Dont worry, be happy!
Startsidan Blogg Fotoalbum Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2021)
>>


Farmen

Jag vet inte om ni ser på årets Farmen, men det gör vi här. Jag måste få skriva av mig angående det som tv4 tillåter får hända i årets upplaga. Att en person som Rose-Marie får vara med i programmet och bete sig hur som helst är för mig en gåta. Hon har hotat och mobbat andra deltagare från den dag hon satte sin fot på farmen. Hon har kastat en glasflaska efter en deltagare för att hon blev arg osv. Att ett sånt beteende får fortgå under hela säsongen har jag svårt att förstå. Hon är farlig och borde ha plockats bort ur produktionen vid ett flertal tillfällen, och iallafall när händelsen med glasflaskan inträffade. Att hon sen åkte ut och var det bästa som kunde hända med tanke på de andras säkerhet.

Tv4 har fått mycket kritik för att de har låtit detta få hända, men försvarar sig så här:

Hej alla Farmen-fans
Gårdagens program väckte starka reaktioner hos många av er. Som ni säkert förstår är det väldigt speciellt att leva tillsammans med okända personer på en gård under massor av veckor utan några som helst moderna bekvämligheter. I en sån situation kan personer agera och reagera på sätt som de förmodligen inte hade gjort i det vanliga livet. Vi har full förståelse för om ni uppfattar vissa situationer som både hårda och obehagliga, men vill påminna om att produktionen alltid finns till hands och har en tight dialog med alla deltagare. Både under och efter inspelningen.

För mig är detta bullshit rakt igenom! Det finns inget i denna texten som ursäktar något av det som hänt. Sen plockar de bort kommentarer som folk skriver för att de reagerar på de händelser som varit. Tv4 menar att de kommentarerna inte är ärliga, vilket även det är bullshit. Jag har skrivit tre kommentarer som alla varit faktamässiga om det som skett, men alla tre har blvit borttagna, antagligen för att det riktats för mycket kritik mot produktionen. Tillslut tilläts detta inlägg som är mitt fjärde:

Om produktionen alltid finns till hands så är det ännu värre att ni inte gör något när en deltagare hotar och mobbar andra deltagare! Det är fan skamligt och det var den sämsta bortförklaring jag hört att beteendet ska bero på att de inte har bekvämligheter osv. När de kom tillbaka till Farmen hade de gamla deltagarna varit hemma i flera veckor, och ändå förekom det hot och mobbing, så den förklaringen köper jag inte! Sen att ni plockar bort kommentarer som fans skriver, som är direkt faktabaserade på det som ni visat i avsnitten är otroligt dåligt. Svenska folket reagerar på det som skett. Patetiskt att det inte är tillåtet när ni verkar tillåta att vad som helst på farmen får ske!

Jag blir så upprörd över sånna här saker! Det finns barn som sitter och ser på detta, vad ska de tro? Vuxna får bete sig på detta sättet, så då är det nog okej att vara dum och mobba en "kamrat" på skolan? Jag trodde att tv4 hade noll tolerans mot mobbing, men tydligen hade jag fel när de t o m tillåter hot! Fy fan så dåligt! Att de sen sitter och försvarar Rose-Maries beteende och menar att de handlat rätt i att låta det ske, gör det ännu värre! Nej upprörd och förbannad är vad jag är, och jag var bara tvungen att få skriva av mig lite frustration!

Tack för mig!
27 Mars 2015  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Magnetröntgen

Imorn är det dags att göra denna magnetröntgen som jag väntat på en stund nu.. Ska bli skönt att ha det gjort och att äntligen få svar på om det är något som felar i foten som inte syns på ultraljud. Känner att jag är lite spänd på hur det kommer att vara att ligga stilla inuti det där trånga röret under ca 30-45 min som undersökningen tar. Tror inte att jag har klaustrofobi, men det är väl då jag lär upptäcka det om inte annat.

Idag har jag tvättat de sista maskinerna, så nu är alla våra kläder rena! Har börjat packa ihop lite saker som ska med till Sverige. Äntligen är det fredag imorn och dags att köra hemåt! Kommer nog inte att vara i Värmland denna gången, nu är det Eskilstunas tur att få ha oss hos sig under veckan som kommer. Ska bli kul att träffa alla igen :)

Nu ska jag se klart ett avsnitt av walking dead, och sen är det matlagning som gäller. Idag ska vi äta hackkorv, potatis och rödbetor.. Finns nog en del som absolut inte ser det som en delikatess, men jag verkligen älskar det! Och eftersom att det inte finns hackkorv i Norge, så njuter jag lite extra när vi väl käkar det.

Ha en fin kväll så hörs vi!

Kram
26 Mars 2015  | Länk | Reumatism | 0 kommentar
Middag, vänner, förkyldning

Ja kära vänner, då har det gått några dagar igen...

Skatteåterbäringen har man fått reda på, och det blev en positiv överraskning, iallafall i Norge :) Den svenska var ju också positiv på det sättet att det gick +/-0 eftersom att jag sålde en lägenhet förra året, så jag är nöjd!

I fredags var vi bjudna till vår vän Linn på middag tillsammans med Hege, och såklart lilla hunden Rålf :) Det bjöds på en supergod fiskgratäng med en sockerfri morotskaka till efterrätt som även den var supergod! Det blev även några öl, spel och massa massa prat, precis som vanligt när ett gäng tjejer ses. En mycket lyckad och trevlig kväll :)

I går skulle vi ha varit på en födelsedagsfest för att fira en annan vän, Karoline... Men dessvärre så vaknade vi båda upp förkylda med halsont igår. Så det blev ändrade planer. Vi tillbringade dagen i soffan där vi kollade på nästan hela säsongen av American horror story säsong 4, tror vi bara har två avsnitt kvar nu.. Och så klart såg vi premiären av nya Beck, invasionen! Älskar att det kommit och kommer fler Beck-filmer.. Läste dock att Mikael Persbrandt inte ska vara med längre, vilket jag hoppas inte stämmer.. Han är ju så bra och utan honom blir inte filmerna vad de har varit..

Idag är jag fortfarande förkyld och inte alls på topp, så med facit i hand så kommer nog dagen bli en likadan som igår! Skulle varit på vattenzumba idag, men får bli vila istället så att inte hela veckans träningspass blir lidande för att jag blir mer sjuk. Vila får det bli så hoppas jag att jag är redo för träning imorn igen!!

Ha en fin dag folkens!!

Kram
22 Mars 2015  | Länk | Vardag | 2 kommentarer
Det går inte alltid så lätt som man tänkt sig

I morse hade jag tid hos min läkare för att få ta de prover man behöver för att söka in till denna överviktskliniken. Han sa nästan det första han gjorde att det inte är säkert att de kommer ta emot mig på den kliniken på grund av att jag fortfarande är under behandling för reumatismen. Och att det att jag äter kortison mot värken kan vara en påverkande faktor till att jag inte går ner i vikt då man samlar på sig massa vätska, och att det i värsta fall kan vara så att jag kommer få vänta tills kortisonbehandlingen är klar innan jag kan få en plats på den kliniken. Jag kände verkligen hur det tyngde ner mig att höra det, veta att jag nu ändå måste försöka göra detta på egen hand. Det känns som att det är en ond cirkel. Jag har svårt att gå ner i vikt för att jag tar kortison, och kortisonet behöver jag mot värken, och värken hade kunnat bli lindrigare om jag blir av med övervikt. Så det känns lite som att stå och stampa på samma ställe. Den motivation och glädje jag kände tidigare när jag skulle få en möjlighet att få hjälp, försvann ganska direkt och jag kände att jag blev ledsen. För detta med att gå ner i vikt är det jag helst av allt vill, både för reumatismens skull men också för att få må bättre i det stora hela.

Men lika snabbt som jag blev ledsen, kände jag att nu jävlar! Jag ska minsann visa att jag är stark nog till att klara detta själv om det är så det kommer bli. Får jag hjälp är jag så klart tacksam och kommer ta emot den med öppna armar. Men om det inte blir så, då tänker jag iallafall fortsätta och kämpa och göra detta på egen hand. Att ge upp bara för att man kanske får ett negativt besked, finns inte. Jag ska ner i vikt hur jobbigt det än kommer bli, så tänker jag klara det målet!

Det som är mitt största problem och det jag sliter oerhört mycket med är kosten. Jag är bra på att träna och kör minst 5 pass i veckan, men det kommer ju såklart inte att ge det resultat jag vill så länge det inte fungerar med kosten. Jag måste för det första börja äta regelbundet, inte som nu då jag kan sova bort förmiddagen och käka frukost/lunch vid 12 ca för att sedan äta en jättemåltid på kvällen. Det gäller nu att komma upp på morgonen så man får i sig frukost, hinner ta ett mellanmål och sen en lättare lunch. Sen ska det vara ett mellanmål på eftermiddagen igen, typ en frukt eller liknande, middag vid 17 och sen ett litet kvällsmål. För mig låter det märkligt att man ska äta så mycket och så ofta framför allt. Men gör jag detta så ska det så småningom ge resultat då kroppen får påfyllnad under hela dagen och man därför inte behöver vräka i sig en jättemiddag på kvällen.

Jag vet ju hur jag ska göra, men det är så lätt att sitta och säga att si och så ska jag göra. Det är inte lika lätt att genomföra det sen, för att vara ärlig så är det skitsvårt!! Men om så många andra har klarat de innan mig, så varför skulle inte jag klarar det? Det handlar om inställning och att vara hård mot sig själv. Det blir så klart tufft en period, men det kommer vara så värt det!

Eftersom att det inte skett så mycket på vikten så tog jag mått på mina kroppsdelar idag för att se skillnaden från januari. Och på två månader så har jag tappat 7,5 cm på midja, 7 cm runt bysten, 1 cm på låren, 2,5 cm runt rumpan och 3 cm runt överarmarna. Så det har ju iallafall hänt lite på kroppen sen starten. Det ger motivation till att fortsätta!!

Så nu har jag precis fått i mig lite lunch, så nu ska träningskläderna på och sen ska det svettas på gymmet i minst en timmer men förhoppningsvis kör jag lite längre idag. INgen ide att ligga på latsidan, ta tjuren vid hornen på en gång är det enda rätta!

Kram på er!
19 Mars 2015  | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar
Den eviga tvätten

Är det så hemma hos er också att tvättkorgen bara blir större och större? Ibland känns det som att det kvittar hur många maskiner man tvättar, så är den förbannade korgen lika full igen dagen efter... Förstår inte vad allt kommer ifrån, vi är ju bara två personer men man skulle kunna tro att vi är en storfamilj. Och har man dessutom låtit bli att tvätta på t ex en helg så tar det dagar att ta sig igenom detta enorma berg som blir. Otroligt!

Men man får väl se positivt på det, vi tycker om att vara rena och fräscha och ha rena kläder på oss. Och det är väl inget negativt egentligen :)

Förutom att ta hand om kläder idag, så ska jag förstås också på mitt älskade vattenzumbapass!! Ska bli härligt att få hoppa ner i poolen tillsammans med alla andra ansikten som faktiskt har blivit välkända efter alla timmar man tränat tillsammans. Alla är kanske inte lika hyperglada som jag under hela passen, men många leenden får man under en timme i bassängen. Och vilken energi det ger att bara få möta någon annans leende, härligt! :)

Hoppas ni har en fin dag, så hörs vi imorn igen! :)

Kram
18 Mars 2015  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Frisk!

Det har varit tyst ett par dagar härifrån, men nu så...

I Lillehammer så finns det ett upplägg som heter Frisk. Det innebär att man får en vägledare som ska hjälpa en på vägen ut i arbetslivet när man varit sjukskriven en längre period. Jag har varit i detta programmet sedan januari och det har varit ett kanonupplägg för mig. Jag har min egen vägledare som jag träffar en gång i veckan, i starten fokuserade vi mycket på att hitta ett arbete som kunde fungera även när jag får mina skov i sjukdomen. Efter vart så började vi fokusera mer på vikt och träning då vi båda tror att det är det som måste jobbas med för att jag ska klara att komma ut i arbetslivet igen.

Genom Frisk har jag fått börja träna med min egen fysioterapeut två gånger i veckan. Han har gjort ett träningsprogram som är anpassat efter mig, och det är ju fantastiskt att få den hjälpen. Just att få känna det att det finns någon som faktiskt står och väntar på mig två gånger i veckan, att man har någonstans att gå, det har varit jätteviktigt och en jättestor hjälp på väg för det psykiska måendet som blir otroligt påverkat av en längre sjukdomsperiod.

Just det att ha fått en egen vägledare som jag träffar en gång i veckan har också varit ett stort steg framåt för det psykiska måendet. Med henne har jag fått ventilera diverse saker och det har varit så skönt att få tömma ur sig massa frustration och tankar som man går omkring och bär på. Nu har vi också börjat med ett gemensamt träningspass en gång i veckan, och det är jättekul att ha någon att gå och träna med, som en träningskompis där man får snacka massa under passen också. Det är viktigt med den sociala biten, det märker man tydligt när man varit hemma en längre period.

Jag har också kommit till insikt med att detta med att gå ner i vikt på egen hand, är ingenting som jag klarar av. Efter att ha försökt otaliga gånger själv utan något egentligt resultat, så tar det liksom stopp. Jag känner att jag tappar motivation när jag sliter med ca 5 pass/vecka på gym och vattenzumba, och har ändrat om kosten, men det blir ingen skillnad på varken vikt eller mått. Så jag bad om hjälp på Frisk, och direkt så ordnade hon en läkartid åt mig på torsdag för lite kontroller, och sen ska jag vidare till en annan klinik i grannstaden för vidare undersökningar. När detta är gjort så ska jag få börja på ett center för överviktiga där man träffar dietister, fysiologer, psykologer, läkare osv. Sen ska man delta i gruppsamtal med andra i samma situation plus att man tränar tillsammans. Detta ska man göra 3 gånger i veckan. Jag fick ett sådant hopp när jag blev erbjuden denna hjälpen, nu äntligen kanske jag lyckas med detta eviga projekt för nu är jag trött på att ha det såhär! Motivationen steg till toppen igen, och nu jävlar ska jag satsa fullt ut på detta nya upplägget med träning och kost!!

Hoppas ni har haft en fin start på veckan!

Kramar från tjockisen! ;)
17 Mars 2015  | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar
Helg!

Med tanke på att jag går hemma hela veckorna så blir det inte längre samma känsla för mig som för alla andra när helgen väl kommer. Det finns ju liksom inte så mycket som är annorlunda mot en vanlig vardag, det enda är väl att vi är hemma båda två hela dagarna, vilket förstås är jättemysigt! Men jag känner att jag saknar den där känslan man hade när man jobbade och fick gå hem från jobbet på fredag eftermiddag. Man var förväntansfull och man visste att man hade en hel helg framför sig med ledighet som man fick fylla upp precis som man ville. Det saknar jag, och det är en känsla som jag inte längre kommer ta för given när jag väl är ute i arbete igen.

Men nu är det iallafall helg, som ni alla säkert är väl medvetna om så det krävs nog inte någon mer påminnelse från mig. För oss startade dagen igår med en storhandling, alltid lika skönt när den är gjord och man får fylla upp kyl och skafferi inför helg och kommande vecka. Vi slank också inom en bokhandel bara för att kika lite, det slutade med att jag fick med mig en bok hem. Idas dans heter den och det är en mors berättelse om sin 18-åriga dotters 14 månaders kamp mot leukemi. Började läsa den nu på morgonen och har redan kommit en tredjedel in i boken, har svårt att slita mig från verklighetsbaserade böcker.

igår var det också dags för bilen att få sig lite vård, så det blev en ordentlig biltvätt med både högtryckstvätt och tvätthall, så nu är den som ny igen! När vi satt där i bilen och de stora rullarna körde både över och på sidorna om oss, så började det låta märkligt från taket. Givetvis hade vi åter igen glömt att ta bort antennen innan vi körde in med bilen. Denna gång lät det värre än värst och jag bara väntade på att jag skulle få se antennen följa med en av rullarna ned över vindrutan, det gick bra även denna gång men måste verkligen skärpa mig och ta bort den nästa gång. Hur svårt ska det va?

Idag kommer det bli en dag hemma och bara umgås med varandra, ibland behöver man det! Har lust att ta fram något brädspel och bara sitta och prata och spela. Det ska så klart också laddas upp för kvällens final i melodifestivalen! En av årets höjdpunkter, så finns inte en chans att jag skulle missa den!! Jag tror att vi kommer att ge Måns, Mariette eller Jon Henrik en biljett till året Eurovision. Här ska det iallafall röstas med hjärtröster eftersom vi inte får ringa när vi inte befinner oss i Sverige.

Hoppas ni alla har en fin helg i härligt solsken, och glöm inte att skicka rätt bidrag till Eurovision ikväll! :)

Kram Carro
14 Mars 2015  | Länk | Vardag | 0 kommentar
Reumatism

Ledgångsreumatism, reumatoid artrit, är en inflammatorisk sjukdom som oftast börjar i små leder, i händer och fötter. Lederna svullnar, blir ömma och man får ont. Inflammationen gör lederna stela. Stelheten är värst när man stiger upp på morgonen eller har varit stilla en längre stund.
Ledgångsreumatism omfattar inte bara lederna utan är en sjukdom som påverkar hela kroppen. Man kan till exempel få inflammation i organ som lungsäcken, hjärtsäcken, ögonen, eller blodkärlen. När man har en pågående inflammation i kroppen blir man ofta trött och kan känna sig sjuk. Ibland kan man tappa vikt och få förhöjd kroppstemperatur.

Det går inte att bota reumatism, men med mediciner och sjukgymnastik kan inflammationen dämpas och smärtan lindras.
(http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Ledgangsreumatism/)

När jag var två år gammal fick jag diagnosen reumatism för första gången. Det var en morgon när min mamma skulle klä på mig som hon märkte att mina knän var svullna och varma, hon tog kontakt med vårdcentralen och vi fick en tid hos en läkare. Läkaren valde att skicka oss vidare till Centralsjukhuset i Karlstad där vi skulle få träffa en barnläkare för vidare konsultation. Ganska snart konstaterades det att jag hade fått ledgångsreumatism och jag började medicineras.

Under hela min barndom var det många vändor in och ut på sjukhus, många olika undersökningar och behandlingar. Ett flertal gånger fick jag kortisonsprutor rakt in i lederna, vid dessa tillfällen var jag alltid sövd för det skulle vara för smärtsamt för ett litet barn att vara vaken under behandlingen. Själva sövningsprocessen var alltid något som var skrämmande minns jag, mest för att de var tvungna att sticka mig vilket var något som jag aldrig kände mig trygg med. Alltid när jag fått mina sprutor, kunde även jag röra mig som ett "normalt" friskt barn under några månader framåt. Jag sprang och sprang och sprang, för nu kunde jag ju äntligen röra mig.

Jag hade också rehabilitering med en sjukgymnast som hette Eva, henne tyckte jag mycket om och det var alltid roligt när vi skulle träffa henne. Jag fick vara inne på barnhab i Karlstad, där fanns en stor gymnastiksal som jag älskade att vara i. Förutom denna rehabilitering så fick jag också vara med i en barngrupp i bassängerna på sjukhuset, där fick man göra olika rörelser och övningar i grupp. Detta gjorde jag två gånger/vecka under nästan hela min barndom.

När man får reumatism som barn, så kan det vara så att det växer bort. Det gjorde det för mig och när jag var 12 år gammal slutade jag behandlas och blev så gott som frisk.

Men så hände något och i Februari 2014 började jag få ont i en fot. Jag kände ganska snabbt igen smärtan och förstod vad det var som var på väg att hända. Jag ville inte inse att det faktiskt var så att sjukdomen kommit tillbaka, så i stället för att söka hjälp direkt så försökte jag förtränga smärtorna och symtomen. Under hela våren så blev det bara värre och värre, och jag klarade vissa stunder inte att gå på jobb då jag dels hade ont men också hade mycket feber. Efter ett tag började även knät, handleden och några fingrar att svullna upp och jag tog mig till läkare efter enorma påtryckningar av min flickvän som efter en natt när det var som värst fick köra mig till akuten för att få något mot smärtorna, efter det fick hon liksom nog av att se mig så som jag var, och jag förstår henne. Jag betedde mig som en idiot som inte sökte hjälp tidigare, men tror att jag var rädd för att få det bekräftat även om jag hela tiden visste vad det var som hände.

6 Maj fick jag en tid hos läkaren. Jag behövde inte ens komma mer än in i rummet så sa hon samma sak som jag trodde. Reumatismen var tillbaka. Som om det var ment to be, så finns det ett reumatismsjukhus i Lillehammer, hon ringde direkt till dem och sa att jag behövde få komma in så snart som möjligt. Kl 12 samma dag hade jag fått en tid. Vi fick träffa en reumatolog som gjorde ultraljudsundersökning på lederna och det var inget snack om saken, jag hade helt klart reumatism och det var ganska allvarligt. Jag fick flera olika mediciner att starta med direkt, och jag blev sjukskriven.

Jag trodde att efter en månad så skulle jag vara tillbaka på jobbet. Så var det inte riktigt, idag är jag fortfarande sjukskriven och det har gått tio månader. Det tar tid det här och det är inget man kan skynda på, medicinerna måste få göra sitt.

I oktober hade jag återbesök på reumatismsjukhuset, tiden emellan har jag kontinuerlig kontakt med min läkare på vårdcentralen. På sjukhuset konstaterades att medicinerna inte gett det resultat som var önskat, jag blev inlagd en vecka för att försöka hitta någon annan behandling. När jag skrevs ut skulle jag börja med cellgiftssprutor, cimzia (ett biologiskt läkemedel som även det ges i sprutform) och fortsätta med mina kortisontabletter.

I januari var nästa besök på reumatismsjukhuset. Även denna gång fick jag veta att medicineringen inte gett det resultat som är önskat. Jag skulle dock fortsätta samma behandling som jag hade men i tillägg skulle jag även ta naproxentabletter. Jag fick även kortisonsprutor i fotled och knäled.

I februari hade jag fortfarande mycket smärta i en fotled, en smärta som hämmar mig i min vardag. Jag ringde reumatismsjukhuset och fick komma dagen efter. Det sattes ännu en kortisonspruta i fotleden och min läkare bestämde nu att vi skulle skicka en remiss så jag för göra en magnetröntgen av foten för att se vad som felar i den. Efter 3 kortisonsprutor i samma fot utan resultat så måste det göras något. Så nu väntar jag på att få komma på röntgen i slutet av mars för att se hur vi går vidare därifrån.

Jag vill iallafall ge en stor eloge till den norska sjukvården, den är fantastisk! Jag har aldrig blivit så bra bemött eller fått så oerhört mycket hjälp någon gång tidigare. För att vara ärlig så har jag aldrig sett att denna snabba hjälpen finns att få någonstans, och då har jag varit mycket i vården både privat och i yrket. Fantastiskt helt enkelt!

Detta blev ett väldigt långt inlägg, så tack till den som orkade läsa hela!
Nästa gång ska det handla om något roligare ;)

Ha en fin kväll, själv ska jag ta på städrocken och ta en svängom med snabeldraken! :D

Kram Carro
12 Mars 2015  | Länk | Reumatism | 2 kommentarer
Vattenzumba eller vannzumba som vi säger på norsk ;)

Vill börja med att tacka för all den fina responsen på mitt första inlägg! På bara några få timmar verkar det vara en hel del som varit inne och läst, och även några som kommenterat och gillat både här och på facebook, tack! <3

Nu har jag precis kommit hem från ett pass vattenzumba. Detta är en otroligt bra träning som dessutom är väldigt skonsam mot kroppen, och inte minst så otroligt rolig! Jag ler mig igenom vartenda pass, nästan så att det kan bli lite creepy brukar min flickvän påpeka... Men vad gör det? Jag älskar varje sekund av det!!

För er som inte vet vad vattenzumba innebär så är det precis samma sak som zumba på land, lantinamerikansk gruppträning som är dansbaserad, skillnaden är att man kör övningarna i vatten i stället. För mig som pga sjukdomen är lite stel och har svårt att utföra vissa träningsmoment så är detta upplägget perfekt! Kroppen riktigt njuter av denna träning!

Så jag är väldigt glad att detta finns just här i Lillehammer, och dessutom bara två min hemifrån med bil, så ursäkterna för att inte gå dit finns inte helt enkelt. Jag kör tre sånna pass i veckan, 1 tim per gång, och jag hade gjort det alla dagar i veckan om möjligheten funnits, men jag antar att min instruktör även hon har ett liv utanför bassängen.

Min instruktör är för övrigt finsk, och pratar finlands-norsk, en märklig kombination i början för ett svenskt öra, men man vänjer sig ganska snabbt! Hon är fantastisk på det hon gör, puschar och sprudlar av positiv energi passet igenom, så är det märkligt att man ler som en creepy galning som precis släppts ut på permis? Nej jag tycker inte det!

Så om någon av er där ute funderat på att testa vattenzumba, tveka inte!! Jag kan starkt rekommendera detta. Så får ni chansen, ta den!

Nu ska jag dyka ner i frysboxen och se om jag kan få tag på något att lägga i pannan till kvällens middag, sen kommer jag landa i soffan och där blir jag nog kvar ikväll är jag rädd.

Ha en fin kväll, och åter igen tusen tack för den fina responsen! <3
11 Mars 2015  | Länk | Vikt och Träning | 0 kommentar
Välkomna hit!

Hej på er!

Har länge tänkt att ta upp bloggandet igen, men har aldrig funnit rätt tid eller plats. Så när jag nu kände att jag hade lust att dela med mig av mitt liv och det som händer, och jag dessutom fann en bloggportal som jag tror jag kommer att trivas med, så var det dags helt enkelt.
Tänkte så här i första inlägget berätta lite om mig själv, så att ni som läser får lite koll på vem det är som sitter bakom skärmen.

Caroline heter jag och är 27 år gammal, eller ung ;) Jag är född och uppvuxen i Värmland i en liten ort tre mil utanför Karlstad som heter Molkom. Där växte jag upp tillsammans med mina föräldrar och min lillebror Fredrik. Det var en fin uppväxt med närvarande föräldrar, vänner, fritidsintressen och en ganska problemfri skolgång.

Redan som tvååring fick jag diagnosen barnreumatism. Min mamma upptäckte en morgon att mina knän var varma och väldigt svullna. Hon tog mig med till vårdcentralen som genast ville skicka mig vidare till barnläkare på Centralsjukhuset i Karlstad. Där konstaterades ganska snabbt att jag hade ledsjukdomen reumatism. Denna sjukdom tog upp en stor del av min barndom med sjukhusbesök, sjukgymnaster, mediciner osv, tills jag blev 12 år gammal då den helt plötsligt inte behövde behandlas mer och i stort sett växt bort. Under de kommande 14 åren levde jag som frisk och utan några symtom alls.

I februari 2014 flyttade jag till Lillehammer, och nästan direkt började jag få problem med en fot. Jag låtsades inte om det till en början, men ju längre tiden gick, desto svårare blev det att vara opåverkad av smärtorna. Jag fick feber allt mer ofta och var tvungen att vara hemma mycket från jobbet pga både smärta och feber. I Maj när jag efter tre månaders lidande äntligen tog tummen ur och sökte läkarvård med påtryckningar från min flickvän, så konstaterades det samma dag att jag hade fått denna sjukdomen tillbaka. Jag var nu 26 år och hade åter igen fått reumatism.

Har varit sjukskriven sedan dess, och testat och gör fortfarande flera olika behandlingar för att hitta det som passar bäst för just mig. Detta kommer jag göra ett enskilt inlägg om längre fram, där jag mer ingående berättar om sjukdomen och behandlingen.

Jag har också ett problem med övervikt som jag haft i många år, mer eller mindre. Jag har nu kommit fram till att detta måste åtgärdas. Så parallellt med kampen mot sjukdomen, så ska jag också kämpa mot kilona, och jag tänkte att ni skulle få följa med mig på den resan här i bloggen. Även detta kommer det ett eget inlägg om längre fram.

Som om det inte var nog med detta så är jag ju också lesbisk. För mig är detta inget problem, men det är klart att det alltid finns fördomar som lurar runt hörnen. Men jag tror på att om man vågar stå upp för sig själv och vara den man är så knockar man dessa fördomar och de blir färre och färre. För mig är det en självklarhet att alla människor har rätt att vara den de är utan att bli påhoppade eller kritiserade för det. Så länge det inte skadar någon annan. Men mer om detta längre fram, komma-ut-historia osv..

För er som orkat läsa ända hit, tack för er tid! Och jag hoppas att jag lyckats fånga ert intresse så att ni vill komma tillbaka!

Kram Carro
11 Mars 2015  | Länk | Om mig | 6 kommentarer


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Caroline Thörnqvist                                             Skaffa en gratis hemsida