Nu har vi äntligen kommit till den otroligt spännande finalen av eventet som vi alla följt spänt under månaden. Alla nomineringar kan ni finna under arkiv > april.
Vinnare av årets artist är Shakira! För att hon är drottning av den spansktalande världen och den övriga. Hips don't lie, så att säga.
Vinnare av årets musikgrupp är El Canto Del Loco! Trots uppbrottet rockar dessa galna sångare fortfarande.
Vinnare av årets man är Rodrigo Guirao Díaz! För ett ansikte som är guld och gröna skogar. Han är från Argentina.
Vinnare av årets kvinna är Shakira! Shakira Shakira, som man säger i Tyskland. Med bravur har hon stormat världen med sitt goda hjärta och intelligenta huvud.
Vinnare av årets film är Den där isländska filmen med någon som drunknade i 7000 år! Mycket gripande historia med välutvecklade och intressanta karaktärer. Mörk och mustig som en perfekt äppelvinäger! Sevärd och förglömlig!
Vinnare av årets album är Ultramar – El Pescao! För låtar som låter exakt likadant (ljusgrönt). Soundtrack till livets ord.
Vinnare av årets youtuber är TheMacke89! Hej och välkommen till den här vinsten. Underhållning, undervisning, underbart!
Vinnare av årets författare är D och R (Den rosa kaninen)! För en rar och nyskapande skildring av hur fort livet kan vända.
Vinnare av årets land är Island! För het lava och svalkande slätter. För vacker natur och svagt inavlad befolkning. För ett vackert språk och vikingakultur. Island är vår klara vinnare!
Vinnare av årets hår är Edin, Shakira, David Bisbal och Äntligen hemma-Karin! Regler är för losers alla här är vinnare! För hår som inte lämnar någon oberörd.
Vinnare av årets gud är Hel! Helvete va bra hon e! Det bästa är att Hel är halv.
Vinnare av årets karaktär är Kiosk-snubben! För en lysande litterär antagonist, kiosk-snubben är vår vinnare! Han är och förblir vår favoritsnubbe. Snubb-snubb, gubb-gubb.
Vinnare av årets OTP är T/N! För själar vars öden är sammanflätade. För kärlek starkare än blå violer och röda rosor. För vänskap och respekt, omtanke, trygghet och ansvar!
Vinnare av årets nattsamtal är Semihemidemi! För intellektuellt bidrag till matematiken, språket och släktforskning. Se upp Pythagoras, här kommer vi!
BONUS!
Vinnare av årets onödigaste händelse är Peppcon 2014! För händelselöst dyrt event som mest resulterade i bistra miner och tunnare plånböcker.
Vinnare av årets Craycrayhej-fan är Aslan! Because he, our friend, the lion from south east, is our king – our lion king. Thank you for your good spirit and good fun personality. We love you and we cherish you like a cherry.
Tack för att ni har följt oss denna månad och detta år, vi hoppas på många fler månader och år tillsammans med er.
Valborg är Uppsalas nationaldag, vilket bevisas i att vi uppsalingar är de enda i Sverige som fortfarande har ledigt på sista april och att folk vallfärdar till denna studentstad som är craycrayhejs hemstad (om vi ens har en, vi är lantisar) för att festa och skräpa ned. Här kommer lite fakta om valborgen i Uppsala! (Förra året var det vår lilla bys traditioner jag berättade om!)
Den 28 april börjar firandet med det som kallas "skvalborg". Det är för mig osäkert vad som egentligen händer, men jag tänker anta att det handlar om att det ska skvala och att det då är alkohol som skvalar. Denna fyndigt benämnda dag följs av 29 april och den lika fyndigt benämnda "kvalborg". Under kvalborg infaller grillfester, lekar och liknande aktiviteter under dagen, sedan är det partay på studentnationerna tills långt efter Bolibompa slutat.
På sista april, 30 april, kungens födelsedag, valborgsmässoaftonen, börjar firandet tidigt på morgonen. Champangefrukostar i parker (Ekonomikumparken är en känd sådan) följs av forsränning i Fyrisån för studenter som byggt flottar (vilken jag sett bland andra gånger 2013). Sedan sker enligt min källa massa diffusa saker, men de flesta med resurser ser som i övriga landet på brinnande högar av ris när mörkret fallit, som för att hälsa värmen välkommen med EXTREM VÄRME.
Under dagen efter valborg, "finalborg", håller många studentnationer en majmiddag som bevistas av de tappraste studenterna som inte fått nog efter 30-40 timmars konstant festande.
Källa: Wikipedia
Detta är alltså mest studenternas firande, de flesta andra av oss är inte så jättehypade. Det är lite brända mandlar som säljs på gatorna, gator är avspärrade och massor av folk är överfuckingallt. Det rör inte oss andra, riktiga uppsalingar dvs. icke-studenter så mycket, vi är egentligen ganska normala.
Idag, kära läsare, tänkte jag ge er en liten inblick i T och N:s liv. Det är bra att föra dokumentationer av dagar som dessa.
Dagen inleddes med skriftliga NP-delen av engelska. Vi båda klagade på samhällets normer och vita cis män. Ingen av oss är säkra på om vi verkligen utförde uppgiften som det var tänkt. Hur som helst var den jobbigaste biten att hålla koll på hur många ord man skrivit.
Under dagen var jag mycket trött och hade ont i huvudet, något som resulterade i att jag inte var så delaktig i samtal men det gör inte så mycket då alla ändå bara pratar om valborg. Denna huvudvärk försvann dock i och med att jag kom ut lite. N och jag styrde då våra steg mot stadens kärna där vi genomförde vår ganska rutinmässiga shoppingrunda; börja med H&M, avsluta med H&M och däremellan kommer förstås glass. I slutet av vår fyra timmar långa tur var vi mycket trötta och tillbringade därför en stund på H&M:s golv, halvt gömda bland långa kläder.
Vad vi köpte: - Tröja (N) - Kappa (T, N kan låna)* - T-shirt (T) *Efter mycket vägande av för och nackdelar och annat slags velande fram och tillbaka bestämde vi oss för att köpa dödsätarkappan eftersom den var på rea och hade dramatisk effekt x104. Det som tillslut gjorde att vi köpte den var någon tjej som tog den, varpå mina tävlingsinstinkter (förmodligen inte rätt instinkt jag syftar på) tog över. Vi letade upp henne och väntade tills hon lämnade ifrån sig kappan, då tog vi den och betalade. Shopping med T och N går vilt till.
Andra grejer vi vill ha/funderar på - Solglasögon (det verkar tyvärr vara ett väldigt svårt uppdrag i vårt fall) - Keps (T) - Hipster typ-jeansjacka som ser väldigt pojkvännig ut (N, T kan låna) - Klocka (osäker på om denna kommer ske) - Flower crowns (finns överallt men Glitter!!, eller vad affären heter)
1. El Perdón: Enriques röst?? Rytmen, beatet??? Nice musik för alla tillfällen, lagom swag. En låt som påminner om alla hjärtans dag och som definitivt kommer skrika 2015 om något/några år.
2. Mi Nuevo Vicio: Mysig början, men ganska tråkig. Har alla vanliga basic spanska verb, så som "bailar". Den hamnar i Musica y Baile-listan.
3. Lean On: Jo, den är visst trea här också. Gillar också hennes röst, brukar lyssna på den på bussen hem från skolan. Har en del bra saker men konstiga modern DJ-effekter och sånt.
4. Love Me Like You Do: Snälla släpp den här låten någon gång! Skön att ha som bakgrundsljud ibland men absolut ingen låt att verkligen /lyssna/ på. Suck.
5. Cheerleader: Även den här är historia för mig. Den är lite obehaglig att lyssna på för ljudet hoppar konstigt mellan hörlurarna och den är övergripande tråkig och meh. Kan dock föreställa mig att den kan vara trevlig att spela högt i högtalarna en sommarkväll. Sån där låt som kräver rätt känsla.
T (som väntar spänt på att Sofia Reyes nya låt ska hamna på spotify).
Måndag: Förberedde rollspel på engelskan. DNA-lab på NK:n, rolig gel och läskiga färger.
Tisdag: Svenska nationella läsförståelse. "Vad handlade texten om?" följt av fyra väldigt passande svar. Usch, jobbigt, tråkigt, det gick säkert okej. Såg Superhjältarna på spanskan. Åt hos mormor.
Onsdag: Fick reda på att L finns med på Google maps-bilder från 2011 + visade var jag bor ("Där bor jag och där *pekar på buset bredvid* bor min granne". Smart.). Tillbringade lunchrasten ute på gräset. Hade extramatte - förstod inget.
Torsdag: Nationella i svenska skriftliga. Jag skrev om konsumtionssamhället och kände mig väldigt sammig, typ sammy från Supernatural. N följde mig till bussen, åkte hem. Skulle egentligen gått på teater på kvällen (och haft simning på idrotten).
Fredag: Stannade hemma från skolan. Skulle egentligen deltagit i rollspelet på engelskan. Vad gjorde jag ens? Åt kinamat. Mixade smoothie/juice på ett väldigt DIY:igt vis.
Lördag: Teater med de vanliga gänget. Basic nattsamtal med N. Började skriva på gammal grej inspirerad av dröm.
Söndag: Skrivit lite, dammsugit, gjort rent kaninbur, lyssnat på gammal musik. Planerat med N.
Vi har precis passerat 60 000 besökare. Dessa 60 000 besök är absolut enskilda individer. För ett år sedan exakt hade vi precis passerat 100 besök.
I skrivande stund håller jag på och tittar på Jamie Oliver som besöker Spanien och äter spansk mat. Vår spansklärare X är i mina tankar. Jag är väldigt hungrig på tacosrester vi har i kylen och jag har sett Merlin. Det var det sista avsnittet och jag är lite uppfuckad i huvudet. Gillade inte hur det slutade alls, det var elakt.
Veckan som kommer: Mån: Idrott Tis: PM:t in, speciallärare Onsdag: Nationellt prov i engelska, vi ska gå på stan
Övrigt: - PM måste in (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) - 2 NK uppgifter - MÄK-uppgiften vore väl bra att få in - matte också, men haha - idrott lär göras någon gång - valborg
Vi ska också försöka ha det lite mysigt och gå på en dejt, T och jag. Stay tuned!
Goddag bloggen! This is what happened last week on Glee:
Måndag: Missade Spanskan. Var på nåt besök på sam där vi var på halloween, vill gå dit igen. Fin dag. Nationella i engelska muntliga, gick okej.
Tisdag: Nationella i svenska läsförståelse. Gick helt okej, tror jag?
Onsdag: Missade lite av NK:n? Men gjorde min labb klar i alla fall Såg Barnhemmet på spanskan, och den var ganska bra tror jag.
Torsdag: J var hemma från skolan Nationella i svenska skriftliga, gick okej tror jag, avslutade återigen med "Tack för mig". Träffade T och gick med henne till bussen. Såg Pianisten i skolan, vilken var rätt bra?
Fredag: Tandläkaren på morgonen (har därför så ont i munnen), åkte till Västerås med F för att träffa T och annan J än vanliga J.
Lördag: Sov hos P i Västerås och kom hem. Åt tacos.
Söndag: Väntar på att Merlin börjar på 6:an och jag får se Morgana. Planerar att fota och kanske städa och plugga.
1. See You Again: Nah, inte så bra egentligen tycker jag. Mest typ basic halvrapplåt. Låter lite 2008 möter 2015. Det är ju Wiz Khalifa så då blir det väl så. Men ganska mys i guess. Har den på min vårlista, yep.
2. Stole the Show: Gillar Kygo rätt bra. Natt i bil-musik som alltid. Trevlig. Nice sång och lyrics och det andra med. Den är ganska bra.
3. Lean On: Har inte lyssnat mycket på denna. Gillar hennes röst dock, om hon inte sjöng så jobbigt Gillar bakljudet lite. Även om det är en typisk topp tre:a förtjänar den inte att vara här, den känns lite tråkig. Dock nice och chill.
4. Ingen annan rör mig som du: Norlie & KKV. Typisk Norlie & KKV. Kärlek. Men alltså lite svår att orka med?
5. Are You with Me: Har aldrig hör förrän nu. Verkar lite lugn, lite nice feeling. Hör "mexican sky" och i Mexiko talar man spanska, så låten får 10/10. Tar inte till min lista.
Thats right, fellow craycrayhejare, idag blir denna vackra (och otroligt filosofiska och intellektuella) nogg-blogg ett helt år. 365 dagar har gått sedan två personer vi alla känner som T och N satt i T:s säng och funderade över om en gammal vän möjligtvis hade en blogg fortfarande. Efter lite sökande snubblade de över denna vackra hemsida och plötsligt satt de där med en egen blogg vid namn Craycrayhej. Inte hade de sett fysikfilmen, inte, men nog är de glada att de inte gjorde det.
Hur som helst var det tydligen påsk runt den här tiden förra året och den här dagen var egentligen en måndag. Tänk var tid och kalendrar kan vara konstiga!
Jag vet att ni alla väntar spänt på upplösningen av det otroligt spännande och intressanta event som vi kallar Craycrayhej Awards, men jag tror dessvärre det får vänta. N och jag har inte hunnit träffats och jag är rutten potatismos i huvudet just nu. Det betyder alltså att finalen får vänta några dagar. Vi beklagar såklart detta (tårar rinner och näsdukar täcker golvet), men satsar istället på att göra det så bra vi kan senare i veckan (/livet).
Gattis grattis grattis, säger vi i alla fall till bloggen och hoppas att alla har en fortsatt trevlig kväll.
Aprilvädret har levt om idag. Ena stunden långa regndroppar/hagel/snö - ingen förstod riktigt vad det var - andra stunden strålande sol. Vårblommorna har sprungit upp ur marken och lyser i blått och gult. Typ Sveriges flagga. Typ sverigedemokrater.
Framför oss har vi en ganska chill skolvecka med nice tider. På torsdag är det dock prov i B-språk, men det är skolverkets prov och därför inte direkt något man kan plugga till. Grammatik och ordförråd kan ju i och för sig alltid förbättras och finslipas, men vi får se vad man kan tänkas känna för när tiden är kommen. Att plugga eller icke plugga? Det är frågan, det.
Dagens lunchrast spenderades i alla fall (för mina vänner) med gräddkrig. Svarta trendiga sopsäckar över kläderna och en minst lika trendig i-slutet-av-kassan-genomskinlig-liten-plastpåse på huvudet. Skydden hjälpte sådär. På hemvägen sedan följde jag L till något shady teknikställe där hon lämnade in sin mobil och sedan tog vi bussen till våra respektive hem. Jag åkte även buss nummer nio, vilket jag inte tror jag gjort förut så det var en ny upplevelse på sitt sätt.
Idag är det som sagt måndag och det är förmodligen Kärlek och svek på tvåan. Taggar!
T.
Ps. Aslan is kind of back or something? Log on to your twitter, you nerd lion!
i carry your heart with me(i carry it in my heart) - E. E. Cummings
i carry your heart with me(i carry it in my heart)i am never without it(anywhere i go you go, my dear;and whatever is done by only me is your doing,my darling) i fear no fate(for you are my fate,my sweet)i want no world(for beautiful you are my world,my true) and its you are whatever a moon has always meant and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows (here is the root of the root and the bud of the bud and the sky of the sky of a tree called life;which grows higher than soul can hope or mind can hide) and this is the wonder thats keeping the stars apart
Just nu ligger jag i min säng och ignorerar högen av mattegrejer som ligger vid mina fötter. Jag har nämligen matteprov imorgon (på mer eller mindre hela boken) och borde verkligen plugga men det är ingen idé. Det får gå som det går. Carpe diem!
Idag hade jag två lektioner; spanska och nationella prov i svenska muntligt. Halva klassen höll sina tal på förmiddagen och andra halvan på förmiddagen. Jag tillhörde den sistnämnda vilket betyder att jag slutade vid halv ett. Nice. Mitt framförande gick hur som helst bra även om jag var ganska nervös innan. Jag fick till och med publiken att skratta lite, och tydligen gillade de min powerpoint som såg ut som en tolvårings verk. Jag hade bland annat ritat en fin bild i paint så jag är stolt.
Igår kväll var det premiär för årets säsong av Sveriges yngsta mästerkock (#SYM) för er som på något vis missat det. Jag kan inte direkt påstå att jag fastnade för någon unge, men det var en som var väldigt stolt över att vara smålänning. Han var ganska skoj.
Imorgon är det fredag och då har jag återigen bara två lektioner; matteprov och engelska. Jag tror jag äter i skolan och sedan kanske jag gör något med kompisar. På kvällen ska jag i alla fall på teater. En vän sa att den var bra, så vi får se hur rätt hon hade.
• Mer craycrayhej-awards • Någonting om Sveriges Yngsta Mästerkock imorgon • Någonting om min träff med vänner på torsdag • Genomgång av veckan på söndag
Det öde landet - aka den svenska översättningen på dikternas sagan om ringen
DE DÖDAS BEGRAVNING
April är grymmast av månaderna - driver syrener fram ur de döda markerna, blandar begär och minne, kittlar dova rötter med vårregn. Vintern höll oss varma, svepte jorden i glömska och snö, gömde en droppe liv i torra lökar. Sommarn föll över oss, kom över Starnbergersee i en regnskur; vi hejdade oss i loggian, gick ut i solen och promenerade till Hofgarten, och drack kaffe, och pratade en timme. Bin gar keine Russin, stamm aus Litauen, echt deutsch. Och när vi var små och var på besök hos ärkehertigen (min kusin), tog han mig med sig ut och åkte källke, och jag blev så rädd. Då sade han: Marie, Marie, håll dig fast. Och så bar det av. I fjällen, där kan man känna sig fri. Jag läser till långt inpå natten och reser till södern om vintern.
Vad kan slå rot, och vilka grenar växer ur grus och bråte? Du människobarn, vad vill du svara eller gissa-allt du känner är bilder, splittrade under solens tyngd, där döda träd ej skänker någon skugga, syrsan ingen lättnad och torra stenen inget sorl av vatten. Blott här, här finns det skugga under den röda klippan, (kom hit i skuggan av den röda klippan), så skall jag visa dig något annat än skuggan, som kliver bakom dig om morgonen, och skuggar. som växer för att möta dig om kvallen; jag skall visa dig ångest i en handfull stoft.
Frisch weht der Wind der Heimat zu, mein Irisch Kind, wo weilest du?
"I våras gav du mig hyacinter, hyacintflickan kallades jag." Men när vi gick hem, sent, från hyacintträdgårn, du med famnen full, med håret vått, då kunde jag inte tala, och synen svek mig, jag var varken levande eller död, och jag förnam intet, men såg in i Ijusets hjärta, i tystnaden.
Öd und leer das Meer.
Madame Sosostris, berömd clairvoyante, hade svår snuva, icke desto mindre är hon känd som Europas visaste kvinna med kortlek i handen. Här, sade hon, är ert kort, den drunknade feniciske seglaren, (hans ögon äro pärlor nu. Se!) Här är belladonna, härskarinna över klipporna, härskarinna över situationer. Här är mannen med tre stavar och här är Hjulet, och här är den enögde köpmannen, och detta kortet, som är blankt, är något han bär på ryggen som jag inte får lov att se. Jag hittar inte den Hängde. Akta er för döden genom vatten. Jag ser en mängd människor som går runt i ring. Tack så mycket. Träffar ni lilla mrs Equitone, så hälsa henne, att jag lämnar horoskopet själv: man måste vara så försiktig nuförtiden.
Overkliga stad, under en vintergrynings bruna dimma flöt mängden fram över London Bridge, många många, vem kunde trott att döden gjort till stoft så många. De suckade till ibland, och alla höll blicken fäst på marken framför fötterna. Flöt uppför backen, ner King William Street dit, där Saint Mary Woolnoth mätte tiden med en död klang i sista nioslaget. Där såg jag en bekant och ropade: "Stetson ! Du som var med mig, när vi stred vid Mylae ! Det liket du planterade i fjol i trädgårn, vill det slå rot? Och blir det blom i år? Har kanske vårens frostnatt skadat brodden? Håll bara hunden borta, mänskans vän, att ej han krafsar honom upp igen! Du ! hypocrite lecteur ! -mon semblable-mon frère!"
II. ETT PARTI SCHACK
Den stol hon satt i lik en gyllne tron på marmorn sken, där spegeln, hängande i hållare med vindruvsklasar skurna, bak vilka stod en kupidon på lur (en annan gömde ansiktet i vingen), mångdubblade sjuarmad stakes lågor och lät dess Ijus av bordet återkastas, där hennes smycken glänste det till mötes, framvällande ur atlasklädda skrin; ur kärl av elfenben och färgat glas flöt ifrån konstrikt sammansatt parfym, från salvor, vatten, puder, skilda ångor, som dränkte sinnena i vällukt; förda av fläktarna från fönstret steg de, närande utdragna lågor, tumlande i moln upp mot plafondens fält, så mönstret böljade. Sjödränkta stockar, kopparmättade brann grönt och guldrött, slutna i färgrik sten, där en porfyrdelfin sam i det dystra skenet.
Som om ett fönster vette mot en skogsäng, såg man på åldrig spisel Philomela förvandlas, av den grymme kungen så hjärtlöst kränkt; då fyllde näktergalen vildmarken med sin okränkbara röst och ropar än, och än förföljer världen, "Jug jug" för smutsiga öron. Och andra tidernas murknade stubbar stod tecknade pa väggen; stirrande gestalter lutade sig ut och höll rummet sänkt i tystnad. Steg tassade i trappan. Under eldskenet, Under borsten spreds hennes hår i gnistrande punkter, glödde till ord, låg sen förbittrat stilla.
"Jag är nervös ikväll. Å, stanna kvar. Tala med mig. Du talar aldrig. Tala. Vad tänker du? Vad tänker du på? Vad? Jag vet ju aldrig vad du tänker. Tänk." Jag tänker, att vi är i råttgången, där de döda miste sina knotor. "Vad är det där för Ijud?" Vind under dörren. "Vad är det nu för Ijud då? Vad gör vinden?" Ingenting, åter ingenting. "Vet du ingenting? Ser du ingenting? Minns du ingenting?" Jag minns Hans ögon äro pärlor nu.
"Lever du eller inte? Har du inget i huvudet?" Bara la la la la, jazz på Shakespehere, å så elegant och intelligent "Vad ska jag göra nu? Vad ska jag göra? Jag springer ut som jag är och går på gatan så här, med utslaget hår. Vad ska vi göra i morgon? Vad ska vi någonsin göra?" Varmt vatten klockan tio. Och om det regnar, en täckt bil klockan fyra. Och vi ska spela ett parti schack, trycka händerna mot ögon som inte kan slutas och vänta att det skall knacka på dörren.
När Lils man var på väg från fronten, då sa jag- jag sjöng ut som det var och sa till henne, jag, DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI Nu när Albert kommer hem, så ta och snygga opp dig. Han frågar dig säkert, vad du har gjort med pengarna han gav dig för du skulle skaffa dig tänder. Det gjorde han, jag var med. Ta ut dom du allihop och sätt in en stilig gom, så sa han, jag tart på min ed, för jag orkar inte se på dig, ja inte jag heller, sa jag, och tänk på stackars Albert, han har vart vid fronten i fyra år och behöver allt ha lite roligt, och får han det inte med dig, så finns det väl andra. Finns det, sa hon. Jo lita på det, sa jag. Då vet jag var de finns då, sa hon och såg mig rakt i synen.
DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI Slår det inte an, så skyll dig själv, sa jag, andra kan hålla sig framme, fast du.inte kan. Men smiter Albert, så kom ihåg vad jag sa. Du borde väl skämmas, sa jag, att se ut som en käring. (Och då är hon trettiett.) Jag rår inte fört, sa hon och blev lång i synen, det är de där pillerna jag åt för att ta bort det, sa hon. (Hon har redan haft fem och höll på att stryka med av den minsta.) Aptekarn sa att det inte var farligt, men jag blev aldrig människa sen. En sån idiot du är, sa jag. Om Albert inte kan låta bli dig, så går det ju så, sa jag, vad gifter man sig för, om man inte vill ha barn? DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI Den söndan då Albert kom hem, då hade de nykokt skinka och bad mig på middag nu när de åt den varm- DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI DET ÄR STÄNGNINGSDAGS NU SLÄCKER VI God natt, Bill. God natt, Lou. God natt, May. God natt. Tjänare. God natt. God natt. God natt, mina damer. God natt, sköna damer. God natt, god natt.
III. ELDPREDIKAN
Brustet är flodens tält: de sista lövens fingrar griper och sjunker i den våta banken. Vinden strövar genom det bruna landet, ohörd. Nymferna är borta. Sweet Thames, run softly, till I end my song. Nu vaggar floden inga tombuteljer, smörgåspapper, silkesnäsdukar, pappkartonger, cigarrettstumpar och andra vittnesbörd om sommarnätter. Nymferna är borta. Likaså deras vänner, dagdrivarna, söner till citydirek- törer; borta, utan att lämna sin adress. Vid Genevesjöns vatten, där satt jag och grät... Sweet Thames, run softly till I end my song, rinn sakta, vackra Thames, min visa blir ej högljudd eller lång. Men bakom ryggen hör jag i den kalla blåstens vin skrammel av knotor och ett kluckande förvridet grin.
En råtta kröp försiktigt genom krattet, den klibbiga buken släpade över banken, medan jag fiskade i kanalens grums en vinterkväll, i skydd av stadens gasverk, och grubblade på konungen min broders skeppsbrott och, före honom, konungen min faders död. På fuktiga marken nakna vita kroppar och undanslängda ben på ett lågt litet vindskontor, störda bara av råttor från år till år.
Men bakom ryggen hör jag tid efter annan Ljudet av horn och bilar, som skall bära Sweeney till mrs Porter, då vårens tid är nära. O the moon shone bright on mrs Porter and on her daughter they wash their feet in soda water Et O ces voix denfants, chantant dans la coupole !
Twit twit twit jug jug jug jug jug jug så hjärtlöst kränkt. Tereu.
Overkliga stad under en vintermorgons bruna dimma kom mr Eugenides, köpman från Smyrna, orakad och med fickan full av korinter, cif London: dokument a vista, på demotisk franska bjöd han mig på lunch på Cannon Street Hotel och vidare på weekend på Metropol.
I den violblå timmen, då rygg och ögon Lyfts från arbetsbordet, då människomotorn väntar, likt en bil, som flämtar och väntar, kan jag, Tiresias, fast blind, flämtande mellan två liv en gammal man med skrumpna kvinnobröst - kan se i den violblå timmen, kvällens timme, som sträcker sig hemåt och leder seglaren hem från havet, maskinskriverskan hem till tedags- sätter undan frukostdisken, tänder kaminen, och dukar upp konserver i burk. Solens sista strålar snuddar, vid hennes combinations, som fladdrar på tork genom fönstret. På divanen (säng om natten) ligger en hög med strumpor, tofflor, tröjor och korsetter.
Jag, Tiresias, en gammal man med skrumpna spenar, åsåg scenen och förutsade resten- jag väntade den gäst som skulle komma. Nu är han kommen, en ung man med finnar, en liten kontorist med säkra blickar, en enkel man, klädd i sin självmedvetenhet som Bradfordmillionären i hög hatt. Han räknar ut, att nu är stunden läglig, strax efter maten, tråkighet och trötthet. Han tränger på med smekningar, och hon avisar inte, fast hon ej begär dem. Röd och beslutsam går han då till angrepp; trevande händer möter inget motstånd; hans fåfänga behöver inget svar, likgiltighet tar han för välkomsthälsning. (Och jag, Tiresias, led allt i förväg, som skedde på divanen eller sängen; jag som har suttit invid Tebes murar och vandrat djupast i de dödas rike.) Han ger till sist beskyddande en kyss och tar sig ner för trappan, som är mörk...
Hon ser i spegeln, där hon går och vankar, och märker knappt att älskaren är borta; en halvtänkt tanke slipper genom hjärnan: "Så var det gjort: bra skönt att det är över." När ljuva kvinnan snärjs i dårskaps garn och åter vankar genom rummet, ensam, slätar hon håret automatiskt, går till grammofonen, sätter på en skiva. "Musiken smög sig på mig över vattnen" och längs Strand och längs Queen Victoria Street. O stad, du stad, jag hör ibland från någon krog i Lower Thames Street det mjuka darret från en mandolin och prat och slammer inifrån, när fiskarna har middagsrast: där murarna i Magnus Martyr sprider en oförklarlig glans av joniskt vitt och guld.
Floden svettas bensin och tjära pråmarna driver med ebb och flod röda segel breda svänger i lä på tung bom. Pråmarna gungar ved som driver neråt Greenwich ut bortom Isle of Dogs. Weialala leia wallala leialala.
Elisabet och Leicester plaskande årslag stävens form var en gyllne mussla rött och guld det muntra svallet sköljde mot stränderna sydvästlig vind bar med strömmen klockringning vita torn. Weialala leia wallala leialala.
"Spårvagnar och dammiga träd. Highbury gav mig livet. Richmond och Kew tog det. Vid Richmond lyfte jag mina knän utsträckt på botten av en smal kanot."
"Mina fötter är i Moorgate, och mitt hjärta under mina fötter. När det var hänt, grät han. Han lovade börja på nytt. Jag sade ingenting. Vad var det att bli ond för?"
"På Margate Sands. Jag har ingenting att knyta till ingenting. Spruckna naglar på smutsiga händer. De mina är anspråkslöst folk, som väntar sig ingenting." la la.
Så kom jag till Kartago
i lågor, i lågor, i lågor, i lågor. O, Herre du rycker mig ut o, Herre du rycker
i lågor.
IV. DÖDEN GENOM VATTEN
Phlebas feniciern, död sedan fjorton dar, glömde måsarnas skrik, och havets tunga dyning, och vinst och förlust. En djuphavsström sög viskande köttet av hans ben. När han steg och sjönk, levde han om igen sin mogna ålder och ungdom, tills han drogs in i virveln. Hedning eller jude, du som vrider ratten och vänder dig mot vinden, minns Phlebas, som en gång var högrest och vacker som du.
V. VAD ÅSKAN SADE
Efter rött fackelsken på svettiga drag efter den frusna tystnaden i örtagårdarna och efter dödskamp ibland klipporna allt skrik all gråt fängelse och palats och genljud av våråska över berg långt bort är han som levde död och vi som levde håller på att dö med lite tålamod.
Här finns inget vatten men bara sten sten och inget vatten och den sandiga vägen vägen som slingrar högt ibland bergen som är berg av sten utan vatten om bara det fanns vatten då stannade vi och drack bland sten kan man inte stanna eller tänka svetten torr och fötterna i sanden om bara det fanns vatten bland stenen död bergsmun frätta tänder kan inte spotta här kan man varken ligga stå eller sitta inte ens stillhet finns bland bergen torr ofruktbar åska bara utan regn sura röda ansikten grinar och morrar ur dörrn till spruckna lerhus om det fanns vatten och inte sten om det fanns sten och vatten också och vatten en källa en källsjö i stenen om det bara fanns sorl av vatten inte cikadan och torrt gräs som sjunger utan sorl av vatten över sten där eremittrasten sjunger i tallarna dripp dropp, dripp dropp, dropp dropp dropp men det finns inget vatten.
Vem är den tredje som går bredvid dig hela tiden? Räknar jag, är det bara du och jag tillsammans men när jag ser upp längs den vita vägen är det alltid en till som går bredvid dig glider fram i en brun kåpa med huva jag vet inte om det är man eller kvinna -men vem är det på din andra sida?
Vad är det för ljud högt uppe i luften mummel av mödrars klagan vad är det för horder med huvudet täckt som svärmar över ändlösa fält och snavar i sprucken jord som överallt gränsar mot flat horisont vad är det för stad över bergen störtar och formas om och brister i luftens lila torn som faller Jerusalem, Aten, Alexandria, Wien, London overkliga.
En kvinna grep sitt långa svarta hår och sträckte det och gned fram viskande musik ur strängarna och i det violetta ljuset pep fladdermöss med barnansikten, flaxade och kröp utför en svartnad vägg med huvut före och ner ur luften hängde torn klämtande minnesklockor vilka mätte tiden och sång av röster ur cisterner tomma och ur torra brunnar.
I den förfallna hålan här bland bergen i det matta månljuset, sjunger gräset över störtade gravar, kring kapellet här finns ett tomt kapell, där bara vinden bor. Dörrarna glappar, det har inga fönster, torra ben gör ingen för när. En tupp stod ensam på takåsen kikeriki, kikeriki i skenet från en blixt. Så en fuktig vindstöt, den kom med regn.
Ganga stod lågt och lövet slokade och väntade på regn. De svarta molnen skockades fjärran över Himavant. Djungeln kröp samman och krökte sig i tystnad. Då talte åskan DA Datta: vad har vi givit? Min vän, det förfärande vågspelet av ett ögonblicks hängivelse medan blodet drev mitt hjärta och som en tidsålder av klokhet aldrig kan återkalla genom detta, ensamt genom detta, var vi till vilket aldrig skall hittas i vår dödsruna eller i minnen som draperas av en välgörande spindel eller under sigill som bryts av en mager advokat i vår tomma våning. DA Dayadhvam: jag har hört hur nyckeln vreds om i låset en gång och bara en gång vi tänker på nyckeln, var och en i sitt fängelse och när vi tänker på nyckeln befäster vi var sitt fängelse blott när det skymmer ger luftiga genklanger liv för ett ögonblick åt en bruten Coriolanus DA Damyata: båten svarade glatt handen skicklig vid segel och åra havet låg lugnt, ditt hjärta skulle ha svarat glatt, om någon kallat, dess slag skulle lytt styrande händer. Jag satt på stranden och fiskade, med den torra slätten bakom mig lyckas jag åtminstone få ordning i mitt land? London Bridge is falling down falling down falling down Poi sascose nel foco che gli affina Quando fiam ceu chelidon - O, svala svala Le Prince dAquitaine à la tour abolie med dessa spillror stöttar jag mina ruiner Why then Ile fit you. Hieronymos mad againe. Datta. Dayadhvam. Damyata. Shantih. Shantih. Shantih.
"The Waste Land" aka the longest shit Ive ever seen and want Nicky Minaj to rap
I. THE BURIAL OF THE DEAD
APRIL is the cruellest month, breeding Lilacs out of the dead land, mixing Memory and desire, stirring Dull roots with spring rain. Winter kept us warm, covering 5 Earth in forgetful snow, feeding A little life with dried tubers. Summer surprised us, coming over the Starnbergersee With a shower of rain; we stopped in the colonnade, And went on in sunlight, into the Hofgarten, 10 And drank coffee, and talked for an hour. Bin gar keine Russin, stamm’ aus Litauen, echt deutsch. And when we were children, staying at the archduke’s, My cousin’s, he took me out on a sled, And I was frightened. He said, Marie, 15 Marie, hold on tight. And down we went. In the mountains, there you feel free. I read, much of the night, and go south in the winter.
What are the roots that clutch, what branches grow Out of this stony rubbish? Son of man, 20 You cannot say, or guess, for you know only A heap of broken images, where the sun beats, And the dead tree gives no shelter, the cricket no relief, And the dry stone no sound of water. Only There is shadow under this red rock, 25 (Come in under the shadow of this red rock), And I will show you something different from either Your shadow at morning striding behind you Or your shadow at evening rising to meet you; I will show you fear in a handful of dust. 30 Frisch weht der Wind Der Heimat zu, Mein Irisch Kind, Wo weilest du? “You gave me hyacinths first a year ago; 35 They called me the hyacinth girl.” —Yet when we came back, late, from the Hyacinth garden, Your arms full, and your hair wet, I could not Speak, and my eyes failed, I was neither Living nor dead, and I knew nothing, 40 Looking into the heart of light, the silence. Öd’ und leer das Meer.
Madame Sosostris, famous clairvoyante, Had a bad cold, nevertheless Is known to be the wisest woman in Europe, 45 With a wicked pack of cards. Here, said she, Is your card, the drowned Phoenician Sailor, (Those are pearls that were his eyes. Look!) Here is Belladonna, the Lady of the Rocks, The lady of situations. 50 Here is the man with three staves, and here the Wheel, And here is the one-eyed merchant, and this card, Which is blank, is something he carries on his back, Which I am forbidden to see. I do not find The Hanged Man. Fear death by water. 55 I see crowds of people, walking round in a ring. Thank you. If you see dear Mrs. Equitone, Tell her I bring the horoscope myself: One must be so careful these days.
Unreal City, 60 Under the brown fog of a winter dawn, A crowd flowed over London Bridge, so many, I had not thought death had undone so many. Sighs, short and infrequent, were exhaled, And each man fixed his eyes before his feet. 65 Flowed up the hill and down King William Street, To where Saint Mary Woolnoth kept the hours With a dead sound on the final stroke of nine. There I saw one I knew, and stopped him, crying “Stetson! You who were with me in the ships at Mylae! 70 That corpse you planted last year in your garden, Has it begun to sprout? Will it bloom this year? Or has the sudden frost disturbed its bed? Oh keep the Dog far hence, that’s friend to men, Or with his nails he’ll dig it up again! 75 You! hypocrite lecteur!—mon semblable,—mon frère!”
II. A GAME OF CHESS
The Chair she sat in, like a burnished throne, Glowed on the marble, where the glass Held up by standards wrought with fruited vines From which a golden Cupidon peeped out 80 (Another hid his eyes behind his wing) Doubled the flames of sevenbranched candelabra Reflecting light upon the table as The glitter of her jewels rose to meet it, From satin cases poured in rich profusion; 85 In vials of ivory and coloured glass Unstoppered, lurked her strange synthetic perfumes, Unguent, powdered, or liquid—troubled, confused And drowned the sense in odours; stirred by the air That freshened from the window, these ascended 90 In fattening the prolonged candle-flames, Flung their smoke into the laquearia, Stirring the pattern on the coffered ceiling. Huge sea-wood fed with copper Burned green and orange, framed by the coloured stone, 95 In which sad light a carvèd dolphin swam. Above the antique mantel was displayed As though a window gave upon the sylvan scene The change of Philomel, by the barbarous king So rudely forced; yet there the nightingale 100 Filled all the desert with inviolable voice And still she cried, and still the world pursues, “Jug Jug” to dirty ears. And other withered stumps of time Were told upon the walls; staring forms 105 Leaned out, leaning, hushing the room enclosed. Footsteps shuffled on the stair, Under the firelight, under the brush, her hair Spread out in fiery points Glowed into words, then would be savagely still. 110
“My nerves are bad to-night. Yes, bad. Stay with me. Speak to me. Why do you never speak? Speak. What are you thinking of? What thinking? What? I never know what you are thinking. Think.”
I think we are in rats’ alley 115 Where the dead men lost their bones.
“What is that noise?” The wind under the door. “What is that noise now? What is the wind doing?” Nothing again nothing. 120 “Do You know nothing? Do you see nothing? Do you remember Nothing?” I remember Those are pearls that were his eyes. 125 “Are you alive, or not? Is there nothing in your head?” But O O O O that Shakespeherian Rag— It’s so elegant So intelligent 130
“What shall I do now? What shall I do? I shall rush out as I am, and walk the street With my hair down, so. What shall we do to-morrow? What shall we ever do?” The hot water at ten. 135 And if it rains, a closed car at four. And we shall play a game of chess, Pressing lidless eyes and waiting for a knock upon the door.
When Lil’s husband got demobbed, I said, I didn’t mince my words, I said to her myself, 140 HURRY UP PLEASE ITS TIME Now Albert’s coming back, make yourself a bit smart. He’ll want to know what you done with that money he gave you To get yourself some teeth. He did, I was there. You have them all out, Lil, and get a nice set, 145 He said, I swear, I can’t bear to look at you. And no more can’t I, I said, and think of poor Albert, He’s been in the army four years, he wants a good time, And if you don’t give it him, there’s others will, I said. Oh is there, she said. Something o’ that, I said. 150 Then I’ll know who to thank, she said, and give me a straight look. HURRY UP PLEASE ITS TIME If you don’t like it you can get on with it, I said, Others can pick and choose if you can’t. But if Albert makes off, it won’t be for lack of telling. 155 You ought to be ashamed, I said, to look so antique. (And her only thirty-one.) I can’t help it, she said, pulling a long face, It’s them pills I took, to bring it off, she said. (She’s had five already, and nearly died of young George.) 160 The chemist said it would be alright, but I’ve never been the same. You are a proper fool, I said. Well, if Albert won’t leave you alone, there it is, I said, What you get married for if you don’t want children? HURRY UP PLEASE ITS TIME 165 Well, that Sunday Albert was home, they had a hot gammon, And they asked me in to dinner, to get the beauty of it hot— HURRY UP PLEASE ITS TIME HURRY UP PLEASE ITS TIME Goonight Bill. Goonight Lou. Goonight May. Goonight. 170 Ta ta. Goonight. Goonight. Good night, ladies, good night, sweet ladies, good night, good night.
III. THE FIRE SERMON
The river’s tent is broken: the last fingers of leaf Clutch and sink into the wet bank. The wind Crosses the brown land, unheard. The nymphs are departed. 175 Sweet Thames, run softly, till I end my song. The river bears no empty bottles, sandwich papers, Silk handkerchiefs, cardboard boxes, cigarette ends Or other testimony of summer nights. The nymphs are departed. And their friends, the loitering heirs of city directors; 180 Departed, have left no addresses. By the waters of Leman I sat down and wept… Sweet Thames, run softly till I end my song, Sweet Thames, run softly, for I speak not loud or long. But at my back in a cold blast I hear 185 The rattle of the bones, and chuckle spread from ear to ear.
A rat crept softly through the vegetation Dragging its slimy belly on the bank While I was fishing in the dull canal On a winter evening round behind the gashouse. 190 Musing upon the king my brother’s wreck And on the king my father’s death before him. White bodies naked on the low damp ground And bones cast in a little low dry garret, Rattled by the rat’s foot only, year to year. 195 But at my back from time to time I hear The sound of horns and motors, which shall bring Sweeney to Mrs. Porter in the spring. O the moon shone bright on Mrs. Porter And on her daughter 200 They wash their feet in soda water Et, O ces voix d’enfants, chantant dans la coupole!
Twit twit twit Jug jug jug jug jug jug So rudely forc’d. 205 Tereu
Unreal City Under the brown fog of a winter noon Mr Eugenides, the Smyrna merchant Unshaven, with a pocket full of currants 210 C. i. f. London: documents at sight, Asked me in demotic French To luncheon at the Cannon Street Hotel Followed by a week-end at the Metropole.
At the violet hour, when the eyes and back 215 Turn upward from the desk, when the human engine waits Like a taxi throbbing waiting, I Tiresias, though blind, throbbing between two lives, Old man with wrinkled female breasts, can see At the violet hour, the evening hour that strives 220 Homeward, and brings the sailor home from sea, The typist home at tea-time, clears her breakfast, lights Her stove, and lays out food in tins. Out of the window perilously spread Her drying combinations touched by the sun’s last rays, 225 On the divan are piled (at night her bed) Stockings, slippers, camisoles, and stays. I Tiresias, old man with wrinkled dugs Perceived the scene, and foretold the rest— I too awaited the expected guest. 230 He, the young man carbuncular, arrives, A small house-agent’s clerk, with one bold stare, One of the low on whom assurance sits As a silk hat on a Bradford millionaire. The time is now propitious, as he guesses, 235 The meal is ended, she is bored and tired, Endeavours to engage her in caresses Which still are unreproved, if undesired. Flushed and decided, he assaults at once; Exploring hands encounter no defence; 240 His vanity requires no response, And makes a welcome of indifference. (And I Tiresias have foresuffered all Enacted on this same divan or bed; I who have sat by Thebes below the wall 245 And walked among the lowest of the dead.) Bestows one final patronizing kiss, And gropes his way, finding the stairs unlit…
She turns and looks a moment in the glass, Hardly aware of her departed lover; 250 Her brain allows one half-formed thought to pass: “Well now that’s done: and I’m glad it’s over.” When lovely woman stoops to folly and Paces about her room again, alone, She smoothes her hair with automatic hand, 255 And puts a record on the gramophone.
“This music crept by me upon the waters” And along the Strand, up Queen Victoria Street. O City City, I can sometimes hear Beside a public bar in Lower Thames Street, 260 The pleasant whining of a mandoline And a clatter and a chatter from within Where fishmen lounge at noon: where the walls Of Magnus Martyr hold Inexplicable splendour of Ionian white and gold. 265
The river sweats Oil and tar The barges drift With the turning tide Red sails 270 Wide To leeward, swing on the heavy spar. The barges wash Drifting logs Down Greenwich reach 275 Past the Isle of Dogs. Weialala leia Wallala leialala Elizabeth and Leicester Beating oars 280 The stern was formed A gilded shell Red and gold The brisk swell Rippled both shores 285 South-west wind Carried down stream The peal of bells White towers Weialala leia 290 Wallala leialala
“Trams and dusty trees. Highbury bore me. Richmond and Kew Undid me. By Richmond I raised my knees Supine on the floor of a narrow canoe.“ 295
“My feet are at Moorgate, and my heart Under my feet. After the event He wept. He promised ‘a new start.’ I made no comment. What should I resent?”
“On Margate Sands. 300 I can connect Nothing with nothing. The broken finger-nails of dirty hands. My people humble people who expect Nothing.” 305
la la
To Carthage then I came
Burning burning burning burning O Lord Thou pluckest me out O Lord Thou pluckest 310
burning
IV. DEATH BY WATER
Phlebas the Phoenician, a fortnight dead, Forgot the cry of gulls, and the deep seas swell And the profit and loss. A current under sea 315 Picked his bones in whispers. As he rose and fell He passed the stages of his age and youth Entering the whirlpool. Gentile or Jew O you who turn the wheel and look to windward, 320 Consider Phlebas, who was once handsome and tall as you.
V. WHAT THE THUNDER SAID
After the torch-light red on sweaty faces After the frosty silence in the gardens After the agony in stony places The shouting and the crying 325 Prison and place and reverberation Of thunder of spring over distant mountains He who was living is now dead We who were living are now dying With a little patience 330
Here is no water but only rock Rock and no water and the sandy road The road winding above among the mountains Which are mountains of rock without water If there were water we should stop and drink 335 Amongst the rock one cannot stop or think Sweat is dry and feet are in the sand If there were only water amongst the rock Dead mountain mouth of carious teeth that cannot spit Here one can neither stand nor lie nor sit 340 There is not even silence in the mountains But dry sterile thunder without rain There is not even solitude in the mountains But red sullen faces sneer and snarl From doors of mud-cracked houses If there were water 345 And no rock If there were rock And also water And water A spring 350 A pool among the rock If there were the sound of water only Not the cicada And dry grass singing But sound of water over a rock 355 Where the hermit-thrush sings in the pine trees Drip drip drop But there is no water
Who is the third who walks always beside you? When I count, there are only you and I together 360 But when I look ahead up the white road There is always another one walking beside you Gliding wrapt in a brown mantle, hooded I do not know whether a man or a woman —But who is that on the other side of you? 365
What is that sound high in the air Murmur of maternal lamentation Who are those hooded hordes swarming Over endless plains, stumbling in cracked earth Ringed by the flat horizon only 370 What is the city over the mountains Cracks and reforms and bursts in the violet air Falling towers Jerusalem Athens Alexandria Vienna London 375 Unreal
A woman drew her long black hair out tight And fiddled whisper music on those strings And bats with baby faces in the violet light Whistled, and beat their wings 380 And crawled head downward down a blackened wall And upside down in air were towers Tolling reminiscent bells, that kept the hours And voices singing out of empty cisterns and exhausted wells.
In this decayed hole among the mountains 385 In the faint moonlight, the grass is singing Over the tumbled graves, about the chapel There is the empty chapel, only the wind’s home. It has no windows, and the door swings, Dry bones can harm no one. 390 Only a cock stood on the roof-tree Co co rico co co rico In a flash of lightning. Then a damp gust Bringing rain Ganga was sunken, and the limp leaves 395 Waited for rain, while the black clouds Gathered far distant, over Himavant. The jungle crouched, humped in silence. Then spoke the thunder DA 400 Datta: what have we given? My friend, blood shaking my heart The awful daring of a moment’s surrender Which an age of prudence can never retract By this, and this only, we have existed 405 Which is not to be found in our obituaries Or in memories draped by the beneficent spider Or under seals broken by the lean solicitor In our empty rooms DA 410 Dayadhvam: I have heard the key Turn in the door once and turn once only We think of the key, each in his prison Thinking of the key, each confirms a prison Only at nightfall, aetherial rumours 415 Revive for a moment a broken Coriolanus DA Damyata: The boat responded Gaily, to the hand expert with sail and oar The sea was calm, your heart would have responded 420 Gaily, when invited, beating obedient To controlling hands
I sat upon the shore Fishing, with the arid plain behind me Shall I at least set my lands in order? 425
London Bridge is falling down falling down falling down
Poi s’ascose nel foco che gli affina Quando fiam ceu chelidon—O swallow swallow Le Prince d’Aquitaine à la tour abolie These fragments I have shored against my ruins 430 Why then Ile fit you. Hieronymo’s mad againe. Datta. Dayadhvam. Damyata.
Vad?
Craycrayhej awards är ett nyskapat event för och av det äkta craycrayhej-fanet.
Hur?
Fram till den 21 april* 2015 kommer olika ämnen samt nominerade presenteras, de sistnämnda med en liten motivering till varför just den personen/saken ska vinna. Dessa ämnen och nominerade är i första hand utvalda av T och N, men i kommenarfältet och gästboken kan bloggens läsare dela med sig av sina egna förslag. Observera att detta endast tas som förslag och med största sannolikhet inte kommer tas med i det slutgiltiga resultatet om det inte är ett väldigt bra förslag.
*21 april 2014 skapades nogg-bloggen Craycrayhej av bloggare T och N. Läs det första inlägget här.
När?
Vinnarna presenteras i ett eller flera inlägg den 21 april 2015.
Varför?
För den här bloggen är fräsig och förtjänar lite uppskattning.
Vill du veta mera? Lämna en kommentar.
T.
Craycrayhej awards sponsras av Solen och Alexander den Store.
Den här veckan har det varit påsklov och för min del har det varit väldigt mycket lov. Lov från livet. Lov tillägnat i någon slags meningslös void. Dygnet har vänts upp och ned och så snart det gjort en 180 kommer stressen trilla ned i huvudet på mig.
Förra söndagen träffades N och jag som ni vet och vi ägnade träffen åt sims och lite planerande. Nu när lite av den framtid vi planerade har gått kan vi konstatera att planer inte alltid går vägen. Från tisdag till onsdag var det meningen att vi skulle ha en övernattning+plugg+film-träff och i torsdags var det meningen att C och vi skulle åka in till IKEA. Inget av detta inträffade då ingen var särskilt pigg på att drabbas av sjukdom. Suck.
Igår åkte jag i alla fall till Gräsö för att fira lite påsk med mormor och morfar. Nice mat, nice påskpresent, nice himmel på vägen hem. Det var dock väldigt kyligt så det blev inte så mycket utetid vid bryggan, vilket annars är ganska mysigt för man kan känna sig poetisk.
I övrigt har jag väl pest ägnat lovet åt att skriva, spela sims, tumblr och lyssna på musik. Har lyssnat ganska mycket på Norlie&KKV:s nya låt, till en början för throwbacken men sedan har jag väl kommit att gilla refrängen. Den passar in lite på Jupiter/Saturn, det gillar jag.
Imorgon är sista dagen på lovet så vem vet, kanske lyckas jag åstadkomma något intressant. Innan jag avslutar det här inlägget vill jag bara flika in att jag drömde en jättemysig dröm inatt. Den innehöll lite kärlek och svek, vänner jag inte sett på länge, dans och fin arkitektur. Mycket trevlig dröm, måste jag säga. 10/10!
Goddag bloggen! Jag såg Justin Biebers roast igår på Comedy Central, och alltså, han slayade alla i slutet. Slayade som en kung. Bara slayade och slayade. Och jag gillar inte ens honom. Han är en känd, rik, vit, cisheterosnubbe som kan komma undan med vad som helst bara för att han han är... en känd, rik, vit, cisheterosnubbe. Men man ska inte göra sig rolig på hans kändisskap bara för att den mest består av tjejer, för det mina vänner, är sexistiskt. Cred till Justin Bieber för att han kör på, vi hade varit helt okej-bros om jag känt honom tror jag. Om han inte uttalat sig sexistiskt eller rasistiskt eller homofobt eller transfobt eller så, för då hade jag slayat honom.
Idag har jag duschat för första gången på tio dagar (ja, ibland råkar man inte duscha på tio dagar, deal with it), städat mitt rum, fotat, bloggat och jag är jättesugen på en glass som jag vet att vi har i kylskåpet. Jag återkommer.
Det tog längre tid än väntat. Vi hade ingen glass kvar, så jag tog en muffins och lite chips och gjorde te åt mig själv. Eller, te och te, det är väl 60% socker 30% mjölk i den där skiten. Vi hade bara grönt te kvar och den skiten smakar ju bisarrt dåligt. Det känns dock jävligt inspo, så jag kör på.
Herregud, Irma, calm down.
Okej, okej, nästa vecka på onsdagen börjar...... SVERIGES YNGSTA MÄSTERKOCK JA JAG VET LETS SCREAM IT OUT TOGETHER!! Först trodde jag att det kanske (trots lite rykten) att det inte skulle bli en ny säsong, men, ack, så fel jag hade. En ny säsong blir det och jag är taggad x100. Hoppas någon är fransk eller nåt igen, och hoppas det blir bra!!
Okej, nu ska jag dricka mitt gröna inspo te innan det blir kallt och ännu äckligare (äcklo är ett roligt ord att kalla någon) här får ni en sista rolig grej innan jag går:
(text taget från http://sv.wikipedia.org/wiki/Idiolekt) Idiolekt (bildat av orden idiom och dialekt) är varje språkvarelses unika sätt att tala och föra sig, en individs unika språkvarietet.
Eftersom jag inte orkar hitta på ett eget första april-skämt eller skriva en lång uppsats om sillar får ni istället någon annans skämt. Nämligen Daniel och Filips!
