Skall väl berätta lite från början. Det hela började för flera år sedan då jag upptäckte att jag kissade brunt i toaletten. Efter några gånger så beslöt jag mig för att kolla upp det hela. Gick till vårdcentralen. De skickade mig vidare till Mölndal och så var det hela igång.

Det som jag har heter IgA-Nefrit.

"IgA-nefrit är en typ av inflammation i njurarna, som är den vanligaste glomerulonefriten. Typiskt för denna typ av njurinflammation är att antikroppen IgA ansamlas i njurarnas glomeruli. Typiskt är att de drabbade har blod i urinen vid lättare infektioner. Sjukdomen är en vanlig orsak till njursvikt. Hos vissa individer tar sjukdomen fart snabbt och en halvmåneformad bild (s.k. crescent-nefrit) ses i glomeruli vid en njurbiopsiIgA-nefrit är en typ av inflammation i njurarna, som är den vanligaste glomerulonefriten. Typiskt för denna typ av njurinflammation är att antikroppen IgA ansamlas i njurarnas glomeruli. Typiskt är att de drabbade har blod i urinen vid lättare infektioner. Sjukdomen är en vanlig orsak till njursvikt. Hos vissa individer tar sjukdomen fart snabbt och en halvmåneformad bild (s.k. crescent-nefrit) ses i glomeruli vid en njurbiopsi"

Grejen är den att den läkare som jag har pratat med han har inte sagt all information till mig. Typ hur framtiden kommer att bli osv. Jag har hela tiden trott att man kanske medicinerar mig typ resten av mitt liv. Men som sagt. Så är det tydligen inte alls.

Min ordinarie läkare har varit borta ett tag, skönt tyckte bara jag, för jag har hela tiden tyckt att han är ett miffo i mina ögon, har aldrig riktigt fått förtroende för honom. Utan mera, gå till läkaren få det överstökat och så är de lugnt i 6 mån. Men när inte läkaren kom tillbaka så fick jag en ersättare för honom. De ringde och ville att jag skulle ta nya prover, frågade hur jag mådde osv. Jo tack mår väl bara fint sa jag. Hm jaja inte fattade jag. Sedan har du fått en ny tid till en ny läkare. Han skall du komma till nu på fredag (28 november). Detta lät inte som det var förhandlingsbart så ok. Ja kommer.

Vi hälsar på varandra och så säger han efter en liten stund. Har (min läkares namn) pratat med dig om framtiden? - Va säger jag. Nä det har inte. Hm han skruvar på sig lite. Han har inte heller diskuterat donation? VA? - Nä säger jag igen. Ok nu fick han ta detta från början. Han kan lätt konstatera att mina njurar inte mår bra. Till och med väldigt illa nu. Du har endast 9 % funktion kvar på dem. Och jag måste göra lite justeringar på din medicin. Försöka att bromsa upp tillståndet lite. Jag frågade hur länge håller min njure i som det ser ut nu? Han matade in informationen av mina prover och han säger. Den räcker till mars! Om jag blir värre än dessa 9 % så blir de dialys med. De hoppas med den nya medicinen kanske att förhindra det hela. Men de återstår väl att se.

Nu sitter jag i stolen och känner mig helt tom i bollen. Vad sa han precis till mig. Är det nu jag skall skratta eller gråta. Får väl inte fram så himla mycket. Men jag kände en fruktansvärd ilska mot min förra läkare. Den som jag sitter och pratade med nu, har jag träffat i kanske 15 min. Denna person har jag redan fått fullt förtroende för. Jag säger till honom följande: och är inte ens förhandlingsbart. JAG VILL ALDRIG MERA SE DEN ANDRA LÄKAREN! DET FÅR BLI DU SOM TAR ÖVER MIG NU!!!

Inga problem sa han. Han kunde inte riktigt förstå hur (min förra läkare) missat all information som ändå finns i journalen.

Nu har jag varit och tagit de första proverna, fått mera järn i kroppen via dropp. Nått nytt säger de som vet det hela. Idag skall syrra till läkaren för att prata med honom. Se om hon är en lämplig donator. Även hon får ta en massa prover. Kan ju bara hålla tummarna i detta läget.

Så ni som inte har tänkt på detta tidigare. Donation kan bli aktuellt för var och en. Man vet aldrig vad som händer. Lägger ut en länk här till er som vill göra en förändring, eller bara kika in och se vad det hela handlar om.

Donation

I mitt fall så måste jag ha en ny njure. Frågan är väl bara hur lång tid kommer detta att ta. Ja i nuläget är det väl ingen som vet detta. Men jag har väl några fördelar med mig, jag rökar inte, dricker inte och åldern är bra med.

Någon som har en njure över???

Läran om näringspår. Ja vad säger vi om näringsspår? Jag säger pressision. Tror inte att det var någon på kursen som efteråt sa att detta vill jag aldrig med testa. Utan väldigt många var förvånade och glatt överraskade över sin hunds spårnoggranhet när det blir näring i spåret.

Det var några som hade testat detta tidigare. Jag var inte en av dem. Utan för mig och Zingo var detta något helt nytt. När Zingo spårar i "vanliga" fall så är han ganska lugn. Inte tokivrig i spåret. Håller sig nära kärnan. Men han har en tendens att ha lite väl hög näsa. Men med denna typ av spår så kan man jobba bort detta. Och för övrigt är det ju faktiskt mitt fel redan från början. Men om man inte vet bättre då är de ju svårt att justera.

Att använda fina gräsmattor eller grusplaner är en bra början. Lägga ut i varje fotsteg (gott godis skall de vara och väldigt små bita, väldigt små bitar som sagt). I början kan man tänka på att ha vinden i ryggen. Men det är tycker jag bara i början. Hundarna lär sig väldigt snabbt.

Man börjar med kanske 50 meter rakt fram. Man skall gå typ som på en linje. Om hunden är helt ovan så ibörjan kanske han nosar av ett större område, eller letar spår. När man sedan lägger ett nytt näringspår så kan man se en tydlig förändring i arbetet.

Så här kan man ha kopplet. Så att det grå under hunden. Alternativ är en sele.

När man har kommit en bit på vägen och ser att det fungerar bra. Då kan man börja med att kanske lägga godis i vart annat steg. Men ha inte för bråttom med att ta bort godiset. Blir hunden slarvig så backar man och lägger i varje ett tag till. Små förändringar gör att hunden fortsätter vara noggran.

Skall försöka rita upp hur vi gjorde med avstampet. Spåret går här till höger >>>>>>>>

xxxxxxxxxxxxxx                         xxxxxxxxxxxxxxxxxx

                     xxxxxxxxxxxxxxxxxx                          xxxx

Man går alltså rakt fram. När du beslutar dig för ett avstamp tag då ca din fots längd lite snett bakåt. Innan du byter spårsida. Lägg en ordentlig hög med näring därifrån du tänker lämna. Tag steget och lägg ytterligare en mängde godis på det nya stället. Fortsätt med godis i varje steg till du tänker göra nästa avstamp. Viktigt att tänka på är att när hunden närmar sig avstampet att du håller mot lite med handen på bogen på hunden. Du styr alltså INTE med kopplet i detta läge. Om hunden skall ta ett avstamp åt höger, så håller du handen på vänster bogsida för att hunden inte skall fortsätta rakt fram. Ibörjan kanske hunden reagerar på beröringen vid detta moment. Men sådant kan man öva utanför spåret. Typ när man är och går i skogen. Att röra vid hunden så den inte tycker det hela känns konstigt.

Finns mera att skriva om detta men tror detta är en bra början för er som inte känner till detta tidigare. Jag skall iaf fortsätta med näringsspår. Får en bättre och koncentrerad hund i spåret.

Vi gjorde även stillasittande bevakning. Zingo har äntligen börjat sträva utåt när han noterar något där ute. Så gjorde han inte förut. Så han har blivit duktigare på detta.

Sedan på kvällen fick vi även en nattpatrullstig. Detta hade vi ej testat tidigare. Väldigt spännande, man kände hjärtat dunka febrilt på insidan av spänningen. Kan jag verkligen rekommendera till att göra. Nu hade vi ju riktiga stridisar som gärna vill panga i skogen...

Rickard innan han beger sig ut för att "fixa" fiendena! Livsfarlig typ detta :-) Med mörkersikt eller va de nu heter.

Tog lite bilder också, dock med mobilen eftersom jag glömde min riktiga kamera. Lägger även upp flera bilder i fotoalbumet. Länk till fotoalbumet

Kul att man kände igen lite folk nu. Här är Mattias med sin lånehund Giftig! Sexårig rottistik som sitter "fint"

Till Carina & Rickard & Co för en riktigt intressant kurs!

Hej vänner! Igår var jag väldigt glad över min dotters framgång. Idag landade jag med ett brak när jag gick till min njurläkare. (för övrigt så var min ordinarie läkare borta ej i tjänst sedan nån månad tillbak, vilket jag nu är väldigt glad över) Så till vad som hände. Jag har vetat att mina njurar inte har fungerat till full belåtenhet, men att det som jag fick veta idag var att det är väldigt allvarligt med mig. Han min nya läkare kunde bara konstatera efter alla prover som jag tog igår att jag har endast 9% kvar av min njurfunktion!!!!!

Där sitter man i stolen och vet inte riktigt vad som händer. Jag som aldrig känner mig sjuk eller nått. Frågan ställdes av mig, hur lång tid kan jag ha kvar med mina njurar?

- Till mars ungefär. Men helst skall jag ha blivit opererad innan dess. Så nu går larmet här hemma. Måste hitta en lämplig donator. Gärna en i släkten. Min syster har fått nått att tänka på, liksom min bästa vännina skall ringa och prata med min farsa som jag inte har haft kontakt med på flera år. Detta blir väldigt intressant och se hur detta går.

Mycket som snurrar i skallen idag. Får väl återkomma med mera info när jag har varit på provtagningen (tisdag i nästa vecka)

Suck vad säger man...hade jag mött min förra läkare nu så hade jag suttit inspärrad för mord istället.....jävla miffo som inte har vaknat säger jag bara....jag patient - han läkare !! Han skall ta mej fan veta....

Ledsen och snurrig och tom på de mesta nu.

Imorgon åker jag iaf med hunden och tränar, kommer tillbaka på söndag eftermiddag...

Ha de gott folket

Ikväll fick Jessica sitt körkort. Kvällskörning och allt. Gick gallant!

Så stolt och glad över dig gumman...

Många kramar till dig

Det var liksom ingen ide att låta bli träningen idag. Under veckan som har varit har jag inte tränat Zingo en enda gång. Dels för Marcus har varit här sedan har de varit fullt upp med.

I veckan bet han sönder båda hans och Zigges liggmadrasser.

Jessica var nådigt glad när hon kom hem. Hon fick nämligen äran båda gångerna att städa upp efter djuret....grrrr

Så för att stilla hans energi tog jag cykeln igår kväll och cyklade en sväng med honom. Och idag har jag och Marcus varit ute och lagt ett spår. Dock inte så långt pga att sonen var med. Han kunde inte riktigt förstå att Zingo skulle hitta grejorna som vi la ut till honom.

- Men hur skall han hitta dem? 6-årings fundering...försökte att förklara så gott de gick. Men han var väldigt skeptisk till de hela.

Sedan när spåret var utlagt åkte vi till Ale Brukshundsklubb och körde lite lydnad under tiden. Med Mettes tips ang vänster och höger apport så går saker och ting lite lättare på just de momentet.

Han är duktig den lille sonen. Han hängde med Zingo runt i spåret. Morsan var just och smätte en gran rätt i ögat på honom också. Bra jobbat morsan...

Undra om han kan hålla sig lite lugn nu, får väl se om man kan göra nått imon med. Och till veckan blir det iaf mera träning. Då åker Marcus till sin pappa.

Jag och Maria fick en inbjudan av John Malkki (Partille Kompanichef) att medverka i deras övningar på Känsö. Här var det snabba ryck. Fick beskedet i tisdags och för en gång skull hade jag inget annat inplanerat. Övningen var från våran del fredag eftermiddag - lördag förmiddag.

Vi mötte upp gruppen vid kajen inne på Kärringberget. Vädret visade sig från sin bästa sida, men vad gör väl de när man har försvarets regnkläder

Här poserar soldat Andersson (Maria) med Peter Ohlsson

Vi hämtades i Stridsbåt 90 som förövrigt används mest att förflytta folk till olika platser. Å fort går det också. Detta var Zingos premiär i båt. Och jag måste säga att han sköter sig exemplariskt. Matte är supernöjd.

Ön som vi åkte till heter alltså Känsö. Otroligt vackert, fastän vi är mitt i höstens mörkaste årstid. Tänk er sommartid där...

När vi kom fram var det snabbt ut och reka vart vi skulle visa våra övningar som vi (säger jag, men Maria tänkt på) med lite tautch från mig så klart.

Vi började med Zingo och en kort patrullsträcka. Vi gick mellan bergen och jag märkte på Zingo att han hade svårt att riktigt befästa var ifrån ljudet kom. Men till slut kom han på det och det var en superfin ljudmarkering.

Efter detta så var det Maria och Saourons tur att visa hur man kunde plocka upp ett spår från en fiende som sprungit genom området. Även detta gick bra. Lite eftersnack blev det och vi hundförare hoppas att vi kan få in lite mera hundövningar i Partilles Hv övningar.

På kvällen när vi arbetat färdigt så blev det middag med lite gott till. Vi har haft en supertrevlig tid ute på Känsö. Och man kan bara tacka för ett väldigt trevligt bemötande från alla. Detta gör vi gärna om igen.

Avslutar med ett fint foto på vår

Kompanichef John Malkki i dansartagen

Mera foton finns i mappen Fotoalbum/Hemvärnet och info om Känsö hittar ni genom att klicka på ordet Känsö.

Kika gärna in där, väldigt intressant måste jag säga.

Idag åkte jag själv till Tjärnet i Björsared. Andra kallar väl detta Tyrsjön. Men jag har alltid sagt Tjärnet.

Vädret var ju strålande. Kunde ju inte bara låta bli att göra nått med Zingo. Marcus hade fått en leksak så han var hemma och lekta  med sig själv. Väldigt bra på de är han. Syskonen fick äran att passa honom en stund.

Började med ett litet spår. 3 apporter och inte alls så långt. Det var mest så att han skulle få spåra lite iaf. Träapport, leksaksdjur och 2 patroner låg där.

Sen gick jag tillbaka för att hämta Zingo så vi kunde gå runt tjärnet. När vi var på mitten så gjorde vi ett upplet. Fyra föremål. Djupet var nog ca 50 m nått åt det hållet. Dock ingen supervind men lite lätta vindpustar kom de väl. Han löste detta bra idag med. Alla fyra föremålen hittade han. Nu tror jag det är dax att börja öka korridoren åt honom. Göra en större ruta. Se hur han löser de då?

Vi gick runt sjön och gick tillbaka för att ta spåret. Han gick kanonbra. Lite nöjd med att ha fått gjort något iaf. Till veckan som kommer måste jag få träna lite mera. Känns som han hamnar mittemellan Zingo. När jag har Marcus så kan man ju inte släpa med sig honom och träna, han får tråkigt rätt snabb.