Inga förhoppningar eller några förutfattade meningar

     trots att jag har läst på alldeles för mycket 

  det gör mig inte till en läkare men lite lättare att hänga med 

eftersom dom gör inte det enkelt när deras kafferast prat börjar

eller när det är rond, snälla håll ert språk för er själva och 

   böj dig ner till din patients nivå, till individens nivå

  för ingen av oss är lik någon annan, likheter, ja, 

men för mig är det enbart lite hipphapp det här med att 

dela in oss i fack, diagnostisera, kontrollera och domidera

    hota och dra undan allt under fötterna - bara sådär,

ändå står det fint skrivet och dokumenterat hur mötet

var men det framkommer inte hur det verkligen var

   för där finns inte tid, eftersom ingen har ännu förstått mig här

jag berättar min historia som om det vore en saga, 

 jag kan göra den kort, lång, till en bilderbok, så 

      - berätta om dig själv -  är lite för B för mig. 

Sedan att ställa morgonen för sånt här krävs en hel del för mig 

       och detta gav inget FÖRUTOM att nu vet jag att 

det spelar nog ingen roll hur mycket jag eller någon annan beskriver mig, 

så verkar det vara svårt att förstå vad jag 

 behöver hjälp med - det är inte så att jag gör det svårare, 

snarare tvärtom, jag ska göra detta själv och invänta dom

     som spenderar dagarna igenom att göra en sak 

jag har inte mer tid till sånt.