ska jag ta mig ur detta!?” Inte något emot xx (även om vi inte brukar träffas bara hon och jag, utan zz brukar vara med också), men – ska jag sitta tillsammans med yy!? Nää! Inte en chans! Extremt obekvämt! Lite försiktigt frågade jag xx om vi kanske kunde byta dag, så zz kunde vara med; ”träffar ju inte henne så ofta (eller)” ungefär. Jodå! Redan dagen efter fungerade visst för båda två (= de som brukar vara så upptagna, som sagt! :o Nåå…), så, jo, vi träffades. Naturligtvis (!!) satt vi vid samma bord; jag och xx bredvid varandra, och zz mitt emot xx. Efter en stund kom en kvinna in i rummet, och eftersom xx kände henne, hälsade hon – varpå kvinnan stannade upp och sa ”Hej [xx]! Hej [zz]!” Sedan bara tokstirrade hon på mig och verkade inte veta hur hon skulle bete sig: Skulle hon hälsa, skulle hon ignorera mig eftersom hon inte visste vad jag hette och därmed inte kunde / ”kunde” hälsa…? Ja, det blev ”lite” märklig stämning… Och inte nog med det, så kom det strax efter in ännu en kvinna (i sällskap med den första) – och hon betedde sig nästan exakt likadant! Hon hälsade (visserligen bara / ”bara” med ”Hej!” och en nick, inte nämnde namnet) på både xx och zz, medan hon verkade ha lust att vända om och gå därifrån eftersom hon inte visste hur hon skulle bete sig när jag nu råkade vara där också… Att (främst xx känner alla / ”alla”) vet jag ju – jag har inte några problem med att hon (eller zz) hälsar på sina bekanta när / om vi är tillsammans (!), men, ja, dessa kvinnors reaktion på att jag satt där (tillsammans med xx och zz) också..!? Det var SÅ tydligt att jag inte hörde dit! Idag när jag kollade mailen, såg jag att jag hade fått ett mail från B, skickat i söndags… Ja, ja, jag svarar väl … någon gång… :/ Innan det här året är slut... :p 1 September 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 29/7-23, lördag, klockan 17:01 Redan (= ja, hon brukar höra av sig senare i juni) under midsommarveckan hörde E av sig och frågade om jag ville / kunde ses och äta lunch, men, eftersom jag var bortrest och skulle vara det ett tag till, fungerade det inte då, och, lagom tills jag kom hem igen, var det E:s (och hennes familjs) tur att åka bort, så… Men! Under veckan som gick, blev det ändå av att vi sågs. Tillsammans med G… Absolut inte något emot G (!), men jag kan bara inte förstå varför E ALLTID vill ha med henne (som ”skydd”!?) när vi ses, och inte vill umgås med bara mig, men, men… Det skulle bli roligt att träffa G också (!). Det jag var mest nervös över, var väl att E skrev att H kanske skulle följa med, och, henne har jag absolut inte någon som helst relation med, så, om nu hon skulle följa med också, skulle det nog bli rätt stelt… :/ Jag kunde ju liksom inte fråga (E) om hon (H) skulle följa med eller, eftersom E kanske skulle ha tagit illa upp… Nå, när jag kom till vår (E:s, G:s och min) träff i veckan, visade det sig att H INTE var med = SÅÅÅ skönt, och, ja, trots att det var länge sedan vi sågs eftersom både E och G är riktigt upptagna, blev det avslappnat och trevligt… Sedan är det ju så klart ”lite” ironiskt när, speciellt G, påstår att hon INTE har fullt upp med tanke på att, under de två timmar vår träff varade, fick tre – fyra telefonsamtal… Och att E, fick lite stresspåslag när det visade sig att H sms:at för flera minuter sedan, men att ingen hört sms-signalen, så hon (E) inte kunnat svara DIREKT (eller, ja, gärna innan H ens skickat sms:et…). Och, ja, där satt jag… Det hade väl varit en sak om vi (jag, E och G) träffats oftare, men, det här var liksom första gången på så där ett ÅR vi sågs – och de satt med sina telefoner..!! Det var ju dessutom de (främst E) som bjudit in mig, men, tydligen inte för att UMGÅS med mig... Det är långt ifrån första gången de ledsnar på mitt umgänge (?) och umgås med respektive telefon istället, så… Jag förstår ju varför jag inte tänker ”Vad roligt!” när det kommer upp att ses, och, som sagt, det där om att de ’inte är uppbokade’!? Ingen av dem kunde ju låta bli telefonen ens de två timmar vi satt där! Det känns ju liksom så där när de umgås med människor som inte är där (samtal, sms), men som de kommer att ha kontakt med direkt efter att vi skiljts åt… Som vanligt skiljdes vi med att ”Vi måste höras snart igen!”, ”Vi måste ses snart igen!”, ”Du kan väl komma och hälsa på?”, men ingenting av det kommer ju att hända. JAG kommer ju inte att vara ”på” eftersom de ändå inte är speciellt intresserade, och de… Ja, när skulle de ha tid!? Nä, det lär nog dröja till… tja… nästa sommar innan vi ses igen… Och, ja, innan dess höras av till jul och födelsedagar som är innan dess… Nå, inte mig emot... Eller, ja, JAG hade jättegärna träffats oftare (!), men, samtidigt förstår jag ju att det (hur ofta vi träffas) aldrig någonsin kommer att bli vad det var en gång i tiden, och, ja, med åren har det naturligtvis hänt saker som gör att det inte är möjligt att ses så ofta (läs: H. Till exempel). Och, som sagt, det kan ju inte bara vara jag som vill ses (!), utan de ska ju ha något intresse av det också, så de inte sitter med sina mobiler eftersom jag inte uppfyller kravet på ”trevligt umgänge”, utan de måste ha kontakt med andra samtidigt… På tal om ingenting, så dök en tanke upp i mitt huvud om att det, den här sommaren, är tre år sedan jag träffade Y senast (och, vi har ju inte direkt haft någon kontakt på något annat sätt eller, så... Det har ju bara / "bara" varit för att planera träffar vi haft kontakt, senaste åren)... Ja, ja... Ärligt kan jag väl säga att jag inte direkt saknar henne... Hon VAR en stor och viktig del i mitt liv under många år (och då vi hade MYCKET mer kontakt!), men sedan... Ja, det blev längre och längre mellan gångerna för att, som nu, då ha blivit ÅR sedan vi sågs, och, att det skulle bli som förr, kommer det ju aldrig att bli eller... Det skulle ju bara bli konstigt om vi började ha mer kontakt och träffas oftare igen, efter ett så här långt uppehåll... 29 Juli 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 7/7-23, fredag, klockan 7:57 (<-- nu blev det många sjuor här :p) Förrförra veckan fick jag ett sms från E som frågade om det passade att ses och fika (= ”lite” ironiskt att HON frågar MIG om jag har tid att ses, eftersom det är hon som är tokupptagen [!], men, men…). Det var väl ändå inte helt oväntat att höra från henne; hon brukar höra av sig i slutet av juni eller i början på juli för att fråga just exakt det, så, frågan kom ovanligt tidigt i juni, men, ja, det fick ju sin förklaring i och med att hon (och hennes familj) skulle resa bort i början på juli, och tänkte väl att vi (hon, jag, och eventuellt G också) skulle ses INNAN. Speciellt som hon inte visste när hon ska komma tillbaka, så nästa tillfälle att ses och fika, skulle kunna bli (= tokupptagen, som sagt! Hon börjar väl jobba igen direkt när hon kommer hem också, så, då blir det väl inte tillfälle att ses, antar jag…). Nå, nu var ju JAG bortrest (= SÅ sällan jag är det, eller upptagen med något annat; utöver jobb då!), så, det fungerade inte för mig. I början av vår bekantskap träffades vi MINST en gång per vecka, med tiden blev det i alla fall någon gång per månad. Senaste åren har det varit just detta enda tillfälle vi ses = EN fikastund på några timmar, alltså… Och, eftersom vi inte direkt har någon kontakt där mellan (mer än ”grattis” till födelsedag, och ”god jul” ungefär) gångerna vi ses, så… Näää… Jag kanske borde tänka ”Wow! Vad roligt att träffas!” just eftersom det inte är oftare (!!), men… Jag kan ju inte direkt påstå att jag känner henne längre; vi har INTE något gemensamt, och, ja… Även om vi inte träffas oftare (eller just därför?) så blir det ju absolut inte några djupare samtal när vi väl ses, utan det blir… tja… vädret… Rent allmänt så där, och, jag kan liksom inte riktigt få ut något av det… Det är mer ett måste, och när vi skiljs åt, så vet jag att det dröjer ett år till nästa gång… På sätt och vis hade det ju varit skönt att ha det gjort – att det hade fungerat att ses där förrförra veckan – men, nu har jag det ju bara kvar att ”se fram emot”… Om det bara varit E (och G) hade det väl varit, förresten, men, nu antydde E i sitt sms om att hon kanske ”drar med sig” H också, och henne har jag ju inte ens träffat (eller haft någon kontakt med alls! Skickade inte ens födelsedagskort till henne senast, just eftersom det började kännas dumt att skicka kort till någon som man inte har någon alls kontakt med) på fyra – fem år, så… Det absolut enda jag vet om henne, är ju att hon knappt behövt gå i skolan sedan april förra året, så, det går liksom inte ens att prata om hennes ”jobb” (som ju skolan är i den åldern). Jag hoppas verkligen att H inte följer med!! Som sagt: E (och G) må vara, men H!? ---------------------------------------- När jag kom hem i tisdags, såg jag att jag hade fått ett kort från B… Okey… Eftersom hon inte hör av sig varje år, blir det ju på det sättet en liten överraskning (ska hon höra av sig eller inte?) även om jag inte går och väntar varken på att hon ska höra av sig, eller att jag blir besviken om hon inte hör av sig (hör hon av sig – visst. Hör hon inte av sig – visst. Jag utgår inte från något av det). Det som jag reagerade på den här gången var att – det var adresserat till min, fortfarande ganska nya adress = en adress som jag medvetet valde att INTE meddela henne! Jag har inte ens berättat att jag alls flyttat! Jag bodde på min tidigare adress (= dit hade hon adressen) i xx antal år, så att hon nu alls kom på att kolla upp min adress, omedveten om min flytt!? Jag har verkligen inte berättat om flytten för Å eller, så, det kan inte vara via henne B fått vetskap om det..! Nå, nu vet hon (B) att jag flyttat (och kanske berättat hon för Å också?)… Trots att jag, som sagt var, medvetet valt att INTE berätta det..! Det känns ju … så där… :/ Inte för att jag tror hon (varken B, eller Å) kommer att dyka upp här utanför (!!), men… Ja, som sagt, ”bara” det att hon (B) alls fick reda på det..! Eller, ja, SÅ svårt är det ju inte att hitta någons adress, så, inte det, men, nä, det känns ”lite” olustigt… :/ 7 Juli 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 13/6-23, tisdag, klockan 6:52 Eftersom jag hade svårt att somna igårkväll, låg jag och slösurfade (= jag vet! Att ”slappna av” med mobilen – och speciellt precis när man ska sova är väl inte det bästa [!], men… Det var ju inte på grund av mobilen jag inte kunde somna i alla fall…) – när det dök upp ett namn som jag då INTE sökt på (!), men som jag absolut kände igen, eller, ja, min första reaktion var ”Är det inte HAN!?”, men… Det fanns också en bild, men, den i sig sa mig absolut ingenting, utan det kunde lika gärna ha varit en person, lite vem som helst, som jag passerat på ICA eller så, utan att reagera det minsta. Hur som, så insåg jag ju att det MÅSTE vara han som jag tänkte på eftersom efternamnet inte tillhör de vanligaste, så… Ja, jag fastnade lite där, eftersom hans (M:s) profil ledde till både An och A = personer som jag ju vet M:s relation till (!), men, liksom honom, INTE är några som jag egentligen har någon som helst relation till mer än att jag – VÄLDIGT ytligt då! – vet vilka de är; speciellt A som är gift med J (som dock inte nämndes), men – An… Jag VET ju att han finns (!); att han är bror till M, och son till A och J, men, mer än så vet jag verkligen inte. Även An hade bild på sig själv, men, nä, precis som med M kunde det ha varit vem som helst för mig… På grund av / tack vare (? Beror på hur man ser det) att M (och vidare därifrån A och An) dök upp, gick mina tankar till Mo, så – och nu var det medvetet! – sökte jag efter henne… Absolut inte för att jag var intresserad av att ta kontakt (! Det är jag INTE!), men, ja, nu när tankarna på henne dök upp, ville jag ju ändå ”forska” lite… Och det visade sig bli svårare än jag trott, för – det visade sig att hon bytt efternamn (för fem år sedan. Något jag alltså INTE visste), men, när jag väl hittat henne så..! Okey, ärligt: På sätt och vis var hon som vem som helst på bilden – jag hade lätt kunnat passera henne på ICA utan att känna igen henne! – men, det var ändå NÅGOT som gjorde att jag kände igen henne och visste att det var hon. Lite märklig känsla ändå… Efter SÅÅÅÅÅÅÅ många år..! Och, inte nog med att jag fick reda på hennes nya (eller, ”nya” och ”nya”? Hon bytte ju för så där fem år sedan…) efternamn – det visade sig även att hon blivit sjuk… Hon skrev det inte rakt ut (!), men, det syntes ju på bilderna..! Och… Hennes profil ledde till både W och M (= W träffade jag när hon var max ett år [vilket ju är så där tjugo år sedan…] och M har jag aldrig träffat [= hon är runt arton – nitton]), och en av dem (minns inte vilken, men de är ju systrar, med Mo till mamma), skrev uttryckligt om Mo:s sjukdom på sin sida, så… Ja, det ena (Mo:s sida) ledde till det andra (S, W, M, J, och Å), så… Jag fastnade där (också)… Sedan ÄR det ju faktiskt ”lite” (eller ”MYCKET”!) märklig känsla att se / få veta (!) så’nt där om personer som… De är ju inte främlingar (= jag VET ju deras relation till varandra!), men, samtidigt så är det ju exakt det (främlingar) de är på något sätt… Ja, det är svårt att förklara. Jag menar: Nu fick jag veta vart Mo jobbar (och har jobbat sedan 2010!), att hon bytt efternamn då, att W visst har flyttat ihop med en sambo, och eventuellt – som jag tolkade det – genomgått ett missfall… Att S, efter att han skiljt sig från Mo har fått två till barn och vad de heter… Nu ska jag ju säga att… Allt det här ligger ju ute öppet så jag har ju verkligen inte kommit åt något hemligt / ”hemligt”(!!!!), men, ja, det känns märkligt att få veta det här / ”lära känna” dem ändå… Även om jag inte kan säga att jag vet mycket om dem (!), så… Ja, jag vet ju betydligt mycket mer än innan..! Och – mest troligt – MYCKET mer, än vad DE vet om mig..! Samtidigt slås jag också av tanken på om de (kanske främst W och M) alls känner till mig…? Med tanke på min (icke-)relation till Mo, vore det väl konstigt om hon pratat med dem (W och M) om mig… Nu HADE jag kunnat ta chansen att höra av mig till … tja… alla (Å, Mo, W, M, J, An, M, A…), men… Nä, jag kommer inte att göra det… Inte ens när jag såg att Mo visst är sjuk… Jag kan liksom inte känna något ens för det, eftersom vår relation är en icke-relation… Det – att få kontakt med någon av dem – var ju inte anledningen till att jag sökte på dem, utan… Hade det inte varit för att A dök upp först och främst, hade jag ju aldrig ens kommit vidare, kanske inte ens tänkt tanken på att söka efter Mo… Ja, som sagt: Jag vet mer om dem nu än innan (!), men, det är inte något som jag ska gå vidare med! Det finns väl / ju en anledning till att ”relationen” (inom citattecken!) varit som den varit hittills, så… Nä, jag känner nog lika lite behov av att ha dem i mitt liv, som de känner av att ha mig i sina liv, så, vi lämnar det där. Och hoppas – naturligtvis! – att Mo blir frisk (!), men, inte ens det är något jag kommer att fortsätta följa… Det finns människor som betyder mer för mig, än vad hon gör. Även om jag ju förstår att hon betyder mycket för andra (till exempel W, M, Mi, och Å). 13 Juni 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 21/5-23, söndag, klockan 10:06 Om pappa hade levat, hade han fyllt år idag… Jag har egentligen inte tänkt på det så, men, det var en tanke som slog mig nu när jag skrev dagens datum… _________________________________ Jag har sprungit ihop med K ovanligt ofta (nåja, kanske två gånger på en månad, men – det är ändå att räkna som ”ovanligt ofta”) på stället där jag (och, ja, tydligen även hon) tränar. Dock är vi i olika delar av källaren där träningsstället är, så, vi har aldrig träffats på, på samma ställe utan mer när den ena varit på väg till omklädningsrummet medan den andra varit på väg därifrån, när den ena varit på väg mot en sal som den andra varit på väg ifrån, men… Eftersom hon hälsat och till och med nämnt mig vid namn, har jag hälsar tillbaka (dock bara / ”bara” med ett ”Hej!” även om jag ju minns vad hon heter), men, hade hon inte börjat hälsa, så hade jag nog inte gjort det… Dels kände jag ju knappt igen henne första gången vi sprang ihop (!), och dels… Nä, det är bra många år sedan (åtta? Nio?) vi alls hade kontakt nu – och faktiskt UMGICKS – så… Även om relationen inte slutade med att vi var osams – det var mer att det blev längre och längre mellan gångerna, för att sedan helt upphöra – så… Ja, det ”tog väl slut” av en anledning… Visst! HÄLSA på henne skulle jag ju kunna göra ändå (!), men… Ja, som sagt, första gången vi sprang ihop kände jag knappt ens igen henne, så det var först när hon hälsade och jag hörde rösten, jag insåg vem det var..! M kom vid något tillfälle med förslaget att jag ska börja besöka xxxx Vad hon (M) inte vet, är ju att det var där jag träffade K en gång i tiden; att vi började umgås och allt det där, och – att K fortfarande är kvar inom xxx. Så – om jag skulle börja besöka xxxx, betyder det ju att jag skulle träffa på K också, och, som sagt, relationen slutade inte med att vi var osams (!), men, jag känner ju inte ”wow!” över att besöka xxxx och veta att hon är kvar där. Inte efter alla år vi inte haft kontakt..! Sedan är väl / ju K inte enda orsaken till att jag inte har något intresse av att besöka xxxx (!), men… Näää…Redan då – när jag var mer engagerad – kände jag väl att det (xxxx) inte var rätt ställe för mig att vara på, så… _________________________________ Nedräkningen mot årets semesterresa har börjat mer på allvar nu – även om jag sett fram emot det … hmmm… i princip sedan jag kom hem från förra årets semesterresa, ;) – och, ja… Det ska bli SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ skönt att få möjlighet att ÄNTLIGEN byta ut den här trista vardagen mot något annat; något bättre (säger jag innan jag ens varit iväg, :p, men, ärligt, vad som helst [nästan :p] är väl / ju bättre än att bara gå här hemma och slösa bort livet på saker som ska / måste göras, men som inte ens är värda att minnas efteråt..! ;) _________________________________ För lite över en månad sedan fick jag förresten ett mycket kort mail från B – som svar på det ovanligt långa mailet jag skrev till henne senast, i början av februari. Nej, jag har inte svarat (än), och, jag vet inte… Det känns inte som det inte finns så mycket att säga eller… Ja, nu har vi väl / ju aldrig haft JÄTTEmycket (ens något) att säga till varandra (!), men nu känns det verkligen ”Vad ska jag svara på DET!?”, liksom… :/ Nå, vi får se när / om jag skriver… Där i början av februari, skrev jag också ett mail till Å. Henne har jag inte hört något från än, och – inte någon brådska! Vi har eller inte JÄTTEmycket (om ens något), att säga varandra, så… :/ Jag ska nog dock undvika att kolla mailen innan jag åker på semestern, för, kollar jag och ser att jag har fått något från henne (OM jag nu har fått det), så kommer jag ju att ha det i bakhuvudet – hennes mail, + att jag måste svara [någon gång]) i bakhuvudet medan jag är borta, och, då är ju resan… ”förstörd” är väl att överdriva (!), men… Det är en sådan sak jag absolut kan spara till EFTER resan att ha i bakhuvudet! 21 Maj 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 3/4-23, måndag, klockan 10:10 ÄNTLIGEN är – ytterligare en! – HELT meningslös, händelselös helg över!! Ja, ja, jag förstår att det nog finns någon / några som blir … (lätt) provocerade, ;), av det uttalandet, men… Nu har jag visserligen ALDRIG varit den som tänkt ”ÄNTLIGEN, snart helg!!” nästan redan på måndagen, :p, men… Jag har nog aldrig eller förstått tjusningen (?) i helger och verkligen inte förstått vitsen med att det absolut, verkligen inte finns någonting att göra, för, ja, det är ju så det är..! Nu menar jag verkligen inte att jag vill / tycker att exakt varenda minut på dagen ska vara inbokad – oavsett om det är vardag eller helg! – men… Ja, den här totala tristessen som uppstår när allt som ska / behöver göras på hemmaplan är gjort, träningspassen är avklarade, arbetsuppgifterna som var på jobbet den dagen är gjorda… Samtidigt förstår jag ju att det måste finnas NÅGOT mer, för – någon att höra av mig till och fråga om de vill hitta på något, har jag ju inte eftersom DE på något sätt måste ha sett tjusningen med helger och har saker att göra som gör att de inte har tid att umgås… Om jag bara kunde förstå / få veta VAD, så JAG kunde få några tips, kanske..? Hade fler haft samma / liknande känsla som jag inför helgerna, så borde det väl / ju också finnas fler som ser en chans att vilja umgås (eftersom det inte blir under veckorna)..? Nu på fredag får jag i alla fall – äntligen!! – åka härifrån!!!! Visst, det är helg då; inte ens nu är det någon äntligen-helg-känsla för min del, dock, utan det jag ser fram emot, är ju att alla få komma bort; oavsett om det är helg eller vardag. I en perfekt värld hade jag verkligen inte haft någon att åka härifrån så fort jag inte jobbade / alternativt i alla fall en gång (fredag – söndag) i månaden (eller, ännu bättre: VARJE fredag – söndag!) så, ja, dels så jag kom från den här tristresen, naturligtvis (!), men även så jag – mellan gångerna – hade något att se fram emot (= nästa resa). Absolut – jag ser redan nu fram emot att få komma härifrån (!), men, skillnaden nu, är ju att jag sällan eller aldrig vet med någon längre marginal att ”Om två veckor ska jag åka härifrån”, så, *ler*, då hinner jag ju inte eller riktigt hinna se fram emot det. Eftersom L bor hos mig just nu, blir det inte någon längre resa den här gången, men, det är ändå okey – bara jag får komma härifrån, liksom!! Och, efter veckas resa, dröjer det nog bara / "bara" till juni innan jag äntligen kommer härifrån igen, och längre tid då... ;) I en perfekt värld, önskar jag ju att jag aldrig behövt komma tillbaka någon gång (!), men, samtidigt... I den där perfekta världen (OM den funnits, vill säga) hade jag kanske - i bästa fall - haft en anledning / känt en mening i att vara här också, utan den här längtan bort, så... 3 April 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 14/2-23, tisdag, klockan 10:40 För lite mer än två veckor sedan ringde B och eftersom det var första gången sedan vi hördes av efter jul, passade han på att tacka för julklapparna jag skickat till honom och hans sambo. Eller, ska jag säga att han tackade för julklappEN, för, jo, trots att han och hans sambo fick varsin, så var det hans sambos julklapp han tackade för och tycks ha blivit glad åt..! Okey, jag hade god lust att fråga ”Men vad tyckte du om DIN julklapp då!?”, men… Bara att han lät bli att alls nämna den, tycker jag säger en hel del, så, jag lät bli att ta upp det… Ja, jag får väl försöka komma på något bättre till i år… ---------------------------------------------- I slutet av förra månaden skickade jag ett kort sms till G som hade namnsdag. Jag skrev inte något mer än just ”Grattis på namnsdagen!” och la till en bild på blombukett, men… I skivande stund har jag inte ens fått ett ”tack” tillbaka, och, ja, det är väl runt två veckor sedan nu… Jag menar: SÅ fruktansvärt upptagen kan hon (eller ens någon?) väl vara att hon inte anser sig ha tid att skriva fyra bokstäver och trycka på ”skicka”..? Hur lång tid kan det ta..? Tio sekunder, max… Eller så bryr hon sig inte… Vill hon inte ha någon kontakt, så är det klart att hon inte bryr sig om att höra av sig tillbaka… Nog för att det, med åren, blivit längre och längre mellan gångerna vi hörs av / ses, men… Jag har ändå inte förstått att hon inte alls är intresserad..! ---------------------------------------------- Förra helgen kom jag mig i alla fall för att svara på B:s mail. Dels fick jag ett i november, och, okey, jag svarade inte DIREKT (= den kontakten har vi ALDRIG haft!), utan tänkte att det ju i alla fall skulle någon månad innan jag hörde av mig tillbaka (vilket är tiden det brukar gå mellan våra mail), så, ja, i januari / februari någon gång skulle jag ha skrivit (!), men… Hon hann före, och trots att jag inte skrivit, skrev hon där i mitten av januari – och undrade varför jag inte hört av mig varken till hennes födelsedag, eller till jul..!! Med tanke på att HON inte hört av sig varken till mina två senaste födelsedagar, eller själv hörde av sig till förra årets jul, så tyckte jag inte det var SÅ märkligt att jag inte hört av mig till henne… Enda anledningen till att jag hört av mig till henne, är ju för att hon hört av sig till mig och då måste jag väl ”bara för att”; nu slutade HON höra av sig (!), och, ja, då tänkte inte jag höra av mig ”bara för att” eller, så, ja, jag lät bli – och då hörde hon alltså av sig och frågade varför..! Inte hörde jag av mig till henne och ifrågasatte varför hon inte hört av sig till MINA senaste födelsedagar / julaftnar..!! Nå, nu skickade jag ett mail till henne förra helgen – och hoppas att det dröjer några månader innan jag får det (att skriva till henne) på mitt samvete igen..! Jag hade inte tänkt det, men passade samtidigt på att svara på Å:s mail – som jag också fick där i november, men, som jag precis med ”kontakten” med B, inte måste svara på DIREKT, utan det kan gott gå några månader. Så… Om det går så där två månader innan jag hör från någon av dem igen… Då är vi i april… Och ytterligare två månader från det… Då är vi i juni… Det dröjer alltså så där fyra månader tills jag måste / ”måste” höra av mig till dem igen = skönt, men samtidigt jobbigt att veta att ha det framför mig eller vad jag ska säga, för, det är ju inte direkt något jag ser fram emot. Ja, det finns ju helt klart en anledning till att vi inte har mer kontakt än vi har… 14 Februari 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 3/1-23, tisdag, klockan 8:53 Första (= nåja, med undantag från jul- och nyårsafton då, men annars) HELT lediga dagen sedan jul- och nyårshysterin (eller, tja… ”Hysteri” var nog att överdriva… Det var faktiskt ovanligt lugnt..! För att inte säga de lugnaste jul- och nyårsveckorna jag någonsin upplevt under senaste åren..!) drog igång på jobbet, och, ja… Det är ju naturligtvis bra att det är mycket (som sagt, även om det varit lugnt i år: Mycket, men lugnt, skulle man ju kunna sammanfatta det med *ler*) att göra på jobbet (!), men, en HELT ledig dag..! Mmm… Jag kan inte neka till att det är ganska skönt, välkommet… Överlag händer det ju inte SÅ ofta att en dag (eller flera dagar i rad!) är HELT lediga (!), och – absolut inte mig emot, egentligen! Men, *ler*, en ledig dag någon gång då och då (dock inte FÖR ofta! :p), är, som sagt var, rätt välkommet: Bara / ”bara” att få pyssla på hemma och få undan sådant man kommit efter med just på grund av / tack vare (? :p) jobbet… Egentligen förstår jag inte hur man kan komma efter med så mycket hemma när det känns som man knappt är just hemma emellanåt, :p, men… Jo, det blir saker liggande ogjorda… Som man ju ändå hela tiden har i bakhuvudet – medan man är på jobbet – att det borde göras… Men, *ler*, ja, när man inte är hemma är det ju svårt… Eller, ja, NÅGON GÅNG är man ju hemma (!), men, då är ju snarare orken slut istället… ;) Senaste två – tre veckorna har jag ”råkat ut” för en del… oväntade relationer… * Det började med att jag, under julveckan, fick ett julkort från en person som påstår sig känna mig, men som jag verkligen inte har en aning om vem det är..! :/ Ja, nu var det absolut inte någon hotfull hälsning eller något sådant (!!), men, h*n menade på att vi var ”gamla vänner”, men, ja, frågan är HUR gamla då… Jag minns verkligen inte att jag umgåtts med någon med det namnet...! Visst, jag har känt – och känner – folk som heter så (!), men, ändå inte någon som jag skulle räkna som ”vän” (snarare ”ytligt bekant”). Nej, jag kan inte komma på vem det är..! * I år valde jag att INTE skicka något julkort till en kvinna som jag lärde känna som tjugo-åring, och som jag skickat julkort till senaste … tja… Jag minns inte exakt, men i alla fall i bra många år. Fram till förra sommaren träffades vi en gång per år (i början oftare), men har där mellan inte någon kontakt. Nå, i somras träffades vi alltså inte (varken hon hörde av sig till mig och frågade, eller jag till henne. Och det mest eftersom att då, när vi sågs senast – 2021 – visade hon ”ganska” tydligt att hon inte var intresserad, och, ja, jag tänkte väl att det var sista gången vi sågs… Eller, ja, hade HON hört av sig och frågat – visst, men, att JAG skulle höra av mig till henne och fråga om hon ville ses..? Näää), och, eftersom hon såg senaste (2021:års) julkort först i mars / april förra året, kändes det ju … onödigt… att skicka något förra året… Några dagar efter julafton får jag ett sms från henne – där hon frågar varför hon inte fått något julkort..! Eller, ja, inte rakt ut så då (”Varför fick jag inte något julkort?”) utan hon skrev det ju lite finare (!), men… Tja… Med tanke på hennes ointresse bara när vi sågs där 2021, säger ju en del om anledningen, tyckte jag då, men… Näää… * Igår fick jag ett julkort från en man och en kvinna som … tja… DE anser sig väl känna mig, och, jag vet vilka de är, men, vi har ju INTE någon relation så (enligt mig), och eftersom det inte ens är varje år jag får julkort från dem, skickar jag inte något till dem eller, utan väntar och ser: Får jag från dem – visst, jag kan skicka ett ”God fortsättning” till dem, men inte annars… Vad svårt / krångligt det ska vara (ibland)…! :p Nå, nu ska jag få undan lite annat av det som blivit liggande ogjort senaste tiden… :) 3 Januari 2023  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 11/11-22, fredag, klockan 10:03 Igår var jag till L, och behövde låna en dator för att skriva ut en sak. Medan jag ändå satt där, passade jag på att kolla mailen, och då såg jag att jag hade fått ett mail från Å som hon skickat i måndags. Ja, nu fick jag ju inte någon panik över det (! Att det gått fyra dagar innan jag ens såg mailet), och det var ju hennes tur at skriva (= jag skrev i mitten av september), så, nä, det var ju inte oväntat (!), men… Samtidigt är det ju lite ’jobbigt’ att det – SÅ snart, dessutom! – åter igen ligger på mig att höra av mig till henne..! :/ Vi får väl se när jag kommer mig för att skriva… Nu tog det ju så där två månader (vilket ändå var ovanligt snabbt… Inte mig emot att det går längre tid mellan gångerna – ! – men…) innan hon svarade, så, ja, MINST två månader har jag ju på mig innan jag börjar känna att jag MÅSTE… Eller i alla fall borde börja tänka (mer) på att det nog är dags att ta tag i skrivandet, så det blir gjort… Troligen kommer det nog att ta någon månad till innan jag kommer mig för… Hmm… Men, hur som, så lär det bli en bit in på nästa år… ;) I en mer normal värld, hade vi väl hörts av innan; önskat varandra ”god jul och gott nytt år” (och, kanske, i en ännu mer normalare värld, firat jul och / eller nyår tillsammans!? Men, DET är sååååååååååå långt bort som det bara går att komma, så… Och, egentligen: Skulle det gått så långt att vi firat jul och / eller nyår tillsammans, så skulle nog kontakten mellan oss vara bättre också än att vi hörs av mer för att vi måste / ”måste”; inte för att den egentligen ger något, för, vi har ju egentligen inte någonting att säga varandra – vilket vi ju ALDRIG haft, och, SÅ perfekt värld att vi skulle haft en relation redan när jag växte upp [= hon är äldre än mig], finns verkligen, verkligen, verkligen bara inte!!!). Suck! Jag vill verkligen inte börja det nya året (ja, nästa år), med att skriva till henne (!!), utan, egentligen vill jag ju ”klara av det” i år och sedan lämna det, det här året, men, samtidigt skulle det ju innebära att jag har så där en och en halv månad på mig… Visst, jag skulle hinna (!), så, det är inte det (!), men – SÅ snart VILL jag liksom inte höra av mig till henne..! :/ ___________________________________________________ Igår sprang jag också – MYCKET oväntat med tanke på vilken tid på dygnet det var – ihop med G:s U. Hade han inte hejat, hade jag inte ens tänkt på att det var han (som sagt: DEN tiden på dygnet!?), men, nu hälsade han, så… Och, jag vet inte vad det är, men istället för att ställa ”standardfrågor” som ”Hur är det?” (okey, jag fattar ju att det bara är sådant man frågar och förväntar sig ett ”bra” på eftersom man oftast egentligen inte förväntar sig något annat), så frågade han om ”Bor du kvar?”. Jag har mött fler som tycks ha det som standardfråga, och… Okey, nu vet jag inte vad det spelar för roll vart jag bor eftersom vi absolut inte har den typen av relation att vi träffas hemma hos varandra (hade vi haft det, hade jag väl berättat om jag flyttat [!?]), och, då spelar det väl knappast någon roll, men… Sedan är jag ju inte den som byter adress kanske en gång per år eller – vilket han isåfall känt till och därför kunnat kasta ur sig en sådan kommentar (”Bor du kvar, eller har du flyttat igen?”). Nå, jag skulle inte (eller… Tja… Skulle jag åka tillbaka till min uppväxtort och springa ihop med någon gammal klasskompis som jag inte haft kontakt med på xx antal år), skulle jag väl kunna fråga om hon eller han bor kvar, men annars..!? Okey, nu är det ju mest (vilket verkligen inte är mycket) G som jag har kontakt med, men… ___________________________________________________ Den åttonde oktober var den senaste gången jag hade HELT ledigt från jobbet… En dag… Jag är absolut glad och tacksam att jag har ett jobb (!!), men, helt ärligt: SOM jag längtar efter i alla fall två – tre dagar ledigt! En dag? Då blir jag nog bara sittande i soffan framför TV:n och lider av tristressen, men, två (gärna tre) dagar i rad? Då hinner / kan jag ju åka härifrån; vara borta en – två nätter. Och göra något ROLIGT på platsen jag är på för att energiladda. Egentligen är det ju inte xx antal dagar på jobbet som är stressande, utan att komma efter med SÅ mycket hemma som man ju inte orkar ta itu med...! :/ Men som man ju påminns om så fort man kommer hem efter en dag… Det är sådana här gånger det skulle vara rätt skönt att ha någon att be om hjälp / alternativt tog eget initiativ om att ta med saker till, till exempel återvinningen också var det klart när jag kom hem, men… Alla har ju (också) fullt upp med / på sina jobb, så… Jösses! På riktigt: Hur gör de som (dessutom) har barn!? Det problemet / ”problemet” har ju inte jag (!), men… Hur får DE ihop det med arbetsveckor som övergår till arbetsmånader..? Jobba MÅSTE man ju, liksom...! Och sedan sådant som har med hemmet att göra… Barnet / barnen att göra… Jösses, jag blir ju trött bara jag tänker på det..! :p Men… Samtidigt gissar jag att de inte direkt har något val… ­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­­___________________________________________________ Nästnästa vecka fyller H år, men, för första gången sedan hon föddes (= 2009) kommer jag INTE att skicka något grattiskort. Inte för att vi blivit osams (! Det har vi inte!), men, vi har verkligen inte någon relation eller, och… tja… Det har vi väl egentligen aldrig haft (= det är / var ju hennes mamma jag kände / umgicks med! H ’hängde ju bara på’!). Nu har ju H blivit så pass stor att hon inte tvingas följa med (sin mamma) längre, och därför har jag inte eller träffat henne på i alla fall två år. Jag har ju knappt någon kontakt med hennes mamma längre eller, så… Näää… 11 November 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 14/10-22, fredag, klockan 17:58 Tidigt i förmiddags fick jag – något överraskande (= jag återkommer till varför), ett sms från xx som frågade om jag hade tid / lust att träffas och fika cirka fyra timmar senare, och att yy eventuellt skulle komma också. Ja, jag blev förvånad att höra från henne, för vi har inte träffats inomhus sedan innan den här coronagrejen drog igång (= alltså på över två år!) just av den anledningen, och, ja, även om JAG tyckt att det blivit … *hmm*… ”lite” överdrivet att hålla på så fortfarande (= det var väl ändå i februari / mars? – Jag minns inte ens längre, men, det var väl däromkring..? – i år som de restriktionerna släpptes..?), så, har jag ju fått respektera deras … *hmm*… rädsla eller vad det nu har handlat / handlar om, och insett att ska vi träffas, så ska det vara när det går att sitta utomhus (= stället som xx envisas med att alltid vilja träffas på, brukar ställa ut bänkar på somrarna), och, nu träffades vi i början på juli, så… Då sa hon att hon (som tillsammans med yy är de mest upptagna av oss tre) att ”Jag hör av mig (när det passar för nästa fikastund)”, men, ja, vart efter tiden gick; bänkarna togs in och det blev för kallt / ”kallt”, ;), för att sitta ute, så trodde jag ju att det (där i juli) skulle bli enda gången vi sågs i år… Nå, i och för sig hade det inte varit något konstigt eftersom vi, senaste åren, bara träffats en – två gånger per år, men… Nå, tydligen hade hon bestämt sig för att det är okey att ses inomhus igen… Jag svarade att ”Visst, jag kommer strax efter klockan 13, men måste gå vid 14:20” (eftersom jag skulle iväg på annat). Vid 13:15 (= jag var INTE sen, eftersom jag sagt ’strax efter klockan 13” :p) kom jag dit – och fann xx och yy sittande vid ett bord längst in i lokalen – tillsammans med två, för mig, vilt främmande kvinnor..! Eller ja, bara en av dem satt vid bordet just då, men det märktes att en av platserna var upptagen eftersom det stod en bricka med fat på där, så… Efter en liten stund kom platsens ägare tillbaka, och, nej, jag har inte någon aning om vem hon var..! Eller, ja, att hon kände i alla fall xx var ju tydligt, men; hon presenterade sig inte, och jag är verkligen inte den som går fram till någon och presenterar mig: ”Hej! Vad roligt att träffas!” eller något i den stilen..! Kanske xx kände sig tvungen till någon förklaring till dessa två, för mig, främlingar som nu bara var där när jag förväntat mig att bara träffa xx och yy, och sa att ”Vi fick sällskap av två vänner…”. Vänner!? Ja, till dem (främst xx, misstänker jag) kanske, men, jag fick fortfarande inte ens ett namn på någon av dem..! Nå, just då blev jag VÄLDIGT glad att jag redan innan berättat att jag måste gå efter cirka en timme (annars kanske det låtit som en ursäkt att smita, om jag sagt det där och då), så jag hade anledning att komma därifrån… I alla fall xx vet jag skulle stanna ytterligare 45 minuter, så, kanske yy och den där kvinnan (den andra lämnade innan mig) också gjorde det…? Hade det bara blivit xx och yy kvar sedan en av kvinnorna lämnat, hade det väl varit – det var ju dem jag kom för att träffa! – men, ja, det var en, för mig, främmande kvinna kvar… Hur som, så hann ju xx och yy i alla fall säga vad de (eller, kanske främst xx, men vet att yy håller med) tyckte och tänkte om mitt jobb på den där tiden jag var där… Nå, det är inte första gången, utan snarare… *hmm*… nä, jag har tappat räkningen (eller snarare aldrig börjat räkna :p), men de har… *hmm*… uttryckt sina åsikter under bra många års tid… Och, ärligt talat, kan jag inte riktigt förstå – fortfarande inte :p – VAD det är som egentligen stör dem… :/ Eller, så klart att jag HÖR vad de säger och tycker (!!), men samtidigt… Nä, jag kan inte riktigt förstå… Till skillnad från yy HAR jag ju i alla fall ett jobb..! Och det beror INTE på mitt jobb att vi inte träffas oftare (utan det är snarare främst xx:s jobb och liv utanför det som bidrar till det). Egentligen skulle jag vilja fråga vad de har förslag; till vart jag ska jobba (och därmed även bo, för, flytta härifrån skulle jag ju behöva göra), men… Jag har inte vågat ”provocera”… Även om det skulle vara intressant att veta… Vad jag skulle jobba med, för att de (de! Men kanske inte jag då… Och, det är väl ändå MITT jobb!?) skulle tycka att det var okey… 14 Oktober 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 13/9-22, tisdag, klockan 10:15 När E, G, och jag skiljes åt efter att vi setts senast (= vilket var i början på juli), sa E (som är den mest upptagna av oss tre. Eller, ja, inte för att G är direkt sysslolös hon eller – ! – men, E har väl ändå kanske i större utsträckning ”ställt till det” själv… Och, nej, naturligtvis är inte jag sysslolös jag eller – ! ;) – men av oss tre, är nog jag ändå den som har störst frihet / möjlighet att styra och ställa själv), att ”Jag hör av mig (kring när det fungerar att ses igen)”. Det var nog tur / bra att hon inte var mer precis än så (”Man ska inte lova mer än man kan hålla” som det heter. Risken är ju att göra någon besviken om man lovar något som den personen sedan går och väntar på / ser fram emot, och sedan blir det inte av. Innan jag lärde mig, gick jag på det mer än en gång både med E och G där någon av dem / båda kom med förslag på vad vi skulle kunna hitta på = något jag såg fram emot, men sedan blev det inte något mer av det…), för… Ja, två och en halv månad senare har jag fortfarande inte hört något från henne, så… Och, nu..? Nä, jag tror inte jag kommer att höra från henne, och vi kommer nog inte att träffas något mer … i år… *hmm* Jo, faktiskt: Jag tror inte vi kommer att ses någon mer gång i år, utan det blir nog / väl först i början av juli nästa år vi ses igen… Och, det är ju inte att vi direkt har kontakt (sms, telefon, mail…) mellan gångerna vi träffas eller, så… Det är ju inte konstigt att relationen har blivit som den har blivit senaste åren, för, ja… Faktum är ju att vi, senaste åren, träffats max två gånger per år. Och innan dess blev det längre och längre mellan gångerna, så, det var ju inte något som kom plötsligt så, utan det har ju pågått under flera år. Så klart det hade varit jobbigare om det ”tagit slut” mer plötsligt, men nu har det ju, som sagt var, varit under flera års tid, så… Att hitta tillbaka till att träffas flera gånger i veckan som vi (främst E och jag, men vi träffades absolut oftare med G också) gjorde i början…? DET kommer ju liksom bara inte att hända! Jag har inte ens berättat att jag ska flytta (men, vi har ju inte träffats sedan jag fick veta det eller, så… Och det är inte något jag hör av mig för att berätta om bara så där eller, så…)… Och, på tal om att inte träffas mer än en – två gånger per år, så har jag inte träffat Y en enda gång i år. (Och, ja, jag vet ju att året inte är slut än - ! ;) – men, om vi inte träffas i juni – juli, blir det nog inte alls av). Senaste åren har vi träffats just en gång per år, men, inte i år, alltså, och, ärligt, efter förra gången, misstänkte jag nog att det var sista gången… Trots att vi inte träffas oftare än vi gör (och vi har ju verkligen ingen kontakt MELLAN gångerna vi ses eller..!), så visade hon tydligt att hon… *hmm*… var måttligt intresserad när vi sågs då, så… Jag tänkte att ”hör hon av sig och föreslår träff – visst, men, JAG kommer inte att höra av mig..!” Och, ja, nu kan jag ju säga att, nej, hon hörde inte av sig, och, nej, jag hörde inte av mig eller… För tre – fyra veckor sedan fick jag ett sms från L. Eftersom jag skickat ett kort till hennes A däromkring som jag visste att hon skulle höra av sig och tacka för, blev jag väl inte direkt överraskad just över att hon hörde av sig, men… Det var inte bara ett ”Tack för kortet”, utan hon… Okey… Eftersom vi lever så olika liv, har vi inte så mycket (om ens någon) vardagskontakt så, men nu berättade hon djupare saker om vad som hänt i hennes liv senaste halvåret, så… Ja, eftersom vi inte har DEN typen av kontakt längre, blev jag lite … ”överraskad” är fel ord, men, i brist på annat, att hon nu berättade det hon gjorde, men, samtidigt… Ja… Det är snart fyra månader sedan jag fick ett mail från Å, och lite över tre månader sedan jag fick ett mail från B. Nu är det aldrig någon brådska att skriva tillbaka till någon av dem (!), men… Ja… Jag ska!! Innan måndag har jag bestämt att jag SKA ha hört av mig till båda… Så jag kan släppa det för den här gången. 13 September 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 25/7-22, måndag, klockan 9:35 ÄNTLIGEN vardag igen!! Ja, jag vet: Det är långt ifrån första gången jag konstaterar det (! ;p), men, *ler*, jag menar det också verkligen varje gång! ;) Jag har verkligen inte förstått grejen med (alla dessa :p) återkommande helgdagar. För att inte tala om de som dyker upp då och då… :/ ;) Det finns ju liksom verkligen ingenting att göra / se fram emot med helger!! Vad gör man, liksom!? Vad är det som är SÅ speciellt!? NÅGOT måste det väl nästan vara eftersom jag förstått att så många tycks se fram emot den (gärna redan på måndagen :p), men, VAD är det de ser fram emot!? DET har jag aldrig förstått..!? Hade jag förstått det, kanske jag hade kunnat börja se fram emot helgerna också (? ;)), men, nu..!? Jag menar: Jag går ju bara / mest och väntar på att det ska bli vardag, så det går att göra något / händer något… Det är ju på vardagarna det går att göra något / händer något..! Bara i helgen som varit, känns det ju mest som jag gått och väntat på att det ska bli vardag just för att kunna komma i kontakt med frisören (= de har stängt på helgerna. Plus att de hade semesterstängt förrförra och förra veckan), att biblioteket ska ha öppet (= de har stängt på helgerna) så jag kan låna någon bok, att kunna komma i kontakt med flyttfirman (= de har stängt på helgerna), att kunna komma i kontakt med städfirman (= de har stängt på helgerna), att få besked från sjukhuset (= det kommer ju inte någon post på helgerna, och, med den här varannan-dags-utdelningen de började med för några månader sedan, dröjer det ännu längre), att komma i kontakt med vårdcentralen… (Ja, faktiskt! Jag har ju förstått att det är färre personal under sommarmånaderna, men – att de stänger HELT!? Det var något nytt...! Beror det på personalbrist, eller..?). Jo, också har jag väntat på att kunna ringa och ordna med boende till på lördag… Suck! Det är ju bara stressande med helger… Att-göra-listan blir ju bara längre och längre… ;) Allt sådant där som man vill kunna göra under helgerna för att det ska vara klart inför den nya veckan, läggs ju bara till alla vardagsgrejer… Jag tänker någonstans att man under helgerna ska göra sådant man inte har hunnit göra under veckan, men, ja, hur fasiken ska det gå till när allt / ”allt” är stängt!? Inte nog med detta, så börjar jag på allvar ledsna på bristen på träningspass på stället där jag tränar… De har ju – också! Suck! – mer eller mindre semesterstängt och det finns knappt några pass alls att gå på..! Är det inte när man är ledig som man ’har tid’ att träna!? Och, om nu folk är lediga, så borde det väl snarare finnas FLER pass att gå på!? Även här undrar jag: Vad gör folk (istället)!? Om man tar paus från träning, så kan det ju / väl inte vara att man mår bra av det (för, gör man det, mår bra av det), så är det väl inte något man tar uppehåll från..? Eller..? Under lång tid vet jag att E och G har stört sig på mina arbetstider (antagligen för att de inte är mer insatta i vad jobbet innebär. JAG, för min del, har inte några problem med att det är som det är! Vilket väl är tur, för, *ler*, hade JAG haft det, borde jag nog ha sett mig om efter ett annat jobb ;)), men, det är ju inte att de är intresserade av att träffa mig när jag faktiskt är ledig eller, så… -------------------------------- ”Orolig” är fel ord, men… Någonstans börjar jag väl misstänka att något hänt med U… Jag BORDE ha hört ifrån honom för några veckor sedan, men, näää… Det har jag ju inte gjort, och… Jag vet inte hur länge jag borde vänta innan jag börjar undersöka det närmre..? Eller ens riktigt HUR jag ska undersöka det närmare..? -------------------------------- Förrförra veckan fick jag ett brev från R, så, egentligen är det ju min tur att skriva, men, vi får se… Vi har haft kontakt cirka en gång per månad sedan april förra året, och… Ärligt talat så vet jag inte om hon ens läser mina brev..? Hon frågar samma sak igen och igen och ställer visserligen frågorna på olika sätt, men, i slutändan blir alltid svaret detsamma, och berättar jag något jag ska göra (”Imorgon ska jag åka till xxxx” eller vad det nu må vara), så är väl ändå det naturliga (?) / BORDE vara det naturliga att sedan få en motfråga som ”Hur var det i xxxx?” eller i alla fall respons i form av ”Hoppas det var trevligt i xxxx!”, men, nä då, ingenting, så, frågan är ju hur intresserad hon är egentligen..? :/ På över ett år känns det som vi borde ha kommit varandra LITE närmare än vad vi gjort… Nää… Det känns inte jätteviktigt att höra av sig tillbaka… JAG får inte ut något av kontakten (!), och, tydligen inte hon eller eftersom hon berättar samma sak om och om igen… :/ 25 Juli 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 6/7-22, onsdag, klockan 19:42 Idag, för en vecka sedan, var jag i U, :D, och, imorgon, är det en vecka sedan jag kom hem. Jag ska inte säga att jag LÄNGTADE (varken med stora eller små bokstäver) hem; trots att det resan jag nu gjort – och som delvis gick mot sitt definitiva slut där i U… – var den längsta resan jag någonsin gjort, men, ja, vad har jag att komma hem till, liksom..? Det är ju inte att jag trivs med vardagslivet / livet här (!), men, eftersom det inte är något jag kan göra något åt eller för att förändra, så… :/ Någon gång MÅSTE jag väl komma tillbaka, liksom… :/ Även om jag då hellre fortsatt resa runt… Och känna att det är värt att leva. Leva ett MENINGSFULLT liv! Till skillnad från vad det känns som jag har gjort senaste åren (ja, förutom de – få – tillfällen jag varit just bortrest). Nå… Ja, någonstans var jag ju, som sagt var, tvungen att åka hem – om det inte varit just den dagen, så NÅGON GÅNG, och… Ja, jag kom hem på torsdag eftermiddag. Och på fredagskvällen – lite mer än ett dygn senare, bara, alltså! – var jag SÅÅÅÅ uttråkad!! Jag hade verkligen, verkligen inte tänkt åka bort SÅ snart igen (!), men, på söndag förmiddag kände jag mig mer eller mindre tvungen att åka bort i alla fall någon timme bara för att få komma härifrån igen, så… Ja… Suck! Men, som sagt, jag kan inte göra något för att förändra hur livet ser ut så där till vardags eller, så… :/ Om jag kunde åka bort oftare!? Och, ja, kanske lite längre än bara några timmar (även om det är bättre än ingenting, naturligtvis - ! – men…). Pip, vad jag är less!! :/ I söndags fick jag ett sms från xx som frågade om det passade att vi ses ”imorgon”. Visserligen (eller kanske just därför?) var det bra länge sedan vi sågs (eller knappt hade någon kontakt alls, för den delen), men det kändes väl … Nå… Det var inte ”Wow! Vad roligt!”, utan mer… Ja, ja… Lika bra att få det gjort, liksom… Annars hade hon ju bara fortsatt tjata, och jag hade bara skjutit upp träffen… Det var ju, någonstans, ändå väntat att hon skulle höra av sig när hon gjorde också, så… YY var också med, och, henne är det inte fullt lika länge sedan jag träffade, men… Tja… Hon fick väl ”hänga på” liksom… Det var inte någon ”wow” från min sida kring att träffa henne, eller, men… Nå, både xx och yy hade ju andra ”uppdrag” efter så där två timmar, så, vår träff hade ju ett naturligt slut, och… Båda sa att vi ska ses ’snart igen’, men… Tja… Jag har hört det förr, så… Jag vill nog se det innan jag tror på det. Nu har jag ju träffat dem i alla fall EN gång, så, OM jag … hmm… ”skolkar” nästa gång (OM det nu blir någon sådan, inom den närmaste tiden, alltså!) behöver jag inte ha alltför dåligt samvete… Tycker jag… ;) Med posten idag fick jag ett brev från R (= vi får se om jag svarar. Det känns inte jätteviktigt… Det är inte någon som jag skulle sakna, om vi aldrig hördes igen), och ett vykort från z-z – som bland annat frågade om jag har samma telefonnummer fortfarande, och skrev ett 073-nummer. Jag känner verkligen inte ens igen det där numret! Visserligen har jag ett 073-nummer (!), men resten av siffrorna var HELT fel, så… Kanske jag någon gång har haft ett telefonnummer som varit så där? Jag minns faktiskt verkligen inte (!), men, det måste ha varit LÄÄÄÄÄNGE sedan isåfall..! Inte för att jag byter telefonnummer flera gånger per år då, :p, men… Med tanke på att vi (z-z och jag) inte har haft (telefon-)kontakt sedan (möjligtvis! Ärligt talat kommer jag inte ihåg att vi NÅGONSIN haft telefonkontakt!! Eller, tja… Egentligen ”kontakt” överhuvudtaget… Det var ju min pappa hon kände!! Och, ja, mig, via honom då, men… Att hon och jag haft någon egen relation!? Jag har faktiskt inte några minnen av det alls!!) innan 2005 (!!), så…. Ja, det kanske säger en hel del..? ;) Och, ärligt, jag förstår inte varför det (att ha mitt telefonnummer / kontakt på det sättet) skulle vara så viktigt NU..!!?? :/ Okey, hon brukar (de två gånger per år vi har kontakt. Kontakt = vykort) tjata om att ”Ska du inte komma neröver?” (jo. Likaså den här gången, förresten… :/ Jag fattar inte – det eller..!! Vi har väl aldrig någonsin umgåtts bara hon och jag!?), men, att det nu tycks ha blivit så intressant med telefonkontakt (också)!? Nej, jag är INTE intresserad! :/ Jag SKA svara med några rader (på ett vykort) (!), men, mer än så (telefonnummer, till exempel) blir det INTE tal om..! Vad har vi ens att säga varandra, liksom..!? Eller, ja, jag ska väl inte tala för henne (! HON måste / ”måste” väl ha något efter alla år eftersom hon tog upp det), men, JAG har INTE något att säga henne!! Hon vet nog knappt något om mitt liv nu för tiden (eller, ja, senaste… sjutton åren, eller… :p Och, ja, väl knappt innan det eller). 6 Juli 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 6/6-22, måndag, klockan 14:50 Nedräkningen till årets semesterresa har verkligen börjat nu, och nu handlar det verkligen om DAGAR istället för, från början år, sedan månader, sedan veckor. Naturligtvis känns det jättejättebra och –skönt (!!), men, samtidigt… Jag kan verkligen inte eller komma över känslan / tanken om hur skönt det vore att …*hmm*… slippa komma tillbaka… Det känns som det blir jobbigare att komma tillbaka när jag vet vad jag kan jämföra med och hur det skulle kunna vara (ja, och det säger jag redan INNAN jag alls ens har åkt!), än om jag inte skulle åka, utan stanna kvar i den här tristessen som varit större delen av tiden senaste… tja… speciellt fyra åren skulle jag väl säga… Visst, jag HAR ju varit bortrest vid några tillfällen under de här fyra åren (!!), men, aldrig (inte ens innan de här fyra åren) så pass länge som kommande resa kommer att pågå. Och, visst, jag har längtat härifrån tidigare också (!), men samtidigt har det då ändå känts skönt att, om jag haft möjlighet att åka bort (om så bara två dagar) komma tillbaka och köra på igen efter att ha energiladdat, men, nu… Jag vet inte, men den här gången känns det annorlunda kring det, och… Ja, helt ärligt, så skulle jag ju helst se att jag INTE behövde komma tillbaka… Jag är, helt enkelt, rätt less på hur livet har varit – och fortfarande är – senaste åren, så… Ja, tänk att bara få börja om… Inte behöva komma tillbaka – jag har ju egentligen inte något att komma tillbaka till, eller...! – utan… Ja, antingen börja om någon annanstans; flytta, nytt jobb, umgänge, intressen (delvis. Att lägga ner intresset för träning ’går’ ju inte - ! – men, att ha något mer..! Något nytt...! Något annat). Tänk att kunna ha sådana tankar – och faktiskt göra verklighet av det. Kanske till och med låtsas som ingenting utan bara prata om det som just en resa och som jag – självklart! – kommer att komma tillbaka från: ”Vi ses när jag kommer hem!” ungefär, och, ja, att SÄGA det, men att sedan… inte komma tillbaka; det blir inte något ”när jag kommer hem”. I teorin SKULLE jag ju kunna åka bort den dag jag säger att jag ska – och sedan VET jag ju att ingen kommer att fråga efter mig, förrän det datum jag, innan, sagt att jag kommer att komma tillbaka (fast jag skulle veta att det inte blir så), så… Vad jag önskar att det gick att få någon förändring i det liv jag levt senaste åren, som gör att jag – också! – ser fram emot att komma hem efter resan, men… Efter så här lång tid, vet jag inte hur det skulle gå till..? :/ Undrar om jag hinner höra från R innan jag åker? Om inte, vet jag inte om jag bryr mig om att svara, om det visar sig att hon hört av sig under tiden jag varit borta… :/ Då har det ändå gått över en och en halv månad, så... :/ 6 Juni 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 25/5-22, onsdag, klockan 8:18 Den nittionde förra månaden, kom jag mig för att höra av mig till Å som svar på hennes senaste mail som jag fick i slutet av förra året.(Ja, vi har inte kontakt så ofta, så, det – att det tog x antal månader innan jag skrev, var inte något konstigt så… Under flera år hade vi ju inte någon kontakt alls, och, om det fortsatt så, hade det inte varit något jag varit ledsen för, men, men… Nu får jag väl ”offra” mig någon gång per år och höra av mig…) Som sagt, så hör vi inte så ofta, men – när jag kollade mailen i torsdags, såg jag att jag (redan) fått ett mail från henne (skickat dagen innan). Så, då låg det på mig att höra av mig till henne igen… Suck! Ja, ja… Jag ska..! Någon gång… Visst, nu svarade hon efter bara cirka en månad (!), men, för mig kommer det att dröja längre innan jag hör av mig till henne, och, det handlar ju inte om tidsbrist (!), utan mer … *hmm*… ointresse… :/ Men, *ler*, ja, som sagt, det är ju lite / ”lite” jobbigt att ansvaret på att höra av mig till henne, kom tillbaka SÅ snabbt till mig… :/ ;) -------------------------------------------- På tal om ”mail” så var jag, under den gångna veckan, också inloggad på …. (en hemsida som riktar sig till en specifik grupp människor) där jag haft konto sedan 2019, men ännu inte fått ett enda mail till. Fram till i onsdags, såg jag när jag kollade mailen..! Dock måste jag ”erkänna” att jag, i skrivande stund, fortfarande inte har läst det där mailet… Men jag har inte raderat det eller… Jag såg ju på användarnamnet som personen skrev ifrån, att det kanske inte är någon jag vill läsa ett mail ifrån, så… :/ Som sagt, jag har inte raderat mailet än, men… Jag drar mig för att läsa det också, och det känns som jag mest / bara kommer att bli på dåligt humör / kommer att må dåligt OM jag läser det, så… :/ -------------------------------------------- Jag ”slögooglade” (ja, det fanns ju en anledning till att jag sökte på just det, men att jag googglade på det där och då, var mest som tidsfördriv) också på ’yrsel + illamående + trötthet’, och, ja… Nu ska / bör man ju inte ställa någon diagnos på sig själv (!!!!), och, jag fick ett tänkbart alternativ kring vad det kan bero på, men… OM det nu skulle vara det, så… Jag skulle ju liksom inte vilja / ”kunna” berätta det..! :/ Det skulle nog bli svårt att tagen på allvar… :/ Men då vet ju ingen hur jag levt senaste åren eller… -------------------------------------------- När E önskade ”god jul” avslutade hon sms:et med att hon ”hoppas att vi ses snart”. Fem månader senare har vi fortfarande inte träffats, men, någonstans är jag väl inte förvånad, så, jag är inte besviken så… Jag hade blivit mer förvånad OM vi hade träffats, men, efter så här pass lång tid, är det väl ”ganska” (= VÄLDIGT) tydligt att det handlar om ointresse med tanke på hur många chanser som funnits (speciellt senaste tre månaderna)… :/ Kanske hon tycker att det blir ett bra tillfälle i början av juli, men, vad hon inte vet (eftersom vi inte har kontakt), är ju att jag är bortrest då, så… Jag skulle ju kunna tycka att ”Vad tråkigt att missa! / Att jag är borta just då; när hon äntligen föreslår träff!”, men, nä, jag är, ärligt talat, ganska (= väldigt) obrydd… Det spelar liksom ingen roll längre… Ja, mindre än en månad innan jag åker bort nu (!!), och, åh, vad jag längtar till dess!! Och det – ser fram emot det – har jag ju gjort bra länge; mer och mer senaste månaderna / ju närmare resan kommer, så… Samtidigt är jag lite nervös, :/, men, mest ser jag ju fram emot det! Däremot vet jag också att det skulle vara skönt att slippa komma tillbaka – DET ser jag verkligen INTE fram emot!! – men, ja, jag ska ju INTE, varken medvetet eller omedvetet, göra något som gör att jag inte kommer tillbaka (!), men, just att veta att jag kommer att komma tillbaka till ett liv som innehåller en massa saker jag inte trivs med / i, men som inte eller kan göra något för att förändra… :/ 25 Maj 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) Den 18/4-22, måndag, klockan 8:29 ÄNTLIGEN är snart den här långhelgen över!! Jag antar att det inte är något man får / ”får” säga, men… Snacka om total tristess! Jag hade (nästan) glömt hur det kändes att vara SÅ totalt uttråkad att man går och lägger sig löjligt tidigt på eftermiddagarna (och det utan att ens ha gått upp riktigt tidigt) bara för att… tja… komma undan tristessen, men… Det var nog i november 2020 som jag ”upptäckte” den första gången: Stället jag tränar på, stängde ner (gruppträningspassen) helt under tre veckor, och visst, jag tränade ändå (i deras gym, som var öppet), men, det var ju på morgonen, så, på kvällarna fanns det ju inte något att göra. Plus att jag inte skulle iväg och jobba eller, så… Att titta på TV var jag ju SÅ tokless på (!), och, ja, då fanns det ju inte så mycket / något annat att göra än att gå och lägga sig och sova bort tiden. Med tiden har det ju blivit bättre på så sätt att det inte är VARJE dag längre, men, så fort det blir dagar jag inte ska jobba och / eller träna på kvällen, så finns det ju fortfarande inte några andra alternativ än att gå och lägga sig, så… :/ Och, ja, i torsdagskväll fanns det träningspass på kvällen, men varken fredag, lördag eller igår – och då jag och la mig redan vid två – halv tre på eftermiddagarna..! :/ Visst, jag har jobbat lite (vilket jag fick veta från ena dagen till den andra, i princip att jag skulle göra = först skulle det vara stängt, men det blev ändrat), men, det har ju varit LITE, så… Och… Jag ÄR glad och tacksam att jag har ett jobb (!!), men – det gjorde ju också att jag tvingades stanna kvar i de här dagarna som till största delen bestått av tristess, och inte kunnat åka härifrån, så… :/ Istället har jag ju blivit sittande hemma, ”instängd” i lägenheten och utan att knappt ens ha pratat med en enda människa, så… Jag trodde / hoppades ju att tristessen skulle vara över när den där corona-grejen var över – vilket den, till största delen väl anses vara nu – men… Hade den varit det, hade jag ju inte måst / ”måst” gå och lägga mig redan vid halv tre på eftermiddagarna för att jag inte orkar med tristessen i att det inte händer NÅGONTING / finns NÅGONTING att göra!! Strax innan påskhelgen frågade en bekant om jag skulle vara ledig eller om jag skulle jobba, och, då (det ändrades ju bara någon dag senare), verkade det ju som jag skulle vara ledig… ”Det kan ju vara skönt” var hans kommentar… Som sagt, nu blev jag inte ledig, så, LITE har jag ju jobbat, men – ”skönt”!!?? Knappast! Att bara vara ledig så där utan någonting som helst!? Hade jag fått somna på torsdagskvällen och inte behövt vakna upp förrän på tisdagsmorgonen så hade jag ju inte missat NÅGONTING..! Hade det funnits något att se fram emot med ledigheten – absolut (!), men, när det inte gör det, utan man bara vill sova bort tiden..!? DÅ känns ledighet rätt meningslös… :/ En ledighet jag ser riktigt mycket fram emot, är dock den som blir i juni, och som jag bokade förra månaden (men har tänkt på ännu längre)!! Bara / ”bara” att få åka härifrån!!!! :D :D Och alla ROLIGA aktiviteter som finns att göra där!! Jag kan lova att det blir två veckor (!! Bara det! Så länge har jag ALDRIG varit bortrest vid samma tillfälle!) som blir TOTALT tristess-befriade!! Och jag ska vara UTOMHUS största delen av dagarna! Absolut inte något TV-tittande! ----------------------------------------------------------------- Jag undrar om det blir att xx och jag ses till sommaren? Senaste åren har vi ju bara / ”bara” träffats en gång per år (och knappt haft någon kontakt däremellan), och, det har känts bra att ändå ha den relationen (= är det värt att kallas ”relation”? Nå…) fortfarande, men, efter senaste gången, så… :/ Hör HON av sig och föreslår att vi träffas, så – visst, jag kan åka till L och träffa henne (att HON skulle komma till mig, finns ju / väl inte på kartan. Det har hon ALDRIG gjort - ! – men, samtidigt har det varit okey för mig, och inte så mycket jag funderat över. Det är roligt att komma till L också :)), men, JAG kommer nog INTE att vara ”på”… ----------------------------------------------------------------- I slutet av januari föreslog yy att vi skulle träffas ”nästa vecka” igen… Snart tre månader senare har vi fortfarande inte setts, men, jag är väl, ärligt talat, inte speciellt förvånad… Det är inte första gången hon föreslår något som sedan inte blir av, så, jag har väl lärt mig att inte bli besviken längre över… Det är ju liksom inte någon idé att se fram emot något som ändå inte blir av. ----------------------------------------------------------------- Redan i december skrev zz att hon hoppades att vi ”ses snart”. Hmm… Vi har inte träffats än, och, NU kan hon väl ändå inte ”skylla på” corona-pandemin som hon har gjort…? Jag menar: Rewstriktionerna togs ju bort I början av februari, och från och med början av den här månaden, räknas det ju inte längre som samhällsfarlig sjukdom, så… Nä, men, egentligen har jag väl redan förstått att det handlar om något annat än det; att hon fortfarande inte har något intresse av att träffas… :/ Ja, ja… Med åren har jag ju fått vänja mig av med hennes umgänge, så, det kom ju ändå inte bara pang-på utan det har ju / väl pågått under flera år… 18 April 2022  | Länk | Tankar, funderingar & rent allmänt :) hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel (c) 2011, nogg.se & Maria ****                                             Skaffa en gratis hemsida