|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Mars (2019) |
|
|
|
|
| (4) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (6) |
|
| (8) |
|
| (3) |
|
| (17) |
|
| (39) |
|
| (46) |
|
| (40) |
|
| (40) |
|
| (49) |
|
| (36) |
|
| (35) |
|
| (43) |
|
| (41) |
|
| (46) |
|
| (46) |
|
| (64) |
|
| (50) |
|
| (46) |
|
| (54) |
|
| (53) |
|
| (21) |
|
| (1) |
|
|
|
| (170) |
|
| (94) |
|
| (220) |
|
| (51) |
|
| (33) |
|
| (25) |
|
| (93) |
|
| (17) |
|
| (40) |
|
| (50) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 793 |
| Kommentarer: 615 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Do not go gentle into that good night by Dylan Thomas
Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.
Though wise men at their end know dark is right,
Because their words had forked no lightning they
Do not go gentle into that good night.
Good men, the last wave by, crying how bright
Their frail deeds might have danced in a green bay,
Rage, rage against the dying of the light.
Wild men who caught and sang the sun in flight,
And learn, too late, they grieved it on its way,
Do not go gentle into that good night.
Grave men, near death, who see with blinding sight
Blind eyes could blaze like meteors and be gay,
Rage, rage against the dying of the light.
And you, my father, there on the sad height,
Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light.
N.
|
|
1 Januari 2016
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
 |
|
|
To a Mouse - Robert Burns
Wee, sleeket, cowran, tim’rous beastie,
O, what a panic’s in thy breastie!
Thou need na start awa sae hasty,
Wi’ bickerin brattle!
I wad be laith to rin an’ chase thee
Wi’ murd’ring pattle!
I’m truly sorry Man’s dominion
Has broken Nature’s social union,
An’ justifies that ill opinion,
Which makes thee startle,
At me, thy poor, earth-born companion,
An’ fellow-mortal!
I doubt na, whyles, but thou may thieve;
What then? poor beastie, thou maun live!
A daimen-icker in a thrave
’S a sma’ request:
I’ll get a blessin wi’ the lave,
An’ never miss ’t!
Thy wee-bit housie, too, in ruin!
It’s silly wa’s the win’s are strewin!
An’ naething, now, to big a new ane,
O’ foggage green!
An’ bleak December’s winds ensuin,
Baith snell an’ keen!
Thou saw the fields laid bare an’ waste,
An’ weary Winter comin fast,
An’ cozie here, beneath the blast,
Thou thought to dwell,
Till crash! the cruel coulter past
Out thro’ thy cell.
That wee-bit heap o’ leaves an’ stibble
Has cost thee monie a weary nibble!
Now thou’s turn’d out, for a’ thy trouble,
But house or hald,
To thole the Winter’s sleety dribble,
An’ cranreuch cauld!
But Mousie, thou art no thy-lane,
In proving foresight may be vain:
The best laid schemes o’ Mice an’ Men
Gang aft agley,
An’ lea’e us nought but grief an’ pain,
For promis’d joy!
Still, thou art blest, compar’d wi’ me!
The present only toucheth thee:
But Och! I backward cast my e’e,
On prospects drear!
An’ forward tho’ I canna see,
I guess an’ fear!
N.
|
|
14 September 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Sonnet 18 av William Shakespeare
Shall I compare thee to a summers day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And Summers lease hath all too short date:
Sometimes too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or natures changing course untrimmed;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou owest,
Nor shall death brag thou wanderst in his shade,
When in eternal lines to time thou growest;
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.
Dessa fjorton rader ska vi alltså "learn by heart" tills på tisdag. Por qué? No sé.
T.
|
|
21 Augusti 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Control // Halsey
They send him away to find them a fortune
A chest filled with diamonds and gold
The husbands away,
The shadows and monsters
They always echoed and glowed
And I sat alone, in bed till the morning
And crying "theyre coming for me"
And I tried to hold these secrets inside me
My minds like a deadly disease
Im bigger than my body
Im colder than this home
Im meaner than my demons
Im bigger than these bones
And all the kids cried out
"please stop, youre scaring me"
I cant help this awful energy
Goddamn right, you should be scared of me
Who is in control?
I paced around for hours, Im empty
I jumped at the slightest of sounds
And I couldnt stand the person inside me
I turned all the villains around
Im bigger than my body
Im colder than this home
Im meaner than my demons
Im bigger than these bones
And all the kids cried out
"please stop, youre scaring me"
I cant help this awful energy
Goddamn right, you should be scared of me
Who is in control?
Im well acquainted
With villains that live in my head
They beg me to write them
So theyll never die when Im dead
And Ive grown familiar
With villains that live in my head
They beg me to write them
So Ill never die when Im dead
Im bigger than my body
Im colder than this home
Im meaner than my demons
Im bigger than these bones
And all the kids cried out
"please stop, youre scaring me"
I cant help this awful energy
Goddamn right, you should be scared of me
Who is in control?
|
|
13 Juli 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Colors //Halsey
Your little brother never tells you but he loves you so
You said your mother only smiled on her TV show
Youre only happy when your sorry head is filled with dope
I hope you make it to the day youre 28 years old
Youre dripping like a saturated sunrise
Youre spilling like an overflowing sink
Youre ripped at every edge but youre a masterpiece
And now Im tearing through the pages and the ink
Everything is blue
His pills, his hands, his jeans
And now Im covered in the colors
Pulled apart at the seams
And its blue
And its blue
Everything is grey
His hair, his smoke, his dreams
And now hes so devoid of color
He dont know what it means
And hes blue
And hes blue
You were a vision in the morning when the light came through
I know Ive only felt religion when Im lying with you
You said youll never be forgiven til your boys are too
And Im still waking every morning but its not with you
Youre dripping like a saturated sunrise
Youre spilling like an overflowing sink
Youre ripped at every edge but youre a masterpiece
And Im tearing through the pages and the ink
Everything is blue
His pills, his hands, his jeans
And now Im covered in the colors
Pulled apart at the seams
And its blue
And its blue
Everything is grey
His hair, his smoke, his dreams
And now hes so devoid of color
He dont know what it means
And hes blue
And hes blue
Everything is blue
Everything is blue
Everything is blue
Everything is blue
You were red and you liked me cause I was blue
You touched me and suddenly I was a lilac sky
And you decided purple just wasnt for you
Everything is blue
His pills, his hands, his jeans
And now Im covered in the colors
Pulled apart at the seams
And its blue
And its blue
Everything is grey
His hair, his smoke, his dreams
And now hes so devoid of color
He dont know what it means
And hes blue
And hes blue
Everything is blue
Everything is blue
Everything is blue
Everything is blue
|
|
13 Juli 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
poem 11 (?) // Warsan Shire
you are a horse running alone
and he tries to tame you
compares you to an impossible highway
to a burning house
says you are blinding him
that he could never leave you
forget you
want anything but you
you dizzy him, you are unbearable
every woman before or after you
is doused in your name
you fill his mouth
his teeth ache with memory of taste
his body just a long shadow seeking yours
but you are always too intense
frightening in the way you want him
unashamed and sacrificial
he tells you that no man can live up to the one who
lives in your head
and you tried to change didnt you?
closed your mouth more
tried to be softer
prettier
less volatile, less awake
but even when sleeping you could feel
him travelling away from you in his dreams
so what did you want to do love
split his head open?
you cant make homes out of human beings
someone should have already told you that
and if he wants to leave
then let him leave
you are terrifying
and strange and beautiful
something not everyone knows how to love
N.
|
|
25 Juni 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"give your daughters difficult names..." - Warsan Shire
“give your daughters difficult names. give your daughters names that command the full use of tongue. my name makes you want to tell me the truth. my name doesn’t allow me to trust anyone that cannot pronounce it right.”
― Warsan Shire
N.
|
|
25 Juni 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
home // Warsan Shire
no one leaves home unless
home is the mouth of a shark
you only run for the border
when you see the whole city running as well
your neighbours running faster than you
breath bloody in their throats
the boy you went to school with
who kissed you dizzy behind the old tin factory
is holding a gun bigger than his body
you only leave home
when home wont let you stay.
no one leaves home unless home chases you
fire under feet
hot blood in your belly
its not something you ever thought of doing
until the blade burnt threats into
your neck
and even then you carried the anthem under
your breath
only tearing up your passport in an airport toilets
sobbing as each mouthful of paper
made it clear that you wouldnt be going back.
you have to understand,
that no one puts their children in a boat
unless the water is safer than the land
no one burns their palms
under trains
beneath carriages
no one spends days and nights in the stomach of a truck
feeding on newspaper unless the miles travelled
means something more than journey.
no one crawls under fences
no one wants to be beaten
pitied
no one chooses refugee camps
or strip searches where your
body is left aching
or prison,
because prison is safer
than a city of fire
and one prison guard
in the night
is better than a truckload
of men who look like your father
no one could take it
no one could stomach it
no one skin would be tough enough
the
go home blacks
refugees
dirty immigrants
asylum seekers
sucking our country dry
niggers with their hands out
they smell strange
savage
messed up their country and now they want
to mess ours up
how do the words
the dirty looks
roll off your backs
maybe because the blow is softer
than a limb torn off
or the words are more tender
than fourteen men between
your legs
or the insults are easier
to swallow
than rubble
than bone
than your child body
in pieces.
i want to go home,
but home is the mouth of a shark
home is the barrel of the gun
and no one would leave home
unless home chased you to the shore
unless home told you
to quicken your legs
leave your clothes behind
crawl through the desert
wade through the oceans
drown
save
be hunger
beg
forget pride
your survival is more important
no one leaves home until home is a sweaty voice in your ear
saying-
leave,
run away from me now
i dont know what ive become
but i know that anywhere
is safer than here.
N.
|
|
23 Juni 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Inte fan vet jag
Orkade inte ge er en fin dikt så ni får den fulaste ni kan tänka er. Men, låt oss tänka oss in i situationen.
Du reser dig upp från stolen.
"Jag slutar! Från detta jobb jag mig uppsäger! Från denna stund, min själ, den är fri. Kollegor, vänner, familj, jag slutar!" ljuder din röst, studsar mellan rummets fyra väggar. Du tänker dig att den bildar fyrdimensionella figurer med ljudvågor, så stark den är.
Dina arbetskamrater ser aningen chockerade ut. Alla utom Simon; Simon, Simon, Simon - alltid Simon. Din Simon. Nu, äntligen, kan ni vara tillsammans.
Du drar upp ärmarna, drar handen genom håret. Du ler.
(Simon ler också, men inte mot dig, inte mot någon alls; han ler in i handen. Men du vet att han ler för du kan läsa hans ögon som somliga läser bibeln.)
Du river ned alla papper från bordet, sparar blott ett. Pappret med dikten du skrev natten innan.
Om jag fick bestämma så stannar jag kvar!
Behöver ett jobb tryggt och fast tills på äldre dar!
Önskar att jag finge det på arbetsplatsen jag nu är
det är med sorg i hjärtat som mina vingar till ett nytt jobb bär.
Men... jag tar något fint med mig i mitt minne och i mitt hjärta
och det är Ni mina underbara vänner o arbetskamrater som jag nu måste lämna , vilken smärta!
Ett stort TACK för en underbar tid tillsammans något jag verkligen kommer att minnas,
vill gärna säga att Ni alltid i mina tankar kommer att finnas!
N.
|
|
29 Maj 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Kände mig tvungen att återpublicera detta:
Är så förbannat trött; mentalt och fysiskt.
Det är som att allting går långsammare, eller tankarna kanske går långsammare, för tiden fortsätter ju alltid strömma framåt likt en galen hingst galopperar över en till synes oändlig äng.
Det gör det ju bara värre, att ens mentala klocka inte stämmer överens med resten av planetens, det får en att känna sig ensam och långsam.
Den tid vi uppfattar stämmer inte överens med det flöde av tid som den delen av universum vi känner till tvingar oss att ta emot. Man samlar allt i famnen men det rinner ut, rinner över och går förlorat. Strilar ljusblått ned för låren och täcker fötterna, vaderna, knäna.
Jag är trött idag.
N.
Haha!
Fortfarande vid er sida,
N.
|
|
23 Maj 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dikt av N
jag läste dikter av fröding
och drömde mig bort till dalarna i värmland
eller var han nu kom från
N.
|
|
11 Maj 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
i carry your heart with me(i carry it in my heart) - E. E. Cummings
i carry your heart with me(i carry it in
my heart)i am never without it(anywhere
i go you go, my dear;and whatever is done
by only me is your doing,my darling)
i fear
no fate(for you are my fate,my sweet)i want
no world(for beautiful you are my world,my true)
and its you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder thats keeping the stars apart
i carry your heart(I carry it in my heart)
N.
|
|
11 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"Poesi" av N från 2014
theres different grades of objectivity
as there are diffrent shades of red
there are diffrent kinds of love
as there are people dead
Så jävla fint. Cry me a river baktida jag.
N.
|
|
10 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Det öde landet - aka den svenska översättningen på dikternas sagan om ringen
DE DÖDAS BEGRAVNING
April är grymmast av månaderna - driver
syrener fram ur de döda markerna, blandar
begär och minne, kittlar
dova rötter med vårregn.
Vintern höll oss varma, svepte
jorden i glömska och snö, gömde
en droppe liv i torra lökar.
Sommarn föll över oss, kom över Starnbergersee
i en regnskur; vi hejdade oss i loggian,
gick ut i solen och promenerade till Hofgarten,
och drack kaffe, och pratade en timme.
Bin gar keine Russin, stamm aus Litauen, echt deutsch.
Och när vi var små och var på besök hos ärkehertigen
(min kusin), tog han mig med sig ut och åkte källke,
och jag blev så rädd. Då sade han: Marie,
Marie, håll dig fast. Och så bar det av.
I fjällen, där kan man känna sig fri.
Jag läser till långt inpå natten och reser till södern om vintern.
Vad kan slå rot, och vilka grenar växer
ur grus och bråte? Du människobarn,
vad vill du svara eller gissa-allt du känner
är bilder, splittrade under solens tyngd,
där döda träd ej skänker någon skugga, syrsan ingen lättnad
och torra stenen inget sorl av vatten. Blott här,
här finns det skugga under den röda klippan,
(kom hit i skuggan av den röda klippan),
så skall jag visa dig något annat
än skuggan, som kliver bakom dig om morgonen,
och skuggar. som växer för att möta dig om kvallen;
jag skall visa dig ångest i en handfull stoft.
Frisch weht der Wind
der Heimat zu,
mein Irisch Kind,
wo weilest du?
"I våras gav du mig hyacinter,
hyacintflickan kallades jag."
Men när vi gick hem, sent, från hyacintträdgårn,
du med famnen full, med håret vått, då kunde jag inte
tala, och synen svek mig, jag var varken
levande eller död, och jag förnam intet,
men såg in i Ijusets hjärta, i tystnaden.
Öd und leer das Meer.
Madame Sosostris, berömd clairvoyante,
hade svår snuva, icke desto mindre
är hon känd som Europas visaste kvinna
med kortlek i handen. Här, sade hon,
är ert kort, den drunknade feniciske seglaren,
(hans ögon äro pärlor nu. Se!)
Här är belladonna, härskarinna över klipporna,
härskarinna över situationer.
Här är mannen med tre stavar och här är Hjulet,
och här är den enögde köpmannen, och detta kortet,
som är blankt, är något han bär på ryggen
som jag inte får lov att se. Jag hittar inte
den Hängde. Akta er för döden genom vatten.
Jag ser en mängd människor som går runt i ring.
Tack så mycket. Träffar ni lilla mrs Equitone,
så hälsa henne, att jag lämnar horoskopet själv:
man måste vara så försiktig nuförtiden.
Overkliga stad,
under en vintergrynings bruna dimma
flöt mängden fram över London Bridge, många många,
vem kunde trott att döden gjort till stoft så många.
De suckade till ibland, och alla
höll blicken fäst på marken framför fötterna.
Flöt uppför backen, ner King William Street
dit, där Saint Mary Woolnoth mätte tiden
med en död klang i sista nioslaget.
Där såg jag en bekant och ropade: "Stetson !
Du som var med mig, när vi stred vid Mylae !
Det liket du planterade i fjol i trädgårn,
vill det slå rot? Och blir det blom i år?
Har kanske vårens frostnatt skadat brodden?
Håll bara hunden borta, mänskans vän,
att ej han krafsar honom upp igen!
Du ! hypocrite lecteur ! -mon semblable-mon frère!"
II. ETT PARTI SCHACK
Den stol hon satt i lik en gyllne tron
på marmorn sken, där spegeln, hängande
i hållare med vindruvsklasar skurna,
bak vilka stod en kupidon på lur
(en annan gömde ansiktet i vingen),
mångdubblade sjuarmad stakes lågor
och lät dess Ijus av bordet återkastas,
där hennes smycken glänste det till mötes,
framvällande ur atlasklädda skrin;
ur kärl av elfenben och färgat glas
flöt ifrån konstrikt sammansatt parfym,
från salvor, vatten, puder, skilda ångor,
som dränkte sinnena i vällukt; förda
av fläktarna från fönstret steg de, närande
utdragna lågor, tumlande i moln
upp mot plafondens fält, så mönstret böljade.
Sjödränkta stockar, kopparmättade
brann grönt och guldrött, slutna i färgrik sten,
där en porfyrdelfin sam i det dystra skenet.
Som om ett fönster vette mot en skogsäng,
såg man på åldrig spisel Philomela
förvandlas, av den grymme kungen
så hjärtlöst kränkt; då fyllde näktergalen
vildmarken med sin okränkbara röst
och ropar än, och än förföljer världen,
"Jug jug" för smutsiga öron.
Och andra tidernas murknade stubbar
stod tecknade pa väggen; stirrande gestalter
lutade sig ut och höll rummet sänkt i tystnad.
Steg tassade i trappan.
Under eldskenet, Under borsten spreds hennes hår
i gnistrande punkter,
glödde till ord, låg sen förbittrat stilla.
"Jag är nervös ikväll. Å, stanna kvar.
Tala med mig. Du talar aldrig. Tala.
Vad tänker du? Vad tänker du på? Vad?
Jag vet ju aldrig vad du tänker. Tänk."
Jag tänker, att vi är i råttgången,
där de döda miste sina knotor.
"Vad är det där för Ijud?"
Vind under dörren.
"Vad är det nu för Ijud då? Vad gör vinden?"
Ingenting, åter ingenting.
"Vet
du ingenting? Ser du ingenting? Minns du
ingenting?"
Jag minns
Hans ögon äro pärlor nu.
"Lever du eller inte? Har du inget i huvudet?"
Bara
la la la la, jazz på Shakespehere,
å så elegant
och intelligent
"Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra?
Jag springer ut som jag är och går på gatan
så här, med utslaget hår. Vad ska vi göra i morgon?
Vad ska vi någonsin göra?"
Varmt vatten klockan tio.
Och om det regnar, en täckt bil klockan fyra.
Och vi ska spela ett parti schack,
trycka händerna mot ögon som inte kan slutas
och vänta att det skall knacka på dörren.
När Lils man var på väg från fronten, då sa jag-
jag sjöng ut som det var och sa till henne, jag,
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI
Nu när Albert kommer hem, så ta och snygga opp dig.
Han frågar dig säkert, vad du har gjort med pengarna
han gav dig för du skulle skaffa dig tänder. Det gjorde
han, jag var med.
Ta ut dom du allihop och sätt in en stilig gom,
så sa han, jag tart på min ed, för jag orkar inte se
på dig,
ja inte jag heller, sa jag, och tänk på stackars Albert,
han har vart vid fronten i fyra år och behöver allt ha
lite roligt,
och får han det inte med dig, så finns det väl andra.
Finns det, sa hon. Jo lita på det, sa jag.
Då vet jag var de finns då, sa hon och såg mig rakt
i synen.
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI
Slår det inte an, så skyll dig själv, sa jag,
andra kan hålla sig framme, fast du.inte kan.
Men smiter Albert, så kom ihåg vad jag sa.
Du borde väl skämmas, sa jag, att se ut som en käring.
(Och då är hon trettiett.)
Jag rår inte fört, sa hon och blev lång i synen,
det är de där pillerna jag åt för att ta bort det, sa hon.
(Hon har redan haft fem och höll på att stryka med
av den minsta.)
Aptekarn sa att det inte var farligt, men jag blev aldrig
människa sen.
En sån idiot du är, sa jag.
Om Albert inte kan låta bli dig, så går det ju så, sa jag,
vad gifter man sig för, om man inte vill ha barn?
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI
Den söndan då Albert kom hem, då hade de nykokt
skinka
och bad mig på middag nu när de åt den varm-
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI
God natt, Bill. God natt, Lou. God natt, May. God natt.
Tjänare. God natt. God natt.
God natt, mina damer. God natt, sköna damer. God natt,
god natt.
III. ELDPREDIKAN
Brustet är flodens tält: de sista lövens fingrar
griper och sjunker i den våta banken. Vinden
strövar genom det bruna landet, ohörd. Nymferna är
borta.
Sweet Thames, run softly, till I end my song.
Nu vaggar floden inga tombuteljer, smörgåspapper,
silkesnäsdukar, pappkartonger, cigarrettstumpar
och andra vittnesbörd om sommarnätter. Nymferna är
borta.
Likaså deras vänner, dagdrivarna, söner till citydirek-
törer;
borta, utan att lämna sin adress.
Vid Genevesjöns vatten, där satt jag och grät...
Sweet Thames, run softly till I end my song,
rinn sakta, vackra Thames,
min visa blir ej högljudd eller lång.
Men bakom ryggen hör jag i den kalla blåstens vin
skrammel av knotor och ett kluckande förvridet grin.
En råtta kröp försiktigt genom krattet,
den klibbiga buken släpade över banken,
medan jag fiskade i kanalens grums
en vinterkväll, i skydd av stadens gasverk,
och grubblade på konungen min broders skeppsbrott
och, före honom, konungen min faders död.
På fuktiga marken nakna vita kroppar
och undanslängda ben på ett lågt litet vindskontor,
störda bara av råttor från år till år.
Men bakom ryggen hör jag tid efter annan
Ljudet av horn och bilar, som skall bära
Sweeney till mrs Porter, då vårens tid är nära.
O the moon shone bright on mrs Porter
and on her daughter
they wash their feet in soda water
Et O ces voix denfants, chantant dans la coupole !
Twit twit twit
jug jug jug jug jug jug
så hjärtlöst kränkt.
Tereu.
Overkliga stad
under en vintermorgons bruna dimma
kom mr Eugenides, köpman från Smyrna,
orakad och med fickan full av korinter,
cif London: dokument a vista,
på demotisk franska bjöd han mig
på lunch på Cannon Street Hotel
och vidare på weekend på Metropol.
I den violblå timmen, då rygg och ögon
Lyfts från arbetsbordet, då människomotorn väntar,
likt en bil, som flämtar och väntar,
kan jag, Tiresias, fast blind, flämtande mellan två liv
en gammal man med skrumpna kvinnobröst - kan se
i den violblå timmen, kvällens timme, som sträcker sig
hemåt och leder seglaren hem från havet,
maskinskriverskan hem till tedags-
sätter undan frukostdisken, tänder kaminen,
och dukar upp konserver i burk.
Solens sista strålar snuddar,
vid hennes combinations, som fladdrar på tork genom
fönstret.
På divanen (säng om natten) ligger en hög
med strumpor, tofflor, tröjor och korsetter.
Jag, Tiresias, en gammal man med skrumpna spenar,
åsåg scenen och förutsade resten-
jag väntade den gäst som skulle komma.
Nu är han kommen, en ung man med finnar,
en liten kontorist med säkra blickar,
en enkel man, klädd i sin självmedvetenhet
som Bradfordmillionären i hög hatt.
Han räknar ut, att nu är stunden läglig,
strax efter maten, tråkighet och trötthet.
Han tränger på med smekningar, och hon
avisar inte, fast hon ej begär dem.
Röd och beslutsam går han då till angrepp;
trevande händer möter inget motstånd;
hans fåfänga behöver inget svar,
likgiltighet tar han för välkomsthälsning.
(Och jag, Tiresias, led allt i förväg,
som skedde på divanen eller sängen;
jag som har suttit invid Tebes murar
och vandrat djupast i de dödas rike.)
Han ger till sist beskyddande en kyss
och tar sig ner för trappan, som är mörk...
Hon ser i spegeln, där hon går och vankar,
och märker knappt att älskaren är borta;
en halvtänkt tanke slipper genom hjärnan:
"Så var det gjort: bra skönt att det är över."
När ljuva kvinnan snärjs i dårskaps garn
och åter vankar genom rummet, ensam,
slätar hon håret automatiskt, går
till grammofonen, sätter på en skiva.
"Musiken smög sig på mig över vattnen"
och längs Strand och längs Queen Victoria Street.
O stad, du stad, jag hör ibland
från någon krog i Lower Thames Street
det mjuka darret från en mandolin
och prat och slammer inifrån,
när fiskarna har middagsrast: där murarna
i Magnus Martyr sprider
en oförklarlig glans av joniskt vitt och guld.
Floden svettas
bensin och tjära
pråmarna driver
med ebb och flod
röda segel
breda
svänger i lä på tung bom.
Pråmarna gungar
ved som driver
neråt Greenwich
ut bortom Isle of Dogs.
Weialala leia
wallala leialala.
Elisabet och Leicester
plaskande årslag
stävens form
var en gyllne mussla
rött och guld
det muntra svallet
sköljde mot stränderna
sydvästlig vind
bar med strömmen
klockringning
vita torn.
Weialala leia
wallala leialala.
"Spårvagnar och dammiga träd.
Highbury gav mig livet. Richmond och Kew
tog det. Vid Richmond lyfte jag mina knän
utsträckt på botten av en smal kanot."
"Mina fötter är i Moorgate, och mitt hjärta
under mina fötter. När det var hänt,
grät han. Han lovade börja på nytt.
Jag sade ingenting. Vad var det att bli ond för?"
"På Margate Sands.
Jag har ingenting
att knyta till ingenting.
Spruckna naglar på smutsiga händer.
De mina är anspråkslöst folk, som väntar sig
ingenting."
la la.
Så kom jag till Kartago
i lågor, i lågor, i lågor, i lågor.
O, Herre du rycker mig ut
o, Herre du rycker
i lågor.
IV. DÖDEN GENOM VATTEN
Phlebas feniciern, död sedan fjorton dar,
glömde måsarnas skrik, och havets tunga dyning,
och vinst och förlust.
En djuphavsström
sög viskande köttet av hans ben. När han steg och
sjönk,
levde han om igen sin mogna ålder och ungdom,
tills han drogs in i virveln.
Hedning eller jude,
du som vrider ratten och vänder dig mot vinden,
minns Phlebas, som en gång var högrest och vacker
som du.
V. VAD ÅSKAN SADE
Efter rött fackelsken på svettiga drag
efter den frusna tystnaden i örtagårdarna
och efter dödskamp ibland klipporna
allt skrik all gråt
fängelse och palats och genljud
av våråska över berg långt bort
är han som levde död
och vi som levde håller på att dö
med lite tålamod.
Här finns inget vatten men bara sten
sten och inget vatten och den sandiga vägen
vägen som slingrar högt ibland bergen
som är berg av sten utan vatten
om bara det fanns vatten då stannade vi och drack
bland sten kan man inte stanna eller tänka
svetten torr och fötterna i sanden
om bara det fanns vatten bland stenen
död bergsmun frätta tänder kan inte spotta
här kan man varken ligga stå eller sitta
inte ens stillhet finns bland bergen
torr ofruktbar åska bara utan regn
sura röda ansikten grinar och morrar
ur dörrn till spruckna lerhus
om det fanns vatten
och inte sten
om det fanns sten
och vatten också
och vatten
en källa
en källsjö i stenen
om det bara fanns sorl av vatten
inte cikadan
och torrt gräs som sjunger
utan sorl av vatten över sten
där eremittrasten sjunger i tallarna
dripp dropp, dripp dropp, dropp dropp dropp
men det finns inget vatten.
Vem är den tredje som går bredvid dig hela tiden?
Räknar jag, är det bara du och jag tillsammans
men när jag ser upp längs den vita vägen
är det alltid en till som går bredvid dig
glider fram i en brun kåpa med huva
jag vet inte om det är man eller kvinna
-men vem är det på din andra sida?
Vad är det för ljud högt uppe i luften
mummel av mödrars klagan
vad är det för horder med huvudet täckt som svärmar
över ändlösa fält och snavar i sprucken jord
som överallt gränsar mot flat horisont
vad är det för stad över bergen
störtar och formas om och brister i luftens lila
torn som faller
Jerusalem, Aten, Alexandria,
Wien, London
overkliga.
En kvinna grep sitt långa svarta hår och sträckte det
och gned fram viskande musik ur strängarna
och i det violetta ljuset
pep fladdermöss med barnansikten, flaxade
och kröp utför en svartnad vägg med huvut före
och ner ur luften hängde torn
klämtande minnesklockor vilka mätte tiden
och sång av röster ur cisterner tomma och ur torra
brunnar.
I den förfallna hålan här bland bergen
i det matta månljuset, sjunger gräset
över störtade gravar, kring kapellet
här finns ett tomt kapell, där bara vinden bor.
Dörrarna glappar, det har inga fönster,
torra ben gör ingen för när.
En tupp stod ensam på takåsen
kikeriki, kikeriki
i skenet från en blixt. Så en fuktig vindstöt,
den kom med regn.
Ganga stod lågt och lövet slokade
och väntade på regn. De svarta molnen
skockades fjärran över Himavant.
Djungeln kröp samman och krökte sig i tystnad.
Då talte åskan
DA
Datta: vad har vi givit?
Min vän,
det förfärande vågspelet av ett ögonblicks hängivelse
medan blodet drev mitt hjärta
och som en tidsålder av klokhet aldrig kan återkalla
genom detta, ensamt genom detta, var vi till
vilket aldrig skall hittas i vår dödsruna
eller i minnen som draperas av en välgörande spindel
eller under sigill som bryts av en mager advokat
i vår tomma våning.
DA
Dayadhvam: jag har hört hur nyckeln
vreds om i låset en gång och bara en gång
vi tänker på nyckeln, var och en i sitt fängelse
och när vi tänker på nyckeln befäster vi var sitt fängelse
blott när det skymmer ger luftiga genklanger
liv för ett ögonblick åt en bruten Coriolanus
DA
Damyata: båten svarade glatt
handen skicklig vid segel och åra
havet låg lugnt, ditt hjärta skulle ha svarat
glatt, om någon kallat, dess slag skulle lytt
styrande händer.
Jag satt på stranden
och fiskade, med den torra slätten bakom mig
lyckas jag åtminstone få ordning i mitt land?
London Bridge is falling down falling down falling
down
Poi sascose nel foco che gli affina
Quando fiam ceu chelidon - O, svala svala
Le Prince dAquitaine à la tour abolie
med dessa spillror stöttar jag mina ruiner
Why then Ile fit you. Hieronymos mad againe.
Datta. Dayadhvam. Damyata.
Shantih. Shantih. Shantih.
|
|
6 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"The Waste Land" aka the longest shit Ive ever seen and want Nicky Minaj to rap
I. THE BURIAL OF THE DEAD
APRIL is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering 5
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.
Summer surprised us, coming over the Starnbergersee
With a shower of rain; we stopped in the colonnade,
And went on in sunlight, into the Hofgarten, 10
And drank coffee, and talked for an hour.
Bin gar keine Russin, stamm’ aus Litauen, echt deutsch.
And when we were children, staying at the archduke’s,
My cousin’s, he took me out on a sled,
And I was frightened. He said, Marie, 15
Marie, hold on tight. And down we went.
In the mountains, there you feel free.
I read, much of the night, and go south in the winter.
What are the roots that clutch, what branches grow
Out of this stony rubbish? Son of man, 20
You cannot say, or guess, for you know only
A heap of broken images, where the sun beats,
And the dead tree gives no shelter, the cricket no relief,
And the dry stone no sound of water. Only
There is shadow under this red rock, 25
(Come in under the shadow of this red rock),
And I will show you something different from either
Your shadow at morning striding behind you
Or your shadow at evening rising to meet you;
I will show you fear in a handful of dust. 30
Frisch weht der Wind
Der Heimat zu,
Mein Irisch Kind,
Wo weilest du?
“You gave me hyacinths first a year ago; 35
They called me the hyacinth girl.”
—Yet when we came back, late, from the Hyacinth garden,
Your arms full, and your hair wet, I could not
Speak, and my eyes failed, I was neither
Living nor dead, and I knew nothing, 40
Looking into the heart of light, the silence.
Öd’ und leer das Meer.
Madame Sosostris, famous clairvoyante,
Had a bad cold, nevertheless
Is known to be the wisest woman in Europe, 45
With a wicked pack of cards. Here, said she,
Is your card, the drowned Phoenician Sailor,
(Those are pearls that were his eyes. Look!)
Here is Belladonna, the Lady of the Rocks,
The lady of situations. 50
Here is the man with three staves, and here the Wheel,
And here is the one-eyed merchant, and this card,
Which is blank, is something he carries on his back,
Which I am forbidden to see. I do not find
The Hanged Man. Fear death by water. 55
I see crowds of people, walking round in a ring.
Thank you. If you see dear Mrs. Equitone,
Tell her I bring the horoscope myself:
One must be so careful these days.
Unreal City, 60
Under the brown fog of a winter dawn,
A crowd flowed over London Bridge, so many,
I had not thought death had undone so many.
Sighs, short and infrequent, were exhaled,
And each man fixed his eyes before his feet. 65
Flowed up the hill and down King William Street,
To where Saint Mary Woolnoth kept the hours
With a dead sound on the final stroke of nine.
There I saw one I knew, and stopped him, crying “Stetson!
You who were with me in the ships at Mylae! 70
That corpse you planted last year in your garden,
Has it begun to sprout? Will it bloom this year?
Or has the sudden frost disturbed its bed?
Oh keep the Dog far hence, that’s friend to men,
Or with his nails he’ll dig it up again! 75
You! hypocrite lecteur!—mon semblable,—mon frère!”
II. A GAME OF CHESS
The Chair she sat in, like a burnished throne,
Glowed on the marble, where the glass
Held up by standards wrought with fruited vines
From which a golden Cupidon peeped out 80
(Another hid his eyes behind his wing)
Doubled the flames of sevenbranched candelabra
Reflecting light upon the table as
The glitter of her jewels rose to meet it,
From satin cases poured in rich profusion; 85
In vials of ivory and coloured glass
Unstoppered, lurked her strange synthetic perfumes,
Unguent, powdered, or liquid—troubled, confused
And drowned the sense in odours; stirred by the air
That freshened from the window, these ascended 90
In fattening the prolonged candle-flames,
Flung their smoke into the laquearia,
Stirring the pattern on the coffered ceiling.
Huge sea-wood fed with copper
Burned green and orange, framed by the coloured stone, 95
In which sad light a carvèd dolphin swam.
Above the antique mantel was displayed
As though a window gave upon the sylvan scene
The change of Philomel, by the barbarous king
So rudely forced; yet there the nightingale 100
Filled all the desert with inviolable voice
And still she cried, and still the world pursues,
“Jug Jug” to dirty ears.
And other withered stumps of time
Were told upon the walls; staring forms 105
Leaned out, leaning, hushing the room enclosed.
Footsteps shuffled on the stair,
Under the firelight, under the brush, her hair
Spread out in fiery points
Glowed into words, then would be savagely still. 110
“My nerves are bad to-night. Yes, bad. Stay with me.
Speak to me. Why do you never speak? Speak.
What are you thinking of? What thinking? What?
I never know what you are thinking. Think.”
I think we are in rats’ alley 115
Where the dead men lost their bones.
“What is that noise?”
The wind under the door.
“What is that noise now? What is the wind doing?”
Nothing again nothing. 120
“Do
You know nothing? Do you see nothing? Do you remember
Nothing?”
I remember
Those are pearls that were his eyes. 125
“Are you alive, or not? Is there nothing in your head?”
But
O O O O that Shakespeherian Rag—
It’s so elegant
So intelligent 130
“What shall I do now? What shall I do?
I shall rush out as I am, and walk the street
With my hair down, so. What shall we do to-morrow?
What shall we ever do?”
The hot water at ten. 135
And if it rains, a closed car at four.
And we shall play a game of chess,
Pressing lidless eyes and waiting for a knock upon the door.
When Lil’s husband got demobbed, I said,
I didn’t mince my words, I said to her myself, 140
HURRY UP PLEASE ITS TIME
Now Albert’s coming back, make yourself a bit smart.
He’ll want to know what you done with that money he gave you
To get yourself some teeth. He did, I was there.
You have them all out, Lil, and get a nice set, 145
He said, I swear, I can’t bear to look at you.
And no more can’t I, I said, and think of poor Albert,
He’s been in the army four years, he wants a good time,
And if you don’t give it him, there’s others will, I said.
Oh is there, she said. Something o’ that, I said. 150
Then I’ll know who to thank, she said, and give me a straight look.
HURRY UP PLEASE ITS TIME
If you don’t like it you can get on with it, I said,
Others can pick and choose if you can’t.
But if Albert makes off, it won’t be for lack of telling. 155
You ought to be ashamed, I said, to look so antique.
(And her only thirty-one.)
I can’t help it, she said, pulling a long face,
It’s them pills I took, to bring it off, she said.
(She’s had five already, and nearly died of young George.) 160
The chemist said it would be alright, but I’ve never been the same.
You are a proper fool, I said.
Well, if Albert won’t leave you alone, there it is, I said,
What you get married for if you don’t want children?
HURRY UP PLEASE ITS TIME 165
Well, that Sunday Albert was home, they had a hot gammon,
And they asked me in to dinner, to get the beauty of it hot—
HURRY UP PLEASE ITS TIME
HURRY UP PLEASE ITS TIME
Goonight Bill. Goonight Lou. Goonight May. Goonight. 170
Ta ta. Goonight. Goonight.
Good night, ladies, good night, sweet ladies, good night, good night.
III. THE FIRE SERMON
The river’s tent is broken: the last fingers of leaf
Clutch and sink into the wet bank. The wind
Crosses the brown land, unheard. The nymphs are departed. 175
Sweet Thames, run softly, till I end my song.
The river bears no empty bottles, sandwich papers,
Silk handkerchiefs, cardboard boxes, cigarette ends
Or other testimony of summer nights. The nymphs are departed.
And their friends, the loitering heirs of city directors; 180
Departed, have left no addresses.
By the waters of Leman I sat down and wept…
Sweet Thames, run softly till I end my song,
Sweet Thames, run softly, for I speak not loud or long.
But at my back in a cold blast I hear 185
The rattle of the bones, and chuckle spread from ear to ear.
A rat crept softly through the vegetation
Dragging its slimy belly on the bank
While I was fishing in the dull canal
On a winter evening round behind the gashouse. 190
Musing upon the king my brother’s wreck
And on the king my father’s death before him.
White bodies naked on the low damp ground
And bones cast in a little low dry garret,
Rattled by the rat’s foot only, year to year. 195
But at my back from time to time I hear
The sound of horns and motors, which shall bring
Sweeney to Mrs. Porter in the spring.
O the moon shone bright on Mrs. Porter
And on her daughter 200
They wash their feet in soda water
Et, O ces voix d’enfants, chantant dans la coupole!
Twit twit twit
Jug jug jug jug jug jug
So rudely forc’d. 205
Tereu
Unreal City
Under the brown fog of a winter noon
Mr Eugenides, the Smyrna merchant
Unshaven, with a pocket full of currants 210
C. i. f. London: documents at sight,
Asked me in demotic French
To luncheon at the Cannon Street Hotel
Followed by a week-end at the Metropole.
At the violet hour, when the eyes and back 215
Turn upward from the desk, when the human engine waits
Like a taxi throbbing waiting,
I Tiresias, though blind, throbbing between two lives,
Old man with wrinkled female breasts, can see
At the violet hour, the evening hour that strives 220
Homeward, and brings the sailor home from sea,
The typist home at tea-time, clears her breakfast, lights
Her stove, and lays out food in tins.
Out of the window perilously spread
Her drying combinations touched by the sun’s last rays, 225
On the divan are piled (at night her bed)
Stockings, slippers, camisoles, and stays.
I Tiresias, old man with wrinkled dugs
Perceived the scene, and foretold the rest—
I too awaited the expected guest. 230
He, the young man carbuncular, arrives,
A small house-agent’s clerk, with one bold stare,
One of the low on whom assurance sits
As a silk hat on a Bradford millionaire.
The time is now propitious, as he guesses, 235
The meal is ended, she is bored and tired,
Endeavours to engage her in caresses
Which still are unreproved, if undesired.
Flushed and decided, he assaults at once;
Exploring hands encounter no defence; 240
His vanity requires no response,
And makes a welcome of indifference.
(And I Tiresias have foresuffered all
Enacted on this same divan or bed;
I who have sat by Thebes below the wall 245
And walked among the lowest of the dead.)
Bestows one final patronizing kiss,
And gropes his way, finding the stairs unlit…
She turns and looks a moment in the glass,
Hardly aware of her departed lover; 250
Her brain allows one half-formed thought to pass:
“Well now that’s done: and I’m glad it’s over.”
When lovely woman stoops to folly and
Paces about her room again, alone,
She smoothes her hair with automatic hand, 255
And puts a record on the gramophone.
“This music crept by me upon the waters”
And along the Strand, up Queen Victoria Street.
O City City, I can sometimes hear
Beside a public bar in Lower Thames Street, 260
The pleasant whining of a mandoline
And a clatter and a chatter from within
Where fishmen lounge at noon: where the walls
Of Magnus Martyr hold
Inexplicable splendour of Ionian white and gold. 265
The river sweats
Oil and tar
The barges drift
With the turning tide
Red sails 270
Wide
To leeward, swing on the heavy spar.
The barges wash
Drifting logs
Down Greenwich reach 275
Past the Isle of Dogs.
Weialala leia
Wallala leialala
Elizabeth and Leicester
Beating oars 280
The stern was formed
A gilded shell
Red and gold
The brisk swell
Rippled both shores 285
South-west wind
Carried down stream
The peal of bells
White towers
Weialala leia 290
Wallala leialala
“Trams and dusty trees.
Highbury bore me. Richmond and Kew
Undid me. By Richmond I raised my knees
Supine on the floor of a narrow canoe.“ 295
“My feet are at Moorgate, and my heart
Under my feet. After the event
He wept. He promised ‘a new start.’
I made no comment. What should I resent?”
“On Margate Sands. 300
I can connect
Nothing with nothing.
The broken finger-nails of dirty hands.
My people humble people who expect
Nothing.” 305
la la
To Carthage then I came
Burning burning burning burning
O Lord Thou pluckest me out
O Lord Thou pluckest 310
burning
IV. DEATH BY WATER
Phlebas the Phoenician, a fortnight dead,
Forgot the cry of gulls, and the deep seas swell
And the profit and loss.
A current under sea 315
Picked his bones in whispers. As he rose and fell
He passed the stages of his age and youth
Entering the whirlpool.
Gentile or Jew
O you who turn the wheel and look to windward, 320
Consider Phlebas, who was once handsome and tall as you.
V. WHAT THE THUNDER SAID
After the torch-light red on sweaty faces
After the frosty silence in the gardens
After the agony in stony places
The shouting and the crying 325
Prison and place and reverberation
Of thunder of spring over distant mountains
He who was living is now dead
We who were living are now dying
With a little patience 330
Here is no water but only rock
Rock and no water and the sandy road
The road winding above among the mountains
Which are mountains of rock without water
If there were water we should stop and drink 335
Amongst the rock one cannot stop or think
Sweat is dry and feet are in the sand
If there were only water amongst the rock
Dead mountain mouth of carious teeth that cannot spit
Here one can neither stand nor lie nor sit 340
There is not even silence in the mountains
But dry sterile thunder without rain
There is not even solitude in the mountains
But red sullen faces sneer and snarl
From doors of mud-cracked houses
If there were water 345
And no rock
If there were rock
And also water
And water
A spring 350
A pool among the rock
If there were the sound of water only
Not the cicada
And dry grass singing
But sound of water over a rock 355
Where the hermit-thrush sings in the pine trees
Drip drip drop
But there is no water
Who is the third who walks always beside you?
When I count, there are only you and I together 360
But when I look ahead up the white road
There is always another one walking beside you
Gliding wrapt in a brown mantle, hooded
I do not know whether a man or a woman
—But who is that on the other side of you? 365
What is that sound high in the air
Murmur of maternal lamentation
Who are those hooded hordes swarming
Over endless plains, stumbling in cracked earth
Ringed by the flat horizon only 370
What is the city over the mountains
Cracks and reforms and bursts in the violet air
Falling towers
Jerusalem Athens Alexandria
Vienna London 375
Unreal
A woman drew her long black hair out tight
And fiddled whisper music on those strings
And bats with baby faces in the violet light
Whistled, and beat their wings 380
And crawled head downward down a blackened wall
And upside down in air were towers
Tolling reminiscent bells, that kept the hours
And voices singing out of empty cisterns and exhausted wells.
In this decayed hole among the mountains 385
In the faint moonlight, the grass is singing
Over the tumbled graves, about the chapel
There is the empty chapel, only the wind’s home.
It has no windows, and the door swings,
Dry bones can harm no one. 390
Only a cock stood on the roof-tree
Co co rico co co rico
In a flash of lightning. Then a damp gust
Bringing rain
Ganga was sunken, and the limp leaves 395
Waited for rain, while the black clouds
Gathered far distant, over Himavant.
The jungle crouched, humped in silence.
Then spoke the thunder
DA 400
Datta: what have we given?
My friend, blood shaking my heart
The awful daring of a moment’s surrender
Which an age of prudence can never retract
By this, and this only, we have existed 405
Which is not to be found in our obituaries
Or in memories draped by the beneficent spider
Or under seals broken by the lean solicitor
In our empty rooms
DA 410
Dayadhvam: I have heard the key
Turn in the door once and turn once only
We think of the key, each in his prison
Thinking of the key, each confirms a prison
Only at nightfall, aetherial rumours 415
Revive for a moment a broken Coriolanus
DA
Damyata: The boat responded
Gaily, to the hand expert with sail and oar
The sea was calm, your heart would have responded 420
Gaily, when invited, beating obedient
To controlling hands
I sat upon the shore
Fishing, with the arid plain behind me
Shall I at least set my lands in order? 425
London Bridge is falling down falling down falling down
Poi s’ascose nel foco che gli affina
Quando fiam ceu chelidon—O swallow swallow
Le Prince d’Aquitaine à la tour abolie
These fragments I have shored against my ruins 430
Why then Ile fit you. Hieronymo’s mad againe.
Datta. Dayadhvam. Damyata.
Shantih shantih shantih
|
|
6 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 3 kommentarer
|
|
|
|
Charles Dickens
“It was one of those March days when the sun shines hot and the wind blows cold: when it is summer in the light, and winter in the shade."
|
|
11 Mars 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Mindy Nettifee
"If a man is only as good as his word,
then I want to marry a man with a vocabulary like yours.
The way you say dicey and delectable and octogenarian
in the same sentence— that really turns me on.
The way you describe the oranges in your backyard
using anarchistic and intimate in the same breath.
I would follow the legato and staccato of your tongue
wrapping around your diction
until listening become more like dreaming
and dreaming became more like kissing you.
I want to jump off the cliff of your voice
into the suicide of your stream of consciousness.
I want to visit the place in your heart where the wrong words die.
I want to map it out with a dictionary and points
of brilliant light until it looks more like a star chart
than a strategy for communication.
I want to see where your words are born.
I want to find a pattern in the astrology.
I want to memorize the s of your seductions.
I want to live in the long-winded epics of your disappointments,
in the haiku of your epiphanies.
I want to know all the names you’ve given your desires.
I want to find my name among them,
‘cause there is nothing more wrecking sexy than the right word.
I want to thank whoever told you
there was no such thing as a synonym.
I want to throw a party for the heartbreak
that turned you into a poet.
And if it is true that a man is only as good as his word
then, sweet jesus, let me be there
the first time you are speechless,
and all your explosive wisdom becomes
a burning ball of sun in your throat,
and all you can bring yourself to utter is, oh god, oh god."
|
|
28 Februari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"February is the shortest month of the year..."
"February is the shortest month of the year, so if you are having a miserable month, try to schedule it for February.” - Lemony Snicket.
|
|
28 Februari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Still I Rise // Maya Angelou
You may write me down in history
With your bitter, twisted lies,
You may trod me in the very dirt
But still, like dust, I’ll rise.
Does my sassiness upset you?
Why are you beset with gloom?
‘Cause I walk like I’ve got oil wells
Pumping in my living room.
Just like moons and like suns,
With the certainty of tides,
Just like hopes springing high,
Still I’ll rise.
Did you want to see me broken?
Bowed head and lowered eyes?
Shoulders falling down like teardrops.
Weakened by my soulful cries.
Does my haughtiness offend you?
Don’t you take it awful hard
‘Cause I laugh like I’ve got gold mines
Diggin’ in my own back yard.
You may shoot me with your words,
You may cut me with your eyes,
You may kill me with your hatefulness,
But still, like air, I’ll rise.
Does my sexiness upset you?
Does it come as a surprise
That I dance like I’ve got diamonds
At the meeting of my thighs?
Out of the huts of history’s shame
I rise
Up from a past that’s rooted in pain
I rise
I’m a black ocean, leaping and wide,
Welling and swelling I bear in the tide.
Leaving behind nights of terror and fear
I rise
Into a daybreak that’s wondrously clear
I rise
Bringing the gifts that my ancestors gave,
I am the dream and the hope of the slave.
I rise
I rise
I rise.
Just cause this woman is the best poetrist to me. And we certainly need some poetry.
N.
|
|
30 Januari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
its not easy being a god in this century//tumblr user penthesilia
ares hits up in bars
incites riots, fist fights
even murders
apollo hides from the sun
dark subway stations
golden hair dyed brown
artemis watches hunters
bullets tearing through flesh
nothing graceful about a modern day hunt
aphrodite in front of a computer
naked to the waist
the cost of beauty is low these days
poseidon in a grimy raincoat
watches fishing boats return laden down with catch
knows the day will soon come that they return empty-handed
athena buried in paperwork
courtroom battles somehow not the same
as the battlefields of ancient greece
dionysus stumbling home at three
he always loved a drink (or ten)
but it’s not wine anymore
zeus at the controls of an airplane
commercial flight #AAL1634
San Fransisco to London direct
hades in a dark suit
hair slicked back
head of the biggest drugs network in europe
demeter watches in anger
as miles and miles of farmland
get turned into cities, or worse left to wither
persephone locked in a mental hospital
diagnosed with multiple personality disorder
but the pills don’t work
hermes lives on the streets
fired from the post office because
“you’re just not what we’re looking for”
hera, the haughty socialite
clings to a time when her word was law
pretends not to hear the cruel whispers
hestia dressed in rags
holds her hands too long over the fire
welcomes the burn
in another time they were worshipped
in another time they were honored
all this time can offer is cruelty
disbelief
hatred
but oh so many ways to forget yourself
N.
|
|
14 Januari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Ord från en Akademinokhandeln-påse
"Under allt det spretiga tittar två stora ögon och en körsbärsmun fram.
Målad som en stuntfilmsaktris är hon minsann.
Men hon är långt ifrån stum.
Då och då kommer en lång harang franska svordomar nerdimpande framför någon oskyldig typ gatan."
"Att läsa är att resa."
T.
|
|
2 Januari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
what they did yesterday afternoon by Warsan Shire
they set my aunts house on fire
i cried the way women on tv do
folding at the middle
like a five pound note.
i called the boy who used to love me
tried to ‘okay’ my voice
i said hello
he said warsan, what’s wrong, what’s happened?
i’ve been praying,
and these are what my prayers look like;
dear god
i come from two countries
one is thirsty
the other is on fire
both need water.
later that night
i held an atlas in my lap
ran my fingers across the whole world
and whispered
where does it hurt?
it answered
everywhere
everywhere
everywhere.
N.
|
|
31 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Twitter-natt (ocensurerad)
Jag tänkte dela med mig av vad jag sysslade med på twitter igår natt. Allt var väldigt underligt den natten. Jag hade slagits av poesins stekpanna och brainstormade på värsta sätt. Jag tycker oändligt synd om mina följare som behövde scrolla igenom allt det där (om de var på mobilen, det vill säga).
För er som är obekanta med Twitter kan jag berätta att man börjar nedifrån och jobbar sig upp. Det är alltså den tweet högst upp som ligger närmast i tid. (Inte för att det finns så mycket att fatta och hänga med i.)
Point is: jag hade kul och vi behöver ett inlägg för den här dagen.
---
jag tror jag har skakat av mig det värsta nu. så, god natt, nu ska jag läsa harry potter.
kARMA
vill träffa vänner och krama på dem ja på
är så äckligt poetisk just nu kommer så skratta åt allt det här imorgon kan börja redan nu hah ahahhha hah
min dator kommer lämna brännmärken på mina ben
"and then you make those qt girls hold hand!!!"
"yeees"
ska låtsas att det är älvorna som viskar historier i mina öron
jag vill ha det och vira in min säng i det och sitta i det konstiga ljuset och skriva
lifes too short to pretend you dont want fairy lights
leken mellan gemener och versaler är mer hisnande än två laxar på väg uppströms
hej hå vad står på
jag står på tå
om jag var pirat skulle jag ha finaste hatten (det är obv viktigt) and the girls would go "oohh😍" and sailors would go "aahh😱" DOWN THEY GO
en två tre fyra
nu ska jag sluta yra
(nä)
jag ska göra ett snöre av alla dödade maskar i världen
ska göra hipster-collage i photoshop i natt
petition for shakira to do a cover of "the small frogs" #shak2k15
tur att jag inte är världshärskare för då skulle jag nog tvingat alla att dansa små grodorna eller nåt nu
ja e f1 fräsig så d så
vet inte vad det är med mig idag inatt ikväll nu nyss vad är tid
vill punktera en asteroid och dricka atlanten och slåss med svarta hål
kan inte
• tempus
• skiljetecken
• lägesord
vill
• skriva
fuck yeah weeeoooo
alla kommer för att kasta tomater mot staten, de lämnar med gazpacho
ska starta ett spanskt indieband förklätt till punkband
tbh gör ordet "universum" nåt med mig
men typ som den där skoanimen fast i skrift
så jobbigt att skriva universum så där
vill skriva med helt slående (SLÅENDE!!) detaljer som inspirerar alla och öppnar ett hål till u n i v e r s u m
sKA SKRIVA *sprutar eld ur munnen och slår hål i väggen*
Avatar: the last airbender är bästa serien någonsin!! hands down.
tittade klart på atla under dagen och alltså de sista avsnitten ger mig alltid så mycket feels <333
börjar få tillbaka lite luktsinne men allt luktar exakt likadant och det stinker
mina ben är fina i vissa vinklar då skuggorna döljer det konstiga de hittar på
vill vara en sån där tjej med bara ben, oversized tröja, messy hår och f1 fina nyckelben
T.
|
|
29 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
En morgondröm
Jag sov och jag drömde
om Ariens land,
där solguden tömde
med givmild hand
kring allt överallt i en lycklig ängd,
som sedan vulkaniskt vart bränd och sprängd,
sitt liv, sina håvors mängd.
Jag drömde om aplar i mäktiga hag
kring urskogens väldiga vattendrag,
om körsbärsdungar och vinbärssnår
kring floden, som enslig i dälden går,
om vete, som självsått ur jorden stiger
i ödemarksdalen, där allting tiger,
om humle, som klänger och slingrar sig fram
i skogens tystnad från stam till stam.
Och ängar sig breda
kring bäckars fall,
där herdarna leda
sin hjord i vall,
när kvällen sin dagg över landet strör,
vid lidren med byttor till mjölk och smör
stå väntande hustrur och mör.
Och mannen är stark och kvinnan vek
och ungdomen yster och vig i lek,
ett naket folk, för stolt för ok,
för rent för dräkternas skökodok.
Men skymtar det stundom bland flickornas flockar
ett mångfärgat kläde om höfter och lockar,
det är för att göra sig särskilt grann
och vacker och kär för en älskad man.
Vid viken, vid kröken,
som älven slår,
den stigande röken
ur tjällen går,
där syssla i ro med de yngsta små,
som lipa och le, där de tulta och gå,
de gamle, de silvergrå.
Men högt på en klippa i frihet och ljus
och högt över töcknen är konungens hus,
på vidden och branterna runtomkring
vid midsommartid hålles folkets ting,
och konungen dömer från domarestolen
och tänker för folket och talar med solen,
och solen sår ned sina gudomssvar
om allt som skall bliva och är och var.
2.
Där strövar i skogen en fri ung man
och ingen är fri ung man som han,
hans blod är en störtsjö i vårstormstider,
hans trots önskar strider
och allt vill han fresta och allt han kan.
Den säkraste brottarn och måttarn
han prövar med näven och lansen
och kysser, när rast är i dansen,
de vackraste flickorna fritt
i vredgade friares mitt.
Jag såg i min dröm, hur hans gång var glad,
hur allt, när han strövade muntert åstad,
bar skick av en fri ung man,
hur hemlighetsfullt det om läpparne log,
som visste han nog
att gudarnas ättling
och älskling och like var han.
Han strövar med glättiga fjät framåt
på skogens vilda stråt,
han stannar och ler åt små kryp,
som måtta åt tån med ett nyp,
han gäckas med gökar, han retas med trastar,
han följer för ro skull ett spår,
på hällen han vilar, vid tjärnet han rastar
att se på en fisk som slår,
han faller på knä invid randen
och ligger och dricker ur handen.
Jag såg i min dröm, hur hans blick blev klar
av glädje åt bilden, som vattnet bar,
den visade gudarnas ättling,
hur manvuxet vacker han var.
3.
Fina fötter, nätta små,
kliva långt och slugt på tå,
än de skynda, än de väja,
knätt och kny, för ljud och speja,
om ej någon hörde små
fina, nätta fötter gå.
Kny och knätt, nu le och lura
glada ögon bak en stam,
och en flickas axlar kura
sig ihop som rädda lamm
och försiktigt förtänksam
smyger hon sig fram.
4.
Och med ett som en vind
stryker flickans arm över jägarens kind
och har täckt honom ögonen till,
och hon ler åt sin fånge, haha och hihi,
han kan inte bli fri,
han må sträva så mycket han vill.
"Stackars Dum och Egenkär
där,
kan du gissa vem det här
är?"
Och hon kniper och drar
och hon rycker och slår för att frampressa svar
och att skrämma den älskade rädd,
och hon plågar och pinar hans rygg med sitt ben,
men den pinan är len
som ett smek på en kärleksbädd.
Blint han kämpar att bli lös,
trevar, gissar: "Nyp och Klös
är ditt namn och Udd och Sticka,
Riv och Ryck och - släpp mig, flicka!"
Och med ett med ett skratt
blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt
och han drog henne tätt
mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt,
och hon klängde sig fast,
och hon snyftade till och i gråt hon brast,
och hon sökte hans blick,
och en glimt av hans innersta själ hon fick.
Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.
5.
Själ i flamma, blod i dans,
han var hennes, hon var hans,
han blev hon, hon blev han,
ett och allt och tvenne,
när hans unga makt av man
trängde in i henne.
Och med huvudet bakåt i kyssande böjt
och med skötet mot famnaren höjt
drack hon livets och kärlekens yppersta drick
i var störtvåg, hon fick
av hans livseldsaft,
i var gnista, som gick
av hans kraft.
Och som samma andedrag,
samma puls och hjärteslag
själ vid själ i samma kropp
sammanhöll,
steg och föll
rytmens ned och opp,
mot och in och från,
tills med ens en stråle sköt
ur hans liv och livsvarmt göt
faderkraft i moderfröt
och som två förenta floder
ström av fader, ström av moder
blevo ett i son.
6.
Och som hjärtblad i en blomsterskida,
heltförenta nyss, när skidan brast,
än vid sömnen hålla troget fast,
höft vid höft och sida invid sida,
syskonkärligt lågo hon och han
ännu flämtande och ännu röda
av sin kärleks första bråda möda
tätt med armen knuten om varann.
Men med ljuset, som i rymden flammar
av den evigtklara lyckans rike,
kom lycksalighet som sändebud,
milt välsignande från ljusets gud
likt en solglimt mellan skogens stammar
över gudens sons och dotters like,
mänskosonen och hans brud.
Ojojdå, där fick ni lite vulgärt och naket såhär om kvällen, så som många vill ha det - har jag förstått.
Men mestadels för att jag blev lite frestad av min egen Fröding-referens, han är ju trots allt en gammal kär vän.
N.
PS: Jag är en jävla nörd.
|
|
19 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Värmeljus
Här är ett litet julrim jag spånade på igårnatt, enjoy!
Värmeljus
I ett hus
Glöm inte att släcka
Annars kan där bli en läcka
Tomten kan ej laga läckor
Ty han är bättre på att samla snäckor
Det är kanske inte klart men det är en början. Allt gott har en början, som man säger.
T.
|
|
17 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ur ensamhetens tankar
IV.
Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går
—men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna, där barn jag lekt.
XVIII.
Kring halva jorden jag letat har
en punkt, som jag vackrast fick kalla.
Så vackra voro de alla,
att ingen vackrare var.
Tag allt som är mitt och mitt kan bli,
men lämna min yppersta gåva
att kunna njuta och lova,
där en annan går kallt förbi!
N.
|
|
19 November 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Text by Tumblr user marcoereus
I’m so tired of people telling me German is an “ugly, angry” language. When my German teacher tells us jokes it’s the sweetest, happiest language in the world. When I teach my father the word for daughter he smiles, repeating “Tochter” to himself until he gets it right, and in that moment German sounds like pride. There’s nothing angry or ugly about a language that never says goodbye, only “until we meet again.”
N.
|
|
18 November 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Remember, remember the fifth of November
Remember, remember!
The fifth of November,
The Gunpowder treason and plot;
I know of no reason
Why the Gunpowder treason
Should ever be forgot!
Guy Fawkes and his companions
Did the scheme contrive,
To blow the King and Parliament
All up alive.
Threescore barrels, laid below,
To prove old Englands overthrow.
But, by Gods providence, him they catch,
With a dark lantern, lighting a match!
A stick and a stake
For King Jamess sake!
If you wont give me one,
Ill take two,
The better for me,
And the worse for you.
A rope, a rope, to hang the Pope,
A pennorth of cheese to choke him,
A pint of beer to wash it down,
And a jolly good fire to burn him.
Holloa, boys! holloa, boys! make the bells ring!
Holloa, boys! holloa boys! God save the King!
Hip, hip, hooor-r-r-ray!
N.
|
|
5 November 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Noche de Sexo
"Its your boy, Romeo
(W con Yandel)
So nasty
(Oye, bebe)
(Pal Mundo)
Hola, que tal?
Soy el chico de las poesas
Tu fiel admirador
Y aunque no me conocas
Hoy es noche de sexo
Voy a devorarte, nena linda
Hoy es noche de sexo
Y voy a cumplir tus fantasas
Hoy es noche de sexo
(Ayyy)
Voy a devorarte, nena linda
Hoy es noche de sexo
Lo juro por Dios que esta noche sers ma
(Queee)
Quiero arrancarte la ela con cautela
Mi piel canela enseguida pela
Ella es la protagonista de mi novela
Mi Cinderella conmigo es que vuela
Pngase romntica, please
Dame un kiss, no cometa un desliz
Ella combina la calle con la moda de Paris
La miss sigue matando en el pas
Hoy es noche de sexo
Voy a devorarte, nena linda
Hoy es noche de sexo
Y voy a cumplir tus fantasas
Hoy es noche de sexo
(Ayyy)
Voy a devorarte, nena linda
Hoy es noche de sexo
Lo juro por Dios que esta noche sers ma
Acrcate, te dir que
Nadie te va a tocar como yo
Nadie te lo va a hacer como yo
Y acrcate, te dir que
Nadie te va a tocar como yo
Nadie te lo va a hacer como yo
Decdete ya cuando ser
Que tu boca tocara mi boca
So, dime ya que t me das
Quiero sentirte, besarte
Mi lengua pasarte
Y vas a sentirte bien
Vamos a pasarla bien
Tu no vez que estoy sufriendo
Y viendo el tiempo pasar sin comerte
Empecemos en la playa
Terminemos en la cama
Trae la toalla porque te vas a mojar
And flex, mami, youre tense
Lay in my bed and prepare for sex
Hoy es noche de sexo
Voy a devorarte, nena linda
Hoy es noche de sexo
Y voy a cumplir tus fantasas
Hoy es noche de sexo
(Ayyy)
Voy a devorarte, nena linda
Hoy es noche de sexo
Lo juro por Dios que esta noche sers ma
W, el sobreviviente
Con Yandel
Con Romeo, mami
(Romeo, mami)
Nelly, yo Johny
Theyre calling me the hit maker right now
Nesty, no hay pa nadie
Llego el dream team
(Bananas)
El dream team
(Yandeeel)
Salte de la va
Que por ah viene el tren
Boo
(Frikiao!)
Tra
(Tell them about the name)
Boo
(Hit maker)
Tra
(Hit maker, baby)
Boo
(Unstoppable, baby)
Tra
Boo
Tra, oye, Romeo
El do de la historia
Zumba, Romeo, zumba
No hay pa nadie
Esta bien ya
No llores
El do de la historia
Con Romeo
Un junte pa la historiam
Esto es de coleccin, hermano
Boo
(Boo)"
N.
|
|
24 Oktober 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
The Chaos
Dearest creature in creation
Studying English pronunciation,
I will teach you in my verse
Sounds like corpse, corps, horse and worse
I will keep you, Susy, busy,
Make your head with heat grow dizzy.
Tear in eye your dress youll tear,
So shall I! Oh, hear my prayer,
Pray, console your loving poet,
Make my coat look new, dear, sew it!
Just compare heart, beard and heard,
Dies and diet, lord and word,
Sword and sward, retain and Britain.
(Mind the latter, how its written).
Made has not the sound of bade,
Say said, pay-paid, laid, but plaid.
Now I surely will not plague you
With such words as vague and ague,
But be careful how you speak,
Say break, steak, but bleak and streak.
Previous, precious, fuchsia, via,
Pipe, snipe, recipe and choir,
Cloven, oven, how and low,
Script, receipt, shoe, poem, toe.
Hear me say, devoid of trickery:
Daughter, laughter and Terpsichore,
Typhoid, measles, topsails, aisles.
Exiles, similes, reviles.
Wholly, holly, signal, signing.
Thames, examining, combining
Scholar, vicar, and cigar,
Solar, mica, war, and far.
From "desire": desirable--admirable from "admire."
Lumber, plumber, bier, but brier.
Chatham, brougham, renown, but known.
Knowledge, done, but gone and tone,
One, anemone. Balmoral.
Kitchen, lichen, laundry, laurel,
Gertrude, German, wind, and mind.
Scene, Melpomene, mankind,
Tortoise, turquoise, chamois-leather,
Reading, reading, heathen, heather.
This phonetic labyrinth
Gives moss, gross, brook, brooch, ninth, plinth.
Billet does not end like ballet;
Bouquet, wallet, mallet, chalet;
Blood and flood are not like food,
Nor is mould like should and would.
Banquet is not nearly parquet,
Which is said to rime with "darky."
Viscous, Viscount, load, and broad.
Toward, to forward, to reward.
And your pronunciations O.K.,
When you say correctly: croquet.
Rounded, wounded, grieve, and sieve,
Friend and fiend, alive, and live,
Liberty, library, heave, and heaven,
Rachel, ache, moustache, eleven,
We say hallowed, but allowed,
People, leopard, towed, but vowed.
Mark the difference, moreover,
Between mover, plover, Dover,
Leeches, breeches, wise, precise,
Chalice, but police, and lice.
Camel, constable, unstable,
Principle, disciple, label,
Petal, penal, and canal,
Wait, surmise, plait, promise, pal.
Suit, suite, ruin, circuit, conduit,
Rime with "shirk it" and "beyond it."
But it is not hard to tell,
Why its pall, mall, but Pall Mall.
Muscle, muscular, gaol, iron,
Timber, climber, bullion, lion,
Worm and storm, chaise, chaos, and chair,
Senator, spectator, mayor,
Ivy, privy, famous, clamour
And enamour rime with hammer.
Pussy, hussy, and possess,
Desert, but dessert, address.
Golf, wolf, countenance, lieutenants.
Hoist, in lieu of flags, left pennants.
River, rival, tomb, bomb, comb,
Doll and roll and some and home.
Stranger does not rime with anger.
Neither does devour with clangour.
Soul, but foul and gaunt but aunt.
Font, front, wont, want, grand, and grant.
Shoes, goes, does. Now first say: finger.
And then: singer, ginger, linger,
Real, zeal, mauve, gauze, and gauge,
Marriage, foliage, mirage, age.
Query does not rime with very,
Nor does fury sound like bury.
Dost, lost, post; and doth, cloth, loth;
Job, Job; blossom, bosom, oath.
Though the difference seems little,
We say actual, but victual.
Seat, sweat; chaste, caste.; Leigh, eight, height;
Put, nut; granite, and unite.
Reefer does not rime with deafer,
Feoffer does, and zephyr, heifer.
Dull, bull, Geoffrey, George, ate, late,
Hint, pint, Senate, but sedate.
Scenic, Arabic, Pacific,
Science, conscience, scientific,
Tour, but our and succour, four,
Gas, alas, and Arkansas.
Sea, idea, guinea, area,
Psalm, Maria, but malaria,
Youth, south, southern, cleanse and clean,
Doctrine, turpentine, marine.
Compare alien with Italian,
Dandelion with battalion.
Sally with ally, yea, ye,
Eye, I, ay, aye, whey, key, quay.
Say aver, but ever, fever.
Neither, leisure, skein, receiver.
Never guess--it is not safe:
We say calves, valves, half, but Ralph.
Heron, granary, canary,
Crevice and device, and eyrie,
Face but preface, but efface,
Phlegm, phlegmatic, ass, glass, bass.
Large, but target, gin, give, verging,
Ought, out, joust, and scour, but scourging,
Ear but earn, and wear and bear
Do not rime with here, but ere.
Seven is right, but so is even,
Hyphen, roughen, nephew, Stephen,
Monkey, donkey, clerk, and jerk,
Asp, grasp, wasp, and cork and work.
Pronunciation--think of psyche--!
Is a paling, stout and spikey,
Wont it make you lose your wits,
Writing "groats" and saying "grits"?
Its a dark abyss or tunnel,
Strewn with stones, like rowlock, gunwale,
Islington and Isle of Wight,
Housewife, verdict, and indict!
Dont you think so, reader, rather,
Saying lather, bather, father?
Finally: which rimes with "enough"
Though, through, plough, cough, hough, or tough?
Hiccough has the sound of "cup."
My advice is--give it up!
- G. Nolst Trenite a.k.a. "Charivarius"
T.
Ps. långt inlägg med mycket ord
|
|
3 Oktober 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Poem by Tumblr user "inkskinned"
my problem is my mamma raised me far too nice
to ever wish death on somebody, regardless of how much
they’d harmed me so instead i’m compiling a list
of odd karmatic punishments
for the assholes of my existence like
i hope the girl who ruined my senior year of high school
by bullying the hope out of my bones
has a bad hair day on every first date. i hope
the words she said behind my back tangle around
her head so when people meet her for the first time
they can see how unkind
she really is.
my mother and my father were talking in public
and a policeman asked her if she wanted the
‘dirty hispanic’ to leave her alone
and i really hope that policeman goes home
to heat that never works properly and that
the cold makes his bones ache, i hope the
warmth of my daddy’s sun never kisses
the sweaty temples of men who use their
position of power as an excuse to be racist
the man who hit me until i bled from the
corners of my mouth and who kissed me no matter
how much i asked him to stop better constantly get
his dick stuck in his zipper and i hope a large rash
develops because of it because maybe being
in constant pain will make him learn
some empathy
i want the teacher who told my friend joe
‘you can’t be a boy just because you say so’
to spill overheated 99-cent coffee on her ironed skirt
every other thursday, i hope it stains because
her words never washed out of his ears either
i hope the boy who broke my heart is
doing well, because i’m doing well too, but i want
the boy who broke my sister by promising forever
when he really meant ‘just until you give me everything’
to get a tattoo with a misspelling
just because i think it would be funny
since he was so afraid of commitment
the man who told my friend to kill herself, just get it over
should wake up to a leak in his roof
that has no particular origin and constantly drips
onto his face no matter where he moves his pillow to
because maybe then he’ll have some idea about
drowning
i hope the people who told my brother
he couldn’t succeed
solely based on his disability
constantly hit their heads when getting into the car,
i want them to blink back little black dots
and wonder what they’ve ever done wrong to deserve
this and then i want them to see my brother’s company
on a full-page spread because he’s twenty-four and
making more money than they ever did
my math teacher told me most girls are stupid
with numbers and i hope his wife is funneling large
sums of his money into an offshore account without
him noticing while my english teacher told me
he didn’t expect much because i’m not a native speaker
so i really hope in class one day
he unknowingly passes out one of my poems
and i hope if you’ve been hurt, your life has
turned around. keep your head up,
square your shoulders, trust that
the universe will find some way to sort things out. hold on
until your heart mends. regardless of what happens,
know that happiness
is the best revenge.
Jag vet att den verkar lång, men saken är den att den är värd att läsa.
Det är någonting som verkligen är bra med den, även om jag inte kan säga exakt vad. Ogillar oftast när den är "bruten" sådär ju.
Hur som haver så kanske ni förstar att jag älskar mer modern poesi och engelska dikter också, inte bara Fröding.
Keep it in mind and thank the Gods for me remembering a line so that I found it after "just" twenty minutes.
N.
|
|
5 September 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
September
Välkommen september, underbara lugn,
istället för grillen,lagas mat i ugn.
Arbete och aktiviteter tagit sin början,
barnen är åter på dagis och skolan.
Adjö sköna sommar för i år,
vi ses igen till nästa vår.
Promenader nu är inte besvärligt,
när luften är hög och klar känns det härligt.
Regnar det kan man stanna inne,
eller gå ut för att lätta sitt sinne.
Nu när skördetid är här,
kan vi njuta av grönsaker, frukt och bär.
Skogens fåglar är åter i trädgården,
roligt att se dem var och en.
Sommaren dröjer sig lite kvar,
det gör inget, vi tycker den är rar.
Den fulaste dikten jag stött på på långe. Fantastiskt.
N.
|
|
1 September 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Idealism och realism
Nu är jag led vid tidens skism
emellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor.
N.
PS: Så Fröding...
|
|
28 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
I ungdomen
Det glittrar så gnistrande vackert, i ån,
det kvittrar så lustigt i furen.
Här ligger jag lat som en bortskämd son
i knät på min moder naturen.
Det sjunger och doftar och lyser och ler
från jorden och himlen och allt jag ser.
Det är, som om vinden ett budskap mig bär
om lyckliga dagar, som randas,
mitt blod är i oro, jag tror jag är kär
— i vem? — ack i allt, som andas.
Jag ville, att himlens och jordens allt
låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.
N.
|
|
26 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jag samlade frimärken
Jag samlade frimärken
Pappa gav mej ett halvt kilo
Jag samlade inte frimärken mer.
N.
|
|
21 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Månskensstycke
Jag är den som drar upp grammofonen,
till andras smäktande vals
och glor så förnärmat på månen
med ingens arm om min hals.
Och månen flinar tillbaka.
Och stjärnorna gråter en skvätt
och tankarna söker en maka
i drömmarnas törnrosbukett.
Och valsen stiger och faller,
och paren virvlar förbi.
Här står jag bak fullmånegaller
och söker en valsmelodi.
Och stjärnorna gnistrar och väser,
och rymden mörknar till natt.
I trädgården spottar och fräser
en marsgalen fullmånekatt.
Och blomkrukor slängs från balkongen.
i skeendets tysta minut
klagar en vals i salongen,
fast skrivan nalkas sitt slut.
Mån skuggan darrar i brunnen.
tårögt ler man i ljuset
och skrattar med hela munnen
fast många gråter i huset
Jag är den som drar upp grammofonen.
en gång drog jag visst för vilt,
och fjädern sprang av och mången
felog mig länge och milt.
N.
PS: Nej, jag är inte ensam och sorglig, men jag kan inte så månca dikter och jag gillade denna och de andra jag har passar inte till nu.
|
|
8 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Stjärnorna kvittar det lika
Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör...
Det sägs att en stjärna ska falla
var gång när en människa dör -
Lyhörd i nätternas kyla
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundarna yla för lik,
änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd -
- Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.
- Nils Ferlin
Eftersom det varit fattigt med dikter på senaste tiden och eftersom jag gillar den här lite grann.
N.
|
|
6 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
lava och lamm
Hej hallå därute bakom pixlarna. Tänk att vår teknik gått så långt att detta skett. Tänk hur många som skulle dött utan den. Antagligen någon av du och jag.
Här sitter jag och provocerar folk på diverse communityn med mina radikala tankar om kunskap.
Någon annanstans i världen sitter Patrik och Maya och gråter av lycka.
Ill be the Kleopaprika till din Caesarsallad.
The End. > applåder
> ljud av bil som kör in i staket
> ljud av alla skor som springer dit i gruset
> eftertexter
> bandet hackar
> "died of dicaesar nothing can be proved"
N.
one could say this was una noche loca.
|
|
19 Juli 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"Write drunk, edit sober."
- Ernest Hemingway
***
Eftersom jag inte vet något om denne herre tog jag mig friheten att googla.
Han föddes 1899 i Illinois, USA och var en amerikansk författare. Liksom många andra författare var han även journalist.
Han bidrog i många krig. Ett exempel är WW1 då han var ambulansförare. Även hans journalistjobb gjorde att han fick uppleva krigen på nära håll.
1954 fick han Nobels litteraturpris.
Genom åren samlade han på sig både fysiska som psykiska sjukdomar. År 1961 begick han självmord.
T.
PS. tycker alla borde kolla upp hur han såg ut som ung pga anledningar.
|
|
25 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
En vän...
En vän kan göra saker.
En vän bör vara snäll.
En vän ska spela tv-spel.
Men en vän ska inte slå.
En vän har grejer.
En vän tar grejer.
En vän vill göra grejer.
Men en vän vill inte bråka.
En vän ber till gud.
En vän ger saker.
En vän göra spela.
Men en vän gör inte elakheter.
En vän är cool.
Äkta poesi, funnen i datasalen, i jag haft uppsatt i mitt skåp halva nian.
"En vän göra spela" är den bästa delen.
N.
|
|
14 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
En kärleksvisa
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
N.
|
|
9 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Strövtåg i hembygden
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."
Och här är dungen, där göken gol,
små tösor sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.
Här är stigen trängre, här är vildskog,
här går sagans vallgång vild och lös,
här är stenen kastad av ett bergtroll
mot en kristmunk långt i hedenhös.
Här är Vargens gård av ris och stenrös,
här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk,
här satt Ulva lilla, Vargens dotter,
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.
Här går vägen fram till Lyckolandet,
den är lång och trång och stängd av snår,
ingen knipslug mästerkatt i stövlor
finns att visa oss, hur vägen går.
Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.
Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.
Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.
Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.
Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.
|
|
4 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Vad är denna dikt? Vad vill den?
Ska forska vidare.
På återseende.
N.
|
|
4 Maj 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Här haru
"hej här haru den här också
här haru
här haru
här haru
du blir gla
när du får den
gla
när du får den
tänk på frankrike
han är så fin han
med hår som en vind
och ögon som är vackra
ögon som är vackra
hår som en vind
hur nu det är
typ som lent och så
hej här haru den här också
här haru
här haru
här haru
du blir gla
när du får den
gla
när du får den"
Detta, kära läsare, är en dikt min kära vän N skrev 2013-05-18.
Den kom i samband med dokumentet om Frankrike (damn, we shouldve written about Spain) som jag hittade... för att jag letade efter det.
Jag tycker i alla fall att dikten är väldigt vacker och då tänkte jag: "varför ska världen gå miste om något så fint som detta?"
Så här har ni, Världen, N:s dikt!
Stolt vän och diktmottagare
T.
Ps. det är exakt ett år sedan jag skaffade min nuvarande mobil!!!
|
|
30 April 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 4 kommentarer
|
|
|
|
"Aa, just det, HIV kan ju inte simma!"
- en i klassen under redovisning inför klass (och lärare som helt gett upp hoppet om nämnd klass)
|
|
23 April 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
