Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
8
9
10
12
13
14
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<
Februari (2018)
>>


Videomaking.

Känner mig fortfarande nere, har verkligen hamnat i en dålig period igen.

Mycket tankar, mycket minnen, mycket känslor, som hela tiden ligger och skaver i mig. Försöker distrahera mig själv en del, för att det ska bli lättare att orka med. Det jag gör mest nu för att distrahera mig själv att att se mycket på tv och film, naturligtvis, men jag pysslar också en hel del med att skapa egna videos och lägger ut på min youtubekanal. Det är något jag tycker är kul, jag får vara lite kreativ och låta hjärnan arbeta lite - och det är något som distraherar mig på ett bra sätt. Så jag gör mycket olika videos nu, lägger ut något nytt nästan varje dag. Det är väldigt blandad musik, och jag exprimenterar hela tiden med nya sätt och tekniker. Det är så kul!

Om det är någon som undrar vilket program jag använder för att göra dessa videor, så använder jag ett gratisprogram man kan ladda ner till sin dator som heter "Videopad Video Editor". Det är ett mycket bra, och ganska enkelt program att använda. Man får pröva sig fram. När man väl fattat grejen, så är det väldigt enkelt. Det finns också ett program som heter "Windows Movie Maker" som är ett liknande program, bara lite mer avancerat. Och det är ofta inte ett gratisprogram, men i vissa datorer så finns det programmet installerat från början. Det är också ett väldigt bra videoredigeringsprogram.

Som jag sagt innan, ni får gärna gå in och kika och lyssna. smiley

https://www.youtube.com/user/TheSummerGlow

Här nedan lägger jag ut två videos som jag nyss gjort. Den ena är låten "Sacrifice" med Sinéad O´Connor från 1991, en underbar cover hon gör på Elton Johns låt. Denna berör mig så djupt! Och så låten "Keep The Streets Empty For Me" med Fever Ray från 2009. En riktig favoritlåt!

Kram på er så länge! heart

 

 

 

 

 

 

15 Februari 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
I´m a loner...

Nu håller jag på att slira nedåt igen, in i en lite mörkare period. Tappar energi, ork och lust. Jag vilar mest under dessa perioder. Men jag försöker ändå tänka positivt, jag tar mig snart ur det igen.

Lägger in en video här, som jag själv har gjort. Det är låten "I Stand Alone" med Van Canto. Älskar den låten, och ville göra en egen video till den. Så här nere kommer den. Enjoy! smiley

Kram på er så länge! heart

 

 

 

 

 

 

 

11 Februari 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
The strenght of my soul...

 

 

"It Is Well" - David Dunn

"We just somebody running
You just somebody running
We just somebody running
We never saw it coming
We just somebody running
You just somebody running
We just somebody running
We never saw it. Oh, oh, oh...

When the heartache and the headaches,
take my breath away.
When the sunshine and the moonlight burn my skin.

When the sadness overwhelms us,
the troubled water rises.
When the reason for my bleeding don't make sense.
And I'm not, I'm not in control.

When my world comes crashing down around my head,
and I, I feel like I got nothing left.
Oh, Oh, I'm not in control, oh, oh,
but it is well with my soul.
 
When oppression and depression,
have their way with me.
When the hurting and the healing feel the same.

When the sadness overwhelms us,
the troubled water rises.
When the reason for my bleeding don't make sense.
And I'm not, I'm not in control.

When my world comes crashing down around my head,
and I, I feel like I got nothing left.
Oh, Oh, I'm not in control, oh, oh,
but it is well with my soul.

In the sadness that is tearing at my soul,
I remember that You always had control.
Your love is crystal clear.

We just somebody running
You just somebody running
We just somebody running
We never saw it coming
We just somebody running
You just somebody running
We just somebody running
 
When my world comes crashing down around my head,
and I, I feel like I got nothing left.
Oh, Oh, I'm not in control, oh, oh,
but it is well with my soul."

 

 

 

 

 

 

 

  

7 Februari 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Min lilla hobby....

Just nu har jag en ganska bra period, får se hur länge den håller i sig. Men under tiden försöker jag göra saker som måste bli gjorda, och pyssla och greja med lite annat. Jag är lite mer aktiv och kreativ under mina bra perioder. smiley

Jag har bland annat en speciell liten "hobby" jag pysslar med då och då. Jag har en egen Youtubekanal där jag lägger ut olika typer av videos jag skapat själv. Jag brukar bland annat ta olika favoritlåtar jag har, och även annat också, och skapar egna "videor" till dom, i ett videoredigeringsprogram. Jag tycker det är superkul! Så jag lägger ut lite videor då och då. Brukar exprimentera med olika sätt att göra videos, göra det lite mer avancerat ju mer jag håller på. Har jag en bra period så blir det lite oftare jag skapar videos, har jag en dålig period så blir det mer sällan. Men det är roligt, och det är kul att vara lite kreativ då och då också. wink

Min Youtubekanal heter TheSummerGlow. Gå in på Youtube och sök på det, så kommer min kanal upp med en bild på mig. Hittils har jag gjort 14 olika videos, men det kommer poppa upp fler lite då och då. Jag håller som sagt på med det mest när jag har mina bra perioder. smiley

Jag har även lagt in alla mina egenskapade videos här i bloggen. Om ni går in på kategorin Videoklipp i menyn ovan, så kommer det upp en kategori med videos som heter "Egna videos jag gjort till favoritlåtar jag har". Gå gärna in där också och kolla och lyssna. wink

Lägger in en av mina videos här, som jag precis har skapat. Det är ett klipp, från komedifilmen "Hajen som visste för mycket" av Galenskaparna & After Shave. (Älskar Galenskaparna!) Just denna scenen i filmen, som jag kallar "Jag vet att du vet" är det bästa i hela filmen! Så jäkla kul!

Lägger in en till av mina videos också, "Fick jag leva igen", en låt som är en favorit av Nordman. Så kolla gärna, and enjoy! smiley

Kram på er! heart

 

 

 

 

 

 

31 Januari 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Letting go...

Det här med kärlek... Jag har skrivit innan när det gäller kärlek och förhållande att jag ska hålla mig borta från det den närmaste framtiden, av dom anledningar jag redan skrivit om i tidigare inlägg.

Men också för att jag blev så sårad sist jag var förälskad i någon, en kille från Lettland, två år yngre än mig. Har skrivit om det också i bloggen tidigare. Det har tagit mig ungefär ett och ett halvt år att komma över honom. Det är lång tid att kämpa för känslor man vill ska försvinna. Och oerhört svårt har det varit, ett tag trodde jag att jag aldrig skulle kunna komma över honom, utan vara evigt dömd att vara olyckligt kär i denna man. Men nu känns det som jag kommit över honom, för det gör inte längre ont, och jag saknar honom inte längre på samma sätt. Lägger in en länk här till det inlägget i bloggen där jag skrivit om oss, hur vi träffades, och hur det slutade. Ni får gärna läsa det om ni är intresserade. 

http://www.nogg.se/blogg.asp?idHomepage=26514&idBlogg=1258728

Kortfattat: Vi träffades för ett och ett halvt år sedan, sommaren 2016, och hade en kortare ”affär”, i brist på bättre ord. Det var tre väldigt intensiva månader, där han i stort sett bodde hemma hos mig. Vi kom varandra väldigt nära, på ett djupare plan, mer nära än jag kommit någon tidigare, och vi connectade direkt med varandra. Jag började älska honom, en djup kärlek jag inte känt för någon annan tidigare. En kärlek så stor att det gör ont, ända in i själen. Men det funkade inte mellan oss, för han kände inte för mig det jag kände för honom. Han älskade en annan. Men det fick jag veta när det redan var för sent, när jag redan hade fallit för honom.

Han var också en väldigt trasig människa, precis som mig, och som varit med om väldigt svåra saker i livet och har skadats psykiskt och känslomässigt av det. Trasiga människor kan relatera till varandra väldigt väl, och connecta på ett sätt man inte gör med andra. Det var det vi gjorde. Men han har också ett allvarligt missbruksproblem, han är alkoholist. Han är riktigt djupt nere i alkoholismen. Och jag dömde honom aldrig för det, jag försökte istället stötta honom, hjälpa honom, lyssna på honom, finnas där på det sättet han behövde, acceptera honom oavsett hur trasig han var och vilka problem han hade, inte döma honom för hans förflutna eller vilka problem han hade, vara omtänksam och kärleksfull, få honom att må bra. Det som jag gärna vill att någon annan gör för mig, helt enkelt. Jag ville ge honom det han inte fått tidigare, att inte bli dömd. För jag vet själv hur det känns att bli dömd. Så jag gjorde allt jag kunde för honom.

Men hans alkoholmissbruk var allvarligt, och jag blev väldigt orolig för hans skull. Hur hans kropp tar skada, hur psyket tar skada, hur känslorna tar skada, och allt han kan råka ut för med den nivån av alkoholmissbruk. Det han gjorde var klart att självmedicinera, som det brukar vara i sådana fall, och han drack både ren sprit och öl dygnet runt, i enorma mängder. För att döva sig själv, för att slippa tänka, slippa känna, slippa behöva vara närvarande...utan bara behöva glida omkring i livet i en dimma.

Jag kan relatera till det. Inte för att jag är alkoholist, (jag är total nykterist, har alltid varit, mycket på grund av att jag är uppväxt bland alkoholmissbruk), utan för att jag vet hur det är att må så dåligt, så man inte vill vara med längre. Att kunna slippa känna, tänka, vara, leva...kunna stänga av sig själv så man inte behöver delta i livet på riktigt längre. Det vet jag hur det känns. Jag har själv en gång i tiden haft ett läkemedelsmissbruk, där jag åt väldiga mängder smärtstillande medicin, Citodon (kodein/morfin), varje dag. I början var det för att lindra den konstanta huvudvärk jag alltid har haft, som jag alltid kämpar med, men sen märkte jag att man blir ju ganska hög på dom tabletterna, och då lindrar man ångest och depression samtidigt, ett sätt att ”stänga av” sig själv. Det är det som är det farliga med såna mediciner, man fastnar på hur dom påverkar en, känslan av att vara hög på dom. Dom är ju ändå narkotikaklassade, just för att ämnet kodein i dom är liknande morfin. Det är därför dom är så oerhört beroendeframkallande.

Men i dagsläget äter jag väldigt liten mängd av dom. Läkarna tvingade mig till slut att trappa ner på Citodonen. Från att ha tagit ca 20 st tabletter om dagen, så jag har under mer än 10 års tid gått på en strikt nedtrappningsplan. Och nu äter jag så liten mängd, så det räknas inte ens som ett beroende längre, och man blir knappast hög på det. Denna mängden jag äter nu, en till en halv tablett om dagen, kan jag äta i många år till om det är så, för det är sån liten dos. Men tanken är att jag ska trappa ut helt på Citodonen så småningom. Men man måste ta det i väldigt långsam takt. För det handlar inte bara om att rent fysiskt bli av med själva substansen, för beroendet man har är också psykiskt och känslomässigt. Så där måste man också jobba väldigt hårt, att kunna släppa taget om medicinen psykiskt och känslomässigt. Så är det med alla beroenden. Och det är där det största och viktigaste, och svåraste, arbetet ligger som man måste göra. Och det kan vara svårt att förstå, och ännu svårare att acceptera. Men det är så det är.

Min mamma kom aldrig så långt i sitt missbruk som jag gjort med mitt beroende, mitt missbruk. Visst, hon gjorde väl en del ”försök”. Hon hade en del ”rena perioder”, och hon åkte ofta in och ut på beroendemottagningar/beroendekliniker – men det var bara halvhjärtade ansträngningar, hon ansträngde sig aldrig riktigt genuint. När hon hade det som värst i sin hemmasituation, (med den man hon var gift med innan hon dog, Lennart, som var alkoholist och som slog henne så ofta), så såg hon till att åka in för behandling då och då ”för att få komma bort lite från hemmet”. En liten ”mini-semester”. Det berättade hon för mig. Hon visste precis vilken mängd narkotika hon skulle ta för att det inte skulle vara en dödlig överdos, men ändå räknas som mycket allvarligt. Då fick hon åka in på beroendemottagningen ett tag. Hon var bra på att manipulera sjukvården och läkare, tro mig.

Jag önskar så att hon hade kunnat i alla fall ta sig så långt som jag gjort i min behandling, i min process att må bättre. Men hon kom aldrig så långt. Åren innan hon gick bort var dom värsta jag upplevt med henne. Hon var så illa däran, så djupt inne i missbruket, så trasig och skadad som människa. Hon var så borta, hon var en helt annan person, och det gick inte att prata med henne eller resonera med henne överhuvudtaget. She was just gone. Not my mother anymore. Och det var nästan outhärdligt att se och uppleva. Men hon fick frid till slut i alla fall. Som människa led hon hela sitt liv – nu är hon fri, och en vacker lycklig ängel. My mother. heart

Nu kom jag ifrån ämnet lite. Det händer ibland. Men det jag ville komma till var i alla fall att den senaste kärleken i mitt liv, sårade mig så svårt att jag inte tror att jag kan älska igen på mycket mycket länge. Men jag hade inte velat vara utan denna upplevelsen med denna killen ändå, trots att det knäckte mig.

För jag har lärt mig saker jag behövde lära mig, och upptäckt sånt jag behövde upptäcka. Inget sker av en slump, det finns en mening med allt som händer och alla möten man har med alla människor. Man kan tro att en sak har en särskild mening, men sedan visar det sig ha en helt annan mening, något man behövde upptäcka och lära sig.

Jag har lärt mig att jag kan älska någon på riktigt, inte bara vara förälskad. Och jag har upptäckt och lärt mig den sanna meningen med att älska någon. Jag bryr mig fortfarande om killen från Lettland, älskar honom fortfarande oerhört mycket i en del av mitt hjärta, och jag vill att han ska må bra och ha det bra, och få leva det liv han vill leva för att han ska kunna bli lycklig...även om det inte är med mig. Det är sann kärlek. Det har jag inte upplevt innan. Att älska någon så mycket, att även om den personen dumpar en och inte vill ha en, att då ändå bry sig tillräckligt mycket om den personen för att vilja det som är bäst för den...även om det är att vara med någon annan. Det vill jag för honom. För jag är fortfarande knuten till honom, han finns i mitt hjärta...always...även om jag nu har brutit all kontakt med honom, för mitt eget bästa. Men jag vill ändå att han ska leva det liv han vill leva, med den han vill leva med, för att han ska kunna må bra och bli lycklig. Det önskar jag för honom, till 100%. So now I´m letting him go. I´m letting a lot go. I´m setting myself free!

Lärdomar får man av allt, om man är uppmärksam. Jag vet vilka lärdomar jag har fått av saker och ting, av upplevelser, och av olika personer man mött i livet. Det är det som får mig att fortsätta växa som människa. Jag vill aldrig sluta växa, sluta upptäcka, sluta lära mig. Jag är alltid väldigt uppmärksam på allt, hela tiden. Det är på det sättet jag kommit så långt jag gjort i mitt liv, trots att jag har haft alla odds emot mig.

Många som levt ett sånt liv jag har gjort, har förr eller senare supit eller knarkat ner sig, åker in och ut på psyket, lever ett kriminellt, destruktivt liv, gjort många självmordsförsök, eller tagit livet av sig. Jag har klarat mig väldigt bra, med tanke på var jag kunde ha varit, var jag kunde ha hamnat, hur mitt liv kunde sett ut. Jag har haft ett läkemedelsberoende som jag tagit mig upp ur. Jag har aldrig gjort några självmordsförsök (även om jag länge gått med en dödslängtan, så har jag aldrig agerat på det), eller varit inblandad i något kriminellt. Jag har aldrig legat inne på psyket (fast jag borde ha gjort det egentligen, länge ville jag det men fick inte nån plats någonstans). Jag kunde ha levt ett precis likadant liv som mamma, som någon som är en grav missbrukare, i en relation med någon som också missbrukar och som skadar mig fysiskt och psykiskt, och levt i ett helvete. Och aldrig kunnat ta mig ur det, och dött i förtid. Det kunde ha varit så mitt liv hade sett ut.

Men det gör det inte. För jag har ”tagit tag” i mig själv, bara inte på ett sätt alla andra tycker att jag borde gjort. För alla andra har ju alltid haft åsikter om vad jag borde göra, hur jag borde leva mitt liv. Och har jag inte följt deras direktiv, så har jag kämpat på fel sätt.

Guess what?! I don´t give a fuck!

Jag kämpar på mitt sätt, i min takt, på mina villkor! Och har du inte gått i mina skor, levt mitt liv, så kom inte och tala om för mig hur jag borde göra, hur jag borde leva! För det har du ingen rätt att tala om för mig! Lika lite som jag har rätt att tala om för dig hur du borde leva ditt liv. Så är det...

Over and out....for now.

Kram på er!  heart

 

 

 

 

 

 

 

27 Januari 2018  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida