Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2018)
>>


Medmänsklighet och empati...och detta med samtycke.

Jag vill skriva lite om just medmänsklighet och empati, och samtycke, i detta inlägget.

Jag är oroad av denna ökning av hat, ilska och egoism, som har märkts av så tydligt under de senaste åren. Och det bara ökar och ökar. Människor riktar in sig på att hata och vara arg över mindre saker, istället för att försöka se hela bilden. Man agerar utifrån bara sitt eget perspektiv, och har verkar ha svårigheter att se det ur många perspektiv, ur andras perspektiv. Just empati och medmänsklighet går ut på att kunna sätta sig in i andras känslor och situationer, och inte bara se sitt eget.

Om man skickar iväg en hatisk eller elak kommentar till någon, oavsett vad det gäller, så måste man kunna se ur den andra personens perspektiv och fundera över: ”Hur skulle jag känna om jag fick samma kommentar av någon? Skulle jag bli ledsen? Sårad? Besviken? Rädd? Eller helt knäckt?”
Om man svarar JA på sin fråga till sig själv, så bör man inte skicka iväg en sådan kommentar till någon, för då vet du hur du skulle känna det om det var det motsatta...och vill du då verkligen göra så mot någon annan? Om du ändå kan tänka dig att göra det, så har du antingen en väldig brist på empati, eller så är du så förblindad av ilska och hat och aggressioner, så du inte kan tänka klart.
Så ta ett steg tillbaka då, och fundera över klokheten i att skicka iväg den där taskiga kommentaren, istället för att bara handla på ren impuls.
Kanske du då faktiskt tänker om, och struntar i att såra och göra en annan person ledsen. För är det det bästa att göra egentligen?

I dagens läge, med bekvämligheten av Internet, där allt bara är ett klick ifrån dig, är det kanske lätt att ”glömma bort”, eller strunta i, att det faktiskt är människor man pratar eller har kontakt med när du sitter tryggt anonym bakom skärmen, människor med riktiga känslor som du själv.

När ni öser ur er hat och ilska över andra människor, vare sig det är invandrare, personer som är gay, personer som har andra politiska åsikter, politiker eller andra kända personer, vanliga svenssons, eller personer ni känner, kvinnor som står upp för sig själva och inte tar skit, och som tar sidor i politiken (särskilt det verkar reta många män till vansinne, exempel är Linnéa Claeson, hon med regnbågsfärgat hår ni vet, ska prata mer om henne nedan), så måste ni förstå att det får allvarliga konsekvenser. Det får konsekvenser för personerna ni riktar hoten och hatet till, det får konsekvenser för hela samhället och alla människor i den, och det får oerhörda konsekvenser för er själva. För vad säger det om er som människor, när ni är villiga att hata, hota, kränka, och förstöra en annan människa. Det slår tillbaka på er själva, tusenfalt...för ni har då sålt er själ. När ni bidrar till att förstöra och knäcka en annan person, vad säger det om dig som människa? Det borde vara det viktigaste du borde fundera och reflektera över.

Många män som inte håller med kvinnor om vissa åsikter eller argument, eller som blir ratade eller avvisade av kvinnor, eller kvinnor som står upp för sig själva på ett sätt män inte gillar, kvinnor som inte håller med i något män säger eller tycker, kvinnor som inte vill ha sex med dom, eller vad som helst egentligen som triggar dom männen...det första dom gör är att gå till direktattack på ett sexuellt sätt, eller ett våldsamt sätt. Då tycker många av dom männen att den eller den kvinnan är en hora, fitta, subba, horunge, som förtjänar att bli mördad, våldtagen, misshandlad, påkörd av en lastbil, skjuten i huvudet, få lemmar avskurna eller tungan avklippt, och andra många liknande saker.
För det är det enda dom kan komma på att säga, hatiska, hotfulla, våldsamma saker, ofta av sexuell karaktär. För att förnedra och förminska kvinnor. Och det är lika många vanliga svensson-svenskar som uttrycker sånt, som utländska. Mycket, mycket, mycket moget av er, ni män som gör detta. NOT!
Kan ni säga sådana saker till en kvinna, bara för att ni tycker hon säger fel saker, står på fel sida, eller avvisar era inviter, så är ni inte mycket människa. Ni är bara tomma kärl, utan själ. För om man är en bra människa med empati och medmänsklighet, så uttrycker man sig inte så. Ni fattar det, va?

Se på Linnéa Claeson, som figurerar ofta i pressen och i sociala medier för att hon står upp för saker, står upp för sig själv, står upp för kvinnor, och står upp för medmänsklighet och mänskliga rättigheter. Hon har regnbågsfärgat hår, är mycket vacker, och lätt att känna igen. Hon är en riktig förebild, och jag beundrar henne otroligt mycket. Hon är modig och stark, och tar ingen skit. Hon ger ofta svar på tal, på all skit hon får, vilket verkar provocera män så till den grad att dom tappar all kontroll över sig själva. Dom männen får faktiskt skylla sig själva, på det sättet som dom beter sig.
Så mycket skit hon får ta dagligen, nästan uteslutande av män...så mycket skit, så mycket hat, hot, trakasserier och kränkningar – bara för att hon gör det hon gör, ser ut som hon gör (en vacker kvinna som inte tar skit), och står upp för sig själv och andra. Får ta skit av män. Med namn som till exempel Anders, Magnus, Bertil, Tobias, Martin, Conny, Viktor, Tor-Björn, Simon, Jonas, Hampus, Linus, David, Sture, Lennart, Krister, Pontus, Andreas...ja, ni fattar. Svenska namn. Svenskar. 
Och samma svenskar predikar om att muslimer är så farliga, med sin kvinnosyn och kvinnoförtryck, och dom är ett stort hot för oss svenskar och våra kvinnor här i Sverige. Fundera lite över det...och rimligheten i det. Framför allt hyckleriet i det. Fundera lite...
Lägger in en del exempel på den skit som Linnéa få ta hela tiden, och dom svar på tal hon ger är oftast klockrena.

Tycker ni själva att detta är rimligt? Denna skit som Linnéa får ta? Skulle nån av er män vilja att era döttrar blir behandlade så? Vare sig det är i nutid eller i framtiden? Var en bra förebild istället, och väx upp!

Jag har själv som tjej och kvinna under livets gång blivit sexuell trakasserad så många gånger, så mycket, att det helt enkelt var vardagsmat. Då reflekterade man inte så mycket över det, man trodde att det var så det funkade och att man fick finna sig i det bara. Jag har många gånger blivit kallad hora och jävla fitta, av killar som till exempel känt sig avvisade eller ratade av mig. (Men ursäkta så mycket att man inte kan bli intresserad av ALLA, det blir inte ni killar heller, var ärliga nu.)

Till och med såna småsaker som att nån kille frågade mig om cigg, och jag sa att jag har inga för jag röker inte, (vilket är sant),  ”Men fan vad du ljuger, din jävla fitta!”, kunde jag få som svar då. Eller om nån kille frågat mig på nåt uteställe om jag vill dansa och jag sagt nej tack (för jag är alltid trevlig iallafall), och får som svar ”men slipp då, jävla subba!” En gång inne i stan kom en kille (en sliskig en) fram till mig och bara fråga mig rakt ut: ”Suger du eller? Hur mycket ska du ha?” Och då var jag inte ens lättklädd, jag hade vanliga byxor, en vinterjacka och mössa på mig för det var vinter ute. Blev han tänd av min snygga mössa tro...?
Jag menar, it goes on, and on, and on, and on, and on, and on, and on, and on......it never stops.

För att inte tala om alla gånger män har tagit och tafsat på mig när jag varit ute, mängder med gånger, i mängder med olika situationer, på mängder av olika platser. På bussen, i kön inne på ICA, på uteställen, vid nån bankomat, på spårvagnen, på mina arbetsplatser jag hade, på den tiden jag arbetade (många gånger rena sextrakasserier som gjorde att jag var tvungen att ringa på väktarna, på min egen arbetsplats!), när jag varit på fester hemma hos folk, när jag varit på väg hem från bussen eller spårvagnen efter en utekväll, på en restaurang jag var på en gång...jag menar, hur många exempel ska jag ta? Det finns tusentals.

Eller när jag var tvungen att skaffa hemligt mobilnummer för några år sen. Varför gjorde jag det tro? Jo, därför att helt random dudes som jag inte hade en aning om vilka dom var, började ringa och sms:a mig, för att fråga om jag ville träffas och gå på dejt, träffas för sex, eller som bara skrev snuskiga saker till mig. När jag frågade hur dom hade fått tag på mitt nummer, ja då sa dom att dom helt enkelt hade sökt på mitt namn på nätet på typ Eniro och liknande sidor, och hittat mitt nummer där. Dom sa att dom tyckte jag var en snygg tjej som dom blev intresserade av, så då tyckte dom det var en jättebra idé att söka upp mitt nummer på nätet (som nåt jävla creep), och kontakta mig och fråga ut mig eller fråga om jag vill träffas för sex. Och när jag blev sned för det, och sade att jag absolut inte ville varken träffa eller prata med dom, ja då blev jag kallad för jävla fitta många gånger om.
Jag menar...seriously...? Are you kidding me?!
Efter jag fått för många ”stalkers” som kontaktade mig, bestämde jag mig för att skaffa nytt mobilnummer, och registrera det som hemligt. Och efter det har jag sluppit sånt helt! Thank God!

Och jag vet vad många av er män kanske tycker, att jag borde bli glad och smickrad över att ha mängder med killar som blir så intresserade av att bara se mig på bild, att dom anstränger sig så till den milda grad för att få kontakt med mig, att dom söker upp mitt nummer på nätet och ringer mig.
WRONG!
Det var fruktansvärt irriterade, och kränkande för mig, och det drev mig till vansinne! Det är en kränkning av mitt privatliv. Och jag borde fan inte vara glad och smickrad över det. Så om ni funderar på att göra så med nån tjej ni är intresserad av...gör inte det. Just a friendly advise.

Jag tror inte många män fattar detta med att vi kvinnor envisas med att ha rätt att bestämma över våra egna kroppar, och själva bestämma vilka vi blir intresserade av och vill vara med, och inte. Uppenbarligen inte.

Jag ska tala om en sak för er män, som ni kanske inte gillar att höra, eller håller med om. Vi har rätt att bestämma över våra egna kroppar.
Ett exempel: Om jag träffar en kille på krogen, som jag blir intresserad av och som blir intresserad av mig, och vi börjar hångla och strula med varandra, och vi bestämmer oss för att gå hem tillsammans. Och väl hemma börjar vi hångla och ”mysa” med varandra, och det verkar som att det är på väg att leda till sex...så har jag rätt att när som helst avbryta och säga nej, om jag plötsligt känner att jag inte längre vill eller har lust. Jag har FULL RÄTT att säga nej till sex, även om vi hånglat hela kvällen, och fortsatt hemma hos nån av oss. Jag har RÄTT att när som helst jag känner för det, avbryta hela grejen och säga att jag inte vill längre. Vare sig ni vill eller inte, så har jag den rätten över min egen kropp. Det fattar inte många män.
Utan ni tycker oftast att har jag gått så långt, och hållit på och ”retat” er hela kvällen, och till och med följt med hem, så har jag ingen rätt att bara ”ändra mig sådär”. Vem fan tror jag att jag är egentligen, som kan göra så? Man gör inte så, retar upp en kille, med ”löfte” om sex, och sen bara ändrar sig! Hur kan jag bara med?! Då är jag en jävla fitta, och en jävla hora, och subba och alla fula ord ni kan finna i en ordbok. Inte sant...? Så tycker många killar.

Och många gånger vägrar dom acceptera det, för att dom ofta ser det som en förödmjukelse, en kränkning av deras manlighet, av deras rätt att ha sex. Så antingen tjatar dom sig till sex med tjejen, och får kanske sin vilja igenom med tjat, fast tjejen inte alls vill men vågar inte säga ifrån igen. Så ligger hon med killen, fast hon inte vill, och inte kan förstå varför killen tjatar sig till sex och är villig att ha sex med henne fast killen vet då att hon inte vill. Att hon sagt nej och inte vill, det struntar killen i, det spelar ingen roll, vad hon vill eller inte vill spelar ingen roll. Det är vad han vill i stunden som spelar roll, och han tar det han vill ha. Och efteråt övertalar killen sig själv om att hon visst ville trots allt, och att det ändå var ”bra sex”. Och tjejen känner sig efteråt chockad, kränkt, förödmjukad, rädd, vilsen och skrämd. Hon känner sig våldtagen. För killen hade sex med henne fast hon sade nej, att hon inte ville. (Det är INTE samtycke. Samtycke är när BÅDE tjejen och killen är lika mycket med på sex, och både tjejen och killen tydligt sagt JA, så att det inte kan missförstås. Då är det SAMTYCKE mellan två parter.)

Men hon vågade inte säga nej, stå upp för sig själv och sin rätt över sin egen kropp. Hon är rädd, och förvirrad, för hon kan inte förstå hur killen kunde ha sex med henne fast hon tydligt sade nej, hon vill ju inte. Att han ändå hade sex med henne, visar på att hon som person inte betydde något, att hon inte var värd att respekteras, att hon bara var ett stycke kött, en vandrande slida för män att sticka sin k*k i. Så känner hon. Men killen, han går omkring och känner sig som en kung, efter ännu en erövring, och övertygar sig själv om att det var bra sex, som båda ville ha, som båda njöt av. Eller så bryr han sig helt enkelt inte om han mer eller mindre tvingade sig på henne. Det spelar inte roll. För hon är bara en kvinna, nåt att sätta på, nåt att erövra, nåt som bara finns för mäns njutning.

Detta är vardagen för så många kvinnor, många gånger om. Detta är verkligheten. Men kvinnor pratar inte om det så ofta, för dom skäms. Dom skäms för att dom lät det hända, för att dom gav med sig fast dom inte ville, att dom inte sa ifrån mer. Dom känner skuld och skam, och försöker glömma. Glömma att det dom egentligen varit med om är ett övergrepp. En våldtäkt. För det är precis vad det är. Dom blir trasiga inombords, och låter detta ske om och om och om igen. Av skuld. Av skam. Av självförakt. Av att dom tror att dom inte är värda mer. Och män överallt fortsätter låta det hända. Fast tjejen säger nej, egentligen inte vill, så tjatar dom och försöker övertyga. Och får till slut som dom vill. Igen, och igen, och igen, och igen...

Detta är många kvinnors historia, och detta är även min historia. För jag är en av dom, jag har gjort samma sak, många, många gånger. Jag har låtit män ”tjata” sig till sex, fast jag inte vill, men ändå gett med mig till slut. För att slippa tjatet, för att killen ska tycka om mig, för att känna mig värd nåt. På bekostnad av mig själv.

När en tjej säger nej, jag vill inte – då betyder det att tjejen inte vill. Då ska ni män sluta där. Ni ska inte hålla på att försöka ”tjata” er till sex. Det är fruktansvärt egoistiskt och respektlöst. Och det sänder ett budskap till kvinnan, till kvinnor överhuvudtaget, att du som man anser dig har rätt till hennes kropp. Hon ska bara hålla käften och spela med, ha sex med er. Hon har ingen talan i frågan, för ni vill ha sex när ni vill ha det, och då ska ni fanimig få det också, i många killars sätt att se på det. (Jag säger inte alla killar, men många killar, tillräckligt många för att det ska vara för många.) Om ni män tjatar er till sex fast kvinnan säger nej, och hon ändå ger med sig till slut, så är det ett övergrepp ni gör. En våldtäkt. Vare sig ni vill höra det eller ej, vare sig ni vill erkänna det eller ej, vare sig ni håller med om det eller ej – så är det ett övergrepp. Punkt.

Kommer lägga in en video här nedan, en video som förklarar detta med SAMTYCKE till sex vääääldigt tydligt, så att alla kan förstå det...eftersom det verkar missförstås så ofta. Så kolla gärna på den, och ta in budskapet. Man kan likna samtycke till sex med "en kopp te", som det görs exempel på i denna "informationsvideo". Mycket bra!

 

Så sluta hata, sluta hota, sluta trakassera andra människor. Hat förstör. Ilska förstör. Bitterhet förstör. Det är som ett gift som förstör er, äter upp er inifrån, som ni sen låter gå ut över andra. Det är ni själva som blir mest drabbade av ert eget hat och ilska, för det är ni som måste bära omkring det. Det är tungt att bära på. Mycket tungt.

Det viktigaste vi har som människor och som vi måste behålla till varje pris, är medmänsklighet och empati. Utan medmänsklighet och empati upphör människan. Hat kan aldrig driva bort hat, man kan inte hata och hota sig till frid och fred. Det enda som kan utplåna hat, är kärlek och medmänsklighet. Människan har en villfarelse om att vi kan kriga oss fram till fred på jorden. Detta är den största lögnen och illusionen. Agera alltid utifrån medmänsklighet. Det är inte meningen att bara vissa ska få det bra i vårt samhälle, vårt land, och i världen. Det är meningen att ALLA ska få det. Lägg egot åt sidan, och sträva efter det som är bäst för alla. Vägen dit sker genom att alltid agera med medmänsklighet. Vi är ALLA människor, som ALLA är värda ett bra liv, ett bra samhälle, i en värld där ALLA är lika mycket värda. Glöm aldrig det. heart

 

 

 

 

 

13 September 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
"Att användas vid behov."

Jag har i hela livet varit en ”vid behovs-person” för många människor, och är det fortfarande än idag...tydligen. Det vill säga att många människor, på olika sätt, bara har velat ha kontakt med och umgås med mig ”vid behov”. Vid deras behov, beroende på vad deras behov har varit. Att jag dugt för vissa olika personer genom livet, ena stunden när dom behövt mig till något, för att sen kasta mig åt sidan nästa stund, när dom inte har behövt mig längre. Så har det varit så länge jag kan minnas.

Men det tar stopp här. Det tar stopp nu, för alla som använt sig av mig ”vid behov”. För jag har insett att jag förtjänar bättre än så. Jag är mer än så.
Och jag accepterar eller tolererar inte längre att personer, oavsett vilka personer och oavsett vilka anledningar, bara använder sig av mig när det passar dom, för att sen skita i mig. Som att jag plötsligt tappade i värde totalt, från 100 till 0. Det är inte okej!

Det är oacceptabelt, att behandla någon så, att behandla mig så. Det ligger på dom som har betett sig så. Det är deras ansvar.

Det som ligger på mig, och som jag tar ansvar för, är att jag har tillåtit andra att behandla mig som en ”vid behovs-person”. Jag har inte varit stark nog eller haft ork nog, att säga nej, sätta stop, eller sätta gränser. Jag har haft fullt upp med att bara försöka överleva den helvetestillvaro jag levt i, i stort sett hela mitt liv. Bara att göra det tog upp all min kraft, energi, och viljestyrka, att försöka hantera kaoset omkring mig, med livet och förståndet i behåll. Jag hade inte kraft eller tid till något annat egentligen. Så jag måste förlåta mig själv, för att jag inte har stått upp för mig själv långt tidigare, för att jag skadat mig själv så länge genom andra. Det är svårt att förlåta sig själv för, tro mig. Det är också en process.

Det livet jag levt har gjort mig oerhört sårbar, känslig, vilse och desorienterad i mig själv, och har knäckt mig...på alla sätt en människa kan bli knäckt. 
Många har sett och känt av sårbarheten hos mig, och min önskan av att alltid vilja vara till lags, hjälpa, stötta och ge omtanke och kärlek till andra....till alla.
Då har många av dom medvetet utnyttjat detta hos mig, till att använda mig för olika saker och ting, för deras diverse behov, när dom har känt för det, utan att ge särskilt mycket tillbaka, eller inget tillbaka alls. 
 
Många av dom har också varit medvetna om vilket fruktansvärt kaos jag levde i, och hur dåligt det fick mig att må, men valde ändå att utnyttja mig för det dom ville ha och behövde från mig. För många av dom har vetat, mycket väl, att jag inte haft styrkan att säga ifrån, säga nej, säga stopp. Ändå har dom använt sig av mig för diverse saker dom velat, vid behov, när det passat dom. Och i övrigt inte brytt sig om mig särskilt mycket alls...uppenbarligen. Och detta har under livets gång gällt både kärleksrelationer, relationer inom släkten, och vänskapsrelationer. Och det har inte direkt bidragit till mitt tillfrisknande, det har fått mig att må ännu sämre, och bli ännu mer knäckt. Dom som betett sig så mot mig, har i princip sparkat på någon som redan ligger ner och är skadad. Vad säger det om dom som människor?

Jag har varit så skadad, så knäckt, så trasig som människa, av det ofattbara kaos som varit mitt liv, att jag bara funnit mig i att bli utnyttjad, och har inte kunnat säga ifrån när jag känt att folk har ”använt sig” av mig för själviska behov, för att mer eller mindre skita i mig senare. Som sagt, ibland värde 100, ibland värde 0....beroende på vad andras behov av mig var och när det behovet var. Och jag har låtit dom göra det. Jag har tillåtit det. Men nu har jag kommit till en punkt i livet där jag inte kan tillåta det och acceptera det längre. För nu har jag insett sanningen. And the truth shall set you free!

Vissa personer har genom livet behandlat mig jätteilla, och gjort väldigt taskiga saker mot mig. Och jag har vid vissa tillfällen, när jag valt att konfronterat dom, ibland fått höra att ”du kommer förlåta mig, det vet jag. För det gör du alltid. Så vad spelar det för roll?”

Och jag har förlåtit, många, många, många, många, många, många gånger om. Fler gånger än man kan räkna. Och gett nya chanser, igen, och igen, och igen, och igen, och igen... Och dessa personer har därför räknat med, och tagit för givet, att det kan fortsätta så i all evighet. Att jag inte har någon gräns, att mitt tålamod inte kan ta slut. Att det kan fortsätta....forever, and ever, and ever, and ever, and ever, and ever...

 

But I´ve got some news for you!
Mitt tålamod är slut. Min gräns är nådd.
Das gräns is nådd! Och inte en dag för sent.

 

Egentligen har det varit på gång länge, och jag har känt det tydligt. Som ett vibrerande muller inom mig, som började svagt, och sen bara har ökat och ökat och ökat. Till slut blev det en explosion inom mig, som vrålade ut: NEJ! Nu räcker det! Nu är det bra! Nu är det fanimej nog! I am so fucking done!!!!

En sak som är viktig att lära sig, är att alla val i livet man gör får konsekvenser. Och att jag nu väljer att utesluta och bryta kontakten med en del personer ur mitt liv, är helt enkelt en konsekvens av deras handlande mot mig. Av utnyttjandet av mig, av deras "användande" av mig vid behov, vid deras behov...och att jag egentligen inte betytt särskilt mycket för dom utöver det, utan dom har med lätthet vänt mig ryggen när det inte passar dom längre. Då kan jag lova att det blir konsekvenser av det förr eller senare...och den tiden är nu. Nu kommer konsekvenserna av det.

Jag är inte någon annans ”vid behov-person”!
Man kan inte komma och gå som man vill i mitt liv längre!
I am not a ”part-time person”! For anyone!
Ever again!

Antingen är man en del av mitt liv, på heltid, och visar att man bryr sig om mig, engagerar sig, och visar omtanke och kärlek...oavsett hur jag mår, och då får tusenfalt tillbaka av mig. Som alltid.
Eller så är man ute ur mitt liv, och får inte inträde igen, för man har förverkat den rätten.
”Bekvämligheten” att bara vara en del av mitt liv när man känner för det, och använda sig av mig när det passar, den bekvämligheten är över.

I have made some serious changes with myself this past year. Jag har fått en självsäkerhet som inte går av för hackor, och jag har äntligen förstått mitt värde som människa. Och jag har blivit och utvecklats till den jag är nu, den det är meningen att jag ska vara. Som har ett hjärta av guld, och bara vill hjälpa och vill alla väl...men som heller inte tar nån bullshit längre!

Detta är ett nyare jag, ett starkare jag, en självsäkrare jag, ett tryggare jag. En som vet vem jag är och vet vad min plats i detta livet och denna världen är.
This is me now...the person I always was meant to be. smiley

 

Men det betyder inte att jag mår bra än...inte på långa vägar.
Mina skador inombords är för stora, mina sår för djupa, min själ för trött.
Detta är bara det första steget av många, som jag gjort för att inte gå under, och för att stå upp för mig själv....för första gången någonsin.
Och jag är så jäkla glad och stolt över det! cheeky

För det jag verkligen förstått nu, är att jag aldrig kan ändra på andra människors beteende och handlande - det enda jag kan göra är att ändra på mitt eget beteende och handlande. Göra förändringar med mig själv. Som jag arbetar med hela tiden inombords. 

From now on I will not take anyones bullshit!
So if you only have bullshit to offer me....just walk away.
And don´t ever look back.
Ever.

Men det positiva är jag har ändå så många underbara, fina, fantastiska människor i mitt liv, som älskar mig, bryr sig om mig genuint, och som skulle gå genom eld för mig. Och jag för dom. Dom förtjänar att vara en del av mitt liv. Och jag i deras. I know who "my people" are.
För att jag har den stora turen att ha dom i mitt liv, är jag evigt tacksam.
Always! heart

 

("Ready To Be Myself" - David Dunn)

 

 

 

1 September 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
I´m trying my best....

Börjar långsamt må lite bättre nu. Lite bra, positiva saker händer ju trots allt ibland. smiley

Jag hittade en soffa via facebook som jag blev intresserad av, en tjej skänkte bort sin för hon skulle köpa en ny. Så jag nappade på den, skaffade hjälp att frakta den (min käre bror Rikard hjälpte mig med det), och nu är den hemma hos mig. Det är en ganska stor divansoffa, en sån jag velat ha jättelänge men inte haft råd att köpa. Så nu har jag äntligen en sån, helt gratis också. laughLägger in en bild på den nedan.

Annars går livet sin gilla gång. Jag försöker hantera livet dag för dag bara, ibland stund för stund när jag mår riktigt dåligt. Men jag överlever iallafall. Jag har min älskade lilla vovve som sällskap, Tindra. She´s my pride and joy, my heart and shining star. Hon hjälper mig mycket i mitt mående, med sitt sällskap och sin kärlek och tillgivenhet. heart Och med motion, hade jag inte haft henne hade jag aldrig gått utanför dörren. smiley

So I try my best. 
Despite of my aching heart, my broken mind, and my tired soul. 
I try to live my life, the best I can. 
The best I know how to do. 
In this hurting body, in this crazy town, in this broken world. 
I try. And try. And Try. That´s all I can do. heart

 

("Try" med Pink. En riktig favoritlåt. Har skapat videon till låten själv)

 

Min nya soffa. smiley

 

 

 

 

 

 

 

 

23 Augusti 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
To be sensitive....

Nu var det ett tag sen igen som jag skrev här, har mått väldigt dåligt och har varit djupt nere. Börjar väl långsamt ta mig upp igen.

Det händer inte mycket i mitt liv, som vanligt. Men det är jag som valt att ha det så. Orkar inte leva ens i närheten av ett "normalt liv", och allt vad det innebär...av många olika anledningar. Jag måste leva så lugnt och stilla liv som möjligt, to keep my sanity. Or else I will go insane...

Denna värmeböljan från helvetet vi haft som hållit Sverige i ett järngrepp, är en av anledningarna jag mått så dåligt. Jag tror att väldigt många mått dåligt av det, vi är ju inte vana vid den typen av värme här, så allt och alla blir helt lamslagna. Hela samhället kollapsar. Som tur är så har det börjat bli bli lite svalare väder nu, så låt oss vid Gud hoppas att det håller sig så.

Bara detta inlägget jag skriver nu har tagit mig tre dagar att få ihop. I vanliga fall när jag skriver långa inlägg om nåt särskilt ämne, så brukar det bara ta mig nån timma att skriva och få ihop. Jag brukar skriva först i programmet Word, och lägger sen in det i bloggen, med eventuella bilder till och så, som jag brukar göra. Det går som sagt vanligtvis snabbt för mig att göra det, men nu har det tagit längre tid att få ihop detta inlägget, för att jag är så jäkla slut...slut i kroppen, slut psykiskt, slut känslomässigt.

I övrigt vill jag skriva lite nu om tre ämnen: att få viktiga insikter, att vara Högkänslig (HSP), och att vara Empat. (Empath). Har skrivit lite om det tidigare, men skriver gärna mer om det, eftersom det har kommit att bli viktigt för mig. Insikten om att jag är Högkänslig och är en Empat, har blivit en viktig nyckel för mig för att bättre förstå vem jag är, hur jag är, och varför jag är som jag är. För jag har alltid känt mig annorlunda än andra, och har inte förstått varför jag varit det. Nu förstår jag bättre varför.  smiley

Hela det arbetet som jag gör med mig själv, det arbetet jag gör på insidan av mig, går ut på att förstå mig själv, och att kunna förhålla mig till mig själv, till andra och till livet överhuvudtaget. Jag har ju all tid i världen att göra just detta, eftersom jag lever på det sättet som jag gör.
Så många människor lever väldigt hektiska, busy liv, där man måste ha ett högt tempo och ha många bollar i luften samtidigt. Då finns det oftast inte tid för inre reflektion, insikter, analys av sig själv, filosoferande, självförverkligande som människa, existentiellt tänkande, och sökande efter svar om världen, livet, människan, och universums mysterier. 
Allt det där har jag hur mycket tid som helt till, för jag jobbar inte, jag är hemma hela dagarna för mig själv, alltid, har ingen partner eller barn, inget direkt aktivt umgängesliv, och knappt en boll i luften att hantera. Jag jobbar inte för att jag har för dålig psykisk och kroppslig hälsa för det, och jag har själv valt min livsstil att leva ensam, utan partner eller barn, och att för det mesta bara vara själv hemma och ta det lugnt. 

Så det arbete jag gör med mig själv, som jag verkligen har tid och möjlighet att göra, pågår hela tiden på insidan av mig själv. Många som ser på mig och mitt liv utifrån, antar att jag står helt still och inga förändringar sker med mig och mitt liv, att jag inte gör några framsteg. Men dom som tror det ser det inte ur ett större, djupare perspektiv, och har nog svårt att ha ett öppet sinne. För alla förändringar börjar med att ske inuti en, för att sen kunna yttra sig och flyttas över i ens fysiska liv. Gör man inga förändringar på insidan av en själv, kan heller inga yttre förändringar ske.
Och det verkar finnas oerhört begränsad förståelse och insikt för många människor när det gäller att förstå att, att förändra ens psyke och känsloliv, det är en PROCESS, och en PROCESS tar TID, och måste få ta tid. Det kanske är en livslång process, som man går igenom i hela ens liv...och det är så det måste få lov att vara. Man kan inte påskynda såna processer när det gäller ens psyke och känsloliv. Det borde vara totalt förbannat uppenbart!

Det är som om man till exempel förlorar en närstående, en vän eller familjemedlem, och i sorgeprocessen får höra av andra människor att "men hur länge ska du sörja egentligen? Det har gått några år sen nu sen den eller den personen dog, ska du inte komma över det snart? Det har ju gått lång tid nu, då borde du kommit över det vid detta laget. Du är svag som människa och kämpar inte tillräckligt, om du fortfarande sörjer, Hade du ansträngt dig mer borde du kommit över det vid detta laget, och gått vidare med ditt liv. Varför har du inte kunnat det?"

Tänk om någon hade sagt så till dig när du är mitt i sorgen och smärtan över att någon du känner eller stått nära gått bort? Skulle du tycka det var rimligt att komma med ett sånt påstående? Är det ens medmänskligt att komma med ett sånt påstående? Hur kan man begära att det ska finnas en "tidsgräns" när man borde ha slutat sörja och gått vidare i livet? Det kan ingen människa begära av en annan. För att förlora någon, och behöva leva med den sorgen, saknaden och smärtan, det är livslångt. 
Det går att bättre kunna hantera och leva med det över tid, men det är en PROCESS, som måste få ta den tid det tar. Och processen är olika för alla, det är självklart och borde respekteras och accepteras. Man kan inte "skynda sig" att komma över en sorg. Det är bara fullständigt absurt.
Samma är det med andra typer av problem med ens psyke och känsloliv, avsett var det är eller vad det beror på. Att ta sig vidare i livet är en PROCESS, som måste få ta den tid den tar, om det så måste ta hela livet. Det måste respekteras och accepteras och förstås, och ha tålamod med. Tyvärr är det många som inte har det, utan "tjatar" på andra att dom måste "skynda sig komma över saker och ting", för allt måste gå så fort...fort fort fort, skynda skynda skynda! Människan fungera inte så, så sluta begära det av andra...for God sake!

I alla fall...jag har i mitt arbete med mig själv, fått så otroligt många oerhört viktiga insikter om mig själv och mitt liv. Insikter som gör att många av dom pusselbitar som fattats för mig har äntligen fallit på plats, och det skapar mer frid, ro, harmoni och förmåga och läkning för mig, när det gäller att hantera och att leva mitt liv.
Jag ska ta upp här några av dom viktigaste insikter jag fått under åren.

Insikt 1. Jag har utvecklat Komplex Posttraumatisk stressyndrom (Complex-PTSD) av alla trauman jag upplevt under mitt liv, och på grund av dom oerhört svåra, kaotiska, dysfunktionella miljö-och familjeförhållandena jag levt i sen födseln. Där faller många pusselbitar på plats när det gäller min dåliga psykiska ohälsa, som jag levt med i stort sett hela livet.

Insikt 2. Jag är egentligen en väldigt Introvert person, inte en Extrovert. Det är svårt att tro när man känner mig och har varit med mig genom livet, för jag har alltid varit oerhört utåtriktad, social, glad och "klämkäck". 
Det har alltid varit ett spel, en roll jag gått in i, för att kunna vara en del av livet och världen som alla andra lever i, och kunna ha sociala relationer med vänner, familj, kärleksförhållanden, skolkamrater, arbetskamrater, m.m. Egentligen är jag en enstöring, har alltid varit, men tvingade mig själv väldigt tidigt i livet att bli en extrovert person, en oerhört social och utåtriktad person, för att överleva helt enkelt. 
Jag gick då (ovetandes) emot min egen natur, min sanna natur, och tvingade in mig själv i en roll, att vara en person jag egentligen inte är. Det har jag aldrig förstått innan. Men jag har förstått det nu. 
Nu har dom pusselbitarna fallit på plats med. Nu förstår jag varför jag älskar att vara för mig själv och klarar av att leva så isolerat som jag gör, varför att vara runt andra människor, så ofta dränerar mig på energi och tröttar ut mig, varför jag inte "behöver" ha en kärleksrelation eller sexuella relationer (har inte det behovet helt enkelt), varför jag hellre är hemma för mig själv och ser på film eller sover eller läser en bok, än att gå ut och roa mig med vänner. Jag har inte det behovet heller. Jag kan tycka det är roligt att göra det ibland, men det är inte nåt jag måste göra, som jag behöver göra. Det jag allra helst vill är att bara få bara för mig själv, och göra mitt. Det har jag fattat nu, och accepterat nu att jag är en Introvert, och jag är så glad att jag gått tillbaka till att vara den jag verkligen är, min sanna natur. Så mycket lättare för mig att leva då.

 

Insikt 3. Jag har länge haft ett självskadebeteende, som jag varit helt ovetandes om...tills nu. 
I hela mitt liv har jag alltid velat vara andra till lags, har velat undvika gräl och konflikter, gjort det andra har vela göra, inte kunnat säga ifrån eller sätta gränser, och alltid offrat mig själv för andras skull och andras vilja och behov. Det är ett självskadebeteende. 
För genom det har jag låtit andra ta kontrollen över mig och mitt liv, och låtit dom utnyttja mig och bryta ner mig. Jag har inte haft orken, styrkan eller förmågan att säga ifrån, och inte acceptera sån behandling. Det gäller bland annat det sexuella. Jag förlorade sexlusten totalt när min mamma dog när jag var 21, för jag blev så fundamentalt knäckt, och den har varit förlorad sen dess. 
Men jag har ändå alltid haft sex med olika personer jag varit med, för att DOM har velat det, och för att jag velat göra DOM glada och nöjda, och för att dom ska vilja vara med mig. 
Så jag har gått in i en roll där med, och spelat ett spel. En roll där jag låtsats att vara en person som ÄLSKAR sex och gärna har det, och i stort sett alltid ställer upp, hur dåligt jag än har mått. För att göra ANDRA nöjda. För att få ANDRA att må bra. Jag har genom det alltid offrat mig själv och mitt eget välbefinnande...och det har varit mitt självskadebeteende. Och det var en väldigt viktig pusselbit, en insikt som varit en viktig nyckel till mitt dåliga mående. 
Nu har jag helt droppat det där beteendet. Jag offrar inte längre mig själv för andra. Utan jag är den jag är, hur jag är, som jag är, och gör som jag vill och det som är bra för mig...dom som inte kan förstå det och acceptera det...kan högtidligt dra dit pepparn växer.

 

Insikt 4. Jag är en Högkänslig Person/Högsensitiv Person (HSP - Highly Sensitive Person).
Jag är en riktig känslomänniska. och har alltid känt mer än dom flesta, känt djupare än dom flesta, kunnat se, höra och känna allt som är ”bakomliggande och underliggande”. Kunnat läsa av människor väldigt väl, varit känslig för andras energier, (positiva och negativa energier), alltid lätt kunnat "läsa mellan raderna", och alltid kunnat höra både allt som sägs, och "allt som inte sägs".
Alltid varit känslig för höga ljud och ha mycket folk omkring mig. Snabbt blivit utmattad och upprörd av det andra människor "sänder ut", och av andra människors beteenden, särskilt dåliga negativa beteenden. 
Alltid varit bra på att lyssna, försöka förstå och hjälpa andra människor, eftersom min empati-nivå är oerhört hög. Och en massa annat som också hör till att vara Högkänslig. (Kommer lägga in information om det längre ner).

Insikt 5. Jag är en Empat (Empath, på engelska). 
Och som Empat, har man väldigt mycket liknande eller samma, förmågor som Högkänsliga, (det går lite hand i hand), men snäppet mer skulle man kunna säga. 

Som Empat är ens empati-nivå så hög och så djup, att man inte bara känner med andra människor, man känner själv det andra människor känner...man "tar på sig och tar in" andras känslor så att det blir ens egna. Man är också känslig för allt lidande som sker andra, som sker i världen överhuvudtaget. Man kan påverkas starkt negativt, och nästan bli fysiskt illamående över allt lidande och alla hemskheter i världen, för man kan känna det ända in i själen. Både djurs, och andra människors lidande, sorg och smärta, kan göra en sjuk, för man känner samma sorg och smärta i sitt sinne, sitt hjärta och sin själ.
 
Och om till exempel någon man bryr sig om känner nattsvart, djup sorg, så känner man som Empat samma djupa, hjärtskärande sorg själv, och blir helt knäckt av det. Känner någon glädje och lycka, blir man själv lika glad och lycklig som den personen är. Blir någon upprörd och arg, känner man själv samma ilska och upprördhet. Man tar på sig och bär omkring på alla andras känslor, lika stark som att det vore ens egna. Plus att man dessutom bär på sina egna känslor...det är mycket att bära och blir en väldig börda för en. En lika svår, tung börda är det, som det kan vara en glädje och lyckokälla. Två sidor av samma mynt. 

Och som Empat sänder man ut denna förmåga så att andra känner av det, och därför drar man till sig människor som mår dåligt eller går igenom svårigheter väldigt lätt. Man blir som en magnet för dom, för dom känner av att man är någon som kan lyssna på dom, stötta dom, ge dom råd och vägledning, skänka tröst och lugn, och inte dömer utan alltid försöker förstå och hjälpa. 
Samtidigt blir man också en magnet och ett "lätt byte" för egoister, narcissister, och psykopater och sociopater. För dom ser denna förmågan hos en, och vill utnyttja den, använda sig av den för egna själviska behov, och förstöra den och bryta ner den. Dom ser ljuset inom en och vill släcka det ljuset. Så med dom måste man passa sig och vara på sin vakt. 

Jag har träffat på många såna personer genom livet, som utnyttjat mig, behandlat mig dåligt, och försökt knäcka mig. Det har lärt mig mycket, och gett mig läxor för livet. Så nu när jag är mycket medveten om detta, är jag numera väldigt försiktig och på min vakt när det gäller vilka jag släpper mig inpå livet. Jag har även fått bryta kontakten med en del personer, för att jag känt att dom inte egentligen bryr sig om mig, utan bara velat använda sig av mig för sina själviska behov, och det tänker jag inte acceptera mer. No fucking way!

Dessa insikter är dom viktigaste och största jag fått om mig själv, om hur jag är, varför jag är som jag är, och om min roll i detta livet, och om livet och världen i övrigt. Och jag fortsätter att hela tiden söka svar, och att konstant utveckla mig själv och växa som människa. Man slutar aldrig att upptäcka, och att lära sig. Så som livet ska vara. smiley

Jag kommer lägga in lite bilder och videor här, information om särskilt om att vara Högkänslig, och om att vara Empat. Kolla gärna, för det är sånt som är bra att veta, man lär känna mig bättre och kanske får större förståelse för mig...men man kanske också kan känna igen sig själv i det. Många har det, men kanske inte är medvetna om vad det är, och vad det innebär. 
Kanske är just Du som läser detta Högkänslig eller Empat, eller både och. Eller så kanske just Du som läser detta inte är det, men då kan försöka förstå Högkänsliga och Empater istället. Information är alltid bra att skaffa sig. wink

Kram på er så länge! heart

(Här nedan lägger jag in två korta informationsvideor om att vara Högkänslig, och om att vara en Empat. Kolla gärna. smiley yes )

Högkänslig - The Highly Sensitive Person (HSP) Characteristics: 

 

13 tecken på att vara en Empat - 13 signs that you are an Empath:

 

 

 

 

 

5 Augusti 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Tired....

Nu är det ett tag sen jag skrev nåt här i bloggen. Har inte mått bra, är inne i en dålig period nu. Vet inte hur länge den kommer vara...

Det är en del som händer nu omkring mig, saker jag varken vill eller orkar berätta om just nu. Och det gör mig trött, mycket trött. Och nedstämd. Det är för mycket just nu med allt.

Och när det blir "overload" för mig, då stänger jag av mig själv ett tag, för jag orkar inte. Jag går in i "vilo-läge", in i mig själv, och bara befinner mig där ett tag. Då har jag inte ork eller lust till att göra något överhuvudtaget, inte ens lust att kolla på tv eller läsa en bok, vilket annars är mina favoritsysslor.

Jag orkar inte vara en del av "världen därute", jag vill inte ens ha med den att göra. Jag orkar inte med alla hatiska, ilskna människor, som sprider dynga omkring sig, och gör andra illa på mängder av olika sätt. Det är som ett gift som kommer in i min själ, och förvrider och mörkar mina sinnen, och orsakar smärta i mitt hjärta.

Det är vad människor därute gör med mig, dessa hatiska och ilskna människor, som tror att världen blir bättre genom att sprida sitt hat och sin ilska och sin bitterhet överallt, bitterhet över att livet inte blev som dom tänkt sig, så dom tar då ut det på alla möjliga tänkbara sätt, på alla möjliga tänkbara människor. Fullblodsegoister, som bara tänker på sig själva och vad som är bäst för dom, och som skiter i alla andra i denna världen. "Sköt dig själv och skit i andra", är en typiskt svenskt ordspråk. Ord finns egentligen inte att uttrycka vad jag anser om det synsättet. Avsky, är ett. Vansinne, är ett annat. Höjden av idioti, är ett tredje. Trötthet, ett fjärde.

Om det är något på denna jord som jag avskyr med hela mitt hjärta, så är det människor som är egoistiska. Som är så egocentrerade att dom tror att allt handlar om dom och vad dom vill, och att andra människor inte är värda ett skit. Som står och gapar om jämställdhet och mänskliga rättigheter, när dom sen kastar skit på flyktingar och invandrare (för allt dåligt i Sverige är tydligen deras fel), som kastar skit på kvinnor som kämpar för att höras och ses som likvärdiga (som ganska uppenbarligen fortfarande inte ses så), som kan vara otrogen och slå sin fru bakom stängda dörrar, men sen låter det ta hus i helvete och blir tvärförbannad över om grannen deras har bevattnat sin gräsmatta när det är vattningsförbud. Folk som tror dom är berättigade att bruka våld mot andra, och trakassera andra. Män som slåss och gapar och gormar, ska hävda sig och mäta vem som har störst penis, och bär sig åt som grobianer så fort det är sprit och andra män med i bilden. Som ojjar sig över #metoo-kampanjen, och klagar över att "nu kan man inte ens nypa kvinnor i rumpan längre och ha sitt lilla roliga, för då kan man bli stämd". (Fucking morons) Som kallar kvinnor för fittor och horor och subbor, om dom inte får sitt ligg som dom hade förväntat sig när dom raggar på nån brud på krogen, som dom hade bjudit på drinkar hela kvällen. Som inte ens kan ha ett normalt samtal med en kvinna utan att börja prata om sex, och vilja skicka dickpics. (Som att vi kvinnor vill se era könsorgan på nån jävla bild, ni enfaldiga män.)

En värld där allt är invandrarnas fel, eller kvinnornas fel, eller dom homosexuellas fel, religionernas fel, eller andra länders fel, eller grannens fel, eller politikernas fel, eller bartenderns fel, eller föräldrarnas fel, eller sina barns fel, eller hyresvärdens fel, eller en främlings fel. Där alla har fel eller är fel, utom just en själv.

Och sååååååååååå mycket mer som jag inte ens orkar ta upp här. Men ni fattar min poäng va?

Den världen vill jag inte vara en del av, vill jag inte leva i. Så jag håller mig undan från den världen. Håller mig till mig själv, min hund, min familj och nära vänner. Det är allt. 

För jag orkar fan inte med egocentrerade, trångsynta människor. Och dom finns tyvärr överallt. Så just nu mår jag inte bra, och jag håller mig för mig själv ett tag, tills jag mår lite bättre.

Jag förstår inte hur ni andra orkar leva i den världen som är, som blivit. Jag gör det inte. Därför håller jag mig hemma, för mig själv.

Kram på er så länge! heart

 

Så jäkla bra remix på låten "Zombie"! (Original: The Cranberries)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 Juli 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida