I går var det härligt vårväder!
Jag har blivit mycket piggare o fått in mer krafter efter att ha legat med influensa. I går var vi till klubben därifrån körde vi och ca 8 ekipagen till en annan plats för spårträning på öppet fält, där hade Allis och jag inte lärt in på precisionsspår. Oj Oj att spårträna mycket noggrannt på spåret. Jag lade godis på det raka spåret för att sen se hur hon spårar.
Det första sträckan gick hon med sin ivrighet fram och det ledde till att hon småvinglade och jobbade för fort fram, felet var att jag lade godis för långt emellan det är tydligen inte speciellt bra om man är nybörjare.
Det andra sträckan lade godis tätare i syfte på att hon SKA nosa ordentligt " varje centimeter" på rad i spåret. Då tog personen M över och spåra med Allis för att visa mig hur man lär henne och träna på rätt sätt, för att få henne att utvecklas! Allis spårade intensiv och jobbade lugnt och rätt bra på sluten. Man har nu sett att hon verkligen har spårmotivation.
Måste tillägga att på första sträckan när jag lade spåret så hamnade jag emellan två hästlortshögar, Åh nej tänkte jag för Allis tycker det är smaskens med hästbajs, jag fortsatte iallafall, och Gissa vad! Jag blev verkligen 
att hon struntade i bajset och istället fokuserade på sitt spårarbete hela tiden. Duktigt gjort av henne!
Jag lite förbryllad över hur jag ska överväga från det vanliga brukspåret och till precisionsspåret, att få Allis förstå att det är två olika sätt! Det kanske löser sig när hon ser att hon har vanligt halsband med 10 meter spårlina med handtag för precisionsspår, det andra har hon spårsele med 15 meter spårlina som används till skogen.( Om man kör spår i skogen då att hunden inte blir " för " nogrann i skogen. ) Hundarna lär sig visst vad det är som gäller. Jag tror säkert att Allis kan skilja på det så småningom, det är väl bara att vänta och se.
Därefter skulle vi egentligen tillbaks till klubben och fortsätta att träna lydnad och skyddsträning men det kunde inte vi göra utan åkte hem efteråt för vi skulle fara bort, det går ju fler tåg.
På kvällen hade vi promenadsällskap med Wilma, Whels springerspaniel med sin ganska höga ålder och hennes matte. Allis " dyrkar" Wilma och det har hon gjort hon var valp men jag förstår ju Wilmas frustation över Alliss livlighet och övervältade, ett riktigt busfrö har vi och en som inte vill förstå att man ska vara " gentleman " mot mycket äldre hundar och även små vovsingar. Det blev lugnare efteråt och vi hade en lugn, skön och lång promenad. Tack till Wilma och hennes matte för sällskapspromenaden.
Ha en bra dag! 
