Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
Juni (2020)
>>


Min nya tatuering!

Nu har jag äntligen tagit en bild på min nya tatuering. Gjorde den för några månader sen. Den sitter på mitt vänstra ben, på vaden.
Bilden på den ser ni här bredvid. Har även lagt in den i mitt fotoalbum.
Nu har jag 6 stycken tatueringar. =)

Annars så hoppas jag att ni har haft en trevlig jul. Det har jag haft. *ler*
Gott nytt år och kram på er alla!
28 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Jul jul...

Ja, snart är det jul. Gillar julen. =)
Jag ska fira med min släkt och familj som vanligt. Det är mysigt att umgås med familjen. Men det jag längtar mest efter är julmaten. =)

Jag och min f.d flickvän Ros-Mari har börjat träffas igen. Vi får väl se vart det leder. =)

Annars är det som vanligt. Mår dåligt i stort sett jämt.
Men men...jag är ju van.

I övrigt önskar jag alla en riktigt God Jul! =)
21 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
"Ljuset" av Björn Afzelius


"Jag ser hur ljusen brinner ut.
Jag ser hur varje liv tar slut.
Dom strålande bloss
som lyste för oss
tar slut...
dom brinner alla ut.

Jag ser hur livet rinner bort.
Hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig
som skulle bli mitt liv
tar slut...
skall också nå sitt slut.

Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå inte svart.
Där ute
tändes nya ljus.

Vi är en sekund i epokernas ström,
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till
och skymmningstimmen tiger still.
Vill jag vara ett bloss
för dom som följer oss.
En tid
ett ljus på deras stig.
En tid
ett ljus i deras liv"
18 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Dikt till min mamma

Idag är det sju år sen min mamma gick bort.
Detta är en dikt till henne som jag skrev för några år sen.


"Du var den enda som förstod mig.
Du var den enda som verkligen hörde mig.
Även i din djupaste smärta och förtvivlan
fanns du där.

Du var den mest underbara, fina och vackra,
den mest kloka, visa och fantastiska
person som man kan tänka sig.

Men människor valde att utnyttja dig
och fann att dina fina egenskaper
kunde de använda för egen vinnings skull.

Detta förstörde dig,
bröt ner dig,
krossade dig
tills du försvann in i dig själv.

Du valde då att döva din smärta
med olika preparat
som hjälpte dig att glömma den hårda verkligheten
och allt det onda som människor gjort dig.

Men du blev också avskild från de som älskade dig.
Du såg inte längre vad som var rätt och fel,
du förstod inte den oro, sorg och förtvivlan du orsakade,
du orkade inte bry dig längre.

Några fanns där för att hjälpa,
men inte många.
Vissa vände dig ryggen och talade ont om dig,
andra brydde sig inte alls,
och för vissa var du inte mer värd
än ett kryp man hittar i sina sopor.

Detta gjorde mig så ont
och så vansinnigt arg.
Jag kunde inte förstå hur man kunde behandla dig så.
De hade valt att glömma bort den underbara person du var.

Men jag fanns alltid där för dig.
Hur jobbigt det än var, och hur sårad av dig jag än blev
fanns jag alltid där.

För jag älskade dig,
mer än nåt annat,
mer än mitt eget liv.
Mer än jag någonsin kommer älska en annan människa.

Jag var tvungen att vaka över dig,
i handlingar som i tankar,
alltid, jämt, dag som natt,
för att inte något skulle hända dig.
Om något hände dig
visste jag att jag inte skulle överleva.

Men en dag hände det som inte fick hända.
Du togs ifrån oss
brutalt och obarmhärtigt
i en olycka som kunde ha undvikits
om situationen hade varit annorlunda.

Jag dog med dig den där natten.
För ett tag var jag som förlamad och tom inuti.
Sedan kom smärtan.
En obeskrivlig sorg och smärta
som skar genom min kropp och min själ som en kniv.

Länge ville jag inte leva.
Jag lade mig i dvala
och sov bort tiden.
Ville sova i hundra år som Törnrosa.

Men sakta kom jag tillbaka till livet.
Jag började se och känna igen.
Jag hittade ändå en mening i allt kaos
och har haft underbara människor runt mig som stöd.

Mamma, mina tankar finns alltid hos dig.
Var jag än är och hur jag än mår.
Jag finner tröst i att du äntligen har fått frid.
En dag ses vi igen.
Jag älskar dig."
16 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Dikt ur "De räknade sorgernas bok"


"Under vintermånens bleka ljus
på nattens kalla, stjärnbeströdda krus,
från snötäckt bergstopp lyft mot skyn
ekar skriket bort till havets bryn.

Från livlös vidd till mognad fält,
från stadens torg till enslig däld
hörs skriet av en plågad människas hjärta:
ett rop på lindring av en evig smärta,
ett rop om att förstå det plågans rus
där människor bor i vintermånens bleka ljus.

Ej skingras natten mer av gryning klar.
Vi bor i mörkret nu, som stannar kvar.
Och under vintermånens kalla ljus
vår själ i hatets, rädslans, ensamhetens hus
gått vilse i det evigt mörka brus
där vintermånen strör sitt döda ljus."
15 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
"Gränsen" av Py Bäckman


"Jag hoppas du kunde visa mig hur livet går till.
Vi irrar mellan födsel och död
vad är det vi vill?
Bereda oss för en evighet, vi inte förstår?
Förblekna i en verklighet som inte består...

Jag önskar jag hittar hem, jag måste få ro
och allt som ska hända mig sen, får vila i min tro.
Jag önskar att jag hittar hem, till livet igen!

Om jag blir rädd när jag måste dit, vem följer mig då?
Det blev bestämt när jag kom hit, jag måste ju gå...
Jag flyttar gränsen så långt det går, i fåfängt begär
och vinner några fattiga år, men snart är jag där!

Jag önskar jag hittar hem och kommer till ro!
Jag vet jag kan leva igen, men vacklar i min tro
som fött mig som en sorgsen vän,
men kanske hittar hem.
Jag önskar jag hittar hem jag måste få ro
Och allt som ska hända mig sen, får vila i min tro...
Jag önskar att jag hittar hem... till livet... igen"



11 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Trött, tröttare, tröttast...

Jag mår inte bra nu.
Är så trött och har jämt huvudvärk.
Det känns inte som att det finns nån mening med saker och ting längre.
Tappar lusten, tappar viljan, tappar hoppet...
Orkar inte, vill inte, kan inte....

Den 16:e december är det 7 år sen min mamma dog.
Det kunde lika gärna varit igår.
Smärtan och sorgen är lika levande som då.
Saknaden är oändligt stor...


"Vi är turister på en vilsen färd
och reser på biljett med okänt pris.
Vår resa går genom en okänd värld
av oförstånd, mysterier och dis.
Trots det betalar vi med våra liv
för denna färd i oförstånd och kiv.
Hur mystiskt än de dödas värld må vara
är det en större gåta att i livet fara."

Dikt ur "De räknade sorgernas bok".
6 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Roligt, roligt!


I lördags var det tjejfest! Och det var skitkul!
Det var en massa folk där...många som man kände, och en del man inte kände. Och det blev några nya bekantskaper. =)
Och jag mådde hyfsat bra, för en gång skull. Så jag hade skitskoj! =)

Resten av veckan ska jag bara vara hemma och ta det lugnt. =)
Mysa framför tv:n med glögg (alkoholfri då naturligtvis) och lite annat gott.

Den 15.e dec ska jag på julbord. *längtar*
3 December 2007  | Länk | Lite allt möjligt | 0 kommentar


hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida