Du rann ner i trappan 

       i en märkligt omärklig ställning

   ännu en gång för att fela mig eller

   få allt till psykisk misshandel, men

  jag undrar var går gränsen? 

      Jag väntar på ett märkligt omärkligt telefonsamtal 

  som ska ta mig härifrån - och jag längtar? 

             jag längtar, det är det enda jag vet.

Vad jag längtar efter har jag ingen aning om

 närhet, tomhet,ensamhet,livslängtan,dödslängtan

längtan efter våren eller att dagen bara ska passera

   längtan efter att hånas bara för att få lite kärlek

eller längtan att bara försvinna utan någonting, 

         jag har ingen aning

men allt bär på flykter - det gör mig inte till en 

narkoman som rister efter droger

      jag rister efter alla flykter som håller allt borta 

så jag slipper förlora det 

    att vara medveten och nykter verkar ingen förstå 

  heller inte att man kan bli ett bokstavsbarn utan

             att ha flytt, förr .. stannade jag kvar, tyst, duktig ..  

en duktig liten flicka

nu skriker jag,

      och det är ett problem