|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Juni (2020) |
|
|
|
(4) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(1) |
|
(6) |
|
(8) |
|
(3) |
|
(17) |
|
(39) |
|
(46) |
|
(40) |
|
(40) |
|
(49) |
|
(36) |
|
(35) |
|
(43) |
|
(41) |
|
(46) |
|
(46) |
|
(64) |
|
(50) |
|
(46) |
|
(54) |
|
(53) |
|
(21) |
|
(1) |
|
|
(170) |
|
(94) |
|
(220) |
|
(51) |
|
(33) |
|
(25) |
|
(93) |
|
(17) |
|
(40) |
|
(50) |
|
|
|
|
Inlägg: 793 |
Kommentarer: 615 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Do not go gentle into that good night by Dylan Thomas
Do not go gentle into that good night, Old age should burn and rave at close of day; Rage, rage against the dying of the light.
Though wise men at their end know dark is right, Because their words had forked no lightning they Do not go gentle into that good night.
Good men, the last wave by, crying how bright Their frail deeds might have danced in a green bay, Rage, rage against the dying of the light.
Wild men who caught and sang the sun in flight, And learn, too late, they grieved it on its way, Do not go gentle into that good night.
Grave men, near death, who see with blinding sight Blind eyes could blaze like meteors and be gay, Rage, rage against the dying of the light.
And you, my father, there on the sad height, Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray. Do not go gentle into that good night. Rage, rage against the dying of the light.
N.
|
1 Januari 2016
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
To a Mouse - Robert Burns
Wee, sleeket, cowran, tim’rous beastie, O, what a panic’s in thy breastie! Thou need na start awa sae hasty, Wi’ bickerin brattle! I wad be laith to rin an’ chase thee Wi’ murd’ring pattle!
I’m truly sorry Man’s dominion Has broken Nature’s social union, An’ justifies that ill opinion, Which makes thee startle, At me, thy poor, earth-born companion, An’ fellow-mortal!
I doubt na, whyles, but thou may thieve; What then? poor beastie, thou maun live! A daimen-icker in a thrave ’S a sma’ request: I’ll get a blessin wi’ the lave, An’ never miss ’t!
Thy wee-bit housie, too, in ruin! It’s silly wa’s the win’s are strewin! An’ naething, now, to big a new ane, O’ foggage green! An’ bleak December’s winds ensuin, Baith snell an’ keen!
Thou saw the fields laid bare an’ waste, An’ weary Winter comin fast, An’ cozie here, beneath the blast, Thou thought to dwell, Till crash! the cruel coulter past Out thro’ thy cell.
That wee-bit heap o’ leaves an’ stibble Has cost thee monie a weary nibble! Now thou’s turn’d out, for a’ thy trouble, But house or hald, To thole the Winter’s sleety dribble, An’ cranreuch cauld!
But Mousie, thou art no thy-lane, In proving foresight may be vain: The best laid schemes o’ Mice an’ Men Gang aft agley, An’ lea’e us nought but grief an’ pain, For promis’d joy!
Still, thou art blest, compar’d wi’ me! The present only toucheth thee: But Och! I backward cast my e’e, On prospects drear! An’ forward tho’ I canna see, I guess an’ fear!
N.
|
14 September 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Sonnet 18 av William Shakespeare
Shall I compare thee to a summers day? Thou art more lovely and more temperate: Rough winds do shake the darling buds of May, And Summers lease hath all too short date: Sometimes too hot the eye of heaven shines, And often is his gold complexion dimmed; And every fair from fair sometime declines, By chance or natures changing course untrimmed; But thy eternal summer shall not fade, Nor lose possession of that fair thou owest, Nor shall death brag thou wanderst in his shade, When in eternal lines to time thou growest; So long as men can breathe, or eyes can see, So long lives this, and this gives life to thee.
Dessa fjorton rader ska vi alltså "learn by heart" tills på tisdag. Por qué? No sé.
T.
|
21 Augusti 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Control // Halsey
They send him away to find them a fortune A chest filled with diamonds and gold The husbands away, The shadows and monsters They always echoed and glowed
And I sat alone, in bed till the morning And crying "theyre coming for me" And I tried to hold these secrets inside me My minds like a deadly disease
Im bigger than my body Im colder than this home Im meaner than my demons Im bigger than these bones
And all the kids cried out "please stop, youre scaring me" I cant help this awful energy Goddamn right, you should be scared of me Who is in control?
I paced around for hours, Im empty I jumped at the slightest of sounds And I couldnt stand the person inside me I turned all the villains around
Im bigger than my body Im colder than this home Im meaner than my demons Im bigger than these bones
And all the kids cried out "please stop, youre scaring me" I cant help this awful energy Goddamn right, you should be scared of me Who is in control?
Im well acquainted With villains that live in my head They beg me to write them So theyll never die when Im dead
And Ive grown familiar With villains that live in my head They beg me to write them So Ill never die when Im dead
Im bigger than my body Im colder than this home Im meaner than my demons Im bigger than these bones
And all the kids cried out "please stop, youre scaring me" I cant help this awful energy Goddamn right, you should be scared of me Who is in control?
|
13 Juli 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Colors //Halsey
Your little brother never tells you but he loves you so You said your mother only smiled on her TV show Youre only happy when your sorry head is filled with dope I hope you make it to the day youre 28 years old
Youre dripping like a saturated sunrise Youre spilling like an overflowing sink Youre ripped at every edge but youre a masterpiece And now Im tearing through the pages and the ink
Everything is blue His pills, his hands, his jeans And now Im covered in the colors Pulled apart at the seams And its blue And its blue
Everything is grey His hair, his smoke, his dreams And now hes so devoid of color He dont know what it means And hes blue And hes blue
You were a vision in the morning when the light came through I know Ive only felt religion when Im lying with you You said youll never be forgiven til your boys are too And Im still waking every morning but its not with you
Youre dripping like a saturated sunrise Youre spilling like an overflowing sink Youre ripped at every edge but youre a masterpiece And Im tearing through the pages and the ink
Everything is blue His pills, his hands, his jeans And now Im covered in the colors Pulled apart at the seams And its blue And its blue
Everything is grey His hair, his smoke, his dreams And now hes so devoid of color He dont know what it means And hes blue And hes blue
Everything is blue Everything is blue Everything is blue Everything is blue
You were red and you liked me cause I was blue You touched me and suddenly I was a lilac sky And you decided purple just wasnt for you
Everything is blue His pills, his hands, his jeans And now Im covered in the colors Pulled apart at the seams And its blue And its blue
Everything is grey His hair, his smoke, his dreams And now hes so devoid of color He dont know what it means And hes blue And hes blue
Everything is blue Everything is blue Everything is blue Everything is blue
|
13 Juli 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
poem 11 (?) // Warsan Shire
you are a horse running alone and he tries to tame you compares you to an impossible highway to a burning house says you are blinding him that he could never leave you forget you want anything but you you dizzy him, you are unbearable every woman before or after you is doused in your name you fill his mouth his teeth ache with memory of taste his body just a long shadow seeking yours but you are always too intense frightening in the way you want him unashamed and sacrificial he tells you that no man can live up to the one who lives in your head and you tried to change didnt you? closed your mouth more tried to be softer prettier less volatile, less awake but even when sleeping you could feel him travelling away from you in his dreams so what did you want to do love split his head open? you cant make homes out of human beings someone should have already told you that and if he wants to leave then let him leave you are terrifying and strange and beautiful something not everyone knows how to love
N.
|
25 Juni 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"give your daughters difficult names..." - Warsan Shire
“give your daughters difficult names. give your daughters names that command the full use of tongue. my name makes you want to tell me the truth. my name doesn’t allow me to trust anyone that cannot pronounce it right.” ― Warsan Shire
N.
|
25 Juni 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
home // Warsan Shire
no one leaves home unless home is the mouth of a shark you only run for the border when you see the whole city running as well
your neighbours running faster than you breath bloody in their throats the boy you went to school with who kissed you dizzy behind the old tin factory is holding a gun bigger than his body you only leave home when home wont let you stay.
no one leaves home unless home chases you fire under feet hot blood in your belly its not something you ever thought of doing until the blade burnt threats into your neck and even then you carried the anthem under your breath only tearing up your passport in an airport toilets sobbing as each mouthful of paper made it clear that you wouldnt be going back.
you have to understand, that no one puts their children in a boat unless the water is safer than the land no one burns their palms under trains beneath carriages no one spends days and nights in the stomach of a truck feeding on newspaper unless the miles travelled means something more than journey. no one crawls under fences no one wants to be beaten pitied
no one chooses refugee camps or strip searches where your body is left aching or prison, because prison is safer than a city of fire and one prison guard in the night is better than a truckload of men who look like your father no one could take it no one could stomach it no one skin would be tough enough
the go home blacks refugees dirty immigrants asylum seekers sucking our country dry niggers with their hands out they smell strange savage messed up their country and now they want to mess ours up how do the words the dirty looks roll off your backs maybe because the blow is softer than a limb torn off
or the words are more tender than fourteen men between your legs or the insults are easier to swallow than rubble than bone than your child body in pieces. i want to go home, but home is the mouth of a shark home is the barrel of the gun and no one would leave home unless home chased you to the shore unless home told you to quicken your legs leave your clothes behind crawl through the desert wade through the oceans drown save be hunger beg forget pride your survival is more important
no one leaves home until home is a sweaty voice in your ear saying- leave, run away from me now i dont know what ive become but i know that anywhere is safer than here.
N.
|
23 Juni 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Inte fan vet jag
Orkade inte ge er en fin dikt så ni får den fulaste ni kan tänka er. Men, låt oss tänka oss in i situationen.
Du reser dig upp från stolen. "Jag slutar! Från detta jobb jag mig uppsäger! Från denna stund, min själ, den är fri. Kollegor, vänner, familj, jag slutar!" ljuder din röst, studsar mellan rummets fyra väggar. Du tänker dig att den bildar fyrdimensionella figurer med ljudvågor, så stark den är. Dina arbetskamrater ser aningen chockerade ut. Alla utom Simon; Simon, Simon, Simon - alltid Simon. Din Simon. Nu, äntligen, kan ni vara tillsammans. Du drar upp ärmarna, drar handen genom håret. Du ler. (Simon ler också, men inte mot dig, inte mot någon alls; han ler in i handen. Men du vet att han ler för du kan läsa hans ögon som somliga läser bibeln.) Du river ned alla papper från bordet, sparar blott ett. Pappret med dikten du skrev natten innan.
Om jag fick bestämma så stannar jag kvar!
Behöver ett jobb tryggt och fast tills på äldre dar!
Önskar att jag finge det på arbetsplatsen jag nu är
det är med sorg i hjärtat som mina vingar till ett nytt jobb bär.
Men... jag tar något fint med mig i mitt minne och i mitt hjärta
och det är Ni mina underbara vänner o arbetskamrater som jag nu måste lämna , vilken smärta!
Ett stort TACK för en underbar tid tillsammans något jag verkligen kommer att minnas,
vill gärna säga att Ni alltid i mina tankar kommer att finnas!
N.
|
29 Maj 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Kände mig tvungen att återpublicera detta:
Är så förbannat trött; mentalt och fysiskt. Det är som att allting går långsammare, eller tankarna kanske går långsammare, för tiden fortsätter ju alltid strömma framåt likt en galen hingst galopperar över en till synes oändlig äng. Det gör det ju bara värre, att ens mentala klocka inte stämmer överens med resten av planetens, det får en att känna sig ensam och långsam. Den tid vi uppfattar stämmer inte överens med det flöde av tid som den delen av universum vi känner till tvingar oss att ta emot. Man samlar allt i famnen men det rinner ut, rinner över och går förlorat. Strilar ljusblått ned för låren och täcker fötterna, vaderna, knäna.
Jag är trött idag. N.
Haha!
Fortfarande vid er sida, N.
|
23 Maj 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Dikt av N
jag läste dikter av fröding och drömde mig bort till dalarna i värmland eller var han nu kom från
N.
|
11 Maj 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
i carry your heart with me(i carry it in my heart) - E. E. Cummings
i carry your heart with me(i carry it in my heart)i am never without it(anywhere i go you go, my dear;and whatever is done by only me is your doing,my darling) i fear no fate(for you are my fate,my sweet)i want no world(for beautiful you are my world,my true) and its you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life;which grows higher than soul can hope or mind can hide) and this is the wonder thats keeping the stars apart
i carry your heart(I carry it in my heart)
N.
|
11 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"Poesi" av N från 2014
theres different grades of objectivity as there are diffrent shades of red there are diffrent kinds of love as there are people dead
Så jävla fint. Cry me a river baktida jag.
N.
|
10 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Det öde landet - aka den svenska översättningen på dikternas sagan om ringen
DE DÖDAS BEGRAVNING
April är grymmast av månaderna - driver syrener fram ur de döda markerna, blandar begär och minne, kittlar dova rötter med vårregn. Vintern höll oss varma, svepte jorden i glömska och snö, gömde en droppe liv i torra lökar. Sommarn föll över oss, kom över Starnbergersee i en regnskur; vi hejdade oss i loggian, gick ut i solen och promenerade till Hofgarten, och drack kaffe, och pratade en timme. Bin gar keine Russin, stamm aus Litauen, echt deutsch. Och när vi var små och var på besök hos ärkehertigen (min kusin), tog han mig med sig ut och åkte källke, och jag blev så rädd. Då sade han: Marie, Marie, håll dig fast. Och så bar det av. I fjällen, där kan man känna sig fri. Jag läser till långt inpå natten och reser till södern om vintern.
Vad kan slå rot, och vilka grenar växer ur grus och bråte? Du människobarn, vad vill du svara eller gissa-allt du känner är bilder, splittrade under solens tyngd, där döda träd ej skänker någon skugga, syrsan ingen lättnad och torra stenen inget sorl av vatten. Blott här, här finns det skugga under den röda klippan, (kom hit i skuggan av den röda klippan), så skall jag visa dig något annat än skuggan, som kliver bakom dig om morgonen, och skuggar. som växer för att möta dig om kvallen; jag skall visa dig ångest i en handfull stoft.
Frisch weht der Wind der Heimat zu, mein Irisch Kind, wo weilest du?
"I våras gav du mig hyacinter, hyacintflickan kallades jag." Men när vi gick hem, sent, från hyacintträdgårn, du med famnen full, med håret vått, då kunde jag inte tala, och synen svek mig, jag var varken levande eller död, och jag förnam intet, men såg in i Ijusets hjärta, i tystnaden.
Öd und leer das Meer.
Madame Sosostris, berömd clairvoyante, hade svår snuva, icke desto mindre är hon känd som Europas visaste kvinna med kortlek i handen. Här, sade hon, är ert kort, den drunknade feniciske seglaren, (hans ögon äro pärlor nu. Se!) Här är belladonna, härskarinna över klipporna, härskarinna över situationer. Här är mannen med tre stavar och här är Hjulet, och här är den enögde köpmannen, och detta kortet, som är blankt, är något han bär på ryggen som jag inte får lov att se. Jag hittar inte den Hängde. Akta er för döden genom vatten. Jag ser en mängd människor som går runt i ring. Tack så mycket. Träffar ni lilla mrs Equitone, så hälsa henne, att jag lämnar horoskopet själv: man måste vara så försiktig nuförtiden.
Overkliga stad, under en vintergrynings bruna dimma flöt mängden fram över London Bridge, många många, vem kunde trott att döden gjort till stoft så många. De suckade till ibland, och alla höll blicken fäst på marken framför fötterna. Flöt uppför backen, ner King William Street dit, där Saint Mary Woolnoth mätte tiden med en död klang i sista nioslaget. Där såg jag en bekant och ropade: "Stetson ! Du som var med mig, när vi stred vid Mylae ! Det liket du planterade i fjol i trädgårn, vill det slå rot? Och blir det blom i år? Har kanske vårens frostnatt skadat brodden? Håll bara hunden borta, mänskans vän, att ej han krafsar honom upp igen! Du ! hypocrite lecteur ! -mon semblable-mon frère!"
II. ETT PARTI SCHACK
Den stol hon satt i lik en gyllne tron på marmorn sken, där spegeln, hängande i hållare med vindruvsklasar skurna, bak vilka stod en kupidon på lur (en annan gömde ansiktet i vingen), mångdubblade sjuarmad stakes lågor och lät dess Ijus av bordet återkastas, där hennes smycken glänste det till mötes, framvällande ur atlasklädda skrin; ur kärl av elfenben och färgat glas flöt ifrån konstrikt sammansatt parfym, från salvor, vatten, puder, skilda ångor, som dränkte sinnena i vällukt; förda av fläktarna från fönstret steg de, närande utdragna lågor, tumlande i moln upp mot plafondens fält, så mönstret böljade. Sjödränkta stockar, kopparmättade brann grönt och guldrött, slutna i färgrik sten, där en porfyrdelfin sam i det dystra skenet.
Som om ett fönster vette mot en skogsäng, såg man på åldrig spisel Philomela förvandlas, av den grymme kungen så hjärtlöst kränkt; då fyllde näktergalen vildmarken med sin okränkbara röst och ropar än, och än förföljer världen, "Jug jug" för smutsiga öron. Och andra tidernas murknade stubbar stod tecknade pa väggen; stirrande gestalter lutade sig ut och höll rummet sänkt i tystnad. Steg tassade i trappan. Under eldskenet, Under borsten spreds hennes hår i gnistrande punkter, glödde till ord, låg sen förbittrat stilla.
"Jag är nervös ikväll. Å, stanna kvar. Tala med mig. Du talar aldrig. Tala. Vad tänker du? Vad tänker du på? Vad? Jag vet ju aldrig vad du tänker. Tänk." Jag tänker, att vi är i råttgången, där de döda miste sina knotor. "Vad är det där för Ijud?" Vind under dörren. "Vad är det nu för Ijud då? Vad gör vinden?" Ingenting, åter ingenting. "Vet du ingenting? Ser du ingenting? Minns du ingenting?" Jag minns Hans ögon äro pärlor nu.
"Lever du eller inte? Har du inget i huvudet?" Bara la la la la, jazz på Shakespehere, å så elegant och intelligent "Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra? Jag springer ut som jag är och går på gatan så här, med utslaget hår. Vad ska vi göra i morgon? Vad ska vi någonsin göra?" Varmt vatten klockan tio. Och om det regnar, en täckt bil klockan fyra. Och vi ska spela ett parti schack, trycka händerna mot ögon som inte kan slutas och vänta att det skall knacka på dörren.
När Lils man var på väg från fronten, då sa jag- jag sjöng ut som det var och sa till henne, jag, DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI Nu när Albert kommer hem, så ta och snygga opp dig. Han frågar dig säkert, vad du har gjort med pengarna han gav dig för du skulle skaffa dig tänder. Det gjorde han, jag var med. Ta ut dom du allihop och sätt in en stilig gom, så sa han, jag tart på min ed, för jag orkar inte se på dig, ja inte jag heller, sa jag, och tänk på stackars Albert, han har vart vid fronten i fyra år och behöver allt ha lite roligt, och får han det inte med dig, så finns det väl andra. Finns det, sa hon. Jo lita på det, sa jag. Då vet jag var de finns då, sa hon och såg mig rakt i synen.
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI Slår det inte an, så skyll dig själv, sa jag, andra kan hålla sig framme, fast du.inte kan. Men smiter Albert, så kom ihåg vad jag sa. Du borde väl skämmas, sa jag, att se ut som en käring. (Och då är hon trettiett.) Jag rår inte fört, sa hon och blev lång i synen, det är de där pillerna jag åt för att ta bort det, sa hon. (Hon har redan haft fem och höll på att stryka med av den minsta.) Aptekarn sa att det inte var farligt, men jag blev aldrig människa sen. En sån idiot du är, sa jag. Om Albert inte kan låta bli dig, så går det ju så, sa jag, vad gifter man sig för, om man inte vill ha barn? DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI Den söndan då Albert kom hem, då hade de nykokt skinka och bad mig på middag nu när de åt den varm- DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI God natt, Bill. God natt, Lou. God natt, May. God natt. Tjänare. God natt. God natt. God natt, mina damer. God natt, sköna damer. God natt, god natt.
III. ELDPREDIKAN
Brustet är flodens tält: de sista lövens fingrar griper och sjunker i den våta banken. Vinden strövar genom det bruna landet, ohörd. Nymferna är borta. Sweet Thames, run softly, till I end my song. Nu vaggar floden inga tombuteljer, smörgåspapper, silkesnäsdukar, pappkartonger, cigarrettstumpar och andra vittnesbörd om sommarnätter. Nymferna är borta. Likaså deras vänner, dagdrivarna, söner till citydirek- törer; borta, utan att lämna sin adress. Vid Genevesjöns vatten, där satt jag och grät... Sweet Thames, run softly till I end my song, rinn sakta, vackra Thames, min visa blir ej högljudd eller lång. Men bakom ryggen hör jag i den kalla blåstens vin skrammel av knotor och ett kluckande förvridet grin.
En råtta kröp försiktigt genom krattet, den klibbiga buken släpade över banken, medan jag fiskade i kanalens grums en vinterkväll, i skydd av stadens gasverk, och grubblade på konungen min broders skeppsbrott och, före honom, konungen min faders död. På fuktiga marken nakna vita kroppar och undanslängda ben på ett lågt litet vindskontor, störda bara av råttor från år till år.
Men bakom ryggen hör jag tid efter annan Ljudet av horn och bilar, som skall bära Sweeney till mrs Porter, då vårens tid är nära. O the moon shone bright on mrs Porter and on her daughter they wash their feet in soda water Et O ces voix denfants, chantant dans la coupole !
Twit twit twit jug jug jug jug jug jug så hjärtlöst kränkt. Tereu.
Overkliga stad under en vintermorgons bruna dimma kom mr Eugenides, köpman från Smyrna, orakad och med fickan full av korinter, cif London: dokument a vista, på demotisk franska bjöd han mig på lunch på Cannon Street Hotel och vidare på weekend på Metropol.
I den violblå timmen, då rygg och ögon Lyfts från arbetsbordet, då människomotorn väntar, likt en bil, som flämtar och väntar, kan jag, Tiresias, fast blind, flämtande mellan två liv en gammal man med skrumpna kvinnobröst - kan se i den violblå timmen, kvällens timme, som sträcker sig hemåt och leder seglaren hem från havet, maskinskriverskan hem till tedags- sätter undan frukostdisken, tänder kaminen, och dukar upp konserver i burk. Solens sista strålar snuddar, vid hennes combinations, som fladdrar på tork genom fönstret. På divanen (säng om natten) ligger en hög med strumpor, tofflor, tröjor och korsetter.
Jag, Tiresias, en gammal man med skrumpna spenar, åsåg scenen och förutsade resten- jag väntade den gäst som skulle komma. Nu är han kommen, en ung man med finnar, en liten kontorist med säkra blickar, en enkel man, klädd i sin självmedvetenhet som Bradfordmillionären i hög hatt. Han räknar ut, att nu är stunden läglig, strax efter maten, tråkighet och trötthet. Han tränger på med smekningar, och hon avisar inte, fast hon ej begär dem. Röd och beslutsam går han då till angrepp; trevande händer möter inget motstånd; hans fåfänga behöver inget svar, likgiltighet tar han för välkomsthälsning. (Och jag, Tiresias, led allt i förväg, som skedde på divanen eller sängen; jag som har suttit invid Tebes murar och vandrat djupast i de dödas rike.) Han ger till sist beskyddande en kyss och tar sig ner för trappan, som är mörk...
Hon ser i spegeln, där hon går och vankar, och märker knappt att älskaren är borta; en halvtänkt tanke slipper genom hjärnan: "Så var det gjort: bra skönt att det är över." När ljuva kvinnan snärjs i dårskaps garn och åter vankar genom rummet, ensam, slätar hon håret automatiskt, går till grammofonen, sätter på en skiva. "Musiken smög sig på mig över vattnen" och längs Strand och längs Queen Victoria Street. O stad, du stad, jag hör ibland från någon krog i Lower Thames Street det mjuka darret från en mandolin och prat och slammer inifrån, när fiskarna har middagsrast: där murarna i Magnus Martyr sprider en oförklarlig glans av joniskt vitt och guld.
Floden svettas bensin och tjära pråmarna driver med ebb och flod röda segel breda svänger i lä på tung bom. Pråmarna gungar ved som driver neråt Greenwich ut bortom Isle of Dogs. Weialala leia wallala leialala.
Elisabet och Leicester plaskande årslag stävens form var en gyllne mussla rött och guld det muntra svallet sköljde mot stränderna sydvästlig vind bar med strömmen klockringning vita torn. Weialala leia wallala leialala.
"Spårvagnar och dammiga träd. Highbury gav mig livet. Richmond och Kew tog det. Vid Richmond lyfte jag mina knän utsträckt på botten av en smal kanot."
"Mina fötter är i Moorgate, och mitt hjärta under mina fötter. När det var hänt, grät han. Han lovade börja på nytt. Jag sade ingenting. Vad var det att bli ond för?"
"På Margate Sands. Jag har ingenting att knyta till ingenting. Spruckna naglar på smutsiga händer. De mina är anspråkslöst folk, som väntar sig ingenting." la la.
Så kom jag till Kartago
i lågor, i lågor, i lågor, i lågor. O, Herre du rycker mig ut o, Herre du rycker
i lågor.
IV. DÖDEN GENOM VATTEN
Phlebas feniciern, död sedan fjorton dar, glömde måsarnas skrik, och havets tunga dyning, och vinst och förlust. En djuphavsström sög viskande köttet av hans ben. När han steg och sjönk, levde han om igen sin mogna ålder och ungdom, tills han drogs in i virveln. Hedning eller jude, du som vrider ratten och vänder dig mot vinden, minns Phlebas, som en gång var högrest och vacker som du.
V. VAD ÅSKAN SADE
Efter rött fackelsken på svettiga drag efter den frusna tystnaden i örtagårdarna och efter dödskamp ibland klipporna allt skrik all gråt fängelse och palats och genljud av våråska över berg långt bort är han som levde död och vi som levde håller på att dö med lite tålamod.
Här finns inget vatten men bara sten sten och inget vatten och den sandiga vägen vägen som slingrar högt ibland bergen som är berg av sten utan vatten om bara det fanns vatten då stannade vi och drack bland sten kan man inte stanna eller tänka svetten torr och fötterna i sanden om bara det fanns vatten bland stenen död bergsmun frätta tänder kan inte spotta här kan man varken ligga stå eller sitta inte ens stillhet finns bland bergen torr ofruktbar åska bara utan regn sura röda ansikten grinar och morrar ur dörrn till spruckna lerhus om det fanns vatten och inte sten om det fanns sten och vatten också och vatten en källa en källsjö i stenen om det bara fanns sorl av vatten inte cikadan och torrt gräs som sjunger utan sorl av vatten över sten där eremittrasten sjunger i tallarna dripp dropp, dripp dropp, dropp dropp dropp men det finns inget vatten.
Vem är den tredje som går bredvid dig hela tiden? Räknar jag, är det bara du och jag tillsammans men när jag ser upp längs den vita vägen är det alltid en till som går bredvid dig glider fram i en brun kåpa med huva jag vet inte om det är man eller kvinna -men vem är det på din andra sida?
Vad är det för ljud högt uppe i luften mummel av mödrars klagan vad är det för horder med huvudet täckt som svärmar över ändlösa fält och snavar i sprucken jord som överallt gränsar mot flat horisont vad är det för stad över bergen störtar och formas om och brister i luftens lila torn som faller Jerusalem, Aten, Alexandria, Wien, London overkliga.
En kvinna grep sitt långa svarta hår och sträckte det och gned fram viskande musik ur strängarna och i det violetta ljuset pep fladdermöss med barnansikten, flaxade och kröp utför en svartnad vägg med huvut före och ner ur luften hängde torn klämtande minnesklockor vilka mätte tiden och sång av röster ur cisterner tomma och ur torra brunnar.
I den förfallna hålan här bland bergen i det matta månljuset, sjunger gräset över störtade gravar, kring kapellet här finns ett tomt kapell, där bara vinden bor. Dörrarna glappar, det har inga fönster, torra ben gör ingen för när. En tupp stod ensam på takåsen kikeriki, kikeriki i skenet från en blixt. Så en fuktig vindstöt, den kom med regn.
Ganga stod lågt och lövet slokade och väntade på regn. De svarta molnen skockades fjärran över Himavant. Djungeln kröp samman och krökte sig i tystnad. Då talte åskan DA Datta: vad har vi givit? Min vän, det förfärande vågspelet av ett ögonblicks hängivelse medan blodet drev mitt hjärta och som en tidsålder av klokhet aldrig kan återkalla genom detta, ensamt genom detta, var vi till vilket aldrig skall hittas i vår dödsruna eller i minnen som draperas av en välgörande spindel eller under sigill som bryts av en mager advokat i vår tomma våning. DA Dayadhvam: jag har hört hur nyckeln vreds om i låset en gång och bara en gång vi tänker på nyckeln, var och en i sitt fängelse och när vi tänker på nyckeln befäster vi var sitt fängelse blott när det skymmer ger luftiga genklanger liv för ett ögonblick åt en bruten Coriolanus DA Damyata: båten svarade glatt handen skicklig vid segel och åra havet låg lugnt, ditt hjärta skulle ha svarat glatt, om någon kallat, dess slag skulle lytt styrande händer. Jag satt på stranden och fiskade, med den torra slätten bakom mig lyckas jag åtminstone få ordning i mitt land? London Bridge is falling down falling down falling down Poi sascose nel foco che gli affina Quando fiam ceu chelidon - O, svala svala Le Prince dAquitaine à la tour abolie med dessa spillror stöttar jag mina ruiner Why then Ile fit you. Hieronymos mad againe. Datta. Dayadhvam. Damyata. Shantih. Shantih. Shantih.
|
6 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"The Waste Land" aka the longest shit Ive ever seen and want Nicky Minaj to rap
I. THE BURIAL OF THE DEAD
APRIL is the cruellest month, breeding Lilacs out of the dead land, mixing Memory and desire, stirring Dull roots with spring rain. Winter kept us warm, covering 5 Earth in forgetful snow, feeding A little life with dried tubers. Summer surprised us, coming over the Starnbergersee With a shower of rain; we stopped in the colonnade, And went on in sunlight, into the Hofgarten, 10 And drank coffee, and talked for an hour. Bin gar keine Russin, stamm’ aus Litauen, echt deutsch. And when we were children, staying at the archduke’s, My cousin’s, he took me out on a sled, And I was frightened. He said, Marie, 15 Marie, hold on tight. And down we went. In the mountains, there you feel free. I read, much of the night, and go south in the winter. What are the roots that clutch, what branches grow Out of this stony rubbish? Son of man, 20 You cannot say, or guess, for you know only A heap of broken images, where the sun beats, And the dead tree gives no shelter, the cricket no relief, And the dry stone no sound of water. Only There is shadow under this red rock, 25 (Come in under the shadow of this red rock), And I will show you something different from either Your shadow at morning striding behind you Or your shadow at evening rising to meet you; I will show you fear in a handful of dust. 30 Frisch weht der Wind Der Heimat zu, Mein Irisch Kind, Wo weilest du? “You gave me hyacinths first a year ago; 35 They called me the hyacinth girl.” —Yet when we came back, late, from the Hyacinth garden, Your arms full, and your hair wet, I could not Speak, and my eyes failed, I was neither Living nor dead, and I knew nothing, 40 Looking into the heart of light, the silence. Öd’ und leer das Meer. Madame Sosostris, famous clairvoyante, Had a bad cold, nevertheless Is known to be the wisest woman in Europe, 45 With a wicked pack of cards. Here, said she, Is your card, the drowned Phoenician Sailor, (Those are pearls that were his eyes. Look!) Here is Belladonna, the Lady of the Rocks, The lady of situations. 50 Here is the man with three staves, and here the Wheel, And here is the one-eyed merchant, and this card, Which is blank, is something he carries on his back, Which I am forbidden to see. I do not find The Hanged Man. Fear death by water. 55 I see crowds of people, walking round in a ring. Thank you. If you see dear Mrs. Equitone, Tell her I bring the horoscope myself: One must be so careful these days. Unreal City, 60 Under the brown fog of a winter dawn, A crowd flowed over London Bridge, so many, I had not thought death had undone so many. Sighs, short and infrequent, were exhaled, And each man fixed his eyes before his feet. 65 Flowed up the hill and down King William Street, To where Saint Mary Woolnoth kept the hours With a dead sound on the final stroke of nine. There I saw one I knew, and stopped him, crying “Stetson! You who were with me in the ships at Mylae! 70 That corpse you planted last year in your garden, Has it begun to sprout? Will it bloom this year? Or has the sudden frost disturbed its bed? Oh keep the Dog far hence, that’s friend to men, Or with his nails he’ll dig it up again! 75 You! hypocrite lecteur!—mon semblable,—mon frère!” II. A GAME OF CHESS
The Chair she sat in, like a burnished throne, Glowed on the marble, where the glass Held up by standards wrought with fruited vines From which a golden Cupidon peeped out 80 (Another hid his eyes behind his wing) Doubled the flames of sevenbranched candelabra Reflecting light upon the table as The glitter of her jewels rose to meet it, From satin cases poured in rich profusion; 85 In vials of ivory and coloured glass Unstoppered, lurked her strange synthetic perfumes, Unguent, powdered, or liquid—troubled, confused And drowned the sense in odours; stirred by the air That freshened from the window, these ascended 90 In fattening the prolonged candle-flames, Flung their smoke into the laquearia, Stirring the pattern on the coffered ceiling. Huge sea-wood fed with copper Burned green and orange, framed by the coloured stone, 95 In which sad light a carvèd dolphin swam. Above the antique mantel was displayed As though a window gave upon the sylvan scene The change of Philomel, by the barbarous king So rudely forced; yet there the nightingale 100 Filled all the desert with inviolable voice And still she cried, and still the world pursues, “Jug Jug” to dirty ears. And other withered stumps of time Were told upon the walls; staring forms 105 Leaned out, leaning, hushing the room enclosed. Footsteps shuffled on the stair, Under the firelight, under the brush, her hair Spread out in fiery points Glowed into words, then would be savagely still. 110 “My nerves are bad to-night. Yes, bad. Stay with me. Speak to me. Why do you never speak? Speak. What are you thinking of? What thinking? What? I never know what you are thinking. Think.” I think we are in rats’ alley 115 Where the dead men lost their bones. “What is that noise?” The wind under the door. “What is that noise now? What is the wind doing?” Nothing again nothing. 120 “Do You know nothing? Do you see nothing? Do you remember Nothing?” I remember Those are pearls that were his eyes. 125 “Are you alive, or not? Is there nothing in your head?” But O O O O that Shakespeherian Rag— It’s so elegant So intelligent 130 “What shall I do now? What shall I do? I shall rush out as I am, and walk the street With my hair down, so. What shall we do to-morrow? What shall we ever do?” The hot water at ten. 135 And if it rains, a closed car at four. And we shall play a game of chess, Pressing lidless eyes and waiting for a knock upon the door. When Lil’s husband got demobbed, I said, I didn’t mince my words, I said to her myself, 140 HURRY UP PLEASE ITS TIME Now Albert’s coming back, make yourself a bit smart. He’ll want to know what you done with that money he gave you To get yourself some teeth. He did, I was there. You have them all out, Lil, and get a nice set, 145 He said, I swear, I can’t bear to look at you. And no more can’t I, I said, and think of poor Albert, He’s been in the army four years, he wants a good time, And if you don’t give it him, there’s others will, I said. Oh is there, she said. Something o’ that, I said. 150 Then I’ll know who to thank, she said, and give me a straight look. HURRY UP PLEASE ITS TIME If you don’t like it you can get on with it, I said, Others can pick and choose if you can’t. But if Albert makes off, it won’t be for lack of telling. 155 You ought to be ashamed, I said, to look so antique. (And her only thirty-one.) I can’t help it, she said, pulling a long face, It’s them pills I took, to bring it off, she said. (She’s had five already, and nearly died of young George.) 160 The chemist said it would be alright, but I’ve never been the same. You are a proper fool, I said. Well, if Albert won’t leave you alone, there it is, I said, What you get married for if you don’t want children? HURRY UP PLEASE ITS TIME 165 Well, that Sunday Albert was home, they had a hot gammon, And they asked me in to dinner, to get the beauty of it hot— HURRY UP PLEASE ITS TIME HURRY UP PLEASE ITS TIME Goonight Bill. Goonight Lou. Goonight May. Goonight. 170 Ta ta. Goonight. Goonight. Good night, ladies, good night, sweet ladies, good night, good night. III. THE FIRE SERMON
The river’s tent is broken: the last fingers of leaf Clutch and sink into the wet bank. The wind Crosses the brown land, unheard. The nymphs are departed. 175 Sweet Thames, run softly, till I end my song. The river bears no empty bottles, sandwich papers, Silk handkerchiefs, cardboard boxes, cigarette ends Or other testimony of summer nights. The nymphs are departed. And their friends, the loitering heirs of city directors; 180 Departed, have left no addresses. By the waters of Leman I sat down and wept… Sweet Thames, run softly till I end my song, Sweet Thames, run softly, for I speak not loud or long. But at my back in a cold blast I hear 185 The rattle of the bones, and chuckle spread from ear to ear. A rat crept softly through the vegetation Dragging its slimy belly on the bank While I was fishing in the dull canal On a winter evening round behind the gashouse. 190 Musing upon the king my brother’s wreck And on the king my father’s death before him. White bodies naked on the low damp ground And bones cast in a little low dry garret, Rattled by the rat’s foot only, year to year. 195 But at my back from time to time I hear The sound of horns and motors, which shall bring Sweeney to Mrs. Porter in the spring. O the moon shone bright on Mrs. Porter And on her daughter 200 They wash their feet in soda water Et, O ces voix d’enfants, chantant dans la coupole! Twit twit twit Jug jug jug jug jug jug So rudely forc’d. 205 Tereu Unreal City Under the brown fog of a winter noon Mr Eugenides, the Smyrna merchant Unshaven, with a pocket full of currants 210 C. i. f. London: documents at sight, Asked me in demotic French To luncheon at the Cannon Street Hotel Followed by a week-end at the Metropole. At the violet hour, when the eyes and back 215 Turn upward from the desk, when the human engine waits Like a taxi throbbing waiting, I Tiresias, though blind, throbbing between two lives, Old man with wrinkled female breasts, can see At the violet hour, the evening hour that strives 220 Homeward, and brings the sailor home from sea, The typist home at tea-time, clears her breakfast, lights Her stove, and lays out food in tins. Out of the window perilously spread Her drying combinations touched by the sun’s last rays, 225 On the divan are piled (at night her bed) Stockings, slippers, camisoles, and stays. I Tiresias, old man with wrinkled dugs Perceived the scene, and foretold the rest— I too awaited the expected guest. 230 He, the young man carbuncular, arrives, A small house-agent’s clerk, with one bold stare, One of the low on whom assurance sits As a silk hat on a Bradford millionaire. The time is now propitious, as he guesses, 235 The meal is ended, she is bored and tired, Endeavours to engage her in caresses Which still are unreproved, if undesired. Flushed and decided, he assaults at once; Exploring hands encounter no defence; 240 His vanity requires no response, And makes a welcome of indifference. (And I Tiresias have foresuffered all Enacted on this same divan or bed; I who have sat by Thebes below the wall 245 And walked among the lowest of the dead.) Bestows one final patronizing kiss, And gropes his way, finding the stairs unlit… She turns and looks a moment in the glass, Hardly aware of her departed lover; 250 Her brain allows one half-formed thought to pass: “Well now that’s done: and I’m glad it’s over.” When lovely woman stoops to folly and Paces about her room again, alone, She smoothes her hair with automatic hand, 255 And puts a record on the gramophone. “This music crept by me upon the waters” And along the Strand, up Queen Victoria Street. O City City, I can sometimes hear Beside a public bar in Lower Thames Street, 260 The pleasant whining of a mandoline And a clatter and a chatter from within Where fishmen lounge at noon: where the walls Of Magnus Martyr hold Inexplicable splendour of Ionian white and gold. 265 The river sweats Oil and tar The barges drift With the turning tide Red sails 270 Wide To leeward, swing on the heavy spar. The barges wash Drifting logs Down Greenwich reach 275 Past the Isle of Dogs. Weialala leia Wallala leialala Elizabeth and Leicester Beating oars 280 The stern was formed A gilded shell Red and gold The brisk swell Rippled both shores 285 South-west wind Carried down stream The peal of bells White towers Weialala leia 290 Wallala leialala “Trams and dusty trees. Highbury bore me. Richmond and Kew Undid me. By Richmond I raised my knees Supine on the floor of a narrow canoe.“ 295 “My feet are at Moorgate, and my heart Under my feet. After the event He wept. He promised ‘a new start.’ I made no comment. What should I resent?” “On Margate Sands. 300 I can connect Nothing with nothing. The broken finger-nails of dirty hands. My people humble people who expect Nothing.” 305 la la To Carthage then I came Burning burning burning burning O Lord Thou pluckest me out O Lord Thou pluckest 310 burning IV. DEATH BY WATER
Phlebas the Phoenician, a fortnight dead, Forgot the cry of gulls, and the deep seas swell And the profit and loss. A current under sea 315 Picked his bones in whispers. As he rose and fell He passed the stages of his age and youth Entering the whirlpool. Gentile or Jew O you who turn the wheel and look to windward, 320 Consider Phlebas, who was once handsome and tall as you. V. WHAT THE THUNDER SAID
After the torch-light red on sweaty faces After the frosty silence in the gardens After the agony in stony places The shouting and the crying 325 Prison and place and reverberation Of thunder of spring over distant mountains He who was living is now dead We who were living are now dying With a little patience 330 Here is no water but only rock Rock and no water and the sandy road The road winding above among the mountains Which are mountains of rock without water If there were water we should stop and drink 335 Amongst the rock one cannot stop or think Sweat is dry and feet are in the sand If there were only water amongst the rock Dead mountain mouth of carious teeth that cannot spit Here one can neither stand nor lie nor sit 340 There is not even silence in the mountains But dry sterile thunder without rain There is not even solitude in the mountains But red sullen faces sneer and snarl From doors of mud-cracked houses If there were water 345 And no rock If there were rock And also water And water A spring 350 A pool among the rock If there were the sound of water only Not the cicada And dry grass singing But sound of water over a rock 355 Where the hermit-thrush sings in the pine trees Drip drip drop But there is no water Who is the third who walks always beside you? When I count, there are only you and I together 360 But when I look ahead up the white road There is always another one walking beside you Gliding wrapt in a brown mantle, hooded I do not know whether a man or a woman —But who is that on the other side of you? 365 What is that sound high in the air Murmur of maternal lamentation Who are those hooded hordes swarming Over endless plains, stumbling in cracked earth Ringed by the flat horizon only 370 What is the city over the mountains Cracks and reforms and bursts in the violet air Falling towers Jerusalem Athens Alexandria Vienna London 375 Unreal A woman drew her long black hair out tight And fiddled whisper music on those strings And bats with baby faces in the violet light Whistled, and beat their wings 380 And crawled head downward down a blackened wall And upside down in air were towers Tolling reminiscent bells, that kept the hours And voices singing out of empty cisterns and exhausted wells. In this decayed hole among the mountains 385 In the faint moonlight, the grass is singing Over the tumbled graves, about the chapel There is the empty chapel, only the wind’s home. It has no windows, and the door swings, Dry bones can harm no one. 390 Only a cock stood on the roof-tree Co co rico co co rico In a flash of lightning. Then a damp gust Bringing rain Ganga was sunken, and the limp leaves 395 Waited for rain, while the black clouds Gathered far distant, over Himavant. The jungle crouched, humped in silence. Then spoke the thunder DA 400 Datta: what have we given? My friend, blood shaking my heart The awful daring of a moment’s surrender Which an age of prudence can never retract By this, and this only, we have existed 405 Which is not to be found in our obituaries Or in memories draped by the beneficent spider Or under seals broken by the lean solicitor In our empty rooms DA 410 Dayadhvam: I have heard the key Turn in the door once and turn once only We think of the key, each in his prison Thinking of the key, each confirms a prison Only at nightfall, aetherial rumours 415 Revive for a moment a broken Coriolanus DA Damyata: The boat responded Gaily, to the hand expert with sail and oar The sea was calm, your heart would have responded 420 Gaily, when invited, beating obedient To controlling hands I sat upon the shore Fishing, with the arid plain behind me Shall I at least set my lands in order? 425 London Bridge is falling down falling down falling down Poi s’ascose nel foco che gli affina Quando fiam ceu chelidon—O swallow swallow Le Prince d’Aquitaine à la tour abolie These fragments I have shored against my ruins 430 Why then Ile fit you. Hieronymo’s mad againe. Datta. Dayadhvam. Damyata. Shantih shantih shantih
|
6 April 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 3 kommentarer
|
|
|
|
Charles Dickens
“It was one of those March days when the sun shines hot and the wind blows cold: when it is summer in the light, and winter in the shade."
|
11 Mars 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Mindy Nettifee
"If a man is only as good as his word, then I want to marry a man with a vocabulary like yours.
The way you say dicey and delectable and octogenarian in the same sentence— that really turns me on. The way you describe the oranges in your backyard using anarchistic and intimate in the same breath.
I would follow the legato and staccato of your tongue wrapping around your diction until listening become more like dreaming and dreaming became more like kissing you.
I want to jump off the cliff of your voice into the suicide of your stream of consciousness. I want to visit the place in your heart where the wrong words die. I want to map it out with a dictionary and points of brilliant light until it looks more like a star chart than a strategy for communication. I want to see where your words are born. I want to find a pattern in the astrology.
I want to memorize the s of your seductions. I want to live in the long-winded epics of your disappointments, in the haiku of your epiphanies. I want to know all the names you’ve given your desires. I want to find my name among them,
‘cause there is nothing more wrecking sexy than the right word. I want to thank whoever told you there was no such thing as a synonym. I want to throw a party for the heartbreak that turned you into a poet.
And if it is true that a man is only as good as his word then, sweet jesus, let me be there the first time you are speechless, and all your explosive wisdom becomes a burning ball of sun in your throat, and all you can bring yourself to utter is, oh god, oh god."
|
28 Februari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"February is the shortest month of the year..."
"February is the shortest month of the year, so if you are having a miserable month, try to schedule it for February.” - Lemony Snicket.
|
28 Februari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Still I Rise // Maya Angelou
You may write me down in history With your bitter, twisted lies, You may trod me in the very dirt But still, like dust, I’ll rise.
Does my sassiness upset you? Why are you beset with gloom? ‘Cause I walk like I’ve got oil wells Pumping in my living room.
Just like moons and like suns, With the certainty of tides, Just like hopes springing high, Still I’ll rise.
Did you want to see me broken? Bowed head and lowered eyes? Shoulders falling down like teardrops. Weakened by my soulful cries.
Does my haughtiness offend you? Don’t you take it awful hard ‘Cause I laugh like I’ve got gold mines Diggin’ in my own back yard.
You may shoot me with your words, You may cut me with your eyes, You may kill me with your hatefulness, But still, like air, I’ll rise.
Does my sexiness upset you? Does it come as a surprise That I dance like I’ve got diamonds At the meeting of my thighs?
Out of the huts of history’s shame I rise Up from a past that’s rooted in pain I rise I’m a black ocean, leaping and wide, Welling and swelling I bear in the tide. Leaving behind nights of terror and fear I rise Into a daybreak that’s wondrously clear I rise Bringing the gifts that my ancestors gave, I am the dream and the hope of the slave. I rise I rise I rise.
Just cause this woman is the best poetrist to me. And we certainly need some poetry.
N.
|
30 Januari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
its not easy being a god in this century//tumblr user penthesilia
ares hits up in bars incites riots, fist fights even murders
apollo hides from the sun dark subway stations golden hair dyed brown
artemis watches hunters bullets tearing through flesh nothing graceful about a modern day hunt
aphrodite in front of a computer naked to the waist the cost of beauty is low these days
poseidon in a grimy raincoat watches fishing boats return laden down with catch knows the day will soon come that they return empty-handed
athena buried in paperwork courtroom battles somehow not the same as the battlefields of ancient greece
dionysus stumbling home at three he always loved a drink (or ten) but it’s not wine anymore
zeus at the controls of an airplane commercial flight #AAL1634 San Fransisco to London direct
hades in a dark suit hair slicked back head of the biggest drugs network in europe
demeter watches in anger as miles and miles of farmland get turned into cities, or worse left to wither
persephone locked in a mental hospital diagnosed with multiple personality disorder but the pills don’t work
hermes lives on the streets fired from the post office because “you’re just not what we’re looking for”
hera, the haughty socialite clings to a time when her word was law pretends not to hear the cruel whispers
hestia dressed in rags holds her hands too long over the fire welcomes the burn
in another time they were worshipped in another time they were honored all this time can offer is cruelty disbelief hatred but oh so many ways to forget yourself
N.
|
14 Januari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Ord från en Akademinokhandeln-påse
"Under allt det spretiga tittar två stora ögon och en körsbärsmun fram. Målad som en stuntfilmsaktris är hon minsann. Men hon är långt ifrån stum. Då och då kommer en lång harang franska svordomar nerdimpande framför någon oskyldig typ gatan."
"Att läsa är att resa."
T.
|
2 Januari 2015
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
what they did yesterday afternoon by Warsan Shire
they set my aunts house on fire i cried the way women on tv do folding at the middle like a five pound note. i called the boy who used to love me tried to ‘okay’ my voice i said hello he said warsan, what’s wrong, what’s happened?
i’ve been praying, and these are what my prayers look like; dear god i come from two countries one is thirsty the other is on fire both need water.
later that night i held an atlas in my lap ran my fingers across the whole world and whispered where does it hurt?
it answered everywhere everywhere everywhere.
N.
|
31 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Twitter-natt (ocensurerad)
Jag tänkte dela med mig av vad jag sysslade med på twitter igår natt. Allt var väldigt underligt den natten. Jag hade slagits av poesins stekpanna och brainstormade på värsta sätt. Jag tycker oändligt synd om mina följare som behövde scrolla igenom allt det där (om de var på mobilen, det vill säga). För er som är obekanta med Twitter kan jag berätta att man börjar nedifrån och jobbar sig upp. Det är alltså den tweet högst upp som ligger närmast i tid. (Inte för att det finns så mycket att fatta och hänga med i.) Point is: jag hade kul och vi behöver ett inlägg för den här dagen. ---
jag tror jag har skakat av mig det värsta nu. så, god natt, nu ska jag läsa harry potter.
kARMA
vill träffa vänner och krama på dem ja på
är så äckligt poetisk just nu kommer så skratta åt allt det här imorgon kan börja redan nu hah ahahhha hah
min dator kommer lämna brännmärken på mina ben
"and then you make those qt girls hold hand!!!" "yeees"
ska låtsas att det är älvorna som viskar historier i mina öron
jag vill ha det och vira in min säng i det och sitta i det konstiga ljuset och skriva
lifes too short to pretend you dont want fairy lights
leken mellan gemener och versaler är mer hisnande än två laxar på väg uppströms
hej hå vad står på jag står på tå
om jag var pirat skulle jag ha finaste hatten (det är obv viktigt) and the girls would go "oohh😍" and sailors would go "aahh😱" DOWN THEY GO
en två tre fyra nu ska jag sluta yra (nä)
jag ska göra ett snöre av alla dödade maskar i världen
ska göra hipster-collage i photoshop i natt
petition for shakira to do a cover of "the small frogs" #shak2k15
tur att jag inte är världshärskare för då skulle jag nog tvingat alla att dansa små grodorna eller nåt nu
ja e f1 fräsig så d så
vet inte vad det är med mig idag inatt ikväll nu nyss vad är tid
vill punktera en asteroid och dricka atlanten och slåss med svarta hål
kan inte • tempus • skiljetecken • lägesord
vill • skriva
fuck yeah weeeoooo
alla kommer för att kasta tomater mot staten, de lämnar med gazpacho
ska starta ett spanskt indieband förklätt till punkband
tbh gör ordet "universum" nåt med mig
men typ som den där skoanimen fast i skrift
så jobbigt att skriva universum så där
vill skriva med helt slående (SLÅENDE!!) detaljer som inspirerar alla och öppnar ett hål till u n i v e r s u m
sKA SKRIVA *sprutar eld ur munnen och slår hål i väggen*
Avatar: the last airbender är bästa serien någonsin!! hands down.
tittade klart på atla under dagen och alltså de sista avsnitten ger mig alltid så mycket feels <333
börjar få tillbaka lite luktsinne men allt luktar exakt likadant och det stinker
mina ben är fina i vissa vinklar då skuggorna döljer det konstiga de hittar på
vill vara en sån där tjej med bara ben, oversized tröja, messy hår och f1 fina nyckelben
T.
|
29 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
En morgondröm
Jag sov och jag drömde om Ariens land, där solguden tömde med givmild hand kring allt överallt i en lycklig ängd, som sedan vulkaniskt vart bränd och sprängd, sitt liv, sina håvors mängd.
Jag drömde om aplar i mäktiga hag kring urskogens väldiga vattendrag, om körsbärsdungar och vinbärssnår kring floden, som enslig i dälden går, om vete, som självsått ur jorden stiger i ödemarksdalen, där allting tiger, om humle, som klänger och slingrar sig fram i skogens tystnad från stam till stam.
Och ängar sig breda kring bäckars fall, där herdarna leda sin hjord i vall, när kvällen sin dagg över landet strör, vid lidren med byttor till mjölk och smör stå väntande hustrur och mör.
Och mannen är stark och kvinnan vek och ungdomen yster och vig i lek, ett naket folk, för stolt för ok, för rent för dräkternas skökodok. Men skymtar det stundom bland flickornas flockar ett mångfärgat kläde om höfter och lockar, det är för att göra sig särskilt grann och vacker och kär för en älskad man.
Vid viken, vid kröken, som älven slår, den stigande röken ur tjällen går, där syssla i ro med de yngsta små, som lipa och le, där de tulta och gå, de gamle, de silvergrå.
Men högt på en klippa i frihet och ljus och högt över töcknen är konungens hus, på vidden och branterna runtomkring vid midsommartid hålles folkets ting, och konungen dömer från domarestolen och tänker för folket och talar med solen, och solen sår ned sina gudomssvar om allt som skall bliva och är och var.
2.
Där strövar i skogen en fri ung man och ingen är fri ung man som han, hans blod är en störtsjö i vårstormstider, hans trots önskar strider och allt vill han fresta och allt han kan. Den säkraste brottarn och måttarn han prövar med näven och lansen och kysser, när rast är i dansen, de vackraste flickorna fritt i vredgade friares mitt.
Jag såg i min dröm, hur hans gång var glad, hur allt, när han strövade muntert åstad, bar skick av en fri ung man, hur hemlighetsfullt det om läpparne log, som visste han nog att gudarnas ättling och älskling och like var han.
Han strövar med glättiga fjät framåt på skogens vilda stråt, han stannar och ler åt små kryp, som måtta åt tån med ett nyp, han gäckas med gökar, han retas med trastar, han följer för ro skull ett spår, på hällen han vilar, vid tjärnet han rastar att se på en fisk som slår, han faller på knä invid randen och ligger och dricker ur handen.
Jag såg i min dröm, hur hans blick blev klar av glädje åt bilden, som vattnet bar, den visade gudarnas ättling, hur manvuxet vacker han var.
3.
Fina fötter, nätta små, kliva långt och slugt på tå, än de skynda, än de väja, knätt och kny, för ljud och speja, om ej någon hörde små fina, nätta fötter gå.
Kny och knätt, nu le och lura glada ögon bak en stam, och en flickas axlar kura sig ihop som rädda lamm och försiktigt förtänksam smyger hon sig fram.
4.
Och med ett som en vind stryker flickans arm över jägarens kind och har täckt honom ögonen till, och hon ler åt sin fånge, haha och hihi, han kan inte bli fri, han må sträva så mycket han vill.
"Stackars Dum och Egenkär där, kan du gissa vem det här är?"
Och hon kniper och drar och hon rycker och slår för att frampressa svar och att skrämma den älskade rädd, och hon plågar och pinar hans rygg med sitt ben, men den pinan är len som ett smek på en kärleksbädd.
Blint han kämpar att bli lös, trevar, gissar: "Nyp och Klös är ditt namn och Udd och Sticka, Riv och Ryck och - släpp mig, flicka!"
Och med ett med ett skratt blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt och han drog henne tätt mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt, och hon klängde sig fast, och hon snyftade till och i gråt hon brast, och hon sökte hans blick, och en glimt av hans innersta själ hon fick.
Och som knoppen av Ariens ros en vår sina skylande blad från pistillerna slår inför sol, inför vindar och frön låg hon naket och utslaget skön och med vittskilda knän och med skälvande sköte var den älskades åtrå i möte.
5.
Själ i flamma, blod i dans, han var hennes, hon var hans, han blev hon, hon blev han, ett och allt och tvenne, när hans unga makt av man trängde in i henne.
Och med huvudet bakåt i kyssande böjt och med skötet mot famnaren höjt drack hon livets och kärlekens yppersta drick i var störtvåg, hon fick av hans livseldsaft, i var gnista, som gick av hans kraft.
Och som samma andedrag, samma puls och hjärteslag själ vid själ i samma kropp sammanhöll, steg och föll rytmens ned och opp, mot och in och från, tills med ens en stråle sköt ur hans liv och livsvarmt göt faderkraft i moderfröt och som två förenta floder ström av fader, ström av moder blevo ett i son.
6.
Och som hjärtblad i en blomsterskida, heltförenta nyss, när skidan brast, än vid sömnen hålla troget fast, höft vid höft och sida invid sida, syskonkärligt lågo hon och han ännu flämtande och ännu röda av sin kärleks första bråda möda tätt med armen knuten om varann.
Men med ljuset, som i rymden flammar av den evigtklara lyckans rike, kom lycksalighet som sändebud, milt välsignande från ljusets gud likt en solglimt mellan skogens stammar över gudens sons och dotters like, mänskosonen och hans brud.
Ojojdå, där fick ni lite vulgärt och naket såhär om kvällen, så som många vill ha det - har jag förstått. Men mestadels för att jag blev lite frestad av min egen Fröding-referens, han är ju trots allt en gammal kär vän.
N. PS: Jag är en jävla nörd.
|
19 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Värmeljus
Här är ett litet julrim jag spånade på igårnatt, enjoy!
Värmeljus I ett hus Glöm inte att släcka Annars kan där bli en läcka Tomten kan ej laga läckor Ty han är bättre på att samla snäckor
Det är kanske inte klart men det är en början. Allt gott har en början, som man säger.
T.
|
17 December 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Ur ensamhetens tankar
IV.
Jag längtar hem sen åtta långa år. I själva sömnen har jag längtan känt. Jag längtar hem. Jag längtar, var jag går —men ej till människor! Jag längtar marken, jag längtar stenarna, där barn jag lekt.
XVIII.
Kring halva jorden jag letat har en punkt, som jag vackrast fick kalla. Så vackra voro de alla, att ingen vackrare var.
Tag allt som är mitt och mitt kan bli, men lämna min yppersta gåva att kunna njuta och lova, där en annan går kallt förbi!
N.
|
19 November 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Text by Tumblr user marcoereus
I’m so tired of people telling me German is an “ugly, angry” language. When my German teacher tells us jokes it’s the sweetest, happiest language in the world. When I teach my father the word for daughter he smiles, repeating “Tochter” to himself until he gets it right, and in that moment German sounds like pride. There’s nothing angry or ugly about a language that never says goodbye, only “until we meet again.”
N.
|
18 November 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Remember, remember the fifth of November
Remember, remember! The fifth of November, The Gunpowder treason and plot; I know of no reason Why the Gunpowder treason Should ever be forgot! Guy Fawkes and his companions Did the scheme contrive, To blow the King and Parliament All up alive. Threescore barrels, laid below, To prove old Englands overthrow. But, by Gods providence, him they catch, With a dark lantern, lighting a match! A stick and a stake For King Jamess sake! If you wont give me one, Ill take two, The better for me, And the worse for you. A rope, a rope, to hang the Pope, A pennorth of cheese to choke him, A pint of beer to wash it down, And a jolly good fire to burn him. Holloa, boys! holloa, boys! make the bells ring! Holloa, boys! holloa boys! God save the King! Hip, hip, hooor-r-r-ray!
N.
|
5 November 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Noche de Sexo
"Its your boy, Romeo (W con Yandel) So nasty (Oye, bebe)
(Pal Mundo) Hola, que tal? Soy el chico de las poesas Tu fiel admirador Y aunque no me conocas
Hoy es noche de sexo Voy a devorarte, nena linda Hoy es noche de sexo Y voy a cumplir tus fantasas
Hoy es noche de sexo (Ayyy) Voy a devorarte, nena linda Hoy es noche de sexo Lo juro por Dios que esta noche sers ma
(Queee) Quiero arrancarte la ela con cautela Mi piel canela enseguida pela Ella es la protagonista de mi novela Mi Cinderella conmigo es que vuela
Pngase romntica, please Dame un kiss, no cometa un desliz Ella combina la calle con la moda de Paris La miss sigue matando en el pas
Hoy es noche de sexo Voy a devorarte, nena linda Hoy es noche de sexo Y voy a cumplir tus fantasas
Hoy es noche de sexo (Ayyy) Voy a devorarte, nena linda Hoy es noche de sexo Lo juro por Dios que esta noche sers ma
Acrcate, te dir que Nadie te va a tocar como yo Nadie te lo va a hacer como yo Y acrcate, te dir que
Nadie te va a tocar como yo Nadie te lo va a hacer como yo Decdete ya cuando ser Que tu boca tocara mi boca
So, dime ya que t me das Quiero sentirte, besarte Mi lengua pasarte Y vas a sentirte bien
Vamos a pasarla bien Tu no vez que estoy sufriendo Y viendo el tiempo pasar sin comerte
Empecemos en la playa Terminemos en la cama Trae la toalla porque te vas a mojar And flex, mami, youre tense Lay in my bed and prepare for sex
Hoy es noche de sexo Voy a devorarte, nena linda Hoy es noche de sexo Y voy a cumplir tus fantasas
Hoy es noche de sexo (Ayyy) Voy a devorarte, nena linda Hoy es noche de sexo Lo juro por Dios que esta noche sers ma
W, el sobreviviente Con Yandel Con Romeo, mami (Romeo, mami)
Nelly, yo Johny Theyre calling me the hit maker right now Nesty, no hay pa nadie Llego el dream team (Bananas)
El dream team (Yandeeel) Salte de la va Que por ah viene el tren
Boo (Frikiao!) Tra (Tell them about the name)
Boo (Hit maker) Tra (Hit maker, baby)
Boo (Unstoppable, baby) Tra Boo
Tra, oye, Romeo El do de la historia Zumba, Romeo, zumba No hay pa nadie
Esta bien ya No llores El do de la historia Con Romeo
Un junte pa la historiam Esto es de coleccin, hermano Boo (Boo)"
N.
|
24 Oktober 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
The Chaos
Dearest creature in creation Studying English pronunciation, I will teach you in my verse Sounds like corpse, corps, horse and worse I will keep you, Susy, busy, Make your head with heat grow dizzy. Tear in eye your dress youll tear, So shall I! Oh, hear my prayer, Pray, console your loving poet, Make my coat look new, dear, sew it! Just compare heart, beard and heard, Dies and diet, lord and word, Sword and sward, retain and Britain. (Mind the latter, how its written). Made has not the sound of bade, Say said, pay-paid, laid, but plaid. Now I surely will not plague you With such words as vague and ague, But be careful how you speak, Say break, steak, but bleak and streak. Previous, precious, fuchsia, via, Pipe, snipe, recipe and choir, Cloven, oven, how and low, Script, receipt, shoe, poem, toe. Hear me say, devoid of trickery: Daughter, laughter and Terpsichore, Typhoid, measles, topsails, aisles. Exiles, similes, reviles. Wholly, holly, signal, signing. Thames, examining, combining Scholar, vicar, and cigar, Solar, mica, war, and far. From "desire": desirable--admirable from "admire." Lumber, plumber, bier, but brier. Chatham, brougham, renown, but known. Knowledge, done, but gone and tone, One, anemone. Balmoral. Kitchen, lichen, laundry, laurel, Gertrude, German, wind, and mind. Scene, Melpomene, mankind, Tortoise, turquoise, chamois-leather, Reading, reading, heathen, heather. This phonetic labyrinth Gives moss, gross, brook, brooch, ninth, plinth. Billet does not end like ballet; Bouquet, wallet, mallet, chalet; Blood and flood are not like food, Nor is mould like should and would. Banquet is not nearly parquet, Which is said to rime with "darky." Viscous, Viscount, load, and broad. Toward, to forward, to reward. And your pronunciations O.K., When you say correctly: croquet. Rounded, wounded, grieve, and sieve, Friend and fiend, alive, and live, Liberty, library, heave, and heaven, Rachel, ache, moustache, eleven, We say hallowed, but allowed, People, leopard, towed, but vowed. Mark the difference, moreover, Between mover, plover, Dover, Leeches, breeches, wise, precise, Chalice, but police, and lice. Camel, constable, unstable, Principle, disciple, label, Petal, penal, and canal, Wait, surmise, plait, promise, pal. Suit, suite, ruin, circuit, conduit, Rime with "shirk it" and "beyond it." But it is not hard to tell, Why its pall, mall, but Pall Mall. Muscle, muscular, gaol, iron, Timber, climber, bullion, lion, Worm and storm, chaise, chaos, and chair, Senator, spectator, mayor, Ivy, privy, famous, clamour And enamour rime with hammer. Pussy, hussy, and possess, Desert, but dessert, address. Golf, wolf, countenance, lieutenants. Hoist, in lieu of flags, left pennants. River, rival, tomb, bomb, comb, Doll and roll and some and home. Stranger does not rime with anger. Neither does devour with clangour. Soul, but foul and gaunt but aunt. Font, front, wont, want, grand, and grant. Shoes, goes, does. Now first say: finger. And then: singer, ginger, linger, Real, zeal, mauve, gauze, and gauge, Marriage, foliage, mirage, age. Query does not rime with very, Nor does fury sound like bury. Dost, lost, post; and doth, cloth, loth; Job, Job; blossom, bosom, oath. Though the difference seems little, We say actual, but victual. Seat, sweat; chaste, caste.; Leigh, eight, height; Put, nut; granite, and unite. Reefer does not rime with deafer, Feoffer does, and zephyr, heifer. Dull, bull, Geoffrey, George, ate, late, Hint, pint, Senate, but sedate. Scenic, Arabic, Pacific, Science, conscience, scientific, Tour, but our and succour, four, Gas, alas, and Arkansas. Sea, idea, guinea, area, Psalm, Maria, but malaria, Youth, south, southern, cleanse and clean, Doctrine, turpentine, marine. Compare alien with Italian, Dandelion with battalion. Sally with ally, yea, ye, Eye, I, ay, aye, whey, key, quay. Say aver, but ever, fever. Neither, leisure, skein, receiver. Never guess--it is not safe: We say calves, valves, half, but Ralph. Heron, granary, canary, Crevice and device, and eyrie, Face but preface, but efface, Phlegm, phlegmatic, ass, glass, bass. Large, but target, gin, give, verging, Ought, out, joust, and scour, but scourging, Ear but earn, and wear and bear Do not rime with here, but ere. Seven is right, but so is even, Hyphen, roughen, nephew, Stephen, Monkey, donkey, clerk, and jerk, Asp, grasp, wasp, and cork and work. Pronunciation--think of psyche--! Is a paling, stout and spikey, Wont it make you lose your wits, Writing "groats" and saying "grits"? Its a dark abyss or tunnel, Strewn with stones, like rowlock, gunwale, Islington and Isle of Wight, Housewife, verdict, and indict! Dont you think so, reader, rather, Saying lather, bather, father? Finally: which rimes with "enough" Though, through, plough, cough, hough, or tough? Hiccough has the sound of "cup." My advice is--give it up!
- G. Nolst Trenite a.k.a. "Charivarius"
T.
Ps. långt inlägg med mycket ord
|
3 Oktober 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 2 kommentarer
|
|
|
|
Poem by Tumblr user "inkskinned"
my problem is my mamma raised me far too nice to ever wish death on somebody, regardless of how much they’d harmed me so instead i’m compiling a list of odd karmatic punishments for the assholes of my existence like i hope the girl who ruined my senior year of high school by bullying the hope out of my bones has a bad hair day on every first date. i hope the words she said behind my back tangle around her head so when people meet her for the first time they can see how unkind she really is. my mother and my father were talking in public and a policeman asked her if she wanted the ‘dirty hispanic’ to leave her alone and i really hope that policeman goes home to heat that never works properly and that the cold makes his bones ache, i hope the warmth of my daddy’s sun never kisses the sweaty temples of men who use their position of power as an excuse to be racist the man who hit me until i bled from the corners of my mouth and who kissed me no matter how much i asked him to stop better constantly get his dick stuck in his zipper and i hope a large rash develops because of it because maybe being in constant pain will make him learn some empathy i want the teacher who told my friend joe ‘you can’t be a boy just because you say so’ to spill overheated 99-cent coffee on her ironed skirt every other thursday, i hope it stains because her words never washed out of his ears either i hope the boy who broke my heart is doing well, because i’m doing well too, but i want the boy who broke my sister by promising forever when he really meant ‘just until you give me everything’ to get a tattoo with a misspelling just because i think it would be funny since he was so afraid of commitment the man who told my friend to kill herself, just get it over should wake up to a leak in his roof that has no particular origin and constantly drips onto his face no matter where he moves his pillow to because maybe then he’ll have some idea about drowning i hope the people who told my brother he couldn’t succeed solely based on his disability constantly hit their heads when getting into the car, i want them to blink back little black dots and wonder what they’ve ever done wrong to deserve this and then i want them to see my brother’s company on a full-page spread because he’s twenty-four and making more money than they ever did my math teacher told me most girls are stupid with numbers and i hope his wife is funneling large sums of his money into an offshore account without him noticing while my english teacher told me he didn’t expect much because i’m not a native speaker so i really hope in class one day he unknowingly passes out one of my poems and i hope if you’ve been hurt, your life has turned around. keep your head up, square your shoulders, trust that the universe will find some way to sort things out. hold on until your heart mends. regardless of what happens, know that happiness is the best revenge.
Jag vet att den verkar lång, men saken är den att den är värd att läsa. Det är någonting som verkligen är bra med den, även om jag inte kan säga exakt vad. Ogillar oftast när den är "bruten" sådär ju. Hur som haver så kanske ni förstar att jag älskar mer modern poesi och engelska dikter också, inte bara Fröding.
Keep it in mind and thank the Gods for me remembering a line so that I found it after "just" twenty minutes.
N.
|
5 September 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
September
Välkommen september, underbara lugn, istället för grillen,lagas mat i ugn. Arbete och aktiviteter tagit sin början, barnen är åter på dagis och skolan. Adjö sköna sommar för i år, vi ses igen till nästa vår. Promenader nu är inte besvärligt, när luften är hög och klar känns det härligt. Regnar det kan man stanna inne, eller gå ut för att lätta sitt sinne. Nu när skördetid är här, kan vi njuta av grönsaker, frukt och bär. Skogens fåglar är åter i trädgården, roligt att se dem var och en. Sommaren dröjer sig lite kvar, det gör inget, vi tycker den är rar.
Den fulaste dikten jag stött på på långe. Fantastiskt.
N.
|
1 September 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Idealism och realism
Nu är jag led vid tidens skism emellan jord och stjärnor. Vår idealism och realism de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus får namn av konst och fägring. En syn, som svävar skön och ljus i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.
N. PS: Så Fröding...
|
28 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
I ungdomen
Det glittrar så gnistrande vackert, i ån, det kvittrar så lustigt i furen. Här ligger jag lat som en bortskämd son i knät på min moder naturen. Det sjunger och doftar och lyser och ler från jorden och himlen och allt jag ser.
Det är, som om vinden ett budskap mig bär om lyckliga dagar, som randas, mitt blod är i oro, jag tror jag är kär — i vem? — ack i allt, som andas. Jag ville, att himlens och jordens allt låg tätt vid mitt hjärta i flickgestalt.
N.
|
26 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Jag samlade frimärken
Jag samlade frimärken Pappa gav mej ett halvt kilo Jag samlade inte frimärken mer.
N.
|
21 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
Månskensstycke
Jag är den som drar upp grammofonen, till andras smäktande vals och glor så förnärmat på månen med ingens arm om min hals.
Och månen flinar tillbaka. Och stjärnorna gråter en skvätt och tankarna söker en maka i drömmarnas törnrosbukett.
Och valsen stiger och faller, och paren virvlar förbi. Här står jag bak fullmånegaller och söker en valsmelodi.
Och stjärnorna gnistrar och väser, och rymden mörknar till natt. I trädgården spottar och fräser en marsgalen fullmånekatt.
Och blomkrukor slängs från balkongen. i skeendets tysta minut klagar en vals i salongen, fast skrivan nalkas sitt slut.
Mån skuggan darrar i brunnen. tårögt ler man i ljuset och skrattar med hela munnen fast många gråter i huset
Jag är den som drar upp grammofonen. en gång drog jag visst för vilt, och fjädern sprang av och mången felog mig länge och milt.
N. PS: Nej, jag är inte ensam och sorglig, men jag kan inte så månca dikter och jag gillade denna och de andra jag har passar inte till nu.
|
8 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Stjärnorna kvittar det lika
Man kan inte räkna dem alla sägner och sånt man hör... Det sägs att en stjärna ska falla var gång när en människa dör -
Lyhörd i nätternas kyla och vindarnas frusna musik hundarna hörde jag yla, som hundarna yla för lik,
änkorna hörde jag skrika och barnen snyfta för bröd - - Stjärnorna kvittar det lika om någon är född eller död. - Nils Ferlin
Eftersom det varit fattigt med dikter på senaste tiden och eftersom jag gillar den här lite grann.
N.
|
6 Augusti 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
lava och lamm
Hej hallå därute bakom pixlarna. Tänk att vår teknik gått så långt att detta skett. Tänk hur många som skulle dött utan den. Antagligen någon av du och jag.
Här sitter jag och provocerar folk på diverse communityn med mina radikala tankar om kunskap. Någon annanstans i världen sitter Patrik och Maya och gråter av lycka.
Ill be the Kleopaprika till din Caesarsallad.
The End. > applåder > ljud av bil som kör in i staket > ljud av alla skor som springer dit i gruset > eftertexter > bandet hackar > "died of dicaesar nothing can be proved"
N.
one could say this was una noche loca.
|
19 Juli 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
"Write drunk, edit sober."
- Ernest Hemingway
***
Eftersom jag inte vet något om denne herre tog jag mig friheten att googla.
Han föddes 1899 i Illinois, USA och var en amerikansk författare. Liksom många andra författare var han även journalist. Han bidrog i många krig. Ett exempel är WW1 då han var ambulansförare. Även hans journalistjobb gjorde att han fick uppleva krigen på nära håll. 1954 fick han Nobels litteraturpris. Genom åren samlade han på sig både fysiska som psykiska sjukdomar. År 1961 begick han självmord.
T.
PS. tycker alla borde kolla upp hur han såg ut som ung pga anledningar.
|
25 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
En vän...
En vän kan göra saker. En vän bör vara snäll. En vän ska spela tv-spel. Men en vän ska inte slå.
En vän har grejer. En vän tar grejer. En vän vill göra grejer. Men en vän vill inte bråka.
En vän ber till gud. En vän ger saker. En vän göra spela. Men en vän gör inte elakheter. En vän är cool.
Äkta poesi, funnen i datasalen, i jag haft uppsatt i mitt skåp halva nian. "En vän göra spela" är den bästa delen.
N.
|
14 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 1 kommentar
|
|
|
|
En kärleksvisa
Jag köpte min kärlek för pengar, för mig var ej annan att få, sjung vackert, I skorrande strängar, sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats, som dröm var den vacker att få, för den, som ur Eden förbannats, är Eden ett Eden ändå.
N.
|
9 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Strövtåg i hembygden
Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs. Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad, var mig hälsad! - Men var är min faders gård, det är tomt bakom lönnarnas rad. Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt, där den låg, ligger berghällen bar, men däröver går minnet med vinden svalt, och det minnet är allt som är kvar. Och det är som jag såge en gavel stå vit och ett fönster stå öppet däri, som piano det ljöd och en munter bit av en visa med käck melodi. Och det är som det vore min faders röst, när han ännu var lycklig och ung, innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst och hans levnad blev sorgsen och tung. Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned invid sjön för att höra hans tal om det gamla, som gått, medan tiden led, om det gamla i Alsterns dal. Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår, men så svagt som det blott vore drömt: "Det är kastat för vind sedan tjugo år, det är dött och begravet och glömt. Där du kära gestalter och syner minns, där står tomheten öde och kal, och min eviga vaggsång är allt som finns av det gamla i Alsterns dal." Och här är dungen, där göken gol, små tösor sprungo här med bara fötter och trasig kjol att plocka dungens bär, och här var det skugga och här var sol och här var det gott om nattviol, den dungen är mig kär, min barndom susar där. Här är stigen trängre, här är vildskog, här går sagans vallgång vild och lös, här är stenen kastad av ett bergtroll mot en kristmunk långt i hedenhös. Här är Vargens gård av ris och stenrös, här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk, här satt Ulva lilla, Vargens dotter, ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk. Här går vägen fram till Lyckolandet, den är lång och trång och stängd av snår, ingen knipslug mästerkatt i stövlor finns att visa oss, hur vägen går. Kung Liljekonvalje av dungen, kung Liljekonvalje är vit som snö, nu sörjer unga kungen prinsessan Liljekonvaljemö. Kung Liljekonvalje han sänker sitt sorgsna huvud så tungt och vekt, och silverhjälmen blänker i sommarskymningen blekt. Kring bårens spindelvävar från rökelsekaren med blomsterstoft en virak sakta svävar, all skogen är full av doft. Från björkens gungande krona, från vindens vaggande gröna hus små sorgevisor tona, all skogen är uppfylld av sus. Det susar ett bud genom dälden om kungssorg bland viskande blad, i skogens vida välden från liljekonvaljernas huvudstad.
|
4 Juni 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.
Vad är denna dikt? Vad vill den? Ska forska vidare. På återseende. N.
|
4 Maj 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|
|
Här haru
"hej här haru den här också här haru här haru här haru du blir gla när du får den gla när du får den
tänk på frankrike han är så fin han med hår som en vind och ögon som är vackra ögon som är vackra hår som en vind hur nu det är typ som lent och så
hej här haru den här också här haru här haru här haru du blir gla när du får den gla när du får den"
Detta, kära läsare, är en dikt min kära vän N skrev 2013-05-18. Den kom i samband med dokumentet om Frankrike (damn, we shouldve written about Spain) som jag hittade... för att jag letade efter det. Jag tycker i alla fall att dikten är väldigt vacker och då tänkte jag: "varför ska världen gå miste om något så fint som detta?" Så här har ni, Världen, N:s dikt!
Stolt vän och diktmottagare T.
Ps. det är exakt ett år sedan jag skaffade min nuvarande mobil!!!
|
30 April 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 4 kommentarer
|
|
|
|
"Aa, just det, HIV kan ju inte simma!"
- en i klassen under redovisning inför klass (och lärare som helt gett upp hoppet om nämnd klass)
|
23 April 2014
| Länk
| Visdom och poesi
| 0 kommentar
|
|
|