Caroline Thörnqvist

Dont worry, be happy!

Logga in

Må

Lö

Sö

Mars (2021)

Operation

Ja tisdagen 9 februari var det alltså dags för att genomföra mitt livs förändring. Mamma och mormor kom hit dagen innan, så jag hade med mig de två och M till sjukhuset 6:30 på morgonen. Ett fint stöd :) Jag själv var inte ett dugg nervös, konstigt nog. Men jag tror att jag var så väl förberedd på allt som skulle ske, och allt som kunde ske under operationen och efter att det helt enkelt inte fanns något att oroa sig för. Värre var det nog för de tre som skulle fördriva tiden under de 6 timmar jag var borta.

När jag kom till sjukhuset fick jag möta upp på avdelningen där jag fick en säng i korridoren pga att det var så tidigt på morgonen och dumt att väcka den jag skulle dela rum med. Jag fick en blå "fin" operationsrock på mig med glipa i hela ryggen, nättrosor och stödstrumpor som gick hela vägen upp till låren. NI som har facebook har säkert sett bilden som M var så snäll och la ut ;) Sen var det dags för vikt, blodtryck och temp. Eter det var det bara väntan på att transportören skulle komma och hämta mig ner till operation. 7:45 kom han och rullade iväg mig. Väl nere på operation fick jag en passande vit mössa till min outfit, så jag såg helt ärligt ut som en smurf. Sen rullades jag in i slussen mellan korridoren och operationssalen. Där fick jag ligga och vänta tills anestesipersonalen kom. Jag var ju först ut denna morgon, så när de kom var de tvungna att iordningställa operationssalen och sen skulle det sättas nål på mig, och det var inte det lättaste eftersom de som tagit prover veckan innan punkterat några av mina bästa kärl. Tillslut fick de en nål på plats och bestämde sen att de skulle sätta nästa när jag var sövd så att jag skulle slippa obehaget. Sen fick jag gå in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. Där spändes armar och ben fast vilket kändes lite märkligt. De började sätta elektroder på kroppen för att kunna mäta EKG, blodtrycksmaskinen sattes igång och armen pumpades upp med jämna mellanrum. Efter en stund var det dags att börja andas i masken för att fylla upp kroppen med oxygen, detta var väldigt obehagligt i starten då det kändes som att jag nästan inte fick luft. Sen gav de mig första dosen med bedövning och jag kände hur den riktigt spred sig i hela kroppen, och jag började bli trött. 8:50 var sista gången jag såg klockan, sen somnade jag.

Jag vaknade av att anestesipersonalen väckte mig och bad mig att flytta över till min säng, sen somnade jag igen. Jag minns att jag vaknade till på uppvaket av sköterskan som gav mig smärtstillande och klockan 10 orkade jag hålla ögonen öppna helt och var vaken på riktigt. Sköterskan kom och frågade om jag ville testa att komma upp och sitta i stolen, så jag tänkte varför inte och reste mig upp. Det gjorde lite ont, men mest i axlarna efter den gas som de fyller upp buken med för att de ska komma åt ordentligt. Jag satt uppe i 10 min innan jag fick hjälp tillbaka till sängen igen. Fick lite vatten och sen vila en stund igen innan det var dags för att komma upp och sitta en stund igen. De sa att ju mer jag var uppe, desto fortare skulle jag bli av med smärtorna efter gasen och det stämde. För när jag lämnade uppvaket vid 13:30 ca så kände jag inte alls av den längre.

När sjuksköterskorna från avdelningen hämtat mig och vi kom i korridoren utanför avdelningen så fick jag se mamma, mormor och M sitta där, så jag vinkade och sa tjena! Sen rullades jag in på rummet och de kom efter in. Fick ett glas vatten och det var det enda jag fick den dagen. Fick lite smärtstillande första dygnet, men jag kände aldrig att jag hade ont. Det svåra var att resa sig upp ur sängen. På natten klarade jag inte att ligga på någon av sidorna och inte heller att ligga rakt ner på ryggen, så halvsatt upp och sov. Fick sova 3,5 timme pga att jag fick så ont i ryggen av att inte kunna byta ställning. Och när jag väl somnat så kom sjuksköterskan in och lyste med ficklampa i ansiktet så då var man ju vaken igen.

Kl 6 skulle det tas blodtryck, sutration och temp, och alla värden såg bra ut. Men då sov jag inte mer sen. Lite senare skulle det tas blodprover för att kolla blodvärde och lite annat. Fick vatten åter igen och sen fick jag gå och tvätta av mig och sätta på mig mina egna kläder. Sen plockades det bort nålar och efter det en evig väntan på läkaren. När han väl kom så hade han, som vanligt med läkare, väldigt bråttom. Men allt hade gått bra och alla värden och prover såg bra ut, så jag skulle få en yoghurt och sen skulle jag få åka hem, Mamma och mormor kom och skulle hämta hem mig. Först fick jag äta en yoghurt, en dl ca och det tog mig 1 timme och 15 minuter att få mig. Men det var väldigt gott att få äta något igen. Det var såklart lite läskigt med första skedarna för jag visste ju inte hur det skulle kännas, men det kändes inte något särskilt mer än att det bubblade lite i magen. Efter det fick jag åka hem, och det var såååå skönt att få komma hem till mitt eget och att få lägga sig i min säng på kvällen. Jag sov rakt igenom 8 timmar den natten.

Idag är det en vecka sen operationen och allt har gått väldigt bra. Inga smärtor, jag har fått i mig mat, dock inte så mycket som jag skulle, men mat har jag fått i mig. Jag har varit ute på promenader, korta, och jag har varit med till butiken och handlat en gång. Idag har jag börjat med mosad mat, så i morse blev det barngröt (från 6 månader) med lite äppelmos och mjölk till, och det var så gott att slippa det flytande. Nu ska jag snart äta lunch, vilket blir barnmat, men det ska bli så gott att få känna smaken av riktig mat igen!
I morse vägde jag mig och jag har nu på denna veckan gått ner 3,8 kilo. Sammanlagt på mina 4 veckors diet har jag gått ner 10,2 kilo och sammanlagt sen i oktober har jag gått ner 17 kilo, så det börjar märkas lite nu iaf :)

Så vill jag passa på att tacka alla som hört av sig på facebook, telefon, instagram osv. Tack för alla fina kommentarer, uppmuntran, stöd och omtanke! <3

Bjuder på en bild som togs efter operationen!

16 Februari 2016 | Länk | Vikt och Träning | 5 kommentarer

Knäckebrödsdieten

Ja sedan i tisdags förra veckan har jag gått på en knäckebrödsdiet. Detta är ett måste tre veckor innan operation för att man ska gå ner mer i vikt och för att levern ska minskas. Levern måste minskas pga att den ligger över och täcker själva operationsområdet, och genom att minska den så blir det lättare för kirurgen att nå de organ som han behöver.

Knäckebrödsdieten är faktiskt helt okej. Jag får äta 800-900 kalorier/dag. Så en dag kan se ut såhär:
Frukost: 2 knäckebröd (husman) med tonfisk, kalkon, kyckling, makrill i tomatsås, ägg, bredbar mjukost (lätt). Ett av de påläggen/knäckebröd alltså ;) Med gurka, tomat, paprika, sallad osv. Grönskaer får jag äta hur mycket jag vill under dagen. Till detta ett glas skummet mjölk, som det heter i norge, det är ungefär som minimjölk i Sverige, om den ens finns kvar? Men ni förstår konceptet, mjölken är lika tunn som vatten i princip.

Lunch: Samma som ovan.

Middag: Rent kött, vit fisk, kycklingfile, fläskkött, kalkon. En bit/per produkt och tillfälle. Till detta en liten potatis, två matskedar ris eller pasta. Och grönsaker.

Kvällsmat: Samma som frukost och lunch.

I tillägg till detta ska jag dricka minst 1,5 liter vatten, kolsyrat vatten, sockerfri läsk eller annat utan socker och kalorier. Plus att jag får äta grönsaker om jag blir hungrig.

Så denna dieten är inte så illa, har känt mig hungrig två gånger på den veckan som varit och det har varit när jag jobbat natt. Så ska verkligen inte klaga, detta klarar jag i två veckor till.

PÅ den första veckan tappade jag 2,8 kilo, 1 cm runt midjan, 2 cm runt bysten, 4 cm runt rumpan och 1 cm runt överarmen. Låren stannade kvar på samma omkrets. Ska bli spännande att se hur vecka två går :)

På onsdag om en vecka är det också dags för pre-opdagen. Det innebär att jag ska träffa anestesiläkaren, ta prover och förbereda allt inför operationen som blir på tisdagen efter. Så nu börjar det närma sig med stormsteg. Börjar bli lite nervös, men glädjer mig bara ännu mer tills det är över och jag får börja med mitt nya liv!

Nu ska jag slappa lite och förbereda för nattjobb, 22.30 är det dags för ännu ett pass :)

Ha en fin kväll alla!

27 Januari 2016 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

Operationsdatum!!

Ja i går kom det äntligen, brevet med datum för min operation. 9 februari är det dags! Känns så märkligt, jag har pappret med tiden men jag tror inte att jag förstått riktigt än att jag faktiskt ska göra detta. Att detta halvår med förberedelser, kurser, möten med diverse specialister nu nått sista steget. Jag är snart i mål, med denna resa. Sen börjar en ny. MInns när jag i juni satt hos sjuksköterskan och fick ett papper framför mig där alla steg jag måste igenom och klara var uppradade. Jag tänkte att om man lyckas gå igenom alla dessa steg och få godkänt av sjuksköterska, dietist, läkare, kirurg osv, så ska man vara glad. Det var en lång process, och jag tvivlade så länge på att de skulle tycka att jag var en god kandidat för denna operation. Men jag lyckades bevisa för dem att jag är en god kandidat. Idag är det den 10 januari, och om en månad, den 10 februari får jag åka hem från sjukhuset och starta mitt nya liv. Jag ser fram emot detta, och glädjer mig enormt. Tack för att jag får den här chansen!

10 Januari 2016 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

Startskottet på 2016!!! :)

Ja idag gick startskottet på min resa 2016, resan som kommer förändra mitt liv för alltid! När måldatumet är här, så kan jag aldrig någonsin ångra mig igen och få detta ogjort, så det är ett stort beslut jag har tagit. Det är med skräckblandad förtjusning och glädje som jag ser fram emot denna vår, den kommer bli tuff, men den kommer också ge massa energi och lycka! Så vad handlar det här om då undrar ni säkert? Det ska jag berätta för er i detta inlägg.

Allt startade innan sommaren då jag fick tid på överviktskliniken i grannstaden, där bestämdes att jag skulle försöka gå ner i vikt under sommaren och sen komma tillbaka i starten av Augusti. Under sommaren tänkte jag fram och tillbaka på de olika alternativ som finns, och efter att aldrig någonsin lyckats behålla den vikt jag gått ned till, så sa jag att jag önskade att få göra en operation. Här i Norge fungerar det inte på samma sätt som i Sverige. Här är det många steg och processer som man måste igenom för att få ett godkännande för en operation. Det första steget var ett sjuksköterskesamtal, ett dietistsamtal och ett läkarsamtal + undersökning. När detta var gjort skulle dessa tre personer sätta sig ner och komma fram till ett gemensamt beslut om vad som kunde vara ett bra alternativ för just mig. Efter några veckor fick jag ett brev på posten med beslutet, jag hade gått vidare till steg 2.

Steg 2 innebär en 7 veckors kurs där man går igenom exakt allt som har med en sådan här operation att göra, både psykiskt och fysiskt. Man får möta patienter som tidagre gjort operation som kommer och berättar om sin resa, man får möta en psykolog som förklarar vad som sker med oss psykiskt före, under och efter denna process/operation, man får möta kirurg som berättar om de olika operationerna och komplikationer och allt annat som man behöver veta, man får träffa dietist, man får höra om självhjälp, man får prata i grupp och lyssna på andra i ens grupp, byta erfarenheter, prata rädslor, känslor, ja allt ska upp på bordet under dessa 7 veckor. När veckorna är över måste man ha gått ned i vikt, slutat röka om man gör det och ha fått godkänt på kursen.

Steg 3 innebär ännu en konferens mellan alla de yrkesgrupper och kursledare som har med detta att göra, och när de tagit ett beslut om resan vidare får man besked på posten. Det finns två vägar som det kan gå här, det ena är samtal med sjuksköterska (då de känner sig osäkra på vilket som är bäst för just den patienten) och det andra ett samtal med kirurg där han får höra varför vi vill detta, om vi förstått riskerna och han får även chans att ställa sina frågor för att han ska kunna ta ett beslut som är bra. I detta steget vill man såklart helst komma direkt till kirurg och steg 4, sjuksköterskan blir en omväg så man skulle kunna kalla det att man hamnar på steg 3,5 om man får det beskedet. När brevet kom till mig, blev jag så nervös så jag var tvungen att sitta ner när jag öppnade det. När jag såg att jag tagit mig direkt till steg 4 så brast det, tårarna sprutade av glädje, lättnad, rädsla you name it. Det var många känslor på en och samma gång och jag tror inte att det går att förstå hur det känns om man inte varit med om det själv. Obeskrivligt.

Steg 4 som då är samtal med kirurg och att äntligen få det slutgiltiga beskedet om jag kommer få operation eller inte, får man ett nej här så har man ingen mer chans av landstinget utan då måste man göra det privat och då också betala för det. Idag var dagen då jag hade mitt möte med kirurgen. Här tas vikt och blodtryck innan besöket, och helst ska man ha gått ner ännu mer sedan sista vägningen som var sista kursdagen. Jag hade trots jul och nyår där jag inte brytt mig något som helst om vad jag stoppat i mig, gått ner i vikt sedan sist jag vägde mig hos dem! Glädje! Men fortfarande nervöst, efter detta kallades jag in till kirurgen för att ha mitt sista samtal och för att få mitt besked. Vi diskuterade varför jag ville ha operation, risker, komplikationer och vilken av de två operationerna som var lämpligast för mig. Önskade en gastric sleeve, men då jag haft mycket halsbränna under hösten så var jag osäker på hur det skulle gå och bad därför kirurgen ta ett avgörande beslut baserat på hans erfarenheter och kunskap. En komplikation med sleeve är nämligen att man kan få mycket problem med halsbränna, och har man det sen förut så vill de inte att man ska göra den operationen. Så vi kom fram till att en gastric bypass var den bästa operationen för mig. Han sa att jag kan vänta mig operation i mitten av februari ca, så en dryg månad till så kommer mitt måldatum för denna processen. Sen startar mitt nya liv, och en ny process att anpassa mig efter förändringen i min kropp.

Jag glädjer mig något oerhört tills detta är gjort och att få göra denna resan under 2016, samtidigt som jag såklart också är rädd. Men jag väljer att tro att detta ska gå bra och att detta är starten på det aktiva liv jag önskar att ha! Jag är så tacksam att få göra detta i Norge där de har ett fantastiskt upplägg på detta, tacksam för den grupp jag varit i och de fina vänner som jag fått där och som gör resan tillsammans med mig fast sin egen, tacksam för all kunskap jag fått och all reflektion jag varit tvungen att gå igenom. Utan alla dessa steg och processer så hade jag inte kunnat ta ett val som var rätt. Så jag hoppas att svenska sjukvården tar efter Norge i detta, för det här som jag gått igenom under hösten önskar jag att alla som väljer att göra en sådan operation får gå igenom. Denna kunskap är ovärderlig och jag har utvecklats som människa på ett sätt som jag aldrig hade gjort annars.

Så snart börjar nästa resa, en resa som kommer vara tuff och slitsam. Jag vill passa på att slå hål på en av de fördomar/föreställningar som många där ute har, nämligen att en operation är en lätt utväg, men jag kan ärligt säga att ni som tror det inte har den minsta aning vad ni pratar om. Detta är riktigt svårt, där du måste jobba hårt för att bryta dåliga vanor och ändra hela din livsstil. Om ni har sett någon som opererat sig och sedan gått upp all den tappade vikten igen, så är det för att den personen inte klarade av den pressen som det innebär att bryta dessa vanor och att ändra hela sin livsstil. Det är så tufft och man kan förlora vänner och andra relationer på vägen, för detta handlar inte bara om mat, det är så mycket mer än så. Väljer man att göra en operation så är det för att man har testat ALLT som går innan för att gå ner i vikt, men aldrig lyckats. Det handlar heller inte om att överviktiga människor är lata, för det är en fördom som inte stämmer alls. Vissa ja, men det finns normalviktiga som är minst lika lata om inte värre och de går inte upp i vikt. De flesta tränar och är aktiva men inget händer med vikten ändå. Som sagt, innan ni dömer någon för att den gör en operation så borde ni tänka efter en gång extra. Det här är INTE lätt!! Och i vart fall här i Norge är det en lång process att ta sig igenom innan man ens får ett godkännande för operation.

Med det tackar jag för mig och för att ni orkade läsa hela inlägget! :) Uppdaterar här igen när det närmar sig nästa steg ;)

En god fortsättning på nya året önskar jag er!

6 Januari 2016 | Länk | Vikt och Träning | 2 kommentarer

Korten på bordet

Ja imorn är dagen då det här hemma verkligen ska tas tag i detta med vikt, träning och kost. Så nuä r det fullt fokus på detta i sommar. Ikväll har vi suttit och planerat första veckans aktiviteter till punkt och pricka, och jag tror det är bra. Iaf nu i starten så tror jag på att ha ett schema med tider för när allt ska ske, så man har lite överblick. Så småningom ska ju detta gå på rutin, men som det är nu så är vi långt ifrån att ha rutin på det här... Jag har försökt att få till det här under hela våren, men jag ska vara helt ärlig och säga att det har gått käpprätt åt h-vete! Det är svårt det här, svårt att utföra och svårt att prata om.

Jag har alltid haft problem med att erkänna för andra när jag har misslyckats, och kanske för mig själv också. Har försökt dölja det med dåliga ursäkter. För att vara helt ärlig mot er och framför allt mot mig själv så ska jag nu säga det: jag har misslyckats med att gå ner i vikt. Jag har misslyckats big time som ens tillät mig att gå upp så pass mycket i vikt att jag nu idag är där jag är. Så nu var det sagt, och helt ärligt så dog jag inte och ingenting annat hemskt hände heller genom att erkänna att det faktiskt är så läget är. Jag tror att jag kunnat leva på dåliga ursäkter inför mina nära och kära det sista året för att jag bor så pass långt bort. Det är ingen som kan kontrollera att det jag säger eller ger skenet av att göra, faktiskt är på riktigt. Ja förutom när vi ses då, handlar det om vikt så ser man ju med blotta ögat om personen i fråga lyckats eller ej. Tidigare när jag bodde hemma i Karlstad, så försökte jag med dåliga ursäkter ändå, men då lurade jag nog bara mig själv.

Jag har tränat under våren, en period var jag riktigt duktig och tränade 5-6 gånger/vecka. Andra perioder har det varit 1-2 gånger och vissa perioder ingenting alls. Jag vet vad jag inte ska äta, det säger sig självt att man inte ska äta godis, chips och hamburgare om man vill gå ner i vikt, det vet jag. Problemet är att det är svårt att stå emot. Man får suget efter dessa saker, och tillslut ger man efter för det och äter de här "farliga" sakerna som man så väl vet inte är bra. En annan sak är mängden mat man tar, en normal portion ska vara mat nog åt en vuxen kvinna. Två eller tre portioner med extremt mycket mat på, är för mycket. Är det märkligt att man inte går ner i vikt? Inte så värst va? Som ni märker så vet jag vad felet är, men det hjälper inte. Detta är ett så stort och svårt problem, det är sjukligt, det är ett beroende, ett missbruk, ja kalla det vad ni vill. Poängen är att det här gör man inte på egen hand. Man behöver så mycket stöttning från omgivningen, man behöver puschar, men framför allt så behöver man vara ärlig och erkänna för sig själv och för andra att man har ett problem. Endast då kan man ta sig ur det. Acceptans över hur läget faktiskt är.

Så nu har ni det svart på vitt. Nu har jag det svart på vitt.
Jag är överviktig och jag har ett stort problem med vad jag äter. Detta måste det bli ändring på, och det kommer vara mycket enklare nu när korten är lagda på bordet, för nu kan jag inte lura någon längre. Nu vet ni, och jag vill inte stå där i slutändan med skammen över att detta var för stort för mig och att jag misslyckades med den resa som kan vara den viktigaste i mitt liv. Kampen mot kilona!

Tack för att jag fick dela detta med er. Tack för att ni läste. Och tusen tack för att ni finns där! <3

7 Juni 2015 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

Ut på tur!

Idag har jag inte gjort allt för mycket, inte mer än vardagliga sysslor så som disk, tvätt, matlagning osv.. Men nu har M precis kommit hem tillsammans med vår vän Linn, så nu ska vi åka och hämta hennes hund Rålf och sen blir det ut på en liten promenad uppe på Hafjell :) Ska bli härligt att komma ut och få riktig frisk luft i lungorna! Och dessutom en fin utsikt under motionsrundan! Detta är något om jag gillar med norge och norskarna, det finns oändligt med fina turstigar uppe på fjäll, i skogarna och ja överallt egentligen, plus att norskarna aldrig säger nej till att komma ut på tur! Är det inte härligt? Det tycker jag iaf! Så nu ska jag ta på mig dojorna och sen ska vi fara iväg... Uppdaterar senare om turen och kanske visar en liten bild eller två ;D

Ha det!

15 April 2015 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

Det går inte alltid så lätt som man tänkt sig

I morse hade jag tid hos min läkare för att få ta de prover man behöver för att söka in till denna överviktskliniken. Han sa nästan det första han gjorde att det inte är säkert att de kommer ta emot mig på den kliniken på grund av att jag fortfarande är under behandling för reumatismen. Och att det att jag äter kortison mot värken kan vara en påverkande faktor till att jag inte går ner i vikt då man samlar på sig massa vätska, och att det i värsta fall kan vara så att jag kommer få vänta tills kortisonbehandlingen är klar innan jag kan få en plats på den kliniken. Jag kände verkligen hur det tyngde ner mig att höra det, veta att jag nu ändå måste försöka göra detta på egen hand. Det känns som att det är en ond cirkel. Jag har svårt att gå ner i vikt för att jag tar kortison, och kortisonet behöver jag mot värken, och värken hade kunnat bli lindrigare om jag blir av med övervikt. Så det känns lite som att stå och stampa på samma ställe. Den motivation och glädje jag kände tidigare när jag skulle få en möjlighet att få hjälp, försvann ganska direkt och jag kände att jag blev ledsen. För detta med att gå ner i vikt är det jag helst av allt vill, både för reumatismens skull men också för att få må bättre i det stora hela.

Men lika snabbt som jag blev ledsen, kände jag att nu jävlar! Jag ska minsann visa att jag är stark nog till att klara detta själv om det är så det kommer bli. Får jag hjälp är jag så klart tacksam och kommer ta emot den med öppna armar. Men om det inte blir så, då tänker jag iallafall fortsätta och kämpa och göra detta på egen hand. Att ge upp bara för att man kanske får ett negativt besked, finns inte. Jag ska ner i vikt hur jobbigt det än kommer bli, så tänker jag klara det målet!

Det som är mitt största problem och det jag sliter oerhört mycket med är kosten. Jag är bra på att träna och kör minst 5 pass i veckan, men det kommer ju såklart inte att ge det resultat jag vill så länge det inte fungerar med kosten. Jag måste för det första börja äta regelbundet, inte som nu då jag kan sova bort förmiddagen och käka frukost/lunch vid 12 ca för att sedan äta en jättemåltid på kvällen. Det gäller nu att komma upp på morgonen så man får i sig frukost, hinner ta ett mellanmål och sen en lättare lunch. Sen ska det vara ett mellanmål på eftermiddagen igen, typ en frukt eller liknande, middag vid 17 och sen ett litet kvällsmål. För mig låter det märkligt att man ska äta så mycket och så ofta framför allt. Men gör jag detta så ska det så småningom ge resultat då kroppen får påfyllnad under hela dagen och man därför inte behöver vräka i sig en jättemiddag på kvällen.

Jag vet ju hur jag ska göra, men det är så lätt att sitta och säga att si och så ska jag göra. Det är inte lika lätt att genomföra det sen, för att vara ärlig så är det skitsvårt!! Men om så många andra har klarat de innan mig, så varför skulle inte jag klarar det? Det handlar om inställning och att vara hård mot sig själv. Det blir så klart tufft en period, men det kommer vara så värt det!

Eftersom att det inte skett så mycket på vikten så tog jag mått på mina kroppsdelar idag för att se skillnaden från januari. Och på två månader så har jag tappat 7,5 cm på midja, 7 cm runt bysten, 1 cm på låren, 2,5 cm runt rumpan och 3 cm runt överarmarna. Så det har ju iallafall hänt lite på kroppen sen starten. Det ger motivation till att fortsätta!!

Så nu har jag precis fått i mig lite lunch, så nu ska träningskläderna på och sen ska det svettas på gymmet i minst en timmer men förhoppningsvis kör jag lite längre idag. INgen ide att ligga på latsidan, ta tjuren vid hornen på en gång är det enda rätta!

Kram på er!

19 Mars 2015 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

Frisk!

Det har varit tyst ett par dagar härifrån, men nu så...

I Lillehammer så finns det ett upplägg som heter Frisk. Det innebär att man får en vägledare som ska hjälpa en på vägen ut i arbetslivet när man varit sjukskriven en längre period. Jag har varit i detta programmet sedan januari och det har varit ett kanonupplägg för mig. Jag har min egen vägledare som jag träffar en gång i veckan, i starten fokuserade vi mycket på att hitta ett arbete som kunde fungera även när jag får mina skov i sjukdomen. Efter vart så började vi fokusera mer på vikt och träning då vi båda tror att det är det som måste jobbas med för att jag ska klara att komma ut i arbetslivet igen.

Genom Frisk har jag fått börja träna med min egen fysioterapeut två gånger i veckan. Han har gjort ett träningsprogram som är anpassat efter mig, och det är ju fantastiskt att få den hjälpen. Just att få känna det att det finns någon som faktiskt står och väntar på mig två gånger i veckan, att man har någonstans att gå, det har varit jätteviktigt och en jättestor hjälp på väg för det psykiska måendet som blir otroligt påverkat av en längre sjukdomsperiod.

Just det att ha fått en egen vägledare som jag träffar en gång i veckan har också varit ett stort steg framåt för det psykiska måendet. Med henne har jag fått ventilera diverse saker och det har varit så skönt att få tömma ur sig massa frustration och tankar som man går omkring och bär på. Nu har vi också börjat med ett gemensamt träningspass en gång i veckan, och det är jättekul att ha någon att gå och träna med, som en träningskompis där man får snacka massa under passen också. Det är viktigt med den sociala biten, det märker man tydligt när man varit hemma en längre period.

Jag har också kommit till insikt med att detta med att gå ner i vikt på egen hand, är ingenting som jag klarar av. Efter att ha försökt otaliga gånger själv utan något egentligt resultat, så tar det liksom stopp. Jag känner att jag tappar motivation när jag sliter med ca 5 pass/vecka på gym och vattenzumba, och har ändrat om kosten, men det blir ingen skillnad på varken vikt eller mått. Så jag bad om hjälp på Frisk, och direkt så ordnade hon en läkartid åt mig på torsdag för lite kontroller, och sen ska jag vidare till en annan klinik i grannstaden för vidare undersökningar. När detta är gjort så ska jag få börja på ett center för överviktiga där man träffar dietister, fysiologer, psykologer, läkare osv. Sen ska man delta i gruppsamtal med andra i samma situation plus att man tränar tillsammans. Detta ska man göra 3 gånger i veckan. Jag fick ett sådant hopp när jag blev erbjuden denna hjälpen, nu äntligen kanske jag lyckas med detta eviga projekt för nu är jag trött på att ha det såhär! Motivationen steg till toppen igen, och nu jävlar ska jag satsa fullt ut på detta nya upplägget med träning och kost!!

Hoppas ni har haft en fin start på veckan!

Kramar från tjockisen! ;)

17 Mars 2015 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

Vattenzumba eller vannzumba som vi säger på norsk ;)

Vill börja med att tacka för all den fina responsen på mitt första inlägg! På bara några få timmar verkar det vara en hel del som varit inne och läst, och även några som kommenterat och gillat både här och på facebook, tack! <3

Nu har jag precis kommit hem från ett pass vattenzumba. Detta är en otroligt bra träning som dessutom är väldigt skonsam mot kroppen, och inte minst så otroligt rolig! Jag ler mig igenom vartenda pass, nästan så att det kan bli lite creepy brukar min flickvän påpeka... Men vad gör det? Jag älskar varje sekund av det!!

För er som inte vet vad vattenzumba innebär så är det precis samma sak som zumba på land, lantinamerikansk gruppträning som är dansbaserad, skillnaden är att man kör övningarna i vatten i stället. För mig som pga sjukdomen är lite stel och har svårt att utföra vissa träningsmoment så är detta upplägget perfekt! Kroppen riktigt njuter av denna träning!

Så jag är väldigt glad att detta finns just här i Lillehammer, och dessutom bara två min hemifrån med bil, så ursäkterna för att inte gå dit finns inte helt enkelt. Jag kör tre sånna pass i veckan, 1 tim per gång, och jag hade gjort det alla dagar i veckan om möjligheten funnits, men jag antar att min instruktör även hon har ett liv utanför bassängen.

Min instruktör är för övrigt finsk, och pratar finlands-norsk, en märklig kombination i början för ett svenskt öra, men man vänjer sig ganska snabbt! Hon är fantastisk på det hon gör, puschar och sprudlar av positiv energi passet igenom, så är det märkligt att man ler som en creepy galning som precis släppts ut på permis? Nej jag tycker inte det!

Så om någon av er där ute funderat på att testa vattenzumba, tveka inte!! Jag kan starkt rekommendera detta. Så får ni chansen, ta den!

Nu ska jag dyka ner i frysboxen och se om jag kan få tag på något att lägga i pannan till kvällens middag, sen kommer jag landa i soffan och där blir jag nog kvar ikväll är jag rädd.

Ha en fin kväll, och åter igen tusen tack för den fina responsen! <3

11 Mars 2015 | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar

hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel

Skaffa en gratis hemsida