Har haft en dålig period nu det senaste, börjar långsamt komma ur den nu. Men det tar sin lilla tid.
Har mycket jag skulle vilja skriva om, men har inte orken eller inspirationen just nu, så det får bli om ett tag istället, när det känns bättre.
Min vardag rullar på, precis som alla andras. But I think mine is slightly different. Jag har blivit väldigt tillbakadragen av mig, orkar helt enkelt inte med att leva i samma vardag som andra, med samma tempo, mönster och rutiner. Jag lever ett väldigt lungt, tillbakadraget och stilla liv, för mig själv, hemma hela dagarna, jag och min hund, och bara vilar i stort sett. Fokuserar på återhämtning och läkning, på alla plan.
Jag förstår att andra har svårt att förstå och acceptera mitt sätt att leva. Och det är helt okej, jag lever inte mitt liv för dom. Och det är inte dom som behöver gå omkring i min kropp och leva mitt liv. Jag gör det som jag anser vara bäst för mig, oavsett vad andra må tycka om det. I don´t give a flying fuck vad andra tycker, jag gör det jag måste göra. Precis som andra gör det dom måste göra. Inte mer med det.
Jag orkar helt enkelt inte "delta" i livet på samma sätt, det "livet utanför" som alla andra lever i. Jag mår inte tillräckligt bra för det. Jag har mina skäl och anledningar för det. Och andra får tycka vad dom vill, jag kommer ändå inte stressa eller pressa fram någonting av mig själv, bara för att andra anser att "men lilla vännen, så kan du ju bara inte leva."
I hela mitt liv har jag bara levt för andra människor, varit andra till lags, gjort vad andra velat och tyckt jag ska göra....och vart har det tagit mig? Ja, ni förstår ju det vid detta laget, vart det har tagit mig, var jag befinner mig, och har befunnit mig i sååå många år. Så är det inte dags för mig nu att göra det jag själv tycker och känner att jag behöver och måste göra, för att jag ska kunna leva mitt liv? Jag tycker det. Så får andra säga vad i #%#&# dom vill.
Nu vandrar jag på min väg, på mitt sätt... Och vart den tar mig, det vette fan. Jag kommer möta väldigt många hinder och omvägar på min väg. Men framåt går jag iallafall, i min egen takt. On my way, on my road, on my journey....
