Dont worry, be happy!
Startsidan Blogg Fotoalbum Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Operation

Ja tisdagen 9 februari var det alltså dags för att genomföra mitt livs förändring. Mamma och mormor kom hit dagen innan, så jag hade med mig de två och M till sjukhuset 6:30 på morgonen. Ett fint stöd :) Jag själv var inte ett dugg nervös, konstigt nog. Men jag tror att jag var så väl förberedd på allt som skulle ske, och allt som kunde ske under operationen och efter att det helt enkelt inte fanns något att oroa sig för. Värre var det nog för de tre som skulle fördriva tiden under de 6 timmar jag var borta.

När jag kom till sjukhuset fick jag möta upp på avdelningen där jag fick en säng i korridoren pga att det var så tidigt på morgonen och dumt att väcka den jag skulle dela rum med. Jag fick en blå "fin" operationsrock på mig med glipa i hela ryggen, nättrosor och stödstrumpor som gick hela vägen upp till låren. NI som har facebook har säkert sett bilden som M var så snäll och la ut ;) Sen var det dags för vikt, blodtryck och temp. Eter det var det bara väntan på att transportören skulle komma och hämta mig ner till operation. 7:45 kom han och rullade iväg mig. Väl nere på operation fick jag en passande vit mössa till min outfit, så jag såg helt ärligt ut som en smurf. Sen rullades jag in i slussen mellan korridoren och operationssalen. Där fick jag ligga och vänta tills anestesipersonalen kom. Jag var ju först ut denna morgon, så när de kom var de tvungna att iordningställa operationssalen och sen skulle det sättas nål på mig, och det var inte det lättaste eftersom de som tagit prover veckan innan punkterat några av mina bästa kärl. Tillslut fick de en nål på plats och bestämde sen att de skulle sätta nästa när jag var sövd så att jag skulle slippa obehaget. Sen fick jag gå in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. Där spändes armar och ben fast vilket kändes lite märkligt. De började sätta elektroder på kroppen för att kunna mäta EKG, blodtrycksmaskinen sattes igång och armen pumpades upp med jämna mellanrum. Efter en stund var det dags att börja andas i masken för att fylla upp kroppen med oxygen, detta var väldigt obehagligt i starten då det kändes som att jag nästan inte fick luft. Sen gav de mig första dosen med bedövning och jag kände hur den riktigt spred sig i hela kroppen, och jag började bli trött. 8:50 var sista gången jag såg klockan, sen somnade jag.

Jag vaknade av att anestesipersonalen väckte mig och bad mig att flytta över till min säng, sen somnade jag igen. Jag minns att jag vaknade till på uppvaket av sköterskan som gav mig smärtstillande och klockan 10 orkade jag hålla ögonen öppna helt och var vaken på riktigt. Sköterskan kom och frågade om jag ville testa att komma upp och sitta i stolen, så jag tänkte varför inte och reste mig upp. Det gjorde lite ont, men mest i axlarna efter den gas som de fyller upp buken med för att de ska komma åt ordentligt. Jag satt uppe i 10 min innan jag fick hjälp tillbaka till sängen igen. Fick lite vatten och sen vila en stund igen innan det var dags för att komma upp och sitta en stund igen. De sa att ju mer jag var uppe, desto fortare skulle jag bli av med smärtorna efter gasen och det stämde. För när jag lämnade uppvaket vid 13:30 ca så kände jag inte alls av den längre.

När sjuksköterskorna från avdelningen hämtat mig och vi kom i korridoren utanför avdelningen så fick jag se mamma, mormor och M sitta där, så jag vinkade och sa tjena! Sen rullades jag in på rummet och de kom efter in. Fick ett glas vatten och det var det enda jag fick den dagen. Fick lite smärtstillande första dygnet, men jag kände aldrig att jag hade ont. Det svåra var att resa sig upp ur sängen. På natten klarade jag inte att ligga på någon av sidorna och inte heller att ligga rakt ner på ryggen, så halvsatt upp och sov. Fick sova 3,5 timme pga att jag fick så ont i ryggen av att inte kunna byta ställning. Och när jag väl somnat så kom sjuksköterskan in och lyste med ficklampa i ansiktet så då var man ju vaken igen.

Kl 6 skulle det tas blodtryck, sutration och temp, och alla värden såg bra ut. Men då sov jag inte mer sen. Lite senare skulle det tas blodprover för att kolla blodvärde och lite annat. Fick vatten åter igen och sen fick jag gå och tvätta av mig och sätta på mig mina egna kläder. Sen plockades det bort nålar och efter det en evig väntan på läkaren. När han väl kom så hade han, som vanligt med läkare, väldigt bråttom. Men allt hade gått bra och alla värden och prover såg bra ut, så jag skulle få en yoghurt och sen skulle jag få åka hem, Mamma och mormor kom och skulle hämta hem mig. Först fick jag äta en yoghurt, en dl ca och det tog mig 1 timme och 15 minuter att få mig. Men det var väldigt gott att få äta något igen. Det var såklart lite läskigt med första skedarna för jag visste ju inte hur det skulle kännas, men det kändes inte något särskilt mer än att det bubblade lite i magen. Efter det fick jag åka hem, och det var såååå skönt att få komma hem till mitt eget och att få lägga sig i min säng på kvällen. Jag sov rakt igenom 8 timmar den natten.

Idag är det en vecka sen operationen och allt har gått väldigt bra. Inga smärtor, jag har fått i mig mat, dock inte så mycket som jag skulle, men mat har jag fått i mig. Jag har varit ute på promenader, korta, och jag har varit med till butiken och handlat en gång. Idag har jag börjat med mosad mat, så i morse blev det barngröt (från 6 månader) med lite äppelmos och mjölk till, och det var så gott att slippa det flytande. Nu ska jag snart äta lunch, vilket blir barnmat, men det ska bli så gott att få känna smaken av riktig mat igen!
I morse vägde jag mig och jag har nu på denna veckan gått ner 3,8 kilo. Sammanlagt på mina 4 veckors diet har jag gått ner 10,2 kilo och sammanlagt sen i oktober har jag gått ner 17 kilo, så det börjar märkas lite nu iaf :)

Så vill jag passa på att tacka alla som hört av sig på facebook, telefon, instagram osv. Tack för alla fina kommentarer, uppmuntran, stöd och omtanke! <3

Bjuder på en bild som togs efter operationen!
16 Februari 2016  | Länk | Vikt och Träning | 5 kommentarer
Knäckebrödsdieten

Ja sedan i tisdags förra veckan har jag gått på en knäckebrödsdiet. Detta är ett måste tre veckor innan operation för att man ska gå ner mer i vikt och för att levern ska minskas. Levern måste minskas pga att den ligger över och täcker själva operationsområdet, och genom att minska den så blir det lättare för kirurgen att nå de organ som han behöver.

Knäckebrödsdieten är faktiskt helt okej. Jag får äta 800-900 kalorier/dag. Så en dag kan se ut såhär:
Frukost: 2 knäckebröd (husman) med tonfisk, kalkon, kyckling, makrill i tomatsås, ägg, bredbar mjukost (lätt). Ett av de påläggen/knäckebröd alltså ;) Med gurka, tomat, paprika, sallad osv. Grönskaer får jag äta hur mycket jag vill under dagen. Till detta ett glas skummet mjölk, som det heter i norge, det är ungefär som minimjölk i Sverige, om den ens finns kvar? Men ni förstår konceptet, mjölken är lika tunn som vatten i princip.

Lunch: Samma som ovan.

Middag: Rent kött, vit fisk, kycklingfile, fläskkött, kalkon. En bit/per produkt och tillfälle. Till detta en liten potatis, två matskedar ris eller pasta. Och grönsaker.

Kvällsmat: Samma som frukost och lunch.

I tillägg till detta ska jag dricka minst 1,5 liter vatten, kolsyrat vatten, sockerfri läsk eller annat utan socker och kalorier. Plus att jag får äta grönsaker om jag blir hungrig.

Så denna dieten är inte så illa, har känt mig hungrig två gånger på den veckan som varit och det har varit när jag jobbat natt. Så ska verkligen inte klaga, detta klarar jag i två veckor till.

PÅ den första veckan tappade jag 2,8 kilo, 1 cm runt midjan, 2 cm runt bysten, 4 cm runt rumpan och 1 cm runt överarmen. Låren stannade kvar på samma omkrets. Ska bli spännande att se hur vecka två går :)

På onsdag om en vecka är det också dags för pre-opdagen. Det innebär att jag ska träffa anestesiläkaren, ta prover och förbereda allt inför operationen som blir på tisdagen efter. Så nu börjar det närma sig med stormsteg. Börjar bli lite nervös, men glädjer mig bara ännu mer tills det är över och jag får börja med mitt nya liv!

Nu ska jag slappa lite och förbereda för nattjobb, 22.30 är det dags för ännu ett pass :)

Ha en fin kväll alla!
27 Januari 2016  | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar
Operationsdatum!!

Ja i går kom det äntligen, brevet med datum för min operation. 9 februari är det dags! Känns så märkligt, jag har pappret med tiden men jag tror inte att jag förstått riktigt än att jag faktiskt ska göra detta. Att detta halvår med förberedelser, kurser, möten med diverse specialister nu nått sista steget. Jag är snart i mål, med denna resa. Sen börjar en ny. MInns när jag i juni satt hos sjuksköterskan och fick ett papper framför mig där alla steg jag måste igenom och klara var uppradade. Jag tänkte att om man lyckas gå igenom alla dessa steg och få godkänt av sjuksköterska, dietist, läkare, kirurg osv, så ska man vara glad. Det var en lång process, och jag tvivlade så länge på att de skulle tycka att jag var en god kandidat för denna operation. Men jag lyckades bevisa för dem att jag är en god kandidat. Idag är det den 10 januari, och om en månad, den 10 februari får jag åka hem från sjukhuset och starta mitt nya liv. Jag ser fram emot detta, och glädjer mig enormt. Tack för att jag får den här chansen!
10 Januari 2016  | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar
Startskottet på 2016!!! :)

Ja idag gick startskottet på min resa 2016, resan som kommer förändra mitt liv för alltid! När måldatumet är här, så kan jag aldrig någonsin ångra mig igen och få detta ogjort, så det är ett stort beslut jag har tagit. Det är med skräckblandad förtjusning och glädje som jag ser fram emot denna vår, den kommer bli tuff, men den kommer också ge massa energi och lycka! Så vad handlar det här om då undrar ni säkert? Det ska jag berätta för er i detta inlägg.

Allt startade innan sommaren då jag fick tid på överviktskliniken i grannstaden, där bestämdes att jag skulle försöka gå ner i vikt under sommaren och sen komma tillbaka i starten av Augusti. Under sommaren tänkte jag fram och tillbaka på de olika alternativ som finns, och efter att aldrig någonsin lyckats behålla den vikt jag gått ned till, så sa jag att jag önskade att få göra en operation. Här i Norge fungerar det inte på samma sätt som i Sverige. Här är det många steg och processer som man måste igenom för att få ett godkännande för en operation. Det första steget var ett sjuksköterskesamtal, ett dietistsamtal och ett läkarsamtal + undersökning. När detta var gjort skulle dessa tre personer sätta sig ner och komma fram till ett gemensamt beslut om vad som kunde vara ett bra alternativ för just mig. Efter några veckor fick jag ett brev på posten med beslutet, jag hade gått vidare till steg 2.

Steg 2 innebär en 7 veckors kurs där man går igenom exakt allt som har med en sådan här operation att göra, både psykiskt och fysiskt. Man får möta patienter som tidagre gjort operation som kommer och berättar om sin resa, man får möta en psykolog som förklarar vad som sker med oss psykiskt före, under och efter denna process/operation, man får möta kirurg som berättar om de olika operationerna och komplikationer och allt annat som man behöver veta, man får träffa dietist, man får höra om självhjälp, man får prata i grupp och lyssna på andra i ens grupp, byta erfarenheter, prata rädslor, känslor, ja allt ska upp på bordet under dessa 7 veckor. När veckorna är över måste man ha gått ned i vikt, slutat röka om man gör det och ha fått godkänt på kursen.

Steg 3 innebär ännu en konferens mellan alla de yrkesgrupper och kursledare som har med detta att göra, och när de tagit ett beslut om resan vidare får man besked på posten. Det finns två vägar som det kan gå här, det ena är samtal med sjuksköterska (då de känner sig osäkra på vilket som är bäst för just den patienten) och det andra ett samtal med kirurg där han får höra varför vi vill detta, om vi förstått riskerna och han får även chans att ställa sina frågor för att han ska kunna ta ett beslut som är bra. I detta steget vill man såklart helst komma direkt till kirurg och steg 4, sjuksköterskan blir en omväg så man skulle kunna kalla det att man hamnar på steg 3,5 om man får det beskedet. När brevet kom till mig, blev jag så nervös så jag var tvungen att sitta ner när jag öppnade det. När jag såg att jag tagit mig direkt till steg 4 så brast det, tårarna sprutade av glädje, lättnad, rädsla you name it. Det var många känslor på en och samma gång och jag tror inte att det går att förstå hur det känns om man inte varit med om det själv. Obeskrivligt.

Steg 4 som då är samtal med kirurg och att äntligen få det slutgiltiga beskedet om jag kommer få operation eller inte, får man ett nej här så har man ingen mer chans av landstinget utan då måste man göra det privat och då också betala för det. Idag var dagen då jag hade mitt möte med kirurgen. Här tas vikt och blodtryck innan besöket, och helst ska man ha gått ner ännu mer sedan sista vägningen som var sista kursdagen. Jag hade trots jul och nyår där jag inte brytt mig något som helst om vad jag stoppat i mig, gått ner i vikt sedan sist jag vägde mig hos dem! Glädje! Men fortfarande nervöst, efter detta kallades jag in till kirurgen för att ha mitt sista samtal och för att få mitt besked. Vi diskuterade varför jag ville ha operation, risker, komplikationer och vilken av de två operationerna som var lämpligast för mig. Önskade en gastric sleeve, men då jag haft mycket halsbränna under hösten så var jag osäker på hur det skulle gå och bad därför kirurgen ta ett avgörande beslut baserat på hans erfarenheter och kunskap. En komplikation med sleeve är nämligen att man kan få mycket problem med halsbränna, och har man det sen förut så vill de inte att man ska göra den operationen. Så vi kom fram till att en gastric bypass var den bästa operationen för mig. Han sa att jag kan vänta mig operation i mitten av februari ca, så en dryg månad till så kommer mitt måldatum för denna processen. Sen startar mitt nya liv, och en ny process att anpassa mig efter förändringen i min kropp.

Jag glädjer mig något oerhört tills detta är gjort och att få göra denna resan under 2016, samtidigt som jag såklart också är rädd. Men jag väljer att tro att detta ska gå bra och att detta är starten på det aktiva liv jag önskar att ha! Jag är så tacksam att få göra detta i Norge där de har ett fantastiskt upplägg på detta, tacksam för den grupp jag varit i och de fina vänner som jag fått där och som gör resan tillsammans med mig fast sin egen, tacksam för all kunskap jag fått och all reflektion jag varit tvungen att gå igenom. Utan alla dessa steg och processer så hade jag inte kunnat ta ett val som var rätt. Så jag hoppas att svenska sjukvården tar efter Norge i detta, för det här som jag gått igenom under hösten önskar jag att alla som väljer att göra en sådan operation får gå igenom. Denna kunskap är ovärderlig och jag har utvecklats som människa på ett sätt som jag aldrig hade gjort annars.

Så snart börjar nästa resa, en resa som kommer vara tuff och slitsam. Jag vill passa på att slå hål på en av de fördomar/föreställningar som många där ute har, nämligen att en operation är en lätt utväg, men jag kan ärligt säga att ni som tror det inte har den minsta aning vad ni pratar om. Detta är riktigt svårt, där du måste jobba hårt för att bryta dåliga vanor och ändra hela din livsstil. Om ni har sett någon som opererat sig och sedan gått upp all den tappade vikten igen, så är det för att den personen inte klarade av den pressen som det innebär att bryta dessa vanor och att ändra hela sin livsstil. Det är så tufft och man kan förlora vänner och andra relationer på vägen, för detta handlar inte bara om mat, det är så mycket mer än så. Väljer man att göra en operation så är det för att man har testat ALLT som går innan för att gå ner i vikt, men aldrig lyckats. Det handlar heller inte om att överviktiga människor är lata, för det är en fördom som inte stämmer alls. Vissa ja, men det finns normalviktiga som är minst lika lata om inte värre och de går inte upp i vikt. De flesta tränar och är aktiva men inget händer med vikten ändå. Som sagt, innan ni dömer någon för att den gör en operation så borde ni tänka efter en gång extra. Det här är INTE lätt!! Och i vart fall här i Norge är det en lång process att ta sig igenom innan man ens får ett godkännande för operation.

Med det tackar jag för mig och för att ni orkade läsa hela inlägget! :) Uppdaterar här igen när det närmar sig nästa steg ;)

En god fortsättning på nya året önskar jag er!
6 Januari 2016  | Länk | Vikt och Träning | 2 kommentarer
Semester

Ja när vi for bort så tog jag semester även från bloggen. Det var skönt att få fokusera på att umgås med nära och kära under den månad vi var borta. Vi hann med Ullared, Linköping, Karlstad/Molkom, Eskilstuna, Portugal och Drammen! Mycket farande, men så otroligt roligt att få tid till att umgås med alla saknade människor som man har så långt ifrån sig. Tyvärr hinner man ju inte med att träffa ALLA, tiden räcker inte till. Man måste få stanna upp och njuta av tillvaron emellanåt, och det hinner man inte om man skulle hålla på att flänga fram och tillbaka mellan alla människor som man så klart önskar att man hade hunnit träffa. Men vi kommer igen :)

Veckan vi hade hemma i älskade Värmland så hann vi med midsommarfirande med nästan hela släkten på pappas sida, lite vänner till familjen och min fina vän Malin :) En mycket rolig midsommar med femkamp, tipspromenad, midsommarstångsbygge, mat, jordgubbar, alkoholhaltiga drycker och ett suveränt sällskap! Ja midsommarafton blev en lyckad historia <3

Vi hann också med att dra ihop mina fina vänner Malin, Caroline och Linda :) Linda som jag inte träffat på ca 4-5 år, så det var jätteroligt att få ses igen! Caroline hade också med sig sin fina flickvän Emma :) Vi grillade, spelade kubb, pratade massor, skrattade och hade det hur mysigt som helst! En fin kväll som jag bär med mig i hjärtat, minnen som jag ska plocka fram i höstmörkret när jag känner mig så där extremt långt bort från alla där hemma <3

Portugal, ja dit åkte vi i 10 dagar! Fantastiskt, härligt, varmt, underbart, roligt, glädjerus, kärlek, nära och kära, sol, pool, hav, svenskträffar (svenskarna som bor i byn samlas varje fredag för att äta och ta någon öl tillsammans), mat, shopping, kortspel, återseenden, ingen värk, ingen stelhet, spänning, kultur, vackert. Ja detta och mycket mer sammanfattar de 10 dagarna vi tillbringade där nere. Är så tacksam för att vi fick möjligheten att uppleva detta, igen! Tusen tack mormor och morfar <3

Sista anhalt, Drammen. Två nätter där fick avsluta vår fina resa. Trevliga dagar och sena kvällar hos våra vänner C och R! Underbart som alltid att ses och få umgås i några dagar, vi får inte låta det gå så långt mellan gångerna som vi brukar! Tack för fina dagar :)

Hemma igen förra onsdagen, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var skönt! Efter att ha umgåtts med människor i princip 24/7 i en månads tid, så var det skönt att bara få vara två igen :) Som man brukar säga, bort bra men hemma bäst! :)

Iallafall för stunden ;) På söndag får vi besök av mamma och pappa i tre dagar och på lördag nästa vecka åker vi till Öland i en vecka, men denna gång blir det bara jag och M :) Blir skönt att få resa lite och bara göra det som vi vill, det behöver man ibland :)

Hoppas att ni har haft en superbra sommar ni också, även om inte vädret visar sig från sin bästa sida! :)
16 Juli 2015  | Länk | Vardag | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Caroline Thörnqvist                                             Skaffa en gratis hemsida