Inga förhoppningar eller några förutfattade meningar
trots att jag har läst på alldeles för mycket
det gör mig inte till en läkare men lite lättare att hänga med
eftersom dom gör inte det enkelt när deras kafferast prat börjar
eller när det är rond, snälla håll ert språk för er själva och
böj dig ner till din patients nivå, till individens nivå
för ingen av oss är lik någon annan, likheter, ja,
men för mig är det enbart lite hipphapp det här med att
dela in oss i fack, diagnostisera, kontrollera och domidera
hota och dra undan allt under fötterna - bara sådär,
ändå står det fint skrivet och dokumenterat hur mötet
var men det framkommer inte hur det verkligen var
för där finns inte tid, eftersom ingen har ännu förstått mig här
jag berättar min historia som om det vore en saga,
jag kan göra den kort, lång, till en bilderbok, så
- berätta om dig själv - är lite för B för mig.
Sedan att ställa morgonen för sånt här krävs en hel del för mig
och detta gav inget FÖRUTOM att nu vet jag att
det spelar nog ingen roll hur mycket jag eller någon annan beskriver mig,
så verkar det vara svårt att förstå vad jag
behöver hjälp med - det är inte så att jag gör det svårare,
snarare tvärtom, jag ska göra detta själv och invänta dom
som spenderar dagarna igenom att göra en sak
jag har inte mer tid till sånt.