Mår hyfsat okej just nu, har bara lite huvudvärk...vilket i mitt fall är bra. =)
Har mycket tankar som jag skriver ner här nu, det känns bra att få ut saker och ting ibland. =)
Funderar på att gå ut i helgen som kommer....till Dubliner som vanligt blir det då. Mitt stamställe ju. =) Har inte varit ute nu på några månader, inte sen morfar gick bort. Har inte haft vidare lust till det. Men nu börjar jag känna för att gå ut igen. =)
Jag funderara alltid mycket över saker. Tänker och grubblar och analyserar....allting i stort sett. Många tycker att jag gör det för mycket, men det är mitt sätt att leva, mitt sätt att överleva...att klara mig igenom allt. Det är det som fått mig att överleva allt hittills.
Sen så är det faktiskt så, att allt behöver tänkas över, analyseras, vägas nogrannt för och emot...för att man ska kunna fatta dom bästa och vettigaste och klokaste besluten. Visst, man kan göra saker spontant också, lite kul kan ju det vara ibland, men det lättaste sättet att ta sig igenom livet, på det rätta sättet, är att tänka, resonera och handla långsiktigt...inte kortsiktigt.
Många människor väljer att göra det så jäkla svårt för sig, (fast dom inbillar sig att dom gör det lätt för sig) genom att trotsa, streta emot, inte följa lagar och regler, inte behandla andra bra, bara tänka på sig själv och vad som tjänar dom just då, att vara för spontan och bara göra det som faller dom in, att säga allt som faller dom in utan att tänka efter...och konsekvenserna av allt detta brukar på längre sikt bli förödande. Och då tycker dom så jäkla synd om sig själva, och varför ska allt ont drabba just dom....? Och så vidare...
Hade det då inte istället varit en aaaning klokare att inte behöva ta dessa dåliga konsekvenser som blir, utan få det bra istället och att ha människor som älskar dom, litar på dom och ställer upp för dom i alla lägen, för att dom väljer att fatta kloka och vettiga beslut som gynnar dom både kortsiktigt och långsiktigt?
Nä, tydligen är det många som inte resonerar så. Och då blir det förr eller senare väldigt svårt för dom. För konsekvenser blir det av allting. Det är man själv som väljer om konsekvenserna ska bli bra eller dåliga. Man har sitt eget liv i sina händer, om man ska ta den bra vägen eller den dåliga vägen. Och väljer man då att ta den dåliga vägen (som många oftast är dumma nog att tro är den lättaste vägen), ja då kan man inte komma och gnälla, utan man får skylla sig själv, ta konsekvenserna och förhoppningsvis lära sig av det. Sååå många verkar antingen inte fatta det, eller helt enkelt skita i det. Dom kommer att förstå så småningom vad deras beslut har fört dom, och ångra sig. Många kanske lär sig av det, och många inte.
Om jag ska ta mig själv som exempel, för jag tycker att jag själv är ett väldigt bra exempel, så har jag haft alla möjligheter och alla anledningar i världen att välja "den dåliga vägen", skita i allt och alla och bara göra som jag själv behagade, och sen skylla på att jag haft en taskig barndom. Men jag valde inte det.
Jag valde medvetet väldigt tidigt i mitt liv, redan innan jag blivit tonåring, att jag ska sköta mig så bra jag kan, på så många sätt jag kan. För jag fattade instinktivt att det var det rätta och det bästa och lättaste sättet för mig långsiktigt...på alla plan. Mitt liv har gått ut på att överleva, och att hjälpa till att hålla mig själv och mina familjemedlemmar vid liv med förnuftet i behåll, i den tillvaro av kaos och vansinne vi levde i. Har man det ansvaret så kan man inte bara "balla ur" och skita i allt hur som helst. Och om man gör det, då är man i mina ögon en förkastlig människa...ifall man skulle kunna med att göra så.
Så det fattade jag väldigt tidigt att det varken kunde eller ville jag göra. Jag valde, och har alltid valt och strävat efter, att försöka bli en så bra människa som man kan bli. Att alltid försöka göra rätt, och om jag gör fel, kunna erkänna det och lära mig av det. Att alltid försöka vara så snäll, vänlig och trevlig man kan vara, att vara generös, omtänksam, förstående, empatisk, kärleksfull, ärligt, någon man alltid kan lita på, någon som alltid är där för andra och stöttar och hjälper i den mån man kan. Att alltid tänka efter innan man säger saker, gör saker eller fattar beslut. Att följa lagar och regler, och lyda auktoriteter. Allt detta...det är att göra det lätt för sig i livet. Både på kort sikt och lång sikt. Det är faktiskt det.
Nu kanske ni tror att jag anser mig själv vara nån perfekt människa, nån slags Moder Teresa...men det är fel. För jag har också gjort många misstag, och gör misstag, och kommer nog göra många, många fler misstag under livets gång. Jag är verkligen inte perfekt. Men jag försöker att vara så bra jag kan, göra så bra jag kan, för alla, för mig själv..alltid.
Alla behöver någon som är snäll mot en, generös mot en, omtänksam mot en, kärleksfull mot en, förstående och stöttande mot en. Och om det är det man ger till andra, om det är det man sänder ut...så är det det man också får tillbaka. På många olika sätt, i olika skeden i livet. Det är det som är "Karma". Det man sänder ut, får man tillbaka. Sänder man ut negativa saker och begår dåliga gärningar mot andra...så är det det man också får tillbaka till en själv. Sänder man ut positivitet, snällhet, generositet, empati och kärlek...så är det det som kommer tillbaka till en själv. Alltid...genom hela livet. Kort sagt; Karma.
Det är faktiskt något ganska självklart. Det borde vara baskunskap hos alla. Vare sig man väljer att ta det till sig och följa det, eller ej. Det är så jag alltid levt. Jag har alltid vetat att allt gott jag sänder ut och gör för andra...det kommer alltid komma tillbaka till mig och göra gott för mig...på ett eller annat sätt. Man kan aldrig veta hur eller när...men man märker det. Och jag har märkt det, och märker det hela tiden, på många, många olika sätt.
Och även om jag har gått igenom väldigt många svåra saker...så har jag ändå haft en jäkla tur. Jag har alltid haft min familj som älskar mig in i döden, jag har underbara vänner som alltid, alltid funnits där och finns där för mig, ställer upp för mig och älskar mig. Alltid! Jag blir i stor sett alltid omtyckt av alla jag träffar och lär känna. Jag har så många människor som tycker om mig, respekterar mig, beundrar mig och ser upp till mig, för dom har sett och märkt, och upplevt, att jag alltid vill andra väl och alltid tänker på andra och bryr mig om andra, att jag alltid försöker göra rätt, att jag aldrig ställer till bråk eller skapar konfliker, att jag gör rätt för mig och följer lagar och regler, att jag är en av dom mest godhjärtade och varmhjärtade människor man kan träffa på. Jag har vunnit mycket på att vara allt detta. Väldigt mycket. I slutändan är kärlek och omtänksamhet, både mot en själv och mot andra, allt som betyder något. Är man klok och vill leva rätt, och ta "den lätta vägen i livet istället för den svåra", då bör man inse detta.
Återigen...jag ser inte mig själv som nån perfekt människa som aldrig gör fel. Verkligen inte. Det kanske låter så i mångas öron, men det är på grund av Sveriges trångsynta synsätt, "Jantelagen" med andra ord, att man får ju under inga omständigheter tala bra om sig själv och berömma sig själv, för då "skryter man". Och det är ju nåt av det fulaste man kan göra...här i Sverige! (Usch och fy skäms på mig!)
Vi svenskar borde lära oss något av resten av världen. Där är det bra och positivt att tala bra om sig själv och att vara stolt över sig själv. Det är bara här i Sverige det är "fult" att göra det. Inte konstigt att många andra länder tycker att vi svenskar är "stela och konstiga".
Jag kommer då aldrig hålla med Jantelagen, det är ett som är säkert! Det borde ingen annan göra heller. Kan vi inte alla bara komma överrens om att vi börjar tänka om, tänka rätt, och kunna både tänka och tala gott om oss själva utan skuldkänslor och skam....så vi kan skrota den där jävla Jantelagen som har hängt med i Sverige så himla lång tid? Om man inte håller med om att den är rätt och man vill att det ska förändras, ja då måste man ju våga gå emot den också. Eller hur...?
Eller är det bara jag som tycker detta...?
Nåja, konentan av detta är i varje fall; var vänliga, snälla och generösa mot varandra, visa varandra respekt, tålamod och förståelse, var omtänksam och stöttande...och visa kärlek. Så mycket du kan. Till alla du kan. Så länge du kan. =)